2023

(Klicka här för 2022, här för 2021, här för 2020 här för 2019, här för 2018, här för 2017, här för 2016, här för 2015, här för 2014, här för 2013, här för 2012, här för 2011, här för 2010, här för 2009, här för 2008, här för 2007, här för 2006, här för 2005, här för 2004, här för 2003, här för 2002, här för 2001, här för 2000, här för 1999, här för 1998 och här för 1997)

februari - mars - april - maj - juni - juli - augusti - september - oktober - november - december

December

06 — Nixons utrikesminister Henry Kissinger har dött 100 år gammal

Som utrikesminister under USA:s dåvarande president Richard Nixon hade Henry Kissinger stort inflytande när Indonesien invaderade Östtimor 1975. Den här artikeln bygger på ett flertal notiser. Se källförteckningen i slutet. Tyngdpunkten har dock lagts på Östtimor.

På ETAN:s webbplats kan du läsa mer om Kissinger och Indonesien, Västpapua och Östtimor, klicka https://www.etan.org/issues/kissinger.htm.

Den höge diplomaten och Nobelpristagaren formade decennier av USA:s utrikespolitik, men sågs av kritiker som en krigsförbrytare. Han dog den 29 november 2023 100 år gammal.

Henry Kissinger blev en av de mest framstående och kontroversiella figurerna i USA:s utrikespolitik under 1900-talet.

Den ryktbare diplomaten har givit råd till ett dussin presidenter under sin långa karriär, även Joe Biden, och erhållit ett delat Nobelpris för att förhandlat fram slutet på Vietnamkriget.

Men hans arv är också definierat av hans förakt för mänskliga rättigheter och ansträngningar att skydda USA-företags intressen till varje pris med kritiker i hela världen, som betecknar honom som en krigsförbrytare. Han stödde Indonesiens militärdiktaturs invasion av Östtimor, stödde den sydafrikanska apartheidregimens invasion av Angola och arbetade tillsammans med CIA för att störta Chiles demokratiskt valde president. Han auktoriserade också avlyssning av journalister och sin egen stab.

Kissinger föddes som Heinz Kissinger 1923 i Fürth, Bayern. Hans familjs flykt från det överhängande hotet efter kristallnatten ledde dem till New York. Inkallad till USA-armén 1942 påverkades Kissingers formerande år av tysk-amerikanen Fritz Kramer, vars mentorskap varnade för världsfrånvänd intellektualism. Kissinger var akademiker i Harvard innan han blev nationell säkerhetsrådgivare, när Nixon blev president i Vita huset 1968. I nära samarbete med presidenten var han inflytelserik i viktiga beslut om Vietnamkriget och de hemliga bombningarna av Kambodja 1969 och 1970.

Han klarade sig vid Nixons fall i Watergateskandalen och tjänstgjorde under Gerald Ford, men lämnade statstjänsten efter Jimmy Carters valvinst 1976. Kissingers politik mot Sovjeunionen var int tillräckligt konfrontativ för Reaganadministrationen.

Inom den politiska och intellektuella högern och vänstern ses Kissingers gärning olika.

Inom högern ses han som en briljant statsman, en mästerlig diplomat, en exponent för maktpolitik till gagn för Amerika, det land till vilket hans familj flydde från Tyskland 1938.

Inom vänstern brinner fiendskapen på grund av hans förflutna mot Chile, där CIA anstiftade störtandet av Salvadore Allende; mot Pakistan, där han och Nixon blundade för slakten av hundratusentals ; mot Mellanöstern; mot Cypern; mot Östtimor; och mer.

Under hans åtta år vid makten förlängde han i onödan Vietnamkriget med fem år, beordrade bombmattorna över Kambodja och Laos, tillhandahöll Pakistan vapen för dess brutala krig i Bangladesh, gav grönt ljus till Argentinas smutsiga krig, stödde general Augusto Pinochets dödliga kupp i Chile, möjliggjorde ett folkmord i Östtimor och underblåste inbördeskrig i södra Afrika.

Hyllningar av Kissinger strömmade in från prominenta företrädare för USA efter nyheten om hans död. George W Bush — som ursprungligen erbjöd honom ordförandeskapet för 9/11-kommissionen — sade att USA förlorat en av de mest pålitliga och karakteristiska rösterna om utrikespolitik och Michael Bloomberg, tidigare borgmästare i New York, sade att Kissinger var oändligt generös med visdom samlad under loppet av ett extraordinärt liv.

Som en gigant i det republikanska partiet förblev Kissinger inflytelserik till slutet av sitt liv, till stor del tack vare sitt grundande 1982 av sin geopolitiska konsultfirma och författandet av åtskilliga böcker om utrikespolitik.

I början av 2000-talet stödde Kissinger George W Buschs administrations invasion av Irak, då han konsulterades av den dåvarande vicepresidenten Dick Cheney. En annan understödjare av det kriget, journalisten Christopher Hitchens, skrev att Kissinger borde åtalas för krigsförbrytelser.

Kissinger och Nordvietnams Le Duc Tho tilldelades gemensamt 1973 års Nobels fredspris för avtalet som avslutade Vietnamkriget. Priset till Kissinger är ett av de mest omstridda i Nobelprisens historia. Den amerikanske satiriske sångaren Tom Lehrer sade: Politisk satir har blivit föråldrad när Henry Kissinger har förärats Nobels fredspris.

Den uppskattade dödssiffran för utrikespolitiska dårskaper förknippade med Kissinger är mellan 3 och 4 miljoner. De 350.000 till 500.000 kambodjaner dödade av amerikanska bomber mest direkt förknippade med honom. Som utrikesminister godkände Kissinger personligen tusentals bombräder i landet och övervakade insatserna noga. Kambodjas regering kollapsade under USA:s hemliga bombningar, vilket lät Pol Pot fylla vakumet. Hans kort styre slutade med slakten och svälten av ytterligare n miljon.

Alla dessa dödsfall var resultatet av Kissingers förföljelse av en realpolitik som satte USA:s nationella intresse över allt annat — moral, ideologi, politik — och som gjorde honom till en äldre statsman, bästsäljande författare och eftersökt rådgivare till politiker av alla politiska övertygelser och nationaliteter.

Den uppskattade dödssiffran för utrikespolitiska dårskaper förknippade med Kissinger är mellan 3 och 4 miljoner.

Kissingers förmåga att undvika all tansvar för krigsförbrylser gav också en generation av USA:s och välrdens ledare kunskapen att de aldrig skulle behöva ställas inför konsekvenserna för sina handlingar i tjänsten, vare sig de var att starta ett illegalt krig, skapandet av en tortyrregim, användning av drönare för att döda USA-medborgare eller upprättandet av koncentrationsläger. Han var ett visionärt exempel på vårt 21:a sekels oansvariga makt.

Kissinger och Östtimor

Kissinger sade en gång att slakten av hundratusentals i Östtimor skulle ha skett oavsett vad han gjorde. Han var för blygsam.

1999, efter nästan ett kvartssekels indonesisk ockupation, vann det lilla landet Östtimor slutligen sin självständighet.Den indonesiska invasionen 1975 och den följande ockupationen — som har beskrivits som det tydligaste och mest skrämmande exemplet på en tidigare kolonis kolonialism — krävde fler än 200.000 östtimoresers liv, omkring en tredjedel av befolkningen före invasionen.

Indonesiens styre över Östtimor hade fått avgörande stöd från Förenta staterna, Australien och andra västmakter under åren. Men Indonesien skulle aldrig ha lycksts att ta önationen utan ihärdigt stöd av Förenta staterna. Som utrikesminister hjälpte Henry Kissinger till för att ockupationen skulle ske.

Portugisiska sjömän landsteg på Timor några år efter sin första färd genom Malacka sundet 1511. Portugiserna erövrade den östra delen av öns 32.300 kvadratkilometer och resten föll till slut under holländsk kontroll. Kolonialismen drev Östtimor in i en våldsam historia delad med de andra delarna av Portugals imperium och lade ytterligare en tradition till öns redan rika kulturblandning. Som självständighetsledaren José Ramos-Horta en gång formulerade det, Östtimor påverkades av bland annat Melanesien som förbinder oss med våra bröder och systrar i Stilla havets södra region; malajisk-polynesisk kultur förbinder oss med Sydostasien; och det latinskt katolska inflytandet, ett arv från nästan fem hundra år av portugisisk kolonialism.

När Haag tvingades erkänna Indonesiens självständighet 1949 gick den västra hälften av Timor över till Republiken Indonesiens administration. Men Östtimor förblev under Salazars och Caetanos diktaturers, som skulle fortsätta att regera Portugal i årtionden, kontroll. Portugiserna hade krossat det sista militära motståndet motkolonialismen i början av 1900-talet. Guvernören, Afonso de Catro, imperiets chefsadministratör på ön från 1859 till 1863, klagade en gång över att uppror i Timor fortsätter kontinuerligt, vilket leder oss att dra slutsatsen att revolt är ett normalt tillstånd och att fred är ett undantag.

Östtimoresiskt motstånd tändes igen av en förebyggande australisk-holländsk invasion 1941 av det neutrala portugisiska Timor och den följande japanska ockupationen 1942-1945. Omkring 60.000 timoreser dödades under dessa år. Efter kriget samarbetade Förenta staterna med Salazars fascistiska Estado Novo för att föra Östtimor tillbka till brutal portugisisk kontroll. Kolonin förblev bottenlöst underutvecklad, primärt producerande jordbruksprodukter för export.

Olagligt och vackert handlande

Den 5 maj 1974 i svallvågen efter nejlikerevolutionen, som störtade fascismen i Portugal, tillät den nya portugisiska regeringen bildandet av politiska partier i Östtimor. Den sedan länge försenade dekoloniseringsprocessen hade börjat.

De två största partierna som uppstod var Timorese Democratic Union (UDT) och den mer vänsterinriktade Association of Timorese Social Democrats (ASDT). Timoresiska studenter som återvände från Portugal och dess andra kolonier — av vilka många hade erfarenheter från portugisiska radikala rörelser eller kommunistika självständighetsrörelser, som FRELIMO i Moçambique — drev ASDT längre vänsterut. Inom några månader ändrades partinamnet till Revolutionary Front for an Independent East Timor, FRETILIN. Det påföljande året vann FRETILIN val organiserade av portugisiska avkoloniseringskommissionen. Som svar försökte sig UDT på en kupp som misslyckades, vilket ledde till ett inbördeskrig, som kostade tusentals liv och som Fretilin vann.

1974 började den indonesiska regeringen blanda sig i Östtimors självständighetsprocess. Indonesien hade sedan 1965 dominerats avgeneral Suhartos militärdiktatur vars styre hade initierats av en paroxysm av våld mot kommunister och deras misstänkta förbundna, som krävde minste 3n halv miljon liv.

Suharto-regeringen sände propaganda till Östtimor och infiltrerade UDT i försök att provocera ett inbördeskrig, som skulle bli en ursäkt för intervention. I september bad det slagna UDT den indonesiska militären om stöd. Den 16 oktober dödades fem australiska journalister, vilket var ett klart budskap till internationella media att ingen skulle tillåtas att rapportera om de indonesiska truppernas handlande. I december 1975, nio dagar efter att FRETILIN-regeringen utropat självständighet, invaderade Indonesien huvudstaden Dili och dödade tusentals civilister.

Förenta staterna hade varit väl medvetna om Indonesiens avsikter. I september 1974 rapporterade CIA om intrång av hundratals indonesiska soldater i Östtimor och dagliga föredragningnar höll Vita huset informerat om Suhartos kampanj. I början av december fick Kissinger meddelande från utrikesdepartementet att indoneserna planerade en invasion.

Den indonesiska attacken kom faktiskt bara några få timmar efter att Kissinger och president Ford lämnat Jakarta, där de hade träffat Suharto. Frisläppta amerikanska dokument beskriver samtalet mellan Kissinger, president Ford, president Suharto, Indonesiens utrikesminister Adam Malik, Indonesiens statsminister Sudharmono, och USA:s ambassadör i Indonesien David Newsom. Suharto berättade för sina amerikanska gäster att politiska ssammanstötningar och tumult i grannlandet Östtimor efter den portugisisk kolonialmakten uttåg 1974 skulle kunna hota hans land. Enligt utskriften hade Ford till generalen sagt: [Vi] kommer inte att pressa er i frågan [om Östtimor]. Vi förstår … de avsikter ni har. Kissinger förklarade att användningen av USA-tillverkade vapen skulle kunna skapa problem. Kissinger sade sedan till Suharto att det är viktigt att vad ni än gör det snabbt lyckas. Omkring 90 procent av Indonesiens militära utrustning vid den tiden kom från Förenta staterna enligt villkoren i ett avtal från 1958. Indonesien försäkrade USA att dessa vapen skulle användas endast för legitimt nationellt självförsvar.

I början av 1975 hade emellertid Kissingeruttryckt oro över möjligheten att Indonesien med våld skulle ta över Östtimor under sommaren. Den 6 februari hade han sänt ett telegram till de amerikanska ambassaderna i Jakarta, Canberra och Lissabon för att få reda på deras syn på hur USA skulle kunna avråda den indonesiska regeringen från att gå in i grannterritoriet utan att vi blir inblandade i saken.

I juli 1976 annekterade Indonesien Östtimor vilket omvandlade konflikten till en intern fråga och sopade undan all oro för användningen av USA-vapen. Senare under ett stabsmöte i utrikesdepartementet föklarade en av Kissingers assistenter [indoneserna] är riktigt glada över den hållning vi intagit. Vi har återupptagit, som ni vet, alla våra normala relationer med dem. Kissinger berömde sitt departement för att ha handlat olagligt och vackert.

Den indonesiska armén, mer erfaren i att slakta civila än att bekämpa beväpnade motståndare, kunde aldrig helt krossa östtimoreserna. I slutet av 1977 började den indonesiska armén få slut på förråden. Nya leveranser av USA-vapen, inklusive Bronco-flygplan särskilt utvecklade för operationer mot uppror, tillät den indonesiska armén att starta en ny offensiv.

För att beröva moståndskämparna stöd började den indonesiska armén en intensiv bombkampanj som förstörde infrastruktur och jordbruksmark för att svälta östtimoreserna till underkastelse och tvinga dem att återvända till låglandsområden under indonesisk kontroll. Efter ytterligare fyra års strider var det östtimoresiska motståndet nerkämpat, men beväpnad kamp skulle fortsätta under hela den indonesiska ockupationen.

Sparkade, plundrade och tömda

Amerikansk utrikespolitik mötte ett antal motgångar 1975. I april cementerade Saigons fall Förenta staternas förödmjukande nederlag i Vietnam. Det gick inte mycket bättre i de tidigare portugisiska kolonierna. Det vänsterinriktade MPLA slog sina USA-stödda motståndare och erövrade makten i Angola och Moçambique blev självständigt under FRELIMO:s styre.

För USA var Suharto viktigare än Östtimor. Hundratusentals oskyldiga offer fick betala för den avvägningen. Suhartoregeringen hade förtjänat sin antikommunistiska trovärdighet med pogromerna 1965, flyttat Indonesien in i västlägret, återupprätta banden med kapitalistiska stater och IMF. Indonesiens härskares arrogans motiverade invasionen av Östtimor med patologisk rädsla för och hat av kommunismen. USA:s och Indonsiens regerinar var överens om att inte tolerera ett Kuba i Sydostasien.

Påföljande USA-administrationer fortsatte att stödja den indonesiska ockupationen. Carters människorättsadministration fördubblade det militära stödet till Indonesienoch försökte diskreditera rapporter om grymheter i kampen mot det marxistiska FRETILIN. I FN röstade USA i generalförsamlingen mot resolutioner som stödde Östtimors rätt till självbestämmande. Bill Clinton betecknade Suharto som sin sorts karl.

Med tiden utvecklade det östtimoresiska motståndet sig till en bred koalition som sammanförde FRETILIN och UDT tillsammans med mångatidigare kollaboratörer. Den 12 november blev en vändpunkt i deras ansträngningar. Indonesiska soldater, vana att handla under straffrihet, öppnade eld mot demonstranter i Dili mitt för ögonen på utländska reportrar. Hundratals dödades på stället, och hundratals fler i exekutioner de följande dagarna.

Indonesiskt våld i Östtimor nådde en höjdpunkt 1999. Året före hade Suhartos regim slutligen kollapsat under den asiatiska finanskrisen. En FN-överenskommelse tillät Östtimor att hålla en folkomröstning om självständighet och medborgarna röstade i överväldigande flertal för självständighet. Den indonesiska armén och dess paramilitära stöd svarade med en våldsvåg — en sista hämnd på ett folk de inte hade varit istånd att besegra och en varning till andra regioner Indonesien kontrollerade och som skulle kunna drömma om självständighet.

Uppskattningsvis 1.000 människor dödades, ett okänt antal kvinnor och flickor våldtogs och det mesta av landet byggnader och infrastruktur förstördes. Hundratusentals lämnade sina hem. När en fredsbevarande FN-styrka kom, gjorde den indonsiska armén och dess medbrottslingar inget motstånd. Deras arbete var redan fullbordat. Östtimor hade blivit sparkat, plundrat och tömt.

2002 fick Xanana Gusmão, Östtimors förste president efter återvunnen självständighet, UNESCO:s fredspris Feélix Houphouë̈t-Boigny. Kissinger var ordförande i kommittén som utsåg Gusmão. I sista minuten drog sig Kissinger ur prisceremonin och hans tal lästes av juryns vice ordförande.

I talet berömde Kissinger det östtimoresiska motstånder för dess kamp mitt ibland länder som följde mål som de betraktade som viktigare än timoresisk självständighet och med framgång mot alla odds mot överväldigande militär styrka, mot utländsk likgiltighet. Vilka länder som följde andra mål och hade varit likgiltiga angav den tidigare utrikesministern inte.

Amerikaner, skrev Kissinger, kan vara stolta över den roll deras land har spelat i den slutliga kulmineringen av dessa händelser.

För medias elit var krigsförbrytaren en stor man, skriver Norman Solomon1

För USA:s massmedia var Henry Kissingers sarkasm att makt är det kraftigaste afrodisiakumet sanning. Inflytelserika reportrar och förståsigpåare uttryckte ofta sin kärlek för honom. Medieetablissemanget svimmade för en av den moderna historiens värsta krigsförbrytare.

Rubriken på en av Washington Posts nyhetsnotiser: Henry Kissinger dör vid 100. Den kände statsmannen och forskaren hade enastående makt över utrikespolitiken.

Men kan en krigsförbrytare verkligen vara en känd statsman?

ETAN skrev i en rapport: Den indonesiska ockupationen av Östtimor och Västpapua möjliggjordes av USA-vapen och utbildning. Detta olagliga flöde av vapen stred mot kongressens avsikt, men trots det skröt Kissinger över sin förmåga att fortsätta vapenskeppningen till Suharto.

Dessa vapen var avgörande för den indonesiska diktatorns konsolidering av militär kontroll både i Östtimor och Västpapua och dessa ockupationer kostade hundra tusentals timoresiska och papuanska civilisters livet. Kissingers politik mot Västpapua möjliggjorde för det USA-baserade multinationella bolaget Freeport McMoRan att driva sina gruvintressen i regionen, vilket har resulterat i fruktansvärda brott mot mänskliga rättigheter och miljö; Kissinger belönades med en plats i styrelsen 1995-2001.

Nixon och Kissinger massakrerade rutinmässigt civila i Laos, vilket Fred Branfman dokumenterade i sin 1972 utgivna bok Voices from the plain of jars.

Men hemma i USA-mediers korridorer förlorade Kissinger aldrig skenet av briljans.

Bland de beundrande journalisterna var ABC:s Ted koppel som i TV-programmet Nightline 1992 sade: Om du vill få en klar utrikespolitisk vision, någon som vill ta dig förbi konventionell visdom, så är det svårt att göra det bättre än Henry Kissinger. Som en av erans mest inflytelserika TV-journalister var Koppel inte nöjd med att bara utropa sig sig själv som stolt över att vara en av Henry Kissingers vänner. Den kände nyhetsjournalisten berömde sin kompis som säkert en av de två eller tre stora utrikesministrarna i vårt sekel.

Ramos-Horta: ‘Jag bad aldrig Kissinger att be om ursäkt’

Östtimors president José Ramos-Horta sade i fredags att han inte var arg på Henry Kissinger, som dog i veckan och hade bidragit till att ge grönt ljus för Indonesiens invasion av den tidigare portugisiska kolonin i december 1975.

Men Virgílio da Silva Guterres, ombudsman för mänskliga rättigheter i Östtimor var mindre försonlig och sade att det var olyckligt att den gamle amerikanska statsmannen had dött utan vedergällning för sin skoningslösa politik. Fler än 200.000 människor dödades under de 24 år som Indonesien olagligt ockuperade Östtimor till 1999.

Från Östtimors smala perspektiv kan jag uppenbarligen ha de bästa minnen av herr Kissinger, sade Ramos-Horta till BenarNews i ett email i fredags.

Han var under det kalla kriget USA:s arkitekt av den diplomati, som inte bara stödde Suhartos diktatur utan också alla andra diktaturer på planeten inklusive Latinamerika, det värsta fallet var i Chile. Med det sagt, hyser jag ingen vrede eller nåonting av det slaget.

I fredags sade Ramos-Horta, som förlorade en syster och två bröder i konflikten under den indonesiska ockupationen, att han mött Kissinger två eller tre gånger.

Den timoresiske ledaren, mottagare av Nobel fredspris, som har varit talesman för de rebeller som kämpade mot Indonesien i Östtimor, sade att han kunde förstå känslan av USA:s paranoia under det kalla kriget.

Paranoia över dominoeffekten av kommunistuppror som vinner i Indokina med möjligt inflytande i ett självständigt Östtimor vid den tiden. Jag kan förstå allt det, sade han.

Jag bad honom aldrig att be om ursäkt, när vi träffades. Han var en riktig gentleman mot mig, när vi möttes för mer än 20 år sedan. Må hans själ vila i frid.

Guterres, Östtimors ombudsman för mänskliga rättigheter och rättsväsende, sade att Kissinger skulle bli ihågkommen på samma sätt som människor minns Indonesiens tidigare autokratiske ledare Suharto och hans mordiska regim.

Ur Guterres synpunkt representerade Kissinger USA:s och västländers hyckleri.

Kissinger förkroppsligade USA:s och västländers dubbla standarder för globala mänskliga rättigheter. Det är sorgligt att se honom dö utan att ha blivit ställd till svars för sin inhumana politik, sade han till BenarNews.

Var Kissinger den ende att förebrå?

En del människorättsaktivister i Indonesien kastar också tvivel på omfattningen av Kissingers inblandning i Indonesiens beslut att invadera Östtimor.

Andreas Harsono, en forskare vid Human Rights Watch i Indonesien, sade att Kissinger och USA inte var de enda att skylla på för invasionen även om Washington gav grönt ljus.

Enligt [den dåvarande överbefälhavaren] Benny Moerdanis biografi hade Indonesien i själva verket gjort förberedelser och infiltrerat före invasionen, sade han till BenarNews.

Att skylla enbart på honom [Kissinger] och USA för invasionen är alltså inte rättvist eftersom attacken hade förberetts.

En del referenser sade att Kissinger och USA:s regering vid den tiden visste och hade en roll för att ge politiskt och militärt stöd till den indonesiska regeringen, som möjliggjorde invasionen av Östtimor, sade Usman Hamid, verkställande direktör för Amnesty International Indonesien.

Men debatten om omfattningen i vilken Kissinger eller USA:s regering är ansvariga för brott mot de mänskliga rättigheterna i detta sammanhang fortsätter, sade han.

Konsekvenser av Kissingers hemliga kontakter

Dessa avslutande stycken bygger på en text av Nilantha Ilangamuwa2.

I en intervju 1958 förklarade Kissinger ogenerat Ett kapitalistiskt samhälle, eller för mig intressantare, ett fritt samhälle är ett mer revolutionärt fenomen n 1800-talets socialism. Jag tycker vi borde gå på andlig offensiv. Denna övertygelse, grundad i den orubbliga tron på Amerikas globala kallelse, definierar Kissingers kontroversiella arv. Bland de immigranter som påverkat honom stog Hans Morgenthau, den moderna utrikespolitiska realismens celebritet, närmast. Deras professionella samband bestog, men Morgenthaus ovillighet att offra realismprinciper för politiska vinster blev uppenbara, när han uteslöts från att ge Johnson-administrationen råd om sin opposition mot Vietnamkriget. Kissingers påverkan i globala frågor är emellertid skämt av oerhörda åtgärder.

Krigsförbrytare har kastats som dödsruna efter Kissinger, ett uttryck som får trovärdighet i ljuset av hans inblandning i avskyvärda handlingar. Anthony Bourdains fördömande sammanfattar känslan: När du har varit i Kambodja, kommer du aldrig sluta vilja slå Henry Kissinger med knytnäven … du kommer aldrig att förstå varför han inte sitter i Haags förhörsbås bredvid Miloševič. Men distinktionen mellan politiskt, moraliskt och historiskt ansvar för mänskligt lidande och strikt juridisk ansvar är en komplicerad fråga. Medan det är odiskutabelt att Kissingers politik resulterade i tallösa dödsfall, så är etableringen av juridiskt ansvar en utmaning.

Betänk det spökande fallet Östtimor, en tavla fläckad av penseldragen av Kissingers delaktighet. Efter självständigheten från Portugal 1975 gav Kissinger och president Ford den indonesiske presidenten Suharto grönt ljus för en invasion, ett beslut till synes fattat under mötet i Jakarta. I denna grymma teater med geopolitisk manövrering blir Kissingers roll som arkitekt av praktisk assistans uppenbar.

När dödstalet i Östtimor steg till tiotals tusen navigerade Kissinger genom juridiska kryphål med beräknande finess. Kongressens begränsningar för vapenanvändning vid brott mot mänskliga rättigheter blev bara hinder att kringgå. Kissingers actus reus var det praktiska biståndet som drev på indonesiska brott — ett stödsystem med betydande effekt. Slutrapporten från mottagnings-, sannings- och försoningskommissionen (Commission for Reception, Truth and Reconciliation — CAVR) i Östtimor betecknade USA:s politiska och militära stöd som fundamentalt för invasionen.

Isoleringen av Östtimor, förutsagd av CIA, underlättade Indonesiens informationsblockad, avskärmade Kissinger frå n omedelbart vetande. Trots det nådde rapporter om plundring, dödande och häpnadsväckande dödssiffror diplomatöron med vittnesmål från indoneser. Huruvida Kissinger blundade eller avsiktligt hölls ovetande återstår som en obesvarad fråga.

Dissekerande Kissingers roll möts vi av en moralisk avgrund där politisk opportunism kolliderar med mänskligt lidande. De juridiska svårigheterna kan snärja oss, men den obestridliga verkligheten består — Kissingers händer är fläckade av hjälp till och medverkan i brott mot mänskligheten. Ekot från Östtimor genljuder som ett fällande bevis för den geopolitiska beräkningen som prioriterade strategiska intressen framför mänskligt livs okränkbarhet. Trots det och inblandningen i Laos, Vietnam och Sydamerika har, förvånande nog, Kissinger aldrig stått inför genomträngande frågor i en domstol om dessa oerhörda handlingar. Frågan kvarstår: var Kissinger en statsman eller en tyst medbrottsling i förfärliga grymheter? Vilka likheter finns det i den juridiska naturen hos Henry Kissingers handlingar och Adolf Eichmanns i Nazityskland, som dömdes i Israel efter att ha blivit gripen i Argentina?

Kissingers betydande forskning om ledarskapsstrategier tvingar oss att brottas med hans outtalade bekännelser av hans roll i hans sekels felsteg. Som ett eko från den antike stoiske filosofen Epiktetos bekräftade Kissinger i sin avhandling om ledarskap 2022: Vi kan inte välja våra externa omständigheter, men vi kan alltid välja hur vi reagerar på dem. Ledarskapets ansvar är att styra detta val, att initiera ett kollektivt svar fyllt av den okuvliga andan hos ett samhälle berett att möta sina utmaningar och forma sitt öde.

Henry Kissinger, både prisad och kritiserad, framstår i historien som en komplex arkitekt av USA:s utrikespolitik. Hans arv, format i realpolitikens opportunistiska smältdegel, vittnar om en ledare skicklig i att navigera i maktens komplicerade vindlingar. Dualiteten i hans karaktär är tydlig i hans machiavelliska ansats som sätter realpolitiken framför moralen. Hans beslut, ofta hemliga, hade djupgående konsekvenser. Med anklagelser om krigsförbrytelser och etiska misstag inbjuder Kissingers arv till granskning, en försiktig beskrivning av ledarskap som utmanar balansen mellan strategisk pragmatism och etisk ansvar.

Källor:

  1. Martin Pengelly, Washington DC/The Guardian Sam Levin och nyhetsbyråer har bidragit
  2. Paul Blumenthal/Huffpost
  3. Alex de Jong/Jacobin
  4. Pizaro Gozali Idrus, Tria Dianti, Arie Firdaus, Kate Beddall och Imran Vittachi/Benar News
  5. Norman Solomon/Counterpunch
  6. Nilantha Ilangamuwa/Counterpunch
Noter
  1. Norman Solomon är landsdirektör för RootsAction.org och verkställande för Institute for Public Accuracy.
  2. Nilantha Ilangamuwa är född i Sri Lanka. Han var redaktör för Sri Lanka Guardian, en daglig tidning på internet. Han var också redaktör för Torture: Asian and Global Perspectives, ett varannan månad tryckt magasin publicerat tillsammans med det danska institutet mot tortyr (DIGNITY) i Köpenhamn, Danmark.

November

27 — Två korta videor om kvinnor i Östtimor

16 dagar av aktivism i Östtimor

16 dagar av aktivism i Östtimor (#16DaysOfActivism in Timor-Leste) är en årlig kampanj (25 november — 10 december) för att uppmuntra åtgärder för att eliminera könsbaserat våld, särskilt våld mot kvinnor och flickor. Årets kampanj är inspirerad av Östtimors historia av kamp och motstånd.

Videon finns här: https://www.youtube.com/watch?v=Rc2tLgHWjFo.

Otystat Östtimor: Berättelser om överlevnad, hopp och aktivism

Efter konflikter har samhällen ofta många fall av våld i nära relationer. I Östtimor har 33 % av kvinnor mellan 15 och 49 utsatts för fysiskt våld minst en gång i livet. Initiativet Spotlight (rampljus), som leds av WHO Women tillsammans med gräsrotsrörelser, stödjer regeringen för utveckling och genomförande av politik för att förebygga och eliminera könsbaserat vål.

Videon finns här: https://www.youtube.com/watch?v=YhDbHfVwr0g.

Källa: UN Women Asia and the Pacific

21 — Nationell strategi för att utrota tuberkulos 2020-2024 och riktlinjer för det nationella tuberkulosprogrammet

Nationell strategi för att utrota tuberkulos 2020-2024

5 Introduktion

Den nationella strategin (NSP) för att utrota tuberkulos (TBC) är ett fundamentalt strategidokument för ett tuberkulosprogram och utgör ett viktigt instrument för att effektivt genomföra prevention, vård och kontroll av tuberkulos i Östtimor 2020-2024. Det är ett vägledande dokument för ledaren av tuberkulosprogrammet, deltagarna och andra intressenter inklusive bidragsgivare för planering, genomförande och kontroll av strategiska åtgärder för att nå målet att utrota tuberkulos i landet.

…

Det regionala mötet mella nationella ledare av tuberkulosprogram i New Delhi 2019 rekommenderade att revidera NSP:er för luckor i strategier och områden som kommer att fokusera på att uppdatera 2022 års mål i enlighet med målen satta av FN:s högnivåmöte (UN High-Level Meeting — UNHLM). Det krävs också för att ha ambitiösa planer för att påskynda utrotningen av TBC i Östtimor.

Riktlinjer för det nationella tuberkulosprogrammet

1 Introduktion

1.1 TBC-bördan i Östtimor

Östtimor har det högsta antalet TBC-fall i förhållande till befolkning i den sydasiatiska regionen — 498 per 100.000, vilket är det sjunde högsta i världen. I Östtimor är TBC den åttonde vanligaste dödsorsaken.

De viktigaste observationerna

2018 testades 487 (12,5%) av de 3906 registrerade TBC-patienterna för RR-TBC och bara för 12 bekräftade fall med RR-TBC påbörjades en behandling av multiresistent TBC som varar 20 månader (2 till 3 gångers ökning av RR-TBC sedan 2017). Detta innebär en täckning av bara 17 % av 72 uppskattade fall med MDR/RR-TBC bland de registrerade patienterna (3906) och 5 % av uppskattningsvis 240 MDR-TBC-patienter jämfört med en täckning med behandling av 62 % av de 6300 fallen med icke-resistent TBC. Framgången för behandling av de 6 MDR-TBC-patienterna som fanns 2016 är 83-procentig. 80 % av TBC-patienterna känner till sin HIV-status med omkring 1 % kombinerade TBC-HIV-infektioner, 37 av 77 (48 %) TBC-HIV-infektioner är detekterade. Hos de 387 PLHIV i livet för närvarande status för TBC-screening och testning okänt.

2018 var dödligheten i TBC 94 döda per 100.000 människor (1200 per år) i Östtimor med en ökande dödlighet trots att TBC-behandling har funnits i nästan två årtionden.

En undersökning av katastrofkostnaderna på grund av TBC (2016) belyser att 83 % av TBC-patienterna rapporteras stå inför katastrofala kostnader på grund av sjukdomen. Det är den högsta andlen i världen.

Källor:

Oktober

03 — President Ramos-Hortas nyhetsbrev september 2023

Presidentämbetets presstjänst hoppas att president José Ramos-Hortas nyhetsbrev för september 2023, som omfattar presidentens initiativ och resultat, är informativt och inspirerande.

Du kan läsa den engelska utgåvan här …

Källa: Presidentämbetets presstjänst Östtimor

Augusti

07 — Kommer valet av den första kvinnliga talmannen främja kvinnors roll i säkerhetssektorn? Nytt!

Så snart som Maria Fernanda Lay utsetts till pralamentets talman försäkrade hon att alla tillsättningar i den offentliga administraionen måste göras på meriter i motsats till sociala kontakter. Vi kan inte ta in människor ‘från under bordet’, hävdar Lay. Om vi vill att den offentliga administrationen ska fungera bra, så måste vi rekrytera människor på meriter, verkligen intelligenta människor. (‘Fernanda Lay: Rekrutamentu Labele Husi Meza Okos’, Independiente, July 7, p. 4.)

Fernanda Lays ord hade underförstått en personlig erfarenhet, eftersom hennes val till parlamentets talman tjänar — eller synes tjäna — som ett exwmpel på meritokrati som mycket ofta saknas i Östtimor. Det är precis denna meritokratisk svaghet som typiskt skulle göra att en man utsetts till en sådan prestigefylld politisk post (och inte nödvändigtvis den mest kompetenta). Att Fernanda Lay är kvinna skulle kunna antyda att den här nya regeringen regeringen uppmärksammade hennes visade talang, kunskap och erfarenhet.

Valet av Fernanda Lay är utan tvivel symboliskt. Att en kvinna besätter den näst högsta posten i landet (efter presidenten) sänder ett budskap till alla timoreser att kvinnor är lika kapabla och lämpliga för högre tjänster; det sänder ett budskap att kvinnor kan och borde ta och tar tjänster med det yttersta ansvaret. Valet av Fernanda Lay är därför en symbol för den respekt som alla kvinnor förtjänar och det påminner landet om att alla kvinnor måste tala och bli hörda. Diskriminering — inte bara av kvinnor men också mot olika genderidentiteter och människor med avvikande fysisk eller psykisk utveckling. — kommer inte att tolereras.

Historiskt och kulturellt har timoresiska kvinnor alltid haft nyckelroller: kvinnliga drottningar — liurai-feto — var inte ovanliga under den portugisiska kolonialtiden till exempel. Under ockupationsåren (1975-1999) spelade kvinnor mycket viktiga roller i motståndet, även om deras magnifika bidrag ofta förminskats genom att förknippa ‘heroism’ med män. Efter självständigheten har kvinnor vunnit ökad representation både i prlamentet och den offentliga administrationen och att det säkert är en sund utveckling.

Och trots det misstänker Fundasaun Mahein att kvinnor på höga poster ibland finns ‘bara för syns skull’. Kanske är valet av dem bara för att fylla en kvot för kvinnlig representation i parlamentet eller påstå sig uppfylla det moderna kravet på jämlik representation. Vi har ännu inte avgjort hur mycket av Fernanda Lays upphöjelse till talman som bara är för syns skull. I vilken utsträckning kommer hon bara att följa diktaten och politiken från de huvudsakligen manliga ledaren runt omkring henne och i vilken utsträckning kommer hon att ta egna initiativ omfattande bland annat en riktig satsning för jämlikhet?

Fundasaun Mahein hoppas att Fernanda Lay kommer att bli en kraftfull kvinnlig röst i parlamentet och det timoresiska samhället, särskilt som hon har det stora ansvaret i försvars- och säkerhetsrådet (Konsellu Superior Defeza no Seguransa). Å det timoresiska folkets vägnar vädjar vi till Fernanda Lay att använda sin makt vist och modigt genom att ta itu med de viktigaste frågornasom, direkt eller indirekt, vidmakthåller och förvärrar brott, våld och, förvisso, extrem könsojämlikhet; befäst fattigdom, arbetslöshet, ekonomisk stagnation, inadekvata sociala tjänster, offentlig korruption, ojämlikhet och diskriminering. Fundsaun Mahein förblir försiktigt optimistisk för att Fernanda Lay kommer att tillföra politiken någonting av de klassiska &lsqo;kvinnliga’ och ofta ‘tradionellt kulturella’ värdena respekt, vårdnad, älskvärdhet, empati, rättvisa och ärlighet.

Precis som Fernanda Lay har bedyrat att utnämningar måste ske på meriter i motsats till sociala kontakter ser Fundasaun Mahein det som lämpligt att tillägga: Utnämningen av kvinnor till offentliga roller får inte grundas på en önskan att visa upp en i slutänden fånig känslighet för gender. Snarare måste utnämningen av kvinnor till offentligatjänster göras på grundval av meriter som omfattar en verklig önskan att ta itu med könsdiskriminering.

Fundasaun Mahein hoppas att Fernanda Lays utnämning kommer att bidra till att normalisera utnämning av kvinnor till höga poster. Fundasaun Mahein ser fram emot en framtid i vilken kvinnor åtar sig prominenta roller såsom PNTL-kommendör, inrikesminister eller försvarsminister eller någon annan strategisk tjänst i Östtimor.

Källa: Fundasaun Mahein

Juli

31 — Sjösättning av det första nationella medlingsnätverket i Östtimor: stärkandet av fredlig konfliktlösning och främjande av social sammanhållning

Dili. Östtimors första nationella medlingsnätverk (Rede Nasionál Mediasaun) har officiellt skapats den 31 juli 2023. Efter åtta månader med konsultationer och diskussioner bland de nio medlemsinstitutionerna är skapandet av det nationella medlingsnätverket, stött av UN Women, en betydande milstolpe för främjandet av fred och social sammahållning och integrering av jämställdhet avseende tillgång till rättsväsendet i landet.

Med generöst stöd av Sveriges biståndsmyndighet, Sida — Swedish International Development Cooperation Agency [Fetstil av Östtimorkommittén], har UN Women gett tekniskt och kapacitetsmässigt stöd till Östtimors regering för att sedan 2021 föra genderbaserade medlingstjänster framåt och främja eliminering av könsdiskriminering och stereotypt handlande gentemot kvinnor i lösningen av samfundskonflikter. Med stöd av UN Women skapades en könsbaserad medlingsguide och ett registersystem av det nationella direktoratet för konfliktprevention i samfund (DNPCC) med 53 DNPCC-medlare och koordinatörer (18 kvinnor och 35 män) i hela landet. De har utbildats. Dessutom fortsätter DNPCC och UN Women att främja inkludering meningsfullt deltagande av kvinnor i i medlingsprocesser. Antalet kvinnliga nationella medlarei ökade från 32 % av 31 medlare 2019 till 47 % av 40 medlare 2022 för att nå jämställdhet.

Det nya nationella medlingsnätverket är en inkluderande plattform för att främja effektiv kommunikation och en koordinerad meknism för att hantera referenser mellan olika medlemsinstutitioner med mandat att främja medling eller alternativa sätt att lösa konflikter i samhällen. Ett koordinerat och effektivt gemensamt nätverk är viktigt för att kunna överföra tvister och fall till lämpliga formella och informella mekanismer, för att leverera ett rättvist resultat till det timoresiska folket. Dett omfattar också kvinnor med begränsad tillgång till det formella juridiska systemet på grund av ekonomiska och social hinder och människor med funktionshinder och de mest marginaliserade grupperna.

Medelmmar i detta gemensamma nätverk utgörs av nedanstående institutioner, som har särskila mandat för att bidra till fredliga lösningar av dispyter genom icke-fientliga processer som medling, försoning och skiljedomar.

  1. Det nationella direktoriatet för mark och egendom, justitieministeriet
  2. Det nationella direktoriatet för förhindrande av samfundskonflikter, civilskyddsmyndigheten
  3. Statssekretariatet för civilskydd, inrikesministeriet
  4. Det nationella direktoriatet för inkludering och återintegrering av samfhällen, ministeriet för social solidaritet och inkludering
  5. Det nationella direktoriatet för stöd till kommunal administration, Ministeriet för statlig administration
  6. Det nationella direktoriatet för arbetsmarknadsfrågor, statssekretariatet för yrkesutbLldning och sysselsättning
  7. Offentliga försvarare
  8. Ombudsmannen för mänskliga rättigheter och rättsväsende
  9. NGO Belun

Det nationella medlingsnätverket engagera också aktivt lokalpolisen inom Östtimors nationella polis som en medlem av nätverket. Detta nätverk kommer också att tjäna som en nationell nav för kunskaps- och informationsutbyte och utnyttja experter och erfarenheter hos medlar tvärs över sektorer. Nätverket försöker indetifiera möjligheter för att främja gemensamma resultat för att förebygga konflikter och öka möjligheterna för fredliga konfliktlösningar , vilket bidrar till att förebygga konflikter från att eskalera till våld och främja social sammanhållning inom samhällen. Genom att bidra till pelarna för deltagande och förebyggande i den nationella handlingsplanen enligt Förenta nationernas äkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet (NAP 1325) främjar nätverket också deltagande och representation av kvinnor i alla spekter av medling och förhandling och landets andra fredsskapande processer.

Inrikesminister Francisco da Costa Guterres sade i sina kommentarer vid lanseringen av det nationella medlingsnätverket att De tjänster (som tillhandahålls av det nationella medlingsnätverket) hjälper de i konflikten inblandade parterna att förstå varandras perspektiv och sätta dem i stånd att söka lösningar. Det nyligen etablerade nationella medlinsnätverket kommer att tjäna som en kraft för att möjliggöra konfliktmedling i samhällen, och som en statlig kraft, och en nyckelresurs vara redo närhelst det behövs. I enlighet med den första och andra NAP 1325 har UN Women ökat sitt tekniska stöd till det nationella medlingsnätverket genom en serie av arbetsmöten för utveckling av kapaciteten från januari till juni 2023.

Programmet underlättar samarbete mellan regionala och lokala experter specilaiserade i förebyggandet av konflikter, medling och förhandling i Östtimor och länderna i ASEAN-regionen för att främja intellektuellt utbyte och kunskapsutbyte, dela god praktik och goda erfarenheter av underlättandet av könsmässig medling i Östtimor och ASEAN-regionen.

Chefen för UN Womens Östtimorkontor, Amy Nishtha Satyam, konsterade i sina kommentarer till lanseringen I Östtimor är alternativa metoder för lösning av dispyter, inklusive medling, brett uppfattat som en relevant metod för att lösa konflikter inom de lokala samhällena. Medlarnas roll är viktig i främjandet av inkluderande gemenskapsbaserad rättvisa för alla individer inklusive kvinnor och de mest marginaliserade grupperna, trots ekonomiska och social utmaningar mot formella juridiska tillgångar. UN Women kommer att utöka sitt stöd till den första alliansen av medlare för att stärka samarbetet, kunskapsutbytet och gemensamma rekommendationer för alla medlare i landet att tillhandålla tjänster som tillgodser olika behov hos kvinnor och män, likväl som att främja kvinnor som kraftfulla fredsröster för att förebygga och lösa konflikter och som bidragande till landets stabilitet och säkerhet.

För detaljinformation kontakta
Jeremias Gomes eller Flora Wai Shan Chan
UN Women Timor-Leste
UN House Caicoli, Dili, Timor-Leste
telefon +670 77066020; +670 78461661
epost jeremias.gomes@unwomen.org; wai.chan@unwomen.org
Facebook UN Women Timor-Leste

Källa: Pressmeddelande

28 — Demokratin tar plats i Östtimor

Det första av många saker som slår dig vid vallokalerna i Östtimor är den totala avsknaden av anfall på väljare från anhängare med hur-man-röstar-kort — den sort som svärmar runt alla väljare i Australien som vanvettiga malariabärande myggor.

Partiflaggor, banderoller och lockfåglar måste hålla ett respektfullt avstånd på 25 meter. Dito automatiska vapen.

Det var annorlunda veckorna före valdagen. Rivaliserande flaggor vajade utanför husen och affärerna, utsmyckade bilar, småbussar och motorcyklar (en del motorcykelpssagerare hade till och med stora flaggor som capes, vilket gjorde att de såg ut som superhjältar, när de flög förbi).

Partierna tilldelades demonstrationsdagar på en späckad kampanjkalender och gator över vilka de kunde spänna sina vimplar. Hela dagen till kvällens början var trafiken på huvudvägarna blockerad av långsamma lastbilar vars öppna flak var fyllda av sjungande, flaggviftande ungdomar.

I Australien är inte bara folk på flaket förbjudet utan du skulle få kämpa för att hitta den här nivån av valentusiasm.

Det är utan tvivel på grund av dess obligatoriska, sysslolika, icke-demokratiska, böteshotande väsen. Östtimor, i motsats, förhindrat att rösta i 500 år, har med värme omfamnat denna aktivitet. Att rösta är inte obligatoriskt, trots det kan de skryta med regelbundet deltagande på över 80 procent av 860.000 registrerade väljare även om en del måste resa långt för att göra så.

Ert uppdrag är att övervaka valet, upprepade agenten vid det officiella informationsmötet:

Ni har alla läst regelboken, så ni vet hur saker förmodas göras. Om ni ser några brott av valförrättare, så får ni under inga omständigheter ingripa: inte lägga er i eller försöka ‘rätta’ dem. Gör bara en anteckning, ta med det i er rapport.

Vi ärorika 43 var en delegation av frivilliga sammankallade av Australian East Timor Association och Victorias universitet, bara en av flera internationella grupper som rest till Östtimor för att vittna om röstningen var fri och rättvis eller inte.

Sagda uppdrag började i mörkret före soluppgången utanför det hotell i Dili i vilket många av de australiska observatörerna bodde. Jag begav mig omedelbart hård början. (Hela dagen visade sig vara tuff, men det var på grund av vägförhållandena.) Vår chaufför visade sig inte dyka upp. Dagen innan var dagen för återupprättandet av självständigheten , så vi misstänkte att han varit lycklig deltagare i en hel natts firande eller på annat sätt led av dess följder.

Där var vi i våra simpla märkta polotröjor och enorma ID-kort i halsband med en desperat önskan för en ny kusk. Vi behövde komma till en vallokal för att bevittna början av röstningen, som är när en valförrättare visar den tomma urnan för de församlade för att bevittna dess tomhet, sedan försegla den med ett numrerat sigill.

Slutligen kom en förare med en ledig minibuss och vi rusade iväg till vårt första ställe.

Denna valdag, som var en söndag, väntade en skara före mässan på att röstningen skulle börja klockan sju. Väljare köade, visade sina id-kort, plockade upp en valsedel och försvann in i ett valbås.

Med valsedeln nerstoppad doppar de sitt pekfinger i en bläckskål som ett extra bevis (och fäkran) på att de har avgivit sin enda röst. Valsedeln var enorm för en så liten valkrets. Den var omkring så stor som A3 och visade namnen och de färgade logotyperna för de 17 deltagande partierna. Väljaren behövde inte numrera varje ruta. Inte ens en ruta. I stället för en penna är varje bås utrustat med en sextums spik på ett snöre. Gör helt enkelt ett hål i den ruta du föredrar. Det kommer att vara viktigt vid dagens slut.

Vid huvudsjukhuset rådde under tiden avsevärd bestörtning. Regeringen hade gjort ett sent försök att införa parallell röstning (brevröstning), men det lyckades man inte ratificera i tid. Det betydde att patienter, deras besökare och till med en del tjänstgörande anställda inte kunde rösta, om de inte var registrerade i Dili-distriktet.

Som kontrast och bereonde på tiden för erhållna fängelsestraff visste gästerna i centralfängelset mycket väl var de skulle vara den 21 maj.

Röstning där var, som annorstädes, ordnad, fredlig och troligen ett välkommet avbrott i rutinerna.

Gruppen studsade omkring på de spåriga vägarna i yttre Dili för att inspektera händelserna vid dessa och andra lokaler. De flesta vallokalerna var i skolor och kommunala samlingssalar som i Australien, men klibbigt fuktiga.

Ett fåtal gånger behövde vi överge minibussen för att vandra uppför getstigar för att nå en isolerad lokal.

Vid lunchtid fanns det inte längre några köer och ett förväntasfullt lugn spred sig. En annan kontrast till Australien var att det inte fanns några penninginsamlare som erbjöd smörgåsar, så vi tog oss till en restaurang vid stranden för lite stärkande mat och öl.

Vi tog god tid på oss (nåväl, betjäningen gjorde det) eftersom det var klart att flertalet av de timoresiska demokrati-dyrkarna hade röstat före eller efter mässan.

Och vi behövde se stängningen av vallokalerna klockan tre.

Tillbaka rullade vi till en lokal i Liquica (omkring 35 kilometerväster om Dili), som vi besökt tidigare.

Liquica är en trevlig, skuggig stad med ett mörkt förflutet. Under andra världskriget byggde japanerna ett koncentraionsläger i vilket portugiser internerades. 1999 massakrerade den pro-indonesiska milisen dussintals timoreser — mest barn och åldringar — som hade sökt tillflykt i den lokala kyrkan,

Men vi var där för att kontrollera sigillnumren på urnorna, se dem öppnas och röstsedlarna skakas ut. Vi var inte ensamma. Bortsett från valförrättarna, höll skarpögda granskare (fiskais) ett vakande öga. Dessa betraktare skulle inte visa sina partisympatier, men deras enhetliga val av t-shirtfärger gjorde sympatierna mycket synliga.

De var där — liksom vi var — medan valförrättarna, som satt i en ring på golvet, granskade valsedlarna från en hög i mitten. De vek upp varje papper och lade det platt. Det tog tid, eftersom valsedlarna hade vikts tills de var små nog att gå ner i valurnornas springa.

Slutligen började ledaren för vallokalen att arbeta sig igenom högen, höll upp varje sesel så att alla kunde se spikhålet. Granskarna granskade. Bybor utanför rummet tittade över en 1, m hög vägg för att se. Ledaren ropade upp varje papper och lades till på lista uppsatt på väggen bakom honom. De kommer att räknas igen i valhögkvarteret i Dili.

Vi iakttog detta plikttroget ett antal timmar, sedan bestämde vi oss för att återvända till Dili för den tidiga solnedgången.

Vi kommer att mötas igen nästa dag för att tala med de andra grupperna, jämföra intryck, samarbeta om vår rapport och bevista ett tackmöte (obrigadu) i den australiska ambassaden.

Ingen tvingar dem att rösta eller straffar dem om de inte gör det, anmärkte en i vår grupp. De vill verkligen rösta.

Sant. Timoreserna är inte avtrubbade eller cyniska när det gäller så kallad demokrati. Än.

GJ Burchall är en journalist, skribent och utbildare född och uppvuxen i Melbourne.

Källa: GJ Burchall/Independant Australia

25 — Portugals premiärminister besöker Östtimor

Premiärminister António Costa börjar sitt första officiella besök i Östtimor idag, men också det första av en regeringsledare efter att Östtimors nya regering tillträtt den 1 juli.

På António Costas program, utöver möten med de viktigaste statspersonerna, är en höjdpunkt besöket, på den andra och sista dagen av programmet i Östtimor, på begravningsplatsen Santa Cruz, där massakern den 12 november 1991 ägde rum under den indonesiska ockupationen och fler än 300 timoreser dog.

På dagens program är möten med två historiska östtimoreser, president José Ramos-Horta och premiärminister Xanana Gusmão, höjdpunkte.

Besök i parlamentet, för närvarande lett av Fernanda Lay, den första kvinna som innehar posten som talman i Östtimor är planerat för onsdag, det officiella besökets sista dag i landet med 1,3 miljoner invånare med plats 140 på Förenta nationernas Human Development Index.

Den portugisiske premiärministerns program omfattar också besök hos utbildningsinstitutioner såsom den portugisiska skolan i Dili, invigningen av det portugisiska språkcentrets lokaler i Östtimors universitet och det portugisiska kulturcentret liksom fader António Veiras ungdomscenter och São José-externatet.

António Costa åtföljs av utrikesminister, som i måndags påbörjade ett officiellt besök i Sydostasien med ett besök i Indonesien, Östtimor och Filippinerna, för att diskutera intensifiering av ekonomiska relationer.

Efter möten med Indonesiens och Östtimors utrikesministrar har João Gomes Cravinho ett möte planerat på torsdag med Filippiniens energiminister Rafael Lotilla.

Den portugisiske ministern kommer att tas emot av sin filippenske motsvarighet, Enrique Manalo, för att diskutera Filippinernas roll som koordinatör av relationerna mellan EU och ASEAN i vad som ska vara den första gången som ledaren för Portugals diplomati reser till landet för ett bilateralt besök med ekonomiska frågor och potentialen för samarbete om förnybar energi i fokus.

Källa: TPN/Lusa

25 — Storbritannien anklagas för olaglig hantering av besökare från Östtimor

Familjemedlemmar till östtimoreser i Storbritannien nekas rätt till besök eftersom inrikesministeriet säger att för många hoppas på att få arbeta illegalt.

Inrikesministeriet har blivit anklagat för att genomföra diskriminerande åtgärder mot besökare från Östtimor av vilka många har rätt att resa till Storbtiannien men i stort antal har hindrats från inresor till landet.

Reglerna ändrades förra veckan så att östtimoresiska besökare måste söka visum före resan till Storbritannien efter årtionden av visumfria resor. Utrikesministeriet sade att detta var en följd av en ihållande och betydande ökning av antalet människor som resor från den lilla sydostasiatiska ön med avsikt att här arbeta illegalt.

Men medlemmar i östtimoresiska grupper i Storbritannien sade att de tror att många familjemedlemmar felaktigt har nekats rätten till inresa som besökare till Storbritannien förra året.

Några anställda vid gränsmyndigheten har för sin fackförening berättat att de känner olust över att man krävt att de slår ned på ankommande östtimoreser på ett sätt som de anser vara diskriminerande. Lucy Moreton, anställd vid fackföreningen Immigration Service Union, som representerar gränsmyndighetens anställda, sade att medlemmar hade yttrat oro över påtryckningar för att neka inresa vid möten tidigare i år.

Medlemmar har yttrat oro till representanter över att instruktionerna kunde vara olagliga. Detta framfördes till ledningen men det blev ingen reaktion, sade hon.

2022 skickades 1.066 ankommande från Östtimor tillbaka vid gränsen, 959 av dem till en medlemsstat i EU. 2019 (innan covid-19 hindrade resor) var denna siffra bara 76.

Många av dessa människor skickades till Portugal, som har reguljärt flyg från Östtimor, en tidigare portugisisk koloni. Enia Quadros, representant för för Oxfords timoresers förening, sade att en del östtimoresiska besökare till Storbritannien hade tvingats sova i parker i Lissabon efter att oväntat ha blivit nekade inresa vid gränsen till Storbritannien, men nyligen har portugisiska välgörenhetsorganisationer gjort platser i härbärgen tillgängliga för östtimorser, som har blivit avvisade av Storbritannien.

En talesperson för inrikesdepartementet sade: Det finns ingen generell politik att neka några medborgare från ett särskilt land inresa. Varje beslut att neka en individ inresa tas alltid grundat på den information passageraren ger och inte på grund av deras nationalitet. Gränsmyndigheten kan stoppa varje ankommande passagerare för ytterligare examination när de inte är omdelbart övertygade om att de är kvalificerade för inresa.

Oxford har en uppskattad befolkning mellan 3.000 och 5.000 människor från Östtimor, av vika många flydde från resultatet av den indonesiska ockupationen av ön och kampen för självständighet, som gavs 2002; Storbritannien uppskattas vara hem för omkring 20.000 människor från Östtimor.

Helder Assoncao har levt i Oxford de senaste 13 åren efter att ha anlänt med ett portugisiskt pass, som han sedan använde för att säkre permanent boende, EU-betingat statu, efter Brexit. Han har arbetat i köken vid Ashmolean-museet och som anställd vid ett Tesco-lager. Hans dotter Gracia, 22, förenades med honom i början av förra året och arbetar som köksassistent i ett sjukhus i Oxford, men när hans andra dotter, Marize, 21, försökte komma till Storbritannien i juli skickades hon tillbaka till Portugal. The frågade ut henne utan [en tolk]. Vid slutet av utrågningen sade de: ‘Vi avvisar er dotter.’ Jag vet inte varför hon nekades inresa, sade Assoncao. Jag förstår att immigrationstjänstemän försöker göra sitt jobb, men hon har rätt att besöka oss.

Quadros, tidigare FN-tolk, sade att hon regelbundet kontaktas av östtimoresiska människor efter att de nekats inresa vid gränsen och den här månaden försökt hjälpa en arbetare i ett kök i ett college i Oxord, vars 14-åriga son nekades inresa till landet efter att ha rest för att besöka sin far över sommaren. Det finns mycket lite vi kan föra för att hjälpa, sade hon.

Den östtimoresiska ambassaden i London har inte svarat på en begäran om en kommentar.

Källa: Amelia Gentleman @ameliagentleman/The Guardian

15 — Indonesien och Östtimor överens om att lösa gränsfrågor

Jakarta. Indonesiens utrikesminister Retno Marsudi och hennes motsvarighet från Östtimor, Bendito Dos Santos Freitas, kom överens om att slutföra de bägge ländernas sedan länge pausade förhandlingar om land- och havsgränser.

Enligt ett uttalande publicerat av Indonesiens utrikesministerium i Jakarta i lördags bekräftade båda ministrar att deras regeringar prioriterar utvecklingen av de exklusiva ekonomiska zonerna i Indonesiens East Nusa Tenggara (NTT) [Västtimor Tommy Pollák/Östtimorkommittén] och östtimors exklav Oecusse-Ambeno.

Uttalandet avslöjade också at de tvåländerna först kommer att slutföra samtalen om landgränsen innan de fortsätter med att diskutera frågor om havsgränser.

Överenskommelsen nåddes under de två ministrarnas möte i torsdags (den 13 juli) i samband med Association of Southeast Asian Nations (ASEAN) ministerkonferens med Östtimor vid det 56:e mötet mellan ASEAN:s utrikesministrar.

Under mötet uttryckte minister Freitas sitt lands beslutsamhet att upprätthålla koordinering med Indonesien för att ytterligare intensifiera det bilateral förhållandet.

Utöver att uppmärksamma gränsfrågor uttalade ministern sin uppskattning av Indonesien förd ståndpunkt att stödja Östtimor särskilt inom ramen för ASEAN.

Det 42:a av ASEAN:s toppmöten, i Labuan Bajo, NTT, den 9-11 maj utgjorde en viktig milstolpe för Östtimor då landet för första gången deltog som observatör.

Vid toppmötet antog ASEAN:s medlemsländer en särskild färdplan som anger olika steg som Östtimor måste ta för att nå fullt medlemskap i den regionala organisationen.

Nio medlemsländer och Östtimor deltog i de olika aktiviteterna vid det 56:e utrikesministermötet.

Myanmar, som fortfarande brottas med sin politiska kris, hoppade över mötet och skickade inte någon tjänstemanna representant till mötet.

ASEAN består av 10 medlemsstater i Sydostasien: Indonesien, Malaysia, Singapore, Filippinerna, Thailand, Brunei Darussalam, Laos, Kambodja, Vietnam och Myanmar.

Vid ASEAN:s 41:a toppmöte i Phnom Penh, Kambodja, i november förra året, kom medlemsstaterna i princip överens om att godta Östtimor som blockets 11:e medlem.

Källa: Katriana, Tegar Nurfitra/ANTARA

01 — Östtimors självständighetshjälte Xanana Gusmão återvänder till makten som premiärminister

Dili. Den tidigare östtimoresiske självständighetskämpen Xanana Gusmão installerades i lördags som premiärminister i Asiens yngsta stat efter att hans parti vunnit parlamentsvalet i maj.

Åskådarna jublade när den tidigare gerillaledaren åkte i en bilkonvoj till presidentpalatset i Dili, där han och hans kabinettsmedlemmar svors in till sina ämbeten av president José Ramos-Horta, hans medkämpe i självständighetskampen under Indonesiens ockupation.

Den nya regeringen är en koalition mellan Gusmãos National Congress of the Reconstruction of East Timor (CNRT) och det Demokratiska partiet.

Gusmão, 77, blev landets första president mellan 2002 och 2007 och var premiärminister mellan 2007 och 2015.

I valen i maj vann hans parti 41 % av rösterna och fick 31 av 65 platser i parlamentet. Det är strax under de 33 som krävs för majoritet och Gusmão kom överens om att bilda en regering med det Demokratiska partiet, som fick sex mandat.

Valresultatet visade på ett djupt missnöje med den tidigare regeringen ledd av Revolutionary Front for an Independent East Timor (Fretilin).

Gusmão står inför en kamp i uppförsbacke för att ta itu med ekonomiska utmaningar eftersom nästan 42 % av landets uppskattade 1,5 miljoner invånare lever under fattigdomsstrecket. FN uppskattar att av 1.000 födda spädbarn i landet så dör 42 före fem års ålder på grund av undernäring.

Gusmão lovade att minska fattigdomen genom sin regerings strategiska utvecklingsplan och upprepade betydelsen av nationell försoning och enhet för att uppnå utvecklingsmålen.

Jag lovar att genomföra de uppgifter som folket har anförtrott mig och ge det timoresiska folket väölstånd genom regeringsprogram, sade Gusmão vid installationsceremonin.

Han lovade att ge lokala myndigheter tillfällen att utforma sina egena utvecklingsprogram inklusive att förbättra hälsovården för mödrar och barn.

Den indonesiska presidenten Joko Widodos utsände, ministern för koordinering av marint och investeringar Luhut Binsar Pandjaitan, och Singapores utrikesminister Vivian Balakrishnan var bland dem som var närvarande vid installationen.

Landet har en betydligt unf befolkning — 65 % är under 30. Det är också bland världens fattigaste. Mer än två decennier efter att ha erhållit formell självstängidhet 2002 finns det en brist på grundläggande infrastruktur inklusive pålitlig elförsörjning och belagda vägar på landsbygden.

Han har karisma och rik erfarenhet som ledare, sade en Dilibo, Joao Agustino Sarmento, om Gusmão. Men vi vill se honom göra mera betydande ändringar med sin nya regering för att övervinna fattigdom och arbetslöshet som vårt land fortfarande står inför.

Östtimors övergång till demokrati har varit skakig med ledare som kämpat mot massiv fattigdom, arbetslöshet och korruption. Ekonomin är beroende av minskande intäkter från olja till havs.

Källa: Gantry Meilana, Niniek Karmini/Associated Press

Juni

28 — Politisering av kampsportgrupper

Kampsportgrupper (Martial Arts Groups) har många unga medlemmar och en stor betydelse i Östtimor. Fundasaun Mahein publicerade den 18 april 2023 en artikel Politicisation of Martial Arts Groups: implications for national security and the 2023 Parliamentary Election om detta inför det kommande parlamentsvalet den 21 maj. De skriver om relationerna mellan kampsportgrupper och politiska partier. Då artikeln är intressant, men kanske inte så aktuell nu efter valet, så lägger vi upp den bland Övrigt. Klicka här, div/2023-04-18FM_PoliticisationOfMartialArtsGroups.txt, för att komma till artikeln.

Källa: Orginalartikeln

14 — Östtimors radio- och TV-bolag RTTL börjar med engelska nyhetsprogram för att ‘för världen berätta om våra liv’

Östtimors nationella radio- och TV-bolag Rádio e Televisão de Timor-Leste (RTTL) har lanserat ett nyhetsprogram på engelska en gång i veckan, en betydande milsten för Asiens yngsta stat.

RTTL World News lanserades den 10 juni vid ett dubbelt firande när bolaget firade sin 21:a årsdag.

Stött av en liten grupp journalister, kameramän och redaktörer tillsammans med utbildare och mentorer från ABC International Development (ABC ID), kommer programmet att sändas över hela området kring Indiska oceanen och Stilla havet.

Jerry Madeira är presentatören av RTTL World News. Han sade att han är motiverad att exponera händelser, förhållanden, framsteg och kultur i Östtimor för världen.

Hur kan vi visa världen händelser, förhållanden, framsteg och kultur i Östtimor? Engelskan är verkligen viktig. Vi måste berätta för världen om våra liv på engelska.

Madeira sade att han blev inspirerad att bli journalist av Max Stahl, filmaren som fångade Santa Cruz-massakern 1991 på film.

Han visade världen vad som hände och jag tänkte ‘Hur kan jag bli sådan?’, sade han.

Nu är jag reporter, presentatör och kameraman. Jag började inte i skolan förrän vid 11 års ålder eftersom min far dödades i kampen för självständighet. Som barn sålde jag grönsaker tillsammans med min syster för att få råd med skolböcker och skolavgifter.

Videoredigeraren Sonia Madeira sade att hon hoppas att tittare skulle förstå hennes land bättre genom programmet.

Östtimor är hem för 1,35 miljoner människor med 40 procent av vår befolkning under 14 år, sade hon.

Tyvärr lider nästan hälften av våra barn av undernäring. Men våra skolor är överfulla av talang. Vi är unga och vi har stora drömmar.

Källa: ABC Pacific

14 — Revitalisering av Östtimors blodtransfusionssystem: En vädjan om frivilliga bloddonationer

Dili. Varje dag får sjukhuset Nacional Guido Valadares (HNGV) blodbank en mängd brådskande önskningar om blod för patienter i kritiska tillstånd. Men, trots sina bästa ansträngningar, är blodbanken bara i stånd att uppfylla mindre än 40 % av detta behov genom frivilliga blodgivare. I återstående fall uppmanas patienternas familjer att koordinera ersättningsgivare.

Det är oacceptabelt för varje patient, vare sig i kritiskt eller stabilt tillstånd, att behöva vänta på blod. Beroendet av ersättningsgivare kan elimineras om det finns ett väletablerat frivilligt blodgivaresystem. I Indien, till exempel, arbetar regeringen aktivt för att utradera ersättningsgivare och göra det obligatoriskt för sjukhus att helt förlita sig på frivilliga blodgivare, som inte betalas, och organisera regelbundna blodgivarmöten.

Idag, när vi firar Världsblodgivardagen, är det viktig att tänka igenom årets tema: Ge blod, ge plasma, dela liv, dela oftare. Det är viktigt att inse att en enda bloddonation har potential att rädda upp till tre liv. Detta års kampanj fokuserar på individer som behöver livslångt transfusionstöd och betonar den roll varje människa kan spela genom att donera blod eller plasma.

För att blåsa nytt liv i Östtimors blodbankssystem har Världshälsoorganisationen (WHO) lovat sitt fulla stöd till hälsovårdsministeriet och det nationella sjukhuset (HNGV) för att utveckla en omfattande strategi för den nationella blodbanken. WHO ser framför sig ett trelagers system i vilket den nationella blodbanken utvecklas ett state-of-the-art nationellt blodtransfusionscentrum, som tjänar inte bara som en blodbank utan också som ett specialiserat centrum för hematologisk vetenskap. Regionala referenssjukhus på den andra nivån skulle också ha sina egna blodbanker och mindre hälsovårdscentraler på den tredje nivån skull ha blodlagringsmöjligheter för att eliminera behovet för familjer att resa långt med onödiga påfrestningar för att få blod, plasma eller blodplättar.

Men ett sådant system kan bara frodas när samhället är fullt medvetet om betydelsen av bloddonation och en kollektiv vilja att ställa upp och ge blod främjas. Ungdomsgrupper och institutioner måste uppmuntras att håll regelbundna blodgivarmöten. Att öka medvetandet och plädera för detta syfte bland parlamntariker, medieföretag och ungdomar är av största vikt. Dessutom måste vi prioritera utbildning av tekniker för blodbanker för att säkra en kompetent arbetsstyrka. WHO är hängivet för att stödja hälsovårdsministeriet på alla dessa områden i sin strävan att etablera ett bättre blodtransfusionssystem i Östtimor.

Låt oss på denna blodgivardag enas i våra ansträngningar för att blåsa liv i Östtimors blodtransfusionssystem, främja obetalt, frivilligt blodgivande som hörnsten för en säker och hållbar blodförsörjning. Tillsammans kan vi rädda liv och skapa en ljusare framtid för alla dem som behöver tidskritisk medicinsk behandling.

Källa: Dr. Arvind Mathur, WHO Representative

06 — ILO & UNICEF kräver brådskande åtgärder för att stoppa de värsta formerna av barnarbete i Östtimor

Oecusse Ambeno. Den Internationella arbetsorganisationen (ILO) och Förenta nationernas barnfond (UNICEF) förnyade sina krav på prioritering av sociala säkerhetsnät och tillhandahållande av social tjänster med kvalitet för att hjälpa till med att skydda barn mot de värsta formerna av barnarbete i Östtimor. De två FN-organen uppmanade regeringen att överväga antagandet av förslaget ill Östtimors nationella aktionsplan (NAP) mot de värsta fomerna av barnarbete, vilket kommer att hjälpa till med att ddefiniera kativiteter klassade som barnarbete och dessutom lista en del arbeten som är skadliga för barn.

Detta krav gjordes i den autonoma regionen Oecusse Ambeno under ett evenemang för att påminna om världsdagen mot barnarbete, globalt firad den 12 juni.

I Östtimor är förslaget ill en nationell aktionsplan mot barnarbete redan på ministerns för ekonomiska frågor bord för godkännande och den kommer att ge den välbehövliga vägledningen för landets hantering av och förebyggande arbete mot de värsta formerna av barnarbete.

Vi skulle vilja upprepa vårt krav på ratificiering av denna NAP så fort som möjligt, så att den blir en riktlinje för regeringen och alla berörda sektorers arbete och bidra till att eliminera barnarbete i Östtimor, ILO:s landsdirektör i Indonesien och Östtimor, Michiko Miyamoto.

Barnarbete, vilket är arbete som är skadligt för den fysiska eller mentala utveckloingen av ett barn, har ökat i Östtimor på grund av den ökande fattigdomen hos familjer, som tvingar fler föräldrar att skicka sina barn att tjäna extra pengar för hushållsutgifter. Dessutom har den sociala och ekonomiska inverkan av covid-19-pandemin och inflationen, som är resultat av krisen Ryssland-Ukraina, ytterligare ökat pressen på hushållens inkomster och knuffat ut fler barn till ekonomiska aktiviteter.

Enligt 2016 års nationella barnarbetsöversikt är fler än 67.688 barn i åldern 5 till 17 år, eller 16 % i denna åldersgrupp, engagerade i någon form av ekonomisk aktivitet. Översikten visar också att 52.651 barn klassas som aktiva i barnarbete med 10  av dessa i åldern 5 till 12 år.

För många barn fortsätter att vara berövade sin barndom, sin potential och sin värdighet när de tillbringar ändlösa timmar med farlig ekonomiska aktiviteter, sade UNICEF:s representant Bilal Aurang Zeb Durrani. Vägledda av de internationella åtaganden som Östtimor gjort med ratificieringen av Barnrättskonventionen från 2013 måste vi nu ta viktiga steg för att få ett slut på detta problem.

För att vända denn pågående trend förespråkar ILO och UNICEF ökade sociala skyddsnät såsom krediter för utsatta familjer. Dessutom kommer förbättrad tillgång till kvalitativa sociala tjänster som utbildning och anständiga anställningar för vuxna att skydda familjer från ekonomiska chocker och skydda barn från barnarbete.

ILO och UNICEF har dessutom rekommendratåterupptagit arbete tillsammans med regeringen och civilsamhället för att sensibilisera föräldrar om barnarbetes natur och hjälpa dem att förstå de skadliga effekterna av sådan verksamhet.

För mer information var god kontakta:

Källa: reliefweb

06 — Nya timoresiska parlamentsledamöter svärs in den 22 juni

Gruppledarna i det timoresiska parlamentet beslutade idag att den 22 juni är dagen för installation av sina efterträdare valda förra månaden, vilket bekräftas av källor i parlamentet.

Källorna i parlamentet förklarade för Lusa att beslutet togs vid ett möte med gruppledarna, som varade mer än två och en halv timmar, i vilket representanter för majoritetspartierna pläderade för en senare installation.

Duarte Nunes, CNRT:s (National Congress for Timorese Reconstruction) gruppledare, bekräftade att beslutet om den 22 juni var möjligt och förklarade att gruppledarna för den nuvarande avgående majoriteten insisterade på att börja arbeta mycket senare …

Källa: The Rio Times

05 — Några länder är trångsynta så de ser Kina som ett hot, säger Östtimors president

Östtimors president José Ramos-Horta sade i söndags att några länder ser Kinas utveckling som ett hot mot regionen och världen och tillade att ettsådant tunnelseende är trångsynt och inte övertygande.

Ramos-Horta gjorde anmärkningen vid den 20:e Shangri-La-dialogen, Asiens årliga försvars- och säkerhetsforum, i Singapore och tillade att Kinas inflytande sprider sig över globen och dess intresse , välstånd, människor välmående och säkerhet är sammanflätade med alla länder i världen.

Från den nationella försvarsstrategin publicerad av Biden-administrationen till anklagelserna mot kinesiska rättsmyndigheters tjänstemän och andra regeringstjänstemän har USA i åratal överdrivit det så kallade kinesiska hotet.

USA och de europeiska länderna borde tänka på varför så många länder i världen i växande grad vänder sig till samarbete med Kina, sade han.

Ramos-Horta berättade om ett samtal med en somalisk diplomat på 1990-talet, då diplomaten påpekade att västländer upprepade gånger hade tagit upp frågor om mänskliga rättigheter och anklagat utvecklingsländer men vägrat att ge dem hjälp.

Kinar är en verkliga stormakt och en sann vän till utvecklingsländer, tillade han,

Källa: CGTN — China Global Television Network, Beijing

Maj

31 — Parlamentsvalet 2023 — Preliminärt resultat

Preliminärt resultat i parlamentsvalet den 21 maj 2023 med alla 1.471 vallokaler räknade