Östtimor - Notiser

Dili. Under julhelgen 2009 förvånades Dilis befolkning av nyheten att unge Baldir César do Nascimento Lebre Correia, 25 år, dödades av en polismans kula, från PNTL, vilken tragiskt nog är samma institution som antas skydda folket.

Kuka, känd av sina vänner från den kulturella performance-gruppen Lé-Zeaval och sin familj som Baldir, är nu ett minne, efter att hans liv ändades i morgontimmarna i tisdags efter ett polisingripande föregående natt, måndagen, omkring klockan 23 under en konfrontation, som ägde rum i New Delta Comoro. Polisens handlingar under incidenten är fortfarande inte fastställda. Det kommer att behövas för att lugna ner läget.

Trots att det finns vittnen är det fortfarande osäkert vad som hände vid festen. Det är emellertid känt att festdeltagare angreps av festförstörare.

Det blev tre angrepp och till slut lyckades de tränga in. Därför ingrep polisstationen i Comoro.

Enligt några källor började polisen snart efter sin ankomst skjuta direkt mot folksamlingen och Kuka träffades i buken varefter kulan gick igenom kroppen och ut genom ryggen. Samma kula träffade en annan ung man, som vårdas på intesivvårdsavdelningen i Guido Valadares National Hospital (HNGV).

Kuka fördes inte omedelbart till sjukhuset, därför att festplatsen New Delta blockerades av poliser. Han kunde först vid midnatt föras till sjukhuset, men då var han redan i koma.

Doktor Nilton Tilman, som vårdade offret, sade att han redan var i koma, när han kom till sjukhuset, men trots detta försökte han göra en nödoperation. Han försökte att rädda honom, men Kuka kunde inte räddas och dog på operationsbordet under operationen.

HNGV hade sagt att offrets, Kukas, skador var resultatet av knivhugg, men doktor Nilton sade att hans skador orsakats av en kula. Kulan träffad den övre högra delen av hans mage och gick genom baksidan av höften.

När offret kom till sjukhuset var hans blodtryck mycket lågt, vilket betyder att han hade förlorat en mängd blod. När doktor Nilton började operera hade offret redan förlorat nästan tre liter blod, så att han nästan inte hade något blod i venerna.

Enligt obduktionen var offrets mjälte skadad, tjocktarmen var genomborrade, den vänstra njuren var spräckt och ryggraden skadad.

Nilton, som arbetar på kirurgi avdelningen i HNGV, sade att skottet avlossats frånpå omkring tre meters avstånd och därför gått igenom kroppen och kunnat träffa en annan person.

Den avlidnes äldre broder, Lino Correia, sade att hans yngre bror dött, därför att polisen sköt honom.

Han kräver en utredning för att få fram sanningen. Han sade att så vitt han kunde se har polisen glömt andra liknande incidenter såsom det i Delta Nova nyligen, därför att det här inte är första gåången det har hänt.

Av detta skäl kräver han en utredning, men inte av PNTL eller någon av dess poliser. Det måste vara en oberoende grupp, så att sanningen blir fastställd. "Annars, om polisen gör utredningen, kommer de bara att skylla det på offren. Och på så sätt kommer folket att fortsätta vara offret, medan myndigheten och dess anställda förblir oförändrade", sade en bedrövad Lino, hemma hos den avlidne i Bemori i natt.

Lino krävde också att polisen förljer lagen, så att de fullföljer sin roll på ett professionellt sätt, till exempel att först ta till tårgas, sedan gummikulor och sedan som en sista utväg för att försvara sig själva att skjuta mot fötterna, som en varning. "Polisens handlande var inhumant", sade Lino.

Han sade att polisen en dag senare sade att Kuka dött inte därför att blev skjuten utan snarare på grund av något annat. Offrets familj lovar att de ska fortsá med att ta det här fallet till domstol.

Av det här skälet skulle offrets familj igår ha mött parlamentets vice talman Vicente Guterres för att kräva en utredning om polisen som sköt offret.

Under mötet mellan Vicente Guterres och den avlidne Baldirs familj, betonade Guterres att det måste bli en rättvis utredning för att få fram grundorsaken till beskjutningen av offret.

"Det måste bli en grundlig utredning för att förstå hur något som det här kam hända, få reda på vem som sköt, följa den väg, som staten måste följa", sade Vicente.

"Jag tycker att försvars- och säkerhetskommittén måste ta en titt på det här, på polisreaktionen i de här fallen, praktiskt taget legal användning av tunga vapen och ammunition och så måste vi se hur regeringen kan agera utan att använda dessa vapen men använda annat för att neutralisera vissa situationer", sade Vicente.

Vincente tillade att kan använda sina vapen för att handla, men får inte använda vapnen för att ta livet av folk.

"Jag tycker att det här är vad vi måste kräva av vår regering, användning av vapen enbart för att neutralisera, men inte för att döda någon. Jag tycker att det är det här vi måste kräva att vår regering ordnar, det här är svårigheten i det som måste beaktas", sade Vicente.

När chefen för utredningspolisen, kommissarie Eugenio Pereira, intervjuades sade han att motivet för skottlossningen fortfarande är okänt. Så för sin del, så väntar utredningsgruppen på obduktionen och utfrågningen av andra inblandade. Först sedan kommer de att veta vem som avlossade skottet och från vilken pistol skottet kom.

Kommissarie Eugenio förklarade att sammanstötningen, enligt vad polisutredarna har fastställt hittills, skedde mellan en grupp beväpnad med vassa föremål såsom knivar, som började att angripa gruppen som var på fest i Nova Delta Hall.

Polisuttalanden om incidenten, liksom andra offentliggjorda fakta bekräftar att en sårades och en var död vid ankomsten till sjukhuset.

Eugenio sade också att högsta ledningen hade försäkrat sig om att den pågående brottsutredningen fortsätter och att förra veckan åtgärder för att spärra av brottsplatsen gjorts.

"Vi har börjat med den här processen i morse och har redan säkrat brottsplatsen, vi har undersökt brottsplatsen, samlat fakta, försäkrar oss om att de är riktiga och hänvisar sedan till den formella utredningsprocessen", sade Eugenio till reportrar.

På ett annat ställe sade Dilis polischef, kommissarie Pedro Belo till TVTL att den polis, som avfyrade skottet, för närvarande är anhållen och sitter i en cell för att fortsötta utredningen.

Likaledes har polisen arresterat två personer misstänkta för att vara ansvariga för sammanstötningen i Delta Nova.

Likaledes sade statssekreteraren för säkerhet, Francisco Guterres, att om som ett resultat av utredningarna en polis befinns skyldig, så kommer han att bli hårt straffad.

Baldir var också en gammal medlem av gruppen Le-Zeaval och efter obduktionen i HNGV fick kroppen ett hedersmottagande av hans kamrater i går kväll i hans bostad i Bemori. I familjens hem turades medlemmarna i gruppen Le-Zeavel om som hedersvakter vid båren.

Le-Zeaval grundades 1998 i Jogya i Indonesien. I gruppen Le-Zeaval (vilket kan översättas med fyra poler) hade Baldir sina bästa stunder.

Gruppen deltog i julsamlingen som arrangerades av ministeriet för social solidaritet i Dili i GMT, i måndags eftermiddag, 28/12, där han också dansade. När det var dags, var Baldir med på festen som en inbjuden gäst.

Enligt Lino, offrets bror, var Baldir inte så angelägen att gå ut och gå på fester. Det var en börda för honom, men eftersom han var inbjuden av en kollega och också letade efter möjligheter att bevista cermonin, gick han med på att gå ut den kvällen. Lino väntade sig inte att hans yngre bror skulle bli ett offer i en tragedi. När han hörde att Baldir på sjukhuset begav han sig omedelbart dit. Enligt samtal som han hörde senare, skrek hans bror: "Det gör verkligen ont!" Lino var med honom tills han dog och säger att det var omkring 01:20 den 29 december.

Baldir lämnar en bror och fem yngre syskon, tre flickor och två pojkar, samt föräldrarna Etelvina Correia och Julio Lebre Correia.

30 - FN hjälper till med att utreda dödsskjutning

Förenta Nationerna bekräftade idag sitt deltagande i förundersökningen av en dödsskjutning, som påstas ha utförts av polisen i Östtimors huvudstad, och har uppmanat landets befolkning att respektera lagen.

Sent på kvällen den 28 december kom östtimoresisk (PNTL)och FN-polis till en plats i Comoro i Dili och begärde förstärkning.

En PNTL-patrull anlände och en person dödades och en annan skadades av pistokskott, som påstås ha avfyrats av en östtimoresisk polis.

Till reportrar sade tjänstgörande chefen för FN-plisen, Idris Ibrahim, och tjänstgörande chefen för PNTL, Afonso de Jesus, att dödsfallet var mycket beklagligt och kondolerade offrens familjer och vännner.

Polistjänstemännen bekräftade också att en gemensam intern undersökning av skottlossningen är påbörjad.

Ibrahim noterade att överdrivet bruk av våld från polisen är förbjudet både enligt timoresisk och internationell lag samt betonade att det inte kommer att tolereras.

FN:s fredsbevarande organisation i landet, UNMIT, uppmanade alla männsikor att behålla lugnet medan polisen avslutar sin utredning.

För sin del kommer UNMIT:s människorättsgrupp och övergångsrättsväsende att genomföre en separat undersökning av incidenten.

FN har överlämnat det polisiära ansvaret till Östtimor som en del av det gradvisa återlämnandet av säkerhetsfunktionerna det tog över 2006 efter att dussintals människor dödats och 155.000 othersandra - 15 procent av befolkningen - drevitis från sina hem i ett våldsutbrott i det nyligen självständiga landet.

Tidigare den här månaden återtog PNTL ansvaret för polisens underrättelsetjänst, den sjunde polisenheten som UNMIT har återlämnat.

PNTL har redan återtagit ansvaret i fyra distrikt - Lautem, Oecusse, Manatuto och Viqueque - liksom för polisutbildningen och den marina enheten.

UNMIT, som skapades 2006 för att ersättare flera tidigare FN-organisationer i det lilla sydostasiatiska landet, som FN hjälpt till självständighet 2002 efter att det röstat för åtskillnad från Indonesien, har för närvarande omkring 1.550 poliser och 30 militära förbindelseofficerare i landet.

30 - Varför inte bara pengar kan lösa Östtimors problem

Dili. James Whitehead, direktör för Progressios internationella program, en internationelll välgörenhetsorgansiation med katolska rötter, ser på den överbefolkade internationella hjälpscenen i ett land som kämpar för att komma på fötter.

Tio år efter att folket i detta drabbade öland röstade för självständighet från Indonesien förblir Östtimor ett av de fattigaste länderna i Sydostasien.

Livsförväntningen är låg -- bara 67 år -- och minst hälften av landets befolkning på drygt en miljon -- är arbetslösa. Knappast något under att 40 procent tvingas överleva på mindre än en dollar per dag.

Så det är logiskt att internationellt bistånd är "big business" i Östtimor och förklarar den mycket synliga förekomsten av utlänningar här.

Regeringen upprepar sitt tack till det internationella samfundet vid långtråkiga formella evenemang, invigningscermonier och liknande, som sänds ut till massorna på television.

Men kommer inte den utländska närvarons stora synlighet att kännas som en ockupation? Och när kommer FN:s och andras hjälpande hand att bli paternalismens kvävande hand? När kommer goda avsikter att "hjälpa" undergräva människors känsla av kontroll och suveränitet?

Medan jag grubblar över detta, är det ett antal saker som slår mig. Det bekymrar mig att så lite pengar sipprar ner till landsbygdsområden. Jag är förvånad över hur många projekt som återskapar ett beroende, som de försöker att minska, genom att många av de mest begåvade engageras av de välbetalande internationella organisationerna och lämnar regeringen, lokala ideella organisationer och kommunala organisationer med dem som är kvar.

Naturligtvis, man kan inte säga att givarnas medel -- särskilt i sådana stora kvantiteter -- inte gör någon skillnad . I juli insisterade Mario Carrascalao, Östtimors vice premiärminister, att framsteg görs och att det internationella samfundet har hjälpt till att skapa fred.

Jag såg själv en del av dessa framsteg. I en landsbygdsby, som jag besökte, kan människorna nu ta sitt vatten från en närbelägen handpump i stället för att behöva hämta det från en avlägsen förorenad ström.

I all denna förödelse tröstar många av oss som jobbar med internationell utveckling sig med att vi arbetar som partners med "lokala organisationer" i förhoppning om att det ger oss en känsla av legitimitet och hjälper oss att dämpa våra farhågor för att vi handlar med ensidig paternalism.

Men, frågar jag, är dessa lokala partner helt oberoende -- är det de som driver sitt lands utvecklingsprogram och tillhandahåller tjänster som de tror är viktiga för de människor de arbetar med? Eller är de marionetter som sprattlar till en internationell melodi?

Svaret, tråkigt nog, är att ofta är det senare. Om en internationell ideell organisation har pengarna och en "god idé", så kan de för det mesta hitta en lokal organisation som kommer att medverka som underentrepenör.

Det finns många spekter på effektiviteten på bistånd -- och en hel mängd av skäl till att en del bistånd fungerar och annat inte. Det kan inte finnas något tvivel om att Östtimor är ett särskilt fall med en hel massa frågor som man behöver ta itu med, om landet ska gå framåt.

Många timoresers önskan att säkra rättvisa för de tusentals män, kvinnor och barn, som miste sina liv unde årtionden av tyranni är ett viktigt steg för att hjälpa Timor på vägen till återhämtning.

Vi har inte alla svar -- och kan inte heller hoppas att tackla så vitala frågor som en utbredd brist på infrastruktur och tillgång till arbete. Detta är enorma utmaningar som kommer att kräva långsiktiga investeringar.

Men lokalt ägande av utveckligen är ett koncept, som måste tas på allvar. Hur ska människor annars ha kraft att lösa sina egna problem? Genom ett angreppssät med färdighetsdelning -- och i nära samarbete med lokalbefolkningen -- hoppas jag att vi kan spela en liten roll, om än bakom scenen, i den långsiktiga utvecklingen av detta inga land.

Det här är en redigerad version av en artikel som först publicerades i magasinet Justice, en katolsk publikation som skriver om frågor som miljö, migration, ekonomi, fattigdom och konflikter.

30 - Östtimor ser fram mot 2010

Díli. Regeringen önskar att tacka de ideella föreningarna, statsförvaltningen, parlamentet, alla självständiga myndigheter, biståndsgivarna, ISF, media och det internationella samfundet för bidragen till nationen under 2009, vilket lät Östtimor säga adjö till konflikter och välkoman utveckling!

Det var ett år som symboliserade en större ändring i landets dynamik; konsolidering av stabiliteten i städerna, distrikten och på landsbygden. Det primära ansvaret för polisarbetet har överförts från Förenta Nationerna till den timoresiska polisen (PNTL) i många samhällen, ett överlämnande som kommer att fortsätta under 2020 och ge ett nyfunnet förtroende för fortsatt endräkt.

Nya infrastrukturprojekt inom folkomröstningspaketet på 70 miljoner dollar väcker förtroende för den timoresiska privata sektorn och spädde på den etablerade trenden av ekonomisk utveckling över hela landet under 2009:s sista kvartal. Initiativet koncentrerades på att bygga vägar, vatten, avlopp, skolor och andra små till medelstora projekt. Resultaten var långtgående: skapande av arbetstillfällen, stimulans av lokala ekonomier, ökad teknisk kapacitet i landsbygdsområden och inspiration för byar att ta tag i och känna stolthet över sina omgivningar.

Samhälsservicen kommer att 2010 skörda frukten av den nyligen upprättade kommissionen för civilförvaltningen; med karriärvägar, befattningsbeskrivningar, bättre arbetsförhållanden och höja löner; allt bidrag till förbättrade indikatorer i slutet av 2009, bland annat ökat budgetuppfyllande, ökade inrikesinkomster, ökad affärsverksamhet, högre produktivitet inom jordbruket och bättre indikationer för hälsoläget för att nämna några få.

Utnämningen av kommissionären för anti-korruptionskommissionen i början av 2010 kommer att påbörja en process för att etablera anti-korruptionskommissionen; vilket ger Östtimors folk det första initiativet för att bekämpa korruption och garanterar att vi 2010 kommer att se en ny nivå av ansvar och utbildning mot korruption, nepotism och vänskapstjänster.

Eftersatta och särskilt behövande grupper kommer att fortsatt skyddas 2010 av regeringens starka sociala politik med pensioner, bostäder, utbildning, mikroaffärer och sitmulansåtgärder för jordbruk. Stora utgifter för infrastruktur kommer att börja den mödosamma processen för att bygga kärnan till grunden nödvändig för internationella investeringar för turism, olika industrier unika för Östtimor och planer för en blomstrande oljeindustri på land. Statssekreterare Pereira sade: "Vi uttrycker vår största tacksamhet till alla dem som bidrog till att konsolidera freden 2009, som offrade sin tid och sina ansträngningar för att stärka våra instutitioner och för den kreativitet, hängivenhet och beslutsamhet att påskynda utvecklingen av Östtimor.

Viktigast, Xanana Gusmãos regering är bara ett medel för att tjäna folket, för att fullfölja dess hopp och drömmar om ett bättre land, för att säkra att god förvaltninge och en förvaltning som är känslig och ärlig mot folket är genomförbar i Östtimor, vilket den sär som vi har bevisat 2009!

Det är bara genom folkets ögon, hjärtan, sinnen och dagliga handlingar som Östtimors gärningainsatser har möjliggjorts 2009. Vi kan bara önska det samma för 2010."

I sitt årliga helgtal sade premiärminister Xanana Gusmão: "Vi har nått ett decennium folkomröstningen den 30 augusti 1999. Vi borde börja detta år med att erkänna att 2010 kommer att fullt av enorma utmaningar; utmaningar nödvändiga för att uppnå vårt folks drömmar.

Precis om när vårt folk lyckades i sin nationella frigörelse för tio år sedan, kommer de kommande tio åren vara lika fulla av hårda kamper för den timoresiska nationen. Dessa slag kommer bara att omvandlas till lika historiska segrar om vi fortsätter att allvarligt hylla betydelsen av fred och nationell harmoni.

Vi kommer att nå målen, därför att vi har visat att vi som en nation förstår processen för landets utveckling med hjälp av tre fundamentala principer: dialog, förtroende och vision.

Låt oss börja det nya året med att erkänna att nationell framgång bara kommer att vara meningsfull om var och en spelar en konstruktiv roll i byggande av vår stora nation.

Vi hoppas att ni, vår stora timoresiska familj, kommer att få en god jul och att det nya året blir fyllt med hälsa, fred, kärlek och välstånd."

Källa: Statssekreteraren för ministerrådet och officiell talesperson för Östtimors regering Ágio Pereira, +670 723 0011

24 - Malaysia beordras kompensera felaktigt anhållna aktivister

Malaysias högsta domstol har tilldömt 29 aktivister, som felaktigt greps i Malaysia för 13 år sedan, kompensation. Gruppen deltog i en regional konferens, som hölls i den malaysiska huvudstaden 1996, för att diskutera Östtimors kamp för självständighet. Forumet angreps av 400 människor ledda av det regerande UMNO-partiet och polisen arresterade fler än 100 personer. Tian Chua organiserade konferensen och är en av dem som regeringen har beordrats att kompensera. Han är nu parlamentsledamot för oppositionen och säger att högsta domstolens beslut är ett erkännande av att regeringens åtgärder var våldshandling.

Webster: De 29 gripna hölls fängslade i sex dagar och får nu dela på 250.000 dollar i skadestånd. Enligt Tian Chua var regeringen vid den tidpunkten mot konferensen för att den inte ville riskera sina förbindelser med Indonesien.

23 - Tvångsarbetsstäddag

Koalitionsregeringens tvångsarbetsstäddag bryter konstitutionella rättigheter

Återigen har Gusmãos de facto-regering visat sin villighet att handla mot konstitutionen. Den här veckan utfärdades ett "executivt dekret" som förbjöd all trafik mellan klockan 07:00 och 12:00 idag (2009-12-23) och tvingar alla medborgare att delta i allmän städning.

Varje medborgares rätt att röra sig fritt garanteras i konstitutionens 44:e artikel. Den kan inte inskränkas på något sätt genom ett enkelt regeringsdekret. Även lagstiftning genom parlamentet skulle strida mot konstitutionen och avvisas som grundlagsstridig.

Användningen av Östtimors polis för att tvinga medborgare att kliva ur sina fordon och av sina motorcyklar och komma ut ur sina hem under hot om fysiskt polistvång är olaglig. Användningen av tvång har rapporterats brett från hela Dili med poliser som angripit medborgare, som nekat att följa dessa olagliga order givna av dem.

Det är olyckligt att den nationella polisen används på detta sätt för att dölja Gusmãoregeringens tillkortakomamnde när det gäller att använda den mycket stora och slösaktiga budget de har för att tillhandahålla grundläggande tjänster såsom renhållning. Att ta sin tillflykt till att tvinga människor att utföra obetalt/ofrivilligt (till sitt väsen påtvingat) arbete bryter också mot medborgarnas mänskliga rättigheter.

Vi fördömer inte de poliser som enbart följer order från sina överordnade, men PNTL:s högste chef har uppmärksammats på att användningen av polisen på det här sättet är olämpligt och olagligt. Fretilin avser att utkräva lagligt ansvar av dem i PNTL:s ledning som utfärdat order i denna fråga.

Fretilin avser att göra en anmälan till konstitutionsdomstolen avseende denna nya grundlagsstridiga regeringshandling liksom att få republikens riksåklagare att undersöka alla fyssiska handlingar utförda v polisen, som resulterat i olagliga frihetsinskränkningar för människor eller resulterat i angrepp på människor eller deras egendom.

Regeringen kommer utan tvivel att brett publicera att städninge var framgångsrik genom den omfattande medverkan av medborgarna. Det är helt klart att detta har skett huvudsakligen om inte enbart på grund av det överhängande hotet om polisingripanden för vägran att delta. Det är olämpligt i samhälle vårt som vi vill ska vara grundat på laglydighet och demokrati.

Det här har ingenting att göra med den allmänna hälsan och renhållningen, som regeringen hävdar, utan användningen av överdrivet våld för att avleda uppmärksamheten från sina egan misslyckanden. I en stad med så många arbetslösa skulle det vara mycket mera positivt och konstruktivt att betala människor ur statsbudgeten för regelbunden renhållning och vägunderhåll.Det senare är ett bevisligen effektivt sätt fö offentliga transfereringar till arbetslösa och andra utan hushållsinkomster.

På liknande sätt är det inte fel att skapa en samhällsanda av frivillig medverkan. De medborgare som önskar att delta är naturligtvis fria att göra så, det motsätter vi oss inte. Men vi motsätter oss begränsningen av andras konstitutionella rättigheter vid detta.

21 - Sex skadade när tidigare östtimorflyktingar bråkar med bosatta i Kupang

Sex personer rapporteras sårade, två av dessa allvarligt, när tidigare östtimorflyktingar och bofasta i underdistriktet Central Kupan, Västtimor, bråkade i söndags.

Incidenten omfattade tidigare flyktingar, som nu lever i bostadsområdet Griya Permai och invånare i Oebelo-distriktet, enligt lokala myndigheter.

Sammanstötningen ägde rum i eftermiddags. Åtskilliga hus brändes ner, bland andra byledaren Peter Sinlaes och andra bofastas, enligt vad underdistriktets chef Ferry Manafe sade till Jakarta Globe.

Myndigheterna utreder orsaken till koflikten, men några bofasta antydde att den kan ha utlösts av ett missförstånd mellan flera unga män från byn Pulitie i Oebelo och en tidigare flykting.

Den statliga nyhetsbyrån Antara rapporterade att en del unga män från Pulitie dirigerade trafik nära ett vägbygge precis utanför sin by, när de stannade en bil, som kördes av en tidigare östtimoresisk flykting, som var på väg till Griya Permai, som också ligger i Oebelo.

Ilsken över att ha blivit stoppad, uppges den tidigare flyktingen ha berättat för sina vänner och sin familj i Griya Permai om händelsen, vilket framkallade attacken.

Men andra bofasta berättade för Vivanews.com att bråket föregocks av en strid mellan en bofast och en tidigare flykting.

De två var inblandade i en strid i söndags eftermiddag, men efter att de två skiljts åt, gick de till sina respektive grupper och strax därefter startade bråket", sade en bofast, kallad Ekarno, till nyhetsportalen.

Flera hus i Oebelo brändes ner under våldsamheterna och myndigheterna stängde av Trans Timor-vägen till Atambua för att förhindra att konflikten spred sig till andra delar av underdistriktet.

"Alla bilar som använder Trans Timor-vägen (som förbinder provinshuvudstaden Kupang och Atambua) kontrolleras nu för att förhindra att sammanstötningen sprider sig", sade Manafe. "Säkerhetspersonal är också i beredskap nu, men jag är inte säker på om vi kommer att utfärda utegångsförbud".

Han tillade att han hade instruerats av Kupangs distriktschef Ayub Titu Eki att bistå polis och militär med att hantera incidenten.

Minst sex personer fördes till vårdcentralerna i Oesao och Tarus med allvarliga skador. Tvås tillstånd rapporteras vara kritiskt.

Manafe identifierade de två som de tidigare östtimorflyktingarna Valentino och Ignatio.

Personal från polisen i Kupang och Västtimors bombgrupp skickades till platsen för att skilja de stridande.

Säkerhetspersonal arresterade flera tidigare östtimorflyktingar misstänkta för att vara ansvariga för att ha anlgat bränderna. Deras identitet var inte känd.

I söndags kväll var polisnärvaron stor på platsen för sammanstötningen och poliser fortsatte att övervaka trafiken på Trans Timor-vägen.

Efter den av Förenta Nationerna stödda folkomrsötningen i augusti 1999, i vilken östtimoreserna med överväldigande majoritet röstade för frigörelse från Indonesien efter 24 års ockupation, flydde fler än 100.000 proindonesiska östtimoreser till Atambau och provinshuvudstaden Kupang, där de flesta levde i eländiga, provisoriska skjul.

Medan de flesta av dem sedan dess har återvänt till Östtimor, valde tusentals att flytta till andra delar av Indonesien, bland andra bostadsområdet Griya Permai.

20 - Finansministeriets budgetrapport för kvartal 3

Östtimors finansministerium har just offentliggjort sin rapport för regeringens budgetutföring för de tre förstakvartalen 2009, januari till september, som en 1,5 MB PDF-fil på http://www.laohamutuk.org/econ/OGE09/BudgExec3q09.pdf. (En 6 MB-fil med rapporten finns på ministeriets webbplats.)

Totalt, säger rapporten "Budgetutförandet till och med tredje kvartalet 538 miljoner dollar, vilket är 79%, var löften och 308,7 miljoner, vilket är 45%, kontantutbetalningar. Inflödet av kvitton till de samlade kontona var 261,9 miljoner."

Utöver att visa de summor regeringen har lagt ut och lovat bort visar rapporten budgetändringar, som regeringen har gjort efter att budgeten godkändes i januari 2009. Många av dessa är intressenta, men den största är på sidan 42: en ändring på 70 miljoner dollar för infrastrukturministeriets reservation för investering i tungoljeprojektet till folkomröstningspaketet (Pakote Referendum). Budgeten för byggandet av "Nytt kraftverkssystem, ledningsnät och övervakning" har skurits ned från 87 till 17 miljoner dollar, medan investeringarna för statssekreteraren för offentliga arbeten har ökat från noll till 70 miljoner, vilket ger dessa en total budget på 70.072.000 dollar.

I rapporten för andra kvartalet budgeterades fortfarande 87 miljoner dollar för tungoljeprojektet, hela summan visades som reserverad och räknades som utförd. Det visar att "reserverade" belopp inte ska betraktas som utförda.

I rapporten för tredje kvartalet, efter att projektet reducerats till 17 miljoner dollar, visas 0,017 miljoner av dessa som betalade och 16,992 miljoner visas som "reserverade", så den "totala utgiften" är 9.000 högre än avsättningen.

Av de 70 miljonerna nyligen avsatta för investeringar i offentliga arbeten, hade 4,4 miljoner betalats till slutet av september, och 29,1 är "reserverade", vilket totalt är lite mindre än hälften av det avsatta beloppet.

Det finns hundratals andra ändringar i budgeten, nästan alla ministerier är berörda. De flesta håller sig inom samma budgetkategori, men totalt har varor och tjänster minskats med 3 miljoner dollar och drygt hälften av detta har förts över till små investeringar. Den största ökningen av små investeringar, 2,1 miljoner, är för inköp av fordon medan kommunikationsutrustning har skurits ner med 28%, 0,5 miljoner dollar.

I den övergripande avsättningen för varor och tjänster har "utrikes resor" den största utförandeandelen. I själva verket skulle kostnaderna i slutet av september ha överskridit hela årets avsättning med 0,5 miljoner, om inte resebudgeten på 5,2 miljoner hade utökats med 0,8 miljoner.

Som vi har skrivit tidgare, så tror La'o Hamutuk att statens mål ska vara att tillhandahålla tjänster och förmåner till sina medborgare och att helt enkelt räkna procentandelen pengar som har förbruktas inte är ett meningsfullt mått på hur regeringen sköter sig. Icke desto mindre så visar de detaljerade uppgifterna i denna rapport, särskilt ändringarna, hur regeringen har justerat de löften den gjorde till parlamentet och valmanskåren.

Femtio sidor tabeller med siffror är kanske inte den mest spännande läsningen under helgdagarna, men vi uppmuntrar alla att utforska dem, då de innehåller mycket viktig information.

Källa: La'o Hamutuk - The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (Östtimor)
telefon +670 332 5013, mobil +670 730 2439
webb www.laohamutuk.org

18 - CAVR/CTF:s uppföljninginstitution: Lägesrapport (om parlamentsbehandlingen)

Kopior av den av parlamentet antagna resolutionen kan på begäran fås på portugisiska och engelska.

Källa: Pat Walsh, Senior Advisor
Post-CAVR Technical Secretariat, Dili.
tel (+670) 726 8423

18 - Östimor övertar ytterligare säkerhetsansvar från FN och Spanien finansierar jordbruksprojekt

New York. Förenta Nationerna överlämnade ytterligare polisansvar till Östtimor som en del av det gradvisa överförandet av säkerhetsfunktioner de övertog 2006 efter att dussintals människor dödats och 155.000 andra, 15 procent av befolkningen, drevs från sina hem i ett våldsutbrott i det nyligen självständiga landet.

Vid en cermoni i Dili, huvudstaden, ledd av generalsekreterare Ban Ki-moons ställföreträdande särskilde representant Takahisa Kawakami och Timors statssekreterare för säkerhet Francisco da Costa Guterres, återtog den nationella polisen (PNTL)ansvaret för polisens underrättelseväsen, den sjunde polisenheten som FN i Östtimor (UNMIT) haråterlämnat.

"Östtimors regering och UNMIT genomför återlämningsprocessen stegvis, distrikt för distrikt, enhet för enhet", sade UNMIT i ett pressmeddelande. "Utvärdering av fler distrikt och enheter utförs av gemensamma grupper med representanter för regeringen och UNMIT inklusive PNTL och Förenta Nationernas polis (UNPol) enligt gemensamt överenskomna kriteria."

PNTL har redan övertagit ansvaret för fyra distrikt: Lautem, Oecusse, Manatuto och Viqueque; liksom för polisens utbildningscentrum och den marina enheten.

UNMIT, skapat 2006 för att ersätta tidigare FN-uppdrag i det lilla sydostasiatiska landet, som FN hjälpte till självständighet 2002 efter att det röstat för för separering från Indonesien, har för närvarande omkring 1.550 poliser och 30 militära förbindelseofficerare på plats.

Det fattiga landet får också hjälp från åtskilliga humanitära FN-organ. Idag tillkännagav FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) att den kommer att kunna utöka stödet till livsmedelsförsörjningen i Baucau-distrikt till och med 2011, tack vare 600.000 EUR från den spanska agenturen för internationell utvecklingssamarbete (AECID).

Baucau-projektet vill öka mångfalden, kvaliteten och kvaniteten livsmedel producerade av samhällena runt Seiçal-floden och främja den gradvisa övergången från självhushållsjordbruk till en mer marknadsoreinterad syn på produktionen.

För närvarande drar fler än 2.000 familjer fördel av projektet, som fokuserar på att integrera produktion av basgrödor (säd och rotfrukter), baljväxter och grönsaker samt småboskap genom att tillhandahålla utsäde, verktyg och djur tillsammans med utbildning och nya anpassade teknologier.

17 - Bloggen The Dili Insider stängs.

På grund av en serie telefon- och eposthot stängs bloggen The Dili Insider omedelbart. Men den kommer tillbaka.

16 - Dragkamp om naturgasanläggning

Sunrise är ett naturgasfält, som delvis ligger i den för Australien och Östtimor gemensamma naturresurszonen (Joint Petroleum Development Area) i Timorsjön, 450 km nordväst om Darwin. Sedan länge har det pågått en dragkamp om vart gasen ska tas för behandling inför senare utskeppning. Bolaget Woodside, som tillsammans med Shell, ConocoPhillips och Osaka Gas, ska exploatera gasfältet, vill att gasen i rör under vattnet leds till en anläggning i Darwin. Östtimors regering har alltid velat att gasen leds den kortare vägen till en anläggning på Timors sydkust. Det skulle ge en rad arbetstillfällen. Ett tredje alternativ är en flytande anläggning direkt vid fältet, från vilken den färdigbehandlade gasen sedan skeppas i flytande form med fartyg.

De kommande exploatörerna motsätter sig en anläggning i Östtimor med argumentet att landet inte är tillräckligt stabilt politiskt. Östtimors andrahandsval är den flytande anläggningen. Australiska fackföreningar motsätter sig detta, då plattformen skulle byggas utomlands och huvudsakligen bemannas av andra nationaliteter än australier.

En anläggning i Darwin skulle kosta 2 miljarder australiska dollar och sysselsätta fler än 1.000 personer under byggnadstiden samt 300 under drift.

15 - 50.000 nya mobilabonnenter för Timor Telecom på en månad

Ett tillskott på 50.000 kunder på bara en månad har gjort att Timor Telecom (TT), ett dotterbolag till den portugisiska telekomoperatören Portugal Telecom (PT), reviderar sitt mål för 2009.

Bolaget nådde 312.000 mobilkunder den 13 december, vilket lyft TT:s årsmål från 320.000 abonnenter till 330.000. Lanseringen av säsongskampanjer och förmåner hade en betydande roll för telebolagets senaste framgångar.

Men en del av förmånerna slog slint, när en kamapnj som lät kunder skicka SMS gratis gjorde att många inte kunde använda tjänsten eftersom systemet inte kunde hantera den extra trafiken. Men problemet tycks vara betydelselöst eftersom framgången överträffar bolagets förväntningar.

10 - Minskning av australiska styrkor i Östtimor

Försvarsministern, senator John Faulkner, tillkännagav idag att Australiens bidrag till den internationella stabiliseringsstyrkan (ISF) i Östtimor kommer att minska från omkring 650 till omkring 400 personer i februari 2010.

Den totala storleken av den gemensamma australisk-nya zeeländska styrkan kommer att minska från 800 till 550 personer.

"Minskningen av ADF-personal [Australian Defence Force] överenskoms efter omfattande diskussioner med Östtimors ledare, Förenta Nationerna och vår ISF-partner Nya Zeeland", sade senator Faulkner.

Säkerhetsläget i Östtimor har förblivit stabilt sedan attackerna på Östtimors president och premiärminister i februari 2008. I januari 2009 drogs 100 ADF-anställda i Operation Astute tillbaka från Östtimor utan betydande påverkan på säkerhetsläget.

"Beslutet att minska antalet ADF-anställda erkänner det lugna säkerhetsläget i Östtimor och regeringens och Östtimors folks ansträngningar. ISF kommer att öka sitt fokus på kapacitetsuppbyggnad hos Östtimors militära styrkor (F-FDTL)", sade senator Faulkner.

Koalitionen kommer att fortsätta övergången till aktiviteter för att bygga upp kapaciteten hos F-FDTL grundat på framgångsrika projekt med ISSF och F-FDTL, såsom vattenprojektet i Uatolari och hälsokliniken i Ossa Huna.

Dessa insatser stödjer Australiens långsiktiga engageman i F-FDTL:s utveckling genom försvarssamarbetsprogrammet i Östtimor. De är en del av Australiens löfte att stödja Östtimors utveckling till en stabil och framgångsrik nation.

Den planerade neddragningen kommer att börja med att omkring 100 ADF-anställda återvänder till Australien i mitten av december 2009. Den följande neddragningen till ett ADF-bidrag på ungfär 400 ADF-anställda kommer att ske gradvis under perioden januari till mars 2010.

"De australiska försvarsanställda som avslutar sin placering kan nu se fram emot en period med semester, återhämtning och utbildning i Australien efter sin tid i Östtimor", sade senator Faulkner.

"Jag tackar all återvändande ADF-personal för dess professionalism och arbete i denna viktiga operation."

Det nuvarande bidraget från Nya Zeeland kommer att bli oförändrat på 150 personer.

ISF är i Östtimor enligt Östtimors regerings och Förenta Nationernas önskan.

Operation Astute är ADF:s bidrag till ISF och Nya Zeelands bidrag är Operation Koru. Ytterligare information om Operation Astute och Koru finns på:

09 - Presidentens avskedstal till generalsekreterarens särskilde representant Atul Khare: Lugn efter stormen

President José Ramos-Hortas tal är väl värt att läsas, det innehåller mer än artighetsfraser. Tyvärr är det väl långt för att översättas, så Du får lov att läsa det på engelska.

During the farewell ceremony in honor of The Special Representative Of the U. N. Secretary-General, Dr. Atul Khare

We are gathering here today to bid farewell to Dr. Atul Khare who has served in our country as the Special Representative of the U. N. Secretary-General (SRSG) for three long, intense years.

Prior to this mission, Dr. Atul Khare had served in Timor-Leste from June 2002 to May 2005 as Chief of Staff to the then SRSG Ambassador Kamalesh Sharma and as deputy SRSG totaling six years of tireless service to our people upholding the ideals of the UN.

So I invited you all today to join me in thanking Dr. Atul Khare and his esteemed wife Mrs. Vandna Khare, for their self-less, tireless dedication and kindness to the people of Timor-Leste, to me personally, and to all East Timorese political and religious leaders, leaders of our communities and civil society.

Dr. Khare arrived in Timor-Leste on 17th December 2006 almost four months after the UN Security Council authorized a new enhanced UN Mission for Timor-Leste - UNMIT. The worst of the political and security crisis was over by then. However, in December 2006 serious challenges remained; the situation was still very volatile, marked by sporadic violence, some of which were politically-motivated, but most were caused by rivalries among martial arts groups and youth gangs. In December 2006 we still had as many as 150,000 IDPs scattered in Dili and outside the capital; we were confronting the potentially explosive problem of the so-called "petitioners" and Mr. Alfredo Reinado’s group of heavily armed elements.

Four months after the Security Council authorized a new mission (Res. 1704 of 25th August 2006) with a police force of up to 1,608 elements, 1,070 civilian police personnel had arrived in Timor-Leste. This figure included a Formed Police Unit from Portugal that had been dispatched to Timor-Leste in early June under a bi-lateral agreement between Timor-Leste and Portugal and which transitioned to UNMIT in August 2006.

I wish to pause here to pay due tribute to Finn Rieske-Nielsen who managed the UN Mission in Timor-Leste during the most difficult months in 2006; he was a courageous and tireless presence, every day and night during those difficult days and weeks. His long-standing experience in dealing with humanitarian crisis situations both in Timor-Leste (he has served a total of almost seven years in our country) and other parts of the world equipped him very well to deal with the situation.

Prior to the arrival and full deployment of UNPOL in Dili and in the districts, the burden of assisting the Timorese authorities in restoring law and order in Dili had fallen on troops and police from Australia, New Zealand and Malaysia and Portugal who had been dispatched to Timor-Leste at the end of May and early June 2006 in response to formal appeals from Timorese leaders. [i]

Australia alone had a force of 3,000 men and women, supported by an impressive array of equipment like Armored Personnel Carriers, tanks and helicopters. However, even such a robust force was inadequate and unable to quell the violence pitting rival martial arts groups or prevent the burning and looting of hundreds of humble dwellings, government warehouses and offices. This is not the type of conflict a conventional force is prepared for both in training and equipment. [ii]

Of the four forces on the ground in the second half of 2006, only the GNR was trained and equipped to deal with urban violence. But at company strength it was over-stretched and unable to respond effectively to every serious incident occurring in any part of the city.

The Australian mechanized force and heavily armed infantry soldiers, while impressive when they rumbled through the main streets of Dili, might have provided some valuable deterrence, but the reality was and is that conventional forces, however well trained and equipped, are ill-suited to prevent or stamp out urban violence and social unrest in the tortuous and confusing back alleys of the city.

Without the pretence of writing history or even modestly offering a detached and conclusive analysis of the 2006 crisis, I believe we can, nevertheless retain some salient elements.

I submit that the 2006 crisis was not inevitable. It could have been prevented if those in position of responsibility had addressed the numerous problems that had been timely and clearly identified and which required patient dialogue, imparting of information, followed by simple and inexpensive solutions.

As the tensions and resentment were not addressed they were exacerbated by certain elements in our society who saw in the crisis an opportunity to further their narrow interests.

The violence in certain neighborhoods in Dili was essentially a conflict over land and housing by those who felt left out or dispossessed. The seeds of this conflict began during the second half of Indonesian occupation and exacerbated from 1999 on as large number of individuals returned or flocked to Dili for the first time all competing for a piece of land and housing that had been vacated by departing Indonesian migrants and thousands of East Timorese who fled when they saw their fortunes changed.

The conflict had very little to do with a supposedly regional, ethnic or tribal divide. While Timor-Leste can be divided in geographic terms into three major regions, namely East, Central and Western, these regions do not correspond to perfectly identified, cohesive ethnic groups.

The implosion in the PNTL leadership and in the chain of command in Dili in April/May 2006 led to the break-down of law and order. As a consequence of the break-down in the chain of command in the police force, the government felt compelled to order the FFDTL to intervene in Dili. But this decision deepened the divide in the police ranks and between elements in the police force and the F-FDTL and in the F-FDTL itself.

However, in view of the situation prevailing in Dili on 28th April 2006 with the PNTL unable or unwilling to act to prevent the attack on the Palacio do Governo and subsequent attacks in many parts of the city, I do believe the government had no choice but to call in the F-FDTL.

I must add here that not every PNTL officer or unit in Dili deserted and failed in their duties. I will never forget a heartbreaking scene at the UIR HQTS in Dili when I visited them sometime at the end of May 2006. There were a total of about 40 men and women there, from all regions, crying desperately, their pain was visible, as they felt totally powerless. They had remained firm in their base but deeply concerned they could be attacked and overrun.

The Police Academy continued to function even as hundreds of IDPs were squatting in its grounds. A graduation ceremony of new cadets was even in that period. Credit goes to the Police Academy Director Insp. Julio Hornay who displayed professionalism and leadership qualities in times of crisis. The PNTL Migration Services, led by Inspector Carlos Jeronimo, continued also to function almost smoothly, without interruption.

While some PNTL elements from the districts deserted their base and joined in the conflict in Dili, the vast majority did not.

The basic problem in PNTL was that a huge force was created in haste between 2001 and 2003, with police numbers increasing significantly after 2003; those in charge seemed more interested in numbers than in quality and without considering all implications like strict selection criteria, adequate training, material incentives like reasonable salaries, equipment and infrastructures.

There was serious lack in wise political leadership which impacted upon negatively on the police command and in the entire force.

The U. N. and bilateral donors must ask themselves why they did not consider assisting the I Constitutional Government in providing basic infrastructure and equipment to our nascent police force. Apart from training, isn't the provision of basic equipment a sine quo non condition to boost the moral, sustain the pride and effectiveness of a police force?

While the F-FDTL was deployed in Dili there was very little violence, arson or looting. There was a palpable fear of the F-FDTL and the common perception that the F-FDTL elements were not constrained in using force or were trigger-happy turned out to be a very effective deterrence.

As the ISF began to deploy in Dili in late May 2006, I discussed and exchanged views with Major-Gen. Taur Matan Ruak about the wisdom of F-FDTL retreating from Dili and return to barracks. The general promptly agreed and upon consultations with the then President of the Republic and Commander-in-Chief of the Armed Forces, F-FDTL soldiers and officers returned to the barracks in Tasi-Tolu, Hera, Metinaro and Baukau.

However, as the news of the removal of the F-FDTL from Dili was announced, panic spread and the exodus from the city began almost instantly with tens of thousands of people fleeing to the East towards Hera, Metinaro, Baukau, etc.

My own property and home became one IDP camp as I ordered the gates open to anyone wishing to take refuge with me. Many hundreds of desperate men, elderly, women and children, camped in my property grounds for the following weeks and I learned first-hand about the drama of the IDPs.

The departure of F-FDTL encouraged hooligans to act as they no longer felt constrained and afraid. A wave of house burning and looting began with the friendly international forces on the ground unable to prevent an orgy of arson in spite of their best efforts.

While the F-FDTL was in Dili there was a concerted and persistent campaign in certain quarters to denigrate the soldiers and officers of our armed forces with allegations of widespread killings and outright massacres particularly in the evening of 28th April 2006. Not a single eyewitness, a relative of those allegedly killed had come forward. No massacre took place of unarmed civilians or elements of the so-called "petitioners" group in the night of 28th April 2006 or in the following weeks.

It is not my intention to offer you a detailed review or reflection on the past three years. I might do so at the end of my term as President.

As we gather here to bid farewell to a friend, Dr. Atul Khare and his esteemed wife, Mrs. Vandna Khare, I simply want to remind all of where we were in 2006, and to reflect on some root causes of the 2006 crisis and how we got here, today, in a Timor-Leste that has moved fast and away from the recent violence and is experiencing our best period of peace and economic growth.

When I took office in May 2007, I made it as priorities of my presidency, the restoration of peace and security, reform of the security sector, and poverty alleviation.

In regards to the security sector reform, my first concern was to have a unified, cohesive Timorese leadership view. In this regard I established the High Level Forum comprising the PR, PM and Speaker of the National Parliament. I instituted a Security Sector Review group in my office which liaises with the government agencies and UNMIT. The work of my team and that of the government has been detailed, exhaustive and conclusive.

The Security Council will review the situation in Timor-Leste in its February 2010 meeting. And as you depart, Dr. Atul Khare, I wish to convey to all our views and preference for the following two-three years in regards to the role of the UNMIT/UNPOL and ISF.

This has been the result of extensive review done by my security sector reform team, regular meetings with the Prime Minister and his two Secretaries of State in executive charge of the sector, the President of National Parliament and Members of Commission B of the NP, Maj.-Gen. Taur Matan Ruak, PNTL Commissioner and Commander-General Dr. Longuinhos Monteiro.

As you know I have convened many meetings in the course of the year with the Council of State and Supreme Council of Defense and Security, and in October I held a consultation with all stake-holders, having sent them in advance a detailed questionnaire in order to elicit their analysis and answers.

As the year 2009 comes to a close, we propose that in 2010 the following be accomplished:

In regards to the ISF, following my regular discussions with the Ambassadors of Australia and New Zealand and ISF commanders, and consistent with our desire, the ISF in 2010 will see its mission further reduced and refocused:

The ISF will still be in Dili. However we expect ISF to place more emphasis on community engagement and not engaged in security patrols. We prefer not to see too many heavy weapons and military personnel in our city.

I expect that such activities be planned in consultation with our competent authorities, namely the two Secretaries of State and PNTL Commissioner as well as including the local "suku" chiefs.

You will have noticed that the honor guard in this building is provided by Timorese traditional warriors; security is assured by our unarmed civilian guards; a lively children playground is on the grounds of the presidency; there is a section of the presidential garden with free wireless internet open for the public. As you can see I feel very comfortable with little or no security at all.

I am comfortable with the path that the ISF is taking as I am very confident in its ability to support the needs of both the Government and people of Timor-Leste.

The changes I have just outlined are in some ways subtle and reflect the extensive consultation between our Government, the Governments of Australia, New Zealand and the ISF. More importantly the changes emphasize the significant progress that we have made in the area of security since 2006. I am of the view that the changes have come at the right time, reflect the progress being made in our security sector but also reflect the fact that there is still work to do and that the ISF will be with us and UNMIT till 2012.

As I stated above, at the height of the crisis in 2006, the ISF had over 3,000 force elements in Timor-Leste. This number will be down to less than 600 in 2010, a reflection of the much improved security situation in the country.

The maintenance of a small but robust force is required as we continue the reform process in the two security agencies, a reform process which must be completed by the end of 2011.

We have two years to make greater efforts and achieve greater progress in skills transfer and capacity building in every area, and in providing our forces with every reasonable means required to sustain their moral, self-respect, self-confidence and effectiveness.

Timor-Leste is a Southeast Asian country, inextricably and proudly linked to this dynamic region. I expect the Government to explore opportunities for enhanced regional security and defense cooperation with friends and neighbors like Indonesia, Malaysia, Singapore, Thailand, The Philippines, Australia, New Zealand, in areas ranging from police to military training, joint exercises, intelligence training and sharing, maritime security, etc.

If Timor-Leste is to participate in the future in any humanitarian or peace-keeping mission outside our borders, I would envisage that we would do so as part of a regional mission under a regional structure and command. Hence I believe that we must endeavor to engage more our neighbors in the defense and security areas to learn and improve, adjust and adapt to our region.

I am very pleased with our enhanced defense and security cooperation with Portugal, a distant but loyal friend.

The recent visit to our country of a large U. S. marine group of 2,000 was very successful and immensely popular with the common people. The presence of, and activities carried out by, the U. S. Sea Bees, is one of the best example of an ideal bi-lateral defense cooperation that straddles the two areas, military and civilian, providing much needed assistance to local communities. Timor-Leste wishes to incrementally expand this very fruitful relationship with the U.S. .

Timor-Leste must stand on its own feet. We cannot continue to rely on friends and neighbors or the UN for our internal security, peace and stability. The international community and the UN have been overly sympathetic and generous, having committed, on a per capita basis, more resources to this tiny nation than to any other in the world.

Needless to say, not all these resources were invested wisely and benefitted the neediest ones, the poor who are the majority. Nevertheless, we cannot deny the facts of this extraordinary good-will on the part of the international community. However, we must bear in mind that there are many communities and nations around the world in even greater difficulties and need than us.

We are not the chosen children of God or of the UN. Even God gives up on those His sons and daughters who persist in conflict and sin. So more easily would the international community give up if Timorese leaders, political, civil society, religious, academia, private sector, do not walk halfway to meet each other, and together lift our people from extreme poverty, give them the peace and tranquility they desire and deserve.

When I addressed the UNSC in February this year, I promised the Secretary-General and the UNSC that this will be the last UN mission in our country; I told our good friend Secretary-General Ban Kie Moon that when he ends his current mandate and begins a second in one 2012, Timor-Leste will be at peace and relative prosperity and he can tick off Timor-Leste as a problem solved.

While some pseudo intellectuals and mediocre journalists insist that Timor-Leste is a failed State, I will say, with the wisdom of someone who has had a rich and intense life, having witnessed triumphs and survived tragedies, Timor-Leste is on the right track. We have recovered from the 2006 crisis; after years of stagnation or slow growth our economy registered a real 12.7% growth in 2008 and again an almost double digit growth this year. The country is at peace. We can see constant, endless smiles and happiness in the faces and eyes of the people, particularly in our women and children, the most vulnerable group; Dili is a booming town, for good and bad.

There is renewed faith in the political leadership and in the institutions - according to an independent survey conducted a year ago by the International Republican Institute which gave the Government very high marks with the Prime Minister toping almost 80% of approval rate; the F-FDTL and PNTL got very significant marks of around 80% as well. To all I extend my sincere congratulations.

As you depart Timor-Leste, rest assured, Dr. Atul Khare, that UNMIT, under your leadership, has made a significant contribution to the overall well-being of our people, to the climate of peace and security prevailing today in our country. Your professional expertise, humility and honesty, your wisdom which comes from thousands of years of an ancient civilization, endeared you to all and gained our confidence.

Whether as a UN envoy or as a country's diplomat, I believe that those entrusted with a mission to represent an institution or their own country, if they wish to succeed in their mission, they must be able to gain the respect and confidence of the receiving community and its leaders through discretion, humility, honesty, hard-work. You have succeeded.

To you my friend Dr. Atul Khare and Mrs. Vandna Khare I will not say good-bye as we will see you again and again. I wish you good health, happiness, prosperity in the years to come. I wish your great country, India, the land of the immortal Mahatma Gandhi, peace and prosperity. May the leaders of India summon the wisdom of your ancient, rich and benevolent civilization to help bring peace to South Asia, to the whole of Asia.

09 - Lasamas tal på antikorruptionsdagen

Den 9 december 2009 på FN:s antikorruptionsdag utförde Östtimors parlament inte sin plikt att välja en ordförande för Antikorruptionskommissionen.

Parlamentets talman Fernando Lasama tvingades att hålla ett möte med gruppledarna för att hitta en lösning på det nuvarande dödläget. Fretilins parlamentsledamöter vägrade att ta plats i salen, därför att de är mot Aderito de Jesus Soares kandidatur. Soares var Fretilins förste gruppledare i den konstituerande församlingen 2001-2002 och avsade sig sin plats i den 2002-2003 och vägrade att ta emot sin pension, som en tidigare parlamentsledamot. Han var den timores som avvisade Xanana Gusmãos erbjudande om en plats i den timoresisk-indonesiska sannings- och vänskapskommissionen.

Den 4 december kallade parlamentets klockor, men de flesta ledamöterna var frånvarande trots Lasamas förvarning om en särskild session och extraordinär debatt för att besluta i frågan om Antikorruptionskommissionen. Från det största oppositionspartiet Fretilin var bara de tre ledamöterna Aniceto Guterres, Arsenio Paxao Bano och Cipriana Pereira närvarande, de övriga 18 ledamöterna var frånvarande. Tempo Semanals källor inom Fretilin sade att Fretilin bojkottar parlamentssessionen, därför att inte godtar regeringens kandidat. En av Fretilins ledamöter sade att Aderito har förrått Fretilin , därför att han var inblandad i Mudancagruppen, som 2006 stämde Fretilinledarna Mari Alkatiri och Lu Olo inför appelationsdomstolen på grund av det sätt de blev återvalda på till ledande poster i Fretilin i maj 2006. Parlamentet sammanträdde idag den 9 december 2009 kl 10.00, men på grund av att Antikorruptionskommissionslagen kräver att 49 ledamöter deltar i omröstningen var antalet för litet för att omröstningen skulle bli giltig och sessionen avbröts. Innan Lasama tillkännagav uppskovet vädjade han till varje gruppledare att uppmana sina ledmöter att komma. "Vi måste ha en lösning för det här, därför att det ligger i nationens intresse", sade Lasama.

07 - Officiell overksamhet framtida risk för viktig radiolänk

Det må vara bandbreddens, BlackBerrys och bredbandets tid, mend hundratals bybor i avlägsna delar av världens yngsta demokrati litar på dubbelritkad radio för nödsituationer och daglig kommunikation.

Men ett vitalt radionätverk, som har räddat liv och tillhandhållit kommunikation för byarna i tre underdistrikt i Östtimor är i fra på grund av regeringens passivitet.

Det soldrivna nätverket - Connect East Timor - omfattar radiolänkar mellan 27 byar i underdistrikten Atabae, Balibo och Lacluta.

Det byggdes genom donationer av tid och utrustning från australiska radiotekniker och generösa australier.

Tvåvägs radioapparater installerades i underdistriktens byar och lokalinvånare utbildades i användningen. De har visat sig ovärderliga för medicinska nödsituationer och används dagligen för kommunkation mellan byarna.

En grupp australiska tekniker kom i september till de olika platserna för underhåll och kontroll att alla apparater fungerade.

Ledaren för Connect East Timor, Peter de Haas, har kontaktat administratörerna i de tre underdistrikten och informerat om att organisationen inte kan fortsätta att stödja driften efter den 31 december 31 2011.

Gruppen från Connect East Timor kommer att göra ytterligare ett underhållsbesök innan dess, men därefter är de donarede medlen fullständigt förbrukade, sadede Haas.

"De installerade radioapparaterna var avsedda att vara ett test för att se om de kunde vara användbara för människor på landsbygden", sade han.

"De har varit ett viktigt nätverk i många avlägsna områden och har varit viktiga för säkra födslar av åtskilliga barn och andra medicinska nödfall, lag och ordning och till och med för att underrätta anhöriga om begravningar. Man förutsåg alltid att regeringen skulle införa det här radiosystemet i alla underdistrikt i det som kallas projekt Telesuco."

I februari förra året fick infrastrukturministeriet information om radiosystemet och nödvändiga dokument för att föra projekt Telesuco framåt, men ingenting har gjorts för att främja spridningen av nätverket till andra landsbygdsområden. Följaktligen saknar 300.000 människor i andra underdistrikt tillgång till överkomlig kommunikation och kommer troligen inte att få det inom överskådlig framtid.

Connect East Timor har vädjat till administratörerna i försöksområdena att få användara av nätverket att framföra dess fördelar till regeringen i Dili.

"Connect East Timor hoppas att radionätverket kommer att bestå och utvidgas. Organisationen skulle vilja arbeta tillsammans med Östtimors folk, för att säkra att så sker", sade de Haas.

"Det skulle vara bäst om detta önskemål uttrycktes av Östtimors människor själva snarare än av människor från Australien."

Gary Evans är en pensionerad journalist, som har besökt Östtimor två gånger för att utbilda unga journalister ge råd om upprättandet av ett lokalt pressråd.

04 - Timoreser vid Köpenhamnsmötet

Två unga timoreser, Juvinal och Ines, kommer till Köpenhamn för att för den ideella organisationen La'o Hamutuk vara med, när FN:s stora klimatkonferens pågår.

Källa: La'o Hamutuk - The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (Östtimor)
telefon +670 332 5013, mobil +670 730 2439
webb www.laohamutuk.org

03 - Återlämning av ansvaret till Östtimors polis

International Crisis Group (ICG) har i en 33-sidig rapport, Asia Report N^o 180, behandlat frågan om den nationella östtimoresiska polisens kompetens.

Förenta Nationerna borde överlämna det formella ansvaret för Östtimors polis, så snart som möjligt. En utdragen process som började i maj har antagit en byråkratisk ansats för att utvärdera huruvida de är redo att ta befälet, men verklighten på marken är att den timoresiska polisen länge har verkat under sitt eget befäl. Utan en överenskommen plan för att reformera landets polis efter 2006-års kris har FN och regeringen varit ett svagt lag för instutitionell utveckling. Ett långt överlämnande kan ytterligare skada relationerna mellan FN:s tredjestörsta polisinsats och den östtimoresiska regeringen, som har nekat att verka som en fullvärdig partner i genomförandet av reformer. FN har en fortsatt roll i en rådgivande närvaro för att stödja polisarbetet. För att detta ska fungera måste regeringen engagera sig i FN-uppdraget och vara överens om formen på detta partnerskap. För att göra varje nytt mandat framgångsrikt, måste de använda de kommande månaderna innan det pågående löper ut i februari 2010 till att utmejsla ett detaljerat ramverk för framtida samarbete med polisen under lokalt befäl.

FN tog en teknokratisk ansats till den mycket politiserade uppgiften att reformera polisen. Utskickade för att återupprätta ordningen efter ett uppror 2006, har FN-polisen hjälpt till med att stabilisera landet, men misslyckades sedan när de försökte reformera instutitionen eller förbättra tillsynen. De är inte organiserade för att främja sådan långsiktig förändring och har aldrig fått verktygen för att göra det. Den timoresiska polisen var splittrad och dåligt ledd från toppen; FN satsade felaktigt på att placera hundratals uniformerade poliser i stationer över hela landet. Det försummade den roll som det civila ledarskapet spelade i 2006-års kris och behovet av att modernisera ministeriets kontroll av polisen, som en del av en varaktig lösning. Dålig anpassning av människor till arbeten, snabb omsättning liksom bristen på kunskap om de lokala förhållandena och språken hindrade den internationella polisens förmåga att vara goda lärare och mentorer. Utan makt att avskeda eller straffa poliser kunde FN inte förbättra ansvarstagandet. Regeringen nekade att anta lagar till stöd för FN:s roll, vilket skickade en utmanande signal om brist på samarbete ner genom polisens grader.

För det internationella samfundet har denna strid om befälet över polisen mellan FN och en av dess medlemsstater många lärdomar. Den långsamma minskningen av FN-polisen i Östtimor är inte den försiktiga "exit strategy", som den skulle kunna tyckas vara. Uppdraget har varken varit en success eller ett misslyckande. Oförmågan att få till stånd ett samförstånd om en långsiktig strategi för utveckling av polisen, kvarlämnar en svag nationell polisinstitution. Uppdragets mest varaktiga arv kan bli de lärdomar det kan bibringa säkerhetsrådet att inte överutnyttja sina mandat. FN borde omsorgsfullt tänka igenom fallen innan det går in och tar kontroll över en lokal polisstyrka, särskilt, som i fallet Östtimor, när stora delar av den fortfarande fungerar. Komplicerade reformer av statliga instutitioner kan inte göras utan det politiska samtycket hos de direkt berörda.

"Uppgiften att reformera den lokala polisen är ännu inte avslutad, men förlängning av FN:s befäl kommer inte att lösa detta problem", säger Cillian Nolan, Crisis Group:s Östtimoranalytiker.

"Östtimor behöver fortfarande FN, men det blir mer effektivt i rollen som stödjare snarare än som ordergivare till den timoresiska polisen", säger Jim Della-Giacoma, Crisis Group:s direktör för Sydostasien. "Att ta ett steg tillbaka är inte samma sak som att lämna landet för tidigt."

02 - En ny budget för Östtimor. Men frågor ...

Xanana avsätter 1,045 miljoner dollar för antikorruptionskommissionen (ACC) för att kämpa mot sina vänner?

Östtimors regering har nyligen lagt fram sin statsbudget för 2010 för behandling i parlamentet. Premiärminister Xanana Gusmãos regering har med eftertryck hävdat behovet av att bekämpa korruptionen i Östtimor. I sin valkampanj 2007 sade han "om någon stjäl 0,50 dollar, så blir han avskedad" - när han skrek i Los Palos fotbollsstadion i regnet den 29 maj 2007.

Sedan premiärminister Gusmãos regering tillträdde 2007 har avslöjanden av regeringskorruption gjorts nästan varje veckodag. Dessutom är anklagelser om dålig förvaltning av ministrar och statstjänsetmän mycket vanliga. Hittills har få om någon utretts, mycket mindre bestraffats.

Men i debatten om den nya budgeten prioriterade premiärministern finansieringen av antikorruptionskommissionen och att stärka den för att den ska kunna utöva sina stora befogenheter för att bekämpa korruption.

"Antikorruptionskommissionen kommer att vara ett oberoende organ, som rapporterar till parlamentet, med stor makt att bekämpa korruption. Antikorruptionskommissionen har tilldelats 1,045 miljoner dollar , därför att det är god styrelse att investera på detta område", sade premiärministern i parlamentet på tetum.

Men Östtimors ombudsman (provedor) Sebastiao Ximenes tvivlar på regeringens goda vilja att bekämpa korruptionen. "Är de tillräckligt modiga att bekämpa korruptionen?" sade han.

Han tillade att han har lagt fram en rapport om vice premiärministerns Jose Luis "Lugu" Guterres påstådda korruption för flera månader sedan. Men sedan dess har haninte hört någonting från premiärminister Gusmãos kontor. "Om det här fortsätter till och med när nya kommissioner tillsätts kommer korruptionen säkert att öka". Ximenes berättade för Tempo Semanal att fallet med den vice premiärministern hänger ihop med att hans fru rykryterades och betalades som en anställd vid Östtimors FN-delegation, precis när den vice premiärministerna lämnade sin post 2006.

Hittills har ombudsmannens kontor överlämnat 28 fall av påstådd korruption till riksåklagaren för vidare utredning och åtal. "Jag avvaktar att åklagarna tar dessa fall till domstol", sade han.

Men enligt Gusmão är hans dröm en grundläggande infrastruktur, så hans regering kommer att prioritera investeringar i infrastrukturen även om infrastrukturministeriet 2009 bara lyckades använda 16% av sin totala budget till och med oktober. "Vi behöver grundläggande infrastruktur för attt utveckla ett modern och välmående Östtimor och uppnå de drömmar vi har för vårt land", sade självständighetsledaren.

Han exemplifierade med "2010-års budget avsätter 217 miljoner dollar för kapitalinvesteringar och det kommer att omfatta 73 miljoner för väg- och broprojekt, 68 miljoner för elektricitet och kraft, 11 miljoner för rent vatten, 10 miljoner för skolbyggen och reparationer, 10 miljoner för sjukvårdsinrättningar, 7,7 miljoner för att stödja turistprojekt och kooperativ, 2,2 miljoner för rättsväsendet, i första hand på landsbygden och 2,9 miljoner för projekt att förbättra jordbruksproduktiviteten".

"Vägar är centrala för vår ekonomiska utveckling och för att förbinda människor och samhällen. De möjliggör fördelning av utbildning och hälsovårdstjänster och är väsentliga för landsbygdens jordbruks- och industriutveckling."

"Byggandet och reparerandet av vägar och broar kommer också att skapa arbete för vårt folk. Planen inom denna sektor kommer att, inom de kommande åren, omfatta 190 kilometer riksvägar och 100 kilometer stadsvägar liksom reparationer av ytterligare 3.000 kilometer landsbygdsvägar, som förbinder underdistrikten med Sucos. Det kommer också att omfatta byggandet av 14 broar."

"Den här regeringen kommer också att fortsätta att investera i el och kraftgenerering för att säkra att alla distrikt i Östtimor kommer att ha el hela dagen, varje dag. Den investeringen är avgörande för vår ekonomiska utveckling och är nödvändig för att dra till oss affärsinvesteringar. 2010 kommer vi att investera 50 miljoner dollar i "Projektet för att bygga kraftverk" enligt det redan upprättade och reviderade kontraktet för landets elektrifiering. ..."

"Att sträva mot detta mål befriar inte regeringen från att investera i alternativa energikällor. Som en följd av detta har regeringen dubblerat medlen avsatta för alternativa och förnybara energikällor 2010."

En stor del av Östtimors befolkning saknar tillgång till rent vatten även om en del biståndsgivande länder arbetat inom området sedan den indonesiska tiden. Överallt i landet kräver människorna tillgång till rent vatten. "Denna budget avsätter också 11 miljoner dollar till projekt för rent vatten", sade Xanana. Han förklarade: "Sjukdomar, dålig hälsa och dålig utveckling hos barn på grund av brist på rent vatten och avlopp resulterar i sociala och ekonomiska kostnader, som inte kan beräknas, för vårt folk och vårt land. Mindre än 50% av landets stadsbefolkning har tillgång till säker vattenförsörjning. Flertalet av människorna på landsbygden har bara tillgång till vatten några timmar per vecka. Hälften av vårt lands skolor och en tredjedel av våra hälsokliniker har inte rinnande vatten till avloppen. Mindre än 10% av vår landsbygdsbefolkning har tillgång till adekvata avlopp.Vatten är ett mänskligt basbehov, varför vi inte kan tillåta den här situationen att fortsätta. Därför startar regeringen ett program med projekt för rent vatten över hela Östtimor."

"Tillsammans med våra utgifter för vägar och broar, elektricitet och kraft och rent vatten kommer den här budgeten också att förbättra Dilis hamn och flygplats, bygga skolor och hälsovårdsinrättningar samt investera i vårt rättsväsende och vår turistindustri."

"Vår regering har förbundit sig att förbättra våra skolor, våra hälsovårdsinrättningar, våra vägar, och vår jordbrukssektor i hela landet. Det här är den andra statsbudgeten i vilken regeringen ger en uppdelning av föreslagna utgifter för distrikten. Kapitalbudgeten för 2010 är på 216,8 miljoner dollar med 90,7 miljoner avsatta för projekt som är till gagn för hela nationen och de återstående 125,8 miljonerna för projekt på distriktsnivå."

Den tidigare gerillabefälhavaren upprepade att 2010-års budget fokuserar på de viktigaste aspekterna av Östtimors framtid - god förvaltning, utveckling av infrastrukturen, allmänhetens säkerhet, tillgång på mat, utveckling av mänskliga tillgångar och decentraliserad tillgång till rättsväsende, hälsa och utbildning , särskilt i landsbygdsområden. "Viktigt är att regeringen fortsätter sina investeringar i infrastruktur med 216,8 miljoner dollar avsatta till kapitalbudgeten. Det komemr att stödja ett brett program med offentlgia arbeten inklusive vägar, broar, kraft, vatten, utbildning och hälsoprojekt" tillkännagav Xanana.

Enligt Xanana föreslår hans regering en statsbudget för 2010 på totalt 637 miljoner dollar. Årets budget kommer att minska med 44 miljoner, ellr 6,9%, från 2009-års budget. Premiärminister Xanana som också har posten som minister för försvar och säkerhet och förklarade att budgeten täcker betalning för den timoresiska marinens nya patrulbåtar och löser några sedan krisen 2006 olösta frågor. "Det kan hänföras till engångskostnader i 2009-års budget för marinens patrullbåtar, som kommer att säkra övervakning av våra territorialvatten och bekämpa olagligt fiske liksom kostnader för det framgångsrika återvändandet av internflyktingar", sade den tidigare motståndsledaren.

För parlamentet och i direktsändning i tv berättade premiärministern om genomgången av varje ministeriums budget för att hitta besparingar och effektiviseringar. "Under det här årets budgetprocess ombads ministrarna också att kritiskt granska sina utgifter för att säkerställa att regeringens tillgångar används effektivt till förmån för folket", sade Xanana.

2010-års budget uppskattar de totala inkomsterna till $1,48 miljarder dollar, vilket är mindre än förra året. Det beror på minskningar av oljeinkomsterna. Medan de inhemska intäkterna spås öka i framtiden, som en följd av vår ekonomiska tillväxt, kommer de att sjunka från 90 miljoner 2009 till 83 miljoner 2010, som en följd av regeringens framgångsrika skattereformer.

Regeringen föreslår att den offentliga sektorns löner ökas från 94 miljoner dollar 2009 till 98 miljoer 2010. "Denna lilla ändring uppstår genom en löneökning på 8% inom utbildningsväsendet med införandet av nya karriärvägar för att förbättra kvaliteten på undervisningen", motiverade premiärministern.

Men för 2010 minskar regeringen utläggen för varor och tjänster med 23 miljoner dollar från 247 miljoner 2009 till 208 miljoner 2010. Och även de mindre investeringarna kommer att minska från 38,1 miljoner dollar 2009 till 29 miljoner 2010. "Det beror till stor del på en minskning av bilinköp och en minskning av traktorköp för jordbruksanvändning, när regeringen byter fokus till förbättring och utökning av odlingsteknik och produktivitet", lovade premiärminister Xanana.

Han tillade att "Ytterligare 10 miljoner dollar kommer emellertid att finnas för tung utrustning avsedd för regeringens infrastrukturprojekt."

2010-års budget kommer att finansieras av den uppskattade uthålliga inkomsten (Estimated Sustainable Income), inhemska inkomster och reserver. Estimated Sustainable Income, som är 3% av vårt oljevälstånd, uppskattas för närvarande till 502 miljoner 2010. I slutet av året väntas oljefonden uppgå till 5,27 miljarder dollar och i slutet av 2010 väntas den ha ett värde av 6,16 miljarder. Dessa uppskattningar av oljefonden är försiktiga. De grundar sig på ett lågproducerande scenario för Bayu-Undan-fältet och ett oljepris på 60 dollar per fat. Beräkningarna tar inte med väntade framtida intäkter fån Kitan-fältet från 2011 till 2016 och de tar inte med Greater Sunrise-fältet.

Den här regeringen och det timoresiska folket har också fullt och fast bestämt sig för att gasledningen från Greater Sunrise-fältet ska gå till Östtimors sydkust. En sådan utveckling skulle främja ekonomisk aktivitet, öka statens inkomster och erbjuda arbete och möjligheter för timoresiska medborgare.

Med hänsyn till svårigheterna att få tillgång till krediter i Östtimor, särskilt långsiktiga, kommer regeringen att investera 8 miljoner för att upprätta en nationell utvecklingsbank. Detta finansiella instrument kommer att stödja landets långsiktiga utvecklingsmodell och möjliggöra för timoresiska företag att konkurrera på jämställd fot med utländska företag. Upprättandet av den nationella utvecklingsbanken kommer att visa sig vara en milstolpe i den ekonomiska utvecklingen av Östtimor. Och vi arbetar redan på modellen och uppbyggnaden av den framtida banken med hänsyn till de nödvändiga lagliga kraven för dess bildande och drift.

Tio år efter befrielsen av vårt land och efter mycket kamp och återkommande besvär stiger Östtimor fram som ett land av hopp och löften. Vi har också sett tecken på förtroende i vår ekonomiska tillväxtpotential från andra länder såsom Portugal, som är villigt att öppna en biståndskredit för Östtimor på 500 miljoner euro. Förenta Staternas regering har också undertecknat en bilateral biståndsöverenskommelse med vår regering den 30 oktober 2009, omfattande 103,1 miljoner under sex år för att stödja investeringar i människor, god förvaltning, demokrati och ekonomisk tillväxt. Detta är utländska staters röster på för förtroende för den här regeringen, som de tror verkligen är i stånd att bevara freden.

November

25 - Tala om det för piloten - ur bloggen Return to Rai Ketak

[Kära läsare, min gästbloggare är med rätta rädd för repressalier, så därför är till och med en pseudonym utesluten.]

Vid 'utvecklingsparternas' möte för några veckor sedan blev jag påmind om en rad ur boken Outliers, där förste styrmankaptenen säger till piloten att "väderradarn har varit mycket användbar" vilket antyder att andra apparater än det obeväpnade ögat skulle kunna användas för att landa planet eftersom de är på väg att krascha in i ett berg.

Utom att inte en enda av 'utvecklingsparterna' ens skulle antyda att det finns något sådant som en väderradar. Vid det här mötet gratulerade DSRSG regeringen till dess utmärkta framsteg till dags dato, särskilt i frågor som livsmedelssäkerhet och reform av säkerhetssektorn - vad i helvete?!

Världsbanken tycktes också vara på ett extremt lyckönskade humör. När de nationella prioriteterna för rättsväsende och förvaltning kom upp, så ställde inte en enda av 'utvecklingsparterna' en fråga om presidentens, premiärministerns och justitieministerns påstådda brott mot konstitutionen avseende fallet Martenus Bere, inte heller ställde någon av 'utvecklingsparterna' en fråga om bristen på ansvar, transparens och uppenbar olaglighet och rena tokerier i felanvändningen av de 70 miljonerna dollar från det nu uppskjutna(?)/slopade(?) tungoljeprojektet för pakote referendum [folkomröstningspaketet - Tommy Pollák].

Ursäkten tycks vara att dessa frågor ställs enskilt i möten mellan representanter på hög nivå för 'utvecklingsparterna' och ministrar. Jag vet att dessa frågor inte ställe eller ens antyds.

Varför är dessa 'utvecklingsparter' så rädda för att stöta sig med sina värdar? Jag förstår att bilateral parter har en långsiktig relation att tänka på, men hur är det med multilateral parter. Vad är det värsta som skulle hända om de stötte sig med sina värdar genom att säga dem sanningen om vad de gör för fel? Skulle de kastas ut ur landet?

Troligen inte eftersom människor som presidenten är för rädda om sitt internationella rykte. Vad är det värsta som kan hända om de inte informerar sina värdar om vad de gör för fel? Landet skulle kunna falla ner i civil oro igen. Och är inte syftet med en DPKO-mission att "bevara freden"?

Varför vill inte FN öppet uttala: reformen av säkerhetssektorn och rättsväsendet är ett skämt. Idag hotades några civila statstjänstemän som försökte upprätthålla en del administrativa regler av högre FFDTL-medlemmar och PNTL-poliser, som viftade med vapen framför deras ansikten därför att de inte helt enklet överlämnade kontanter till FFDTL och PNTL.

Om de klagar över det olagliga uppträdandet av dessa FFDTL och PNTL till PNTL eller åklagarkontoret så

Om de bara överlämnar kontanterna till dessa FFDTL-soldater och PNTL-poliser kommer de att anklagas för tjänstefel och kanske utredas av ombudsmannen eller åklagarkontoret.

Om de bara överlämnar kontanterna kommer det också att uppmuntra andra att försöka lura systemet.

Så var är framstegen i reformen av säkerhetssektorn som DSRSG lovordade så översvallande? Och vilken slags laglös stat är det vi lever i, när FFDTL och PNTL kan dra sina vapen mot civila och därför att det formella rättsväsendet fungerar så illa och båda organen är så oansvariga (trots miljoner dollar i bilateralt och mulitlateralt stöd) att bara civila straffas?

Malaes [Tetum - utlänningar. Tommy Pollák/Östtimorkommittén] fortsätter att i avskildhet beklaga bristen på ansvar hos timoreserna för någonting - vare sig det gäller att inte komma till jobbet, att stjäla bränsle från generatorer och fordon, att ge miljondollarkontrakt till bolag som bara existerar på en papperslapp i bakfickan på ministrars fruar/män/bröder/systrar/söner/döttrar, att betala tiotusentals dollar för oäkta medicinska kostnader för dömda mördare, som försökt att störta staten, eller att benåda massmördare.

Och malaes klagar också över att timoreser inte ärligt säger till varandra att "NEJ, NOG ÄR NOG. DU KAN INTE FÅ 50% AV VARJE KONTRAKT SOM PASSERAR DET HÄR MINISTERIET". Men varför skulle timoreser ta ansvar eller ärligt säga något till varandra om deras malae 'partner', och särskilt de största malaes - FN, Världsbanken och andra 'utvecklingspartner' inte kommer att visa samma tillmötesgående?

"Ukun rasik an" är en term som många timoreser med makt tycker om att bolla med. jag är inte så säker på vad som är så rasik med det faktum att de fortfarande har malaes för för polisarbetet, malaes för att svara för yttre säkerhet, malaes för att skriva budgeten, malaes för att förvalta landets rikedom (oljefonden).

Det enda som tycks bli gjort rasik är att misslyckas med att följa budgeten, misslyckas med begära offerter eller kontrollera kontrakt och att dagligen bryta mot varenda lag i landet.

Som en kommentator har antytt, om finansministern och premiärministern är så bedrägliga att de tror att Timor verkligen kan ukun rasik an, borde kanske dess 'utvecklingspartner' låt dem göra det under en tid och se hur det klarar sig.

Den här fonden skulle vara mer än 50 år (och skulle förmodligen gjort det om Fretilin inte hade tvingats bort) och kommer i bästa fall att vara åtta år.

Vem kommer att betala FFDTL och PNTL sedan? (Och alla de andra statstjänstemännen.) Hur många andra länder har sjunkit ner i inbördeskrig på grund av att regeringen var så korrupt och så oduglig att den inte ens kunde stå för grundläggande tjänster och inte heller ha råd med eller vara oförmögen att betala människorna med vapen? Vad kommer FN och andra 'utvecklingspartner' att säga då? Tyvär, vi visste att det skulle hända men eftersom vi högaktade er vilseledande ukun rasik an ville vi inte förolämpa er?

Planet går fortfarande ner genom stormmolnen och det finns kanske fortfarande tid att påminna kaptenen om väderradarn och till och med ännu bättre föreslå alternativa sätt att landa innan planet kraschar och alla ombord, inklusive utvecklingspartnerna, kremeras av sina egos uppblåsthet.

24 - Vägprojekt ska öka tillväxten och minska fattigdomen

Manila, Filippinerna. Den Demokratiska Republiken Östtimor planerar en större översyn av sitt svårt nergångna vägnät för att påskynda nya ekonomiska möjligheter och minskning av fattigdomen.

För att stödja regeringens mål har den asiatiska utvecklingsbankens (ADB) styrelse godkänt ett bidrag på 46 miljoner dollar till vägnätsutvecklingsprojektet. Det kommer att användas för att rusta upp mer än 230 kilometer riksväg, utveckla ett vägunderhållsprogram, förbättra gränsövergångarna till Indonesien och förbättra förmågan hos vägförvaltningen och inhemska entrepenadbolag. Den japanska fonden för fattigdomsbekämpning (Japan Fund for Poverty Reduction - JFPR), finansierad av Japans regering, ger ett tillhörande bidrag på 3 miljoner för att säkra att projektets sociala och ekonomiska fördelar kommer samhällena längs vägarna till del, särskilt i avlägsna delar av landet.

Östtimor, den östra halvan av ön Timor, har lidit under år av konflikter och underutveckling och nästan hela dess nät av huvudvägar behöver återställas. Vägarna är den primära transportformen och deras dåliga tillstånd har ökat transportkostnaderna, skurit av samhällen, minskat tillgången till marknader och förtjänstmöjligheter samt bidragit till knapphet på livsmedel i upp till fem månader per år för många hushåll.

"Utvecklingen av vägar är allmänt erkänd som en nyckefaktor när det gäller att skapa arbetstillfällen, främja privatsektorns tillväxt, öka jordbrukets produktivitet och minska fattigdom och projektet kommer att stödja dessa mål liksom stärka sambanden", sade S Hafeez Rahman, chef för ADB:s Stillahavsavdelning.

Försenat och felaktigt underhåll är en viktig orsak till vägarnas snabba förfall i Östtimor. Projektet kommer inte bara att stödja vägreparationer utan också hjälpa regeringen med att upprätta ett ägunderhållsprogram, som täcker gränstrakterna. Infrastrukturministeriet förväntas kopiera modellen i andra regioner. Utbildning kommer att ges för att skapa kapacitet hos de inhemska entrepenörerna när det gäller ävgunderhåll, upphandling och projektledning.

Ett nyckelelement i projektet är användningen av klimatsäkra konstruktioner, så att reparerade vägar blir mindre känsliga för översvämningar och jordskred. Nya anläggningar vid gränsövergångarna till Västtimor kommer att förbättra banden med Indonesien, som är Östtimors huvudkälla för import och tredje största exportmarknad.

JFPR-bidraget kommer att finansiera bybaserade reparationer av matarvägar, som kommer att resultera i förbättringar av omkring 90 kilometer landsbygdsvägar och förbättrade förbindelser till nycketjänster. Det kommer att stödja utvecklingen av byanläggningar och små lokala entrepenörer och ge utbildning, särskilt till kvinnor. Det kommer också att finansiera ett pilotprojekt i tre distrikt för att hjälpa lokala förvaltningsmyndigheter att utveckla förmågan att stödja lokalt vägunderhåll och andra infrastrukturarbeten.

"Bidraget kommer att hjälpa till med att utvidga de socioekonomiska vinsterna av det större projektet till byar längs vägen liksom att utveckla en hållbar modell för byarnas medverkan i lokala myndigheters infrasturkturarbeten", sade Sungsup Ra, direktör för sektionen för Stillahavsstrategi och särskilda projekt inom ADB:s Stillhavsavdelning.

ADB:s bidrag från dess förmånliga asiatiska utvecklingsfond utgör nästan 87% av de totala projektkostnaderna på 52,9 miljoner dollar, medan regeringen står för 6, miljoner. Projektet ska avslutas i november 2014. JFPR-bidraget utgör omkring 86% av de totala kostnaderna på 3,47 miljoner för biprojektet och regeringen står för 456.000 dollar medan byarna ger strax över 14.400 in natura. Biprojektet kommer att avslutas i januari 2014. Infrastrukturministeriet är den för bägge projekten ansvariga myndigheten.

24 - 10 år av UNPOL i Östtimor - ett misslyckande

Dili. UNPOL, då känt som CivPOL, kom först till Östtimor för att bygga upp timoresiska polismyndigheter under UNTAET-perioden från slutet av 1999 till den 20 maj 2002. UNPOL fortsatte att ha det verkställande polisansvaret för PNTL från 2002 till den 20 maj 2004. Från 2004 var det ansvarigt för att vägleda PNTL tills organisationen, för vilken den var ansvarig, kollapsade, som en följd av allmänna oroligheter i april 2006.

Från maj 2002 till maj 2004 var nuvarande SRSG [Special Representativ of the Secretary General - generalsekreterarens särskilde representant], Atul Khare, särskild assistent och sedan stabschef till den dåvarande SRSG för UNMISET Kamalesh Sharma. Från maj 2004 till maj 2005 var Khare vice SRSG för UNMISET med Hasegawa oms SRSG. Som en följd av sina misslyckanden 2006 ersattes Hasegawa. I december 2006 återvände Khare till Östtimor som FN:s tredejval till SRSG för UNMIT. Efter Ian Martin från Storbritannien och Antonio Moreira från Cape Verde.

UNMIT kostar omkring 200 miljoner USD per år. UNPOL:s kostnader representerar den största enskilda delen av totalkostnaden. Löner, fordon, datorer, mat, bostäder, helikoptrar, papper, pennor, radio, uniformer, frakter, medaljer och mer medaljer. Vilket värde har det internationella samfundet, PNTL och timoreserna fått för tio år av detta dyra polisprojekt?

Tredjevalet Khare tillsammans med UNPOL bär det största ansvaret för FN:s misslyckande med att bygga upp en effektiv och ansvarsfull poliorganisation i Östtimor. Vi minns alla FN:s poliskommissionärer de Sousa, Miller, Peisley, Tor och nu Carillho. De har alla ockås bidragit till FN:s nästan totala misslyckande att ordentligt etabler och sedan reformera, omvandla och återuppbygga vår nationella polis, PNTL.

Många timoreser oroar sig för att framtiden kommer att innehållabära med sig fler problem, när det gäller lag och ordning i Östtimor. Splittringen är otyglad i PNTL - kanske till och med värre än den var före krisen och troligen ett resultat av att syndarna inte straffas utan i själva verket befordras. Tidigare PNTL-cheferna Martins, de Jesus och nu Montiero ingjöt antingen inte förtroende eller måste göra det nu. Timoreser har lite förtroende för polisen - det är delvis timoresernas fel - men till stor del Förenta Nationernas fel. Eftersom de har varit ansvariga sju och ett halvt av de senaste tio åren.

En kartläggninga av Asia Foundation 2008/2009 konstaterade att de som bett om PNTL:s hjälp "rapporterade att de behandlats med minimal respekt och professionalism (47%), på ett verbalt otidgt sätt (15%) och på ett fysiskt skadligt sätt (19%)".

Men låt oss återvända till FN:s roll och vad den primärt ansvarige FN-ledaren för uppbyggnaden av PNTL de senaste tio åren, en man som varit intimt inblandad från maj 2002 till maj 2005 - och nu igen från december 2006 till den 11 december 2009, när han, enligt vad Tempo Semanal förstått, ska lämna Östtimor, Khare.

Den 25 augusti 2006 antog Förenta Nationernas säkerhetsråd resolution 1704 i vilken den ger UNMIT mandat "att bistå vid fortsatt utbildning, organisationsutveckling och förstärkninga av PNTL".

I en telefonintervju den 24 november 2009 med Fransisco Guterres, statssekreterare för säkerhet,, sade han att denna plan "upprättad i New York inte passade till verkligheten i Östtimor. De försökte kopiera den plan som gjorts för Kosovo och andra platser och inte passar i den timoresiska miljön".

Reform: UNPOL har haft uppsikt över en reformprocess, som inte har sett någon reform. Detta är ett klart faktum. Alla timoreser vet att 99% av poliserna som begick brott före, under och efter krisen 2006 finns kvar i PNTL - och i många fall blivit befordrade. Detta är klart för alla timoreser, det är ett middagsbordsfaktum. Precis som UNPOL aldrig straffas för sina brott straffas inte heller PNTL-poliser. I mars 2007 skrev Khare ett brev till regeringen och klagade över utnämningen av kommissarierna Delfim da Silva och Jorge Monteiro - eftersom de hade misslyckats med att bli godkända i redbarhetskontrollen. Khare ignorerades har sedan dess förblivit tyst i ämnet. Ignorerande sitt mandat från FN:s säkerhetsråd. Kommissarierna i fråga har nu maktpositioner i PNTL liksom, som vi alla vet, många andra i liknande situationer.

Omstrukturering: 2004 beväpnade den dåvarande inrikesministern Rogerio Lobato, med tillstånd av den dåvarande premiärministern Alkatiri och med den dåvarande vice SRSG Khares tysta medgivande, en rad särskilda polisenheter (UPF, UIR and UPR) med hundratals halvautomatiska polisgevär. Detta oroade många människor vid den tiden. Dessa människor var i sin fulla rätt att vara rädda, eftersom dessa vapen sedan användes extremt oansvarigt 2006. Efter 2006-års kris var bokstavligen hela landet av meningen att dessa vapen inte bidrog till att skapa en "samhällsorienterad" polismyndighet utan militariserade polisen - vilket förvirrade militären och hotade befolkningen. Sedan 2006 har FN gjort lite, om något, för att försöka övertyga polisledningen att göra sig kvitt från många av dessa vapen. Khare har tydligen aldrig offentligt uttryckt en tydlig uppfattning för att begränsa dessa vapen. Khare kanske antingen instämmer i politiken eller är för rädd för att ha en offentlig mening i frågan. Vilket som gäller vet vi inte, eftersom han inte talar om dessa ting.

Tempo Semanals källor har informerat tidningen om att PNTL:s nuvarande ledning har undersökt ytterligare vapeninköp från vapenhandlare på Java. Kankse samma leverantör från vilken kravallvattenkanonen köptes i april i år? Är det samhällspolis? Vad tycker Khare? Vi vet inte eftersom han inte tycks uttrycka sin mening i dessa frågor. Föredrar att förbli tyst tills han slutar. (Som han gjorde i fallet Bere nyligen.) Kanske efter nästa kris för vilken han kommer att vara ansvarig och när han återvänder som välbetald SRSG en gång till?

Återuppbyggnad: PNTL-organisationen förblir svag inte bara på grund av inre splittring orsakad av misslyckad bestraffning av dem som begått brott utan också därför att dess resurser och stödsystem förblir av ytterst låg kvalitet. En färsk utredning av regeringen/UNMIT av PNTL fann att bara, enligt Tempo Semanals källor, få distrikt var redo för överlämning, trots tio år av bistånd från FN-polis. En brist på fungerande fordon, kommunikationssystem och annat stödmaterial fattas nästan fullständigt i de flesta distrikten. UNMIT, UNPOL och Khare har misslyckats att återuppbygga PNTL en gång till.

Den 26 februari 2009 gav FN:s säkerhetsråd UNMIT stöd för "PNTL:s gradvisa återtagande av polisiärt ansvar med början 2009 genom ett gradvist förfarande och betonade att PNTL måste uppfylla de kriterier som gemensamt överenskommits mellan Östtimors regering och UNMIT så som det beskrivs i paragraf 21 av generalsekreterarens rapport för att garantera PNTL:s beredskap för att återuppta sådant ansvar i olika distrikt och enheter samt anmodar Östtimors regering och UNMIT att samarbeta med varandra för att genomföra återupptagningsprocessene och anmodar UNMIT att fortsätta säkra, genom närvaro av UNMIT:s poliskomponent och tillhandahållandet av stöd till PNTL, uppehållandet av allmän säkerhet i Östtimor, vilket omfattar tillfälligt upprätthållande av lag och ordning tills PNTL är fullt återuppbyggt".

Färska medierapporter säger att Khare sagt att UNMIT:s UNPOL kommer att börja dra ner 2010. Men bara tre distrikt är rdo 2009? Kanske spelar det ingen roll eftersom han inte kommer att vara här för att bära asnvaret för det uppenbara misslyckandet för överlämnat ansvar, när distrikt saknar lämpliga bilar och kommunikationssystem.

En högre källa inom UNMIT sade nyligen till Tempo Semanal att "han känner att UNMIT i stort sett har misslyckats med att uppnå sitt uppdrag, särskilt när det gäller reform, omstrutkurering och återuppbyggna av PNTL".

David Ximenes, tidigare ledare för CNRT:s hemliga nätverk och statssekreterare för veteranfrågor under Fretilin-regeringen och nu parlamentsledamot och ledamot av dess kommitté B för nationell säkerhet, försvar och utrikesfrågor, sade den 24 november till Tempo Semanal: "Khare uppfyllde inte det mandat han fått genom säkerhetsrådets resolution 1704" När det gäller reformering, omstrutkurerering och återuppbyggnad av PNTL sade Ximenes till Tempo Semanal att "han vet inte vad de har gjort". "Så vitt jag kan se gör UNMIT inte sitt jobb." Han tillade att "det är samma ansikten som förra gången".

"Många ledare i Östtimor ... har kritiserat närvaron av utländsk ... polis. Denna kritik har kommit från premiärministerna, statsekreteraren för säkerhet och statssekreteraren för försvar, F-FDTL:s stabschef likosm den nuvarande och den förre chefen för PNTL. Dessa känslor återges också av oppositionspartierna. Exempel nyligen omfattar en blogg av statssekreteraren för säkerhet med kraftig kritik av UNMIT och UNPOL ... och en kommentar i en av de dagliga tidningarna av PNTL:s chef, som kan översättas till "flertalet av UNPOL birster i förmåga".

Den här rapporten drar slutsatsen: "Även om läget i Östtimor för närvarande är lugnt och 'överlämningen' fortgår utan incidenter, kan man inte dra slutsatsen att PNTL har reformerats på ett meningsfullt sätt. Överlämningen av distrikten kommer att bli allt svårare - när mer 'problematiska' distrikt behöver behandlas. Med den dåliga realtionen mellan UNMIT/regeringen i Östtimor och UNPOL/PNTL ... är det mindre troligt att ett fördröjt överlämnande skulle ha förbättrat utsikterna för PNTL:s reformering."

Dessutom står det i ovanstående rapport att "Det verkar också som om många av de allvarliga bristerna både hos UNPOL och PNTL, utpekade av [a] FN:s polisexpertuppdrag 2008, inte har åtgärdats. Frågan måste ställas varför dessa rekommendationer inte har beaktats av UNMIT-uppdraget". Tempo Semanals olika källor föreslår att Khare har det yttersta ansvaret på fältet för detta misslyckande.

Tempo Semanal:s källor säger att Khare kommer att ersättas av vice SRSG Ameera Haq vid FN:s Sudan-mission och att det är mycket troligt att han kommer att bli SRSG i Sudan. Sudans president är efterlyst för krigsbrott, på liknande sätt som ex-milisen Martenus Bere. UNPOL, UNMIT och Khare lät Bere gå fri trots ett verkställande uppdrag. Sudaneser kommer utan tvivel att finna detta vara av intresse.

23 - Kinesiska basplaner för Östtimor orsakar huvudbry

Östtimoresiska planer att bygga en marinbas för kinesiskbyggda patrullbåtar har skapat oro över Beijings militära inflytande i en region, som traditionellt av Canberra betraktas som dess egen.

Planer att utveckla en marinbas i Betano i södern tillkännagavs i förra veckan av Östtimors statssekreterare för försvar Julio Pinto.

Tidpunkten sammanfaller med ökande olust i Gusmãos regering över australisk fredsbevarande trupp.

Pinto sade att Betano skulle bli en vikktig bas för att tanka de nya båtarna under kustpatrullering mellan Viqueque i väster och Betano.

Förra året träffade Gusmãos regering en kontroversiell överenskommelse att köpa två 43-meters beväpnade patrullbåtar av Shanghai-klassen från 1960-talet för 25 miljoner dollar, en affär som uppenbarligen även omfattade bygget av en landnigsdocka på sydkusten.

Även om inget erbjudande om militär tillgång har getts Kina, så understyrker basen växande militära band mellan Beijing och Dili.

Dessa band är i överensstämmelse med Dilis önskan att försäkra sig om mer oberoende av Canberra och Jakarta, sade Hugh White, chef för Australian National University's Strategic and Defence Studies Centre.

"Vad australier inte inser - oberoende av vår roll för tio år sedan - att för Östtimor är det lite obekvämt att vara granne med ett land som Australien" sade professor White till The Australian.

"Att försöka balansera Australiens roll, och för all del Indonesiens roll, i deras internationella position är fullkomligt förståeligt."

Även om det inte är någonting illegitimt i Kinas intresse för Östtimor, har australiska regeringar alltid varit "mycket känsliga" för tanken att makter utifrån får militärbaser innanför bågen av öar norr om oss, sade han.

"Denna känslighet är mycket klart uttryckt i 2009-års (försvars-) vitbok, så att om Kina skaffar sig militärbaser i Östtimor, skulle det väcka en del viktiga frågor för (Rudd-) regeringen", sade professor White.

18 - På väg mot framtida välstånd

Matt Crook rapporterar om ett regeringsprojekt som angriper två av Östtimors största problem: dåliga vägar och hög arbetslöshet.

Skolan var slut i Ermera, ett distrikt i den västra delen av Östtimor, men 17-åriga Natalia de Jesus de Nascimento, hade ingen tid att slösa bort eftersom hon skulle arbeta med att reparera de sju km väg som förbinder hennes by, Lehu, med omvärlden.

"Det var mitt eget val att komma hit. Jag ville bidra till byns utveckling", sade hon en stekhet dag. Runt omkring var det fullt med unga män och kvinnor utrustade med hackor, skovlar, korpar och kofötter.

"Det är hårt arbete, men jag känner mig inte för trött för att göra det. Ibland, efter att jag slutat arbetet här, måste jag göra andra arbeten hemma som att gå till gården eller diska", sade de Nascimento, som har fyra syskon och går på högstadiet.

De Nascimento och hennes 20 arbetskamrater är en del av ett regeringsprojekt, som angriper två av Östtimors största problem: dåliga vägar och hög arbetslöshet.

Projektet, som startades förra året, har till syfte att skapa mer än en miljon arbetsdagar för unga människor genom att få landsbygdsbyar att laga och upprätta rutinunderhåll på nästan 2.000 km väg i landet, ...

Omkring tre fjärdedelar av Östtimors befolkning på 1,1 miljoner lever på landsbygden, de flesta av dem försörjer sig på jordbruk för självhushåll. Bristen på infrastruktur betyder att bara en fjärdedel av grödorna som odlas säljs och bönderna måste vandra i många timmar för att nå marknaderna.

Projektet identifierade de vägar som hade största behovet av reparationer enligt kriterier som antalet människor som bor längs vägen samtidigt som möjligheterna att utföra arbetet berodde på att byggnadsmaterial fanns inom nära räckhåll.

"Den här vägen är viktig för att männsikor ska kunna gå till sin lokala marknad och gå till stranden för att hämta sand och annat byggnadsmaterial", sade Simian Luis Pereira, 23, som leder arbetarna i det här projektet.

Omkring 40% av östtimoreserna lever under fattigdomsgränsen, så de tåv dollar per dag som arbetarna tjänar för att ordna vägen håller dem precis ovanför den gränsen och utgör en välkommen kontantinjektion i deras byar. Byn Lehu har omkring 1.000 invånare av vilka de flesta odlar taro, pumpor, bananer, kassava, majs och kaffe.

"En del av arbetarna är fortfrande högstadielever", sade Pereira, som tjänar fem dollar om dagen som kvalificerad arbetare. "Det här projektet kan hjälpa dem att spara pengar, som de kan använda för sin utbildninga."

Pereiras arbetar, i åldern 15 till 29, arbetar från klockan åtta till omkring klockan ett varje dag. Den stora efterfråan på arbete av det här slaget betyder att gruppen roterar var 30:e dag.

En kort biltur från Ermera är 150 män och kvinnor i alla åldrar sysselsatta med att avsluta ombyggnaden av 11 km väg i Bazartete, en del av Liquiçá-distriktet.

Det finns 600 hushåll i tre byar längs vägen. Arbetet, som började i april, har omvandlat vägen från en stenig, potthålsfylld mardröm till ett väderbeständigt under.

Victor da Silva, chef i byn Maometo, säger att den förbättrade vägen är en välsignelse. "Transporter är mycket enklare nu och det hjälper människorna att sälja sina jordbruksprodukter på de lokala marknaderna", sade han. "Människorna här fraktar också byggnadsmaterial för att renovera sina hus."

Hela vägen längs den nygjorda släta vägsträckningen finns det hus i olika stadier av renovering.

"Ambulanser kan nu nå fram till behövande människor medan lastbilar och microleter (små minibussar som används för offentlig kommunikation) kan nu komma igenom, vilket de inte kunde tidigare."

Med så få avlönade arbeten i landsbygdsområden, så är projekt som detta av stort värde.

Fernanda Alves Correira, som har skyfflat och spritt grus i 20 dagar under den sista omgången av arbetare, kan inte komma ihåg hur gammal hon är, men vet att hon har 11 barn att försörja och skicka till skolan.

"Ja, det är hårt arbete, men jag kan fortfarande göra det", sade Correira, vars man har ett funktionshinder och inte kan arbeta.

"jag vill göra det här arbetet eftersom alla mina barn behöver gå till skolan. Vad som skulle göra det lättare skulle vara om jag hade ett arbete, som inte bara var tillfälligt."

Laurindo dos Santos, chef för bydelen Natuto, säger att vägprojektet är en väsignelse för samhället, men att det är över för snart. "en del av människorna här vill fortsätta med liknande arbete, så nu är några upprörda över att projektet snart är slut", sade han.

Att få landsbygdssamhällen att fixa sina egna vägar gagnar tusentals människor, men det är ingen långsiktig lösning av arbetslösheten i Östtimor.

Byledaren da Silva tillade: "Nu måste arbetarna försöka att ta hand om sin tid, så på mornarna kommer de hit för att göra det här och sedan fortsätter de med sitt jordbruksarbete."

FN:s internationella arbetsorganisation (ILO), som utbildar byentrepenörerna före varje vägarbete, ger tekniskt stöd till projektet. Över hela landet genomför regeringen arbetskraftsbaserade infrastrukturprogam på landsbygden med hjälp av ILO och finansiering från Australien, Norge [Min fetstil. Tommy Pollák], Irland och EU.

För vägprojektet kringgår de arbetets korttidsnatur genom att också ge utbildning på områden som läsning, skrivning och räkning.

Tomas Stenstrom, ILO:s expert för arbetskraftsbaserad teknik, sade: "Det här programmet kombinerar infrastrukturarbeten med skapandet av arbetstillfällen. Vi kan ersätta maskiner, vi använder mänsklig arbetskraft."

För 11-barnsmamman Correira, som också har svin, kycklingar och getter att ta hand om, har den extra inkomsten varit värd mödan och arbetet på vägen. " Det här är vanligt liv i Östtimor" sade hon, innan hon fortsatte att flytta stora stenar med sin kofot.

18 - UNMIT:s veckomagasin på nätet

18 - Om arbetet med statsbudgeten för 2010

I går började behandlingen av regeringens förslag till statsbudget för år 2010. Det finns ett omfattande material runt förslaget och det är inte möjligt att översätta mer än en bråkdel av detta. Vi sammanfattar här två notiser, som skulle kunna betraktas som kuriosa om de inte bottnade i allvarliga problem, och några siffror ur premiärminister Xanana Gusmãos tal vid första behandlingen av budgeten i parlamentet.

Enligt ett pressmeddelande från det största oppositionspartiet Fretilin, så har även parlamentsledamöter i regeringskoalitionen offentligt kritiserat hanteringen av offentliga arbeten och ställt frågor om korruptionen.

I dagstidningen Jornal Diario Nacional, som ges ut i huvudstaden Dili, den 16 november, citeras parlamentets talman, Fernando Lasama Araujo: "Det här med folkomröstningspaketet, när vi tittar på dess kvalitet ... en del av de kontrakterade utför arbeten utan kvalitet och stjäl folkets pengar."

Den tidigare av IMF finansierade konsulten i finansministeriet, som nu är chef för enheten för stöd till fattiga i UNDP i Östtimor, Rui Gomes, har också oförblommerat kritiserat regeringens åtgärder i ett skriftligt uttalande till parlamentets ekonomikommitté. Gomes är en ledande timoresisk akademiker inom området utvecklingsstudier.

I gårdagens nummer av dagstidningen Timor Post kritiserade parlamentsledamoten Rui Meneses (Demokratiska partiet, som ingår i regeringskoalitionen) svagheter i finansministeriet och regeringens inköpsförfaranden, som orsaken till utbredd korruption.

"Vårt eget system är fortfarande svagt", sade han till tidningen och tillade "svagheten är att inte finns någon central inköpsenhet för att kontrollera hela projektet. Därför att det inte finns det, så ställer varje ministerium självt upp sina kriterier, det finns inga grundläggande allmänna regler."

Fretilin flaggar att minst 20 beväpnade poliser fanns i parlamentets plenisal, när debatten om budgeten började. De flesta tillhörde regeringsmedlemmarnas livvakt.

Fretilins ledamöter protesterade mot närvaron i plenisalen, men talmannen försvarade med stöd av regeringsmajoriteten deras närvaro och förklarade att de kunde stanna.

Fretilin påpekar att detta står i bjärt kontrast mot regeringens och presidentens upprepade försäkringar om att Östtimor är stabilt och fredligt.

Fretilin menar att alla ska bidra till fred och stabilitet och närvaron av beväpnad polis under förhållanden som att poliser inblandade i våldet 2006 inte har straffats och tillåtits återvända till tjänsten står i motsats till behovet av parlamentsdebatter i en atmosfär fri från skrämsel och rädsla.

Ur Gusmãos tal i parlamentet vid presentationen av budgetförslaget har vi bara tagit några få siffror.

Adjö konflikt, välkommen utveckling! Det är vårt motto, särskilt i ett år, när vi firar ett av de viktigaste datumen i vår senare historia - ögonblicket när vi, i en anda av sammanhållning, solidaritet och mod, röstade för att vår nation skulle bli självständig.

Självständighet för med sig många ansvarsområden, av vilka det viktigaste är att befria vårt folk - som kämpat mot oddens i så många år - från fattigdom, orättvisa och instabilitet.

Priserna på varor och basvaror föll dramatiskt, priset på olja föll från ett högsta pris på 145 dollar per fat i juli 2008 till 30 dollar per fat i december 2008. Detta massiva prisfall har påverkat våra oljeinkomster 2009.

Dessutom har den kämpande amerikanska ekonomin med det sjunkande värdet på USA-dollarn påverkat värdet av vår oljefond, som huvudsakligen består av amerikanska statsobligationer.

Mellan 2002 och 2006 var vår ekonomi dålig och vi hade negativ tillväxt. Extrem fattigdom ökade i Östtimor från 38% av befolkningen 2001 till 49% 2007.

Regeringen ger vårt folk värdighet genom pensioner till veteraner liksom till våra äldre och sårbara medborgare. 2009 kostade pensionerna 38 miljoner dollar och 2010 kommer de att kosta 52 miljoner och stödja ännu fler timoreser.

Ibland räcker ord inte till, så låt mig ge några siffor. 2008 var vår ekonomiska tillväxt den näst högsta i världen med över 12%. Denna positiva utveckling fortsatte 2009 med en prognostiserad tillväxt mellan 7 och 8%. Och vi vet att vi behöver vidmakthålla en årlig tillväxt på åtminstone 8% för att lyfta vårt folk ur fattigdom.

Ett starkt mått på den privata utvecklingen är att inkomsten av företagsskatten ökade med 50% mellan 2007 och 2008 - trots skatteminskningen som genomfördes i mitten av 2008.

2008 var regeringens utgifter 439,9 miljoner dollar. Och till och med den 17 november i år hade regeringen gjort av med 478,1 miljoner. Det visar den växande professionalismen och våra anställdas ökade kapacitet att säkra att i budgeten avsatta medel blir till effektivt till folket levererade tjänster.

Budgetprognosen för 2010 förutser den östtimoresiska statens totala utgifter till 637 miljoner dollar.

Det är en minskning med 44 miljoner, eller 6,9%, från 2009-års budget. Det beror på en engångskostnade i budgeten för 2009 för F-FDTL:s patrullbåtar, vilka kommer att övervaka våra territorialvatten och bekämpa olagligt fiske, samt kostnaderna för det framgångsrika återvändandet av internflyktingarna.

2010 kommer utgifterna för den offentliga sektorns löner att förbli stabila med en ökning från 94 miljoner 2009 till 98 miljoner 2010.

Denna lilla ändring kommer av en löneökning på 8% inom utbildningsväsendet med införandet av nya karriärvägar för att förbättra kvaliteten på lärandet.

Utgifterna för varor och tjänster kommer att sjunka från 247 miljoner 2009 till 208 miljoner 2010 med en minskning på 23 miljoner av kostnaden för risimport.

De mindre investeringarna kommer att minska från 38,1 miljoner 2009 till 29 miljoner 2010. Detta beror till största delen på en minskning av bilinköpen och inköpen av traktorer för jordbruket i och med att regeringen byter sitt fokus till att förbättra och utöka odlingstekniker och produktivitet.

Ytterligare 10 miljoner kommer emellertid att ställas till förfogande för tung utrustning för att bistå regeringens infrastrukturprojekt.

Viktigt är att regeringen fortsätter sina investeringar i infrastruktur med att avsätta 216,8 miljoner för investeringar. Det kommer att finansiera ett brett program med offentliga arbeten på vägar, broar, kraft, vatten utbildning och hälsoprojekt.

Den uppskattade bärkraftiga inkomsten, som utgör 3% av våra oljetillgångar, prognostiseras för närvarande till 502 miljoner dollar för 2010.

I slutet av året förväntas oljefonden vara 5,27 miljarder dollar och i slutet av 2010 förväntas den ha ett värde av 6,16 miljarder.

Av dessa investeringskostnader är 90,7 miljoner avsatta för nationella projekt och de återstående 125,8 miljonerna för distriktsprojekt:

16 - Ris- och majspriserna har höjts väsentligt

Ris- och vetepriser har antingen förblivit stabila eller sjunkit i Asien under det senaste kvartalet med undantag för Östtimor, där priserna på ris och maj har ökat väsentligt. Ris och majs utögr 60% av hushållens kaloriintag i Östtimor. I allmänhet har priserna förblivit märkbart höga i jämförelse med långtidsmedelvärden.

[Enligt diagrammen har priset på ris stigit 20% från förra kvartalet och majs 16%.]

14 - Oberoende medias roll i kampen mot korruption

Östtimors kanske främste journalist, veckotidningen Tempo Semanals chefredaktör Jose Antonio Belo, talade inför en samling diplomater på den australiska ambassaden i Dili den 11 november 2009.

Lunch Talk with the Diplomats in Australian Embassy
Jose Antonio Belo, Director, Tempo Semanal national weekly newspaper
November 11, 2009/12:00

Good morning. I would like to acknowledge and welcome the representatives of the groups who are here today, and thank you for giving me this opportunity to share my thoughts. This is a very good initiative to hold this forum.

My name is Jose Antonio Belo, and I am a journalist here in East Timor. Some of you may know me from my work with the newspaper Tempo Semanal, and some others will have known me for much longer, maybe even from before I became a journalist.

I come here today to speak with you about the current state of journalism in East Timor, and the effects this has on government, freedom of information, and the health of our society. So many things have changed in recent years, but this young, tiny nation is still facing as many threats as it has for decades before.

I speak as someone who has had only practical training. I have received my training through learning from my mistakes during some of our nation's darkest years. I became interested in journalism from my time in the Resistance movement, when I worked with international reporters to tell the world of the East Timorese people's struggle. Journalists played important roles when bringing independence to this country, and continue to protect this independence now that we have it.

Through this process, I realised how important it is for the voiceless people of this nation to have their troubles heard and acted upon, and also how important it is for journalists to be as strong and unbiased as possible when telling the stories which affect them. My former commander, mentor, and hero, David Alex, once said: "The struggle for independence is very tough, but in some ways it's also easy. The struggle to serve the people is the hardest." He was killed in our liberation struggle, but his words live on and are just as important now as they were then. We, the East Timorese media, continue to struggle in our fight to serve the people of East Timor who still cannot have their voices heard.

I have three characteristics: honesty, being frontal, and credibility. Which some people may not like. So today in this forum, I may make some people feel uncomfortable and for that, I apologise. I know the dignitaries who I’m talking to are very intelligent people, so I may receive some hard questions after this. I do like receiving the challenges and criticisms from you all so I can build my capacity.

SECTION TWO: The Public Effects of Corruption, Collusion and Nepotism in East Timor and Journalism's Role in Addressing the Issue

In every democracy, the public has a right to know what their leaders are doing to help lead their country. East Timor is not different. We deeply respect some of our leaders for their personal sacrifices during the Resistance struggle, who, like so many of the people they led, lost family and friends to foreign occupiers.

But we are beginning to see some problems. Some of our once-great leaders are acting differently than how we thought they should. Some of our leaders seem to be working for themselves and their families, instead of working for the people who they once united in a common struggle against a murderous enemy. The phrase, "luta hamutuk", or "struggle together" is well-known to our people, and shows our solidarity and how we share common goals. Yet some of our most important leaders are now threatening to destroy this solidarity upon which our nation has been liberated and continues to be built.

We have seen how our leaders can act in many of the local media's news stories. One example is the Minister of Justice's blatant conflict of interest with Pualaka, a company heavily influenced by her husband, regarding tenders for the Becora prison. A report from last July by the National Anti-Corruption Directorate stated this issue involved nepotism, conspiracy, and misinformation by the Ministry of Justice, and abuses of power by it and the Ministry of Finance. This issue first came to light through Tempo Semanal's investigations, and the Minister of Justice has since laid criminal defamation charges to discredit and silence the newspaper. I will speak more about that later.

Another example of how our leaders are acting out-of-order concerns the case of Maternus Bere. This abuse of power has devalued our justice system and set a troubling precedent for any similar incidents which may happen in the future. In the future, will the East Timorese people look to our leaders for the leadership and governance systems to resolve these problems in just and peace-building manners? Or will this incident cause our people to lose faith in our justice system and take justice into their own hands?

One anonymous Tempo Semanal reader posted a comment on our website after reading that Maternus Bere had been returned to Indonesia, which reads as follows: "On another day, capture the militia members and just kill them!!! Then put their head on a tray and send it to Xanana and Horta for them to eat." Is this the kind of behaviour which our leaders' actions should be causing?

The East Timorese news media exists for similar reasons as other countries' news media: to keep our leaders accountable and to inform the public about their actions. East Timor's leaders have pride under their skin. When you keep talking about their corruption, they feel ashamed for themselves and to their community. They lose face in the community. They pretend to smile, but they're really feeling ashamed.

Our people must know about these issues. Public pressure is a very effective way of preventing those in power from corrupting the people's interests for the sake of their own. When they learn about these issues, our people feel disappointed with the leaders, and the leaders know. The community is starting to think that these leaders are committing the same errors that were committed by the Indonesians, that the Resistance leaders act like Soeharto's regime by misusing and abusing the power which should be used for the people. Some leaders even try to use their history in the Resistance movement try to justify their malpractice and immoral actions in Government, which only devalues the struggles we made to achieve independence.

If our leaders are allowed to commit these actions without accountability or consequence, then the state won't just be corrupted, but the public's opinion of the state will be as well. Slowly we can prevent this corruption of our state, and of a way of life which we've barely had time to appreciate since independence. I disagree with the Government to set up another commission to fight corruption, because East Timor is too small. Everyone knows each other. The commission members are not going to compromise their security or safety to investigate or prosecute their friends, who are the leaders themselves.

Journalism can, should, and will play a key role in fighting corruption in Timor-Leste.

Journalism is an effective form of public education, which informs many people about high-level events in ways which are easy to understand. Tempo Semanal's motto is "husi imi, ba imi" or "from you, to you". Our journalists are normal, poor-yet-courageous East Timorese people who understand how their compatriots feel about these issues.

East Timorese people are smart, and know that they should not support leaders who do not work for them. Instead of setting up another ineffective anti-corruption commission, we should focus on informing our people as well as possible so they can hold their leaders accountable by the vote. By democracy. This is the sustainable way of ensuring Prime Minister Gusmao's desire for "a culture of integrity, rigour, and professionalism in public administration," and for improving public understanding of and accessibility to the Government.

The PM himself has said that, "An integral part of a democratic state is the right to be informed and it is in this sense that we assume the commitment to guarantee freedom of the press and the independence of the public media, before economic and political power." It is this attitude which helped journalists tell of East Timor's independence struggle, and it is this attitude which will help preserve its integrity, and public faith in our system of government.

Prime Minister Gusmao reiterated this in his press conference one day before the 10th anniversary of the 1999 referendum, where he appealed to the media to co-operate with the Government to develop East Timor.

Tempo Semanal is the only paper which criticises the Government every week. Yet the Prime Minister has never said he wants to decrease the distribution subsidies which help supply valuable news to the remote parts of East Timor. The Prime Minister still remembers his promise on August 8 2007 to support the media, because he understands the role of the media in the Indonesian times and that it will eventually change the mentalities of those in Government and society in general.

I am glad when I see university students coming from the middle- or lower-classes, rather than from the oligarchy above. They're now observing the situation in Dili, walking past a Pajero or Hummer and asking "who owns this, who is in control?" They are questioning how power is used in East Timor, in the same way as journalists must do to find the information which the students read.

As journalists, we are still going to be committed to the people of East Timor, and uncompromising in our approach. We want international donors to look at how they are spending their taxpayers' money, how our national Government is spending its people's money and resources, and how much it is benefitting the people of East Timor. We want to see genuine efforts from those who say they wish to help, because foreigners have already come to our country too many times, taken what they wanted, and left us with the consequences.(after more or less 9 billion spent in East Timor what are the result? Why the number of Corruption, collusion and Nepotisms Increased? Why the poverty are increased?

Are the East Timorese people going to be silent while the word "justice" is twisted and broken to mean something more like "abuse of power" and "nepotism" in the hands of those who we call leaders? Are East Timorese people going to be silent while World Bank advisors to their government receive outrageous salaries to be, at best ineffective, and at worst complicit, in dealing with corruption, collusion and nepotism in our public service? The advisors know there is corruption but they don't want to talk too much about that because they don't want to lose their contracts.

$200,000 is more than the money that is invested in roads in the district of Oecussi in one year. But it is less than the amount paid in that same year to a timorese, a World Bank-funded media officer to the Ministry of Finance, for her job of deflecting questions from journalists who want to tell the people of East Timor what is really happening behind the Ministry's doors. This is a truth which came from one of Tempo Semanal's investigations.

This story about World Bank advisors' salaries is actually one of many which was almost never published. Like any newspaper, Tempo Semanal is open to threats by political and commercial interests. We found this story in April had caused someone with power to speak with the company which prints our newspaper, and the company refused (afraid) to print our edition that week. Someone was trying to silence the truth, at the expense of East Timorese people's right to know what exactly is happening in their Government.

It can happen again, and it probably will. The East Timorese independent news media are not as strong as in other countries, and someone will always try to use their power (influence) to tell us what we can and cannot do.

Tempo Semanal has recently been hit with a charge of criminal defamation against the Minister of Justice, but the matter has still not entered court. This is one example of a very powerful person trying to force us to make our reporting softer, but instead of running scared from this issue, we welcome it. We have already asked two deputy Prime Ministers to encourage the Minister of Justice to carry on with the case, because this means that Tempo Semanal will be able to explain our stories in a court of law. We are prepared to fight, to use this opportunity to justify our position, and to prove that the Ministry of Justice has been used for corrupt purposes.

If we use this opportunity and the charges are sustained, then we know there is little chance for the truth in a court when things become political. I am prepared to go to the same jail where I was imprisoned during the Indonesian occupation for the chance to prove that our justice system has been corrupted by its own leader.

In other news, Tempo Semanal recently published a story about the referendum package which has made the Opposition quite angry and aggressive. While FRETILIN has been trying to highlight how the package is allegedly illegal, Tempo Semanal has reminded the public that many FRETILIN-linked companies (such as Hidayat) will benefit from the project.

This shows that Tempo Semanal does not just criticise the Government, much to the Opposition's surprise. The only difference is that the current Government has never asked Tempo Semanal to change any of its stories. The Opposition has.

How is the East Timorese media going to be independent when this kind of interference happens? No matter how clearly the truth is told, the interests whom it exposes always want it to be silent.

SECTION FOUR: Future Solutions and the Sustainable Development of East Timorese News Media

This may cause us to question how much genuine support there is for developing and strengthening independent, critical East Timorese news media institutions. There have been many reports and funding applications written, but what practical outcomes have been achieved? Media development organisations should come to East Timor to support the media institutions which already exist, not to create new ones and spread journalism too thin in a country with such low literacy and media accessibility abilities. If AusAID gives $500,000 to Tempo Semanal like it's given to the ICFJ, I will make Tempo Semanal live for 100 years, and the benefits to the people of East Timor will continue for much longer.

We at Tempo Semanal have been fortunate to receive an AusAID-funded volunteer to provide practical training on the job for our media business development staff members. We are focusing on self-sustainability to decrease our dependence on external funding, and we are looking towards the future. Like most other things in the development area, this has been a slow process, but we are very grateful for this contribution.

There are four main rules to building institutions which we are following: to establish, develop, then consolidate, and finally sustain the institutions to ensure their long-term success. This is a difficult process in any country and in any situation.

But don't forget that we, the independent East Timorese media, must still develop ethical and sustainable businesses for ourselves in spite of the challenges which corruption and self-interest hold for the authorities, businesses, and individuals who we report about. It's hard enough to do business properly in East Timor, but it becomes much more difficult when we try to do this with a newspaper that makes its business from exposing the corrupt businesses of others.

It is funny, but our biggest market right now is the Government. We cannot escape it in our reporting, in our business, and in our daily lives. This is the same for many East Timorese people, and explains why we need to ensure that our Government is sustainable and transparent now and into the future. For our sake, and for the sake of future generations.

So how do we make sure that the news media can work effectively to achieve this? It's important to remember that the news media are public servants. We serve the public's interest, and work every day to improve the quality of our national institutions. This is similar to what many international donors want in East Timor, to create a stable government and society where citizens' rights are respected and upheld.

As I said at the beginning of this speech, I have had little formal journalism training, and have had to learn my job through experience, which has not been easy. But young East Timorese journalists now do not have to do the same as me. There is so much opportunity to help train East Timorese journalists and to build strong, independent, sustainable East Timorese media institutions. If it is done correctly, the benefits of this will flow on through the generations, across many public and private sectors, and wherever the public needs high quality, unbiased information that helps them understand what is happening in their nation.

East Timorese journalists are very interested to take part in this process. There are many young East Timorese people who want to follow in the footsteps of famous journalists who helped liberate them, who see the importance of news media today in East Timor, and who want to improve it for the future.

East Timorese journalists are quite intelligent when it comes to investigating problems with their country. They have a very strong sense of social justice, and they want to make sure that the independence they gave their blood and their lives for is not wasted through corruption, collusion and nepotism. Supporting good quality East Timorese journalism is one very good way of ensuring the public knows that corruption, collusion and nepotism will not be tolerated in this country.

Yet this must be done according to East Timorese journalists' ideas. International donors cannot come here without observing very closely how East Timorese journalists do their work. (find out the problems, find alternative to solve the problem). A genuine effort to help East Timorese journalism means foreigners must understand what it is like to see from an East Timorese journalist's eyes, to speak their language, and to live in their society. It is difficult to impose new ideas on East Timorese journalists if you don't work from the ideas that they have already, because it may not suit the situation here and will not create sustainable news media development.

If it is to be done correctly, journalism development, like many other parts of the development process, must be a long-term commitment. International donors and their staff in East Timor must show local journalists that they are committed to this process until the East Timorese news media can stand on its own feet. This is the only way to build trust with Timorese journalists, who sadly must be suspicious of many things if they are to do their jobs properly. If donors are really interested in developing East Timor's news media institutions, they should provide assistance to work within the institutions themselves, and not to take journalists to separate buildings away from their work environments. This allows East Timorese media institutions to better determine where their own development is travelling, and for donors to intimately understand how the institutions operate.

Donors need to conduct more comprehensive monitoring and development evaluation to ensure they are producing adequate results. We should be helping journalists to study specialisation topics such as economics, agriculture, law, the environment, international relations and business, so they can better understand and report on the development that happens in their country. And, as with every donor project, we should always focus on spending taxpayers' money as efficiently and transparently as possible.

Furthermore, our media institutions need to be in control of their own assets. There is a political party which has obtained a printing press, and they have approached me to ask if I want to use it to publish Tempo Semanal. If the commercial printing company which we use to print our newspaper keeps being intimidated by authorities and they stop printing Tempo Semanal, will we be forced to use a political party's printing press to publish our journalism?

After ten years, the media is not yet independent as we expected. In the next few years, we would like to see a stronger, more mature and independent news media to help secure this nation's development for many years to come. We need support to do this and have been receiving it, but this support has not really come in the way we want. So we need to readjust the way the media is being supported in East Timor and to do that, we need a dialogue.

11 - Kris för elkraftsutbyggnaden

Östtimors elnät består idag av flera små öar i vilka elkraften huvudsakligen produceras med dieseldrivna generatorer. Avbrott i leveranserna är mycket vanliga, när den katolske prästen Manuel Ximenes i september besökte Stockholm berättade han bland annat att Los Palos i öster, där han arbetar, oftast bara har el mellan klockan 18 och 24. Många har därför egna små elkraftaggregat. Norge har under flera år stött ett projekt att bygga vattenkraftverk.

Under våren 2008 startade koalitionsregeringen ett stort projekt för att förbättra elkraftförsörjningen. Den skrev ett avtal med ett kinesiskt företag om att bygga tre tungoljeeldade kraftverk och ett omfattande högspänningsnät. Projektet mötte kraftig kritik på grund av att tungoljemotorerna är kraftigt förorenande och den planerade effekten var mycket större än det beräknade behovet.

Under våren 2009 påbörjades byggnadsarbetet på en av platserna, men efter en tid avstannade det helt. Frågan om projektets fortsättning ställdes bland andra av den ideeella organisationen La'o Hamutuk. Den har också ställt samman ett omfattande material på webben.

I ett pressmeddelande idag skriver regeringens talesperson Ágio Pereira, statssekreterare i ministerrådet, att regeringen har ändrat planerna för projektet. Det har skett efter en omfattande översyn av ett italienskt konsultföretag.

Genomförandet, som ursprungligen skulle skett redan 2009, har nu flyttats fram till 2011 och samordnats med andra infrastrukturprojekt. I stället för de tre begagnade tungeoljeverken ska två nya generatorer, som kan drivas med gas, diesel eller tungolja, köpas. Effekten ska ökas ytterligare från 180 till 250 MW och högspänningsnätet utvidgas från 630 till 794 km längd med spänningen 150 KV i stället för 110 KV.

Fretilin, det största oppositionspartiet, har också skickat ut ett pressmeddelande idag. Det kommenterar ovanstående.

Fretilin menar att regeringens ändrade planer är ett medgivande av ett allvarligt misslyckande att göra en realistisk plan för hållbar elektrifiering av landet. Och vidare att regeringen borde planera för större användning av vind-, sol- och vattenkraft samt att effektökningen planeras utan referenser till några tekniska eller ekonomiska studier.

La'o Hamutuk uttrycker en förhoppning om att regeringens agerande de senaste veckorna uttrycker en ny öppenhet och vilja att engagera fler i diskussioner om projektet, som det fortfarande har många frågor om. Särskilt med tanke på att ändringarna kommer att öka kostnaderna betydligt samtidigt budgetförslaget för 2010 avsätter 80% mindre än tidigare planerat.

Källor:

Ágio Pereira, +670 723 0011/pressmeddelande/talesperson för Östtimors regering
Jose Teixeira, parlamentsledamot, +670 728 7080/pressmeddelande/Fretilin
Charles Scheiner/La'o Hamutuk (The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis)

11 - Video - rebellrättegång [om attentatet mot presidenten] fängslar Östtimor

28 tidigare rebeller står inför rätta i Östtimor anklagade för att ha försökt att mörda landets fredsprisbelönade president, José Ramos-Horta.

Ramos-Horta sköts med flera skott utanför sitt hem i huvudstaden Dili i februari 2008.

Som Al Jazeeras Tony Birtley rapporterar från Östtimor har historien hittills avslöjat en historia om förräderi och konspirationer.

10 - Regeringen kommer att överskrida ESI 2009

La'o Hamutuk har skrivit till Manuel Tilman, ordförande i parlamentets C-kommitté, med en uppdatering av sina kommentarer till budgetförslaget för 2010. I förra veckan instruerade finansministeriet Banking and Payments Authority [som fungerar som Östtimors centralbank - Tommy Pollák/Östtimorkommittén] att överföra totalt 512 miljoner dollar från oljefonden under 2009, vilket bryter mot löftet i budgetförslaget, som överlämnades till parlamentet den 15 oktober, att inte ta ut mer än "beräknad bärkraftig intäkt" (Estimated Sustainable Income - ESI) på 408 miljoner dollar.

Källa: La'o Hamutuk - The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (Östtimor)
telefon +670 332 5013, mobil +670 730 2439
webb www.laohamutuk.org

08 - Video - Offer för våld i Östtimor nekas rättvisa

Östtimors beslut att frisläppa en tidigare milisledare har blivit en motgång för regeringen.

Maternus Bere, en i Timor född indonesisk medborgare anklagad för brott mot mänskligheten, åtalades av FN för sin roll i grymheterna 1999, som föregick landets självständighet.

Östtimors högsta domstol undersöker huruvida frisläppandet var olagligt och resultatet skulle kunna avgöra huruvida en tribunal ska skapas för att döma andra anklagade för liknande brott.

Al Jazeeras Tony Birtley rapporterar från Dili, Östtimors huvudstad, där offrens familjer och överlevande menar att rättvisa ännu inte nåtts i en av världens yngsta stater.

05 - Generalsekreterarens talesperson om överföringen av Bere

Det följande är en nästan ordagrann utskrift av dagens presskonferens med Michèle Montas, talesperson för generalsekreteraren.

Jag blev igår tillfrågad om vår syn på rapporter att Maternus Bere, som blev åtalad för brott mot mänskligheten 1999 i det som då var Östtimor, har rest till Indonesien. FN-organisationen i Östtimor (UNMIT) säger att den inte har några uppgifter om omständigheterna för Beres återvändande till Indonesien.

Förenta Nationernas ståndpunkt att det inte ska finnas någon straffrihet, särskilt inte för allvarliga brott, inklusive brott mot mänskligheten, krigsbrott och folkmord, är välkänd. I fallet Maternus Bere är vår ståndpunkt att Bere ska ställas inför rätta. Vi har klagjort denna ståndpunkt vid flera tillfällen.

Vi har sett medierapporterna som visar att Maternus Bere blivit överförd till till indonesien i slutet av förra veckan. Vi var inte medvetna om denna överföring och har ännu inte fått någon officiell bekräftelse på att en sådan överföring ägt rum. För oss så är varje handling som undergräver rättsäkerheten, särskilt avseende ansvaret för allvarliga brott, djupt beklagansvärd.

Jag skulle vilja påminna om att generalsekreteraren uttryckte sin förhoppning i förra månadens rapport till säkerhetsrådet att "både Östtimors och Indonesiens regeringar kommer att garantera att Maternus Bere ställs inför rätta enligt expertkommissionens (tillsatt 2005) rapport".

För kännedom så förekom dagen innan (den 4 november) följande dialog på presskonferensen:

05 - Utbetalningar av fas II Återhämtningspaket börjar

Den 5 november 2009 tillkännagav statssekreteraren för socialhjälp och naturkatastrofer, Jacinto Rigoberto Gomes, att regeringen nu kommer att börja genomföra fas II av den nationella återhämtningsstrategin: återhämtningshjälp för bohag och tillgångar som förlorades under kriserna 2006/07. Under fas II kommer regeringen att göra en enstaka utbetalning på 500 dollar till varje internflyktingfamilj (IDP family), som har registrerat sig hos MSS och har ett giltigt registernummer enligt Hamutuk Hari'I Futuru, den nationella återhämtningsstrategin (National Recovery Strategy).

Statssekreterare Gomes förklarade att denna andra fas av riktad hjälp avser att minska lidandet för dem som förlorade materiella tillgångar under krisen. "Syftet med fas II är att hjälpa de av krisen 2006/2007 drabbade att återhämta sig från förlusten av tillgångar och bohag som ofta följde av flykten. Fas II syftar till att ge en framåtsyftande lösning avsedd att ge en ny start till familjer i färd med att återuppbygga sina liv."

Fas II åtgerhämtningspaket kommer att utbetalas av alla kommersiella banker. Med början den 9 november 2009 kan internflyktingar med giltiga registreringsnummer få sina betalningar från de kommersiella enligt följande:

Registreringsnummer 6.001 - 11.000 från the Micro-Finance Institute of Timor-Leste

För att få en betalning enligt fas II payment, måste mottagare visa banken sitt kvitto på registreringsnummer och valkortet i original, som anvädes förregistreringen. Statssekreteraren vädjade till mottagarna att hålla sig till bankernas betalningschemor och också bankernas system och procedurer för utbetalnignar.

De kommande veckorna kommer MSS att försöka att sprida information om fas II-betalningarna genom media och på anslagstavlor utanför MSS och alla banker för att säkerställa att alla till fas II-betalningar berättigade kan få sina återhämtningspaket före slutet av 2009.

Sedan december 2007 har ministeriet för social solidaritet arbetat hårt för att genomföra Hamutuk Hari'I Futuru, den nationella återhämtningsstrategin, och ge återhämtningshjälp till internflyktingar under kriserna 2006/07.

I fas I av Hamutuk Hari'i Futuru gav regeringen återhämtningspaket till återvändande internflyktingar för att hjälpa dem att återuppbygga sina hus, som hade skadats eller förstörts under kriserna 2006/07. Tills nu har fler än 14.500 familjer tagit emot ett återhämtnings- eller återintegrationspaket för skadade/förstörda bostäder i fas I.

MSS och partnerorganisationer har hjälpt alla internflyktingar att återvända till sina hem från de 65 tältlägren för internflyktingar. MSS fortsätter att hjälpa internflyktingar med återintegrationen i deras samhällen från de de fyra övergångshemmen och också ge återhämtningspaket i fas I till de internflyktingar som lever hos värdfamiljer.

04 - Någon är inte helt trogen sanningen (Om Bere-fallet)

Dili. Östtimors justitieminister, Lucia Lobato, sade idag att den indonesiska ambassaden inte informerade de timoresiska myndigheterna om överföringen av den tidigare milisledaren Maternus Bere, anklagad för brott mot mänskligheten, förrän efter att den redan ägt rum.

Vid en presskonferens sade Lucia Lobato att hon vidarefört informationen till premiärminister Xanana Gusmão att hon hade underrättats av den indonesiska ambassaden av att det ägt rum utan något föregående bemyndigande från presidenten, regeringen eller juridiska organ för hans resa.

Enligt en indonesisk nyhetsagentur offentliggjordes Maternus Beres återkomst av ett av hans barn i Kupang, som sade att han hade rest från Dili till Atambua i torsdags morse efter att ha eskorterats av PNTL (Policia National Timor-Leste) till gränsen vid Mota Ain.

Tillfrågad om den av Antara publicerade nyheten sade ministern bara att hon inte kommenterade mediarapporter.

Enligt Lucia Lobato fördes Maternus Bere i fredags till Kupang i Indonesien på grund av sin hälsa.

Huvudsakligen på tetum och bara med sparsamma förklaringar svarade Lucia Lobato på åtskilliga frågor ställda av journalister om lagligheten och annat beträffande överlämnandet till indoneserna genom hänvisningar till tidigare uttalanden av president Ramos-Horta och premiärminister Xanana Gusmão.

Tillfrågad om det lagliga i att utlämna Maternus Bere, åtalad för brott mot mänskligheten i massakern 1999 i Suais kyrka, till indoneserna sade statsöverhuvudet att "inte allt som är lagligt kan stödja nationens intresse och statens intresse".

Ramos-Horta sade att som statsöverhuvud har man som första plikt att säkra Östtimors suveränitet och självständighet och därför att odla goda grannrelationer, särskilt med Indonesien.

För sin del tog Xanana Gusmão på sig hela ansvaret för "överförandet" av Bere från Becora-fängelset till den indonesiska ambassaden den 30 augusti med hänvisning till statsnyttan.

Regeringschefen noterade också att om konstitutionella och juridiska principer inte följdes, så var det på grund av att situation krävde en snabb diplomatisk lösning, som inte tålde någon fördröjning, men att han inte hade för avsikt att bryta mot lagen.

Xanana Gusmão noterade att till och med Förenta Staterna i sin attityd mot Kina, har prioriterat ekonomiska relationer snarare än mänskliga rättigheter, mycket mindre Östtimor, som har en landgräns till sin "jättegranne" Indonesien och är beroende av handeln med den.

Den tidigare ledaren för Laksaur-milisen arresterades av myndigheterna, när han kom till Östtimor för att vara med på sin fars begravning och är anklagad för inblandning i olika brott mot mänskligheten omfattande bland annat mord, våldtäkt, bortförande, kidnappning och tortyr i Östtimor i september 1999, efter tillkännagivande av resultatet av folkomröstningen.

Den 30 augusti, dagen för firandet av tioårsdagen av folkomröstningen, släpptes han från Becora-fängelset genom ett politiskt beslut och överlämnades till Indonesiens ambassad.

04 - La'o Hamutuks kommentarer till förslaget för Östtimors budget 2010

Den fullständiga kommentaren, med många illustrationer och länkar finns, på http://www.laohamutuk.org/econ/OGE10/sub/09LHSubOJE10En.htm och finns där också som PDF-fil. En översättning till tetum kommer att finnas om några dagar. Nedan finns det som La'o Hamutuk presenterade för parlamentsutskott C i morse [på engelska].

Submission to Committee C, National Parliament, Democratic Republic of Timor-Leste
From La’o Hamutuk
regarding the Proposed RDTL General State Budget for 2010
4 November 2009

Introduction

La’o Hamutuk, as a local civil society organization, closely follows policies and legislation on Timor-Leste’s fiscal, tax and budgetary situation. As in the past, we would like to offer some information and perspectives to help Committee C, the National Parliament and the Government make wise decisions which benefit current and future generations of Timor-Leste’s people. We hope that the topics we address below will be useful to your deliberations, and we are always ready to provide additional information or respond to questions.

We are relieved that the 2010 General State Budget[1] does not propose to increase expenditures, as every previous Government budget did. We also appreciate that this budget does not transfer more than the Estimated Sustainable Income from the Petroleum Fund, and that it does not ask Parliament to approve external borrowing or to invest the Petroleum Fund in risky equities. Nevertheless, a number of the items in this budget are worrisome, and would seem to move Timor-Leste further into the “resource curse” that afflicts nearly all impoverished countries which depend on Petroleum Revenues.

We are also concerned that the budget documents demonstrate a fundamental misunderstanding of Timor-Leste’s current and near-term economic situation, an unduly optimistic picture which could lead us to move in dangerous directions. If we fail to deal with present realities, we will never take on the difficult, complex, long-term planning and policy-making processes needed to improve the lives of the majority of Timor-Leste’s citizens, who are young, poor, rural, and enduring inadequate basic services for health, education and infrastructure.

Risking or experiencing the Resource Curse

Timor-Leste is one of the most oil-revenue-dependent countries in the world. As La’o Hamutuk and others frequently remind policy-makers, this brings a set of dangers which can result in serious, long-lasting negative consequences of our people. But they are not unavoidable, and well-considered, strategic policy decisions can ensure that our petroleum revenues are a benefit, not a curse.

The IMF recently pointed[2] out that Timor-Leste is far more dependent on oil than other Oil Producing Countries (OPC), with oil revenues providing 98.2% of government revenues. Our oil revenues are 481% of non-oil GDP, much more than the only other two countries where they exceed 100%: Equatorial Guinea (119%) and Congo (131%). The average of other OPCs surveyed by the IMF had oil revenues of 46.2% of non-oil GDP, less than one-tenth of ours.

One of the consequences of large oil revenues – sometimes called a rentier economy – is that spending decisions are made without much long-term thinking or planning. Money comes in easily, and goes out just as easily. And when the oil money runs out – at it will from Bayu-Undan in 15 years – we will have nothing to replace it with. Our Petroleum Fund can help, but with a growing population who require and expect improved services, a constant-dollar withdrawal won’t be enough, especially when most of the money quickly goes overseas to pay for imported goods.

We are concerned that the 2010 State Budget does not demonstrate long-term vision and planning. In many cases, the policies implemented are attempted short-term quick fixes which can be purchased with dollars, rather than the more difficult, but more sustainable, program and economic development which will improve the lives of current and future generations of Timor-Leste citizens.

The 2010 budget contains some capital projections for future years, but many of them are incomplete. In some cases (such as the $7 million Water Park in the MTCI Department of Tourism budget), Book 2 shows a multi-year allocation which is not shown in Books 1 and 3. The Ministry of Foreign Affairs budget[3] does not include any projections for 2011 expenses, notwithstanding that this is required by the new Budget and Financial Management Law.[4] How can Parliament make wise decisions if you do not know the full cost of some items, or what is planned for the next year or two?

The budget should serve the people, not the state

Like previous State budgets, this one focuses on improving the efficiency and capacity of government, rather than providing services to citizens who live outside of Dili. It highlights the need to increase “domestic revenues,” rather than to expand the domestic economy. It does not prioritize sectors which can directly improve the lives of most people – education, health and rural infrastructure.

Water is a basic necessity for everyone. New roads to remote villages can enable our rural majority to interact better with their fellow citizens. These can boost the local economy, but more importantly they will improve the quality of life of women, children and men in the most underserved parts of our country. Many Dili residents already have running water and roads, and we suggest that the Government’s development plan should prioritize infrastructure which serves the people who need it most. We support the shift of infrastructure priorities from electricity mega-projects to water and rural roads, and encourage the government to continue in that direction.

In 2008, Timor-Leste’s non-oil exports were $13 million – mostly coffee – and merchandise imports were $258 million, nearly three times higher than in 2006 .[5] In the medium term, Timor-Leste needs to develop our economy to reduce import dependency. This, the only way to raise people above the poverty line, will primarily be agriculture for local consumption, with smaller contributions from tourism and petroleum processing. Agriculture is the mainstay of most Timorese people’s lives and the only way we can achieve food sovereignty to prevent starvation and reduce costly imports, but this vital sector is underserved.

Maintaining constant personnel levels across the board is irresponsible. After the staff increases of the last few years, Timor-Leste probably has enough public servants sitting in offices in Dili. But the Ministries which directly interact with our population, especially health and education, are understaffed, underfunded, and provide a level of service far below what we should accept.

Money allocated to training and overseas scholarships will help improve the capacity of today’s public servants, but the budget gives little attention to the National University or primary and secondary education. The number of teachers is frozen, but right now our children are deprived of four months of education while their teachers are being trained. Our population of school-age children goes up by 6,000 every year, and we are working hard to increase the number of girls and boys who stay in school, but we do not increase the number of teachers. We need to invest in human capital – not just buildings and infrastructure. Timor-Leste will need qualified, educated workers and managers in our future multi-sectoral economy, the only way to lift ourselves out of poverty and prepare for the day when oil revenues can no longer pay for our necessities or cover a huge balance of payments deficit.

During the last decade, half a generation of Timorese children has not been adequately educated to support the future development of this country. We should be ashamed that we are not allocating the necessary human, financial and political resources to bring our public primary, secondary and tertiary education up to a reasonable standard.

Using the Petroleum Fund sustainably

La’o Hamutuk agrees with the Government not to withdraw more than the Estimated Sustainable Income of $502 million from the Petroleum Fund during 2010, and we appreciate that spending will stay below the ESI during 2009, as it did during 2008, notwithstanding budgetary dreams to spend unsustainably. We hope that future budgets will also respect the ESI, and expect that budget allocations will more accurately predict actual spending as public officials gain more experience. If there is to be a 2010 Budget Rectification, we encourage Government and Parliament to keep it within sustainable spending levels.

The ESI estimate has been enlarged almost every year, and we fear that this may not reflect reality. This year’s ESI calculation, which increased largely because of expected rising oil prices, is not prudent. We also believe that the predicted long-term return from investing the Petroleum Fund – 3% above inflation – is not realistic. This year’s ESI estimate reduces the discount rate used to calculate Net Present Value of future petroleum revenues from 3% to 2.6%, reflecting a lower expected global return on investments. However, lower global rates of return will also reduce the return from investing the Petroleum Fund. If we lower the assumption about the Fund’s long-term real rate of return from 3% to 2.6%, the ESI in 2050 drops from $494 million to $428 million. It is no longer sustainable, as it cannot support a 3% annual withdrawal if it only earns 2.6% interest.

More worrisome, the actual rate of return during the four years that the Petroleum Fund has operated has been only 1.7% above inflation. If this continues, the ESI in 2050 will be only $310 million. Our population will be more than three million by then, and this will provide $103 per citizen per year – only 28¢/person/day.

The following graph is from a spreadsheet model La’o Hamutuk developed to explore the effects on ESI and Petroleum Fund revenues for various assumptions. This example illustrates the assumptions made by the Ministry of Finance in the draft 2010 State Budget. We are happy to share the model with Committee C and anyone else who is interested in understanding these issues.

The Ministry of Finance’s Action Plan in the 2010 State Budget[6] expects to revise the Petroleum Fund law by July 2010, and to “further diversify” its portfolio. We hope that Parliament will engage fully with this process, including extensive analysis and public consultation, before putting Timor-Leste’s only significant resource into risky investments. The fiscal record of this Government to date does not instill confidence in their ability to make wise investment decisions, and we are concerned that relying on research done before last year’s global financial crisis could lead to misguided decisions.

Now is not the time to borrow

The proposed 2010 State Budget does not ask Parliament to approve Timor-Leste taking out a loan, but it implies that such approval has already been granted, and that only a “directive” is required before the Government can borrow. [7] It also discusses an already-signed MoU with Portugal which would “arrange and pay for agreed infrastructure projects” to be “repaid at a later date” but which “would not be part of the General Budget of the State.” [8] Another paragraph says that the Government will “seek approval” from Parliament when it decides how much to borrow, which is expected to be around $3 billion over a project life of several years.[9]

In September, Parliament passed the Budget and Financial Management Law[10] which came into effect on 21 October. Article 20 empowers the Minister of Finance to take out loans in the name of the State after Parliament approves the amount of the loan but not the conditions, repayment terms, interest rates or consequences of default.

In most debtor countries, borrowed money primarily benefits more affluent people, but the impact of repaying falls most heavily on the poorest. A loan agreement has higher legal force than the State Budget, and when Parliament is eventually asked to appropriate the repayment installments (in the Budgets for each year repayment will be made), Parliament has no power to delay or prevent State funds from going to the creditor.

The experience of other oil-dependent countries is that borrowing often makes the resource curse come sooner or be more severe.[11] When money comes easily, and planning is not considered important, policy-makers are often tempted to spend even more than current revenues.

It makes no sense to take out a loan while oil revenues are coming in, only to have to repay it after the oil is used up. Although Article 9 of the Budget and Financial Management Law pays respect to equity between current and future generations, the borrowing that it enables does the opposite – wasting our children’s future to pay for current-day whims. It undercuts the basic objective underlying the Petroleum Fund– to use today’s non-renewable resources for lasting benefit, rather than squandering them now and imposing the burden of loan repayments on our grandchildren.

At Committee C’s workshop two weeks ago, several speakers tried to convince you that Timor-Leste should borrow because the interest might be low. But even a zero-interest loan has to be repaid.

Although the Petroleum Fund law does not allow the Fund to be used as collateral for a loan, anyone offering a loan knows that 98% of Timor-Leste’s state income comes from petroleum revenues, and that those revenues (or the Fund) are available to fill budget deficits. To put it another way, who would expect Timor-Leste to repay $3 billion dollars if we didn’t have any oil resources?

Even at concessional interest rates, repaying a loan will permanently lower the amount of money Timor-Leste has to use from the Petroleum Fund. Let’s explore what happens if we borrow $3 billion in 2010 at 2% interest, and pay it back over 30 years. When the loan is fully repaid in three decades, we will have paid back $4.14 billion. We will have depleted our Petroleum Fund, reducing the long-term ESI by $125 million every year after that.

Although the Budget documents do not say when the Government will ask Parliament for approval to go into debt, it is likely to happen before the end of 2010. These documents contain other hints that there will be a mid-year budget rectification, such as only $44.5 million “set aside” for transfers by the Ministry of Social Solidarity, which the Ministry believes should be more than $96.4 million “pending confirmation of the larger estimates from MSS.”[12] The Ministry of Health writes that its “capital plan is presently restricted to $10.3 million,” but it “expects to … bid for further capital works in a mid-year budget review.” [13]

The Ministry of Finance’s Action Plan does not mention either borrowing or a mid-year budget update, but that doesn’t mean they’re not on the agenda. We look forward to continuing this discussion with Commission C, and encourage you to use all the expertise and Constitutional powers you can to ensure that shortsighted decisions do not exacerbate long-term poverty for our people.

Timor-Leste’s 12.8% non-oil GDP growth last year is a distraction

This number is cited by journalists, the UN and Government officials almost every day, and often used by the IMF, IFC and World Bank. Where does it come from, and what does it mean?

Gross Domestic Product (GDP) is not a good indicator of a nation’s economic health. In addition to ignoring the gap between rich and poor, it goes up when a country suffers a disaster or depletes a non-renewable resource. For example, if rising sea levels flooded Dili, forcing people to rebuild their homes and businesses, this would increase GDP while actually making people’s lives worse. A composite measure such as the Human Development Index[14] captures quality of life more accurately. Nevertheless, the Government chooses to focus on non-oil GDP, so we will explore what this claimed growth actually means.

The first mention of 12.8% growth we found is in the IMF’s April 2009 Selected Social and Economic Indicators[15]. The IMF calculates that non-oil GDP (at current prices) increased from $398 million in 2007 to $499m in 2008; after correcting for inflation, this is 12.8% real growth.

The same IMF document says that government expenditure (cash basis) increased from 56% of non-oil GDP ($223m) in 2007 to 106% ($523m) in 2008. Government Budget Execution Reports[16] give actual spending figures of $140m (est.) for 2007 and $480m for 2008, while a more recent IMF report[17] puts government expenditures at $191m in 2007 and $528m in 2008, as well as combined sources spending at $349m and $720m.

Although the sources show some variation, they agree that government spending in dollars-of-the-day increased by far more than 100%, at least $300 million, between 2007 and 2008.

It is difficult to analyze how much government spending was in the domestic economy, as a significant part was paid to import materials (such as rice and construction materials) and to foreign companies. (During 2007-8, Timor-Leste’s trade deficit grew by $54 million.[18]) However, the amount of the $300m government spending increase which entered the local economy is probably more than the $100 million growth in non-oil GDP, meaning that the non-government economy is smaller in 2008 than it was in 2007. This could mean that domestic economic activity which formerly served private purposes is now being purchased by the government, or that the private sector is actually shrinking, albeit more slowly than the Government sector is growing. How can this be considered strong economic growth?

The non-oil, non-government sector is small and did not grow significantly (if at all) between 2007 and 2008. The “multiplier effect” of government spending (being recirculated into the local economy as public servants and government contractors spend the salaries and payments they receive) is negligible.

La’o Hamutuk is concerned that Timor-Leste’s policymakers are basing their decisions on a mirage of a growing non-oil sector, when that growth actually consists almost entirely of government spending, 98.2% of which is financed by oil revenues.[19] Our petroleum revenues fluctuate with world market prices and will decline as Bayu-Undan production falls from its 2008 peak, but the most dangerous fact for Timor-Leste’s future is that oil and gas deposits are finite and non-renewable. Timor-Leste’s revenues from Bayu-Undan and Kitan will drop to zero in about 15 years. Even if Sunrise is eventually developed, that will extend oil income for only a few decades.

The total appropriation in the proposed budget for 2010 is less than was appropriated for 2009. Given likely improvements in budget execution, actual expenditures during the two years may be about the same, perhaps $100 million higher than 2008 levels. During 2007-2008, about 40% of the budget increase was reflected in increasing non-oil GDP. If this happens again, the non-oil GDP will grow to $539 in 2009, (an increase of 8% before inflation), far less than the increase to $599m projected by the IMF or the 7.5% annual real growth figures projected in the budget.[20] Since government spending will be constant or decline in 2010 and following years, further GDP increases are likely to be small, unless other parts of the economy grow rapidly and unexpectedly.

In developed economies, a surge in government spending can be an “economic stimulus” to “prime the pump” and re-energize the economy after a crisis or recession. But when you prime a pump that has no water at its input, nothing comes out. Economic development for a country like Timor-Leste takes more time and more work than re-opening a temporarily closed factory or re-hiring laid off workers. Wishing alone won’t make it happen – we need realistic goals, long-term planning and focused policies. If we ignore our petroleum dependency and the fact that our private sector relies on government spending of oil revenues, we condemn Timor-Leste’s people to increasing poverty after the oil money runs out.

The majority of our people live outside the cash economy, primarily by subsistence agriculture. Those with paying jobs in cities work mostly for the government, NGOs or international agencies. The few genuine private businesses are in construction (largely on government-funded projects), house rental and hospitality (mostly for internationals paid by foreign agencies), or retail re-sale of imported goods. None of these can provide a foundation for long-term, sustainable economic development.

La’o Hamutuk does not have a simple answer for the economic development of Timor-Leste. There is no easy way out, no quick fix by building highways, infrastructure mega-projects or five-star hotels. But until we as a nation recognize the difficulties of our current situation, we will never find the multi-faceted solution we need.

Actual domestic revenues are half as much as the budget claims

Our concern that the non-oil economy is small, ignored and stagnant is heightened by the discussion of “domestic revenues” in the 2010 State Budget. Although we agree that is important for the state to reduce its petroleum dependency by increasing domestic revenues, policies to achieve this must be based on a realistic evaluation of what these are and on growing the domestic economy.

Increasing the effectiveness of tax collection may generate slight increases in government revenue but does nothing to improve the economic life of Timor-Leste’s people. In fact, we are suffering from the results of last year’s misguided “Tax Reform,”[21] which slashed Timor-Leste’s tax rates far below those of other nations. According to the World Bank, Timor-Leste’s total business tax is now 0.2% of profits, in comparison with a 36.8% average in East Asia/Pacific countries, and a 44.5% average in OECD countries.[22]

Although the budget documents[23] explain the lack of positive impact from the tax cuts because “businesses pay taxes one year later,” this conveniently forgets that immediate benefits were promised last year (lower prices and attracting foreign investment), as well as that sales, import, excise and wage taxes, which were are sharply reduced, are paid every month or quarter. It is clear that “Tax Reform” has not benefited Timor-Leste’s overall economy, although it probably increased the gap between rich businessmen and the poor people who depend on government services.

The 2010 budget anticipates domestic revenues of $87.2 million,[24] down from $90.3 estimated for 2009 but increased over the $69.5m actually received during 2008. However, even these small numbers overstate the actual amount of domestic economy. A significant part of the “domestic revenues” are money paid by one part of the government to another (wage taxes on government workers and consultants, taxes and duties on government contracts and imports, etc.), while another large portion comes from government agencies or programs which sell services but operate at a loss (Electricity and Ports Authorities, reselling rice, etc.). When these are removed (see table below), actual domestic revenues for 2010 will be about $46.1 million, about half of what is estimated. When compared with $502 million to be transferred from the Petroleum Fund, 91.6% of the government’s operating income (leaving out additional oil revenues saved in the Petroleum Fund) is from oil revenues. The budget documents acknowledge:

Of the major sources of public sector revenue, only direct taxes (and rice sales) have increased over the period 2005-08; all other revenue sources – indirect taxes, user fees and charges and revenue from autonomous agencies – have stagnated or declined. However, indirect taxes are poised to jump in 2009 as the government begins to pay import and sales tax on its imports. [25]

La’o Hamutuk tried to calculate how much of each part of “domestic revenues” actually comes from domestic economic activity – that is, what will continue to come in when the State has no more oil money to spend. The results are depressing, underlining the urgency of developing the non-oil economy. The following table is extracted from the 2010 budget,[26] with the two right-hand columns added by La’o Hamutuk:

Domestic revenue projections in the 2010 General State Budget (million USD)
[Table omitted from email version]

If we consider only the revenues from activities which produce a net gain (rather than those which lose money), and remove monies paid by the government to itself, actual domestic revenues in 2010 will be $46.1 million, about half of what is stated in the proposed budget.

Cancelling the heavy oil power plant

From the beginning, La’o Hamutuk has not agreed with the Government’s plan to electrify the nation with second-hand, heavy fuel oil generators from China because we believe that Timor-Leste has great possibilities for alternative and renewable energy which can meet our country’s current and future needs.

On 22 October, the Prime Minister informed Parliament[28] that the heavy oil project is running into problems, and that $70 million of the $85 million appropriated for it during 2009 will be reallocated into the Pakote Referendum.

The proposed 2010 budget allocates $48 million to be spent this year on the heavy oil project and national electric grid, much less than the $160 million which the 2009 budget expected would be spent on it during 2010 (see table below). Nothing is now been budgeted to spend on it for 2011 or afterwards. (In addition, $2m/year was budgeted for 2009 and 2010 for a consultant to supervise the project; the 2009 GSB allocation for $2m to be spent in 2011 has been removed from the 2010 budget.)

The 2010 budget anticipates a total project cost of $73 million: $10 million spent in 2008, $15 million in 2009 and $48 million in 2010. We believe that this mega-project cannot be implemented for that amount – it was originally budgeted at $390 million, and then reduced to $375 million. The budget documents acknowledge that the project has had delays,[29] but if it is not going to be completed, it should be stopped entirely.

In a paid newspaper announcement[30] last month, the Secretary of State for Water, Electricity and Urbanization discussed revisions to the project, (including enlarging the Hera generating station, while downsizing the others) but claimed that it is still going ahead. We are dubious, especially given that work virtually stopped at the Hera site more than two months ago. The Action Plan for the Ministry of Infrastructure[31] does not mention this project, which is budgeted to consume 31% if the Ministry’s total 2010 capital appropriation.

Chinese Nuclear Industry Construction Company No. 22 has already shown it cannot implement this project on time with a stable design. It is essential for people with wider expertise to analyze, evaluate and suggest improvements before any more money is spent. Parliament should not approve further funding for it without a full cost estimate over the life of the project. Given the controversies and delays, we encourage Parliament to insist on public consultation regarding not only its environmental impact (as required by law), but also on the detailed specifications, schedule and design.

We suggest that the Government evaluate how to provide electricity with an integrated system which would include decentralized, renewable technologies being implemented under the State Secretary for Energy Policy, [32] hydroelectric and gas seep projects already studied, and the possible use of oil and gas from Sunrise or other Timor-Leste resources. After deciding upon the most appropriate, clean, sustainable and reliable electricity system (which might include transitional generating facilities burning imported fossil fuels), we can design a national grid and a plan for implementation.

Rather than pouring good money after bad, 2010 should be the “year of thinking” for the electricity sector – at a cost of far less than $50 million. Beginning in 2011, we can implement a system which will meet our people’s needs, use State money efficiently and avoid destroying Timor-Leste’s environment.

Shedding light on Electricity of Timor-Leste (EDTL)

Several State activities are not well-integrated between ministries, or are distributed across the budget in ways that make it difficult to know actual costs. One of the hardest is the generation of electricity by EDTL. A huge subsidy of EDTL operation, $30.9 million for diesel fuel, is a Whole of Government appropriation,[33] not included in the EDTL or Infrastructure Ministry budget. In addition, the Ministry of Infrastructure’s Capital and Development budget[34] includes $19.3 million for EDTL repairs, maintenance and other costs which should be Goods and Services. As these are likely to recur every year, we wonder why they are not listed for 2011 and beyond.

The state budget[35] says that EDTL took in $7.0 million in revenues in fiscal 2009, increasing to $8.4 million in 2010. The agency will absorb more than $100 million in total subsidies during 2009-2010 (not including money spent on the heavy oil power plant). An agency whose expenses are seven times its revenues cannot be considered a source of income, and we worry that the losses will increase if heavy oil or other centralized generation using non-renewable fuel eventually comes on line.

The Pakote Referendum is a bad precedent

Unfortunately, journalists and politicians of all parties single out “budget execution” as a way to evaluate government performance, as if simply spending money was the objective. Rather than measure the results of government programs – such as how many students are educated or sick people cured -- disbursing dollars is seen as an accomplishment, and conserving public resources as a shortcoming. This kind of thinking underlies the Pakote Referendum, which is a particularly glaring example of wasteful, uncontrolled, impetuous spending unrelated to the plans in the 2009 Budget.

The Pakote Referendum is a textbook case of resource curse thinking, and we hope that Timor-Leste’s policy makers will not make similar mistakes again. If our local companies cannot compete without handouts of state money, how will they survive when the state has no dollars to give? If the projects local companies implement have no design, no accountability, no planning and three months to complete, how will they learn to build useful, long-lasting infrastructure?

The draft 2010 State Budget does not mention the Pakote Referendum, even though it was underway[36] more than a month before the Council of Ministers approved the budget on 7 October. This $70 million spontaneous project arose because the Ministry of Infrastructure couldn’t spend its 2009 Capital and Development budget on the heavy oil project. When Government arbitrarily shifted $70 million to unplanned activities, it disrespected the competency of Parliament to approve and oversee the budget. It also violated UNTAET Regulation 2001/13 by transferring more than 10% of an item without Parliamentary approval. The Decree-Law[37] on this project, promulgated on 23 October but retroactive to 1 October, weakens processes of competitive tendering and omits the Request for Proposal and Terms of Reference which usually define a project. There projects must be implemented in less than three months, without any planning, so we expect that only the contractors will receive significant benefits.

Government’s budgetary planning and execution capabilities are improving, and we imagine that the 2010 State Budget Parliament is currently considering will be implemented more accurately. Nevertheless, we believe that the Pakote Referendum undermines Parliament’s authority, and hope that you will not allow future budgets to be ignored or manipulated in this way. In addition to opening up avenues for corruption, waste and poor quality, it prevents proper accountability and sustainability for public works infrastructure projects, which are definitely needed by our people.

Legal and institutional issues in the petroleum sector

La’o Hamutuk agrees that the petroleum sector is an essential source of revenues which can help develop other sectors of our economy. We therefore encourage wise decisions in this sector, including engaging all citizens of Timor-Leste to participate in developing legislation and policies.

However, we are concerned about the hasty implementation of some of the items in the Action Plan of the State Secretariat for Natural Resources (SERN).[38] Such projects as creating a National Oil Company (NOC), building an oil refinery and building an onshore LNG plant are major undertakings, involving complexities and risks as well as benefits. We do not believe they can be carried out in less than a year, as the plan indicates. Before a NOC law is passed – and it should be debated and approved by Parliament, not only the Council of Ministers – there must be widespread public consultation, as well as learning in more depth from the good and bad experiences of other countries.

More than a year ago, the National Petroleum Authority (ANP) was created by Decree-Law, outside of Parliament’s view. However, it is not yet financially independent – the SERN budget allocation includes a $1.8 million subsidy for ANP (up from last year’s $1 million) as “professional services.”[39] Although we appreciate that this is mentioned in the SERN Action Plan (unlike last year), we believe that Parliament needs information about ANP revenues and expenditures before you can approve the budget.

Conclusion

In addition to the larger issues discussed in this submission, La’o Hamutuk has concerns about many details in the 850 pages of budget documents. We are annexing a list of items which may represent misguided policy decisions or which we found inconsistent, confusing, misleading or contradictory. We hope that it helps Committee C and the Parliament get all the information and clarifications you deserve before amending and approving the State Budget for 2010.

[1] RDTL Ministry of Finance, General Budget of the State and State Plan for 2010, English version dated 15 October 2009. Referred to below as GSB2010.

[2] IMF Country Report No. 09/219, RDTL: 2009 Article IV ConsultationStaff Report, July 2009. “Box 1. The Impact of Oil Price Shocks on Oil Producing Countries”, page 16.

[11] See, for example, Drilling into Debt: An Investigation into the Relationship Between Debt and Oil by Oil Change International, 2005. Available at http://priceofoil.org/thepriceofoil/debt-poverty/ or from La’o Hamutuk.

[14] For the last few years, Timor-Leste’s Human Development Index has been static. See Timor-Leste Human Development Unchanged in 2007 at http://www.laohamutuk.org/reports/09HDI.htm.

[15] IMF, Selected Social and Economic Indicators distributed to the TLDPM on 4 April 2009.

[17] IMF, RDTL: 2009 Article IV ConsultationStaff Report, July 2009, page 27. Figure for 2007 estimated by La’o Hamutuk based on IMF 2006 and 2H2007 figures.

[19] IMF Staff Report July 2009. Page 16. The report says that “Timor-Leste is the most oil-dependent country among the Oil Producing Countries and therefore also the most exposed to lower oil prices.”

[24] The budget documents are inconsistent. In some tables, these figures add up to $91.2 million.

[26] GSB2010 Table 2, Book 1 page 21, with additional information from other parts of the budget.

[27] Abbreviations for autonomous agencies: Electricity of Timor-Leste (EDTL), Port Authority of Timor-Leste (APORTIL), Airport and Air Navigation Administration of Timor-Leste (ANATL), and the Equipment Management Institute (IGE).

[28] Office of the Prime Minister of RDTL, note to Parliament regarding “Pacote do Referendo,” 22 October 2009, Ref. No. 1834/GPM/X/09, Section II.

[30] “Oléu Pezadu iha prosesu nia laran”, Exclusive interview with SSEAU Januário da Costa Pereira, Diario, 26 October 2009, page 5 (contents supplied by Government).

[32] GSB2010, Action Plan of the Secretary of State for Energy Policy, pages 105-106.

[36] See Anunsiu Publiku No. Ref 109/MI-GSEOP/IX/09 from Secretary of State for Public Works Domingos Caeiro dated 7 September 2009, referring to an Inter-Ministerial Meeting on 27-28 August.

[37] Decreto-Lei No __/2009: Aprovisionamento Especial para Projectos Prioritários

Källa: Charles Scheiner La'o Hamutuk
(The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis)
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (East Timor)
Telephone: +670-3325013 or +670-734-0965 mobile
email: cscheiner@igc.org website: http://www.laohamutuk.org skype: cscheiner

03 - Östtimors finanser oroar

En granskning av Östtimors offentliga finanser av bokföringsbyrån Deloitte Touche Tohmatsu i Darwin påvisar brister på 189 miljoner dollar, vilket föranleder allvarliga misstankar om dålig finansiell förvaltning av Gusmão-regeringen.

De internationella bokföringsbyrån gjorde en "kvalificerad" bedömning i sin rapport den 31 augusti, som konstaterade massiva eftersläpningar i utbetalningarna från ministerierna och två oredovisade poster på 73,2 respektive 116,7 miljoner dollar.

Resultatet visar också saknade skattekvittton, olämpliga arbetspapper och anteckningar, oriktig bokföring av löner och förvaltningsutbetalningar omfattande bland annat pensioner.

Rapporten är pinsam för FN och Australien, som har prioriterat bidrag till Dili för "förbättring av det offentligas finansiella förvaltning".

03 - Maternus Bere tillbaka i Indonesien

Kupang. Maternus Bere, en tidigare milisman som togs av Östtimors polis (PNTL) i Leogore i Suai-distriktet för några månader sedan, har återvänt till Indonesien.

Maternus Bere arresterades i Östtimor för sin påstådda roll i kyrkomassakern i Suai Church i september 1999. Han korsade gränsen vid Mota`Ain i Västtimors Belu-distrikt i förra veckan sade Belus ställföreträdande distriktschef Ludovikus Taolin i Kupang i tisdags.

Han sade att Maternus Beres återkomst skulle rapporteras formellt till Belus distriktsförvaltning och offentliggöras på tisdag (den 3 november) kväll efter att den östtimoresiska regeringen officiellt tillkännagett att Maternus återsänts till Indonesien.

"Maternus släpptes förra veckan, men på grund av säkerhetsskäl har hans ankomst ännu inte officiellt rapporterats till Belus distriktsförvaltning. Maternus har nu återförenats med sin familj", sade Taolin.

Därför bad han alla parter att inte göra uttalanden som kunde ställa Östtimors regering i Maternus Bere-fallet, därför att det skulle försvåra Östtimors regerings problem efter kampen om att skicka Maternus tillbaka till Indonesien.

Taolin sade att frisläppandet av Maternus Bere hade blivit föremål för en allvarlig debatt i Östtimor och även världens attityd mot president Ramos-Horta och Östtimors premiärminister Xanana Gusmäo, som insisterade på att hjälpa Maternus återvända utan en juridisk process, är kritisk.

Fakta är att Maternus Bere är en av de tidigare miliser, som är listade som våldsförövare i Östtimor efer den folkomröstning, som vanns av självständighetsgrupper.

"Jag ber om att polemiken ska vara slut. Maternus har återvänt till sin familj. Vi har inte tillkännagett det offentligt enbart på grund av säkerhetsskäl", sade Taolin.

Bere, som också är sekreterare i Kobalima Timur, ett underdistrikt i Belu-distriktet, arresterades när han deltog i en traditionell cermoni för sin avlidne fader i Leogore, Suai.

Östtimors konsul i Kupang, East Nusa Tenggara (NTT) [Västtimor], Caetano de Sousa Guterres, sade att Maternus Beres återvändo väntas bli början för att stärka försoningen över gränsen för att återskapa fred och broderskap, som det rådde förut.

"Låt oss hjälpa människor att bygga de två ländernas bryggor ut ur de ekonomiska och utbildningsmässiga svårigheterna", sade han.

03 - Australiens ambassad svarar på indonesiska oljeläcksklagomål

Jakarta. Australien har avvisat klagomål på att olja från en massiv läcka i Timorsjön har nått Indonesiens kustvatten.

Olja har nu läckt från oljekällan Montara, drygt 200 km utanför Western Australias Kimberley-kust, i tio veckor.

Indonesiska miljövänner säger att bybor och fiskare i landets East Nusa Tenggara-provins [Västtimor] har klagat vöer att olja från läckan påverkar deras hälsa och dödar fisk.

Men den australiska ambassaden i Jakarta sade att bara små fläckar av ogiftig "väderpåverkad olja" hade överskridit gränsen till Indonesiens ekonomiska zon, av vilka den närmast var nästan 100 km sydost om den indonesiska ön Roti.

"Det är mycket osannolikt att någon olja från Montara skulle ha kommit i närheten av indonesiska kustvatten", sade ambassaden i ett uttalande.

"Australien kommer att diskutera dessa rapporter med Indonesiens regering och försöka testa proven mot prov av Montara-olja eller olja, som naturligt finns i östliga indonesiska vatten."

Oljefläckarna utgör "ingen betydande fara för den marina miljön", sade ambassaden.

"Australien har tagit prov på gifthalten i fisk fångad i närheten av oljeläckan i australiska vatten och resultaten visade inga oljeföroreningar.

"Icke desto mindre kommer Australien att erbjuda sig att utföra ytterligar prov av gifthalten för att lösa denna fråga."

01 - Palmindex

Jag minns en gång, när Merpati-flyget vinglade till Dili, en FN-anställd som berättade för mig hur glad han var över att återvända till Dili. Port-au-Prince var jäkligt, även om det hade ett tropiskt klimat, det var för farligt, för komplicerat. Kabul var en långtråkig dammhåla, trots att traktamentet var högt fanns det inget att göra. Han log när han berättade att han var glad att vara tillbaka i Timor för en kort sejour. Där kunde han dyka, det var lugnt (jämfört med Port-au-Prince), och Bali ligger nära.

Nyligen skrev jag om "fattigdomsutvecklingens elit" (en bugning för den smärtsamt "verkliga" ideella organisationen Inepd). Någon bad mig att förtydliga vad jag menade.

Här kommer det. Internationella altruister tycks samlas och stanna längre på platser, där det är trevligt att leva. Jag har mött fler än en på min senaste resa till Dili, som hade mer än ett flyktigt intresse för att flytta till Maputo, en stad med ett liknande "palmindex" som Dili.

Är det verkligen någonting konstigt med det här? Människor äter gärna camembert, dyker och räddar världen. Ärligt talat, 24 år gammal, så skulle jag förmodligen ha stannat längre i Dili, om det i stället för dykning funnits boklådor, cinematek-biografer och en bättre scen för levande musik. Och naturligtvis, jag lämnade innan IKEA började leverera till Dili.

Och, för att inte bli alltför cynisk här, men Timors växlande konflikter ökar bara dragningskraften. När människorna blir för vana och uttråkade av dykning och klaustrofobiskt nattliv, så bryter en konflikt ut och de får en adrenalinkick och en stor ökning av dagpenningen. Och naturligtvis får de gå med i Facebook-gruppen "De kastade sten på mig i Dili".

Jag letade på internet efter några gamla OCHA (?) NGO koordineringskartor från UNTAET-UNOTIL perioderna. Olyckligtvis kunde jag inte hitta det jag letade efter. Men jag minns tydligt att jag så att antalet utländska NGO-projekt i Lospalos var mycket större än, säg i ett bergsdistrikt som Manufahi. Lospalos har några av de vackraste stränderna i Timor, nämligen Kom och Tutuala.

En del tättbefolkdade centrala bergsområden fick nästan ingen "täckning" alls, jämfört med antalet projekt i mindre befolkade områden i Lospalos, distriktet med det högsta palmindexet. (För protokollets skull så är Lospalos inte fattigare än andra delar av landet, det drabbades inte heller oproportionerligt 1999.)

Det finns andra lokala faktorer som avgör var BINGOS satsar sina pengar och människor. Om jag skulle göra en statistisk analys, skulle jag ta med sociala faktorer bland andra någon för att fånga "entrepenörsandan" hos lokalbefolkningen och dess vänlighet mot utomstående. Varje muntlig historia över Lospalos, vårt palmbevuxna INGO-favoritdistrikt, skulle visa att människorna där har blivit invaderade oupphörligt (åtminstone) de senaste 150 åren, så de har förmodligen lärt sig att göra det bästa av situationen. (Så, mina vänner från Lospalos, ta det som en komplimang!)

Jag tror också att palmindexet påverker det sätt bidragsgivarna behandlar mottagna regeringar på eller "relationerna mellan utvecklingspartners", men jag lämnar det till en annan tirad.

Oktober

30 - Oljeläckaget i Timorsjön fortsätter

Ett större oljeläckage utanför nordvästra Australien kommer att fortsätta åtminstone en vecka till medan man förbereder reparationen av en skadad plattform.

Miljontals liter olja har redan runnit ut i Timorsjön från ett skadat borrhål och orsakar en miljökatastrof, som kommer att fortsätta breda ut sig under flera år, säger kämparna.

En vetenskapare från Världsnaturfonden (World Wildlife Fund - WWF) sade i fredags till Al Jazeera att, enligt visuella uppskattningar, omkring 10 miljoner liter olja hittills har tömts i oceanen.

Läckaget började den 21 augusti. Sedan dess har mellan 400 och 2.000 fat råolja runnit ut i Timorsjön varje dag.

Ingenjörer försöker för närvarande att täta ett 25-centimeters hål, som ligger mer än 2,5 km under havsytan.

Tre försök att täta läckan har misslyckats och ett fjärde försök avbröts i förra veckan på grund av tekniska svårigheter.

PTTEP har hittills misslyckats med att stoppa flödet av söt, lätt råolja och gas från Montara-källan, 250 km nordväst från flygbasen Truscott Västaustraliens Kimberley-region.

Den australiska regeringen har publicerat en rapport, som säger att långvarig övervakning kommer att behövs för att förstå den fulla omfattningen av skadorna.

Rapporten sade också att förekomsten av döende fåglar och sjöormar antyder att djurlivet redan har påverkats.

Gilly Llewellyn, direktör för skydd hos WWF, sade till Al Jazeera att om läckaget inträffat närmare kusten, skulle det blivit global indignation.

"Om det här läckaget hade påverkat australiska surfare eller medborgare, som lever nära stränder, skulle det getts mer uppmärksamhet. Men eftersom det är så lång ute till havs, tycks det vara ett fall av 'vad jag inte vet, skadar mig inte'."

PTTEP använder elektromagnetiska lokaliseringsapparater för att hitta den skade inkapslingen och räknar varje misslyckta borrningsförsök avstånd från röret.

Sjutton fartyg och nio flygplan, inklusive en Boeing 747, har använts i försöken.

Kostnaden för läckaget sades ha nått 4,9 miljoner australiska dollar vid en hearing i den australiska senaten förra veckan.

30 - Misstänkt för Östtimormassaker tillbaka i Indonesien för behandling av opublicerade hälsoproblem

Jakarta. Indonesien har tagit hem en misstänkt milisledare anklagad för en massaker av dussintals kvinnor, barn och präster i en kyrka i Östtimor för ett decennium sedan, sade utrikesministeriet.

Maternus Bere kom i fredags till Indonesien och fördes till ett sjukhus med hälsoproblem, som inte avslöjades, sade talesmannen, Teuku Faizasyaha, för utrikesministeriet. Han är inte anklagad för något i Indonesien och kommer att vara en fri man efter behandlingen.

Bere, som är indonesisk medborgare, åtalades av FN-åklagare 2003 för brott mot mänskligheten omfattande mord, förföljelse, påtvingade försvinnanden, tortyr, utrotande och kidnappning.

Fler än 1.000 personer dödades av proindonesisk milis, när Östtimor röstade för att bryta sig loss från Indonesien 1999, men fler än 300 misstänkta förblir i frihet, de flesta av dem i Indonesien. Ledare från bägge länderna motsätter sig rättegångar, så rättsaktivister har krävt upprättandet av en FN-tribunal.

Bere blev igenkänd under ett besök i Suai, den stad i vilken massakern ägde rum i september 1999, och arresterades av timoresisk polis i början av augusti.

Han överlämnades till den indonesiska ambassaden på yrkande från Jakarta efter förhandlingar mellan de två regeringarna den 30 augusti, tioårsdagen av det lilla landets omröstning för att bli en oberoende stat.

30 - Oberoende grundlig utvärdering av behoven inom rättsväsendet

Den oberoende grundliga utvärdering av behoven (Independent Comprehensive Needs Assessment - ICNA) är ett uppdrag som utförs av juridiska experter utvalda för utvärderingen av hela rättsväsendet i Östtimor.

Det grundläggande syftet med ICNA är att avgöra i vilken omfattning landets rättsväsende uppfyller behoven hos Östtimor och dess folk. Utvärderingen ska också ange vad som uppnåtts och utmaningarna inom systemet samt visa existerande behov och ge rekommendationer för förbättringar.

Efter krisen 2006 fick ICNA sitt mandat av generalsekreteraren i hans rapport (S/2006/628), som konstaterade att "utmaningarna för rättsväsendet [i Östtimor] är så stora och så betydelsefulla att en oberoende, omfattande översyn och analys av rättsväsendet borde göras" Nyligen betonades i säkerhetsrådets resolution 1867 (2009) "betydelsen av ett koordinerat sätt att behandla reformen av rättsväsendet, grundat på utvärdering av behoven".

30 - Östtimors regering och UNICEF pekar ut fem distrikt som prioriterade

Östtimors regering och UNICEF har identifierat fem distrikt som prioriterade områden för att förbättra grundläggande tjänster mellan 2009 och 2013. Syftet är att förbättra barn- och mödrahälsa, näring, grundläggande utbildning för barn, vatten och avlopp i skolor och samhällen, barn och ungdomars medverkan liksom skydd av barn mot misshandel, försummelse och våld. De prioriterade distrikten är Aileu, Viqueque, Ermera, Manatuto och Oecusse.

30 - Hundratals anmälda till internationell sportfisketävling

Dili. Anmälningen till världens nyaste fisketävling har just stängts av arrangören på grund av det otroligt stora intresset från ivriga fiskare.

President Ramos-Horta, som utlyst tävlingen efter framgången med cykeltävlingen Tour de Timor, sade att det enorma intresset visar att det kan bli en tradition. Tävlingen kommer att låta människor mötas i en vänskaplig tävling och njuta av vacker natur.

Tävlingen kommer att äga rum mellan den 27 och 29 november 2009 på ön Ataúro 30 kilometer norr om Dili. Fler än 200 deltagare från minst sju länder, bland dem Singapore, Malaysia, Portugal, Nya Zeeland och Australien är anmälda. Den totala prissumman är 14.000 dollar.

För ytterligare information kontakta presidents pressekreterare Joel Pereira, +6707230160, eller tävlingens informationsansvarige Sean Borrell, +670 7382208, International Sport Fishing Competition Pub.Relations/Sponsorship Manager.

29 - Östtimoresiska myndigheter utvärderar projekt av portugisisk grupp att öppna bank

Dili. De östtimoresiska myndigheterna analyserar den statliga portugisiska finansgruppens Caixa Geral de Depósitos (CGD) projekt att bilda en timoresisk bank, rapporterade tidningen Timor Post i Dili i onsdags.

Enligt dagstidningen beslutade premiärminister Xanana Gusmão att återuppta processen och ta upp den till diskussion vid veckomötet med republikens president innan han avreser till Sydkorea.

Förslaget att bilda en timoresisk bank lades första gången fram av CGD 2003, men blev liggande och kommissionen, som skapades för att studera förslaget, gjorde aldrig någon rapport om frågan.

CGD är förknippat med skapandet av banksystemet i Östtimor år 2000 genom att öppna ett lokalkontor kallat Caixa Geral de Depósitos (CGD/BNU).

Det har nu det största lokalnätet i Östtimor med kontor i Baucau, Viqueque, Maliana, Batugadé, Suai, Ermera (Gleno), Oéccusi och Díli.

Utöver CGD/BNU utgörs landets banksystem, enligt Payment Authority [Östtimors motsvarighet till Riksbanken. Tommy Pollák], av bland andra Australia New Zealand Bank (ANZ), med huvudkontor i Australien, och Mandiri Bank, med huvudkontor i Indonesien.

Det finns också "East Timor Micro-credit Institution" (IMFTL), med bas i Dili, skapat av regeringen med finansiellt stött av bidragsgivare och sponsrat av asiatiska utvecklingsbanken (ADB) för mikrokrediter.

29 - Östtimors regering godkänner portugisiskt fastighetsprojekt i Dili

Dili. Östtimors regering godkände i onsdags ett investeringsprojekt av det portugisiska bolaget Ensul Meci-Gestão de Projectos de Engenharia för att bygga en fastighet i Dili.

Projektet omfattar ett hotell, bostadsbyggnader, kontor och butiksytor till en förväntad total investeringskostnad på över 75 miljoner euro och skapandet av ett betydande antal arbetstillfällen.

Projektet kommer att byggas i Colmera i Dilis centrum på mark hyrd av staten på 50 år och är en del av stadsförnyelsen av detta område i staden.

Ensul Meci utför nyckelfärdiga projekt, offentliga entrepenader och byggande av bostads- och kommersiella fastigheter samt offentliga och industribyggnader.

Dess portfölj omfattar ett antal projekt i Östtimor, bland andra presidentens officiella residens, militärpolisens byggnad, förråden i Metinaros utbildningscentrum och Hotel Timor.

28 - Folkomröstningspaket för att återuppbygga Östtimors jordbruksområden

Uttalande av
Talespersonen för den fjärde konstitutionella regeringen
Statssekreteraren för ministerrådet

Å den fjärde konstitutionella regeringens vägnar presenterade Östtimors premiärminister hans excellens Xanana Gusmão för parlamentet planen för "folkomröstningspaketet", en nationell strategi för snabb jordbruksutveckling och för att stärka den privata sektorn med 700 små till mellanstora infrastrukturprojekt.

Gusmãoregeringen presenterade planen, som omfattar 70 miljoner dollar, för att bygga och reparera, bland annat, vägar och broar, avlopp, skolor, hälsovårdsinrättningar och vattenförsörjning samt åtgärda särskilda behov som infrasturktur för översvämningskontroll med ett brett utbud av projekt i Östtimors alla tretton distrikt.

Planen är ett unikt initiativ skapat enbart för den timoresiska privatsektorn för att främja lokala bolag i distrikten och underdistrikten.

Genom att ställa medel direkt till samhällenas förfogande för infrastrukturprojekts kommer regeringen att stimulera lokala ekonomier, direkt och indirekt skpa arbetstillfällen, identifiera och mobilisera den lokala kunskapsbasen och ge samhällena tillfällen att delta i samhällsbyggandet.

Som en del av regeringens decentraliceringsreformer kommer kontrakten för folkomröstningspaketet att fördelas decentraliserat med stöd av Business Association of Construction and Public Works (AECCOP). Med en nationell spännvidd för att organisera affärsmän inom byggnadsbranschen i distrikten och underdistrikten kommer den att vara ansvarig för ordentliga, transparanta och rättvisa kontrakt tillsammans med en statlig arbetsgrupp som kommer att ha effektiv kontroll av processen att fördela kontrakt och säkra transparent och ansvarigt genomförande av paketet med garanti för överensstämmelse med Östtimors inköpslagar.

Agio Pereira, statssekreteraren för ministerrådet och officiell talesperson för den fjärde konstitutionella regeringen, sade: "Folkomröstningspaketet stämmer med statens mål och regeringsprogrammet. Att fördela offentliga investeringar och främja den gryende privata sektorn är en del av en övergripande nationell utvecklingsstrategi; att hjälpa till med att återuppbygga vårt land och dess samhällen med projekt prioriterade på lokal nivå, ta ägarskap och stolthet för att fullfölja viktiga projekt för att förbättra människors liv och miljön de lever i."

28 - Östtimors budget för 2010 prioriterar infrastruktur

Dili. Prioriteringarna i Östtimors statsbudget för 2010 är vattenförsörjning och vägnätet, jordbruksproduktivitet och jordbruksutbildning sade statssekreteraren för ministerrådet i tisdags i Dili.

Enligt Ágio Pereira, statssekreteraren för ministerrådet och talesperson för den av Xanana Gusmão ledda regeringen, kommer den största delen av budgeten att gå till återuppbyggnad av vägar och vattenförsörjning för landets landsbygdsbefolkning för en uppskattad kostnad på 96,1 miljoner dollar, med vilka regeringen hoppas att stimulera den lokala ekonomin, stärka den privata sektorn och skapa sysselsättningstillfällen.

Budgetförslaget för 2010, som kommer att läggas fram i parlamentsutskottet för ekonomi, finanser och korruptionsbekämpning av finansminister Emília Pires före plenardiskussionen, bekräftar nedskärningar av utgifterna för flera ministerier.

Förslaget omfattar totala statsutgifter på 637 miljoner dollar 2010, vilket är en minskning på 44 miljoner dollar (6,9 procent) jämfört med totalen för 2009.

Icke-oljeintäkterna beräknas till 87,3 miljoner och underskottet till 549,6 miljoner, vilket ska täckas av oljefonden och kontantreserver.

Utvecklingspartner beräknas bidra med totalt 199 miljoner, vilket är 23,8 procent av den totala budgeten.

27 - Presidenten lovordar Fernado Fereira

En viss Chris Ray skriver i Australia (17 oktober 2009), (Tvivel klibbar på Dili-affär), och anklagar den dåvarande premiärministern José Ramos-Horta (2006-2007) för att ha favoriserat en australisk affärsman, Fernando Fereira och hans bolag Wideform, genom att låta det långtidshyra förstklassig mark i centrala Dili.

Som premiärminister (juli 2006 - maj 2007) under den mest kritiska perioden i vårt lands unga historia, gjorde jag mitt bästa för att freda och stabilisera landet, återställa männsikors förtroende för regeringen och samtidigt försöka förbättra investeringsklimatet. Jag tryckte på för snabba regeringsbeslut om bolagsregistrering, srömlinjeformning av inköpsprocedurer, snabba beslut o markuthyrning till lämpliga investerare, inhemska och utländska.

Jag har känt Fernando Ferreira i mer än 20 år. Hans historia skiljer sig inte från många andra unga mäns och kvinnors, som lämnat sina födelseländer, Portugal, Grekland, Italien, Libanon, Kina, etc för att söka ett bättre liv annorstädes. Ferreira kom till Australien från Portugal på 70-talet med mycket lite kontanter i fickan och började arbeta som murare.

Fernando Ferreiras förhållande till Östtimor går tillbaka 20 år, när vi möttes första gången. Jag förstår att Chris Ray kanske aldrig hörde talas om Ferreira då. Vem brydde sig egentligen om Östtimors plågor då? Mycket få människor i Australien brydde sig om vår kamp. För att vara rättvis, tidningar som The Australian, Sydney Morning Herald, The Age, TV-kanaler som SBS och ABC, rapporterade då och då, för vilket jag är tacksam.

Fernando Ferreira, en mycket ödmjuk och diskret gentleman, försökte att hjälpa till på olika sätt, till exempel så betalade han mina resor till Europa och US i början av 90-talet för mitt diplomatiska arbete. 1996-97 bad jag och Ferreira betalade tiotusentals dollar för att trycka och över hela världen sprida tortyrbilder, som hade smugglats ut ur landet.

Vad som gjorde det största intrycket på mig då var att Fernando Ferreira aldrig ville ha något offentligt erkännande. Han fortsatte att stödja vår kamp, även om han personligen inte trodde att vi hade någon chans att upphäva Indonesiens ockupation av Östtimor. Men för honom, med hans egna ord till mig: "för mig är det inte frågan om jag tror att ni blir av med indoneserna. De är alltför mäktiga. Men det här är en fråga om rättvisa, ärlighet och alla med ett samvete måste försöka att hjälpa till".

Fernando Ferreira och hans Wideform-grupp kom till Östtimor 2006 inte därför att de såg en större affärsmöjlighet i mitt land. Vem skulle? De kom därför att jag vädjade till dem att komma och hjälpa till. Genom mig, genom mina kontakter i regionen, försöker jag att få investerare till Östtimor. En del är här därför att de lita på mig, på mitt ledarskap.

För att avsluta, om Ray hade brytt sig om läsa våra lagar och förordningar, så ksulle han veta att lagen inte kräver någon offentlig upphandling för ändamålet att ge hyreskontrakt till inhemska och utländska investerare. Det görs grundat på individuella intresseförfrågningar enligt regeringens oinskränkta privilegium. Det finns inte ett enda fall från 2000 tills nu, under Förenta Nationerna, regeringen ledd av Mari Bin Amude Alkatiri eller den nuvarande på ett hyreskontrakt uppgjort på grund av en offentlig upphandling.

Jag tryckte på den dåvarande justititeministern för att påskynda processen. Som jag idag trycker på den nuvarande regeringen för att snabbehandla beslut om investeringar. Olyckligtvis, även om våra skatteregler nu är bland de mest attraktiva i världen, med bara Hong Kongs förmånligare, tar det mycket för lång tid för ett bolags registrering.

Om Ray hade kontaktat mig (han gjorde det inte) skulle jag ha förklarat allt ovan. Han skulle ha träffat her och fru Ferreira och skulle ha rörts av deras stora hjärtan och medkänsla. Men det tycks som om Ray var mer intresserad av att göra sina tidigare arbetsgivare ytterligare en politisk tjänst.

25 - Utrikesministeriet bloggar på http://mnerdtimorleste.blogspot.com/

Östtimors utrikesministerium har en ny blogg, Info- TL Foreign Ministry, med adressen http://mnerdtimorleste.blogspot.com/. Syftet med den är att sprida nyheter från ministeriet.

Källa: Maria-Gabriela Carrascalao H, Media Advisor, Gabinete do Ministro, Ministerio dos Negocios Estrangeiros, tel +670 723 5288, +670 730 4231

23 - Atul Khares tal i säkerhetsrådet den 23 oktober 2009

Briefing to the Security Council by Mr. Atul Khare Special Representative of the Secretary-General for Timor-Leste 23 October 2009

23 - Säkerhetsrådets debatt om Östtimor

"Stabil, stadig taktik" är väsentlig för långsiktig fred i Östtimor sade chefen för Förenta Nationernas integrerade uppdrag i Östtimor i säkerhetsrådet

Timors premiärminister skisserar breda instutitionella framsteg, men säger att utökade investeringar för utveckling är nyckel för att befästa framsteg

En stabil och stadig taktik från det internationella samfundet krävs för att säkra Östtimors långsiktiga stabilitet, sade Atul Khare, generalsekreterarens särskilde representant, i säkerhetsrådet i morse.

"Maximen att det inte ska finnas någon strategi utan ett avslut är välkänd", sade han, men tillade att: "Men det omvända, att det inte ska finnas något avslut utan en strategi är lika sant".

Khare, som också är chef för Förenta Nationernas integrerade uppdrag i Östtimor (United Nations Integrated Mission in Timor-Leste - UNMIT), presenterade generalsekreterarens senaste rapport om uppdraget, som bland andra observationer, varnar för att grundorsaken till våldet 2006 kvarstår trots det fredliga firandet av tioårsdagen av folkomröstningen om självständighet nyligen (se bakgrund).

Khare fortsatte och sade att även med sådan stabilitet tillsammans med de framgångsrikt hållna lokalvalen nyligen, så beror Östtimors långsiktiga framgång på dess instutitioners förmåga att verka på ett demokratiskt, ansvarsfullt och effektivt sätt och för det krävs det genomtänkt stöd från Förenta Nationerna följt av långsiktigt multilateral och bilateral hjälp.

Kriteriet för framgång var inte huruvida krisen uppstod, utan hur framtida kriser ska mötas och lösas, fortsatte han. I det sammanhanget betonade han att den framtida närvaron av och rollen för internationella säkerhetsstyrkor måste omsorgsfullt beaktas vid planering av alla ändringar av UNMIT:s sammansättning och storlek, som måste göras i samarbete med landet.

Budgeten för 2010, sade han [José Luis Guterres, vice premiärminister i Östtimor], har identifierat sju prioriterade områden: vägar och vatten; livsmedelssäkerhet med fokus på produktionen; utveckling av de mänskliga resurserna; tillgång till rättsväsendet; socialtjänster; god förvaltning; och allmän säkerhet.

De flesta höll med generalsekreteraren att stabiliteten fortfarande är bräcklig i landet, att av denna anledning, de stödde hans rekommendation att storleken och sammansättningen av UNMIT ska bibehållas på nuvarande nivåer. När landet nu går in i en ny fas, fokuserad på långsiktiga instutitionella och utvecklingsbehov, varnade Nya Zeelands representant att "UNMIT inte får bli statisk. Det är viktigt att uppdraget förblir lyhört för den föränderliga omgivningen i vilket det verkar".

Idag talade också representanter för Japan, Storbritannien, Costa Rica, Burkina Faso, Kina, Turkiet, Uganda, Ryssland, Kroatien, Mexico, Österrike, Libyen, Frankrike, Förenta Staterna, Vietnam, Thailand (för Association of South-East Asian Nations), Sverige (för den Europeiska Unionen), Portugal, Brasilien, Nya Zeeland, Australien, Filippinerna och Sydafrika.

Säkerhetsrådet hade generalsekreterarens rapport om Förenta Nationernas integrerade uppdrag i Östtimor (S/2009/504), som täcker perioden från den 21 januari till den 23 september 2009, och varnar för att grundorsakerna till spänningarna bakom våldet 2006 i landet kvarstår trots det fredliga firandet av tioårsdagen av folkomröstningen om självständighet nyligen.

José Luis Guterres, vice premiärminister i Östtimor, sade att den 12 oktober hade demokrati och ansvar prövats i parlamentet under debatten om ett misstroendevotum, som lagts fram av Fretilin, oppositionen, avseende "olagligheten i regeringens beslut att ge 'frihet' till en tidigare milisman". Efter en "livlig" dagslång debatt, bevakad av det nationella TV-programmet, avvisades förslaget av en absolut majoritet med grund i konstitutionen. Den tidigare milismannen hade förts till den indoensiska ambassaden i avvaktan på vidare legala procedurer. Gruppen för Independent Comprehensive Needs Assessment har offentliggjort sin rapport den 13 oktober och noterat att det finns ett behov av fortsatt rådgivning och hjälp från det internationella samfundet till ett rättsväsende drivet av timoreser.

Han sade att en av de stora utmaningarna som timoreserna hade stått inför var krisen 2006, som hade drivit omkring 150.000 människor från deras hem och resulterat i uppförandet av 65 tältläger för internflyktingar i och omkring Dili. Regeringen hade avsatt 36 miljoner dollar som stöd för deras återintegration och, med Förenta Nationernas, Europakommissionens och andras hjälp, hade alla läger stängts i år. Han tillade att många av de hem som förstörts hade återuppbyggts och att i slutet av detta år regeringen skulle ge återuppbyggnadshjälp för andra förstörda ägodelar och tillgångar.

Nicolas de Rivere (Frankrike) stödde det uttalande som skulle göras av Sverige för den Europeiska Unionen ...

Rådets ordförande Le Luong Minh (Vietnam) talade i egenskap av företrädare för sitt land och sade ...

Norachit Sinhaseni (Thailand) talade för Association of South-East Asian Nations (ASEAN) och sade ...

Med sambandet mellan reformen av säkerhetssektorn och den slutliga nedtrappningen av uppdraget i Östtimor vädjar den Europeiska Unionen till den timoresiska regeringen att rulla ut ett sammanhållet koncept för denna sektor med riktlinjer för ansvar och mekanismer för civil kontroll likaväl som de nationella försvarsenheternas uppdrag. Eftersom skapandet av ett långsiktigt varande socio-ekonomiskt system förblir en utmaning, vädjade han till landet att förlita sig på oljefonden för att hjälpa icke-oljesektorn och för att skapa sysselsättning och infrastruktur. Han välkomnade strukturerade insatser för att stödja statsbyggande i Östtimor. Han förtydligade att grundliga jämförelser skulle tillåta det internationella samfundet att hjälpa prioriterade områden och hjälpa uppdraget att med tiden minska sin omfattning. Den Europeiska Unionen ser också fram mot den reviderade nationella utvecklingsplanen, som skulle markera regeringens ägarskap av processen.

22 - Samtal med president José Ramos-Horta

I ett TV-program bestående av två inslag på YouTube finns en intervju med Östtimors president José Ramos-Horta i del 2 och ett mycket illustrativt och intressant bakgrundsreportage med inslag från firandet av tioårsdagen av folkomröstningen den 30 augusti 1999. TV-programmet är ett i serien 101 East från Aljazeera. Adresserna till YouTube är

i vilken Ramos-Horta utförligt motiverar sitt nej till en internationell tribunal.

20 - Öppet brev om rättvisa till FN:s säkerhetsråd

Östtimorkommittén är en av undertecknarna av ett öppet brev till ordföranden i Förenta Nationernas säkerhetsråd inför Östtimordebatten den 23 oktober 2009.

20 - Horta: Östtimor skickar tillbaka Maternus Bere och Lucia: Timoreser borde inte motsätta sig det

Dili. Republikens president José Ramos-Horta har redan beslutat att återföra den tidigare befälhavaren för Laksaur-milisen, Maternus Bere, till indonesiska myndigheter, därför att han lider av ett komplicerat medicinskt tillstånd.

"Jag har fattat detta beslut, så att det inte blir någon följd för staten Östtimor, grundat på medicinskt råd att Maternus Bere lider av ett tillstånd som ganska allvarligt", sade Ramos-Horta till journaliser på Comoro-flygplatsen i Dili på måndagen den 19 oktober 2009, när han skulle börja sin resa för att delta i president SBY:s tillträdescermoni.

Han sade att på grund hans medicinska tillstånd hade Östtimor inget skäl att stoppa överförandet av Maternus Bere till Indonesien. "Jag vill inte att Maternus Bere dör i Östtimor, färför att om han dör här kommer det att få allvarliga följder. På grund av detta måste regeringen omedelbart lösa hans återvändo till Indonesien för medicinsk behandling", sade Ramos-Horta.

Han förklarade, att innan staten beslutat att överlämna honom till indonesiska myndigheter, man inhämtat två läkares, en från Indonesien och en från Östtimor, mening och att Maternus lider av diabetes och andra sjukdomar.

Skälet till att staten beslutat att överlämna Maternus till indonesiska myndigheter var att han skulle få medicinsk behandling, därför att Maternus skulle kunna dö i annat fall. "Om han dör, så blir vi ansvariga", betonade han.

Fredspristagaren lovade att ta upp frågan med Indonesiens president Bambang Susilo Yudoyono (SBY).

"När jag är där kommer jag att tala med den indonesiske presidenten, som förstår vår situation i fallet Maternus Bere", sade han.

Som svar på rapporter om hot utfärdade indonesiska medborgare födda i Timor att stoppa och genomsöka fordon med vita östtimoresiska nummerplåtar på grund av Maternus Bere-fallet, sade Ramos-Horta att det indonesiska folket inte kommer att genomföra det, därför att Östtimor kommer att frige Maternus Bere.

Ramos-Horta betraktar dessa rapporter om hot från indonesiska medborgare som enbart rykten, därför att den indonesiska staten kommer att grantera att det inte kommer att hända.

"Jag tror att läget kommer att förbli lugnt, därför att de också förstår vårt problem och att de inte kan pressa oss för mycket", sade han.

Vice premiärministern Jose Luis Guterres, som också var där med honom, sade att regeringen har medgett att Maternus Bere får återvända till Indonesien för medicinsk vård. Men beslutet kommer att fattas efter premiärminister Xanana Gusmãos återvändo från Kina. "PM Xanana är den som kommer att fatta beslutet i det här fallet", betonade Jose Luis.

Den ställföreträdande premiärministern har redan informerat parlamentets talman Fernando Lasama Araujo om Maternus Bere medicinska tillstånd.

Samtidigt sade justitieminister Lucia Maria Lobato att hon nu väntar på att advokaterna ska behandla Maternus återvändo till Indonesien.

Lucia vädjade till de rättsvårdande myndigheterna och politiska ledare att inte motsätta sig eller kritisera statens beslut avseende frisläppandet av Maternus Bere, därför att när politiska ledare kritiserar varandra utan att söka lösningar, kan det sluta med att Maternus Bere dör i Östtimor.

"Vi tar hand om detta fall med omsorg, engagerar domstolarna för att hjälpa oss ut ur denna situation. Alla kritiserar premiärminister Xanana eller justitieministeriet. Jag undrar vad premiärministern får ut av det här fallet? Jag tror att, när vi befinner oss i ett läge som detta, måste alla timoreser stödja varandra. Därför att vi skulle få ett stort problem om han dör i ambassaden."

Justitieministern bekräftade att Maternus medicinska tillstånd är allvarligt , därför att han varit under stor press under de två månaderna i den indonesiska ambassaden. "Vi måste alla se att det här fallet kommer att påverka oss alla och att det är ett nationellt intresse. Om vi inte vill göra en ansträngning, så kommer vi att bli ansvariga. Vi måste därför tänka på huruvida detta fall kommer att sluta med att skapa svårigheter för vårt folk på andra sidan gränsen", kommenterade Lucia.

Källa: Suara Timor Lorosae [översatt från en översättning till engelska av Tommy Pollák/Östtimorkommittén]

Den ideella organisationen La'o Hamutuk håller på sin webbplats ett antal dokument om Maternus Bere-fallet uppdaterade

20 - Brev till FN:s säkerhetsråd om rättvisa

Den 20 oktober skickade La'o Hamutuk det här brevet till medlemmarna i FN:s säkerhetsråd i New Yourk tillsammans med bilagan. Både brevet och bilagan finns också med länkar och som PDF-filer på http://www.laohamutuk.org/Justice/09LhtoUNSCJustice.htm. Den 23 oktober behandlades Östtimor i säkerhetsrådet.

La'o Hamutuk
Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis
Rua de Mozambique 1/1a, Farol, Dili, Timor -Leste
Tel: +670-3325013 or +670-7234330
Email: info@laohamutuk.org Website: www.laohamutuk.org

20 October 2009
Members of the United Nations Security Council
New York, New York, USA

Over the last nine years, La'o Hamutuk has written to you many times about the situation in Timor-Leste, to help improve your discussions and ensure that you have current and comprehensive information. This letter, as well as the enclosed documents, are another effort in this direction. We hope that you find them helpful, and look forward to continuing communication with people throughout the United Nations system regarding our country.

When you meet this week on Timor-Leste, your discussions will include people who have travelled from Timor-Leste to represent the RDTL government and the UNMIT mission. Inevitably, their political and diplomatic presentations are likely to include distortions, omissions and missing context regarding the situation in this country and the views of its citizens. To make wise decisions, you require complete and accurate information, as the UN's deliberations – including reviewing UNMIT's current activities, its mandate extension next year, and appointing the next SRSG – will have significant impacts on the people of our country, as well as for the credibility and effectiveness of the United Nations system.

In particular, recent actions and statements of the Prime Minister and the President of the Republic regarding justice, impunity and the release of Maternus Bere are out of step with the wishes of the large majority of Timorese people, who believe, consistent with Timor-Leste's constitution and international legal principles, that people who commit serious crimes must be brought to trial in a legitimate judicial process. This week, several dozen Timorese citizens have written to you that our leaders' support for impunity does not represent their views and has grave implications for the future.

Like you, we closely read the Secretary-General's recent report on UNMIT (S/2009/504). We are concerned that diplomacy and self-censorship (as well as the pervasive use of passive voice) limit the information in this report, leaving out essential facts, context and responsibilities. We have annexed our attempt to fill some of these gaps and to include some information which became available after the report was written, and hope you find it useful. In addition, our website (http://www.laohamutuk.org) includes more on many relevant topics.

The remainder of this letter focuses on justice and impunity, and on the responsibilities of the Security Council, the United Nations, and the international community to complement what the governments of Timor-Leste and Indonesia can not or will not do, rather than once again instructing these two governments, with their bloody past history and problematic current relationship, what they should do.

When Timor-Leste politicians tell you that our people don't want justice, do not believe them. In 2008, The Asia Foundation conducted more than a thousand interviews across Timor-Leste for their report Law and Justice in Timor-Leste: A Survey of Citizen Awareness and Attitudes (http://www.laohamutuk.org/Justice/08AsiaFoundationLawJusticeSurveyEn.pdf). When asked “Suppose some person commits murder. Do you think that there are times when this person should be able to ‘avoid punishment' or be free from ‘compensating' the victim?” 90% of the respondents said no and only 6% said there might be cases when a murderer should not be punished.

Paragraphs 3 and 53 of the Secretary-General's report discuss the peaceful commemorations of the tenth anniversary of the referendum. However, 1999 in Timor-Leste had 364 days in addition to 30 August, many of which hosted horrendous crimes, terror, displacement and killings. High UN and Government officials generally ignored the tenth anniversaries of these other days, but many of Timor-Leste's citizens cannot forget so easily. We call your attention to two events in April, which commemorated massacres by Indonesian police and military-supported militia. They murdered dozens of peaceful, cowering refugees while negotiations in New York were leading to the 5 May agreement, in which the UN approved Indonesian armed personnel in Timor-Leste for the first time. Our web pages on the commemorations of the massacres at Liquica Church (http://www.laohamutuk.org/Justice/99/09liquicamassacre.htm) and Manuel Carrascalão's home (http://www.laohamutuk.org/Justice/99/09CarrascalaoMassacre.htm) include English translations of the survivors' current demands for justice.

Paragraphs 54 and 55 celebrate dialogue. While it is almost always better to talk than not to talk, talking alone cannot replace substantive actions or the rule of law. We urge the UN to deepen its analysis and understanding of the roots of problems here, the dynamics of society, and what is required for effective, durable solutions. In particular, dialogue cannot overcome official actions which ignore or undermine the constitution, rule of law, international human rights conventions and global principles of accountability.

Regarding the recent illegal release of indicted mass murderer Maternus Bere to Indonesian diplomats, paragraphs 33, 34 and 55 omit facts, apparently to hide international responsibility for justice. For example, the “outstanding warrant” against Bere was issued by the UN-initiated Serious Crimes Unit and Special Panels in 2003, and circulated by Interpol. La'o Hamutuk has posted many documents, analyses and other information on this case at http://www.laohamutuk.org/Justice/99/bere/09MaternusBere.htm, and we encourage you to read them.

Although the UN High Commissioner for Human Rights was more active than UNMIT and the SG in responding to this violation of separation of powers and rule of law, her actions have had little concrete result. Like others in the UN system, she puts the entire responsibility for this impunity on Timor-Leste's leaders. Although the President and Prime Minister of this country sprung Bere from jail (in response to Indonesian threats), Indonesia itself provided sanctuary for him for the past six years, and the United Nations has failed to take any steps to assist service of the indictment against him and the 300 other SCU indictees protected by Indonesia. It is hypocritical and self-serving for the Secretary-General to write “It is also my hope that the Governments of both Timor-Leste and Indonesia will ensure that Maternus Bere is brought to justice, taking into account the report of the Commission of Experts appointed in 2005.” (paragraph SG-55).

In her private September 2 letter, the HCHR wrote President Ramos-Horta restating “the United Nations' firm position that there can be no amnesty or impunity for serious crimes such as war crimes, crimes against humanity and genocide.” That sentence needs a subject – and the United Nations must act as well as lecture if it is to retain any credibility. The governments of Indonesia and Timor-Leste have repeatedly shown, including in their conspiracy for Maternus Bere to escape accountability, that they do not have the will or the capacity to end impunity.

In citing the Commission of Experts Report (S/2005/458), the Secretary-General's report misrepresents its concluding paragraph (emphasis added):
The international community is fully aware of the story of murders, rape, torture and enforced disappearances of East Timorese in 1999 and before. These are crimes that extend beyond the responsibility of the Governments of Timor Leste and Indonesia. These are crimes that concern humanity. The Report of the Commission of Experts may provide the last opportunity for the Security Council to ensure that accountability is secured for those responsible for grave human rights violations and human suffering on a massive scale and delivery of justice for the people of Timor-Leste.

The Commission of Experts' four-year-old recommendation is clear (emphasis added):
525. If for any reason the above recommendations relevant to Timor-Leste and Indonesia are not initiated by the respective Governments within the time frames set out above (six months from 2005), or are not retained by the Security Council, the Commission recommends that the Security Council adopt a resolution under Chapter VII of the Charter of the United Nations to create an ad hoc international criminal tribunal for Timor-Leste, to be located in a third State.

Between 1975 and 1998, Indonesian government forces killed more than 100,000 people in Timor-Leste while the UN stood by and passed toothless resolutions without enforceable provisions. Members of the Security Council today may prefer to shirk your responsibility and put the burden on others, but this is neither fair, legal, pragmatic nor honest.

If the UN does not act effectively to bring Maternus Bere to justice, his release overturns the position of the UN, expressed in the formal disclaimer to the Lome Agreement, that impunity cannot apply to serious violations of international humanitarian law. Bere's release overturns the foundation of the Statute of the International Criminal Court: “the most serious crimes of concern to the international community as a whole must not go unpunished.”

Paragraph SG-34 understates the broad societal debate on the Bere release and consequent legal issues, which includes church, civil society, victims groups, media, human rights groups, and others. On 12 October, Parliament debated the issue for ten hours with the Prime Minister's participation, rejecting the no confidence motion on party lines. However, many Parliamentarians, including those in the governing coalition, agreed that the motion was correct on the law, although they were forbidden from voting against the Prime Minister. The debate highlighted whether leaders can put their personal interpretation of the “national interest” above the constitution and the law. Although former guerrilla commander Xanana Gusmão claimed this right, members of Parliament observed that similar claims had been made by Suharto, Marcos and Pinochet.

During the debate, the PM took full responsibility for Bere's release, although he sometimes called it a “transfer” as if the Indonesian embassy were a prison, or tried to invent a back-dated medical rationale. The ensuing controversy has highlighted many fundamental issues here, including the constitutional separation of powers, unlawfully freeing a legally-imprisoned individual (punishable by 2-6 years in prison, according to Chief Judge Claudio Ximenes), and whether anyone supported by high Timor-Leste officials will ever be able to be brought to justice. The issue has grave implications not only for the future of the Serious Crimes process for past crimes, but for current and future rule of law, public confidence in governmental institutions, and public security in Timor-Leste.

Discussion of the four-year-old CAVR recommendations (SG-31 and SG-55) in Parliament and elsewhere could be useful, and implementing those recommendations would be even better. But selective attention to the easy ones – and ignoring those which require political courage and/or international involvement – is hypocritical and ineffective. In addition to recommendations for Timor-Leste and Indonesia, the CAVR report recommends many actions by the UN and international community (including numbers 1.5, 1.6, 1.7, 1.8, 1.9, 1.10, 5.15, 7.1.1-7.1.12, 7.2.1 and 12.10). We wish to call your attention to one particular recommendation:
7.2.1. The United Nations and its relevant organs, in particular the Security Council, remains seized of the matter of justice for crimes against humanity in Timor-Leste for as long as necessary, and be prepared to institute an International Tribunal pursuant to Chapter VII of the UN Charter should other measures be deemed to have failed to deliver a sufficient measure of justice and Indonesia persists in the obstruction of justice.
The UN should be ashamed of the information given in SG-32, regarding the Serious Crimes Investigations Team. After more than three years, only 89 of 396 cases from 1999 have been investigated, and only 21 more are in process. When will the other 286 be done, or the tens of thousands of cases from before 1999? The UN has been here for more than ten years – how can it still be surprised by weather and road conditions?

Furthermore, the extremely limited mandate of SCIT results from an unacceptable series of compromises that has eroded justice to mere symbolism. There is no mechanism for indictments, extradition from Indonesia, arrests, or trials. Timor-Leste authorities have repeatedly demonstrated that they are too afraid of their larger neighbor to support any processes for justice. In fact, only one of the 84 Timorese militia convicted by the Serious Crimes Process remains in prison. President Ramos-Horta has even asked the SCIT to close (although apparently this was based on misinformation which has since been clarified). The issue is not capacity – but legality, courage and responsibility. If RDTL cannot meets its national and international legal obligations to end impunity, the UN must.

Paragraph SG-50 gives an unduly optimistic impression of progress in improving the functioning of the judiciary, accountability for criminal activity, and repairing the justice sector. In truth, there is a long way to go, and the examples of impunity and false “reconciliation” set by government leaders make it difficult for such systems to be perceived as fair. There is a widespread public perception that justice and accountability are only for “small people,” and that big people and their friends will enjoy impunity. This leads both to crime and to vigilante vengeance, undermining current and future stability and security. Although the government often gives lip-service to respect for the rule of law, their actions belie their promises, and the UN must not be afraid to look beneath the surface.

Paragraph SG-50 states that “the Government has sought at various levels to ensure strict ethical standards and to enhance respect for the rule of law” without mentioning the many times the ethics of members of the government have been questioned with regard to corruption and other issues, or that the principal leaders have undermined respect for the rule of law. As the Prime Minister told Parliament (and the national radio and television audience) on the Bere release, “we needed to consider the problem from a political viewpoint, rather than from a legalistic one, but as the legal path was barred …”

We encourage you to read The Justice System of Timor-Leste: An Independent Comprehensive Needs Assessment issued by UNMIT on 13 October. Two excerpts from the Executive Summary are especially relevant:

First and foremost, particularly as we approach the tenth anniversary of the human rights violations of 1999, we continue to call for an end to the ongoing cycle of impunity which dates back to 1975. There is a strong perception that people who commit political crimes go free even if they were recommended for prosecution by independent commissions. Most cases from 2006 still remain unresolved. The granting of parole, including to those convicted of crimes against humanity, undermines efforts at seeking justice for serious crimes. Furthermore, despite several national and international commissions since 1999, the most important of which was to create an international tribunal to try crimes against humanity committed during the Indonesian occupation, very few of their recommendations have been implemented. We therefore call upon the government to hold a full and proper parliamentary debate of the CAVR report and take action on its recommendations. The international community must now implement the UN's repeated promises by allocating the necessary political, financial and legal resources to end impunity for these crimes against humanity.

As always, La'o Hamutuk is happy to respond to your questions or requests for additional information.

Thank you for your attention and concern, and we hope that you can put some action behind the eloquent words that are often spoken in the Security Council's chambers.

Ines Martins, Mariano Ferreira, Juvinal Dias, Charles Scheiner
La'o Hamutuk Justice Team

Supplementing Secretary-General's Report S/2009/504
Regarding UNMIT for January-September 2009

For the last nine years, La'o Hamutuk has observed developments in Timor-Leste in many areas, especially the activities of international institutions, including the United Nations. We offer these comments to fill out issues discussed in the Secretary-General's recent report on UNMIT (S/2009/504), which, perhaps due to political or diplomatic priorities, leaves out important information which the Security Council needs to make wise decisions. We believe that this tenth year of UN missions in Timor-Leste is an important opportunity to try to correct the past record and improve future strategy, especially given the current political crisis in Timor-Leste, recent personnel changes in UNMIT Political Affairs, and the impending new SRSG.

Today, La'o Hamutuk is sending a six-page letter to the Security Council on justice and impunity, so this supplement does not discuss these issues in depth. We continue to believe that they are the most important unfulfilled obligations the United Nations has to the people of Timor-Leste, and encourage the UN to review and expand its actions in this critical area.

This memo focuses on aspects of Rule of Law, Governance, Security, and Economic Stability. La'o Hamutuk cannot monitor everything in detail, so we write about the sectors we follow. If groups with other expertise were to read the report (unfortunately it is unavailable in Tetum or Bahasa Indonesia), they would have additional observations.

Several paragraphs (4, 5, 8 and others) in the Secretary-General's report focus on 2006 events, but the trauma, instability, violence and insecurity of Timor-Leste and its people stem from the quarter-century of Indonesian occupation and before. Until the UN (including UNMIT, the Secretary-General and the Security Council) recognizes and understands this, you will not be able to effectively support Timor-Leste's evolution into a peaceful, stable democracy under rule of law. Dialogue between 2006 factions and leaders may be useful, but is far from sufficient in addressing the underlying causes and finding durable solutions.

Paragraph 56 states that “security institutions” (i.e. police and soldiers) are the key to long-term security and stability. We hope that you have a broader understanding and realize that addressing the causes of disaffection, violence and insecurity is more effective (and more consistent with the ideals of the United Nations) than deploying men and women with guns, no matter how well-trained they are. Timor-Leste's people are still recovering from centuries of military-imposed occupation by Portugal, Japan and Indonesia, and we urge the UN to help change public and leader's thinking from “rule by force” to “rule of law”, from “deter your potentially hostile next-door neighbor” to “live in mutual respect of each other's rights.” Regrettably, UNMIT's mandate and orientation prioritizes short-term force of arms as the principal way to address security, without enough vision to look ahead to a Timor-Leste when foreign or domestic armed forces will not be required to keep the peace, where economic and social justice rather than enforced order will enable the development of Timorese society. This is not only about “public confidence,” but about human rights.

As discussed in our letter, the illegal release of mass-murderer Maternus Bere threatens the rule of law, and we will not repeat those points here. However, other recent developments also undermine public confidence in the quality and consistency of “rule of law” in Timor-Leste:

Paragraph 10 says that “all political parties continued to demonstrate respect for State institutions,” but this is clearly not the case in relation to the Maternus Bere case. The members of Parliament from the governing AMP coalition, in rejecting the No Confidence vote, showed that their political loyalty to the Prime Minister overrode the fact that he transgressed the constitutional separation of powers and violated the integrity of the judiciary.

On August 30, three students were arrested and held for 72 hours when they held a peaceful impromptu press conference, even though all charges were dropped. More positively, a spontaneous peaceful vigil outside the Indonesian embassy on the 6 September anniversary of the Suai Church Massacre was allowed to proceed for several hours, even though it was in technical violation of the Demonstration Law (which itself transgresses Constitutional guarantees of free speech and assembly).

Paragraph 49 mentions several laws currently under consideration which relate to the security sector. As the SRSG told Timorese NGOs a few weeks ago, many of these laws raise serious concerns about human rights, corruption or potential abuse of power, and we encourage the Security Council to look more deeply.

Paragraph 12 discusses some actions taken with the goal of improving public administration. In spite of these events, there is widespread belief that corruption is pervasive and increasing. The Government's recent covert transfer of tens of millions of dollars from the problematic Heavy Oil Power Plant to the “referendum package” of non-specified projects awarded without competitive bidding exemplifies a lack of respect for Parliamentary budgetary processes.

We welcome the UN's work in support of the Provedor's office described in paragraph 29, but are concerned that the Government seems to want to weaken this critical institution. The mandate of the Provedor for corruption was taken away, leaving citizens with no safe avenue to bring complaints. The Provedor's term of office expired last June, but no new appointment has been made. When the Provedor issued findings which were uncomfortable for the Government, they attacked him publicly and personally. In addition, almost none of the cases referred by the Provedor to the Prosecutor General have been brought to court.

The State has done nothing to establish the High Administrative, Tax and Audit Court and the Supreme Court of Justice, both of which are mandated by the Constitution. With the continuing presence of an high official from the Prime Minister's political party on the Superior Council which oversees the judiciary, it appears that neither the UN nor the RDTL government has found a way to ensure an effective, independence, sovereign judicial system.

Paragraphs 24 and 25 discuss the role of the F-FDTL military, but this discussion (as well as Government and UN actions) seems to ignore the Constitutional purpose of this force, which is only for external security. Why did F-FDTL need to recruit 579 new soldiers? We encourage the UN to do more to help F-FDTL stick to its constitutional mandate, especially since the overblown size and activities of Timor-Leste's military have their roots in decisions taken by UNTAET. In addition to the SRSG attending a meeting, the UN needs to set better models. In particular, the International Stabilization Force (unfortunately not under UNMIT command, but hired by UNMIT to provide security for UN facilities) is a strong and ubiquitous example of confusing the functions of the military and the police, with soldiers dressed in camouflage and armed with machine guns patrolling through residential neighborhoods.

Just as F-FDTL wants to take on domestic policing responsibilities, it seems that PNTL wants to be perceived as a military force, for the population to fear. UN and other training and publicity materials for PNTL largely promote their role as “maintaining order” rather than “enforcing the law” or “protecting human rights.” The new PNTL commander has brought paramilitary style, weapons and uniforms to his force, and his public image (including PNTL trainings shown on local television) portrays a uniformed force armed with heavy weapons fighting against an armed enemy.

Economic fairness is key to the future. If people feel alienated, or believe that distribution of public resources unfairly benefits an elite few, this sows the seeds for future instability. The “resource curse” trap wherein oil-dependent countries like Timor-Leste squander temporary windfalls on short-term benefits and cash handouts, will result in massive problems, including economic and social insecurity, when the oil money runs out. Although the 2005 Petroleum Fund Law discusses intergenerational equity, current policies violate it.

Regarding paragraph 39, La'o Hamutuk analyzed international assistance allocated to Timor-Leste through various channels over the last ten years (see www.laohamutuk.org/reports/09bgnd/HowMuchAidEn.pdf). We found that approximately $5.2 billion had been spent, including $2.3 billion on UN missions. However, we estimate that only about 11% of this money ever came into the Timor-Leste economy, which is one of the reasons for increasing poverty and the low level of economic development. As in other countries, many of the foreign assistance projects here are not well-matched to Timor-Leste's needs.

The 12.8% increase in “non-oil GDP” during 2008 is almost entirely composed of government spending oil revenues. In that year, Government expenditures were $480 million (of which $396 million was from oil), up from an annual rate of $112 million ($80 million from oil) during the last half of 2007. This spending spree went largely to cash distributions – salaries and benefits for government workers, and payments to IDPs, fired soldiers, veterans and widows. These unsustainable payments give the message that people who make trouble get money, further undermining public confidence and security.

Neither Timor-Leste, Indonesia nor the United Nations has paid any reparations or compensation to victims of 1975-1999 crimes as restorative justice or even to help them overcome poverty and trauma. The survivors are understandably angry that both perpetrators and victims of the 2006 domestic crisis received thousands of dollars per family (paragraphs 46, 47, 53). We do not understand why the government and UN focus exclusively on the 2006 crisis (which took about 200 lives and displaced fewer than 100,000 people), while largely ignoring the far more serious 1975-1999 international occupation (which took more than 100,000 lives and displaced virtually the entire population, most more than once).

Paragraph 42 discusses government efforts to improve local food production, but understates the impact of the approximately $85 million the Government spent during the last twelve months to subsidize imports of more than 100 million tons of rice, more than half the country's total consumption. In this archetypal example of “resource curse” policy, a short-term cash windfall paid for overseas purchases which, in the medium and long term, hurt local agricultural producers and increase food dependency and insecurity.

La'o Hamutuk and others have been critical of the Government's plan to spend $392 million to buy used heavy oil electric generating plants from China, but the Government allocated the money and Chinese Nuclear Industry Construction Company No. 22 began the work in February. However, work on the project has stopped, and it will not achieve the Prime Minister's optimistic promise to electrifying every district capital by the end of 2009. The Government hastily improvised, reallocating around $30 million to small infrastructure projects which will be done by local companies without planning, specifications or competitive bidding.

Paragraph 60 commending efforts “to ensure responsible management of State resources” is factually incorrect. Recent government policies – massive budget increases, spending on short-term subsidies rather than long-term development, cash handouts, not considering long-term plans, squandering transient oil revenues – are the exact opposite. According to the IMF, petroleum revenues were 98.2% of Timor-Leste's government income in 2008 (and 83% of GDP), making this the most oil-dependent country in the world.

High petroleum revenues in 2008, fuelled by high oil market prices and the all-time peak of production from Bayu-Undan (Timor-Leste's only current source of oil and gas revenues), provided money for the government to spend without much thought. Although some of these tendencies have been slightly curbed in the proposed 2010 State Budget, the probability of Timor-Leste of falling into the “resource curse” is still high. The budget re-estimates the sustainable level of Petroleum Fund spending at 25% higher than last year, and plans to spend all of it in 2010.

Bayu-Undan will be exhausted in 13 years, and very little is being done to develop the non-oil economy. If current trends continue, Timor-Leste will have two million citizens in 2023, mostly poor, struggling to live in an import-dependent economy, They will be sad and resentful that their nonrenewable resource birthright was squandered while UNMIT's limited vision did nothing to help them avoid the predictable “resource curse.”

In late September, Timor-Leste enacted a Financial Management and Budget law which allows the Minister of Finance to borrow from other governments, companies or institutions without public discussion or parliamentary approval of the conditions, interest or repayment of the loan. The Government has already signed an MOU with Portugal for a line of credit, and is negotiating with China and others, hoping to borrow about $3 billion for infrastructure projects. Neither the budget nor the law explains how a future government will be able to repay the loans after the oil revenues run out in less than two decades.

What will the UNTANGLE Mission (United Nations-Timor Attempt to Narrowly Grasp the Latest Emergency) be able to do in 2023 to support the resolve of the Timor-Leste's people “to build a democratic, peaceful and stable society” (paragraph 61)? What lessons will have been learned too late to benefit Timor-Leste? Why is it necessary to wait?

Charles Scheiner
La'o Hamutuk (The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis)
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (East Timor)
Telephone: +670-3325013 or +670-734-0965 mobile
email: cscheiner@igc.org website: http://www.laohamutuk.org skype: cscheiner

19 - Världslivsmedelsprogrammet tackar för stöd från Spanien och Brasilien till skolbarn

Dili. Förenta Nationernas Världslivsmedelsprogram (WFP) tackade idag för bidrag på totalt 1,43 miljoner dollar från Spaniens och Brasiliens regeringar till tusentals barns skolmåltider i Östtimor.

17 - Tvivel klibbar på Dili-affär

Chris Ray rapporterar om band mellan en komprometterad australisk "utvecklare" och Östtimors regering.

Allmänhetens oro över varma band mellan fastighetsmagnater och beslutsfattare i förvaltningen i Australien ökade med New South Wales oberoende kommissions mot korruption avslöjande av mutor och solkigheter med Wollongongs stadsfullmäktige förra året.

Där har ett bolag, i centrum av Wollongong-skandalen visat som som det mest exponerade av en handfull utländska bolag, som letat efter möjligheter till fastighetsaffärer i ett territorium, som fortfarande är djupt beroende av Australien för hjälp och säkerhetsstöd.

Samtidigt som fastighetsutvecklarnas gåvor till rådets tjänstemän smörjde hjulen för lägenheter i Wollongong byggda av Wideform, var bolaget pionjär för privata australiska investeringar i Östtimor.

Trots politiskt kaos, dödliga gatuupplopp och en brist på egendsomsrätt och affärslagar kastade sig Wideform in i den yrvakna marknaden för fastigheter och turism, som avgörande stöd från Östtimors president, frespristagaren José Ramos-Horta.

Ramos-Horta skapade, när han var premiärminister, vad som officiellt kallades "snabbspårets" godkännande av att Wideform från hans regering skulle leasa en förstklassig tomt i den östtimoresiska huvudstaden Dili utan en offert eller budgivning 2007.

Utredare har försökt att få kommentarer till relationerna mellan Östtimors regering och Wideform både från Ramos-Horta och Wideforms ordförande och vd Fernando (Fred) Ferreira. Den senare har bestämt förnekat varje oegentlighet eller favorisering i ett uttalande till utredarna.

Tidigare justitieministern Domingos Sarmento, som undertecknade det 15-åriga hyresavtalet, säger nu att han gjorde det motvillig under "stark press" från den dåvarande premiärministern. Han säger att regeringen skulle ha sökt intresseförklaringar till tomten och beskriver Ramos-Hortas uppträdande i förhållande till Wideform som "mycket reglementsvidrigt". Wideform säger att de har lämnat anbud på ett antal tomter i Östtimor och vunnit och förlorat kontrakt.

Som president delade Ramos-Horta nyligen ut Medal of Merit till Fred Ferreira för hans ospecifierade "särskilda bidrag" till Östtimor. Medaljen är avsedd att hedra de som ger "ett betydande bidrag till nationell fred och stabilitet" enligt en förordning.

Ramos-Horta hade tidigare utsett Wideforms Dili-chef Estela Ferreira till goodwill-ambassadör för Östtimor. Bolaget utsåg därefter Ramos-Hortas kusin Eduardo Santos, en portugisisk restauratör, till driftchef för ett annat av sina Dili-förvärv, 87-rums hotellet Novo Horizonte.

Wideform presenterar sig självt i Östtimor som en förebildligt företag "hängivet att återuppbygga liv och landet i världens yngsta stat". Estela Ferreira, som använder titeln "ers excellens", är framträdande på den lokala välgörenhetsscenen med stöd till kyrkskolor, sponsring av studenter, insamlingar till scouter och liknande.

Hon säger att Ramos-Horta utsåg henne till goodwill-ambassadör, som ett erkännande av hennes "hårda arbete, beslutsamhet och generositet". Hon beskriver sig själv på sin webbplats som "en humanist med passion för frihet och mänskliga rättigheter".

Wideform gav sig in i Dilis fastighetsmarknad 2007 med stöd av Ramos-Horta, en föregiven "utvecklingsvänlig" premiärminister som kandiderade till presidentämbetet och tillkännagav att han hade snabbgodkänt bolagets 34-miljoner dollar "prestigeprojekt".

I ett skriftligt uttalande till utredarna säger den tidigare justitieministern Domingos Sarmento att Ramos-Horta direkt beordrade justitieministeriets direktör för land och mark att förbereda hyreskontraktet. "Det är mycket oegentligt och som minister hade jag ingen kännedom om att han gjort det tills min direktör för land och mark frågade om det", sade Sarmento.

"Jag var tveksam till att skriva under därför att regeringen skulle ha förhört sig om intressenter för en så försklassig utvecklingstomt. Det fanns då många intressenter av tomten och andra förstklassiga affärstomter i Dili och jag tyckte inte att det var rätt. men jag skrev under med hänsyn till trycket jag hade blivit utsatt för direkt av premiärministern."

"Ramos-Horta sade att han ville tillkännage nya utländska investeringar och hotade med att om jag inte skrev under där och då skulle han hålla en presskonferens och anklaga mig för att fördröja utländska investeringar."

Men ännu har de inte påbörjat arbetet på 11-våningsbyggnaden, som fick klartecken av Ramos-Horta för mer än tå år sedan. På tomten stod tidigare det australienägda snabbköpet Hello Mister, som brändes ner i kravaller 2002.

Regeringens fastighetsaffärer och andra kontrakt har blivit kritiserade i Östtimor och den två år gamla koalitionsregeringen under ledning av premiärminister Xanana Gusmão står inför flerfaldiga anklagelser om korruption på hög nivå. Premiärministern attackerade australiska media i augusti för deras rapportering om anklagelser att han bröt mot lagen, när han bemyndigade tilldelningen av ett kontrakt för risimport till ett bolagt delägt av hans dotter och tillade: "Jag varnar australiska journalister att inte peta på min regering."

Oppositionspartiet Fretilin visade nyligen dokument som visade att den indonesiske miljardären Tommy Winata, som drev företag för den indonesiska mlitärens räkning, hade fått hemligt godkännande för att bygga ett inköpscentrum och hotell för 150 miljoner dollar i Dili.

Fretilin, Östtimors största politiska parti, klagar också över ett kontrakt till en påstådd Jakartagangster, Hercules Rozario Marcal, för att utveckla ett snabbköp på Dilis strand. I augusti firade landet tioårsdagen av sin folkomröstninge om självständighet från Indoensien.

Ximenes har uppmanat Gusmão att vidta åtgärder mot justitieminister Lucia Lobato och finansminister Emilia Pires på grund av påstått maktmissbruk vid utdelningen av kontrakt och polisen har gjort razzior på kontoret hos Lobatos man, som är affärsman, i samband med anklagelser om bedrägeri.

Chris Ray är en analaytiker av asiatiskt affärsliv och journalist, som har varit rådgivare åt Fretilin avseende medierelationer.

17 - President Ramos-Horta rensar stånd, tar människornas försörjning

Dili. Republikens president José Ramos-Horta kom tillsammans med polisens insatsgrupp i fredags (16/10) för att riva eller direkt rensa Metiaut-sucosens små stånd, som hade byggts vid stranden.

Fredspristagaren beslutade att riva de små försäljarnas stånd med argumentet att det var för att bevara miljön i området. På grund av det stora antalet små försäljningsstånd påverkas verkligen strandremsans miljö och de städades genom regeringens allmänna städprogram. Det sägs att de små försäljarna skadar miljön genom att göra sig av med soporna på stranden.

De, som blev offer för den här rensningen, betraktar republikens presidents brutala tendenser som ett effektivt sätt att stoppa deras arbete för att få inkomster, därför att de små stånden de uppfört för att förtjäna sitt livsuppehälle genom att grilla fisk.

"Idag beordrade republikens president själv att dessa stånd skulle rivas utan att informera oss ägare, presidenten själv välte omkull våra stånd", sade Celestino Gama till journalister.

Han ansåg att detta uppträdande av Ramos-Horta att direkt riva stånden, som en diktators dåd, därför att dess handlingar inte tog hänsyn till samhället. "Jag betraktar hans uppförande som en diktatur och inte en demokrati. Att åtminstone informera oss så att vi har en chans att ta ner dem, därför att vi köpt materialet för att bygga dem, vi fick dem inte gratis i affärerna", sade Celestino.

Som en laglydig medborgare säger Celestino att han respekterar presidentens beslutatt riva stånden, men de skulle ha fått en förvarning och inte bara rivning med våld. "Vilken sorts attityd är det?", tillade han.

Det var samma sak med Domingos da Silva, (försäljare) som bad regeringen att flytta de stora restauranger i Metiaut-området, som också kastar sopor i strandområdet. "Vi blir sorgsna därför att presidenten bara såg det lämpligt att komma och riva våra stånd men inte de stora reatauangerna på stranden", sade han.

På samma ställe beklagade chefen för Metiaut-sucon, Jacob Xavier, att president Ramos-Horta personligen kom tillsammans med polisen för att riva människornas stånd. Ramos-Hortas handlingar kan som följd ha att de små människornas försörjning genom handel med eller grillning av satays blir omöjlig.

"Jag ser Ramos-Hortas beslut som om han hade en dröm, därför att plötsligt beslutade han sig för att komma ta ifrån de små människornas försörjning", klagade han.

Han bad staten att hjälpa de små människorna med deras försörjning. När Du får idén att stänga människornas försörjning i ett område, borde Du också leta efter alternativ, inte bara riva och förstöra. "Det är bara att ta död på människorna", betonade han.

Han sade att samhället Metiaut rensar soporna från stranden trots att de inte bara är deras. "Skyll bara inte på oss", sade Jacob.

Domingos da Costa Xavier bad regeringen att först förbereda en alternativ plats för samhället innan rivningen görs. "Om de bara river så här, var ska de små männsikorna hitta sin försörjning?", frågade han.

STL konstaterade att efter att Ramos-Horta rivit deras stånd, tog människorna hand om trä- och plåtmaterialet.

16 - Förslaget till ny statsbudget på nätet

Den 15 september överlämnade vice finansministern förslaget till statsbuget för Östtimor 2010 till parlamentets talman. Det kommer att debatteras i kommission C de kommande veckorna och sedan i parlamentsplenum.

Vi kommer att ge sammanfattningar, analyser och kommentarer de kommande dagarna.

De totala utgifterna för staten Östtimor 2010 uppskattas bli 637 miljoner dollar, avspeglande en minskning på 44 miljoner dollar (6,9%) från de för 2009 totalt beviljade.

De verkliga utgifterna 2009 kommer troligen att bli betydligt lägre, eftersom projektet för tungeoljekraftverk och ett nationellt kraftledningsnät har fått problem. Projektet tilldelas 50 miljoner dollar 2010-års budget, mindre än en tredjedel av de 160 miljoner dollar som 2009-års statsbudget förväntade skulle krävas under 2010. 2010-års budget planerar inte några pengar för det här projektet kommande år och det nämns knappast i texten.

Budgeten uppskattar den hållbara inkomsten (Estimated Sustainable Income - ESI) från oljefonden 2010 till 502 miljoner dollar (en ökningen med 94 miljoner dollar från föregående år) och föreslår att den tas i anspråk helt och hållet, men kräver inte ingenting utöver ESI. Den förutser också att under 2009 de verkliga regeringsutgifterna inte kommer att överstiga ESI på 408 miljoner dollar.

Den här budgeten föreslår inga penninglån under 2010, men omfattar en diskussion om möjligheterna att låna i framtiden.

Källa: Charles Scheiner/La'o Hamutuk (The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis)
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (East Timor)
Tel +670-3325013, +670-734-0965
epost cscheiner@igc.org, webbplats http://www.laohamutuk.org, skype cscheiner

15 - Proffsteam om Tour de Timor

15 - Koalitionsregeringen lovordar sucovalen och fördömer Fretilins inblandning

Koalitionsregeringen under Xanana Gusmão lovordade nationen för dess politiska mognad i de lokala sucovalen. I Östtimors 13 distrikt finns det 442 sucos.

Valen representerade landets övergripande stämning, som var fredlig, vilket avspeglar den nuvarande stabilitetsnivån i Östtimor.

Vallagarna för sucovalen, i motsats till president- och parlamentsvalen, förbjuder kandidater att representera politiska partier. Kandidater måste vara oberoende och väljarna uppmuntras att rösta på de bästa ledarna att ta itu med deras samhällens behov.

Den 13 oktober gjorde Fretilin ett uttlande som tillkännagav "resultaten av söndagens kommunalledareval, i vilket Fretilins representanter fick 56% av platserna och ytterligare 10% av platserna togs av representanter gemensamma för Fretilin och allierade partier. I Dili vann Fretilin 60% av sucoledarposterna".

Talespersonen för den IV konstitutionella regeringen och statssekreteraren för ministerrådet, Agio Pereira, sade "Fretilins uttalande till media den 13 oktober avspeglar att partiet allvarligt missförstår lagarna".

"Det här uttalandet avspeglar inblandning i ett valförfarande som genomfördes i en anda av oberoende och den allt överskuggande betydelsen av att respektera denna oberoende process för sucovalen, som skapades för att gagna våra samhällen."

"Vi applåderar alla de som valts i hela landet för att de handlat med integritet och värdighet i dessa val. Den IV konstitutionella regeringen sänder var och en och alla valda sina bästa önskningar om en framgångsrik mandattid och gratulerar alla väljare som deltog i denna historiska nationella händelse."

Källa: Pressmeddelande/Talespersonen för regeringen, statssekreteraren för ministerrådet

13 - [Om resultatet av lokalvalen den 9 oktober] Östtimors parlament godkänner olagligt frisläppande av anklagad massmördare

"Det visades av resultaten av lördagens [den 9 oktober] val av kommunledare, i vilket representanter för Fretilin fick 56% av platserna och ytterligare 10% av platserna erövrades gemensamt av Fretilin och allierade partier. I Dili vann Fretilin 60% av Suco-ledningsplatserna. Gusmãos CNRT-partis nationella andel av rösterna kollapsade i en stor omsvängning mot det."

För ytterligare information var god kontakta Arsenio Bano (Fretilin) +670 741 9505.

13 - Östtimors regering klarar misstroendeomröstning

Charles Scheiner är forskare vid La'o Hamtuk, en organisation som övervakar demokrati och utveckling i Östtimor eller Timor-Leste, som är landets namn på portugisiska. Han följde debatten och säger att premiärministern hävdade att bara han var ansvarig för beslutet och bad inte om ursäkt.

"Hans grundtema var att hans beslut av vad som ligger i Östtimors nationella intresse, vilket har att göra med att upprätthålla ett gott förhållande med den indonesiska regeringen, är viktigare än de juridiska teknikaliteterna eller konstitutionens bestämmelser", sade Scheiner.

Scheiner instämmer i oppositionens argument att premiärministern missbrukade sin makt och blandades sig i ett oberoende rättsväsens åtgärder.

"Du kan inte bara frisläppa någon därför att premiärministern tycker att det är det diplomatiska kravet", anmärkte Scheiner. "Konstitutionen säger mycket tydligt i Östtimor, som i Förenta Staterna och många andra länder, att rättsväsendet är oberoende och att varken politiker, valda tjänstemän eller regeringstjänstemän kan sätta sig över lagarna och konstitutionella reglerna för domstolsväsendet."

Scheiner säger att segern för premiärministern inte är ett totalt nederlag för demokratin. Debatten slutade fredligt och inte i en väpnad konflikt eller mordförsök, så som det hänt i det förgångna.

Men frågan är inte död; högsta domstolen utreder huruvida premiärministern genom att frisläppa Bere bröt mot konstitutionen.

13 - Gusmãos regering klarade förtroendeomröstning

Jag var i parlamentet igår kväll vid omröstningen. Det omkring tio på kvällen och det syntes på alla att dagen varit lång. Misstroendemotionen avvisades. 39 röstade mot och 25 för, en ledamot var frånvarande.

Efter röstningen blev de en massa rop, skratt och applåder. Det var som på en lekplats. Fernanda Borges såg ilsken ut. Fretilins lagstiftare tycktes mindre störda. Jag får intrycket att de har planerat för alla möjligheter och har någons sorts plan. Kanske.

Efter sessionens slut gick Xanana omkring och skrattade ett tag och gick sedan hem.

Kl 21 och Xanana talar [i över två timmar Tommy Pollák/Östtimorkommittén]. [Du kan läsa Xanana Gusmãos tal i parlamentet här... Tommy Pollák/Östtimorkommittén]. Jag hoppas det är direktsändning, därför att jag måste stanna på kontoret medan det pågår.

Nästan 20:00 och lagstiftarna är verkligen i farten nu. Fram och tillbaka hela tiden och alla är med. ABC har tagit upp frågan. Det är liv i luckan. Jag vet inte om någon verkligen väntar sig att det här misstroendevotumet går igenom, men underligare saker har hänt. DPA bevakar också frågan.

[Orginalet har här ett foto av Xanana Gusmão tillsammans med tre små pojkar. Tommy Pollák/Östtimorkommittén]

Press- och åhörarutrymmet i parlamentet i Dili var idag fyllt till brädden. Debatten om misstroendevotumet började i morse med en del hetsiga meningsutbyten mellan regeringen och oppositionen.

Xanana har varit upptagen med att försvara sig, men oppositionen är verkligen på honom. Det är direktsändning i radio och television här i Östtimor. Jag var där i morse, men nu är jag tvungen att stanna på kontoret. Kommer att uppdatera det här blogginlägget, när information kommer.

Jag är inte säker på det. Så vitt jag vet, om misstroendebegäran bifalles, betyder det att presidenten har makten att upplösa regeringen. Det betyder inte att det sker automatiskt.

Xanana sade i morser att det var ett "politiskt beslut för våra goda relationer med Indonesien", som Bere blev frisläptt. Det visste vi redan. Justitieministern sade samma sak för en månad sedan.

Det ser ut som om det kommer att bli jämnt om huruvida regeringen får fortsatt förtroende. Debatten är planerad att pågå fram till ungefär klockan tio i kväll, men jag vet inte om den kommer att vara så länge. Vi får se.

Xanana tar på sig ansvaret för Beres frigivning. Det visste vi också. Faktum är att, oavsett i vems intresse han handlade, så bröt premiärministern mot lagen. Tydligen är någonting i olag, eftersom Bere fortfarande är i Dili. Vi hör hela tiden hur Xanana är en krigshjälte, men kanske är det dags för lite friskt, ungt blod i landets ledarskap.

Friskt blod överallt skulel vara bra. Vi har en justitieminister anklagad för varje synd under solen, en finansminister som ger jobb till sina kompisar, en president som hotar att sluta, när han inte får igenom sin vilja och så vidare.

12 - President Ramos-Horta utlyser fisketävling

Som en del av president José Ramos-Hortas program "Dili - fredens stad" och för att få fler att uppmärksamma Östtimors fantastiska skönhet, har han utlyst en internationell sportfisketävling.

Tävlingen kommer att äga rum den 27-29 november i år och hållas på ön Atauro 28 nautiska mil norr om Dili. Det kommer att delas ut penningpriser på totalt 14.000 USD.

Avsikten är att denna tävling ska bli ett årligt evenemang, som främjar Östtimor som ett säkert och spännande resmål.

10 - Långsamma framsteg för korruptionsbekämpare

Dili. En brist på politisk vilja att ta iut med korruptionen i Östtimor hindrar landet, sade Sebastiao Ximenes, Östtimors ombudsman för mänskliga rättigheter och rättsväsendet.

"Vad alla människor förväntar sig är att våra ledare måst ha en god politisk vilja att bekämpa korruption, men även om vi har bra lagstiftning, även om vi har bra institutioner, om vi inte har politisk vilja, kan vi inte bekämpa korruption", sade han till IPS på sitt kontor här i huvudstaden.

Trots att 28 fall av korruption med medlemmar av den nuvarande och tidigare regeringar överlämnats till riksåklagarämbetet, så har inget kommit till domstol.

"Vi har ingen makt att fatta beslut; vi har bara makt att rekommendera, så efter våra utredningar, lämnar vi över våra färdiga utredningar och rekommendationer till riksåklagarämbetet", tillade han. Två kopior skickas till premiärministern och den i fallet klagande, sade han.

I början av den här månaden dök en rapport från ombudsmannens kontor, som läckt ut, upp i vilken Ximenes rekommenderade att en utredning påbörjas om vice premiärministern Jose Luis Guterres, som anklagas för att ha missbrukat sin makt genom att säkra ett arbete för sin hustru, Ana Maria Valerio, ett välbetalt Förenta nationerna-arbete i New York 2006.

Enligt rapporten var Valerio inte kvalificerad för den häftiga lön hon fick efter att ha tagit arbetet som rådgivare åt FN-ambassadören i New York, därför att hon varken var karriärdiplomat eller medborgare i Timor-Leste, som landet officiellt kallar sig. Den tillade att hon inte heller var berättgiad till ersättning för boende.

Guterres, som skulle kunna få upp till 20 års fängelse om han döms för att brutit mot lagar angivna i rapporten, återvände till Östtimor 2006 för att bli utrikesminister efter att ha tjänstgjort som USA- och FN-ambassadör.

Guterres handlingar var "ett maktmissbruk och bröt mot tillämpliga lagar, vilket resulterade i oegentligheter och skada för staten till förmån för familjen", enligt rapporten.

Den vice premiärministern, uppringd av IPS, vägrade att tala om rapporten. Men i måndags slog regeringen tillbaka med ett uttalande att Guterres "inte vid någon tidpunkt engagerade sig i någon eller några handlingar som innebär korruption ..."

"Valerio hade arbetat meda att hjälpa [Östtimors] ständiga representation vid Förenta Nationerna sedan 2003 vid behov pro bono [ideellt]. Hon fick sin ställning på meriter och som en tillfällig lösning.

Guterres tjänstgjorde som utrikesminister under det nuvarande oppositionspartiet Fretilins regering och ledde 2006 en utbrytargrupp, Fretilin Mudanca, i ett misslyckat försök att ta kontroll över partiet. Detta politiska gräl skulle kunna ha en hel del att göra med de nu mot Guterres slipade knivarna.

"Fretilin gjorde påståendena om korruption efter att Guterres blev [vice] premiärminister i den IV konstitutionella regeringen ledd av premiärminister Xanana Gusmão", står det i regeringens uttalande.

För ombudsman Ximenes, som har innehaft sitt ämbete fyra år, är det troligen ytterligare en av många rapporter som bara hamnar på hyllorna.

"Det hände när [Guterres] var utrikesminister", sade han. "Jag vet inte om han glömde lagen eller kanske inte kände till lagen eller kanske hans stab gav honom felaktig information, men vi har rapporterat det vi har upptäckt."

Men det är inte bara en brist på politisk vilja som hindrar framstegen för korruptionsfall i Östtimor.

Landet behöver en särskild anti-korruptionslag och lagstiftarna, regeringsmedlemmar och alla högre statstjänstemän borde vara tvungna att deklarera sina tillgångar, sade Ximenes och tillade att hans ämbetes arbete inte alltid får det stöd de behöver.

"Ibland finns det en brist på bra samarbete mellan oss och andra institutioner", sade han. "Vår lag stadgar att ombudsmannen kan begära information från alla instutitioner, men ibland står vi inför problem beträffande våra utredningar, när vi vill få dokument eller information - ibland ger de oss den inte."

Även om ombudsmannen har starka band med riksåklagarämbetet är det inte tillräckligt.

"När det gäller riksåklagarämbetet är problemet inte att de är ovilliga utan att de inte kan", sade han. "Det finns ingen personal och inga särskilda åklagare att ta hand om korruptionsfall."

Med omkring 5.000 obehandlade fall hos riksåklagarämbetet och en stat som tycks misslyckas med att angripa korruption på hög nivå, kan civilsamhällets roll bli ännu viktigare.

I augusti lanserade den ideella organisationen Lalenok Ba Ema Hotu (LABEH) sin nationella kampanj mot korruption för att höja medvetandet om korruptionsfrågor över hela landet.

När han själv talade vid kampanjlanseringen i Dili sade Guterres: "Om vi ibland säger att det förekommer korruption, så måste vi dra dessa fall inför rätta såt att domstolen kan avgöra vem som har varit inblandad i korruption, så att de får gå i fängelse och avlägsnas från regeringen eller förvaltningen därför att folket, efter alla dessa år, förtjänar ett bättre liv."

Christopher Samson, LABEH:s verställande direktör, sade: "Jag kan bara säga att de flesta regeringsmedlemmarna inte förstår vilket ombudsmannens uppdrag är."

"Det har ingenting med lagen att göra och därför gjorde de, som var emot ombudsmannens rapport, det därför att det hade med dem personligen att göra", tillade han.

09 - En dömd för krisen 2006

Dili. En östtimroesisk domstol dömde i fredags en milisledare till 32 månaders fängelse för hans roll i det utbredda våldet, som ledde till 37 människors död och fler än 100.000 internflyktingar 2006. Vicente "Rai Los" da Conceicao var anklagad för att leda en dödspatrull skapad av den dåvarande inrikesministern Regerio Lobato med påstått uppdrag att eliminera regeringsmotståndare.

Chefsdomare Costancio Basmeri sade att Conceicao befunnits skyldig till att "ha burit vapen, brott mot personer (corporal offences) och kriminella dåd".

Domstolen dömde också en av de Conceicaos män, Leandro Lobato, till ett och ett halvt års fängelse.

2006 skakades Östtimor av våld mellan olika delar av säkerhetsstyrkorna liksom gatugäng.

Krisen började när hundratals soldater från landets västra delar deserterade, därför att de hävdade att de hade diskriminerats av den dåvarande premiärministerns Mari Alkatiri regering.

Våldet ledde till Alkatiris avgång och arresteringen av inrikesministern Lobato.

Det utlöste också placeringen av tusentals utländska fredsbevarare ledda av Australien.

Men ett av offren för våldet, Januario Pereira, uttryckte tvivel över att de Conceicao någonsin skulle tillbringa någon tid i fängelse.

"Det är bara teater", sade Pereira. "Det kommer att bli en politisk intervention i rättsväsendet, så de kommer kanske inte förbli i fängelse."

08 - Polisrazzia mot bordeller, UNMIT-anställda där

Timoresisk polis (PNTL) gjorde igen en razzia mot indonesisk- och kinesiskägda barer i Dili idag vid halv åttatiden.

PNTL-poliser från immigrationsenheten gjorde en razzia mot misstänkta barer, som drivs av indoneser och kineser i Dili, den Demokratiska Republiken Timor-Lestes huvudstad.

I den indonesiskägda Mada-baren hittade myndigheterna åtta arbetare som bröt mot sina turistvisa och arbetade utan de riktiga tillstånden. Mada-baren är ökänd i Dili för att vara ett ställe där prostitution förekommer. Trots detta fortsätter regeringen att utfärda bolagsregistrering till ägarna. Förhållanden i MADA-bare är så välkända att till och med kyrkan har yppat sina betänkligheter till regeringen.

I den kinesägda MOON-baren fann myndigheterna 11 kvinnor och en man, som kommit som turister, men i själva verekt arbetar i baren som prostituerade.

"De är här för att betjäna några hos Förenta Nationerna (UNMIT) anställda och timoresiska män, sade en manlig timoresisk kund, som ville förbli anonym. MOON-baren är komplett med privata rum och toaletter.

När razzian gjordes fanns åtskilliga tjänstemän från Förenta Nationerna i ett VIP-rum, som vägrade att visa sina ansikten för att fångas av Tempo Semanals videofilmares kamera.

Många kvinnor och flickor, som arbetade i baren barrikaderade sig i badrummen, för att inte bli tagna av myndighetgerna. De höll sig där i 30 minuter. PNTL-poliser väntade tålmodigt tills de kom ut, 12 av dem hade visa som gått ut.

MOON-baren är berömd för att för några månader sedan en äldre timoresisk man hittades död under misstänkta omständigheter i den, förmodligen som en följd av vad som tros vara Viagraliknande medicin. Efter mannens död stängde polisen baren, men det dröjde inte länge innan den tilläts att öppna igen. MOON-baren har varit föremål för många razzior under åren och vid många tillfällen har FN, UNPOL och PNTL tillåtit den att fortsätta driften. Kort innan han återvände till Timor 2007 tillkännagav generalsekreterarens särskilde representant Atul Khare en nolltolerans politik för FN-anställdas användning av sådan ställen. Hans ord tycks vara en tom gest.

[Orginalet har här ett foto med bildtexten: "Atul Khare: Förenta Nationernas integrerade uppdrag i Östtimor, tomma ord. Tommy Polla´k/Östtimorkommittén]

En del samhällsmedlemmar och biskoparna har yttrat sina betänkligheter över aktriviteterna i dessa barer.

Tempo Semanal har undersökt de timoresiska regeringstjänstemän, som besöker barerna under arbetstid. En timoresisk säkerhetsvakt berättade för Tempo Semanal att på dagen, när baren är stängd, så kommer regeringstjänstemän på besök, det är därför baren är stängd. "När de avslutat sina besök kommer de ut och ger mig 60 dollar i handen och säger: 'köp cigaretter'", förklarade säkerhetsvakten med ett leende.

08 - Rättsväsendet förstärkt med 12 utlänningar

Hittills har under hösten fyra domare, fyra åklagare och fyra domstolstjänstemän från Portugal och Kap Verde kommit till Östtimor för att enligt UNDP:s program för rättsväsendet bistå de östtimoresiska juristerna.

Sverige är ett av de sju länder som bidrar till UNDP:s program för rättsväsendet.

08 - Parlamentsdebatt om misstroendevotum den 12 oktober

De 12 oktober kommer Östtimors parlament att diskutera den misstroendemotion mot regeringen, som Fretilin och Kota lämnat in med anledning av frigivandet av mililedaren Maternus Bere. Debatten kommer att sändas både i tv och radio.

06 - Lokalval den 9 oktober

03 - PNTL-generalen älskar sina gevär

[Orginalet har här ett fotomontage med fem bilder och bildtexten "Fotograferad i Indonesien med en mängd människor, som kan sälja en mängd gevär."]

Förenta Nationernas integrerade uppdrag i Östtimor (UNMIT) berättar gärna för alla hur bra deras "polisprojekt" är i Timor - och överlämnandet pågår.

För flera dagar sedan visade TVTL filmbilder av hur PNTL övar i Atabae, Bobonaro. I övningen deltog 150-200 PNTL-poliser (Battlhao Ordre Publiku), tidigare UIR och URP poliser. Övningen leddes av Jendral Longuinos (se tidigare inlägg i den här bloggen "Prickskytte" och 24 september).

Övningen var anmärkningsvärd inte bara för att polischefen själv personligen (med kamoflagesminkning i ansiktet) ledde den, utan också för att den bestod av utbildning i militär taktik med gevär avsedda för att döda motståndare i motsats till att gripa misstänkta brottslingar.

Är UNPOL verkligen ansvariga för någonting alls, när det gäller polisarbete i Östtimor? Fråga trädplanteraren ...

TV-bildarna var så alarmerande att många människor i Dili blev oroade och skvallert har börjat. Parlamentsledamoten Fernanda Borges tog till och med upp frågan i parlamentet.

Dessutom har PNTL tillkännagett planer på att öka styrkan med 10% eller ytterligare 300 poliser.

Slutligen och mest alarmerande är rapporten att Jendral Longuinos rest på en shoppingresa till Java - Jakarta, Yogyakarta, Bandung och Solo. Där tittade han på uniformer och vapen. Även om ingenting är klar än - så tittade Jendral på fler gevär ... Kom ihåg samma bolag med namnet SITREX i Solo på Java.

Civilsamhället är bekymrat, parlamentsledamöter är bekymrade, F-FDTL är irriterat, har chefen för FN i Dili någon åsikt? Förmodligen inte, han sade inte ens ett pip när Maternus Bere släpptes fri utan lät Ban Ki-Moon göra ett uttalande. Å andra sidan var han här, när PNTL köpte HK33:ord och Steyrs första gången.

02 - Östtimor tio år efter folkomröstningen

James Dunn har ett långt liv som kännare av Östtimor bakom sig. I en krönika har han delat med sig av sina tankar om de tio senaste åren efter folkomröstningen om självständighet 1999. Läs den (på engelska) här ...

02 - Ur Timornewslines mediabevakning

USA:s ambassadör förnekar anklagelser om att man försett Reinado med militäruniformer - Timor Post den 2 oktober 2009- sammanfattat av Alberico Junior

USA:s ambassadör i Östtimor, Hans Klemm, har nekat till anklagelserna gjorda av ett vittne i domstol att de uniformer, som bars av den dödade rebelledaren Alfredo Reinado och hans följeslagare, tillhandahölls av den amerikanska marinkåren. ...

01 - Tour de Timor - en deltagares berättelse

Över 450 kilometer på Östtimors dåliga vägar och upp till nästan 2.000 meters höjd, en verklig utmaning! Så kan man beskriva den första upplagan av det fem dagar långa etapploppet Tour de Timor på cykel, på terrängcykel - MTB. Loppets totala prissumma är hela 75.000 USA-dollar.

01 - Politisk konflikt kan leda till konstitutionell kris

Det isolerade Cova Lima-distriktet i Östtimor har producerat två anmärkningsvärda händelser den senaste månaden. I bägge har timoresiska män med en våldsam politisk bakgrund, som stött Indonesiens invasion, ockupation och påföljande integration av Östtimor 1975. I bägge händelserna är idag president José Ramos-Horta inblandad. Medan den ena händelsen har fått stora rubriker i engelsk- och tetumspråkig press, har den andra fått liten uppmärksamhet annat än i på tetum i press och på webben.

Den 23 september 2009 gjorde en framstående tidigare ledaren för en proindonesisk milis i distriktet Cova Lima på Timors sydkust ett förbluffande avslöjande i Dilis distriktsdomstol under rättegången mot de för skotten mot president José Ramos-Horta och attacken mot premiärminister Xanana Gusmão den 11 februari 2008 anklagade. Rui Teixeira Lopes medgav att han försett den nu döde rebelledaren major Reinado, som ledde attacken mot Horta, med uniformer köpta i Indonesien.

De militära uniformer som bars av major Alfredo och hans grupp köptes av mig från amerikanska marinsoldater i Indonesien, sade Rui Lopes i domstolen.

Men pengarna var inte mina, eftersom jag fick beloppet av Salsinha [Reinados ställföreträdare] och sedan köpte jag uniformerna och delade ut dem i deras gömställen. Jag förklarar att det är sant, men om det är ett misstag är jag beredd att med detsamma ta plats hos de anklagade.

Utöver att vara en tidigare kollega med många efterlysta krigsförbrytare - är han den tidigare Bupati (indonesiskt uttryck för distrikstledare) för Cova Lima-distriktet, hedersmedlem i de indonesiska specialstyrkornas enhet Kopassus och en framgångsrik affärsman med intressen i gränshandel, åkeri och är känd för uppfödning av tävlingshästar. 1999 stödde han alternativet autonomi tills han i sista ögonblicket vände sig mot sina indonesiska generalsherrar och berättade för världen om TNI:s planer och handlingar för att "bränna" Timor i efterdyningarna till självständighetsomröstningen. I juni 2006 ledde han en protestkonvoj till Dili riktad mot Fretilin som en del av aktiviteterna för att störta den dåvarande premiärministern Alkatiri. Han fångades på film, när han hävdade att han var "prontu atu mate" (redo att dö), enligt bloggarens Tatoli, knuten till Fretilin, film på YouTube.

Under tiden har den internationella pressen, timoresiska webbplatser, bloggar och nyhetslistor översvämmats med historier, skvaller och kommentarer om fallet Bere Case. Inhemska pappersmedia har bokstavligen använt en värdefull skog på frågan.

Centru Jornalista Investigativu Timor Leste (CJITL) har varit online i ungefär ett år, men har visat sig vara en ett kraftfullt nytt medium i Östtimor.

Skrivet nästan helt och hållet på tetum, ett för dem utanför Östtimor och de flesta utlänningar i Östtimor också okänt språk, är CJITL en daglig online-publikation. Den kompletterar det banbrytande arbete som veckotidningen Tempo Semanal gör. Faktiskt så ser CJITL Tempo Semanal som något av en inspirationskälla.

Ett lite känt faktum om CJITL är att dess webmaster är en timores, som arbetar i IT-sektion för ett större fredsbevarande FN-uppdrag i Afrika - han lärde sig sitt yrke, när han arbetade för FN i Dili. Förmodligen en av FN:s mera framgångsriktiga handlingar för att bygga kapacitet, även om det är av en tillfällighet.

01 - Östtimor håller sin första militärövning tillsammans med USA

Dili. Östtimor ska hålla sin första gemensamma övning med USA-militären den här månaden för att förbättra förmågan hos landets väpnade styrkor, sade USA-tjänstemän i torsdags.

Medlemmar av den 11:e marina expeditionsenheten (Marine Expeditionary Unit) och USA:s flotta ska vara i Östtimor från den 13 till 23 oktober för gemensamma militärövningar med Falintil-FDTL (Force de Defensa de Timor Leste), sade Hans Klem, USA:s ambassadör i Östtimor.

"Primärt fokus är att arbeta tillsammans med FDTL för att lära sig av deras förmågor och för att dela med sig av våra förmågor", sade Klem.

Övningarna kommer att omfatta aktiviteter med humanitärt bistånd och fältövningar för att öka samarbetet och partnerskapet mellan USA och Australien, vars trupper också kommer att delta.

Det blir djungel-, stads och infanteriövningar, landstigning och ingenjörs- och medicinprojekt, sade den amerikanske kaptenen Brannan Simi på USA-ambassaden i Dili i torsdags.c/

"I partnerskap med den östtimoresiska styrkan och den internationella stabiliseringsstyrkan kommer marinkårister och flottister från USA också att genomföra begränsade övningar i land", sade Simi.

Östtimor, ett av världens nyaste länder, har en liten styrka på 1.300 personer, som regeringen hoppas kunna öka till 2000 år 2012.

September

30 - UNMIT videos - Mikrofinans och lokalval

29 - Parlamentet splittrat om stora löneökningar för politiker

Den 29 september 2009 blockerades parlamentet på grund av en klyfta skapad av förslaget att höja politikernas löner:

Några parlamentsledamöter får ökningar på mer än 600% från 450 dollar/månad till 3.250/månad - plus 2.437.50 som bonus. Total minimumlön för parlamentsledamöter 5.687.50/månad. (motsvarande 60 månaders lön, eller 5 års lön för personer med minimilön 95 dollar/månad).

Lönen för parlamentets talman kommer att ökas 300% från 1.000 dollar/månad till 4.000/månad - plus att månadsbonusen ökar 700% från 500/månad till $4.000. Det får till följd att Fernando Lasama kommer att tjäna 8.000/månad.

Vice ordföranden och ordföranden i varje partigrupp kommer att få 3.500/månad - plus en bonus på 2.800/månad, totalt 6.300/månad.

Vanliga parlamentsledamöters månadslön kommer att öka till 3.250 dollar/månad - plus en bonus på 1.950, totalt 5.200/månad.

Sekreteraren i varje kommission [kommitté] och ledarna för underkommissioner får var och en 3.250/månad - plus en månadsbonus på 2.112.50/månad, totalt 5.362,50/månad.

De två vice premiärministrarna kommer att få månadslöner på 3.500, plus en bonus på 2.800/månad, totalt $6.300/månad.

Ministrar kommer att få 3.200/månad, plus en bonus på 2.437,50/månad, totalt 5.687,50/månad.

Viceministrar och statssekreterare kommer att få 3.000/månad, plus en bonus på $2.100, totalt 5.100/månad.

Östtimor är det fattigaste landet i regionen och ett av de fattigaste i världen.

Det mesta av dess budget härör från inkomster av gas och olja och inkomstskatt gav bara 40 miljoner dollar det här året.

Godtagbarheten hos dessa föreslagna löneökningar är allvarligt ifrågasatta även om de antas.

Manuel Tilman, parlamentsledamot, är besluten att försvara dessa ökningar, hävdar att oljefonden kan betalas dessa öknignar.

De timoresiska parlamentsledamöterna försöker att dra nytta av sina politiska poster, medan de flesta timoreserna på landsbygden fortfarande [inte] har lämpliga vägar, vattenförsörjning, el och andra grundläggande behov.

Medan statugifterna kommer att stå för dessa löneöknignar är de flesta pralamentsledamöterna frånvarande från sitt arbete en stor del av tiden på måndagar och tisdagar och fleratal är närvarande bara på ett motsträvigt sätt.

"Jag tycker att parlamentet ska tjäna folket, men de gör alltid vad de vill för sig själva först", sade Fransisco Soares, en universitetsstudent. "De har ingen moral" och han fortsatte att utmana parlamentsledamöterna. "De borde skämmas över att höja sina egan löner ..."

Förra året protesterade universitetsstudenter mot parlamentets inköp av 65 fordon för parlamentsledamöterna, de här föreslagna löneökningarna är omkring 5.000% dyrare än de nya fordonen.

25 - En ny penningpolitik för Östtimor?

Parlamentets kommitté C kommer att genomföra ett utredningsförfarande om Östtimors penningpolitik. Nyligen publicerade doktor Rui Gomes ett ensidigt papper i frågan.

Vad tycker ni om detta? Är det dags för Östtimor att tänka om beträffande sin penningpolitik? Behöver Östtimor en egen valuta? Vilken typ av monetärt arrangemang passar bäst för Östtimor? Vad är det för fel med det nuvarande arrangemanget, det vill säga att USA-dollar är den officiella valutan? Är användningen av USA-dollar en fördel för Östtimor?

24 - La'o Hamutuks analys av fallet Maternus Bere

Här nedan har vi översatt dels vad La'o Hamutuk anser att beslutet att frige Bere innebär dels vad organisationen med anledning av detta kräver.

Källa: La'o Hamutuk - The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis, P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (Östtimor), telefon +670 332 5013, mobil +670 730 2439, webb www.laohamutuk.org

23 - Regeringen låter utvärdera den internationella stabiliseringsstyrkan

Vid ministerrådets möte idag beslutade det att utse en kommission för att genomföra en utvärdering av den internationella stabiliseringsstyrkans uppdrag i Östtimor.

Med hänsyn till Östtimors stabila säkerhetsläge, dess sociala och politiska stabilitet, landets säkerhets- och försvarsstyrkors förmåga att nu fullfölja sina uppdrag har regeringen beslutat att utse en kommission för att genomföra en utvärdering av behovet av att behålla den internationella stabiliseringsstyrkan (ISF) i territoriet. Statuterna för ISF upprättades i mai 2006 genom en överenskommelse mellan regeringarna i Östtimor och Australien med syfte att återställa den nationella säkerheten i landet. Enligt denna överenskommelse ska en australisk militärbefälhavare styra alla militära och polisiära styrkor, både inhemska och utländska.

I augusti 2006 upphävde Förenta Nationernas säkerhetsråd delvis denna överenskommelse genom UNMIT:s mandat att återställa och upprätthålla allmän ordning i Östtimor.

I december 2006 överlämnades befälet både för den inhemska och utländska polisen till Förenta Nationerna efter en överenskommelse med UNMIT att anpassa relationen mellan UNPOL och den östtimoresiska staten.

I januari 2007 skapade en trepartsöverenskommelse mellan Östtimor, Australien och Förenta Nationerna ett nytt förhållande och befogenheterna enligt överenskommelsen den 26 maj förlorade sin giltighet.

Därför har, med hänsyn till ändringarna avseende ISF:s uppdrag, grundat på Republiekn Östtimors konstitution och nyligen av försvars- och säkerhetsrådet fattade beslut, regeringen beslutat att utse en kommission för att genomföra en utvärdering av den internationella stabiliseringsstyrkans uppdrag i Östtimor.

23 - Portugal Telecom investerar mer än 54 miljoner dollar i Östtimor före utgången av 2009

Dili. Verkställande direktören för Portugal Telecom sade i tisdags i Dili att koncernen skulle investera över 54 miljoner dollar för att förbättra telekomnätet i Östtimor före slutet av 2009.

Zeinal Bava sade i onsdags vid en presskonferens att PT "arbetar på 3G-nätet så att Timor inom 24 månader får tillgång till mobilt Internet liksom fasta linjer".

"Vi försöker att ta de mest avancerade telekommunikationsteknologierna till Östtimor. Utöver att lägga en sjökabel, som gjör det möjligt att bli oberoendea av satelliter för Internetåtkomst, ska vi fördubbla antalet mobilantenner till april nästa år, till till totalt", sade Bava, enligt den portugisiska nyhetsagenturen Lusa.

VD:n för PT sade också att "en annan åtgärd enligt PT:s strategiska plan för att skapa massåtkomst till Internet är att sätta upp 'bycentra' en sorts internetkaféer med offentliga telefoner i vilka Timor Telecom vill engagera privata timoresiska investerare.

23 - Ny version av lagförslaget om ny jordabalk ute på remiss

Intresserade kan läsa det ursprungliga och det nya (andra) förslaget till ny jordabalk (landlag) på www.itaniarai.tl.

Justitieministeriet tillkännagav idag [den 22 september 2009 TP] offentliggörandet av en andra version av Östtimors nyligen publicerade förslag till jordabalk (Land law). Det nya förslaget kommer att användas i en andra remissomgång med människor från hela Östtimor på underdistriktsnivå, bekräftade ministeriet.

Den andra versionen omfattar ändringar föreslagna för att möta betänkligheter yppade under den första fasen av remissen, som genomfördes i alla 13 av Östtimors distrikt mellan den 12 juni och 14 september 2009. Genom offentliggörandet av denna andra version avser ministeriet att samla allmänhetens syn på de föreslagna ändringarna likväl som lagens helhet och avgöra huruvida de gjorda ändringarna på lämpligt sätt motsvarar de synpunkter som kom fram i den första remissomgången.

Enligt Marcelina Tilman, direktör för Legal Advice and Legislation (DNAJL), hör erkännandet av informella ägarskapsrättigheter, reglering av ägarskapet för juridiska personer och förtydligande av status för kommunalägd mark. "Det nya förslaget föreslår att existerande sedvanerätt erkänns och tillåter byar att organisera sig som kooperativ och erhållan formell ägarskap till land", förklarade Tilman.

Tillsammans med den andra versionen av förslaget publicerar justitieministeriet ett förklarande brev som förtydligar skälen till de större ändringarna av den ursprungliga texten. Den andra versionen och följebrevet finns nu på portugisiska och tetum. Översättningar till engelska kommer att finnas inom kort.

Under den första remissomgången organisera justititeministeriet offentliga diskussioner i alla 13 distrikt, vid vilka justititeministern fick tillfälle att personligen svara på frågor och lyssna på tvivel och synpunkter från deltagarna. De offentliga diskussionerna föregicks alltid av en presentation av förslaget i vilken justitieministeriets tjänstemän på ett enkelt språk förklarade de i texten föreslagna begreppen och lösningarna. Den andra remissomgångne kommer att omfatta offentliga diskussioner i utvalda underdistrikt, ett seminarium med akademiker i Dili liksom dialogträffar med domare, advokater och andra intressenter.

23 - FONGTIL:s remissvar om förslag till budget- och finansförvaltningslag

Ministerrådet godkände lagförslaget, som är det första inom området, den 14 augusti.

Remissvaret innehåller sju punkter med allmänna synpunkter och kommentarer till artiklarna 12, 13, 17, 18, 29, 35 och 39 i förslaget.

23 - Arbetet på tungoljeprojektet i Hera stoppat?

La'o Hamutuk fortsätter att nära följa det felaktiga projektet med tungoljeeldade kraftverk och gjorde ett nytt besök på byggplatsen i den 22 september. Baserat på detta besök och annan information vi har fått, har vi uppdatera våra webbsidor (med fotografier), http://www.laohamutuk.org/Oil/Power/08PowerPlant.htm. Nedanstående text är från dagens uppdatering av sidan.

Kraftverk och landsomfattande kraftledningar - megaprojekt eller megaproblem?

I början av augusti 2009 sattes ett baner upp på byggplatsen i Hera och timoresiska arbetare började bygga murar längs tomtgränsen och med markarbeten.

Arbetet på Hera-projektet stoppades några veckor senare. La'o Hamutuk har fått beskedet att regeringen har omfördelat 70 miljoner dollar från tungoljeprojektet till Folkomröstningspaketet med lokala infrastrukturprojekt. I slutet av september har regeringen ännu inte offentligt nämnt något om problem med tungoljeprojektet. Men människor med anknytning till projektet säger till La'o Hamutuk att stoppet är tillfälligt för att rätta till fel gjorda av entrepenören och att arbetet kommer att återupptas inom kort.

Den 22 september var byggplatsen i Hera tom på arbetare som den hade varit i flera veckor. En stenmur runt byggplatsen var inte färdigställd.

Som alltid är La'o Hamutuk tacksamt för ytterligare information eller rättelser från alla källor, anonyma, officiella eller andra. Tack.

21 - Östtimors president säger att "det nationella intresset kan gå före lagen"

Dili. Östtimors president José Ramos-Horta medgav idag i en intervju utstrålad av TVTL att det nationella intresset kan gå före lagen, såsom i fallet med Bere.

Tillfrågad om utlämningen av Maternus Bere, som är anklagad för brott mot mänskligheten i massakern 1999 i kyrkan i Suai, till indonesiska myndigheter svarade statsöverhuvudet att "inte allt som är lagligt kan stödja det nationella intresset och statens intressen".

Ramos-Horta, i intervjun på tetum, det språk som talas mest i landet, sade att ssom statsöverhuvud är det hans första plikt att säkra Östtimors suveränitet och självständighet, så han måste odla goda grannrelationer, särskilt med Indonesien, som har sina egna svårigheter på vägen mot demokrati.

President drog en analogi mellan utlämningen av Maternus Bere, som har indonesiskt medborgarskap, och överenskommelsen som gjorts med Förenta Staterna 2002 Mari Alkatiris regering, som innebär att brott begångna i Östtimor av USA-militär inte kan dömas i Timor, utan att överlämnas till amerikanska myndigheter.

I en parallell mellan USA och Indonesien, betonade Ramos-Horta att bägge länderna, i motsats till Östtimor, inte har ratifierat Rom-traktaten, så om den internationella brottsdomstolen skulle utfärda en arresteringsorder mot en USA-medborgare i Östtimor, är landet bundet av överenskommelsen att utlämna honom till Förenta Staterna.

Enligt Ramos-Hortas tolkning betyder överenskommelsen med Indonesien att utlämna Bere, att Östtimor skulle göra det samma om det gällde en amerikansk medborgare, då varken USA eller Indonesien har ratifierat traktaten om upprättandet av den internationella brottsdomstolen.

Presidenten sade också att upprättandet av en internationell tribunal för att döma allvarliga brott begångna mellan 1975 och 1999 i Östtimor inte har allmänt stöd i Östtimor och inte heller är i överensstämmelse med de två parternas inställning utan visar "yckleriet" hos en del sektorer inom och utom landet.

"Fretilin var vid makten från 2002 till 2007, med ett flertal i parlamentet och ville inte ha en tribunal eftersom de förstod betydelsen av grannrelationer med Indonesien", påminde han.

Å andra sidan, påminde Ramos-Horta, att FN exklusivt administrerade Östtimor från 1999 till 2002, enligt säkerhetsrådets mandat och "inte gjorde någonting" avseende allvarliga brott på den nivån.

"Så varför antog inte säkerhetsrådet en resolution för att bilda en internationell tribunal då", frågade statsöverhuvudet.

Under intervjun kommenterade han också incidenten nyligen med parlamentet, som beslutade att stoppa honom från att resa utomlands på officiellt besök, innan han klargjort fallet Bere, men sedan tänkte om.

Ramos-Horta påpekade att, konstitutionellt, presidenten, som är direktvald, varken är ansvarig inför parlamentet eller regeringen, så det första parlamentsbeslutet var ogiltigt genom att bryta mot konstitutionen samtidigt som det också var en överraskning.

"Fretilins generalsekreterare, Mari Alkatiri, hade varit med på ett möte för att hitta en utväg och gav sitt bidrag, vilket visade förståelse för relationerna med Indonesien. Vi var överraskade av att Alkatiris moderata analys av problemet inte återspeglades i hans partis ställningstagande i parlamentet", sade han.

Tillfrågad om Fretilins parlamentsmotion mot Xanana Gusmãos regering sade Ramos-Horta att som republikens president betraktade han det som normalt i en demokrati.

"Personaligen som en medborgare, stöder jag Ramos-Horta, AMP-regeringen till 100 %, som jag tror har all konstitutionell legitimitet och har totalt förtroende för premiärministeren&, sade han.

19 - En minnesvärd dag i Dili - översättning av SBS Radios portugisiska program

SBS Radio Australias portugisiskspråkiga program sände den 19 september 2009 ett reportage av Beatriz Wagner från firandet av tioårsdagen av folkomröstningen om självständighet i Dili, Östtimors huvudstad.

Dagen när Timor firade folkomröstningen, frisläppte en person anklagad för mord och fängslade de som krävde rättvisa

Dili, söndagen den 30 augusti 2009: firandet av folkomröstningen för tio år sedan, som ledde till Östtimors självständighet.

Hettan är nästan outhärdlig. Hundratals utländska myndighetspersoner och särskilda gäster sitter i blåa stolar på ömse sidor om huvudscenen framför Dilis presidentpalats.

Pressen samlade sig framför palatset under den straffande solen. Ingen skugga så lång ögat kunde se: reportrar, fotografer, kameramän, korrespondenter från fjärran länder.

Och också er korrespondent från Australiens SBS Radio Portuguese Language Program, mer än entusiastisk över att rapportera från en så glädjerik dag till åminnelse av alla dem som gav sina liv för att ge det nya milleniets nya stat en ljusare framtid: världens yngsta demokrati, ett land av rättvisa och ärlighet efter de mörkast tänkbara dagar i det förgångna. Vilket privilegium att få vara här!

Cermonin, som skulle börjat klockan nio på morgonen är försenad. Efter fem minuter börjar några bli oroliga. Femton minuter förflyter. Kvinnor fläktar sig med sina hattar. Gäster lämnar de blåa stolarna som står i solen. Allt alla önskar sig är skugga.

Halv tio: Vad händer? Oron har nu spridit sig. Bara generalguvenör Quentin Bryce, helt klädd i rosa, representant för Englands drottning i Australien, väntar oberörd i sin eleganta, kungliga och värdiga hållning.

MC (översättning): "Hans excellence republikens president kommer att hållas sitt tal."

Reportern: President Ramos-Horta håller ett 42 minuter långt tal, men just 5 sekunder av det han säger är nog för att röra upp känslorna i detta gudsförgätna land:

Reportern: Bara några få dagar senare skulle världen få veta att bakom scenen i palatse utspelade sig ett drama, enligt en rapport från Australian Associated Press, med ett ultimatum från den indonesiske utrikesministern: "Frige Maternus Bere annars deltar jag inte i cermonin."

Maternus Bere är åtalad av FN för brott mot mänskligheten: mord, utrotande, påtvingande försvinnanden, omänskliga gärningar, våldtäkt, deporteringar och förföljelse.

Höjdpunkten i denna proindonesiske milismans karriär var Suai-massakern den 6 september 1999, när upp till 200 människor mördades, bland dem tre präster.

Vi vet alla hur dramat slutade: Premiärminister Xanana Gusmão gav det muntliga tillståndet till justitieminister Lúcia Lobato, som i sin tur gav det muntliga tillståndet att överföra en av de värsta 1999 anklagade, ställföreträdande ledaren för Laksaur-milisen, från Becora-fängelset till Indonesiens ambassad i Dili.

Inte ens Östtimors andre vice premiärminister i detta land med långa titlar och namn, ingenjör Mário Viegas Carrascalão, tycks veta vad som händer. När han talar med SBS Radio efter ceremonin klagar han över förseningen.

Ett hopp till halv tre på eftermiddagen, då en protestaktion som kräver rättvisa åt offren för illdåden ska hållas.

Protesten med 60 till 70 deltagare är den en enda under en hel veckas firande och stöds av den internationella solidaritetskonferensen, som just avslutat tre dagars debatter på kvällen innan.

Den samlar utländska och timoresiska aktivister och intresserar bara den lokala pressen.

I hotellets hall började jag en intervju med Antonio Guterres, FN:s flyktiongkommissionär (UN High Commissioner for Refugees - UNHCR).

I slutet av intervjun, kvart över tre på eftermiddagen, kommer, utom andan, Jefferson Lee, från Australia East Timor Association (AETA) i Sydney, med nyheten: polisen har just gripit tre timoresiska studenter.

Reportern: När jag kom ut fotograferade jag polisbilarna som var kvar. Protest är slut.

Reuters fotograf, timoresen Lírio da Fonseca, säger att han blev knuffad av polisen (på engelska):

Reportern: Holländskan Saskia Kanenberg, som var koordinatör för de oberoende observatörerna av folkomröstningen 1999, följde polisingripandet.

Reportern: Det finns inga andra utländska journalister här på platsen. De är alla vid ppresidentpalatset för cermonin klockan fyra, när Ramos-Horta ska dela ut belöningar och medaljer till 45 personer, som bidragit till Östtimors sälvständighet.

Bland de belönade är en timoresisk journalist som hotas av åtal för förtal stämd av justitieminister Lúcia Lobato.

Reportern: Vid slutet av ceremonin förklarar den amerikanske aktivisten John Miller från East Timor and Indonesia Action Network (ETAN) att protesten på eftermiddagen inte hade något officiellt tillstånd.

Han kritiserar Östtimors restriktiva lagar, som försvårar fördömandet av polisingripandet.

Reportern: Men Mari Alkatiri har inga svårigheter att förklara lagens anda, godkänd av Fretilin, när han var premiärminister.

Reportern: De tre studenterna begick brottet att protestera utan föregående tillstånd i söndags eftermiddag. De hölls fängslade i tre dagar.

De som dog och led i Suai-massakern, huvudsakligen kvinnor och barn, för exakt tio år sedan, när Maternus Bere var Laksaur-milisens ledares, Egidio Matek, högra hand, hade oturen att bli offer för en indonesisk milis, som släpptes i söndags morse och väntar nu på att bli deporterad.

MCs (på engelska): "Och nu skulle vi vilja hälsa vår specielle gäst från Indonesien: Kriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiisdayanty!!"

Reportern: Natten den 30 augusti var det en jättelik folkfest med den indonesiska popstjärnan Krisdayanti, som sjöng från jättescenen framför guvenörspalatset, Xananas palats, och dansade både med presidenten och premiärministern.

Reportern: Dagen slutade med ett spektakulärt fyrverkeri exakt vid midnatt, som lyste upp Dilis himmel i färger och omvandlade natten till dag.

Han kunde höra fyrverkerismällarna och, vem vet, kanske se dem också från sin säkra plats i sitt lands ambassad i den timoresiska huvudstaden.

Och det här är definitivt inte den rapport jag hade föreställt mig att göra när den 30 augusti gick till ända; festen på tioårsdagen av folkomröstningen som ledde till Östtimors självständighet.

SBS Radio är världens kulturellt och språkligt med diversifierade nationella radiosändare - som sänder på 68 språk varje vecka.

Källa: Beatriz Wagner, producent
portugisiskspråkiga program, SBS Radio Australia
Locked bag 028 Crows Nest NSW 1585 Australia
w 02 9430 2956, f 02 9438 1114, m 0412 656 406
www.sbs.com.au/portuguese

17 - Utvecklingen för mänskliga rättigheter i Östtimor

Utdrag ur FN:s
Rapport om utvecklingen av mänskliga rättigheter i Östtimor den 1 juli 2008 till 30 juni 2009
http://www.reliefweb.int/rw/rwb.nsf/db900SID/EGUA-7VXQK6?OpenDocument (på engelska)
Straffrihet avvisad: Ansvar för kränkningar av mänskliga rättigheter i det förgångna och i nutid

15 - Ilska när östtimoresisk "krigsförbrytare" återvänder hem

Den australiska federala polisen (AFP) har avbrutit en undersökning om en östtimores anklagad för krigsförbrytelser, därför att han har lämnat landet.

Gui Campos, som anklagas för inblandning i krigsförbrytelser under Indonesiens ockupation av Östtimor, flydde ut ur Australien igår.

En AFP-undersökning påbörjades efter att han kommit till Australien förra året.

En del medlemmar av regeringen har uttryckt ilska över att Campos tilläts resa och säger att Australien hamnat i internationell förlägenhet på grund av detta.

Den oberoende ledamoten för Lyne, Rob Oakeshott, säger att regeringen skulle ha gjort mer för att hålla Campos kvar här.

"Det är potentiellt ett mycket besvärligt fall för den australiska regeringen", sade han.

Regeringen och polisen säger att de inte hade någon makt att hålla honom i Australien, men de grönas ledare Bob Brown säger att fallet ställer allvarliga frågor.

"Genévekonventionen kräver att när det finns sådana påstådda brott, så ska landet i vilket personen finns försäkra sig om de utreds och anklagelserna läggs fram i rätt tid", sade han.

"Detta är inte 60 eller 70 år gamla brott, de utfördes inom de två senaste dekaderna", sade han.

15 - FN kritiserar Östtimor för frisläppandet av milisledare

Dili. Förenta Nationernas representant för mänskliga rättigheter i Östtimor kritiserade idag regeringens "inblandning" i frisläppandet av en indonesisk milisledare anklagad för brott mot mänskligheten.

Den tidigare rebelledarens Xanana Gusmão regering gick utom lagen, när den släppte milisledaren Martenus Bere förra månaden, sade Louis Gentile, lokal representant för FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter, till reportrar.

"Vad vi vet är att de legala sätten för att släppa någon ur fängelse inte följdes, så vad som än hände måste därför vara politiskt och det måste vara någon sorts inblandning", sade Gentile.

"Om det inte blir någon rättegång i Östtimor och inte heller någon adekvat rättegång i Indonesien så måste säkerhetsrådet ... öveväga vilka andra möjligheter det finns för att ställa dessa människor inför rätta, inklusive en internationell tribunal", sade han.

Regeringen har varit under korseld för sitt beslut att frisläppa Bere, som blev arresterad efter att ha kommit över gränsen till Östtimor den 8 augusti, för sin påstådda inblandning i kyrkomassakern i Suai 1999 i vilken upp till 200 människor dog.

Han släpptes under firandet av tioårsminnet av Östtimors självständighet efter en brutal 24-årig indonesisk ockupation genom en av FN stödd omröstning under milisvåld, som dödade omkring 1.400 människor.

Oppositionspartiet Fretilin lade denna vecka fram en motion i parlamentet om Beres frisläppande med syftet att ge president José Ramos-Horta fullmakt att avskeda regeringen.

Men Ramos-Horta är en stark anhängare av förlåtelse för dem som anklagas för rättighetsbrott under den indonesiska ockupationen under vilken minst 100.000 människor beräknas ha dött på grund av våld, sjukdomar och svält.

Bara en person är för närvarande i fängelse i Östtimor för våldsdåd i samband med omröstningen 1999. Ingen har framgångsrikt åtalats i Indonesien enligt Amnesty International.

15 - Stening straff för äktenskapsbrott i Aceh

Banda, Aceh, Indonesien. Enligt en ny lag i den indonesiska provinsen Aceh ska äktenskapsbrott straffas med stening. Lagen stipulerar också uppemot 100 piskrapp för våldtäkt, alkoholkonsumtion, homosexualitet och deltagande i spel. I provinsförsamlingen antogs lagen enhälligt på måndagen.

12 - Vädjan om rättegång om illdåd i Östtimors förflutna

Med anledning av frisläppandet av Martenus Bere, åtalad för brott mot mänskligheten i Östtimor, har ett antal ideella indonesiska och internationella organisationer gjort ett gemensamt uttalande. Du kan läsa det (på engelska) här ...

11 - Övergångsläger stängs

Övergångslägren (transitional shelters) Tasi-Tolu och Quarantina kommer att stängas under september tillkännagav ministern för social solidaritet, Maria Domingas Fernandes Alves, vid en presskonferens idag. De 105 berörda familjerna kommer att få återuppbyggnads- eller integrationspaket.

Ministern berättade också att alla internflyktingar nu lämnat tältlägret Metinaro, vilket var det sista tältlägret för internflyktingar som stängts och att det skedde den 22 augusti.

11 - Östtimors polis övertar ansvar för utbildningscentrum

Östtimors polisstyka, känd som PNTL, har övertagit det FN-stödda polisutbildningscentrumet, som en del av det gradvisa överlämnandet av ansvar från världsorganisationens fredsbevarande uppdrag till lokala tänstemän.

Polisutbildningscentrumet i huvudstaden Dili är den fjärde platsen som PNTL har överagit primäransvaret för sedan processen startades i maj i år i distriktet Lautem, följt av distrikten Oecussi och Manatuto.

Anläggningen, också stödd av Australien, Japan och Portugal, vill ge poliser utbildning och utveckling.

Dagens överlämnande markerades med en ceremony i närvaro av Atul Khare, generalsekreterarens särskilde representant, och Francisco Guterres, Östtimors statssekreterare för säkerhet, som representerade premiärminister Xanana Gusmão.

"Denna överföring är en ömtålig process", sade Khare. "Återtagandet betyder inte att PNTL har uppnått perfektion som polis eller inte har något behov av ytterligare ansträngningar för att stärka institutionen."

Han betonade att utvecklingen av en polisstyrka tar årtionden, sträcker sig långt bortom ett fredsbevarande uppdrags mandat.

"Östtimor är inte unikt i detta avseende. Det finns mycket äldre stater, som kämpar för att utveckla en effektiv och ansvarig polis", sade den särskilde representanten och underströk det starka partnerskapet mellan de timoresiska myndigheterna och FN-uppdraget, känt som UNMIT.

UNMIT och Östtimors regering arbetar tillsammans för att stegvis överlämna polisansvaret distrikt för distrikt grundat på grundliga bedömningar huruvida PNTL är redo att överta ansvaret.

FN-polis övertog det polisiära ansvaret 2006 efter strider - hänförda till skillnader mellan östliga och västliga regioner - bröt ut efter att 600 strejkande soldater, eller en tredjedel av de väpnade styrkorna. Det påföljande våldet krävde dussintals liv och drev 155.000 personer, eller omkring 15 procent av den totala befolkningen, från sina hem.

I förra veckan firade UNMIT tio år sedan den historiska av FN organiserade folkomröstningen, som ledde till det sydostasiatiska landets självständighet. Timoreserna gick ut i stort antal den 30 augusti 1999 för att rösta i folkomröstningen om sin framtid. Resultatet - tillkännagett fem dagar senare den 4 september - var ett överväldigande val av självständighet hellre än autonomi inom Indonesien.

10 - En ny stat sätter ambitiösa jämställdhetsmål

Östtimor i Sydostasien anstränger sig för att få jämställdhet mellan könen (gender equality) i sitt traditionellt patriarkala samhälle. Timoresiska kvinnor har gjort aktningsvärda framsteg på den politiska arenan, eftersom kvinnors rättigheter började få en framskjuten placering snart efter att landet vunnit sin självständighet 2002, skriver Elena Masilungan.

Dili. Timor-Leste eller Östtimor i Sydostasien, en av världens yngsta stater, är fullt upptagen med nationsbygget och att stärka förvaltningen i kölvattnet av förödelsen genom krig och konflikter.

Samtidigt görs ansträngningar för att omforma dess traditionellt patriarkala samhälle till ett mer genusjämställt. Så beslutna är dess lagstiftare att göra det att en grupp bland dem i augusit reste till Filippinerna, som nyligen har antagit en kvinnornas Magna Carta. Iden var att lära sig av den filippinska erfarenheten att skapa en lag om jämställdhet.

Filippinerna har just antagit - den 14 augusti 2009 - kvinnornas Magna Carta eller Republic Act (RA) 9710, som är direkt kopplad till Konventionen om eliminering av alla former av diskriminering av kvinnor, den internationella rättighetskatalogen för kvinnor. RA 9710 definierar också diskriminering av kvinnor och fastslår deras rättigheter enligt lagen, särskilt de fattigas och marginaliserades.

Det som talar för de timoresiska kvinnorna är att de kunde delta i nationsbyggandet direkt efter att deras land blev självständigt 2002.

Politiken är ett område i vilket timoresiska kvinnor har gjort betydande framsteg jämfört med kvinnor från andra länder i regionen.

"Kvinnor utgör 29,2% av alla parlamentsledamöter. Detta därför att vallagen föreskriver att politiska partier måst ställa upp minst en kvinnlig kandidat för varje femtal kandidater" förklarade Maria Fernanda Lay, ledare för den delegation med elva deltagare som kom till Filippinerna för en veckas studiebesök.

Andelen kvinnliga ledamöter i parlamentet är nästan 30% - det kritiska procenttal kvinnliga representanter i nationella församlingar, som rekommenderas av Förenta Nationerna - vilket gör Östtimor till det i detta avseende främsta landet i Sydostaasien.

Det är på 26 plats av 137 länder med det största antalet kvinnliga lagstiftare i nationella lagstiftande församlingar.

"Regeringen ratificerade genast CEDAW och dess tilläggsprotokoll 2003. Sedan skapade de en brottsbalk med ett genderperspektiv som till och med omfattar delar som kriminaliserar våld i hemmet."

"Vår kultur är fortfarande djupt patriarkal. Till och med en del manliga ledamöter i parlamentet är fortfarande traditionella i sitt tänkande. De ser inte behovet av förändring. Kvinnor å andra sidan, känner inte ens till sina rättigheter. De har en relativt låg läskunnighetsnivå. Även om en del av dem är medvetna om sina rättigheter, är de inte i stånd att kräva att dessa respekteras och skyddas. Män i Östtimor har alltid betraktat kvinnor som det svagare könet eller sin egendom", tillade Lay.

"Utmaningen för oss parlamentariker är att identifiera principer och praktiker som diskriminerar kvinnor och att stifta särskilda lagar, som ändrar dem. Samtidigt måste vi engagera var och en i detta genom att utbilda dem om vad könsjämlikhet är, särskilt kvinnor på gräsrotsnivå. Vi hoppas att kunna engagera i offentliga möten om dessa lagar, så att vi kan få deras åsikter och att det inte bara blir män, som kommer att tala där", sade Lay.

"Jag tror att det är nödvändigt för oss lagstiftare att föra dialoger och sprida information om våra föreslagna lagar med delar som förblir konservativa i sina synpunkter på genderfrågor såsom kyrkan. Därför att Östtimor, liksom Filippinerna har en till största delen katolsk befolkning, kan vi inte bortse från biskoparnas känslor avseende genderkänsliga lagar, särskilt de som gäller aborter användningen av moderna preventivmetoder. Vi måste fortsätta att ha en öppen kommunikation med kyrkans ledare", hävdar Lay.

Hittills finns det ingen konflikt mellan kyrkan och jämställdhetsivrare. Det här är en välkommen situation och varslar om att jämställdhet kan slå rot i en ny nation med en höggradigt patriarkal kultur.

10 - Appellationsdomstolen hotar att arrestera Gusmão

Chefen för appellationsdomstolen, Östtimors högsta domstol, Claudio Ximenes, har förklarat att han kommer att försöka att ställa dem, som släppte Marternus Bere från Becora-fängelset den 30 augusti 2009, inför rätta. Claudio Ximenes sade i sitt uttalande att "den myndigheten är ingen domare och har ingen rätt att beordra frigivande av någon från fängelset, som beordrats fängslad av en domare".

Enligt artikel 245, sektion 1 i Östtimors strafflag uppger Ximenes att vem som än med en olaglig handling ur fängelse befriar någon som enligt lagen förlorat sin frihet eller hjälper denne att fly ska dömas till fängelse i minst två och högst sex år.

Östtimors premiärminister Xanana Gusmão svarade efter sitt möte med Östtimors president José Ramos-Horta i presidentpalatset på torsdagen: "Jag är redo eftersom jag släppte honom." Östtimors tidigare statsöverhuvud utmanade högsta domstolens mod genom att säga: "Jag vet var Becora-fängelset är, så snart en domstol dömt mig, går jag själv dit."

Frisläppandet av Marternus Bere har splittrat de statliga institutionerna. Den 8 september röstade parlamentet mot president Ramos-Hortas resa till New York och förargade 1996-års mottagare av fredspriset, som hotade att avgå om inte parlamentet ändrade sitt röstning. Fallet med den frisläppte Marternus Bere har skapat en klyfta mellan offren och landets ledare. Efter en söndagsmässa i Suais kyrka fick Marternus Bere stryk av folket i närheten av marknade. Senare togs Marternus till en polisstation för att höras och hans pass togs i beslag. Han fördes sedan till Becora-fängelset för ett treårigt straff, men innan en månad gått ingrep statens ledare i den rättsliga processen och släppte honom.

10 - Räddningsplattform ska stoppa oljeläcka i Timorsjön

En mobil oljeplattform, som ska användas för att stänga ett läckande borrhål i Timorsjön, ska nå platsen inom några timmar, säger den federala ministern för naturresurser Martin Ferguson. Åtgärder för att stänga den läckande källan kommer att börja så snart plattformen West Triton är på plats i oljefältet Montara.

"Operatören av Montara-källan, PTTEP, beordrade idag plattformen West Triton, som har hämtats från Indonesien, att stänga den läckande källan och sedan stoppa olje- och gasflödet. Plattformen beräknas anlända till Montara-fältet vid midnatt i kväll", sade Ferguson i parlament idag.

West Triton kommer att placeras omkring två kilometer från oljeplattformen West Atlas och borra ett avlastningshål i en korsande rörledning.

Arbetet beräknas kräva upp till fyra veckor för avslutning och sedan kommer tung lera att pumpas ner i hålet för att dämma upp flödet.

Tusentals liter olja, gas och kondensat har läckt ut i Timorsjön sedan den 21 augusti från ett borrhål i närheten av West Atlas, 250 km från land.

Utsläppet mäter 70 gånger 20 nautiska mil och syns i 25 procent av detta område.

Ferguson sade att de goda nyheterna är att antalet av och storleken på synliga oljefläckar minskat.

"Färre fläckar har siktats från fartyg och bara en mycket liten mängd dispergeringsmedel krävdes igår", sade han och tillade att fläcken finns 170 kilometer från fastlandet.

Naturvårdsexperter fortsätter att utföra undersökningar av Ashmore-revet och närliggande öar, sade naturresursministern.

"Den senast tillgängliga rapporten visar inga oljedrabbade djur och inga tecken på förorening i området, vilket är tillfredsställande."

09 - Australisk polisundersökning om morden i Balibo 1975

09 - Parlamentet protesterar mot presidentens resa

Tisdagen den 8 september röstade parlamentet mot ett godkännande av president José Ramos-Hortas kommande resa till USA och Europa. Resultatet av omröstningen anses vara en protest mot presidentens uttalanden om att inte ställa milismän inför rätta och frisläppandet av Martenus Bere.

Presidenten hotade med att avgå och vid en ny omröstning idag godkändes resan.

07 - Parlamentsprotest mot frisläppandet av Bere

Oppositionspartiet Fretilins parlamentsledamöter lämnade idag kammaren i protest mot regeringens frisläppande av milisledaren Martenus Bere. Bere har åtalats för en massaker i Suai 1999 och anklagats för medhjälp till bortförande och våldtäkt. (Se notis den 6 september.

07 - John Howards hemliga plan för Östtimors självständighet

Paul Kelly skriver i en ny bok, The March of Patriots (Melbourne University Press), att den dåvarande australiske premiärministern John Howard och utrikesministern Alexander Downer redan från början av 1999 i hemligt arbetade för Östtimors självständighet, trots att de offentligt sade motsatsen. Howard menade att självstänighet var oundviklig.

06 - Skyldig till massaker och våldtäkt frisläppt

Förenta Nationernas kommissionär för mänskliga rättigheter, Navanethem Pillay, har i ett brev till president José Ramos-Horta den 2 september protesterat mot att Maternus Bere den 30 augusti överlämnades till indonesiska myndigheter. Bere greps och fängslades av östtimoresisk polis den 8 augusti. Bere var åtalad för brott mot mänskligheten i samband med en massaker i Suai 1999. [1]

Maternus Bere var också medansvarig för bortrövandet och våldtäkten av Juliana Dos Santos, "Alola", flickan efter vilken Alola-stiftelsen döpts.

Den 6 september 1999, några dagar efter att resultatet av folkomröstningen om Östtimors självständighet tillkännagetts, omringade Laksaur-milis tillsammans med indonesisk militär kyrkan i Suai. De kastade två handgranater mot kyrkoområdet och började sedan skjuta. De trängde in i området och angrep de bybor, som gömde sig där. Under angreppet dödades mellan 27 och 200 civila, bland dem kvinnor, barn och de tre prästerna Hilario Madeira, Francisco Soares och Tarsisius Dewanto. Många blev också sårade. Beres var befälhavare, danki, för en av de fem Laksaur-grupper, som utförde massakern.

Efter massakern förde Egidio Manek, befälhavare för en annan av de fem milisgrpperna, bort Juliana Dos Santos (Alola), som också gömde sig vid kyrkan, och tillkännagav att Juliana skulle bli hans fru. Hon fördes med våld tll Västtimor. Enligt tillämpliga lagar är Beres medskyldig till dessa förbrytelser. Det är tre internationella lagar som är tillämpliga:

I dessa lagars första paragraf sägs att en person, som planerat, anstiftat, beordrat, begått eller på annat sätt hjälpt till eller medverkat vid planeringen, förbedelserna eller genomförandet av ett brott är individuellt ansvarig för brottet.

Trots att FN:s enhet i Östtimor för allvarliga brott begärt Maternus Bere utlämnad från Indonesien, levde han där öppet i Västtimor. I början av augusti kom Bere till Östtimor. Han blev igenkänd i Suai och arresterad samt förd till Becorafängelset i Dili. På tioårsdagen av folkomröstningen beordrades personalen i fängelset i strid med Östtimors lagar av höga regeringstjänstemän att överlämna Bere till den indonesiska ambassaden. Där befinner ha sig troligen fortfarande.

Den 6 september på årsdagen av massakern prosterade fler än hundra timoreser framför ambassaden. [3]

04 - Nytt mediahus i Oe-cusse närmar enklaven till övriga Östtimor

Oe-cusse, Östtimors isolerade enklav, är nu närmare de övriga tolv distrikten i övriga Östtimor än någonsin tack vare ett nyligen invigt mediahus komplett med bredband för journalister och allmänheten.

Det nyaste regionala mediahuset invigdes idag i Oe-cusse och för upp enklaven till samma nivå som fyra andra distrikt, som redan har mediahus. Det första öppnades i Baucau i januari 2008.

Mediahus gynnar timoresiska journalister, särskilt de ute på landsbygden som tidigare för det mesta var tvungna att resa till Dili för att få tillgång till resurser nu tillgängliga i mediahusen.

I mediahusen har journalister fri tillgång till internet och kan låna utrustning såsom bandspelare och digitalkameror samt få tillgång till skrivare, skannrar och annan kontorsutrustning.

Viktigast är att journalister genom mediahusen får tillgång både till journalistutbildning och utbildning i förvaltning, ekonomi och reklam från ICFJ:s utbildare.

Det förväntas att det nya mediehuset i Oe-cusse också komemr att hjälpa till med att minska informationsgapet som finns mellan dem som lever i den isolerade enklaven och dem som lever i de andra tolv distrikten. Ett annat huvudmål för mediehuset är att öka informations- och nyhetsflödet över hela Östtimor.

Filomena Sila, det nya mediehusets koordinator, är en erfaren journalist och var den förre chefen för enklavens byradio Atoni Lifau.

Radio Comunidade Atoni Lifau, idag också officiellt återöppnad efter omfattande ombyggnad genom ett bidrag från AusAID.

Andra mediehus, som redan är ogång, finns i Dili, Ermera, Baucau och Suai. Mediehuset i Suai öppnas officiellt i slutet av oktober. Kommande mediehus finns bland annat Maubisse (Ainaro-distriktet) och kanske också i Balibo (Bobonaro-distriktet).

Mediehuset i enklaven Oe-cusse är ett initiativ gemensamt för det timoresiska journalistförbundet (AJTL), Östtimors journalistsyndikat (SJTL), the Centre for Investigative Journalists (CJITL), Östtimors fotografers förening (TILPA), Östtimors lokalradioförbund (ARKTL) och det internationella centret för journalister (ICFJ) och är det andra av en grupp på fem som etableras i Dili, Baucau, Ermera, Suai och Oe-Cusse.

Etableringen av ett nätverk av regionala mediehus i landet är ett av de projekt som möjliggjorts av det femåriga programmet Stärkande av oberoende medier (Strengthening Independent Media Program) omfattande 5,6 miljoner USA-dollar, som stöds av USAID och AusAID gemensamt.

03 - NRC bygger skolor och utbildar lärare i 30 byar

Det norska flyktingrådet (Norwegian Refugee Council - NRC) har i samarbete med Östtimors undervisningsministerium nyligen startat byggandet av 30 landsbygdsskolo. Dessutom kommer NRC att driva på-jobbet-utbildning av lärare i var och en av dessa skolor för att ytterligare förbättra lärandet för barn på landsbygden.

Det här projektet har möjligtgjorts genom stöd från det norska utrikesministeriet, som ställt 2,7 miljoner dollar till förfogande för att bekosta arbetna i de 30 skolorna på landsbygden i Manatuto och Ermera.

"Vi vet att utbildning är viktig för Östtimors framtid, för ekonomin och för social stabilitet. Norge gläder sig över att kunna stödja det här projektet", säger ambassadör Eivind S. Homme.

"NRC har haft ett nära samarbete med utbildningsministeriet från projektets första dag. Iden är att reparera eller bygga skolor i de områden, som utbildningsministeriet inte har kapacitet att nå de närmaste åren", förklarar Alfredo Zamudio, NRC:s landschef i Östtimor.

Efter att ha vunnit självständighet 2002, efter 24 år av indonesisk ockupation drabbades Östtimor åter av en våldsvåg 2006, då fler än 100.000 männsikor blev internflyktingar. Som ett av de fattigaste länderna i världen har Östtimor en svag infrastruktur med dåliga vägar på landsbygden. Byar kan vara isolerade i veckor under regntiden. Två år efter 2006 års våld är läget nu stabilt och återvänder långsamt till det normala.

Efter etableringen i landet i november 2006 har NRC byggt 595 övergångsbostäder och förvaltat dessa och på så sätt påtagligt bidragit till nedläggning av de otrygga tältlägren. Dessutom och som en ansträngning för att öka den social sammanhållningen i områden med återflyttning, har NRC också skapat och utvecklat ett ungdomsutbildningsprogram (Youth Education Program - YEP) med mer än 200 ungdomar i utbildning för närvarande. NRC har också reparerat en hälsovårdsklinik i Dili och fem kontor för regeringens dialoggrupper.

Enligt NRC har det blivit enklare att ta sig an denna enorma logistiska utmaning genom att kapaciteten finns i landet.

"Med skolprojektet arbetar vi bara i två distrikt även om behoven finns över hela landet. När det gäller det praktiska, kan det inte sägas tydligt nog att vi kämpar mot tiden, försöker göra så mycket som möjligt innan regntiden gör allt dubbelt så svårt. Alla gör sitt bästa, byarna, handlarna, nationella och lokala myndigheter; det är gott att se hur goda människor arbetar tillsammans i detta projekt", säger Alfredo Zamudio.

"För många år sedan, när Norge gav Nobels fredspris till José Ramos-Horta och biskop Belo, hoppades vi att det skulle hjälpa Östtimor att bli ett land i fred med utveckling och social rättvisa. Även om vägen kan bli lång, är jag glad över att se hur Norge även med detta projekt arbetar tillsammans med Östtimors folk", säger Norges särskilde Östtimorsändebud, biskop Gunnar Stalsett.

03 - Indonesiens och Östtimors försvar ökar samarbetet

[Lägg märke till att notisen kommer från den indonesiska nyhetsbyrån Antara. Tommy Pollák/Östtimorkommittén]

Dili. Indonesiens och Östtimors överbefälhavare kom i torsdags här överens om att öka samarbetet mellan de två ländernas väpnade styrkor.

Överenskommelsen nåddes vid ett möte mellan det indonesiska försvarets (TNI) befälhavare general Djoko Santoso och hans timoresiska motpart brigadgeneral Taur Matan Ruak i den senares högkvarter i Tositolu, Dili.

"Samarbetet kommer att omfatta utbildning, träning, kapacitetsuppbyggnad oc annat", sade general Djoko Santoso.

Djoko sade att hans besök i Östtimor var viktigt därför att det var ett bevis på att relationerna mellan de två länderna kontinuerligt förbättras.

Den indonesiiske befälhavaren, som kom till Östtimor på en inbjudan av general Matan Ruak, åtföljdes av ett antal höga TNI-officerare, bland andra chefen för Udayana 9th Military Command, generalmajor Hormangaradja Pandjaitan.

TNI-delegationen anlände till Dilis Nicolau Lobato-flyplats klockan 09:45 lokal tid med ett flygplan från den 17:e skvadronen med bas på Bali.

Matan Ruak uttryckte tillfredsställelse och stolthet över Djokos besök, som förlöpte i en varmt vänskaplig och broderlig atmosfär. Det var första gången en TNI-befälhavare besökte Östtimor efer att landet förklarat sin självständighet från Indonesien.

Säkerheten var hög, men människor i Dili och dess omgivningar hälsade den indonesiska militärdelegation entusiastiskt.

En östtimoresisk källa sade att inbjudan faktiskt gick till TNI:s högkvarters för några år sedan. "Vi bjöd in TNI-befälhavaren för åtskilliga år sedan, men det var först nu han kunde komma", sade källan.

General Djoko Santoso välkomnades med en militär ceremoni vid Östtimors försvarshögkvarter. General Matan Ruak följde Djoko under fyra timmarsbesöket.

"Vi har kommit överens om att de två ländernas regeringar ska främja olika samarbetsaktiviteter och en inventering av behoven för det kommer att göras snart", sade Djoko Santoso.

Till journalister sade general Matan Ruak att "besöket är mycket viktigt för att förbättra och främja relationerna mellan de två länderna. Vi tackar den indonesiska regeringen liksom vår regering för detta tillfälle", sade han.

Beträffande samarbetsplanen sade general Matan Ruak att den också skulle omfatta samarbete i gränsområdena och kapacitetsuppbyggnad.

02 - Landet befriades, men vem äger det?

När Indonesien lämnade Östtimor, med en av den nya tidens mest förödande den brända jordens-taktiker i september 1999, lämnade det också landet med markkonflikter ackumulerade under två koloniala ockupationer.

Östtimor, ett territorium tre fjärdedelar så stort som El Salvador, har en förhållandevis spridd landsbygsbefolkning och huvudstaden Dili är den enda större staden. Det finns mycket få stora landegendomar i Timor med undantag för kolonialtidens kaffeplantager i de centrala bergsdistrikten. (Det är värt att komma ihåg att kaffe uppskattas vara 80 % av den producerande icke-oljeekonomin.)

FN:s, och det självständiga Östtimors första regeringars, politik var att försöka bygga upp andra viktiga instutitioner före frågan om markägandet, som alla visste var mycket kontroversiell.

Pedro Xavier, den timoresiske tjänsteman som förestod FN:s övergångsdministrations mark- och egendomsenhet, beskrev bakgrunden i en rapport till Östtimors konferens om hållbar utveckling 2001:

01 - LH Faktahäfte: Rättvisa fortfarande en ouppfylld internationell förpliktelse

För att tänka över de tio åren efter folkomröstningen har La'o Hamutuk tagit fram en serie faktahäften både på tetum och engelska De kan laddas ner från http://www.laohamutuk.org/reports/09bgnd/09FactSheets.htm. Nedan följer texten från ett av de fyra häftena.

Rättvisa för Östtimor forfarande en ouppfylld internationell förpliktelse
- en orienterande skrift från La'o Hamutuk. Augusti 2009

Indonesiens olagliga invasion och ockupation av Östtimor dödade mer än 150.000 människor mellan 1975 och 1999. Förenta Nationernas generalförsamling fördömde den brutala militära ockupationen åtta gånger. Men militärt och politiskt stöd från Australien, USA, Storbritannien och andra länder gjorde det möjligt. Som det dokumenterats i Chega!-rapporten omfattar det räkneliga brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och andra brott som faller under internationella lagar.

Idag, tio år efter att timoresiska väljare modigt och fredligt röstade för självständighet, fortsätter varaktig straffrihet dessa brott att hemsöka vårt folk och skapa problem detta lands framtid. Ingen av de huvudsakliga förövarna har ställts inför rätta och modellen med att "stora män" inte görs ansvariga för brottsliga handlingar genomsyrar Östtimors samhälle, bryter ofta ut i våld och vedergällning underlättad och uppmuntrad av förväntad straffrihet.

Arbete med "försoning", "amnesti" och "fortsättningen framåt" hjälpte till att uppnå viktiga mål på medellång sikt omfattande bland annat förhindrandet av våld över gränsen och från milisen/TNi efter 1999, få flyktingar att återvända från Indonesien 1999-2001 och den påföljande utvecklingen av vänskapliga diplomatiska förbindelser mellan Östtimors och Indonesiens regeringar. Tio år efter ockupationen är Östtimor fortfarande ekonomiskt beroende av sin granne i väster. Förra året, till exempel, kom 42 % av all import från Indonesien.

Dessa ansträngningar att befästa relationerna med indonesiska ledare har förhindrat Indonesiens och Östtimors folk att förstå och acceptera de brott som begicks i deras namn och mot deras familjer. De hämmar utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati i Indonesien och hindrar timoresiska offer från att övervinna sina trauman och fortsätta sina liv.

Dessutom gör det ledarna för Förenta Nationerna och en del medlemsstater till hycklare. De har flera gånger sagt till Östtimors folk att de inte skulle låta straffrihet råda, men har misslyckats med att skapa effektiva medel för att uppnå rättvisa. Det här exemplet - ledares löften som inte åtföljs av handling - är förödande för vår nya demokrati.

Under de gångna tio åren har Indonesiens och östtimors regeringar uppredpade gånger visat att de ensamma inte kan eller inte vill skapa rättsliga processer tillräckligt starka för att få slut på straffrihet för förövare på hög nivåav brott mot mänskligheten. Deras folk behöver och förtjänar mänsklighetens stöd för att uppnå rättvisa: Förenta Nationerna måst upprätta en internationell tribunal.

I oktober 1975 mördade indonesiska soldater fem utländska journalister, som arbetade för australiska media, och soldaterna mördade en sjätte under invasionens två månader senare tillsammans med tiotusentals civila timoreser. Dessa brott markerade början på ett kvarts sekels illdåd, misshandel, massakrer och andra brott mot de mänskliga rättigheterna, som upprätthöll en illegal främmande militärockupation. Inte en enda av de politiska och militär a ledare som planerade och beordrade dessa brott har ställts till svars och många fortsätter inneha poster med makt och inflytande i Indonesien och annorstädes.

I april 1999 blev det internationella samfundet chockerat av den öppna brutaliteten i massakrer i kyrkan i Liquiçá och Manuel Carrascalãos hem i Dili. Även om den indonesiska militären hade dödat tusentals gånger fler människor under de föregående 23 åren, bevittnades dessa mord av utlänningar som hade kommit till Östtimor för att förbereda den kommande folkomröstningen. De var del av en systematisk kampanj med terror, våld och hotelser från den indonesiska militären och milisen de styrde med avsikt att undergräva förhindra folkomröstningen. Kampanjen misslyckades, men den krävde nästan 1.500 timoresiska liv och förstörde tre fjärdedelar av byggnader och infrastruktur över hela landet.

Tio år senare samlades offer för och överlevande från dessa massakrer för att minnas, men erhöll ringa erkännande från internationella representanter och timoresiska ledare (även om presidenten, premiärministern och UNMIT-chefen hade lovat att närvara) och inget från Indonesien. Trots att stor uppmärksamhet har ägnats åt offren för den senare krisen 2006, har de som blev offer för indonesiska styrkor under ockupationen i stort sett glömts, kallats "hjältar" även om de var barn eller civila och fått höra att den enda rättvisa de behöver är nationell oberoende.

Om Östtimor ska ha framgång som ett fredligt, demokratiskt land styrt av lagar behöver det fortsatt stöd från det internationella samfundet, särskilt avseende rättsväsendet. På egen hand har detta nya, lilla land varken den politiska eller mänskliga kapaciteten att åtala brottslingar som fått en fristad av vår stora granne.

Brott mot mänskligheten begångna i Östtimor mellan 1975 och 1999 bröt direkt mot FN:s säkerhetsråds och generalförsamlings resolutioner. De begångna efter maj 1999 kränkte också ett av Förenta Nationerna framförhandlad överenskommelse som gav den indonesiska polisen ansvaret för säkerheten under folkomröstningen. Förenta Nationernas anställda hörde till offren, men hela mänskligheten har en plikt att beivra sådana brott för att säkerställa att de inte händer igen.

Om den internationella brottmålsdomstolen hade skapats, när dessa brott begicks, hade höga indonesiska tjänstemän troligen stått bakom dess skrank. Men eftersom den inte fanns, så har Förenta Nationerna och det internationella samfundet en plikt gentemot offren i Östtimor och till hela mänskligheten för att skapa en mekanism för att uppnå rättvisa.

Källa: La'o Hamutuk - The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (Östtimor)
telefon +670 332 5013, mobil +670 730 2439
webb www.laohamutuk.org

Augusti

31 - Indonesiska handlare styr marknaden

Stånden på Mercado-marknaden berättar hela historien: nästan allting här från tandkräm till hushållsapparater, från kläder till kryddor liksom gurkmeja kommer från Indonesien.

Att handla här känns till stor del som på vilken marknad som helst i en större stad i Indonesien, med människor som pratar och skriker på varandra på indonesiska. Indonesiska handlare blandas med infödda och det gemensamma språket underlättar affärerna.

"Utsikterna är utmärkta", säger en leende Joko, klädhandlare från Surakarta på centrala Java, som regelbundet kommer till Östtimor.

På gatorna varvar ungdomarna upp sina japanska skotrar importerade från landets närmaste granne; de oräkneliga bilar och lastbilar som täppar till gatorna är också ett vittnesmål om en spirande medelklass.

En decennium efter självständigheten förblir Indonesien den viktigaste affärspartnern för det fattiga Östtimor.

Importen från Indonesien fortsätter att växa varje år. 2008 nådde Indonesiens export till sin tidigare koloni 110 miljoner dollar, en dramatisk ökning från 38 miljoner 2007, enligt statistik The Jakarta Post fått från den indonesiska ambassaden här.

På andra plats kommer Singapore med en handelsvolym på 50 miljoner förra året, följt av Australien med 40 miljoner och Vietnam samt Malaysia med 30 miljoner var enligt statistiken.

Indonesien förser Östtimor med basprodukter, bränsle, bilar och delar, elektronik och möbler. Och den tidigare kolonialherren gör allt för att bevara sin exports konkurrenskraft.

"Vi kommer att fortsätta att expandera de bilaterala handelsrelationerna varje år", säger Indonesiens ambassadör i Östtimor Eddy Setiabudhi.

Tillfällena att göra affärer fortsätter att vara många för indonesiska investerare, när Östtimor förbereder infrastrukturutveckling för att locka till sig direkta utlandsinvesteringar och skapa jobb.

Faustino Cardoso Gomes, direktör för Östtimors nationella universitets forskningscentrum, säger att Xanana Gusmãos administration har prioriterat handel med Indonesien framför handel med andra länder som Singapore och Australien, eller till och med den tidigare kolonialmakten Portugal, därför att landet är starkt beroende av Indonesien för huvuddelen av sina basförnödenheter.

För att stödja ansträngningarna att förbättra de bilaterala relationerna har Indonesien skapat ett indonesiskt kulturcentrum med syfte att främja indonesisk kultur i Östtimor för bättre förståelse mellan de två folken.

Även om institutionen redan är här, letar ambassaden fortfarande efter en byggnad för performancer och kurser i indonesiska.

Elever vid St. Joseph high school i Dili, som lärt sig spela angklung (ett slaginstrument av bambu) i kulturcentret, uppträdde nyligen vid firandet av den indonesiska självständighetsdagen på den indonesiska ambassaden tillsammans med angklung-artister från Mang Ujo-studion i Bandung.

De två länderna vårdar fortfarande såren efter årtionden av konflikt, men samarbetar nu inom säkerhet och försvar, där Indonesien tillhandahåller utbildning för den östtimoresiska polisstyrkan och Östtimors överbefälhavare general Taur Matan Ruak har bjudit in sin indonesiske motsvarighet till ett besök i dili i september.

Resan kommer att vara den första en hög indonesisk militär gör till Östtimor för att bluffa om samarbete under det förgångna decenniet.

Det bilaterala samarbetet har tills nu huvudsakligen fokuserat på gemensam gränssäkerhet, som också omfatta FN-polisen, tull och övningar loiskom migrationsmyndigheter i de två länderna.

30 - President Ramos-Hortas tal vid firandet av tioårsdagen av folkomröstningen om självständighet

Den 30 augusti 1999 organiserade FN en folkomröstning som gav Östtimors folk möjligheten att utöva sitt självbestämmande beträffande territoriets status, en del av Indonesien, om än med viss autonomi, eller en självständig stat. Befolkningen röstade med ett överväldigande flertal för självständighet. Idag firades tioårsdagen av denna historiska händelse i Östtimor. Läs här president José Ramos-Hortas tal vid högtidligheten.

29 - Alkatiri minns turbulent årtionde

När östtimoreserna firar tioårsdagen av folkomröstningen, som ledde till landets självständighet, presenterar Jakarta Globe sin medarbetares Ezki Suyanto intervju med landets förste premiärminister Mari Alkatiri, 59, i hans bostad i Farol, Dili, i slutet av förra månaden.

När ni avgick 2006, sade ni att det hade varit inblandning från utsidan. Vad menade ni?

Jag hyser inga tvivel. Jag hyser fortfarande inga tvivel. Det är klart för mig att det fanns en konspiration. Den började i mitten av 2005, när australiska media började att skada min image. den australiska regeringen vid den tiden var verkligen en konservativ regering.

Det var klart att de var medvetna om att efter 2006, med olje- och gasinkomster, skulle jag kunna göra mycket bättre för det här landet. Så det måste stoppas och de hade framgång med att få sympati och stöd inifrån landet, till och med från Xanana [Gusmão]. Krisen var en inter konfrontation mellan premiärministern och republikens president.

Presidenten och polisen var mot regeringen därför att han hade misslyckats med att få stöd från F-FDTL (Timor Leste Defense Forces, också kända som Falintil) vilket också omfattar polisen.

En stark regering behöver ett starkt politiskt parti bakom sig. Så det skulle vara mycket bättre att partiledaren arbetade på heltid för partiet snarare än att vara för upptagen av regeringen. Det betyder inte att jag inte komemr att hjälpa regeringen, naturligtvis. Jag kommer att göra det. Jag har klargjort för centrakommittén att jag inte är beredd att gå tillbaka, att partiet måste vara starkt.

Fretilin är majoritetspartiet och har enkel majoritet i parlamentet med 29 procent av platserna. Varför är inte Fretilin vid makten?

Det är en mycket underlig situation i det här landet, i vilket en del människor inte respekterar folkviljan. Ledarna tror att de är starkare än folkviljan.

Ledare som like Xanana Gusmão och Ramos-Horta tror att de är stjärnor, som kommer att vara stjärnor hela tiden.

Jag framförde förslaget. Vi kommer att lägga fram en motion för diskussion i parlamentet. Det är konstitutionellt. Vi kan inte bara sitta och ingenting göra till (valåret) 2012. Vi erkänner inte regeringens legitimitet, men framför allt är läget dåligt, särskilt inom ekonomin och överallt är det korruption.

Även om vi trycker på för ett tidigt val, så måste vi göra det med lagliga och konstitutionella medel. Man kan verkligen inte upprepa 2006-års scen och använda våld som ett verktyg för politiska mål. Vi måste sätta stopp för den här våldskulturen, ha fred och en demokratisk kultur.

Vi har gjort kampanjer och vi går till gräsrotsmöten för att sprida budskapet: inget mer våld. Vi måste respektera vår konstitution och våra lagar.

Tio år efter folkomröstningen och sju år efter självständigheten, vad är er reflektion över Östtimor?

Upp och ner. Vi började på rätt sätt men fick många problem. Människor är omedvetna om att utveckling tar tid. Att bekämpa fattigdom kan inte ske på en dag och vi var tvungna att ta itu med krisen 2006.

Misstagen är inte gräsrotsnivåns, utan ledarskapets. En del ledare drömmer om att de kan göra det bättre på kort tid och det är skälet till att vi verkligen fick krisen. Nu är vi på tillbakagång, särskilt när det gäller att bygga upp instutitioner, när människor börjar att rasera allt som omsorgsfullt byggts upp.

Nu står vi inför en mängd problem, så som ohejdad korruption, av det enkla skälet att det system, som byggts blivit förstört av den nuvarande regeringen. Vi fick vår självständighet, men vi skulle ha kunnat åstadkomma mer, särskilttvå eller tre år efteråt, när vi fick pengar från olje- och gasreserverna.

Hur länge kommer Östtimor att vara beroende av det internationella samfundet?

Förenta Nationerna kan inte stanna här i mer än två år eller så, men för utländsk militär och polis är det dags att lämna [landet]. Vi behövde dem 2006, när militär och polis var i konflikt. Om man har armén på en sida och polisen på den andra, kan man inte göra någonting.

Jag bjöd in utländska trupper att komma, men nu är det inte längre någon sådan konfrontation, så det är dags för dem att ge sig av. En del polis- och arméutbildare kan stanna.

Det är fortfarande en lång väg för att utveckla det här landet, trots det har ni vägrat att låna från grupper som den Internationella valutafonden. Varför?

Jag var alltid medveten om att förr eller senare skulle vi få inkomster från olja och gas, så vad är lånen till för? Det skulle bara skapa korruption. En stat är som ett stort bolag. Du måste förbättra kvaliteten hos din administration.

28 - Australier vann första Tour de Timor

Dili. Australiska cyklister dominerad Östtimors första internationella cykeltävling arrangerad för att fira 10-årsdagen av landets folkomröstning om självständighet. Neil Van der Ploeg från Austalien vann det 450 km låna etapploppet på MTB. Hans första pris var hela 15.000 dollar. Äve andraplatse belades av en australier. Damklassen vanns också av en australiska, Tory Thomas.

27 - Ny rapport om Östtimor från Amnesty

FN:s säkerhetsråd borde etablera en internationell brottstribunal med jurisdiktion över alla grova kränkningar mot de mänskliga rättigheterna i samband med Östtimors folkomröstning om självständighet 1999 och de föregående 24 åren av indonesisk ockupation, sade Amnesty International i en rapport som presenteras idag för att markera tioårsdagen av självständighetsomröstningen.

Ett årtionde efter att Östtimor röstade för självständighet fortsätter en kultur av straffrihet att hemsöka landets befolkning.

Grundat på ett uppdrag i Östtimor i juni, ger Amnesty Internationals rapport Vi ropar efter rättvisa, straffrihet består i Östtimor efter tio år (We Cry for Justice, Impunity persists 10 years on in Timor-Leste) en översikt över hur de flesta förövarna av brott begångna mellan 1975 och 1999, också de som förde befäl vid den tiden, ännu inte åtalats vid en trovärdig, oberoende och opartisk tribunal, varken i Indonesien eller Östtimor.

"Trots nationellt och internationellt sponsrade juridiska initiativ har Östtimors folk fortsatt nekats rättvisa och skadestånd. 1999 dödade den indonesiska militären och deras anti-självständighetsmilis feler än tusen timoreser inför världens ögon, men det har inte ukrävts något riktigt ansvar för dessa våldsdåd", sade Donna Guest, Amnesty Internationals ställföreträdande direktör för Asien-Stilla havet.

"Besvikna timoresiska offer vittnade gång på gång för olika organ, men de har ännu inte sett några betydande tecken på ansvar", sade Donna Guest.

Medan ett antal förövare på lägre nivå har dömts, är de flesta för brott mot mänskligheten misstänkta fortfarande på fr fot i Indonesien.

De timoresiska och indonesiska regeringarna har valt att undvika rättvisa för offren för de grova kränkningarna av mänskliga rättigheter i Östtimor genom mekanismer som den för Indonesien och Östtimor gemensamma sannings- och vänskapskommissionen från 2005, vilka inte omfattar åtal av förövare.

"Den väg som dessa två regeringar valt har försvagat laglydigheten i de bägge länderna", sade Donna Guest. "Offren behöver ett tydligt åtagande av de indonesiska och östtimoresiska regeringarna och Förenta Nationerna att utreda alla anklagelser och ställa de för de grova kränkningarna mot mänskliga rättigheter begångna mellan 1975 och 1999 ansvariga inför rätta."

FN:s säkerhetsråd, som tidigare var en uttalad förespråkare för rättvisa för offren för våldet 1999, har de senaste åren misslyckats med att följa upp sitt åtagande till det timoresiska folket. Amnesty International vädjar till FN:s säkerhetsråd att sätta upp en långsiktig, omfattande plan för ett slut på straffriheten för dessa brott, inklusive upprättandet av en internationell brottstribunal med jurisdiktion över alla brott begångna i Östtimor under den indonesiskaa ockupationen mellan 1975 och 1999.

26 - Några fakta om Baucausjukhuset som omtalas i artikeln Paradise Still Lost

För att få en balanserad syn på Baucausjukhuset i förhållande till nedanstående utdrag ur artikeln Paradise Still Lost:

Jag hoppas att de anonyme australiske utredaren, som citerades av Cameron England, överväger att bekräfta de ovan nämnda sakförhållandena, innan han fler gångr låter sig citeras anonymt.

Om det finns några anklagelser om att anbudsprocessen enligt vilken "....ett koreanskt bolag, som vann kontraktet trots att dess anbud låg 2 miljoner dollar högre än dess konkurrenters..." borde det göras en utredning avseende hälsoministeriet, planerings- och finansministeriet och premiärministern i den andra konstitutionella regeringen.

26 - Sammanfattningar av de gångna tio åren

Tioårsdagen av folkomröstningen 1999, som avslutade 24 års brutal, olaglig indonesisk militärockupation av Östtimor, är ett tillfälle att utvärdera var landet är nu, att reflektera över det förflutna och begrunda framtiden. För att högtidlighålla tillfället har La'o Hamutuk skrivit flera bakgrundsrapporter, som utvärderar den senaste dekadens framsteg, ser på den nuvarande situationen och förslår vad som återstår att göra.

Källa: La'o Hamutuk (The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis)

21 - Nedtystandet av Östtimor: utelämningarnas parodi

Östtimorkännaren John Pilger har skrivit om händelserna runt invasionen 1975 med anledning av den nya Balibo-filmen. Vi återger artikeln ur New Statesman nedan.

It is ten years since East Timor's referendum on freedom from Indonesia - but, as the gaps in a new film show, the western cover-up continues.

On 30 August it will be a decade since the people of East Timor defied the genocidal occupiers of their country to take part in a United Nations referendum and vote for their freedom and independence. A "scorched earth" campaign by the Indonesian dictatorship followed, adding to a toll of carnage that had begun 24 years earlier when Indonesia invaded tiny East Timor with the secret support of Australia, Britain and the United States. According to a committee of the Australian parliament, "at least 200,000" died under the occupation, a third of the population.

Filming undercover in 1993, I found crosses almost everywhere: great black crosses etched against the sky, crosses on peaks, crosses in tiers on the hillsides, crosses beside the road. They littered the earth and crowded the eye. A holocaust happened in East Timor, and it tells us more about rapacious western power, its propaganda and true aims, than even current colonial adventures. The historical record is unambiguous that the US, Britain and Australia conspired to accept such a scale of bloodshed as the price of securing south-east Asia's "greatest prize" with its "hoard of natural resources".

Philip Liechty, the CIA operations officer in Jakarta at the time of the invasion, told me: "I saw the intelligence. There were people being herded into school buildings by Indonesian soldiers and the buildings set on fire. The place was a free fire zone . . . We sent them everything that you need to fight a major war against somebody who doesn't have any guns. None of that got out . . . [The Indonesian dictator] Suharto was given the green light to do what he did."

Britain supplied Suharto with machine-guns and Hawk fighter-bombers, which, regardless of fake "assurances", were used against defenceless East Timorese villages. The critical role was played by Australia: this was Australia's region. During the Second World War, the people of East Timor had fought heroically to stop a Japanese invasion of Australia. Their betrayal was spelled out in a series of leaked cables sent by the then Australian ambassador in Jakarta, Richard Woolcott, prior to and during the Indonesian invasion in 1975.

Echoing Henry Kissinger, he urged "a pragmatic rather than a principled stand", reminding his government that it would "more readily" exploit the oil and gas wealth beneath the Timor Sea with Indonesia than with its rightful owners, the East Timorese. "What Indonesia now looks to from Australia", he wrote, as Suharto's special forces slaughtered their way across East Timor, "is some understanding of their attitude and possible action to assist public understanding in Australia".

Two months earlier, Indonesian troops had murdered five newsmen from Australian TV near the East Timorese town of Balibo. On the day the capital, Dili, was seized, they shot dead a sixth journalist, Roger East, throwing his body into the sea. Australian intelligence had known 12 hours in advance that the journalists in Balibo faced imminent death, and the government did nothing. Intercepted at the Australian spy base Defence Signals Directorate near Darwin, which supplies US and British intelligence, the warning was suppressed so that it would not expose the western governments' part in the conspiracy to invade, or the official lie that the journalists had been killed in "crossfire".

The then secretary of the Australian defence department, Arthur Tange, a notorious cold warrior, demanded that the government should not even inform the journalists' families of their murders. No minister protested to the Indonesians.

This criminal connivance is documented in Death in Balibo, Lies in Canberra, by Desmond Ball, a renowned intelligence specialist, and Hamish McDonald.

The Australian government's complicity in the journalists' murder and, above all, in a bloodbath greater proportionally than that perpetrated by Pol Pot in Cambodia has been cut from a major new film, Balibo, which has begun its international release in Australia. Claiming to be a "true story", it is a travesty of omissions. In eight of 16 drafts of his screenplay, David Williamson, the distinguished Australian playwright, graphically depicted the chain of true events that began with the original radio intercepts by Australian intelligence and went all the way to Prime Minister Gough Whitlam, who believed East Timor should be "integrated" into Indonesia. This is reduced in the film to a fleeting image of Whitlam and Suharto in a newspaper wrapped around fish and chips.

Williamson's original script described the effect of the cover-up on the families of the murdered journalists, their anger and frustration at being denied information and their despair at Canberra's scandalous decision to have the journalists' ashes buried in Jakarta with Ambassador Woolcott, the arch-apologist, reading the oration. What the government feared if the ashes came home was public outrage, directed at the west's client in Jakarta. All this was cut.

The "true story" is largely fictitious. Finely dramatised, acted and located, the film is reminiscent of the genre of Vietnam movies, such as The Deer Hunter (1978), which artistically airbrushed the truth of that atrocious war from popular history. Not surprisingly, Balibo has mostly been lauded in the Australian media, which took minimal interest in East Timor's suffering during the long years of Indonesian occupation. So enamoured of General Suharto was the country's only national daily, the Australian, owned by Rupert Murdoch, that its editor-in-chief Paul Kelly led Australia's principal newspaper editors to Jakarta to shake the tyrant's hand.

I asked Balibo's director, Robert Connolly, why he had cut the original script and omitted all government complicity. He replied that the film had "generated huge discussion in the media and the Australian government" and in that way "Australia would be best held accountable". Milan Kundera's truism comes to mind: "The struggle of people against power is the struggle of memory against forgetting."

20 - FN kommer att dra ner på engagemanget i Timor

Förenta Nationerna förbereder att gradvis minska sin närvaro i Östtimor och tror att Australien skulle kunna göra det samma, säger missionens stabschef, Gerard Gallucci.

Den 1600 personer stora FN-styrkan, som huvudsakligen består av poliser, har fokuserat på träning och handledning av den lokala polisen sedan våldsutbrottet 2006, som fljde på tillbakadragandet av utländska styrkor.

Gallucci sade att läget varit lugnt sedan början av förra året, när rebeller attackerade presidenten, José Ramos-Horta, och han förväntade att FN börjar minska sina styrkor så snart som nästa år. Men alla tillbakadraganden skulle bli gradvisa och utformade för att förhindra ett säkerhetsvakum och en upprepning av störningarna 2006 och 2008.

"Säkerhetsnivån är för tillfället hög",sade Gallucci. "Läget har förbättrats väsentligt under de gångna 18 månaderna ... De kommande månaderna och åren kommer det att bli en del neddragningar. Vi kommer inte att göra det som vi gjorde förra gången FN överlämnade ansvaret till lokala styrkor.

"Den här gången ska vi hålla antalet av våra poliser konstant under en tid för att hjälpa till med handledning. Vi sätter in upp något datum för detta."

Gallucci, som besökte Canberra för att tala i Australian Defence College och möta regeringstjänstemän, sade att uppdraget troligen skär ner sin budget på 205 miljoner dollar nästa år med omkring 10 procent före tillbakadragandet av styrkor. Det är "ett riktigt antagande" att Australien också skulle kunna minska sin styrka på 650 personer.

"Vi skull inte ha startat processen själva om vi inte tyckte det var bra att Timor i ökande grad kan stå för sin egen säkerhet", sade han.

"Vi har hört förslag att Australien och Nya Zeeland kommer att minska sina styrkor. Jag tror inte vi skulle bli överraskade av det."

Gallucci sade att under de tio år sedan östtimoreserna röstade för självständighet har de största prestationerna varit upprättandet av en stabil demokrati och ett rättsväsende.

Men det internationella samfundet skulle behöva fortsätta sitt åtagande, särskilt för att hjälpa till med att lösa markkonflikter och bistå regeringen att använda tillgångarna de samlat genom olje- och gasaffärer förnuftigt.

12 - Östtimor - statskalender juli 2009

Den här särskilt skapade webbplatsen är det närmaste en statskalender man kan hitta.

Webbplatsen, http://file2.ws/officials, listar regeringsmedlemmar och högre statstjänstemän med uppdrag och kontaktinformation. Listan har sammanställts av UNMIT:s enhet för stöd till demokratiskt regerande.

12 - Shirley Shackleton och en bloggare recenserar filmen Balibo, som historierådgivaren kommenterar

05 - Östtimorhjälp "nådde aldrig folket" - radiointervju

Östtimors president José Ramos-Horta har vädjat till den australiska regeringen att göra en översyn av sin policy för hjälp till Östtimor.

Han hävdar att tre miljarder dollar i västlig hjälp på senare tid, citat, "nådde aldrig folket".

Ramos-Horta säger att det mesta av medlen förbrukats för konsulter, studieuppdrag, rapporter och rekommendationer.

Han hävdar till och med att andelen fattiga i Timor håller på att växa trots hjälpmiljarderna.

Dr Tim Anderson från gruppen AID/WATCH, som bevakar utvecklingshjälp, talade med Ann Deslandes om användningen och missbruket av australiska bidragsmedel i Östtimor och regionen.

02 - Livet med en helomvändning

Jag frågar mig själv om och om igen hur Dili kunde vara så lugnt "bara" tre år efter våldet. Lugnet, ibland nästan lättsinnigt, känsla av västånd.

2006 drogs människor ut ur småbussar och tvingades bevisa att de kunde räkna tii tio utan fel accent. De som misslyckades att utan ansträngning säga "h-at" för fyra blev slagna eller värre, ivägsläpade. Människor levde förstörda av rädsla för sina grannar. För främlingar. De levde i rädsla föt sig själva. Det fanns inte längre en militärstövel, det var en skrämmande timoresisk "shinelo".

Allt som återstår i stadslandskapet från 2006 är minnesmärket för polisen dödad i Caicoli.

Under turer till Dilis stadsgränser till Becora, ner genom Bidau Santana, och sedan ut till Cristo Rei och tillbaka upp till Delta Comoro, tillbaka ner genom Fatumeta och sedan upp Taibesse och runt China Rate och tillbaka nerför Lahane undrar jag hur mycket som är lagrat där och hur stress och ilska hanterats. Vart tog de vägen? Svaldes det? Begravdes det? Är det bokstavligen undanlagt som en oanvänd pil?

Jag mötte en del unga som har gjort ett medvetet val att lämna Dili, att åka tll Indonesien, till England. Dili är för litet för rymma all deras stress och ilska.

Det är svårt att förmedla hur det kändes 2006, så det är svårt fånga den underliga skillnaden mot dagens Dili.

Mängder av snickare upptagna av att snickra fönster och dörrkarmar med internflyktingars pengar; den massiva renoveringen av Motaelkyrkan för mer än 400.000 dollar och de större och dyrare arbetena på katedralen; de nya krokodilhuvudena av trä runt upptäckarmonumentet framför guvenörspalatset (en symbolisk omringning av det koloniala objektet); de traditionella husen som växer upp med blixtfart runt det nya presidentpalatset i tid för den stora festen i august.

Medan de flesta människorna visar ett farligt stort misstroende för sina politiska ledare, tycks Dili fullständigt vilande och spänningslöst för tillfället.

Juli

30 - Balibo House Trust

Balibo House Trust är en fond som bildades av den australiska delstaten Victorias regering i oktober 2002 för att köpa det hus i Balibo, som de fem där 1975 dödade journalisterna, sist bodde i.

Händelsen har blivit aktuell igen eftersom en spelfilm om den har haft premiär.

25 - Östtimors polis tar över i Manatuto-distriktet

Idag hölls en cermoni för att markera att Östtimors nationella polis, PNTL, tog över det polisiära ansvaret från FN-polisen i distriktet Manatuto. FN-polis kommer att vara kvar och övervaka, ge råd och stödja PNTL.

Manatuto, centralt i landet, är det tredje distriktet i vilket PNTL tagit över ansvaret. Östtimor är indelat i 13 distrikt

19 - Rai Ketak: Kalla, hårda kontanter

De senaste fyra dagarna har jag bara varit tre timmar i Dili. Jag ska vara två dagar i Baucau, så jag föreställer mig att det här sorgligt nog är så nära jag kan komma en "djupt timoresisk" upplevelse. Jag har försökt, så gott jag kunnat, från korta stopp vid sidan av mestadels asfalterade vägar, för att få en känsla för landet utöver Tasi Tolu och Cristo Rei.

Timor runt vägarna tycks verkligen vara mer välmående. Beviset? Nya kiosker, målade och reparerade hus från berget Maubara hela vägen till Ossu. MTCI-riset tycks nå vissa landsbygdsbyar, i vilka jag har sett de helt nya, fulla säckarna. Men jag har inte sett det staplat någonstans. För det mesta tycks männsikorna återanvända säckarna för sina egna skördar.

I Ossu fanns det nya (sedan 2006) kiosker, som säljer grönsaker. Blomstrande bengkels och mikroleter som målats om och fått översyn i aucau-distriktet. Tonvis av nya klistermärken och namn på mikroleter och bussar. Allt vittnesbörd om ökat kontantflöde på nästan alla asfalterade vägar.

(Men jag undrar: når dessa kontanter det inre av Timor, timmars vandring från vägarna? Och är detta bara tecken på att förhållandevis besuttna blir rikare?)

På vägen nära Bazartete stannade vi och pratade med "dua dollar" arbetslagen, som reparerade vägarna. Det var det första och längst varande programmet för att få in kontanter på landsbygden. Det tycktes fortfarande vara en hälsosam konkurrens om arbetet och enligt basen rotation av människor som arbetar. Men betalningarna kom, påstods det, ganska försenat.

Under småprat på en vandring nära Loe Huno frågade jag om den nya allmänna ålderspensionen och vår guide småskrattade, när han berättade om förtjusningen hos dem över 60, av vilka en del fortfarande mindes den portugisiska huvudskatten. Han sade: "Gamla människor säger 'Förut tvingade regeringen oss att betala dem, och se, nu betalar de oss!'."

Tydligen har det varit stora problem med pensionen, som betalas ut för sex månader i taget. I första omgången var chefes de suco uppenbarligen i stånd att manipulera systemet. På många platser fortsätter människor att använda avlidnas röstkort eftersom regeringen helt enkelt inte har några register för att förhindra det.

Det finns kanske massiva "läckot", men poängen är att pengarna klart når penninghungriga landsbygdskommuner. Dessa är platser där man tidigare inte ens kunde få växel på en dollar på marknade.

Förra veckan vid en "påslunch" hos UNMIT avslöjade en hög FN-typ att offren för Passabe-massakern sagt att de tolkade pensionen som en form av regeringsgottgörelse för deras lidande.

Pengar är kraftfulla men löser inte allt. Men om det finns ett växande samförstånd, så är det att inte tillräckligt med "nationsbyggande pengar" stannade i Timor, utom i Dili. Jag kom ihåg att jag räknade ut hur mycket varje man, kvinna och barn i Timor skulle ha fått om FN aldrig återvände utan bara gav pengarna för de fredsbevarande styrkorna och administrationen till timoreserna. Jag tror det uppgick till någonting runt 20.000 dollar per person.

Det är riktigt förvånande hur något så kallt och hårt som kontanter kan vara så svårt att hantera.

19 - Liten Dili-guide

Det här är min sista hela dag i Dili och jag har inte så mycket för mig, så jag tänkte att jag skulle kasta ner något av det jag kommit underfund med och några av de platser jag besökt. Det har varit ett fint besök och, om freden håller i sig här, så är det verkligen en plats jag rekommenderar för ett besök.

Åtskilliga gånger har jag fått frågan för vem jag arbetar här och svaret "ingen - jag är turist" väcker fortfarande intresse och möts vanligen med misstro. Jag tor inte att människorna här har insett vilket vackert land de bor i. Det behöver bara tid och vård för att bli ett utmärkt semestermål. Just nu är det moget för backpacking och inte så dyrt som det varit, så länge man vet vart man ska gå.

Det billigaste stället med 10 dollar för en säng är Dili Backpackers. Du kan nå dem på +670 7238121. Så vitt jag vet, så har de ingen eposadress. Om Du råkar besöka Lavalon Bar i Kupang på Din väg hit, så kan ägaren skicka ett SMS till Rita för att ge henne besked om att Du letar efter rum. Det är väl värt besväret att boka i förväg, eftersom det kan bli fullbelagt. Då kan Du få betala från 40 dollar och mer på andra ställen.

Det finns en uttagsautomat (ANZ-banken) vid Tiger-garaget på gatan från backpackers, som inte tar betalt för uttag och tar utländska kort. Det är den enda jag sett, som tar annat än östtimoresiska kort, men då och då blir det därför slut på sedlarna.

Det finns en Western Union-representant på Albeaqueque - när Du kommer ut från vandrarhemmet, ta till vänster och gå förbi rondellen. Ta nästa gata till höger och det är vid nästa hörn efter en massa affärer.

I morse hittade jag postkontoret, men det var stängt - man sade till mig att komma tillbaka antingen om två timmar eller klockan två. Min portugisiska är inte så bra! Katherine använde det för att skicka hem ett paket och sade att personalen var mycket hjälpsam. För att hitta det, gå österut längs kusthuvudvägen förbi Hotel Timor och regeringsbyggnaden med alla flaggor runt gården. Precis efter den, ta av till höger och sedan första vägen till vänster. Postkontoret är byggnaden på hörnet - dess namn är på portugisiska, men symbolen är tjurhorn och ögon. Att skicka ett vykort kostar 75 cent.

Du behöver dem om Du vill ha ett visum här. Glöm inte att en indonesisk ansökan kräver ett foto med en röd bakgrund.

Det finns två Fuji-affärer, som jag sett. En precis bredvid postkontoret, en längs gatan från Western Union - om Du går söderut till WU, ta till vänster vid det hörnet. Leta efter det stora runda tecknet.

För fyr dollar får Du fotona på några minuter, två dollar om Du kan vänta några dagar.

Backpackers hyr ut motorcyklar för 25 dollar per dag, men jag använde Tiger garage eftersom deras motorcyklar uppenbarligen är bättre underhållna. Och, om någonting går sönder (som däckexplosionen jag råkade ut för), så lagar Tiger det vanligen gratis. Fast jag antar att det inte är fallet om Du kör in den i ett träd. De tar också 25 dollar för en stor motorcykel på 1.600 cm³ eller 20 dollar för en mindre, automatisk skoter. Ja, en bra hjälm ingår också. Allt Du behöver är kontanterna och ett pass (eller en fotostatkopia av ett).

Taxi är billigt, men de har inte taxametrar. Normalt är förarna mycket vänliga och lurar Dig inte. Till Dili Rock, omkring 15 minuter väster om staden, kostade det tre dollar. Till Little Pattaya i öster två dollar. Det finns inga motos (motorcyklar som man kan vinka till sig som i Vietnam och Bangkok) så vitt jag kunde se, bara bilar.

För längre avstånd tycks mikrolets vara sättet att åka. Jag tog aldrig någon, men de går regelbundet längs huvudvägarna och är mycket billiga eftersom de vanligtvis är knökfulla.

Att ta sig in i eller ut ur Östtimor är antingen mycket dyrt (för närvarande minst 230 dollar för en enkel flygbiljett till Denpasar på Bali) eller ganska billigt (20 dollar tar Dig på buss från Timor Travel ar Dig till Kupang). Lägg märke till att om Du åker MÅSTE Du först få ett indonesiskt visum här, eftersom de inte utfärdas vid gränsen.

Timor Travel är inte lätt att hitta och det ligger på en enkelriktad gata, som gör det avigt att ta sig dit med motorcykel eller taxi. Lokaliser stadion. Du ska köra mot öster längs stadions södra sida tills Du kommer till affärerna. Titta till höger för en LITEN gul skylt, precis på ett hörn, jag tror det är det andra till höger. De är mycket vänliga och hjälpsamma och hämtar Dig vrån vandrarhemmet på väg ut ur staden. Bussen går från deras kontor klockan åtta på morgonen och kommer vanligen till backpackers mellan halv nio och nio.

Boka Ditt flyg från Kupang till Denpasar på Merpatis kontor just utanför staden. Åk omkring 1,5 km väster ut från staden och där finns en "galleria" - i grunden en restaurang, flygbolaget och ett snabbköp. De kommer att ta betalt exakt för biljetten plus 20.000 rupier (två dollar) i bokningsavgift. Du betalar inte vid disken utan tar Din bekräftelse till kontoret vid flygplatsen i Kupang minst tre timmar före avgång och betal i rupier.

Naturligtvis kan Du också ta färjan från Kupang till Bali, Flores eller en annan ö, om Du fortsätter Din resa på det sättet. De går inte oftaoch är fullpackade har jag hört, så vänta Dig inte någon komfortabel resa.

Det ä möjligt att lämna Östtimor per båt - men mycket svårt och troligen mycket dyrt. Bara fraktfartyg går till Australien och det är mycket svårt att boka en resa på dem. Lycka till om Du vill försöka.

Det finns få dykaffärer i Dili, fast jag dök privat med Andrew Zeelie, som vanligen är tillgänglig på veckosluten och helgdagar. Han kan också ställa upp på vardagarna ibland. Andy är på långa vägar det billigaste valet med 30 dollar per dykning, inklusive allt. Om Du dyker två gånger, så ingår till och med en lätt lunch. Som certifierad PADI instruktör, kan han också ge Dig varje grundkurs Du vill ha.

Av dykaffärerna är Dive Timor Larosae den som Andrew rekommenderar. De är lite dyra, men bra kvalitet med hygglig personal och utrustning. Om Du vill göra något från en båt, så är de värda besväret men kolla priset eftersom det beror på gruppens storlek, veckodag, årstid och så vidare.

Jag har fått uppgift om att Free Flow bör undvikas eftersom de är ganska slarviga, när det gäller säkerheten.

Det billigaste internet jag hittat var tvärs över gatan och lite österut (omkring 50 m) från vandrarhemmet. Det är inuti en skola, men har ett stort plakat på ytterväggen. Det precis före Sands Motel. En dollar per timme (faktiskt 25 cent per 15 minuter eller del av tiden) för de billigare maskinerna vid dörren, mer för de längre in. Farten varierar beroende av hur många personer det finns där och vart vinden blåser, men jag tyckte att det vanligen var bra omkring åtta till tio på förmiddagaran, när det var lugnt. De har också ett mycket kallt kylskåp och dryckerna är förnuftigt prissatta. Det finns en "höghstighets"-plats i Tiger garage, men det kostar sex dollar per timme.

För närvarande fungerar inte skrivaren på det billiga stället. Jag använde Global Net på Rua Jacinto Candido Caicoli, som tog 25 cent per svart-vit sida. Ta det nordvästra hörnet av stadion. Ta till väster därifrån och Du ser det till vänster efter omkring 100 meter.

Jag vet inte hur andra har det, men min 3-telefon från Storbritannien kopplar inte in sig mot något nätverk här. Jag vet inte om det är bristen på 3G eller kompatibla nätverk, men den kan helt enkelt inte hitta något att koppla upp sig mot.

SIM-kort (och telefoner) kan köpas från Timor Telecoms affärer och refillkort från många gatuförsäljare. SIM-kortet kostar bara omkring två dollar, men Du behöver ett pass eller ID-kort för att köpa och registrera det. En voluntär berättade för mig att han fick nyhetsmeddelanden från FN (ingen dålig idé) och tror att det beror på att han registrerade SIM-kortet med ett utländskt pass - Timor Telecom vidarebefordrade hans uppgifter till FN, som satte upp honom på listan över dem som ska informeras.

Var äter Du? Nå, vad vill Du ha? Det finns en indier tvärs över gatan och omkring 50 meter till höger, när Du lämnar vandrarhemmet, som var mycket bra. Indiern på vandrarhemmets framsida är tydligen inte så bra, men OK, om Du inte vill gå.

Wilton Bakeshoppe på Rua Jacinto Candido Caicoli (se vägen till Global Net ovan) är utmärkt. Maten är god, killen som driver det är supervänlig och priserna är tillräckligt låga. Ät på plats eller ta med. Lägg märke till att drinkarna kostar mer än någon av rätterna. De gör också födelsedagstårtor på beställning!

Det finns ett annat bageri precis vid toppen av Albequeque, som är mycket närmare vandrarhemmet. En mängd andra affärer gör också pajer och liknande och kan vara lite billigare, även om de har mindre urval. Ett bra exempel ligger nere på Rua Colmera där Du kan se flera.

Gillar att äta västerländskt? Tiger Garage har ett pizzaställe på baksidan med priser från åtta dollar. De är också bra. Eller Brothers Hamburger omkring 200 meter i riktning mot stan från vandrarhemmet på höger sida, som gör mecket bra burgare, wraps, dippers med mera. För 3,50 dollar får Du ett vanligt mål, för 4,50 ett stort. Kolla hur de häller upp Din cola från burkar ur kylen! De lagar också ris och nudlar för omkring två dollar.

Det finns några trevliga restauranger och den vi gick till var Little Pattaya. Ta österut längs kusten från stan. Och fortsätt. Det är omkring fyra restauranger på rad och Little Pattaya är den tredje, tror jag. Sai Gon är nästa. Som namnet antyder specialiserar LP sig på thai, men de har också libanesiskt och traditionella västerländska rätter som fish and chips, stekar och liknande. Priserna ser häftiga ut, men prtionrna är verkligen mycket generösa och kvaliten superb. Det är ett vackert ställe att sitta på och äta, när solen går ner. Jag är säker på att grannställena också är värda ett besök.

Jag gick inte dit, men Dili Beach Bar tycks ha billiga materbjudanden ibland. Ta till höger utanför vandrarhemmet och förbi Tiger. Ta till höger och gå rätt ner till stranden, sedan till vänster och fortsätt. Åtta dollar för så mycket Du kan äta av pizza och pasta låter bra.

Naturligtvis finns det många warung som har indonesisk mat till mycket låga priser. Och det finns en japanesk restaurang kallad Wasabie omkring ett kvarter närmare stan än vandrarhemmet. Det är inte ont om val!

På det hela taget fann jag att Dili både kändes och var mycket säkert, till och med sent på natten. All nonsens på regeringens webbplatser om att "bara besöka om verkligen nödvändigt" är nonsens just nu. Men FN ska dra sig ur 2012, tror jag. Det kommer att bli en knepig tid för Östtimor - det antingen lugna ner sig eller explodera igen. Men kolla för aktuella nyheter. Det är ett ombytligt land.

Småbrott är ovanliga men förekommer. En voluntär blev offer för ett försök till väskrån för en vecka sedan eller så, men det var första gången någon i hennes krets hade hört talas om något sådant och flera av dem har varit här i månader. Som regel, som överallt, bär alltid axelremsväskor med remmen runt halsen, så att de inte bara kan ryckas iväg. Ha portmonnäer på botten av väskor, håll koll på ryggsäckar, ha en hand på Din plånbok. Det är säkrare än Thailand eller Vietnam så vitt jag kan konstatera, men där det finns människor finns det oärliga människor.

Om Du ser en stor politisk eller upprörd samling, håll Dig undan. Om Du råkar vara nära parken en fredagskväll och hör musik - det är ingen "samling", det är en veckolig konsert. Gå och njut den! Det finns chanser för att Du får småprata med några Dilibor, som vill förbättra sin engelska.

18 - Reform av säkerhetssektorn i Östtimor

Landstudie - Reform av säkerhetssektorn i Östtimor heter en rapport från International Center for Transitional Justice (ICTJ). Den handlar om den reform av polis och militär som pågår i Östtimor. Några av rekommendationerna är:

17 - Att levandegöra de fem från Balibo

En ny film handlar om fem journalister, bland dem nyazeeländaren Gary Cunningham, som dödades när Indonesien invaderade Östtimor. Det är en berättelse som skulle ha gjorts känd för länge sedan, skriver Maire Leadbeater.

Balibo, som beskrivs som en politisk thriller, berättar historien om fem unga journalister som 1975 dödades vid Balibo, nära Östtimors gräns mot Indonesien. Den Australienbaserade gruppen var i Balibo för att dokumentera de första skotten i Indonesiens övertagande av det dåvarande portugisiska Östtimor. Filmen berättar genom ögonen hos en sjätte journalist, Roger East (Anthony La Plagia), som gav sig ut för att undersöka dödsfallen.

Journalisternas familjer har lovordat filmen för dess noggrannhet och känslighet. Den dramatiska historien är inte så välkänd i Nya Zeeland, som den borde vara, trots att en av de fem var nya zeeländaren Gary Cunningham, 27. Vi borde hedra honom som en hjälte och förhoppningsvis kommer den här filmen att börja skapa denne märklige mans bild. 1975 hade han redan mött sin beskärda del av faror efter att ha filmat i Vietnam och med en hårsmån undkommit döden, när han rapporterade från en australisk skogsbrand.

Under månaderna för oktober 1975 hade Indonesien genomfört en högljudd antikommunistisk propagandakampanj mot Östtimors självständighetsrörelse. Samtidigt hade dess militära styrkor varit inblandade i hemligt samarbet med östtimorsiska frivillag. Australiens, Storbritanniens och Nya Zeelands regeringar hade redan i hemlighet fårtt förvarningar om Indonesiens planer för ne direkt militär intervention.

Trots faran var de unga männen klart motiverade av sin önskan att låta världen vet vad som höll på att hända. Reportern Greg Shackleton gjorde en känslofylld scen inför kameran i vilken han återberättade de frågor timorserna ställde dem: "Varför, frågade, "invaderar indoneserna oss?"

Före gryningen den 16 oktober började de fem från Balibo att filma de indonesiska styrkornas framflyttning. Hade filmen, filmad av Cunningham, och rapporterna från hans kollegor nått omvärlden, hade det tunga bombardemanget från land och hav av gränsområdet lett av en indonesisk helikopter, avslöjats. Vittnen sade att männen hade råtts att ge sig av, men de valde att stanna "ett ögonblick" längre för att filma så mycket som möjligt. Int konstigt att de flesta östtimorserna betraktar männen som martyrer.

Det var ett uppehåll i den indonesiska offensiven efter att gruppen dödats, medan Indonesien väntade för att se hur västregeringar skulle reagera. Men Canberra fick sina antydningar från Jakarta och tog bara upp dödsfallen efter att de beskrivits i indonesisak media. Den brittiska ambassadören i Jakarta, John Ford, sade att männen var i krigszonen efter sitt eget val.

Nya Zeeland tog också betäckning. När jag sökte efter dokument från den tiden i utrikesministeriet i enlighet med lagen om offentlig information, hittade jag referenser till Cunninghams död, men dessa var med närmast som något i efterhand påkommet. Premiärminister Bill Rowling råddes att till journalister säga att undersökningar hade gjorts av Australien och Indonesien. Nio månader senare vädjade en ministerföredragning att regeringen inte skulle bli inblandad i kontroversen om dödsfallen eftersom Cunningham var bosatt i Australien och arbetade för australiska media vid tiden för sin död.

Eftersom inget fördömande kom, drog Indonesien slutsatsen att dess planer för en annektering hade grönt ljus.

Moraliskt måste Nya Zeeland dela skulden för det hemska resultatet, bland annat förlusten av nära en tredjedel av Östtimors befolkning under ockupationens 24 år.

Det var inte förrän 2007 som en fullständig juridisk, laglig utredning av dödsfallen företogs, ett resultat till stora delar av offrens familjers beslutsamhet.

Förundersökningsledaren (coroner) i Sydney Dorelle Pinch genomförde en undersökningen, som hade makten att tvinga vittnen, men tyvärr svek de indonesiska aktörerna. Tekniskt sett låg uppmärksamheten på Brian Peters på grund av att han var bosatt i Sydeny, men i praktiken granskades alla fems död. Pinch vaskade fram en stor mängd historiska bevis från tidigare utredningar och vägde dem mot edsvurna vittnesmål från timoreser omfattande bland annat avgörande bevis från några på den proindonesiska sidan. Hon hörde bevis från toppnivån i utrikes- och underrättelsebyråkratierna och från den australiska premiärministern. Hon läste också ett berg av hemligstämplade regeringsdokument.

2007, vid tiden för utredningen, riktade jag ytterligare OIA-krav till chefen för försvarsstyrkan i förhoppning att få reda på huruvida Nya Zeeland hade fått underrättelseinformation från Australien eller samlat in oberoende information.

Den dåvarande försvarsministern Phil Goff utfärdade en sammanfattning av ytterligare information tillgänglig om journalisternas död. Den bekräftade Nya Zeelands bort med tassarna-attityd. Det är mycket osannolikt att någon representant för Nya Zeelands ambassad var närvarande vid begravningen på en kyrkogård i Jakarta den 5 december 1975, när kvarlevorna efter de fem journalisterna jordfästes, men inge är absolut säker.

Coroner Pinch drog slutsatsen att männen avsiktligt dödades, trots att de klargjorde att de inte var stridande, av medlemmar av de indonesiska specialstyrkorna, bland andra Christoforus da Silva och kapten Yunus Yosfiah på order av kapten Yosfiah. Pinch sade också att det finns starka indiciebevis som kopplar dödandet till det indonesiska kommandots högsta nivå.

Yosfiah gick i pension 1999 med graden generallöjtnant har sedan dess gjort en politisk karriär. Han hånskrattade när australiska journalister frågade om häktningsordern utfärdad under undersökningen: "Hur kan de göra något sådant? Kom ihåg att jag är indonesisk medborgare."

Coroner Pinch hänvisade fallet till den australiske riksåklagaren för övervägande om möjligheten till åtal för krigsförbrytelser enligt Genèvekonventionen. Det var för 20 månader sedan men det har inte hänt någonting. I enlighet med tidigare praxis fortsätter den nya zeeländska regeringen att vänta och se vad som händer i Australine.

Cunningham-familjen menar att filmen visar sanningen att de fem kollegorna mördades för att de försökte rapportera. Det må vara för 34 år sedan, men som Dorelle Pinch uttryckte det: "Sanningen är varken för ung eller gammal för att berättas."

Maire Leadbeater är författaren till Negligent Neighbour: New Zealand's complicity in the invasion and occupation of Timor Leste.

16 - Porträtt av timoreser

16 - Lokalval den 9 oktober

Valorganisationen föreslår att de kommande valen av byledare ska ske den 9 oktober.

15 - Ramos-Hortas vakter flydde för rebellerna

Dili. Några ur José Ramos-Hortas handplockade militära niomanna vaktstyrka flydde, när de såg rebellerna som dök upp på morgonen den 11 februari förra året och sköt Östtimors president, har en domstol fått höra.

Det avslöjades också, trots att Ramos-Horta har identifierat mannen som sköt honom vid ett möte efter sitt tillfrisknande, att presidentens livvakt sade att skytten bar en rånarluva.

Inför rätta i Dilis distriktsdomstol står 23 rebeller, fyra av deras kompanjoner och Angelita Pires, som var rebelledaren Alfredo Reinados älskarinna. Alla 28 står åtalade på flera punkter för att ha konspirerat att döda Ramos-Horta och premiärminister Xanana Gusmão.

Det hävdas att rebellerna, enligt Reinados order, delade sig i två grupper och körde ner från sitt gömställe i bergen för att attackera presidenten och premiärministern. Inget motiv för attackerna har hittills förelagts domstolen.

En av presidentens vakter, Jose Luis, militärpolis, sade att han just hade gått på sitt skift klockan sex och gått till grinden på framsidan av presidentbostaden, när han såg en kollegae, Domingos Pereira, omgiven av soldater i uniformer i USA-stil. Han hörde någon säga: "Lägg ner era vapen och rör er inte."

Sergeant Luis sade att han sprang tillbaka in, väckte två av sina kollegor och sedan hoppade över staketet på baksidan och sprang. "Jag var rädd och jag flydde", sade han.

Han sade att han fick lift till arméns högkvarter och informerade dem om att presidentens bostad var belägrad.

Sergeant Pedro Joaquim Soares sade att han och en annan vakt med namnet Isaac eskorterade presidenten på hans morgonpromenad.

Sergeant Soares sade att de hörde skott som kom ur presidentbostadens riktning. Inte ens när de såg en vält motorcykel, en militärjeep i ett dike och en maskerad gevärsman beordrade någon av vakterna presidenten att ge sig iväg från området.

Soares sade att han bara såg en man, som bar en rånarluva med ett HK33 automatvapen. Mannen avlossade två skott och Ramos-Horta föll med orden: "Jag dör."

Soares sade att han tömde sin pistol mot den maskerade mannen, men att ammunitionen tog slut. Under tiden, sade han flydde Isaac.

Soares sade att han aldrig såg någon av de andra 10 eller 11 rebellerna, som påstås ha varit vid huset, men han såg Reinados kropp och hans medhjälpare, Leopoldino, ligga på tomten.

Han sade att han kände på Reinados och Leopoldinos vapen och att bägge var kalla. Det tycktes som om Reinado blev skjuten på nära håll.

Försvaret väntas argumentera att Reinado lurades att tro att han skulle få ha ett möte med presidenten för att bli mördad.

14 - Ramos-Hortas vakter beskriver attackerna

När han såg Östtimors president falla till marken, blödande från flera skottskador, öppnade Pedro Soares eld.

Några ögonblick tidigare hade, sergeant Soares, beledsagat José Ramos-Horta på en fredlig morgonpromenad längs Dilis strand. Men när de återvände till Ramos-Hortas bostad, började skjutandet.

I Dilis distriktsdomstol beskrev Soares - en av omkring ett dussin av presidentens säkerhetsvakter i tjänst den dagen 2008 - i tisdags det kaos som följde.

Soares tog fram sin pistol och tömde den - sju kulor - mot Ramos-Hortas maskerade anfallare, när han och andra rebeller flydde från platsen. Men varje skott missade sitt mål.

Han rusade för att hjälpa presidenten. Han tryckte en näsduk mot ett gapande kulhål i Ramos-Hortas mage i ett försök att stoppa blodet.

Några ögonblick senare kom en annan vakt för att hjälpa Ramos-Horta. Soares och en annan vakt sprang in i presidentens hus för hämta fler pistoler.

När han kom ut igen, såg han två män - som han senare kände igen som rebelledaren Alfredo Reinado och hans medhjälpare Leopoldino - döda på marken.

Han sprang förbi derasckroppartill vägen och uppför backen efter de andra rebellerna men misslyckades med att hinna upp dem.

Sittande i vittnesbåset var Soares omgiven av de flesta av de 27 män och enda kvinnan - australiskan Angelita Pires - anklagde för att ha organiserat och genomfört attacken den 11 februari 2008 mot Ramos-Horta och en annan attack mot premiärminister Xanana Gusmão.

Mannen anklagad för att ha avfyrat skotten mot Ramos-Horta - Marcelo Caetano - var bland dem i rätten.

Men Soares sade att han inte kunde identifiera Ramos-Hortas anfallare, därför att ha hade burit en mask.

Pires, en 43-åring med dubbelt medborgarskap i Australien och Östtimor, var Reinados älskarinna vid tiden för de dramatiska attackerna.

Åklagarna anklagar henne för att hon var en "indirekt upphovsman" till attackerna, därför att hon övertalade Reinado att genomföra dem.

I måndags hörde rätten att Pires sagt till Reinado att bege sig till Dili för att "döda två hundar" dagen före attackerna.

Pires förnekar all inblandning. Om hon döms, så riskerar hon ett långvarigt fängelsestraff.

Ramos-Horta tillbringade flera veckor för vård i ett sjukhus i Darwin efter attacken, som sårade honom allvarligt.

13 - Mark och internflyktingar i Östtimor

I nummer 43, juni 2009, av Humanitarian Exchange Magazine finns en artikel om problemen med ägandet av mark och hus och internflyktingars återvändande.

13 - Manuel Carrascalão - farväl till en anmärkningsvard människa

Det är med djup sorg som medlemmarna av Östtimors regering framför sina i hjärtat kända kondoleanser till Manuel Carrascalãos släktingar och vänner. Han kommer att bli oerhört saknad.

Manuel Carrascalão var en anmärkningsvard människa, som alltid försvarade och kämpade för det timoresiska folkets ideal och självständighet. Den viktiga roll han spelade under 1999 års folkomröstning om självständighet, som slutade med att hans sons Manelitos död efter ett anfall av milisen mot hans residens, i vilket Manuel Carrascalão gav skydd till dussintals timorsesiska medborgare, kommer att för alltid hålla hans arv vid liv bland Timors folk.

Under de senaste årtionden var han en framstående person i Östtimors historia, som grundade en moståndsrörelse redan under den indonesiska ockupationen, som samlade nästan alla timoresiska politiska krafter som motsatte sig ockupationen. Senare, redan 2001, ersatte han Xanana Gusmão som ledare av Nationalrådet, det lagstiftande organ som sattes upp av UNTAET.

Manuel Carrascalão kommer att bli ihågkommen, som en man som kämpade för frihetens, fredens och värdighetens ideal i Östtimor.

Må han nu vila i frid. Hans liv och hans politiska ledarskap kommer att för alltid ha en särskild plats i Östtimors historia och vara en inspirationskälla för vårt folk.

För mer information var god kontakta Ágio Pereira, +670 723 0011, epost agiopereira@cdm.gov.tl

Källa: Pressmeddelande från Östtimors regering genom regeringens talesperon, statssekreteraren för ministerrådet

13 - Rättegången om presidentattacken börjar

Dili. En östtimoresisk domstol har med stort säkerhetspådrag börjat rättegången mot 28 personer anklagade för att ha försökt döda presidenten och premiärministern i två påstått misslyckade mordförsök.

Det krävdes en nödoperation av president José Ramos-Horta, när han skjutits flera gånger utanför sitt hem i attacken i februari 2008. Skyttar öppnade också eld mot premiärminister Xanana Gusmãos bil, men han undkom oskadd.

De misstänkta, före detta soldater och en australisk medborgare, kom till en domstol i Dili åtalade för brott från mordförsök till konspiration för mord för attackerna den 11 februari förra året.

Angelita Pires åtalad, Reinados tidigare australisk-timoresiska väninna, uppträdde barfota och i en traditionell timoresisk vävd dräkt och utanför domstolen sade hon att hon skulle "kämpa för rättvisa".

"Jag kommer att kämpa för major Alfredo Reinado, jag kommer inte att lämna honom. Ja kommer att kämpa för rättvisa", sade Pires till reportrar utanför rättssalen.

Statsåklagarna började rättegången med att avvisa Pires två advokater, en australisk och en brasiliansk, och tvinga dem till åhörarläktaren.

Hennes medåtalade är en grupp soldater som deltog i en massdesertering 2006 och deras anförare, Gastao Salsinha, som tog över kommandot efter rebelledaren Reinado.

Salsinha och hans män gav upp vid en formell cermoni i närvaro av Ramos-Horta förra året efter långvariga hemliga förhandlingar.

Ramos-Horta har sagt att han skulle kunna benåda de tidigare soldaterna och sparat sina starkast fördömande ord för Pires, som han anklagar för att ha sporrat Reinado att genomföra attacken.

Incidenten skapade rädsla för att våldet skulle återkomma i Östtimor två år efter deserteringen av 600 soldater ledda av Reinado, som utlöste gatustrider som ledde till minst 37 döda människor och tvingade 100.000 från sina hem.

Men den karismatiske Reinados död och allmän bedrövelse över Ramos-Hortas möte med döden hjälpte i stället till att avsluta upproret.

Ramos-Horta tillbringade flera veckors konvalescens i ett australiskt sjukhus innan han återvände till Östtimor och en hjältes välkomnande.

Presidenten fick Nobels fredspris 1996 för sitt arbete i exil för att befria Östtimor från en blodig 24-årig ockupation av grannen Indonesien. Landet blev formellt självständigt 2002.

09 - Sju frågor: José Ramos-Horta

Östtimors Nobelprisbelönade president frågar vem som är den misslyckade staten här?

Ett år efter att ha överlevt ett mordförsök känner president José Ramos-Horta sig förtröstansfull över sitt land. Fred tycks ha fått fotfäste i Östtimor, där FN:s fredsbevarare har funnits nästan oavbrutet sedan 1999. Ekonomin trotsar regionens trender med en 12-procentig tillväxt förra året. Och den 30 augusti markerar 10-årsjubileet av folkomröstningen om självständighet från Indonesien. För Ramos-Horta, som delade Nobels fredspris 1996 för sitt icke-våldsarbete för självständighet och valdes till president 2007, kan saker och ting knappast se bättre ut.

Stolt över de senaste framgångarna och med planer på fler talade Ramos-Horta till Foreign Policy i sitt nya, av kineserna byggda, presidentpalats i Dili, Östtimors huvudstad. Han kritiserar västs missuppfattningar om sitt land och diskuterar de framsteg det har gjort de senaste åren. Trots de kommande utmaningarna - från säkerhetsreform till korruption till utbredd fattigdom - säger Ramos-Horta att Förenta Staterna är närmare en "misslyckad stat" än landet han leder. Utdrag:

Foreign Policy: Förenta Nationerna beslutade i februari att förlänga mandatet för sin fredbevarande styrka för ytterligare ett år. Vilka framsteg gör reformen av säkerhetssektorn i Östtimor? Är den östtimoresiska polisen redo att återta fullt ansvar från Förenta Nationerna?

José Ramos-Horta: Jag är säker på att PNTL [National Police of East Timor] kan ta fullt ansvar. Jag föredrar att överlämnandet sker i försiktig takt jämsides med fortsatt utbildning och institutionella reformer. Jag skulle vilja att FN-polisen ger stöd fram till 2012 och jag vet att det finns en politisk vilja bland bidragande länder för detta.

Jag ser två till tre år innan vi har gjort tillräckliga framsteg i återutvecklingen av våra försvarsstyrkor. Armén har rekryterat nya soldater för att nå den tänkta styrkan. De kommande två åren står vi inför ett generationsskifte, när motståndsveteranerna går i pension efter att ha tjänat det här landet i 30 år.

FP: Många av personerna inblandade i 2006-års östtimoresiska kris har behållet ledande poster i säkerhetsstyrkorna. Är eliten undantagen från rättvisan? Hur kommer det att påverka människors förtroende för landets instutitioner?

JRH: En del amerikanska och europeiska "genier", som skriver i tidningar och så kallade akademiska tidskrifter, har betecknat vår som en misslyckad stat. Nåväl, jag kan bara citera en annan amerikansk instutition, International Republican Institute, som gjorde en två-månaders undersökning i slutet av 2008 och kom till följande slutsatser: förtroendet för presidenten är 83 procent, förtroendet för polisen är 82 procent, förtroendet för premiärministern, tror jag, är 79 procent och mer än 60 procent hade förtroendeför hur landet sköts.

En del av dessa pseudointellectuella i Förenta Staterna tycks glömma att Östtimor, tillsammans med Kina, är de som finansierar USA:s skuld. Så vilken är den misslyckade state - Förenta Staterna eller Östtimor?

FP: Att skapa arbetstillfällen är livsnödvändigt med tanke på Östtimors ungdomliga demografi och sambandet mellan arbetslöshet och gäng- och/eller politiskt våld. Vad behöver göras för att lösa detta?

JRH: Under några år måste nu regeringen vara den kraft som tar ledningen för den ekonomiska utvecklingen i det här landet. Vi behöver massiva investeringar i vägar och vägar och vägar. Om vi menar allvar med att utveckla vårt jordbruk och skapa tillräcklig tillgång på mat, om vi vill främja turism, om vi vill ge vårt folk tillgång till tjänster som utbildning och hälsovård, så behöver vi vägar. Det kommer att skapa tusentals arbeten under många år framöver och det här [projektet] kommer att vara 10 år. Vi kommer att bygga 4.000 kilometer vägar, en ny flygplats och en hamn. Utländska investeringar kommer från turism om vi utvecklar den här infrastrukturen.

Vi förhandlar med Digicel för att de ska bli den andra mobiloperatören här för att komplementera Timor Telecom, som är majoritetsägt av Portugal Telecom [PT]. Vi har börjat en dialog med PT för att få dem att gå med på våra önskemål, som är [marknads-] liberalisering. PT borde följa europeiska standarder - så inga monopol här, som i Europa. När priserna minskar, kommer ni att se en enorm expansion antalet mobilanvändare. Timor skulle kunna ha 500.000, kanske till och med 800.000 användare, snarare än de nuvarande 150.000 på en befolkning av 1,1 miljoner.

FP: Östtimor kommer snart att fira 10-årsdagen av slutet på den indonesiska ockupationen. Hur planerar ni att fira det?

JRH: Vi kommer att den 30 augusti i en blomstrande ekonomi. Dili och resten av landet är lugnt; polisen och armén har försonats; och vi firar vid en tidpunkt, när samarbetet mellan Östtimor och Indonesien står på sin höjdpunkt - det finns inte två länder på planeten som har ett bättre bilateral förhållande.

FP: Vilka planer finns för rättsväsendet efter konflikten för de brott som begicks under den indonesiska ockupationen och i samband med folkomröstningen 1999?

JRH: Personligen föredrar jag att anta en lag som helt enkelt sätter stopp till det förgångnas tragiska kapitel. Låt det skedda vara glömt. Låt oss inte glömma offren och hjältarna, men låt oss förlåta dem som gjorde ont, därför att gud gav oss en större gåva: vår självständighet.

Indonesien har varit anmärkningsvärt. Det drog sig förödmjukat tillbaka efter att ha investerat i Östtimor på ett sätt som portugiserna aldrig gjorde. Indonesien är idag den mest lysande demokratin i Sydostasien. Det har gjort anmärkningsvärda framsteg och jag låter dem själva hantera våldsförövarna i Indonesien och Östtimor.

Jag förlorade två bröder och en syster [genom våldet]. Vi kunde gräva upp min systers kropp 2003, men vi har aldrig kunnat spåra [mina bröder,] Nuno och Gil [Guilherme]. Min mor är inte överens med mig och många mödrar delar inte min fogliga inställning till Indonesien. Jag säger att den större rättvisan är att vi är fria.

FP: Hur skulle ni bedöma den roll som Förenta Nationerna och det internationella samfundet spelat efter att de först intervenerade 1999?

JRH: Jag är evigt tacksam mot det internationella samfundet, som har investerat så mycket i det här landet. Med blandade resultat förvissa - FN är inte en perfekt organisation. Men vi måste acceptera vår andel av ansvaret för utvecklingen så här långt. Det var inte FN som beslutade att polisen och armén skulle slåss 2006. Det var inte FN som sade till [förre presidenten och nuvarande premiärministern] Kay Rala Xanana Gusmão och [tidigare premiärministern] Mari Alkatiri att gräla. Det finns många viktigare frågor för FN och det internationella samfundet än Östtimor.

FP: Premiärminister Gusmão har nyligen anklagats för att ha godkänt ett stort kontrakt med ett bolag i vilket hans dotter var en större aktieägare. Vad är ert svar på dessa korruptionsanklagelser?

JRH: Mitt förtroende för Xanana Gusmão förblir 100-procentigt. Han hade rätt att ge kontrakten till 15 timoresiska bolag och hans dotter råkade vara en mindre delägare i ett bolag. Skulle han ha sagt att det här bolaget inte kan delta bara på grund av detta? Jag kan inte detaljerna om hur det gick till. men jag kan garantera att Xanana Gusmão är den mest anständiga, mest omtänksamma person ni kan hittas i det här landet.

José Ramos-Horta är Östtimors president och mottagare av Nobels fredspris 1996. Simon Roughneen är en irländsk journalist med Sydostasien som arbetsfält.

09 - Motstånd mot armébas i Västtimor

Invånare i ett avlägset distrikt vid landets gräns mot Östtimor fortsätter att motsätta sig planer på att upprätta militära högkvarter där.

De väpnade styrkorna vill bygga anläggningar för en infanteribataljon och ett kavallerikompani i distriktet Timor Tengah Utara i Västtimor, men moståndare säger att det är onödigt eftersom området är tillräckligt säkert.

"Även om distriktet gränsar till Östtimor, är området helt lugnt", sade Goris Dudy, ledare i en by. "Antalet militärer förlagda här är mer än tillräckligt för att ta hand om hoten mot den territoriella integriteten." ...

"Om TNI [de väpnade styrkorna] följer sina planer på att bygga högkvarter för infanteri och kavalleri här, så kommer lokalbefolkningen att protestera på gatorna för att motsätta sig dem", sade Goris.

Invånarna har genomför flera gatumöten mot planerna och distriktsrådet beslutade den 18 juni att officiellt motsätta sig dessa.

Trots det starka motståndet insisterade nyligen generalmajor Hotmangaradja Pandjaitan, chef för militärkommandot Udayana för provinserna Bali, Nusa Tenggara Barat och Nusa Tenggara Timur [Sundaöarna och Västtimor - Tommy Pollák/Östtimorkommittén] på att genomföra planen eftersom området ligger strategiskt för att försvara landet mot utländska fiender.

"Det är nödvändigt att upprätta nya enheter där för att området har strategiskt värde för att skydda [landet] mot inblandning utifrån", sade han.

Överste Dodi Usodo Hargo, chef för Kupangs militärdistrikt, lovade i måndags att föra en dialog med människor, som motsätter sig planen, även om han avvisade att ge ett datum för ett sådant möte.

08 - Politik: Kvinnor tar språnget

Dili. Kvinnor i Östtimor uppmuntras att delta i valen till de lokala råden, som troligtvis ska hållas i september.

"Jag hoppas att fler kvinnor kommer att delta. Det är en av kvinnorns rättigheter nu", säger Paulina Lemos, 29, som tänker ställa upp i byvalet.

Lemos var närvarande vid en kurs (workshop) i Ermera-distriktet den 27 juni, en av många som organisera över hela landet inför valen för att öka könsrollsmedvetandet kvinnors deltagande i politiken.

Kvinnligt deltagande i de senaste suco-valen, som hölls i slutet av 2004 och början av 2005, var lågt. Bara sju av de 66 kvinnor som ställde upp i valen till bychef vann. Och 27 av de 2.228 för aldeia (bydelschef) visade sig segerrika.

Det står i genomsnitt omkring 10 platser på spel i vart och ett av de 442 sucorna i Östtimor. Medan posterna som suco-chef, aldeia-chef och lia nain (traditionell äldste) tillhör den allmänna kategorin, så är tre platser i varje byråd bara för kvinnor. En av dem är en av de två platser som är reserverade för ungdomar.

Lemos ställer upp som kandidat till en av platserna reserverade för kvinnor. "Kvinnorna här idag, vi behöver hålla många kurser för att uppmuntra dem att delta i den här processen", sade hon till IPS i en intervju i samband med kursen.

Kurser som den i Ermera ingår i ett projekt som drivs av FN:s demokratifond (UN Democracy Fund - UNDEF) och FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UN Development Fund for Women - UNIFEM).

Rede Feto, en samling kvinnogrupper, samarbetar med FN-organen och genomför projektet genom sina medlemsorganisationer i distrikten Oecussi, Lautem, Ermera och Viqueque.

Projektkoordinatör Maria Evelina Iman säger att utbildningsprogrammet kommer att stödja kvinnor - de i valkampen och de som överväger att ställa upp- fram till valen likväl som efteråt.

"Det finns åtskilliga nyckelområden som vi arbetar med i utbildningen: offentliga tal, transformativt ledarskap, kunskap om CEDAW [kvinnors rättigheter enligt internationella instutitioner] och vallagen för suco-valen", sade hon.

"Processen riktar sig inte enbart till kandidater, utan försöker i verkligheten att förverkliga kvinnors ledarskapspotential. Vi identifierar nyckelpersoner på landsbygden och sedan utbildar vi dem - 50 i varje - i förhoppning om att vi kommer att nå ut bättre till byarna", tillade hon.

"Programmets huvudmål är att stödja kvinnor som deltar och hjälpa dem att genomföra sina planer för byarna", sade Iman.

För Lemos är "det viktigaste att utveckla i byarna är (genderbaserad) utbildning, hälsovård och infrastruktur".

Genom att öka kvinnors deltagande i suco-valen hoppas regeringen att lokala utvecklingsplaner kommer att vara känsligare för att uppnå jämlikhet.

Statssekreteraren för främjande av jämställdhet (Promotion of Equality - SEPI), Idelta Rodrigues, sade till IPS: "I år samarbetar vi med UNIFEM ... jag skulle vilja att fler kvinnor deltog i valprocessen".

Huruvida väljarna i Östtimor kommer att rösta på enskilda kandidater eller en grupp är fortfarande föremål för debatt.

I föregående val ställde individer upp i ett öppet system med många kandidater representerande politiska partier. I år kan systemet komma att ändras.

En lagförslag har gjorts upp med ett föreslaget "paketsystem", vilket skulle göra att man röstade för grupper till råden, snarare än individer, med ett förbud för kandidater att representera politiska partier.

Haforsa Feto Politika Haburas Demokrasia no Unidade (HFPHDU), en koalition av kvinnoavdelningar från de olika politiska partierna, har arbetat med UNIFEM och Rede Feto om hur man ska stödja utbildningen av deras medlemmar i distrikten.

Josefa Kai-bete, ledare för HFPHDU, säger: "Därför att valen blir snart, så är vår plan att utbilda kandidater, som vill ställa upp. Just nu är vi mitt uppe i organiseringen av ett (utbildnings-) program om medborgarskapsutbildning."

Att ge kvinnor, som historiskt sett har varit marginaliserade av patriarkatet i många distrikt, de färdigheter som krävs för att deras röster ska höras, de ska rösta och ställa upp i val är en prioritet för Östtimor.

"I vår kultur var kvinnor tidigare inte tillåtna att tala därför att vi är ett starkt patriarkalt samhälle, so det är problemet. UNIFEM stödjer kvinnor nu, oavsett deras politiska band, för att hjälpa dem att delta i många aktiviteter såsom utbildning och så vidare", säger Kai-bete.

Maria Paixao, ordförande för kvinnliga parlamentsledamöters nomineringsmöte, Grupo das Mulheres Parlamentares de Timor-Leste, tror att om det inte kommer en förändring av människors attituder, kommer kvinnors deltagande i kommunalvalen att vara mycket begränsat.

"Det är mycket svårt eftersom suco-valen är på gräsrotsnivå. Det är mycket svårt att övertyga människor att ändra sin mentalitet", konstaterar hon. "Jag hoppas någon kvinna vill ställa upp och att det blir fler kvinnor jämfört med föregående val", tillägger hon.

Tjugofyraåriga Agustina Soares, som planerar att ställa upp för en ungdomsplats i Ermera, är mycket optimistisk om att workshoparna, utbildningarna och resursbyggande ansträngningar kommer att ge resultat.

06 - Kinesiska ZTE tar 3G-mobiler till Östtimor

Dili. Det kinesiska telekombolaget ZTE samarbetar med Timor Telecom för att introducera tredje generationens mobiltelefoner i hela landet, vilket gör telekommunikationer till ett av huvudområdena för bilateralt samarbete, jämställt med energisektorn.

Enligt kontraktet utökas Östtimors existerande GSM-nät till att täcka hela landet och ett WCDMA-nät (3G-nät) startas, vilket ger tillgång till nya tjänster, står det i ett meddelande från den kinesiska ambassaden i Östtimor.

I maj undertecknades kontraktet mellan ZTE och Timor Telecom för leverans av 3G-utrustning i Dili.

Projektet pågår redan och väntas vara avslutat i augusti, "vilket möjliggör för Timor Telecom att ge tillgång till trådlöst bredband över hela Östtimor", tillade samma källa.

Grundat för 24 år sedan har det statsägda ZTE redan sett exportförsäljningen bli större än försäljningen i Kina.

Bolaget som tillverkar telekommunikationsutrustning och nätverkslösningar är ganska okänt av konsumenter eftersom dess exportstrategi har varit att tillverka utrustning för direkt försäljning till telefonbolag, som sätter sitt eget märke på produkterna.

Överenskommelsen med Timor Telecom möjliggör för ZTE att etablera sig som ett av de större kinesiska bolagen i landet vid en tidpunkt när bilaterala ekonomiska och diplomatiska relationer förbättras.

Enligt en aktuell rapport från Jamestown Foundation är tillgång till timoresiska olje- och gasfyndigheter ett av Kinas huvudintressen i Östtimor även om prospekteringen av PetroChina sedan 2005, särskilt på land hittills inte varit framgångsrik.

Den stora "vinsten", står det i rapporten, "vore tillgång till Östtimors naturgasreserver", "Greater Sunrise"-fältet med uppskattningsvis 240 miljarder kubikmeter gas och 300 miljoner fat råolja.

Byggandet av en rörledning för gas till en processanläggning i Timor diskuteras, ett projekt som noga följs av statliga kinesiska energibolag intresserade av byggandet och köp av gasen.

"Sedan Östtimors självständighet har Kina etablerat sig som en viktig spelare i landets diplomatiska och politiska frågor. Även om dess roll har ökat, särskilt jämfört med Australien, Portugal, Indonesien och Förenta Staterna", säger rapporten från den amerikanska tankesmedjan.

Kina var det första landet som upprättade diplomatiska förbindelser med Östtimor 2002 och statlig hjälp har stadigt ökat sedan dess även om den fortfarande är lägre än beloppen från dess traditionella partners och Förenta Nationerna.

Bidrag har framför allt använts för byggandet av offentliga byggnader, särskilt för utrikesministeriet (färdigt i början av 2008 för 7 miljoner dollar), presidentpalatset och ett timoresiskt arméhögkvarter (vardera till en kostnad av 6 miljoner dollar), vilkas bygge fortfarande pågår.

När det gäller mänskligt kapital så har 400 timoresiska statstjänstemän och tekniker fått utbildning i Kina i offentlig administration, ekonomisk planering, turism, hälsovård, anläggningsarbeten och teknik.

Handeln har ökat från 1,7 miljoner dollar 2005 till 9,4 miljoner, vilket gör Kina till Östtimors fjärde största handelspartner.

I Östtimor förväntas åtskilliga viktiga infrastrukturprojekt, såsom byggandet av flygplatsen, nya vägar, dammar och hamnanläggningar, påbörjas i år och kinesiska byggnadsföretag väntas bli enagerade, även om det kommer att bli "hård konkurrens" från koreanska, indonesiska och malaysiska företag.

02 - Dussintals FN-volontärer till Östtimor för lokalval

New York. Dussintals FN-volontärer är på väg till Östtimor för att hjälpa det unga landet med de kommande lokalvalen.

Den första gruppen av de 62 internationella voluntärerna kom förra veckan och de två följande grupperna ska komma till Östtimor i juli.

FN-volontärer har spelat en nyckelroll i stödet till alla val i landet med början vid folkomröstningen 1999.

Till årets byval har Östtimors regering bett om volontärhjälp för fältarbete, logistik, utbildning av valförrättare och röstberättigade samt övervakning.

I sin senaste rapport om landet sade generalsekreterare Ban Ki-moon att han är uppmuntrad av framstegen gjorda av Östtimors ledare och folk efter att våldet skakade det lilla asiatiska landet 2006, men varnade för att grundorsakerna till krisen, bland annat fattigdom och arbetslöshet, fortfarande finns kvar.

I slutet av april 2006 utbröt strider - hänförda till oenigheter mellan de östra och västra regionerna - när 600 strejkande soldater, en tredjedel av de väpnade styrkorna, avskedades. Det följande våldet krävde dussintals liv och drev 155.000 människor, 15 procent av den totala befolkningen, från sina hem.

Under de drygt två åren sedan krisen har Östtimor, som FN ledde till självständighet 2002, "gjort anmärkningsvärda framsteg med att övervinna de mest synliga spåren från det året", skriver Ban i sin senaste rapport om FN-uppdraget i landet, (UNMIT).

Generalsekreterarens särskilde utsände, Atul Khare, informerade delegationen från USA-kongressen, den första i Östtimor, om UNMIT:s mandat och aktiviteter, liksom de steg som tagits för att konsolidera stabiliteten i kölvattnet till krisen 2006.

Förbättringen av relationerna mellan de två länderna "kan hjälpa till med att fördjupa förståelsen för att demokrati i ett ungt land som Östtimor är den bästa vägen för att ta itu med sociala missförhållanden och på så sätt skapa villkoren för bättre säkerhet på lång sikt och utveckling", sade han vid dagens möte i huvudstaden Dili.

02 - USA-kongressen besöker Östtimor

6 ledamöter från USA:s representanthus, både demokrater och republikaner, kom idag till Dili för ett flerdagars besök. Detta är första gången en officiell delegation från USA:s kongress besöker Östtimor.

"Det är betecknande att USA, en av världens äldsta och ledande demokratier, bygger en solid relation med Östtimor, en av världens yngsta demokratier", sade Atul Khare, Förenta Nationernas generalsekreterares särskilda representant i Östtimor.

Juni

30 - Rede ba Rai kräver effektiv remissrunda för landlagen

30 organisationer i fler än 12 länder stöder Land Networks krav på en effektiv remissrunda för landlagen.

Organisationerna har undertecknat ett antal åtgärder, som skulle säkra ett rättvist och effektivt allmänt deltagande avseende Östtimors förslag till landlag. Idag har Timor-Leste Land Network (Rede ba Rai) för andra gången skrivit till justitieminister Lucia Lobato och vädjat till henne att genomföra dessa åtgärder för regeringens allmänna remissrunda.

Den nya landlagen kommer att avgöra vem som äger jord i Östtimor. Den kommer att få långtgående följder för landets sociala, kulturella, ekonomiska och ekologiska utveckling.

Inês Martins från La'o Hamutuk, medlem i Land Network sade "Vi är mycket angelägna om att stödja utvecklingen av en bra lag. Offentlig remiss är avgörande för att hitta den bästa möjliga lösningen på landfrågorna i Östtimor. Vi överlämnade vår rekommendation för åtgärder redan den 10 juni till ministern. Vi hoppas att hon kommer att avsätta mer tid för remisser, så att vi tillsammans kan arbeta effektivt med landlagen."

"Den här lagen kommer att påverka varje enskild person i vårt land" - Demetrio de Carvalho, direktör för Haburas Foundation och medlem i Land Network.

"Informationen vi hittills fått är att processen kan förlängas till mitten av september. Men två månader är mindra än halva tiden vi behöver för en adekvat remiss", sade Martins.

"De offentliga remissmötena börjar innan människor har fått tillfälle att läsa lagen. De behöver tid för att förstå och diskutera den. Den är mycket komplicerad. Ett endagsmöte i varje distrikt ger inte tillräckligt med tid för människor att förstå lagen och komma med konstruktiv kritik."

"Så vitt vi vet börjar remissmötena på måndag (6 juli) men tidtabellen är ännu inte fastlagd"

Land Networks brev konstaterar att det 'är angeläget att koordinera omfattande offentlig remiss och informationsspridning' och kräver idag av ministern;

Kopior av brevet skickades också till premiärministern, republikens president, parlamentets talman, ordföranden i [parlamentets Tommy Pollák] kommission A, chefen för det nationella direktoratet för mark och egendomsfrågor samt chefen för medborgerskapsfrågor.

Var god se nedan för underteckande organisationer och de minimumkrav som skickades till justitieministern den 10 juni.

För mer information var god kontakta: Meabh Cryan, Secretariat Rede ba Rai, +670 730 7800 meabhcryan@gmail.com eller Inês Martins, La'o Hamutuk, +670 725 8724.

Minimumkrav för ett effektivt deltagande av allmänheten vid behandlingen av förslaget ill ny landlag

30 - FN-polisen överför ansvar till Östtimors polis i Oecusse

Dili. Förenta Nationernas polis (UNPol) överlämnade i tisdags sitt ansvar för stabilitet och säkerhet i Oe-cusse-distriktet till Östtimors nationella polis (PNTL), eftersom den anses vara kapabel att genomföra sin vision och sitt uppdrag.

"Disciplin i utförandet av uppgifter och ansvar måste genomsyra arbetet bland människorna för att nå framgång och bidra till utvecklingen", sade FN:s poliskommissionär Luis Carillo till reportrarna.

Men Carrillo sade att det inte betyder att UNPol inte skulle ingripa om det blir nödvändigt och att de också ska övervaka PNTL:s arbete.

"Det är strikt förbjudet att politisera PNTL för att garantera säkerhet för hela befolkningen och upprätthålla och dess professionalism. PNTL måste också tillgodose mänskliga rättigheter och arbeta enligt order. Det är grunderna som institutionen ska bygga på", sade han.

Chefen för PNTL, Longinhos Munteiro, sade att landets polis är redo att utföra sitt arbete, så som det är skrivet i landets konstitution.

"Stabilitet i säkerheten är mycket viktig. PNTL kommer att göra sitt bästa för att skapa relationer med människor för att upprätthålla säkerheten i Oe-cusse-distriktet", sade han.

Landets premiärminister Xanana Gusmão förklarade att från och med tisdag så ligger ansvaret för säkerheten i Oecusse på PNTL:s axlar.

"PNTL borde lära av UNPol:s erfarenheter från människors dagaliga liv", sade han.

29 - Östtimors regering avvisar korruptionsanklagelser

Östtimors regering har försvarat premiärminister Xanana Gusmãos godkännande av ett mångmiljonkontrakt i dollar med ett bolag i vilket hans dotter var en större aktieägare.

Regeringen säger att den vidtar åtgärder för att eliminera korruption och godkände i måndags planer för att upprätta en antikorruptionskommission.

Men ledaren för Partiet för nationell enighet (Partidu Unidade Nacional), Fernanda Borges, har sagt till Radio Australias Asia Pacific program att den nya kommissionens första uppgift borde vara en utredning av premiärministerns kansli.

En undersökning av Radio Australia fann att Gusmão undertecknade ett avtal med Prima Food förra året för risleveranser värda 3,5 miljoner dollar.

Zenilda Gusmao, premiärministerns dotter, är upptagen som en av Prima Foods akteiägare i Östtimors företagsregister för 2008.

"Medan vi välkomnar ABC:s intresse att rapportera om Östtimor ber vi om större noggrannhet för att säkra att fakta är korrekta innan felaktig information sprids", står det i det.

"Det finns flera felaktigheter i rapporteringen, särskilt när det gäller hänvisningarna till konstitutionens lagar, vilka syns vara grunden för anklagelserna om korruption."

Uttalandet tillkännagavs av Agio Pereira, statssekreteraren för ministerrådet och officiell talesman för den fjärde konstitutionella regeringen.

Det deklarerar också att Gusmão inte har brutit mot några lagar som handlar om riktlinjer för affärsintressen.

Men Borges säger att regeringen har valt en passande tolkning av konstitutionen.

"Jag är mycket ledsen över att regeringen har tolkat på detta sätt därför att det visar ett avvisande av ansvaret för handlingar som regeringsmedlemmar har ansvar för att försäkra sig om att allt de gör görs transparent och inte i någon familjemedlems intresse", sade hon.

"Och premiärministerna borde själv vara mycket, mycket medveten om att han gav mycket goda kontrakt till sin egen dotter, som är aktieägare i det här bolaget", sade hon.

Men en övervakande organisation har uttalat oro över den nya kommissionens förmåga att fungera effektivt.

Den ideella organisationen La'o Hamutuk, som har arbetat i Östtimor redan innan landet blev självständigt, har upprepat sin oro för att kommissionen skulle göra Östtimor mera utsatt för korruption.

Östtimors vice premiärminister, Mario Carrascalao, har sagt till Radio Australia att det kommer att blir utfrågningar om riskontrakten och Fretilin-oppositionen säger att att den kommer att kräva svar, när parlamentet har plenum på tisdag.

26 - Klimatförändringar förvärrar Västtimors hungerproblem

Brisbane. Klimatförändringar förvärrar hungerproblemen, som redan kan mätas med dem i Afrika, i den indonesiska provinsen Västtimor.

Flera års dåliga skördar betyder att många barn i regionen, var klimat kan kännas mer som torra delar av Australien än grönskande Indonesien, är underviktiga och undernärda.

En rapport förra året från Church World Service och andra organisationer konstaterade att 91 procent av Västtimors barn lider av "livsmedelsosäkerhet", vilket betyder att de inte har tillgång vanliga, överkomliga, näringsriktiga livsmedel.

Omkring 50 procent av barnen och ungdomarna, var antingen moderat eller allvarligt underviktiga, jämfört med afrikanska länder, där 21,9 procent av barnen är underviktiga.

Oxfams Västtimorchef Aloysius Suratin sade att det fanns bevis för att problemet förvärrades med bönder utlämnade till mer oförutsägbara vädermönster.

Suratin sade att en genomgång av områdets nederbörd de senaste 13 åren - för vilka data är tillgängliga - visar att bara 46 procent faller under den förväntade regnperioden.

"Därför att det här är ett torrt område behöver människorna vatten", sade han.

Risodlaren Petronella Baro, vars familj arbetade med årets skörd, sade att skörden bara var ett till två ton per hektar, om de hade tur, jämfört med fyra ton förra året.

Mor till sex barn i åldrarna 17 ner till spädbarn håller hon med om att regnperioden blir allt svårare att förutsäga.

I år kom regnet till hennes by Desain, omkring 40 km från Atambua, men det var så häftigt att det spolade bort en närbelägen bro.

Problemet förvärras av att den här familjen, precis som många andra, förlitar sig på traditionella odlingsmetoder.

Bönderna sade att de väntade på en måne "med en regnbåge omkring" för att bestämma, när den rätta tiden för sådd är inne och sedan omkring en månad för marken att bli mjuk innan de sådde fröna.

"Vi följer bara regnet", sade Baro. "Men om det blir så här igen, blir det problem för vår familj."

Hunger är så vanligt i Västtimor att november till mars kallas "hungerperioden".

Men fru Baro sade att hennes barn hade tillräckligt att äta, eftersom hon kunde odla majs, kassava och bönor, när riset började förtvina och barnen fick förtur vid måltiderna.

Oxfam studerade förra månaden byn Tes, 20 km från Kefamenanu, där 90 procent av befolkningen är självhushållande bönder.

Suratin sad att studien syftade till att ta reda på hur många familjer som måste sälja sina tillgångar - vanligtvis land, boskap, vävda kläder och kokos- och teakträd - för att överleva en felslagen skörd.

Han fann att den minskade skörden hade minskat byns små tillgångar med 58 procent och att distriktsförvaltningen skulle behöva öka sitt bidrag till byn med fem gånger för att ge invånarna deras tidigare levnadsnivå.

Suratin sade att situationen var allvarligast för familjer med kvinnor som överhuvuden, eftersom de vanligtvis gav en del av sin skörd till arbetare, och oftare måste sälja av sina tillgångar.

"Det här är en tydlig bild av den osäkra tillgången på mat och varför jag säger att det blivit värre - det betyder inte att fler människor hungrar - men i framtiden, värdet av deras tillgångar är begränsat ... de har inte många möjligheter att återhämta sig", sade han.

Oxfam hjälper bönderna att skörda i regn, men säger att bönderna behöver praktiska meteorologiska råd och ett varningssystem för att de ska kunna förbereda sig för torka.

"Det allmännas politk måste anpassas till de verkliga behoven, till de verkliga förhållandena och till den osäkerhet som nu ökat", sade Suratin.

"Jordbrukspolitiken är inte längre bara ett problem hur man ska be människor producera mat ... utan är en del av människornas livsföring.

"Den måste också handla om hur människorna kan minska riskerna och öka säkerheten i jordbruksarbetet."

Den australiska regeringen, genom AusAID, har ett program på 6,5 miljoner australiska dollar för att ta itu med kvinnors och barns undernäring i området Nusa Tenggara Timur, och bidrar också till andra organisationers matprogram.

(Reportern, Gabrielle Dunlevy, reste till Västtimor för Asia Pacific Journalism Centre.)

25 - 206 miljoner dollar för UNMIT

FN:s generalförsamling fick idag rekommendationen att avsätta 206 miljoner dollar till UNMIT i Östtimor för perioden juli 2009-juni 2010 samt 3 miljoner dollar för lokalvalen 2009.

25 - Gusmão anklagas för korruption

Den östtimorsiska självständighetens fader, Xanana Gusmão, står i centrum för en ny korruptionsskandal.

Premiärminister Gusmão skrev under ett regeringskontrakt på flera miljon dollar med ett bolag i vilket hans doktor var majoritetsägare.

En undersökning av ABC:s Radio Australia har konstaterat att Prima Food förra året fick ett regeringskontrakt för att leverera ris till ett värde av 3,5 miljoner dollar.

Zenilda Gusmão, premiärministerns dotter är upptagen som en av aktieägarna i Prima Food i Östtimors affärsregister för 2008.

Radio Australia har också bekräftat att en annan ministers fru har dragit fördel av regeringskontrakt.

Landets inköpslag förbjuder "företrädare för administrationen", politiker och byråkrater att ge regeringskontrakt till bolag förknippade med när familjemedlemmar.

Den ställföreträdande ledaren för oppositionspartiet Fretilin, Arsenio Bano, säger att det är ett uppenbart exampel på korruption i premiärministerns kansli och krävde premiärministerns avgång.

"Det är helt enkelt en stark indikation på korruption, han har brutit mot Timors lag och innan det till domstolen borde premiärministern avgå", sade Bano.

Men en taleskvinna för regeringen bekräftade för Radio Australia att Zenilda Gusmão äger aktier i Prima Food.

I ett uttalande sade taleskvinnan: "Regeringen har alltid varit transparent om dessa kontrakt och gått enormt långt för att upprätta ett rättvist och skäligtklimat för privatsektorn".

Bano säger att han regelbundet har kontaktat regeringen sedan december förra året för att få information om fimor med band till människor, som är släkt med ministrar, men regeringen har avvisat att den kommer att informera.

"Till och med när vi kommer med en enkel fråga, till exempel om hur mycket ris som fraktas till Timor ... de ignorerar parlamentet", sade han.

Zenilda Gusmão är inte den enda affärskvinnan i Östtimor med en nära släkting i parlamentet.

Kathleen Goncalves, maka till Östtimors minister för ekonomisk utveckling, Joao Goncalves, är knuten till minst tre bolag som har fått mångmiljonkontrakt (i dollar) med regeringen godkända av premiärminister.

Fru Goncalves avvisade en inbjudan till en intervju, men i ett uttalande försvarade en taleskvinna för den östtimoresiska regeringen hennes inblandning.

"Hon (Kathleen Goncalves) har gjort affärer i Timor sedan 1999 med import av ris och var en auktoriserad försäljare till tidigare regeringar [sic], inklusive Fretilin-regeringen och Gusmão-regeringen", står det i uttalandet.

Joao Goncalves säger att han inte kände till namnen på sin frus bolag eller vilka som hade fått regeringskontrakt på flera miljoner dollar.

Bolagen knutna till Kathleen Goncalves, tillsammans med Prima Food, är listade på en regeringslista över 16 bolag som förra året fick regeringskontrakt på ris värda 56 miljoner dollar.

De pengarna kom från landets ekonomiska stabiliseringsfond (Economic Stabilisation Fund) och fördelades som en del av livsmedelsförsörjningsåtgärder avsedda att säkra tillräcklig tillgång till ris åt befolkningen.

Gusmão spelade en nyckelroll i sitt lands 25-åriga kamp för självständighet från Indonesien.

Han blev Östtimors förste president 2002 och valdes till premiärminister 2007.

25 - Ny webbplats för landlagen

Ita Nia Rai-projektet har glädjen att tillkännage lanseringen av sin webbplats, som skapats i samarbete med det nationella direktoratet för land, egendom och lantmätning (National Directorate for Land, Property and Cadastral Services - DNTPSC).

Webbplatsen ger allmän information om processen för att samla in anspråk på ägande till mark och de när en resurs för att ladda ner kartor och listor för de områden, som nu är offentliga:

Förslaget till ny landlag, som nyligen publicerades av regeringen, finns på webbplatsen på tre olika språk:

24 - Seabees avslutar första projekten i Östtimor

Dili. Flottister (Seabees) från USA-marinens 40:e mobila byggnadsbataljons (U.S. Naval Mobile Construction Battalion - NMCB - 40) Östtimorkommendering avslutade två byggnadsprojekt på Östtimors östkust den 19 juni.

Seabees och Östtimors regering arbetar tillsammans för att förbättra infrastrukturen och livskvaliten för öns invånare.

En grupp på sex personer byggde ett litet pumphus vid Comoros mellanskola. Pumpen fyller en tusenliters vattentank med brunnsvatten, vilket ger skolbarnen och deras familjer, som bor i närheten, bekväm tillgång till rent vatten.

En annan förbättring på platsen omfattade renoveringen av skolans elsystem. Flottisterna reparerade 100 meter jordkabel, så att eleverna och skolans personal får säker och pålitlig el.

"Att förbättra deras elkälla har varit ett mycket tillfredsställande uppdrag", sade byggnadselektrikern Nick Asta, som ledde projektet.

I Bairo Pite, en högstadieskola, reparerade en grupp på fem det befintliga pumphuset och installerade en vattentank. Gruppen installerade också ett säkerhetssystem som förhindrar att obehöriga manöverar systemet.

Östtimorkommenderingen kommer att ansluta sig till resten av den i Port Hueneme, Kalifornien, baserade bataljonen, när de återvänder hem i slutet av sommaren.

18 - Om att Östtimor stänger sista flyktinglägret

Stängningen av Metinaro-lägret i Östtimor är verkligen ett betydande steg mot en varaktig lösning för internflyktingarna i Östtimor. Icke desto mindre är det viktigt att komma ihåg att det forfarande finns 2.100 internflyktingar i 4 övergångshärbärgen i Dili.

Det norska flyktingrådet (Norwegian Refugee Council - NRC), som driver härbärgena, ger råd och stöd till Östtimors regering genom ministeriet för social solidaritet för att identifera möjliga lösningar för dessa familjer. Trots regeringens mycket stora ansträngningar är det för tidigt att säga att internflyktingfrågan är helt löst. Dessa fall kommer nog att kräva ytterligare tid för att lösas på ett varaktigt sätt.

Källa: Alfredo Zamudio, Country director, Norwegian Refugee Council (NRC), Timor-Leste, epost c-director@easttimor.nrc.no, tel +670 733-0059

16 - Avvecklingen av Metinarolägret börjar

Den 16 juni 2009 höll ministern för social solidaritet, Maria Domingas Fernandes Alves, en presskonferens i flyktinglägret Metinaro för att tillkännage början av reintegrationsprocessen från lägret. Fler än 700 familjer har skrivit under att de godtar återvändningspaketen med den ersättning de kommer att få, när de lämnar lägret. Dessa familjer kommer att börja återvända från lägret till sina hem den 17 juni 2009.

Ministern tackade lägerchefen Angelo Pereira för hans arbete i lägret de gångna tre åren. Hon tackade också IOM för att de försett Metinaro-lägret med humanitärt stöd och Plan för stöd med vatten och avlopp. Ministern uttryckte också sin tacksamhet till generalsekreterarens tillförordnade särskilde representnat, Finn Reske-Nielsen, för UNMIT:s och UNPols stöd under katastroffasen och även under upplösningsprocesserna för vart och ett av lägren. "Jag skulle vilja tacka internflyktingarna, de mottagande samhällena, alla våra partner och PNTL för hjälpen till MSS för att framgångsrikt genomföra den nationella återhämtningsstrategin och säkra att internflyktingarna har kunnat reintegreras fredligt i sina samhällen. Inom något mer än ett år har vi med gemensamt arbete kunnat stänga alla 65 läger för internflyktingar. Jag hoppas verkligen att det efter stängningen av Metinaro-lägret kommer att fortsätta vara ett stabilt läge i alla mottagande samhällen och att ni alla kan hjälpa till att utveckla Östtimor."

Lägerchefen Angelo Pereira tackade MSS för dess arbete i lägret och förklarade att det fortfarande finns fler än 200 familjer från lägret, som upplever problem med betalningen av sina återvändarpaket och uppmanade MSS att lösa dessa problem så snart som möjligt. Han bad också regeringen att möjliggöra flyttningen av barnen i lägret från deras skolor i Metinaro till skolor i Dili.

Generalsekreterarens tillförordnade särskilde representnat, Finn Reske-Nielsen,gratulerade MSS, MSS/UNDP:s diialoggrupper, internflyktingarna och de mottagande samhällena. "Stängningen av Metinaro-lägret, det sista återstående lägret för internflyktingar i Östtimor är mycket symboliskt för Östtimors engagemang för en ljus och fredlig framtid." Han betonade behovet av försoning, säkerhet, tillgång till livsmedel och grundläggande tjänster och boende för att säkra att reintegrationen av internflyktingarna i de mottagande samhällena blir varaktig. "I detta avseende fortsätter FN-familjen att kraftfullt stödja regeringen och den kommer att genomföra program som kommer att bidra till stabiliteten i de samhällen som har många återvändare genom förbättringar av infrastrukturen och utveckling av tillfällen till arbete mot kontanter som kommer att gynna både samhällena och de återvändande."

PNTL:s distriktskommendant i Dili, Pedro Belo, informerade invånarna i Metinaro-lägret om att, efter den framgångsrika dialogen i Suco Camea den 12 juni, PNTL redan har öppnat två nya polisstationer i Suco Camea. Han förklarade att PNTL ger alla säkerhet, också de återvändande internflyktingrna och de mottagande samhällena, och uppmuntrade människor att leva fredligt sida vid sida och arbeta för att utveckla och skapa stabilitet i Östtimor.

Som en följd av 2006-års kris flydde mer än 150.000 människor från sina hem och 65 läger för internflyktingar upprättades i Dili, Baucau och Ermera. Metinaro är det sista av de 65 lägren som stängs. Återvändandet av internflyktingarna från Metinaro-lägret kommer att göra att det totala antalet familjer, som har erhållit ett återhämtnings- eller återvändarpaket enligt den nationella återhämtningsstrategin Hamutuk Hari'i Futuru, blir över 13.500.

15 - Östtimors bönder börjar om

Matt Crook besöker Östtimor för att se hur bönderna i "kaffetriangeln" utnyttjar ett initiativ stött av US Agency for International Development, som kmmer att fördela nya kaffeträd till 1.200 bönder. Återupplivandet av Östtimors traditionella kaffeodlingar kommer att vara viktigt för landets ekonomiska återhämtning.

[Orginalet har här ett fotografi av Beawiharta/Reuters. Det visar två händer fyllda med kaffebönor. Bildtexten lyder:]

Marcal Mendonca satsar på kaffe. När han stolt står framför sin nya plantskola i Aileu-distriktet, Östtimor, säger han att det är första gången han drar upp frön, men han är optimistisk om att det kommer att vara värt besväret och tiden. "Jag gör det delvis för att få pengar, men också för att hjälpa andra bönder och för att återställa min egen gård", sade Mendoca, 46, som har sex barn.

Mendonca är ansvarig för att dra upp 15.000 kaffeplantor med stöd från National Cooperative Business Association (NCBA) och Cooperativa Cafe Timor (CCT), ett kooperativ för ekologiskt kaffe med 21.000 medlemmar.

En kort bilfärd bort driver 28-årige Alberto de Jesus upp 10.000 kaffeplantor och 5.000 skuggträdsplantor, som kommer att ge grödan den viktiga skuggan. "Jag gör det för min familj, mina vänner och också för att tjäna lite pengar", sade han.

Bönder i Östtimors "kaffetriangel" mellan Ermera, Maubisse och Same undervisas i att odla kaffe från början. Målet är 300.000 plantor. Mendonca och De Jesus kan göra vad de med sin skörd, men för varje planta de säljer till NCBA, får de 10 cent. Plantorna borde vara klara för plantering i januari.

Efter att bönderna sålt plantorna till NCBA, kommer de att delas ut till CCT:s medlemmar. I år är planen att ge 1.200 gårdar nya kaffeträd. Att återställa den länge försummade industrin är en central komponent i Timors ekonomiska återuppbyggnadsprogram på 17,5 miljoner dollar, som finansieras av USA:s biståndsorgan (US Agency for International Development - USAid).

Programmet gör det möjligt för NCBA att stödja CCT:s arbete med att föryngra kaffeindustrin och ge landsbygdskommuner i kafferegionerna grundläggande hälsovård liksom utveckling av andra exportvaror såsom vanilj, kryddnejlikor och boskap.

Mark White från USAid säger att stöd till Östtimors kaffeindustir är viktigt. "Kaffe är ryggraden i Östtimors icke-oljebaserade ekonomi och det ger pengar i timoresiska bönders fickor. Att stödja Cooperativa Cafe Timor är ett av de mest produktiva av USaid stödda ekonomiska initiativen i landet."

Kaffe utgör omkring 90 % av Östtimors export utom olja. Infört av portugiserna på 1800-talet blev kaffeindustrin grovt försummad på grund av den indonesiska ockupationen av Östtimor från 1975 til 1999. När Shane McCarthy, NCBA:s rådgivare för jordbrukskooperation, kom till Östtimor 2003, hade en epidemi av en sorts rost [på engelska gull rust], en sjukdom orsakad av svamp, infekterat nästan 90 % av landets kaffeskuggande träd. Siffran är nu omkring 98 %.

Andra länder har stått inför samma problem. I Papua New Guinea, Nya Zeeland och Filippines, till exampel, har bönder varit tvungna att hugga ner miljoner av skuggande träd. Men av någon orsak så är inte Östtimors träd döende än. "Vi vet inte varför, men det är gamla träd och de har redan överskridit sin livslängd, så Östtimor kommer att till slut bli tvunget att ta iut med problement", sade McCarthy."

Det andra bekymret är att skuggträden - Paraserianthes falcataria - är enorma, med en omkrets hos stammen på upp till åtta meter. Östtimor har inte resurser, expertis eller budget att göra något med de 2,5 miljoner träd, som är infekterade.

"Vi avsätter det mesta av vårenergi för att beskära eller ta bort och ersätta gamla kaffebuskar", sade McCarthy. Det är här som Mendoncas och De Jesus frön kommer in. "För några år sedan hade vi ett dåligt år - det fanns bara inte så många bönor - och började alla till slut att acceptera och hålla med om att det finns ett brådskande behov av att plantera nya kaffebuskar", sade McCarthy.

Bland de organisationer som stöder små kaffeproducenter i Östtimor finns Oxfam, vars projekt finns i distrikten Covalima och Oecussi. Oxfam hjälper utsatta grupper av huvudsakligen självhushållande bönder att diversifiera och odla en rad av grödor för försäljning, bland andra kaffe och kaffeskuggande träd, liksom andra trädarter.

"Vi rekommenderar ett urval av kaffeskuggande träd och hjälper grupperna att samla frön, visar dem hur de ska ordna en plantskola och hur de ska plantera träden. De får sina egna kaffefrön, så med en del tekniskt stöd blir de uthålliga och repeterbara. De har sina egna resurser och vi behöver inte ge dem mer", sade Lynne Kennedy, koordinatör för uppehälle och livsmedelssäkerhet.

Marcelino da Costa Belo är Oxfams koordinatör för programmet för livsuppehälle. "Många människor är lyckliga över att odla kaffe igen. Det är en långsiktig avsaulgröda och den börjar ge avkastning efter tre till fem år. De vet att det finns en marknad och de vet att de kan sälja den. Bönderna har sett andra människor göra det, så nu är det fler och fler som börjar göra det."

Timoresiskt kaffe är någonting udda. - "Det är antagligen det äldsta kaffet i världen", sade McCarthy said. "De flesta människorna i andra kaffeodlande länder tror inte att ett kaffeträd blir äldre än 20 år, men vi har kaffebuskar här, som är 70 till 80 år gamla. Du kan träffa gamla bönder och de säger 'Jag är 60 det trädet har funnits där sedan jag var barn.'"

Likväl som gammalt är Östtimors kaffe ett av de biologiskt mest härdiga i världen. I många byar finns det bevis för att Robusta- och Arabicaplantor har befruktat varandra naturligt - någonting som många vetenskapsmän tidigare trodde var omöjligt, sade McCarthy. "Du får en planta som har smak- och luktkvaliteter från Arabica, men sjukdomsmotståndet från Robusta."

Östtimor har också en del av regionens magraste jordar och drabbas av oregelbundna väderförhållanden. Och trots det producerar landet fortfarande vad som betraktas som ett fint gourmetkaffe. Med lite öm, kärleksfull vård, skulle det kunna bli verkligt spektakulärt.

15 - Ur Gusmãos tal till utvecklingspartner

Idag talade premiärminister Xanana Gusmão vid ett möte mellan regeringen och utvecklingspartner för programsamordning för 2010. Ur talet har vi tagit de nationella prioriteterna för 2010, såsom de antagits av regeringsrådet:

11 - Östtimor borde avkriminalisera aborter för att rädda liv

Dili. FN:s befolkningsagentur vädjar till det huvudsakligen katolska Östtimor att mjuka upp de lagar som kriminaliserar aborter och främja preventivmedel samt säger i en rapport publicerad i onsdags att kvinnor dör på grund av hemliga aborter.

Kvinnor som bor i Timors avlägsna byar använder osäkra sätt att avsluta havandeskap, till exempel örtdrycker, slag på magen eller införandet av trubbiga instrument, står det i rapporten, som citerar hundratals intervjuer med kvinnor, vänner och läkare på åtskilla kliniker.

Århundraden av portugisiskt kolonialstyre lämnade en djupt rotad romersk-katolsk kultur i det lilla sydostasiatiska landet med mindre än en miljon invånare, vars kvinnor i genomsnitt har sju barn.

I förra veckan godkände Östtimors parlament en kontroversiell lag, som tillåter aborter när en kvinnas liv är i fara. I alla andra fall kan utövarna bli straffade med upp till tre år i fängelse för att avsluta ett havandeskap.

Omkring 650 timoresiska kvinnor på 100.000 födslar dör under havandsekapet eller kort efter födseln, tre gånger fler än i grannländerna Indonesien och Filippinerna visar 2006-års siffror från FN:s befolkningsfond och Världsbanken. Det är oklart hur många av fallen i Östtimor hänför sig till osäkra aborter.

För jämförelse så är mödradödligheten, som vanligen används för att mäta ett lands hälsovårdssystem, 11 kvinnliga dödsfall på 100.000 födslar i Förenta Staterna enligt 2005-års siffor.

Rapporten publicerades av FN:s befolkningsfond, Alola-stiftelsen, en kvinnogrupp grundad av Östtimors premiärministers Xanana Gusmão fru, Östtimors hälsovårdsministerium och instutitionen för hälsovårdspraktik vid Charles Darwin-universitet i Australien.

Den rekommenderar att "moderna metoder för familjeplaneringborde främjas" och att aborter borde tas bort från strafflagen.

"Det är att rekommendera med hänsyn till det allmänna hälsotillståndet att inte kriminalisera avslutandet av havandeskap utan att reglera det", står det i den.

Åtskilliga representanter för den romersk-katolska kyrkan kontaktade i torsdags av Associated Press avböjde att kommentera.

Rapporten använde en 19-årings fall som exempel. Hon namngavs bara med Imelda för att skydda hennes familjs integritet. Hon besökte en mottagning och diagnostiserades med ett allvarligt hjärttillstånd och fick besked om att hon inte borde bli gravid. Men läkaren gav inte några fler råd eller preventivmedel.

Imelda återkom flera månader senare med värkar och dog inför sin familj 30 minuter efter att hon fött en flicka.

För att minska dödsfall som hennes, skriver rapporten att hälsovårdsmyndigheterna borde vara tvungna att registrera abortrelaterade dödsfall och öka medvetandet om familjeplanering.

Men varje steg för att dekriminalisera aborter skulle kunna visa sig vara impopulärt hos fromma timoreser.

På gatorna i huvudstaden Dili sade Carlito Ximenes Araujo, en 43-årig fembarnsfar, att hans uppfattning om aborter var orubblig och han motsatte sig den nya lagen, som tillåter abort för att rädda moderns liv.

"Var och en som utför en abort är en mördare och mördare ska behandlas som förbrytare", sade han. "Det här verkligen mot den katolska kyrkans lära."

08 - Tour de Timor - internationell MTB-tävling

President José Ramos-Horta utlyser en internationell cykeltävling: Tour de Timor - den 24-28 augusti 2009

Östtimors president och mottagaren av Nobels fredspris, doktor José Ramos-Horta, tillkännagav idag att den första upplagan av cykeltävlingen Tour de Timor ska köras den 24-28 augusti 2009. Tävlingen är en enastående 5-dagars MTB-tävling över 350 km landsväg med en lukrativ total prissumma på 75.000 dollar med gratis anmälan och deltagande samt betydande regional och internationell presstäckning. Tour de Timor kommer att bli ett unikt sätt för deltagare och supportrar att uppleva Östtimor genom att köra genom 9 av Östttimors 13 distrikt på bara fem dagar med fyra nätter i Östtimors traditionella byar. President Ramos-Horta välkomnar alla deltagare och supportrar att använda Tour de Timor som ett tillfälle att se den underbara skönheten hos Östtimor liksom att tillsammans med presidenten och Östtimors folk bidra till att göra huvudstaden Dili till en 'fredens stad' 2009.

Den första, av vad som ska bli ett årligt evenemang, betecknas Tour de Timor som en stor sportlig utmaning i den internationella fredens anda. Som president Ramos-Horta beskrev det, "Vi timoreser har haft förmånen av utomordentligt internationellt stöd för vår strävan att skapa ett demokratiskt, inkluderande och harmoniskt samhälle. När vi rör oss framåt för att uppnå detta mål, är det lämpligt att vi firar vår potential med vänner och grannar från hela Östtimor och från utlandet. Tour de Timor kommer att sammanföra människor i en anda av vänskaplig tävlan i vilken till slut alla är vinnare."

President tillkännagav sedan att det totala förstapriset kommer att vara 15.000 dollar med en total prissumma på 50000 dollar. Generösa priser kommer att ges till lag och individer som placerar sig och dessutom kommer priser till bästa kvinna, junior och veteran att ges.

Tour de Timor är ett etapplopp öppet för timoresiska och utländska cyklister. Tävlingsdistansen är omkring 350 km och går genom Östtimors vackra kust- och bergslandskap. Tävlingen når upp till en höjd på omkring 2.000 meter och från havsytans nivå gör detta bergsetapperna på Touren lika utmanande som någon annan bergsetapp i världen. Sträckningen har valts för att ta deltagarna genom de mest spektakulära landskapen i Östtimor: från höga bergskedjor till tropisk djungel genom det svala kaffelandet på hög höjd och längs den pittoreskt ringlande kutslinjen. Tävlingen start i Dili på morgonen måndagen den 24 augusti och slutar i Dili fredagen den 28 augusti 2009. Registrering av anmälda kommer att ske lördag och söndag den 22 respektive 23 augusti 2009 i det nya presidentpalatset i Dili.

Sträckning. Tour de Timors utmanande sträckning går den första dagen från Dili till den gamla kuststaden Baucau med 131 km vindlande kustväg genom fiskarbyar och över vulkaniska slätter. Dag två är en utmanande klättring som tar cyklisterna över Baucaus och Viqueuques gamla land över de stora bergen Mundo Perdido och Matebian med mål i bergsstaden Loihuno, Viqueuque, där Falintil höll till. Tredje dagen bjuder på en slät etapp för de tävlande genom flodbäddar längs gropiga vägar till den härliga sydkusten genom Natabora till Betano. Dag 4 bjuder på den största utmaningen med en höjdskillnad på nästan 2.000 meter över den centrala bergskedjan före en avslutande nerfart till bergsstaden Maubisse under det höga Mont Ramelaus nogsamt vakande öga. Avslutningsdagen tar cyklisterna genom kuperad terräng, vackra risfält och med tät skog bevuxna bergskaffeplantager med en avstickare till staden Gleno före nerfarten till Dili.

Det kommer att bli både individuella och lagklasser enligt internationella tävlingsregler. Alla deltagare uppmuntras att bilda lag (om 4 deltagare) och de som inte anmäler sig i lag kommer att föras ihop till lag för vänskaps skull och av administrativa skäl. De sammanlagda tiderna för varje deltagare räknas för att ge poängen som avgör slutresultatet. Liksom i den berömda Tour de France kommer deltagarna bara att tävla på dagarna och vila på nätterna. Ledaren efter varje etapp kommer att bära en gul ledartröja påföljande dag för att öka spänningen för cyklisterna och åskadarna längs sträckningen.

President Ramos-Horta fortsatte med att säga, "Vi räcker ut vår inbjudan till cyklister i Östtimor och det internationella samfundet och till alla som vill försöka - till och med media - att komma med oss på en unik resa genom världens yngsta land. Journalister från tv, radio och tryckta media är särskilt välkomna att föra detta spännande och unika evenemang till människorna runt om i landet och till våra vänner samt äventyrsentusiaster runt om i världen".

Tour de Timor är det största sportarrangemanget i samband med det historiska 10-årsjubileet av folkomröstningen som firas i augusti 2009. Tiden för tävlingen har bestämts så att utländska deltagare kan komma med flyg under veckoslutet 22-23 augusti och återvända under veckoslutet 29-30 augusti för att bara vara borta under en arbetsvecka. SJälvklart är alla deltagare välkomna att delta i de många evenemang som kommer att hållas den 29-30 augusti för årets största firande i Östtimor.

Länderna i regionen uppmuntras att stödja representationslag i samma anda som vid de framgångsrika ASEAN- och ARAFURA-spelen. Med bara 11 veckor till tävlingen är organisationskommittén beredd att hjälpa till med koordinering och information för att hjälpa representationslag att tävla i arrangemanget.

Intresserade kan söka bli sponsorer för evenemanget, som kommer att filmas, sändas i tv och göras tillgängligt för internationell distribution.

För mer information kontakta: The Tour de Timor, Public Relations/Sponsorship Manager, Sean Borrell, tel +670 7382208, epost tourdetimor@gmail.com.

08 - Markägande i Östtimor

La'o Hamutuk har lagt upp nya webbsidor på engelska och tetum om markägandet i Östtimor. Sidorna omfattar information, resurser, kommentarer och analyser av lagarna om markägande, sedvanerätt till mark och det av USAID finansierade programmet Strengthening Property Rights ("Stärkandet av äganderätten") och processen Ita Nia Rai.

För närvarande pågår ett antal olika aktiviteter som berör äganderätten till mark:

Vi kommer att fortsätta att uppdatera webbsidorna och välkomnar ytterligare dokument, kommentarer och analyser angående markägande i Östtimor, särskilt på tetum.

Källa: La'o Hamutuk - The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis, 1/1a Rua Mozambique, Farol, Dili, telefon +670 332 5013, mobil +670 730 2439, webb www.laohamutuk.org

04 - Naturkatastrof stoppade produktionen i Gariuai

Produktionen av el i Gariuais minivattenkraftverk är stoppad på grund av jordskred längs delar av området som tilloppsröret går igenom.

I slutet av februari började tilloppsröret att röra sig och en del lyftes upp från marken. Det är något ovanligt och orsakade en liten läcka i röret, som omedelbart tömdes. Kort därefter sjönk plötsligt ett område på 15-20 hektar 2-3 meter och tilloppsröret slets itu på några ställen. Marken som sjönk fick stora sprickor och några av dessa vidgade sig långamt. Vi mäter nu vidgningen av några sprickor både i höjd- och breddled.

Geotekniska experter abetade i slutet av mars på platsen för att försöka hitta orsaken till naturkatastrofen och hitta möjliga åtgärder för hindra framtida skador samt en ny dragning av tilloppsröret genom det utsatta området.

Gariuais minivattenkraftverk kommer att förbli stängt tills tilloppsröret har lagats.

Tillfartsvägen till katastrofområdet har skurits av av markrörelserna. En projektgrupp utvärderade i slutet av mars skadorna och kommer att rekommendera åtgärder.

En andra specialistgrupp kom i maj för att hjälpa till. Gruppernas rapporter väntas bli klara i mitten av juni. Därefter kommer förberedelserna för reparationsarbetet att börja. Leveranstiden för reservdelarna till tilloppsröret är flera månader, men andra arbeten kan utföras under tiden.

Gariuai är ett så bra kraftverk, som bidrar till elförsörjningen i ett stort område, att vi kommer att göra vårt bästa för att få det i drift igen så snart som möjligt.

Som tur var påverkades bara tilloppet av marksänkningen. Kraftverkshuset och drifthuset, dammarna och kraftledningarna är OK!

04 - Elever betalar utbildning in natura

Manufahi, Östtimor. För nunnorna som driver en internatskola i denna avlägsna del av Östtimor är buffalo och kor en verklig plåga. Trästaket avsedda att skydda fält med ris, kassava, sojabönor, och grönsaker trampas regelbundet ner av de besvärliga nötkreaturen.

Men allt det här är en del av kallet för fyra nunnor från fransiskanersystrarnas orden av S:t Göran martyrer, som har arbetat hårt för att etablera sig i det här slättlandet med risfält sedan 1993, när territoriet fortfarande var under indonesiskt styre.

Då hade, systrarna som skickats ut av sin orden i Indonesien, identifierat ett verkligt behov av bättre utbildning i detta underutvecklade lilla territoriet.

Syster Roswitha minns hur svårt det var den första gången de kom till sitt nuvarande ställe i Welaluhu. "Det fanns ingen kollektivtrafik. Vi fick gå till Same (huvudort i Manufahi-distriktet omkring 81 kilometer söder om Dili) där vi inte hade någonstans att bo. Men sedan så hjälpte en tidigare underdistriktsadministratör oss genom alåta oss bo hemma hos honom."

Tiden i Welaluhu började mycket enkelt med att systrarna startade kurser i sömnad, matlagning och grönsaksodling för mödrar och flickor, som hade slutat i den vanliga skolan.

Nu driver de en riktig skola och tar emot internatelever, men har konstaterat att de nu står inför finansiella och underhållsproblem.

Skolan ligger i ett fattigt område. Så det är ingen överraskning att föräldrar inte har råd att betala månadsavgiften på 15 dollar i månaden för barnens vistelse.

Det här skulle vara ett problem för de flesta, men nunnorna har kommit på en praktisk lösning - ge oss en del av er skörd.

"De som inte kan betala (kontant) kan göra det med ris, sojabönor, majs, bönor eller bananer. Vi tvingar dem inte att betala med pengar eftersom mat och är en värdefull vara", sade syster Roswitha.

Sonia da Costa, 18, är mycket entusiastik över det nya sättet att betala för internatet. "Mina föräldrar kan inte betala internatskolans månadsavgift, men jag är tacksam därför att systrarna sagt att vi kan använda mat och frukt från mina föräldrars trädgår", sade hon.

Da Costa sade att hon är lycklig på internatskolan därför att hon där får mycket hjälp av systrarna med att bygga sin framtid. "Jag hoppas att det finns donatorer som kommer att hjälpa till med att finansiera systrarnas arbete", sade hon.

Da Costa går nu i gymnasiet och planerar att fortsätta till universitetet, "Jag skulle vilja studera förvaltning", ler hon.

Felicidade dos Santos, 16, är från Aileu-distriktet, omkring 50 kilometer söder om Dili. Hon sade att internatet gör det mycket enklare att studera. "Min mor är död, så hela min familj vill att jag fortsätter mina studier och stannar på internatet. De har inte pengar för att betala, så tack gud för att systrarna har låtit oss betala med mat och grönsaker", sade hon.

1995 startade systrarna två till projekt - ett i Natarbora, omkring sex kilometer från Welaluhu, och ett annat i Dili. 1997 etablerades ytterligare tt projekt i Dili. Dessa koncentrerar sig också på utbildning. Men de hjälper också till inom hälsovården genom att tillhandahålla katolskt drivna kliniker.

Människorna i Welaluhu ger mycket stöd och uppskattar systrarnas arbete så mycket att de har erbjudit fem hektar mark att använda för nunnorna.

"Vi planerar att odla mer ris, majs, kassava, sojabönor, och grönsaker för att komplettera internatbarnens närgingsbehov. Förhoppningsvis kommer det att gynna barnen och byn", sade syster Roswitha.

Men nu är utmaningen att försöka få fram pengar för att bygga en betongvägg för att skydda deras grödor från härjande kratur. "Vi byggde trästaket, men de blir nertrampade av bufflar och andra kreatur, som strövar fritt här, så våra grödor är inte säkra", sade nunnan.

03 - Parlamentet godkänner lag om nödaborter

Dili. Östtimor har godkänt en lag som tillåter nödaborter, trots invändningar från den katolska kyrkan, vars medlemmar utgör 95 % av befolkningen.

Landets parlament godkände efter debatt den 25-26 maj en paragraf om aborter i strafflagen. Lagen kriminaliserar aborter, men säger också att en mors liv ska prioriteras före hennes ofödda barn i en nödsituation. Detta fanns i lagförslaget, men lagstiftarna tillade att tre läkare och föräldrarna måste vara överens om "att avlägsna embryot från modern".

Maria Paixao, socialdemokratisk parlamentsledamot, förklarade efteråt att avlägsnandet av ett embryo "bara ska göras för att rädda moderns liv och, om hon är medvetslös, måste mannen ge sitt godkännande".

Paixao påpekade att på grund av bristen på läkare på landsbygden, så tillåter sektion 9 av den nyligen antagna paragrafen 141 att av hälsoministeriet godkända barnmorskor utför aborter.

Biskop Alberto Ricardo da Silva i Dili och biskop Basilio do Nascimento i Baucau, som förestår de två katolska stift som täcker Östtimor, uppmärksammade parlamentets debatt. Tidigare har de till UCA News sagt att kyrkan i princip inte stöder abortlagen, därför att kyrkans ställning är att läkare ska försöka att rädda både mor och barn i ett nödfall.

"Vi är mot lagen, som vi har förklarat i vårt herdabrev från de två stiften", sade biskop da Silva.

Herdabrevet på portugisiska, daterat den 15 april och undertecknat av de bägge biskoparna, citerade olika kyrkliga dokument som bekräftar livets heliga och okränkbara natur från befruktning till död. Det försäkrade också att detta är i överensstämmelse med timoresisk kultur och att aborter är en kränkning av den grundläggande mänskliga rättigheten till liv.

Brevet vädjade till sociala och politiska ledare att sörja för mödrars och barns grundläggande behov från tiden för befruktning och för att straff ansvariga för våld mot kvinnor och barn.

Enligt den katolska kyrkans katekes: "Direkt abort, det vill säga abort som ett mål eller medel är en 'brottslig' handling ... i bjärt motsats till den moraliska lagen Kyrkan belägger detta brott mot mänskligt liv med bannlysning".

Joana Mendez, 30, universitetsstudent och katolik, är bekymrad över att legalisering av aborter skulle ge plats för fritt sex, därför att "när en flicka är gravid, så kan hon få abort". Enligt hennes åsikt är det viktigare att ge sexualundervisning i skolor och samhällen, så att människor blir medvetna om riskerna med sexuella förbindelser utom äktenskapet.

Domingos de Sousa, 25, en annan katolik och universitetsstudent, beskriver abortlagen som onödig och sade att regeringen borde ha lagt fram en lag om stöd till ogifta mödrar och deras barn i stället. Dessutom borde regeringen ägna infrastruktur, utbildning, hälsa och ekonomi mer uppmärksamhet.

"Det finns en mängd dåliga vägar på landsbygden, varken elektricitet eller vatten", anmärkte han. "Varför prioriterar inte regeringen att lösa dessa problem?"

Östtimor, som blev helt självständigt den 20 maj 2002, efter mer än två år under FN:s övergångsförvaltning, har en befolkning på omkring 1 miljon. Det ha använt den indonesiska strafflagen för brottmål sedan 1975, då de 24 åren av indonesiskt styre började.

06 - Utmaning att ändra ungdomens attityd från motstånd till utveckling

Dili. Besvikelse bland unga människor som kämpade för självständighet under Östtimors motståndsår kan leda till oroligheter om de int tas med i landets utvecklingsprocess, varnar analytiker.

"De tycker att deras tillvaro inte längre är intressant under självständigheten", sade Ozorio Leque, 28, ledare för Colimau 2000 - en ungdomsgrupp skapad av aktivister under den indonesiska ockupationen av Östtimor.

Ett stort antal ungdomar utan rösträtt är missnöjda med hög arbetslöshet, låga löner och bristande tillgång till utbildning, bara 27 % fullföljer gymnasiet. Världsbanken uppskattar att nästa år är nästan 40 % av befolkningen mellan 15 och 29 år.

Många vänder sig till kampsportgrupper, som har så många som 20.000 registrerade och 90.000 oregistrerade medlemmar.

"Man förmodar att när man går med i en grupp, så blir man skyddad. Det andra skälet är att de flesta i den yngre generationen saknar färdigheter och kunskaper, så de tar vad de kan få", sade Leque.

Omkring hälften av befolkningen på 1,1 miljoner lever under fattigdomsgränsen. I Dili är arbetslösheten så hög som 62 % bland dem mellan 15 och 19 och åtta av tio unga människor är sysselsatta i jordbruk för självförsörjning.

Leque, som hävdar att Colimau 2000 har mer än 20.000 medlemmar, måste ställa in sig hos Dilis distriktsdomstol den 22 juni som svarande i ett mål om brott i samband med händelserna 2006.

Den 28 april 2006 utgjöt han sig i en verbal tirad mot regeringen innan en mobb attackerade regeringsbyggnaden och förstörde statliga fordon.

Mari Alkatiris regering, den första i ett självständigt Östtimor, hade kritiserats efter att 600 soldater, huvudsakligen från landets västra delar, avskedades från nationalarmén för att ha deserterat i protest mot påstådd diskriminering.

Det fanns ett utbrett missnöje när säkerhetsstyrkorna splittrades, polisstyrkan var svag, den politiska oppositionen destabiliserade regeringen och det fanns tvister om egendom, marknader och handelsvägar.

Våldet mellan gäng, medlemmar i kampsportgrupper, polisen och armén som följde på Leques tal ledde till att nästan 40 personer dödades och mer än 100.000 internflyktingar av vilka många sökte skydd i tillfälliga läger.

Men gängspecialisten James Scambary, som publicerade en rapport, Groups, Gangs and Armed Violence in Timor-Leste, i april, sade: "Kampsportgrupper är inte nödvändigtvis gäng. En del gäng kan ha medlemmar från kampsportgrupper, men kampsportgrupper är i första hand idrottsföreningar med goda och dåliga element."

Enligt rapporten så är spelhålor och beskyddarverksamhet bland de viktigaste inkomstkällorna för gäng i Östtimor.

I shoppingområdet Colmera i Dili berättade affärsägare för IRIN att medlemmar av gäng pressade fram pengar under krisen 2006.

Även om utpressning har minskat sedan dess, så kan orsaken delvis vara att gängmedlemmar har gått in i säkerhetsindustrin.

Aniceto Neves från HAK Association, en människorättsorganisation, sade att medlemmar av kampsportgrupper nu utgör huvuddelen av de anställda hos Östtimors lagliga säkerhetsbolag och att somliga affärsägare köper säkerhet direkt från kampsportgrupper.

Scambary tillade: "Olyckligtvis har skiljelinjen mellan säkerhet och utpressning blivit alltmer otydlig med kampsportgrupper inblandade i bägge. Sådan blandning av formell och informell säkerhet är mycket bekymmersam."

Leque sade att freden mellan kampsportgrupper bara tillfälligtvis störs av individuella konflikter.

"Jag har många gånger föreslagit för regeringen att det vore bättre att omvandla alla hemliga grupper i landet till medborgargrupper. Vi behöver omvandla dem från en motståndsmentalitet till en mentalitet för en utvecklingsera", sade han.

Nyligen skrev Scambary i en artikel i Inside Indonesia "Med små utsikter för en lösning av konflikterna om jorden och knappt fungerande rättsväsende och polis, är det troligt att folk kommer att fortsätta att söka olagliga lösningar på sina tvister och använda gäng och kampsportgrupper för att tvinga fram dem".

02 - Minister försvarar sin man efter husrannsakan

Dili. Östtimors justitieminister Lucia Lobato försvarade sin man mot korruptionsanklagelser i dag efter att FN- och lokalpolis gjorde husrannsakan i deras hem på jakt efter påstått förfalskade dokument.

Polisen hade ett domstolsutslag som tillät dem att gå in i huset på jakt efter bevis för korruptionsnklagelser mot Lobatos man, affärsmannen Americo Lopes.

"Som hustru vill jag säga er att jag litar på min man. Jag har varit gift med honom i 20 år - jag känner honom bättre än någon annan", sade ministern till AFP.

"Jag kan garantera att det inte finns några förfalskade dokument som gjorts av min man. Ingenting hände", sade hon.

Hon sade att polisen "bröt upp alla dörrar", när de genomsökte parets kontor och hem i Dilis Bidau-område omkring klockan 9 i måndags.

Lopes affärspartner i energibolaget Pualaka Petrolium Fuel påstår att han förfalskat dokument utan deras vetskap för att få en större andel av företaget.

Hans advokat, Alvaro Maria Freitas, sade till reportrar att husrannsakan var en normal polisprocedur med anledning av klagomålet.

Polisen avböjde att kommentera huruvida några bevis för korruption hade hittats under genomsökningen.

Ministern lämnade nyligen in en anmälan om förtal mot redaktören Jose Belo efter att dennes tidning, Tempo Semanal, publicerat en artikel som anklagade henne för hemliga överenskommelser och nepotism i samband med statliga inköp.

Tempo Semanal publicerade också en artikel med anklagelser om favorisering vid tecknandet av ett 3,1-miljoners dollarkontrakt med Pualaka om leverans av dieselbränsle till landets elkraftverk.

Ministern förnekar allt felhandlande och har sagt att hon är beredd att försvara sig mot anklagelserna inför rätta.

01 - Fretilin: Talmannen hindrar debatt om sanningskommissioners rapporter

Dili. Talmannen i Östtimors parlament, Fernando de Araujo "Lasama", har igen förhindrat en parlamentsdebatt om 2005-års rapport från Sannings-, mottagnings- och försoningskommissionen om brott mot de mänskliga rättigheterna under den indonesiska ockupationen av Östtimor och om den med Indonesien gemensamma Sannings- och vänskapskommissionens arbete.

Fretilins vice gruppledare Francisco Branco sade att debatten om de två historiska sanningskommissionerna åter uteslutits från parlamentets dagordning i morse trots starkt vädjande från Branco till talmannen Lasama under ett möte mellan gruppledarna för att diskutera dagordningen i fredags.

"Det är oacceptabelt för Fretilin och vårt folk att dessa två kommissioners viktiga arbeten inte kommit till användning under denna extremt långa tidsrymd ", sade Branco.

"Den nationella sanningskommissionen och dess rapport'Chega' avslutades i oktober 2005 men drabbades av vår nationella kris 2006 och sedan valen 2007. Men det är ingen ursäkt för det nuvarande parlamentet att inte debattera 'Chega'-rapporten.

"Talman Lasama sade att vi som parlament måste vara försiktiga eftersom en debatt om 'Chega'-rapporten skulle vara splittrande och påverka freden och stabiliteten i vårt land."

"Fretilin avvisar detta argument. Vårt folk törstar efter sanningen och rättvisa för brotten mot mänskliga rättigheter begångna under den indonesiska militärockupationen. Den utbredda känslan av att rättvisa inte skipats bidrar till instabilitet och undergräver demokratin. Parlamentet måste ta itu med detta behov, annars kommer vi att bidra till en förlust av förtroendet för våra demokratiska instutitioner och rättsväsende.

"Talman Lasama har sagt att det vore bättre för oss att komma överens om rekommendationer bakom scenen och sedan ha en kort, hårt styrd debatt. Det är precis tvärtemot vad vårt folk väntar sig och förtjänar - en fullständig och transparent debatt i parlamentet som alla kan följa."

Branco sade att det tycks som om rapporterna inte kommer att debatteras i år därför att med kommunalval planerade i september är det troligt att regeringen kommer att driva linjen att en debatt skulle bidra till instabilitet och splittring.

Maj

30 - Tankar om abort några dagar för antagandet av lagen

Är Du intresserad av abortfrågan i synnerhet och jämställdhetsfrågor i allmänhet så ska Du läsa ett blogginlägg med rubriken "Östtimor: Tankar om abort några dagar för antagandet av lagen". Det är på engelska och finns på http://globalvoicesonline.org/2009/05/30/east-timor-thoughts-on-abortion-a-few-days-before-law-approval/ med flera fina bilder och en dikt. Tyvärr är det lite för långt för att översätta.

28 - Böcker når avlägsna byar

Förra sommaren körde vi ett mobilt bibliotek - en särskilt utrustad minibuss lämpad för resor på vårt lilla %ölands dåliga vägar - med böcker, ljudupptagningar och film från Dili till avlägsna delar av landet. Inget liknande har funnits tidigare i Östtimor och det vi såg på våra resor till landets alla 13 distrikt bekräftade den djupa intellektuella nyfikenheten och entusiasmen för böcker i detta unga land.

I Östtimor är 36 % av befolkningen yngre än 14 år, 61 % är mellan 15 och 64 år och nästan 50 % av den totala befolkningen är analfabeter. I denna nya demokratiska nation utan några lånebibliotek och utan postväsende hindrar genomgripande fattigdom och en brist på allmän tillgång till information utvecklingen av en läskultur.

Det mobila biblioteksprojektet skapades för att ändra denna bistra statistik. Vid varje bystopp besökte vi de lokala skolorna och bevittnade varje gång samma scen. Medan vi talade med rektorn om tillåtelse att sprida böcker, kom nyfikna barn till bilen och när de upptäckte böckerna inuti blev de extatiska. Sedan så stannade de för att läsa högt ur böckerna. Två nyblivna studenter reste med oss i biblioteksbussen för att främja läskunnigheten genom läsecirklar och sketcher i skolorna.

Efter att ha kört 194 kilometer på nio timmar på en skadad väg, nådde vi byn Wetabe i gränsunderdistriktet Salele nära Indonesien. I byn var det lugnt, alla bönder var ute på risfälten eller vallade sin boskap. Utan en vägvisare var det inte möjligt att hitta skolan. Sedan såg vi elever som satt under träden.

Vi gick fram till eleverna, som visade oss till Rosita de Araujo, rektorn för Wetabes förskola. Enligt henne hade lärarna och eleverna använt trädens skugga för att lära sig och undervisning de senaste två åren. Det fanns inget skolhus i Wetabe och 37 elever var uppdelade på "utomhusklasser".

"Om regnet kommer", förklarar hon, "kan vi inte undervisa. Då måste vi skicka hem eleverna och vänta tills regnet slutar. Vi använder ett litet privathus för att förvara böcker och skolmaterial, men vi behöver fler böcker för eleverna".

Vi tog Rosita till det mobila biblioteket och snart följde barnen efter, extatiska, som andra, över att se en skåpbil fylld med böcker. Vi stannade och läste högt ur böckerna och spelade sketcher om historierna.

"Vi är mycket glada över ert besök", sade Armando Araujo, en femårig elev. "Vi tyckte om böckerna och tycker om att ha dem."

De flesta av eleverna föreslog att ska donera fler barnböcker på olika språk, målargrejor, målarböcker och skrivböcker.

Det mobila biblioteksprojektet i Östtimor har stimulerat efterfrågan på tillgång till böcker från skolor vanligen isolerade av fattigdom och ett arv av försummelse. På sex månader har det mobila biblioteksprogrammet kunnat nå fler än 100 skolor, donerat över 13.000 böcker i avlägsna och dåligt tillgodosedda områden i landets alla 13 distrikt.

Nästa månad kommer det här projektet att få slut på pengar; med fortsatt stöd skulle det här innovativa initiativet kunna nå ytterligare tusentals barn på landsbygden utanför huvudstaden och ge dem tillgång till läs- och skrivkunnighet och undervisning, som de annars inte skulle ha. För mer information om hur Du kan hjälpa Books for Asia in Timor-Leste, gå till www.booksforasia.org eller läs ett pressmeddelande om två nya engelslsråkliga bibliotek invigda förra veckan med hjälp av stiftelsens program Books for Asia.

Almerio Borges är projektledare för Asia Foundations projekt Mobilt bibliotek och Hugo Fernandes är chef för stiftelsens verksamhet Books for Asia i Östtimor. De kan nås på aborges@asiafound.org respektive hfernandes@asiafound.org.

27 - Japan finansierar reparation av vattenledningar i Dili

Dili. Japan ger mer än sju miljoner dollar till Östtimor för att reparera dricksvattenförsörjningen i Dili och en överenskommelse om detta undertecknades i tisdags i Timors utrikesministerium.

Japans ambassadör i Östtimor, Iwao Kitahara, sade att rörledningarna hade blivit "allvarligt skadade" vid översvämningarna 2005 och pengarna ska användas både för att reparera ledningarna och vattenverket i Bemos.

Ambassadören sade att vatten taget ur floden Bemos svarade för 35 % av vattenförbrukningen i staden och omgivande distrikt.

Japan har hittills gett 35 miljoner dollar i bidrag till den östtimoresiska huvudstaden.

25 - Östtimor motsätter sig legaliserad abort

New York. Det övervägande katolska landet Östtimor pressas av Förenta Nationerna på grund av sina lagar som kriminaliserar aborter till och med vid våldtäkt och incest.

Det katolska familje- och människorättsinstitutet rapporterade förra veckan att Östtimors politik granskas av FN-kommittén ansvarig för att kontrollera genomförandet av konventionen om eliminering av alla former av diskriminering av kvinnor, som kommer att hålla sin 44.e session i juli.

Landets nya strafflag, som träder i kraft i början av juni, fortsätter att straffbelägga aborter, även om den gör undantag för fall i vilka moderns hälsa är i fara.

En rapport från Östtimor till kommittén uppger att aborter är en "känslig fråga" i landet, "särskilt på grund av de senaste årens traumatiska händelser", när en 24-årig indonesisk ockupation framtvingade familjeplaneringsprogram som "brett avvisades" av folket.

Rapporten konstaterar att i den timoresiska kulturen är preventivmedel allmänt impopulära, då både män och kvinnor ser dem som "främjande promiskuitet och sexuellt överförbara sjukdomar samt orsak till minskat antal barn".

Det katolska familje- och människorättsinstitutet säger att trots allmänt stöd i Östtimor för den fortsatta kriminaliseringen av aborter, har åtskilliga ideella organisationer såsom Alola-stiftelsen och Rede Feto med stöd av Förenta Nationernas befolkningsfond och Förenta Nationernas barnfond lobbat för liberalare abortlagstiftning.

Det rapporterar också att under förevändning av att främja "jämställdhet" FN-kommittén trycker på för att "ändra vanor och praxis" som av dem anses vara "diskriminerande".

Dessutom svarar FN-organet med opposition eller likgiltighet på Timors hänvisning till sina gamla vanor, misstro mot utländskt inflytande och brott mot "rätten till reproduktion" som drabbade timoresiska kvinnor under Indonesiens styre.

Den timoresiska rapporten säger att landet sätter värde på könsskillnader, då de hjälper till att skydda familjens integritet liksom kvinnors välbefinnande.

24 - Om att äta hund

Jag visste att det skulle hända till slut. Så många gånger som timoreser har frågat mig om jag någonsin ätit hund, visste jag att den dagen skulle komma då jag skulle bli bjuden på köttet.

Och så hände det i Ermera. Jag hade rest ut till distriktet på natten och fått besked om att mat för kvällsmaten förberetts. Vi hade varit i Ermera omkring en timme innan vi blev bjudna till bords.

Jag gick in i ett stort rum och såg människor runt ett bord på vilket en gryta med ris och en stor spann med det som en gång var en hund stog.

Jag är inte mycket för att blankt avvisa gästfrihetens gåvor från timoreser. Det låter löjligt, men jag tycker om att delta i timoresernas sysslor.

Som sagt var, jag stog inför en spann med hund. Det såg inte särskilt aptitligt ut med en av hundens enorma tassar högst upp så att alla kunde se den. Så min instinkt sade mig att förbli hungrig, men i ett land där så många människor är hungriga, så är erbjudandet av mat, särskilt hund, en stor ära.

Jag säger "särskilt hund", därför att man har sagt mig att äta hund tors ge en människa styrka. Det är ett särskilt kött.

Jag försökte snabbt att rationalisera att äta hund. Människor äter andra sorters kött, så varför inte hund? Det enda skäl jag kunde komma på för att äta hund är så stigmatiserat är att vi har blivit förtjusta i hundar och tycker att det är svårt att förmå oss att döda dem.

Men å andra sidan, vi äter kaniner, som vi också har som husdjur. Kan det vara den högre intelligensnivån som hundar visar som har skapat den här sortens känslomässiga länkar mellan människor och hundar?

Det skulle helt enkelt kunna vara att hundkött, vilket jag snart upptäckte, inte är särskilt gott. Jag fyllde min tallrik med ris och stirrade djupt ner i spannen med hund. Jag tog skeden och plockade upp den minsta, mest benfira köttbiten jag kunnde hitta.

Med 20 par ögon riktade mot mig tog jag ett djupt andetag och innan jag visste av något tuggade och tuggade och tuggade jag, ganska likt att äta en gummisnodd. Jag ville kräkas lite, gav upp försökte att tugga, svalde och kände kväljningar igen.

Det var otrevligt, men det var över. Människorna runt omkring mig tycktes nöjda med att jag åtminstone hade försökt, även om de var bekymrade över att jag inte ville ha mera kött.

Jag vet inte om det var själva köttet eller tanken på att äta hund som gjorde mig så illa till mods. Det kan ha varít den stora mängden ben i spannen och tassarna.

Jag förväntar mig att det här kommer att polarisera mina läsare efter som jag är säker på att många av er kommer att bli arga på tanken att människor äter hund. Jag har inte några invändningar mot att människor i Östtimor äter hund. Jag njöt inte själv av det, utan tvivel därför att jag har två årtionden av hemodlade hämningar. Oavsett detta, det är en intressant kontrast mellan öst och väst.

Bortsett från detta, så har man sagt mig att hundarna i Östtimor dödas på ett barbariskt sätt. Jag vet inte om det är sant, såg jag beskriver det inte här, men det var först efter min tur till Ermera, som jag fick reda på det. Det påminner om det sätt på vilket hundar enligt vad jag läst dödas i Sydkorea.

Om du lever i Östtimor och umgås med timoreser, så kommer du utan tvekan att hamna i en liknande situation någon gång.

20 - Australiska regeringen häver hjälpstopp till kritiska grupper

Biståndsorganisationer som får australiska bidrag kan nu "förtala" regeringen utan att behöva frukta för att deras bidrag dras in.

Parlamentssekreteraren för utvecklingsbistånd, Bob McMullan, bekräftade ändringen av policyn och sade att Howard-regeringen hade fel som straffade ideella grupper, som kritiserade Australien.

"Jag har gjort det klart för ideella organisationer i Australien, för AusAID och runtomkring i regionen att människor är berättigade att kritisera oss", sade han vid ett internationellt antikorruptionsforum i Canberra.

"De kommer att få acceptera att vi å vår sida kommer att kritisera dem och att det blir debatt, men vi kommer inte att straffa människor för att de talar ut."

Östtimoresiska biståndsgrupper blev rasande 2005, när den förre utrikesministern Alexander Downer tog ifrån en liten människorättsorganisation, Forum Tau Matan, ett bidrag på 65.830 australiska dollar.

AusAID-tjänstemän sade senare till senaten att regeringen bröt organisationens kontrakt därför att den hade kritiserat Australiens hårda förhandlingar med Östtimor om olja och naturgas i Timorsjön.

Forum Tau Matan var en av 13 organisationer som hade skrivit under en petition, som krävde att Australien skulle respektera internationell lag och sluta att "nedvärdera" Östtimor.

Två år efter att AusAID bröt kontraktet avvisade organisationen ett bdrag på 20.000 amerikanska dollar från Världsbanken, därför att en del av pengarna kom från Australien. Men McMullan fördömde det sätt på vilket den förra regeringen hade behandlat organisationen.

"Vi menar att civilsamhället måste var utan rädsla", sade han. "De kommer inte att få sina bidrag indragna bara för att de kritiserar den australiska regeringen."

Oppositionens talesperson i utrikesfrågor, Julie Bishop, avfärdade tillkännagivandet.

"... McMullan borde koncentrera sig på hur han vill säkra att biståndsbudgeten håller med tanke på regeringens växande skuld", sade hon.

Organisationens policychef, James Ensor, sade att att lyssna på människors åsikter i utvecklingsländer är avgörande för att försäkra sig om att hjälpen är effektiv.

"Det visar det australiska biståndsprogrammets mognad att regeringen inte försöker att strypa debatten, utan är villig att lyssna på åsikter som den inte alltid delar", sade han.

Forum Tau Matans koordinatör Joao Pequinho var också nöjd med McMullans kommentarer.

Australiska tjänstemän försäkrade Östtimors biståndsorganisationr att AusAID inte längre kommer att svartlista ideella organisationer.

19 - Timor Post: Världsbanken erkänner misstag

Översyn av internationella rådgivares löner i finansministeriet, Världsbanken erkänner misstag.

Dili. Världsbanken kommer att göra en översyn av kontrakten med de internationella rådgivarna i finansministeriet, därför att de erkänner att de gjort misstag i denna fråga.

Ledaren för det Demokratiska Partiet i parlamentet, Adriano Nascimento, sade det igår, när han intervjudades av Timor Post i parlamentsbyggnaden om Världsbankens beslut att göra en översyn av lönerna för de internationella rådgivarna, så som det rapporterades i denhär tidningen den 16 maj.

Adrinao Nascimento sade att åtgärderna vidtagna av Världsbanken för att se över de internationella lönerna för finansministeriets rådgivare är ett erkännande av Världsbanken att det begicks fel i fråga om de internationella rådgivarnas löner.

Han sade att innan Världsbanken släppte ett offentligt uttalande att de gör en översyn av lönerna för de internationella rådgivarna, träffade chefen för Världsbanken i Dili det Demokratiska partiets parlamentsledamöter för att diskutera den kritik de hade uttryckt i parlamentet.

Han sade att Världsbanken hade erkänt att den delvis hade bidragit till dessa fel.

"Jag säger till Världsbanken att det är bättre att göra detta förr än senare. Därför att de har erkänt att de delvis har bidragit till dessa fel. Jag kritiserar den därför att oberoende av resultatet, så var det den som överlämnade pengarna till lönerna för de internationella rådgivarna till finansministeriet för handläggning", sade han.

Det Demokratiska partiets ledare sade vidare att hans parti hade kritiserat de två timoresiska rådgivare, som hade engagerats för att arbeta i finansministeriet trots att de inte den utbildning som krävdes, men får höga månadslöner som internationella rådgivare (10.000 dollar). Ännu värre, deras formella utbildningar var bara gymnasium och de har inte några utbildningar avseende finansfrågor.

"Jag har redan sagt till chefen för Världsbanken i Dili att det Demokratiska partiet inte godtar denna aspekt av bankens politik. Vi kan betala höga löner men vi måste se på deras utbildning och arbetserfarenheter, annars kan det skapa förväxling med andra timoreser, som arbetar i ministerierna, som är mer kvalificerade. Vi tror att Världsbanken har diskriminerat en del timroeser. Om Världsbanken lovar att göra en översyn är det det bästa för attundvika den sorts problem som har dykt upp i finansministeriet", sade han.

Adriano förväntar sig att med problemet som dykt upp i finansministeriet Världsbanken gör en översyn av hela sin policy i Östtimor. Han sade att han hoppades att detta skulle förbättra de internationella rådgivarnas arbete i alla ministerier och bidra till att diskriminering mellan timoreser undviks i framtiden.

18 - Limpeza Geral. Eller, sopa smutsen med styrka

Det här är ett gästinlägg från Wiernie Walshe i Dili. Ja, det är en pseudonym.

Polisen stoppar taxibilar och tvingar med dragna pistoler passagerarna och föraren att stiga ur. Kollektivtrafiken får inte köra och därför kan inte skolbarnen komma i tid till skolan för den nationella examens sista dag. Det är kusligt tyst i stadens största affärskvarter eftersom affärer och banker inte får vara öppna. Delar av staden är blockerade av permiärministerns bilkonvoj om 10 fordon, som skuggar honom när han långsamt går längs gatan i sin blåa träningsoverall.

Välkommen till fredag morgon i Dili, Östtimor, där presidenten har förlarat att varje fredag morgon är det "limpeza geral" (allmän städning), en dag då statstjänstemän tvingas sopa skräp och såga ner trädgrenar. Mycket lite sopor tycks samlas in under städningen. De sopor som av en slump sopas ihop tillsammans smutsen lämnas i högar vid gatukanten för att blåsa ner i de redan igenproppade gatubrunnarna. Ingen ar brytt sig om att organisera sopbilar för att kkomma och plocka upp det. Och alla fortsätter att slänga sitt avfall på gatorna, så snart städningen är slut.

De flesta statstjänstemännen behandlar fredagarnas "limpeza""som en ledig dag. De som kommer till städningen ses normalt sitta omkring på vägkanten och jaga varandra med sopkvastarna. Sedan, eftersom de bär fritidskläder och har blivit svettiga och smutsiga, måste de gå hem och byta om och ta en tupplur och sedan är det för sent att gå tillbaka till kontoret. Fredagseftermiddagarna är regeringskontoren nästan lika öde som på fredagsförmiddgarna. Och det i ett land vars halva befolknng lever i absolut fattigdom och i trängande behov av de tjänster regeringen förväntas ge för en bättre infrastruktur, utbildning, hälsovård och säkerhet.

Med den påtvingade stängningen av banker och affärer skadar fredagarnas "limpeza" också Östtimors kämpande kommersiella sektor. I ett land vars befolkning gärna vilar har många timoresiska affärer mycket begränsade öppettider måndag-fredag 9-12 och 15-17. Men nu, på grund av presidentens dekret, har till och med dessa begränsade tider skurits ner. Med en snabbköpsägares ord: "Fredgarnas limpeza har vridit tillbaka klockan femtio år. Jag tvingas stänga under tre av mina mest vinstgivande timmar varje vecka."

Överraskande nog finns inga rapporter om invändningar mot polisens väpnade taktik för att tvinga fram vad som säkert skulle vara frivilligt deltagande i "limpeza geral". Kommer polisen att stanna vid att tvinga taxi och dessas passagerare ut och ge dem en kvast? Eller kommer de att tvinga alla privatbilar bort från gatorna också och sedan tvinga folk ut ur deras hem? Och om polisen kan tvinga folk bort från gatorna, utan någon laglig grund, för energisk sopborstning, vad kommer de dessutom olagligen att tvinga människor att göra?

Är "limpeza geral" ett försök att uppmuntra civil stolthet eller är det det första steget längs en väg mot någonting mycket mer olycksbådande?

18 - Tidigare östtimoreser löper amok i Västtimor på grund av uteblivet kontantstöd

Kupang. Dussintals tidigare östtimoreser, som lever i Kupang-området, Västtimor, gick bärsärkagång och slog tjänstemän, när de fick reda på att de inte hade rätt till 2009-års kontanthjälp (BLT).

Nybyggarna anföll byn Oebelos ledare Apeles Bulang och chefen för byförvaltningen vid Kupangs centrala distriktskontor, Jeremias Mone, i fredags.

Minst 300 tidigare östtimoresiska familjer, som bor i byn Oebelo var inte upptagna på listan över bidragsberättigade.

Apeles sade på söndagen att nästan hälften av nybyggarhushållen inte var registrerade även om byn inte kunde klandras för det.

Han sade att registreringarna för BLT gjordes på den centrala statistikbyråns (Central Statistics Agency - BPS) lokalkontor.

"I år är det bara 159 familjer på BLT-listan, jämfört med 320 familjer förra året", sade Apeles.

Polisen lyckades arrestera en av de tidigare östtimoreserna, identifierad som Daniel Do Santos.

Daniel och andra nybyggare stormade bykontoret för att fråga huruvida de var berättigade att få BLT.

Nybyggarna trodde att de hade registrerats som låginkomsttagare och därför var berättigade att få kontantstödet.

"Våra namn var registrerade, så varför finns de inte på listan?" frågade Daniel.

Kupangs polischef Endang Syafruding sade att polisen skulle ordna samtal mellan bägge parter i frågan.

Minst 100.000 tidigare östtimoreser leverr fortfarande i läger spridda över hela provinsen, som också kallas Västtimor.

Nybyggarna är tidigare flyktingar, som var för integration, och valde att stanna på indonesisk mark efter att flertalet av befolkningen i den dåvarande provinsen Östtimor i folkomröstningen 1999 valde självständighet från Indonesien.

De flesta av nybyggarna sade också att de inte längre var registrerade för att få ris som låginkomsttagare (raskin).

"Vi är inte bara inte längre berättigade att få raskin, nu får vi inte heller berättigade att få BLT", sade Mario Freitas, en av nybyggarna.

"Vi känner det som om vi behandlas som andra klassens medborgare i vårt eget land."

I år erhöll Västtimor 103.975 ton ris för utdelning till 577.606 hushåll i hela provinsen.

"Siffrorna betyder att antalet hushåll i Västtimor som får ris kommer att minska med 45.467", sade chefen för State Logistics Agencys (Bulog) Västtimorkontor S Ariyanto.

Västtimors guvernör Frans Leburaya väntar sig att antalet mottagare av BLT och raskin kommer att minska år för år.

"En del människor protesterar därför att de inte längre är rgistrerade som mottagare av BLT och raskin", sade han.

"Men vi måste försäkra oss om att mottagarna är de som behöver hjälpen bäst."

18 - Uppmärksamheten i Indonesiens val kan falla på f d generaler

Indonesien kan komma att bli internationell granskat, eftersom två tidigare generaler som anklagas för inblandning i tidigare brott mot de mänskliga rättigheterna nominerats för att ställa upp i presidentvalen.

Ett möjligt bakslag för demokratin hotar genom att Wiranto, en tidigare general under Suhartos diktatur, har utsett till Jusuf Kallas - Golkar-partiets presidentkandidat och nuvarande vicepresident - kandidat till vicepresidentposten. Golkar-partiet fick det näst högsta antalet röster i parlamentsvalen i april och har 108 platser i parlamentet.

Och Megawati Soekarnoputri, ordförande för Indonesiens demokratiska kampparti (Indonesia Democratic Party of Struggle - PDI-P), har valt en annan ökänd pensionerad general, Prabowo Subianto, som sin vicepresidentkandidat i presidentvalet den 8 juli. PDI-P blev det tredje största partiet och kommer att få omkring en sjättedel av parlamentets 560 platser.

Julivalen kommer att ställa den populära kandidaten från det Demokratiska partiet, den nuvarande presidenten Susilo Bambang Yudhoyono, som har valt den kände ekonomen och chefen för Bank Indonesia Boediono som sin vicepresidentkandidat, mot de två andra paren.

Bantarto Bandoro, ordförande för Indonesian Institute for Strategic Studies (IISS), sade att Indonesien har fått internationella lovord genom att förbättra sin hantering av rättigheter efter en tid av skadat förtroende orsakat av en räcka brott mot de mänskliga rättigheterna i de känsliga provinserna Aceh Nanggroe Darussalam, Papua och den tidigare provinsen Östtimor.

"Västländer har erkänt vår förmåga att införa demokrati, förbättra upprätthållandet av rättigheter, kamp mot extremism ... och framgångsrikt hålla val i ett land med fler än 200 miljoner invånare", sade Bantarto.

"Men det faktum att militärer fortfarande har stor betydelse i politiken och immunitet för våldsdå de begått tidigare skickar signaler att vi fortfarande lider av att vara en ny demokrati. Demokratin borde förutsätta principen om att lagar ska upprätthållas", tillade han.

Wiranto och Prabowo lyckades bygga sina politiska comebacker genom att bilda egna politiska partier. Wiranto grundade People’s Conscience Party (Hanura), som fick 3,8 % av rösterna i de senaste parlamentsvalen. Prabowo å sin sida grundade Great Indonesia Movement Party (Gerindra), som fick 4,5 % av rösterna.

Wiranto, som överbefälhavare från 1998 till 1999, har anklagats för brott mot mänskligheten i Östtimor, som krävde tusentals liv före och omedelbart efter folkomröstningen 1999 vid vilken lokalbefolkningen röstade för självständighet.

Även om våldsdåden har ansetts färdigbehandlade genom diskussioner med bägg regeringarna inblandade genom Sannings- och vänskapskommissionen, så har FN fortsatt att försöka åtala förövarna.

Wiranto var också befälhavare under upploppen i maj 1998 i vilka tusentals män och kvinnordog på gatorna i Jakarta.

Prabowo, tidigare befälhavare för arméns specialstyrka (Kopassus), har anklagats för kidnappning av och mord på anti-Suharto-aktivister under oroligheterna 1998.

Prabowos ställföreträdare i Gerindra, Muchdi Purwoprandjono, tidigare vice ordförande för State Intelligence Agency (BIN), ställdes inför rätta för mordet på människorättsaktivisten Munir, men förklarades oskyldig i januari.

"Att de ställer upp som kandidater till vicepresidentposten är en seger mot människorättsaktivisternas och offrens familjers kamp ... och ett kraftigt slag mot upprätthållandet av mänskliga rättigheter", sade Baskara Wardaya, historieprofessor vid Sanata Dharma-universitet i Yogyakarta.

Indonesiens politiska inflytande på den internationella arenan steg efter att Suhartos 32-åriga diktatur störtades i en våg av universitetsstudenters demonstrationer 1998.

Indonesia har kallats världens tredje största demokrati efter Förenta Staterna och Indien efter att framgångsrikt ha hållit sitt första direkta presidentval 2004. Som en symbol för erkännandet hävde Förenta Staterna ett militärt embargo 2005, som hade funnits sedan 1991 på grund av människorättsbrott i Östtimor och Papua.

Indonesien, den största demokratin i Sydostasien, förväntas gå i spetsen för en reform för upprätthållandet av mänskliga rättigheter på grund av sin relativt ledande position i den regionala ASEAN-gruppen avseende demokrati och mänskliga rättigheter, medan andra medlemmar i ASEAN släpar efter på grund av bristande politisk vilja att genomföra dessa mål.

Även om Yudhoyonos popularitet ligger högt över de andra två kandidaternas, så oroar presidentvalen i juli reformivrare, som ser reformer som avgörande för investeringar och ekonomisk tillväxt under den rådande globala krisen.

"Västländer kommer att hålla ett öga på våra val för att se hur långt vi kan komma med våra reformplaner", sade Hashim Djalal, en högre diplomat.

Indonesien skröt med sin framgångsrika demokrati under utrikesminister Hillary Clintons februaribesök i Indonesien och sade att Jakarta är "ett exempel på ett muslimskt land i vilket demokrati råder".

Analytiker säger att Indonesien-USA relationerna under den demokratiske presidenten Barack Obama till stor del kommer att formas av frågor om demokrati och mänskliga rättigheter med tanke på demokraternas historia av utländsk intervention för att hävda liberala värden.

"Våra diplomatiska relationer med främmand länder har stärkts därför att vi lyckats bygga upp vår demokrati och hävda mänskliga rättigheter ... och sådana frågor kommer även fortsättningsvis att vara viktiga för stora länder som Förenta Staterna", sade Hashim.

Men, tillade Hashim, behovet av reformer dikteras inte av internationella intressen, utan är ett mandat från det indonesiska folket som ges till dess nästa regering

15 - Minister inviger ny ambassadbyggnad i Östtimor

Försvarsminister Wayne Mapp och Östtimors premiärminister Xanana Gusmão delade äran av att formellt inviga Nya Zeelands nya ambassadbyggnad i Dili igår.

När han avtäckte en plakett för att markera tillfället sade Mapp att den nya byggnaden var ett tecken på den djupa vänskapen mellan de två länderna. "Den här nya ambassaden är en symbol för Nya Zeelands engagemang i Östtimor", sade han.

"Sedan 1999 har flera tusen Nya Zeeländare tjänstgjort i Östtimor: i Interfet, i de följande FN-uppdragen och i den internationella stabiliseringsstyrkan; som poliser, biståndsarbetare, diplomater, statstjänstemän som förmedlat specialistkunskaper inom områden som utbildning, tullväsende och kriminalvård samt handel.

"Nya Zeeländare känner till de strider som det timoresiska folket har gått igenom och det är viktigt att vi står vid deras sida, när de utvecklar sitt land. Den nya ambassaden är ett uttryck för det förtroende vi har för det arbete de gör för att bygga sitt land och sitt samhälle", sade Mapp.

Premiärminister Gusmão sade att det var en viktig dag för det varaktiga förhållandet mellan de två länderna.

"Det är ett förhållande som har växt sig starkare dag för dag. Min regering välkomnar den nya ambassaden varmt som ett uttryck för Nya Zeelands långsiktiga engagemang för Östtimor."

14 - Australien börjar med cykelpatruller i Östtimor

Samtidigt som Australiens försvar ger sig ut på en shoppingtur med miljarder dollar för nya högteknologiska flygplan och fartyg, så har armén gått tillbaka till ett lågteknologiskt transportmedel - cykeln.

Försvaret sade att Östtimors stabila säkerhetsläge nu tillåter australiska soldater att cykla på sin gatupatrullering i stället för att köra i motorfordon.

Fotografier visa lätt utrustade soldater på MTB-cyklar med enbart gevär, radio och vatten.

Försvarsminister Joel Fitzgibbon sade att Australien försöker att minska sin säkerhetsuppvisning, något som är viktigt för Östtimors regering.

"Vi har haft folk som gått omkring i tyngre form under en lång, lång tid och att gå över till en lättare form är naturligtvis ett mått på framgång", sade han.

"Det visar lokalbefolkningen att långsamt men säkert går vi över till lokala säkerhetsstyrkor."

Australiska soldater genomför stabiliseringuppdrag i Östtimor och Solomonöarna och intesiva stridsuppdrag i Afghanistan.

"På fredag kommer jag att önska två soldatgrupper från den tredje brigaden i Townsville, som snart kommer att skickas ut på uppdrag, lycka till", sade Fitzgibbon i veckan.

"En del av dem kommer att stationeras i Östtimor, där de kommer att vara i beredskap med kravallutrustning och genomföra cykelpatrullering på Dilis gator."

där kommer de att bära tunga skottsäkra västar och patrullera i Bushmaster pansarbilar och hjälpa den nationella afghanistanska armén att genomsöka Chora-dalen efter upprorsmakare.

Omkring 650 australiska soldater är kvar i Östtimor för att hjälpa regeringen och Förenta Nationerna att upprätthålla säkerhet.

13 - Regeringen och UNMIT startar PNTL:s återupptagande av polisiärt ansvar

Dili. Premiärminister Kay Rala Xanana Gusmão och Förenta Nationernas generalsekreterares särskilde representant (SRSG) i Östtimor, Atul Khare, beslöt idag att Östtimors nationella polis (Polícia Nacional de Timor-Leste - PNTL) återupptar det primära ansvaret för polisiära operationer i Lautem-distriktet den 14 maj 2009.

UNMIT och Östtimors regering nådde en överenskommelse som innehåller ett grundläggande ramverk för återupptagningsprocessen och klargör roller och ansvar för PNTL och FN-polisen under konsolideringsfasen. Överenskommelsen säkrar att återupptagningsprocessen genomförs gemensamt.

Dessutom kom premiärminister Gusmão och SRSG Khare överens om att lämpliga åtgärder kommer att vidtas av de timoresiska myndigheterna i enlighet med tillämpliga lagar och förordningar avseende alla icke godkända PNTL-poliser.

Östtimors regering och UNMIT genomför återupptagningsprocessen stegvis baserat på gemensamma bedömningar av PNTL:s beredskap i varje distrikt och enhet enligt ömsesidigt överenskomna kriteria. FN-polisen kommer att vara kvar i de distrikt i vilka PNTL har återupptagit ansvaret för att stödja, ge råd och övervaka PNTL även avseende skyddet av mänskliga rättigheter.

För ytterligare information var god kontakta Kieran Dwyer, dwyer@un.org, telefon 7230312, eller Ivo Santos, dossantocancio@un.org, telefon 7311782

13 - Världsbanken på defensiven i Östtimor när det gäller rådgivarlöner

Dili. Värlsbanken har tvingats att försvara sina konsulter i Östtimor efter att lönerna för dem, som engagerats av finansministeriet till lokala media, utlöst utbredd ilska.

Den offentliga ilskan har nått kokpunkten över de generösa löner som erbjudits utländska rådgivare i ett land i vilket hälften av befolkningen på 1,1 miljoner invånare lever under fattigdomsgränsen.

Men Världsbanken säger att lönerna satts av finansministeriet i enlighet med internationellt accepterade marknadslöner och kallar publiceringen av kontraktsdetaljerna för intrång i privatlivet.

"Jag är bekymrad över att dessa individers integritet har skadats i en omgivning i vilken de genom inblandning har identifierats som misddådare för att de accepterat internationella marknadslöner", sade Världsbankens landschef Nigel Roberts.

Bankens kommunikationbiträde Aleta Moriarty tillade: "Publiceringen av dess högkvalificerade tjänstemäns personliga detaljer är uppenbarligen en bekymmersam fråga."

"Det skulle, om det sprider sig vidare, kunna ha följder för deras villighet att fortsätta sina anställningar (i Östtimor). Om det skulle hända, så kommer nettoresultatet utan tvekan visa sig vara negativt för utvecklingen."

Stridsfrågan är internationella rådgivares, anställda som del av det femåriga projektet Planning and Financial Management Capacity Building Programme (PFMCBP) för att stärka Östtimors finansministerium, löner.

Den 24 april publicerade tidningen Tempo Semanal på sin webbplats kontrakt för internationella rådgivare som arbetar i PFMCBP med årslöner mellan omkring 100.000 dollar och mer än 500.000 dollar.

Oppositionspartiet Revolutionary Front for an Independent East Timor (Fretilin) har använt frågan för att angripa premiärminister Xanana Gusmãos regering.

"Huvudfrågan är processen för att rekrytera och transparensen inom finansministeriet. Vi har ställt frågor men inte fått några svara alls", sade Fretilins parlamentsledamot Arsenio Bano.

"Internationella rådgivare anställda med enorma löner i ett land i vilket halva befolkningen lever under fattigdsomsgränsen. Det är oansvarigt."

PFMCBP finansieras av Världsbanken genom dess internationella utvecklingsorgan med stöd av bidragsgivare.

Konsulter rekryteras av finansministeriet, men det är Världsbanken tillsammans med bidragsgivare som Australien och Nya Zeeland, som betalar ut pengarna till de utländska experterna.

En internationell rådgivare anställd inom PFMCBP sade att publiceringen av kontrakten hade "avsevärt ökat belastningen av vårt redan tunga och svåra arbete".

Finansminister Emilia Pires har avvisat oppositionen pikar med motiveringen att regeringen inte är ansvarig för rådgivarnas löner.

"Alla de utländska rådgivarna och några lokala rådgivare inom mitt ministerium finansieras i verkligheten av utlänningarnas pengar", sade hon i förra månaden och syftade på Världsbanken och bidragsgivare.

"Ibland förklarar vi inte tillräckligt vad vi gör, men det är därför att vi är för upptagna med att få fram resulat och förbättra vårt folks liv."

Världsbankens Moriarty sade att konsulterna hade "uppnått betydande result vilket har varit av utbredd nytta för det timoresiska folket".

"Budgetanvändningen ökade från 76 miljoner dollar 2005-06 till 550 miljoner 2008", sade Moriarty.

"Dessa utgifter tillsammans med ökade utlägg på infrastruktur, varor och tjänster levererade en ekonomisk tillväxt uppskattad till 12 %. Dessa result kan direkt tillskrivas arbete utförta av PFMCBP:s konsulter."

12 - Premiärministern om anklagelserna för korruption mot finansministern

Under de senaste sex månaderna har det kommit en mängd nyheter om korruption i AMP-regeringen. Många olika ministerier och ministrar har anklagats för förseelser, vanligen genom media snarare än att de fått en rättvis domstolsförhandling.

På senaste tiden har fokus riktats mot finansministeriet i vilket alla från ministern till rådgivarna och våra bidragsgivare har anklagats för att vara korrupta!

All denna offentliga debatt om korruption är ett positivt tecken på att vi slutligen som en nation är i stånd att diskutera dessa saker öppet och att vi inte är rädda att tackla dem och det är något min regering är stolt över eftersom vi vill uppmuntra denna debatt.

Men vi har också ett ansvar för att samla in alla fakta och presentera dem rättvist, så att vårt folk, som längtar efter en ren förvaltning får all information, inte bara en del av den. Tyvärr har det inte alltid varit fallit hittills.

Ett bra exampel är de otaliga antalet artiklar om finansministeriets multilaterala projekt Public Finance Management Capacity Building Program (PFMCBP). I dessa artiklar läser vi att detta är ett AMP-projekt, som har ett korrupt arrangemang med Världsbanken enligt vilket rådgivarna betalas mer än någon annanstans och inte gör någonting annat än upprätthålla korrupta vanor.

Låt oss se närmare på hela historien bit för bit. Läs fortsättningen på engelska här ... [Den är lite för lång för att översättas. Tommy Pollák/Östtimorkommittén]

12 - Väljare avvisar timoresisk terror

Jakarta. Eurico Guterres, den proindonesiske milisledaren som terroriserade Östtimor, när det rösta om självständighet, har misslyckats med att komma in i det indonesiska parlamentet.

Guterres misslyckande att få den lönsamma sinekuren som Västtimors representant bekräftades i veckoslutet med publiceringen av de slutliga resultaten från parlamentsvalen i april.

"Därför att han är en berömd person, var det svårt för honom", sade en medlem av Guterres kampanjteam, Hukman Reny, och jämförde honom med den brasilianske fotbollsspelaren Ronaldinho.

"Precis om Ronaldinho, alltid när han spelar försöker alla backar att hindra honom från att göra mål", sade han.

Med sitt långa hår, basker och uppviglande tal var Guterres den proindonesiska rörelsens galjonsfigur och blev anklagad för att ha lett den mordiska framfarten under Östtimors bloddränkta övergång till självständighet.

Guterres befanns skyldig av Indonesiens domstolar för brott mot mänskligheten, men blev senare frikänd. Ända sedan dess har han försökt bli parlamentsledamot.

Den slutliga räkningen av rösterna i parlamentsvalet bekräftade att president Susilo Bambang Yudhoyonos Democrat Party nästan tredubblade sina röster och säkrade den största andelen platser.

Det belyste också den kaotiska organisationen av en omröstning i vilken miljoner röstberättigade saknades i vallängderna, felaktiga röstsedlar skickades till distrikten och många hade en dålig förståelse för hur de skulle avge sina röster.

Nästan 50 miljoner indoneser kunde antingen inte rösta eller kom inte, medan 17,5 miljoner röstade felaktigt. Med nästan 40 % av de registrerade röstberättigade var denna så kallade "golput"-röst med lätthet den största under Indonesiens demokratiska årtionde.

Indonesien ska välja president i juli. Tidsfristen för nominering av kandidater går ut på lördag.

Det senaste är att president Yudhoyono har gjort inviter till sin långvariga rival Megawati Soekarnoputri att stödja hans kandidatur. För två veckor sedan startade Soekarnoputri en "stor koalition" mot den sittande presidenten.

02 - Vädjan för pojke övergiven av FN-far

Darwin. Sexårige Marko Susnja har aldrig sett sin far och kommer nog inte att göra det heller.

Marko är ett av dussintals barn födda i Östtimor av fattiga timoresiska kvinnor, som har blivit övergivna av sina FN-anställda fäder.

"Var snäll och hjälp mig. Jag har inga pengar för att ta hand om min son", vädjar Markos mor, Lily Nheu, 31.

För tre år sedan skrev Lily till FN-missionen i Dili och bad om hjälp att tvinga hennes barns bosniske far, Goran Susnja, att betala underhåll.

"Jag vädjar till er att hjälpa mig att skriva ett formellt brev till Goran med krav på att betalar underhåll för min son, vilket jag har laglig rätt till", skrev Nheu.

Men den här veckan, efter att The Age skickat en rad frågor om hennes nöd till FN, kom det goda nyheter.

Han sade att FN har en policy att spåra anställda som får barn med lokala kvinnor, medan de är stationerade i ett främmande land, för att hjälpa mödrarna med deras krav.

Men FN har inte gjort något för att spåra mer än 20 FN-anställda, som har övergett barn de har avlat i Östtimor och lämnat kvinnorna att ta hand om barnen utan finansiellt stöd.

Socialarbetare säger att kvinnorna har blivit stigmatiserade och i några fall föraktade av sina samhällen.

I åratal har FN försökt att tysta ner perverst och avskyvärt uppförande av några av dess 20.000 uniformerade och civila personal, som har tjänstgjort i Östtimor sedan 1999.

Det här inbegriper sexuella övergrepp på barn, sodomi och att tvinga kvinnor och barn till prostitution.

När en del FN-anställda begärde avsked 2006 efter att en rapport, som avslöjade en kultur som tystat ner perverst uppförande i Östtimor, publicerats, införde FN-missionen i Dili en regel om "nolltolerans", när det gäller sexuellt utnyttjande.

Flera anställda användes för att driva igenom regeln, vilket resulterade i stängningen av flera bordeller i Dili.

Men i mer än tre år har FN inte gjort någonting för att hjälpa Nheu, som har kämpat för att hitta ett arbete så att hon kan ta hand om sin son, som borde börja i skolan i juli.

Hon reste från den isolerade östtimoresiska enklaven Oecussi till Dili den här veckan för att få råd från vänner om hur hon skulle kunna pressa FN att tvinga Susnja att sörja för sin son.

Han kom till den isolerade enklaven 2001, där Nheu växte upp, en civil FN-polis, som såg bra ut och tjänade mer än 100.000 dollar om året.

En del av de värsta brotten, som begåtts av FN-personal, begicks vid den tiden i enklaven.

FN har erkänt - men några åtal har aldrig gjorts - att en av dess anställda från ett icke nämnt land sexuellt utnyttjade två pojkar och två flickor där.

I början av 2001 togs två jordanska soldater med sårade penisar från enklaven om hand efter att de försökt ha sexuellt umgänge med getter.

Nheu skrev i sitt brev till FN att "Goran och jag blev kära i oktober 2001 och vi gifte oss officiellt i den katolska kyrkan den 14 juni 2002".

Några veckor efter giftermålet reste paret till Bosnien, där Nheu blev gravid.

Hon säger att hon var lycklig och blev bra behandlad till att börja med och återvände till Oecussi för att vara hos sin familj för att föda.

"När jag lämnade Bosnien lovade Goran mig att ta sitt ansvar som make och far till min son på allvar och sade han skulle komma tillbaka till Timor efter sitt uppdrag", säger Nheusays. Men i mars 2006 sade han till henne "att han varken har någon avsikt att komma tillbaka hit eller något intresse av att träffa sin son".

Nheu skrev till FN att "Jag är en ensamstående mor och det är svårt för mig att uppfostra min son ensam. Jag vill att hans far blir ansvarig, även om det betyder att jag måste gå till domstol."

FN:s talesman Kakuk sade att stränga disciplinstraff utdöms för sexuellt utnyttjande och övergrepp av FN-personal och att de har föräldraansvar enligt FN-reglerna.

Han kunde inte kommentera enskilda fall, så som Nheus, eller förklara varför brevet hon skickade till FN 2006 är obesvarat.

01 - Frågor och svar om PFMCBP

01 - Kanadas bästa 40 under 40: Scott Gilmore, VD och medgrundare av Peace Dividend Trust

Scott Gilmore, 37, fick en ljus idé för nästan 10 år sedan, när han var i Östtimor på ett FN-uppdrag för att återställa fred och stabilitet i det här lilla aisatiska landet, när det kämpade för självständighet från Indonesien.

Gilmore hade hyrt ett utbränt hus av en timores och lade märke till hur hans hyresvärd, plötsligt vid kassa genom hyrespengarna, började anlita grannarna, först för att släpa in resterna av ett bussvrak i sin trädgård och sedan för att reparera bussen.

"Med mina hyrespengar var han i stånd att få igång en busslinje i grannskapet och efter ett år hade han tre bussar och var grannskapets störste enskilde arbetsgivare", drar sig Gilmore, som kom till det fredsbevarande uppdraget medan han hade tjänstledigt från den kanadensiska diplomatin, till minnes. "Han åstadkom allt det här till råga på allt med hyrespengarna från en person."

Kort efter att han börjat arbetet för FN i Östtimor, började Gilmore känna sig frustrerad av ineffektiviteten i de fredsbevarande och humanitära industrierna, som han menade kunde åtgärdas.

Särskilt var han och hans kollegor bekymrade över den allmänna vanan hos ambassader, hjälporgan och militära styrkor att ta in förnödenheter och personal från andra länder; det var en dyrbar vana och både förnödenheter och personal kom ofta för sent.

Så när han såg vad hans hyrespengar gjorde för sin hyresvärd och grannskapet han bodde i, tänkte han: Skulle det inte vara förnuftigare för fredsbevarande och humanitära uppdrag att titta på lokala resurser. "Det verkade så logiskt", säger Gilmore, som bor i Ottawa med sin fru och deras tre unga barn. "Varor och utländsk personal flögs in från utlandet medan lokalbefolkningen iakttog all aktivitet och så många av dem var arbetslösa."

Ett antal av Gilmores kollegor i Östtimor hade liknande idéer och snart diskuterade de sätt att avhjälpa många av de problem de såg på fältet.

"De sade 'Bra idé, men har inga resurser för att gå ut i samhällena och leta efter lokala entrepenörer för att tillhandahålla dessa förnödenheter och tjänster'", säger Gilmore. "Sedan, omkring 2003, sade de att om vi skapade en organisation som genomför idéerna, så skulle de stödja den."

Med medel från Världsbanken och regeringarna i Kanada, Storbritannien och Australien skapade Gilmore och hans kollegor Peace Dividend Trust [ungefär Fredsåterbäringsstiftelsen Tommy Pollák/Östtimorkommittén] och skickade snabbt ut folk till 10 platser med fredsbevarande styrkor runt om i världen för att ta reda på hur medel för fredsbevarande och hjälp användes.

"Med data från den här forskningen provade vi vårt pilotprojekt i Afghanistan, där vi satte upp en grupp i Kabul för att hitta lokala varor och tjänster - som flaskvatten eller ståltrådsstängsel - som skulle kunna köpas av den kanadensiska ambassaden och US-militären", förklarar Gilmore. "Och sedan var det att vidarebefordra dessa namn till inköparna."

Dessa ursprungliga ansträngningar har gett kvanifierbara result, säger Gilmore. Till exempel har lokala firmor i Afghanistan fått kontrakt på över 46 miljoner dollar för varor såsom flaskvatten, frukt och grönsaker, kontorsvaror och möbler.

Men att presentera inköpare för lokala leverantörer är inte den enda funktionen för Peace Dividend Trust. Gilmore och hans grupp har också skapat handböcker för fredsbevarande, som ger stegen som behöver tas för att starta ett uppdrag på en ny plats.

De arbetar också på en pocketbok som guide i stil med Lonely Planet för arbetar i krigszoner.

Gilmore säger att han ofta förundrar sig över hur långt Peace Dividend Trust har kommit sedan den där ljusa ingivelsen i Östtimor. Utöver Afghanistan och Östtimor arbetar organisationen nu i Sierra Leone och har kontor i Ottawa, New York, London, Kabul och Dili i Timor.

"Det finns tillfällen", säger Gilmore, "när Du stannar upp och tänker 'Hur kom det sig att jag står på en trottoar i Kabul eller i en jungel i Timor?'".

April

30 - Inga svenska poliser i Östtimor

Enligt UNMIT:s sammanställning fanns det i april 2009 inga svenska poliser eller militära observatörer i Östtimor.

30 - Tempo Semanal - Finansministeriet och Världsbanken förvärrar korruption och nepotism

I dagens utgåva av Tempo Semanal, nummer 136, finns en artikel om ett projekt inom finansministeriet, som är en skandal. Artikeln finns översatt till engelska. Du kan läsa översättningen här ...

25 - Hårresande arvoden för finansministeriets rådgivare

21 - Östtimors brottsbalk kungjord

Den 30 mars 2009 offentliggjorde president José Ramos-Horta lag 19/2009, Östtimors nya brottsbalk. Den omfattar 323 paragrafer och kommer att träda i kraft 60 dagar efter dess publicering i Jornal da Republica den 8 april. Du kan läsa den (på portugisiska) på http://www.mj.gov.tl/jornal/?mod=artigo&id=1044 och PDF-versionen av Jornal da Republicas bilaga med lagen borde snart vara tillgänglig.

Beträffande kriminalisering av aborter och undantag, så innehåller den följande paragraf:

Grovt och inofficiellt översatt [till engelska från vilket den svenska översättningen gjorts av Tommy Pollák] betyder det:

(Jag tror att den sista punkten syftar på en lag (ett dekret), som snart kommer att beslutas av ministerrådet.)

Om någon har en bättre översättning av denna paragraf eller hela brottsbalken till engelska, tetum och/eller bahasa indonesia, kommer La'o Hamutuk att med nöje göra den tillgänglig på vår webbplats.

Källa: Charles Scheiner/La'o Hamutuk (The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis)
P.O. Box 340, Dili, Timor-Leste (East Timor)
Telefon +670-3325013 och +670-734-0965 (mobil)

15 - Sevärt tv-reportage från Östtimor

Östtimor är ämnet för TV-kanalen Al Jazeeras reportageserie People & Power - East is East den 15 april 2009. Max Stahl, som filmade Santa Cruz-massakern, president Ramos-Horta, premiärminister Gusmão och oppositionsledaren Alkatiri liksom den åtalshotade jorunalisten Belo är med.

Reportaget är mycket intressant och sevärt. Det ger både en bra bakgrund till dagens läge och dagens ljusare bild, utan att förtiga dess mörka inslag.

13 - Fångade i det förgångnas arv - ungdomsgäng

Kampsportgrupper och ungdomsgäng präglade en del av oroligheterna 2006-2007 i Östtimor. Tidskriften Inside Indonesia har i nummer 96, Apr-Jun 2009 behandlat problemet i en längre artikel av James Scambary. Han menar att det delvis bottnar i den långa indonesiska ockupationen. Läs hela artikeln på http://insideindonesia.org/content/view/1193/47/.

09 - Östtimor: massakrer och mirakel

Melbourne. Med anledning av Jill Jolliffes rapport i The Age den 1 april 2009 ska man komma ihåg att det förekom flera massakrer i Dili. Den första utfördes den 7 december 1975, när tusentals kineser och timoreser mördades.

En andra Dili-massaker ägde rum dagen efter den indonesiska invasionen, när fler än hundra personer tvingade till kajen bevittnade morden på Roger East och fler än hundra offer, bland dem Isabel Lobato och Rosa Muki Bonaparte.

Även om kyrkogården ligger i en förort till Dili, hävdar jag att att kalla det för Dilimassakern marginaliserar alla de andra massakrer som ägde rum i staden under den indonesiska ockupationen.

Se sidan 292 i James Dunns East Timor a rough passage to independence för detaljer om massakrer utanför Dili.

Även om jag antar att demonstrationen vid påvens mässa i Taci Tolu 1989 inte kan beskrivas som "gå ut på gatorna", så var det en utomordentligt modig handling, eftersom den ägde rum i närvao av tusentals indonesiska soldater klädda som scouter eller turister. De var beväpnade med kameror, som de använde för att registrera demonstranterna, av vilka många sedan försvann. Modiga timoresiska ungdomar vecklade också ut baner, som de hade varit tvungna att smuggla till Taci Tolu genom militära vägspärrar. Stänger i delar försatte sina bärare i särskild fara.

Taci-Tolu är en plats där tusentals timoreser hade slaktats i sådan omfattning att människor som deltog i påvens mässa grät, när de kom till platsen. 'Vi går på våra käras ben.'

Flera veckor före påvens ankomst var platsen i Taci Tolu avstängd och bulldozers syntes röja marken. Det spekulerades mycket över hanteringen av kvarlevorna av flera tusen timoreser.

När ungdomarna, som bar baneren, sprang mot podiet på vilket påven stod, ingrep brigaden i batikskjortor och började slå alla som kom i deras väg. En grupp timoreser, som stod nära podiet, såg vad som hände; de vågade höja sina knutna nävar. Kamerorna ställdes in för att få med dem också. Uniformerad polis dök upp från ingenstans och vräkte stolar åt sidan varefter dammoln bildades, som om Taci Tolu massakrerna skulle upprepas.

Ett hundratal timoreser hade mod nog att försöka hjälpa de protesterande; de blev slagna till marken med kravallbatonger och stolar. En filippinsk journalists kamera slets ur hans händer och filmen drogs ut. Jag såg en man hålla om sin brutna käke medan en scoutledare fortsatte att sparka honom.

En reporter från Darwin berättade för mig att när protesterna började hade han frågat sin indonesiska presstalesman vad som stog på baneren. Medan han såg rakt på dem, svarade talesmanne: 'Vilka baner?'

Parollerna löd: MAUBERE-FOLKET VÄLKOMNAR PÅVEN. LÄNGE LEVE FRETILIN. VIVA FRETILIN. PÅVEN RÄDDA ÖSTTIMOR.

Santa Cruz-massakern ägde inte rum under en begravningsprocession. Vid en timoresisk begravning lägger de sörjande ner de bittra blommorna. När en tid har förflutit, så att sorgen har minskat håll de söta blommornas cermoni. Den 28 oktober hade Gomes, en studentaktivist, säkt skydd i kyrkan San Antonio de Motael. Han sköts i magen av en indonesisk soldat inför dussuntals häpna vittnen.

Nedläggningen av de söta blommorna för Sabastião var ett högtidlighållande av bgravningen två veckor tidigare. På morgonen den 12 november marscherade tusentals östtimoreser från kyrkan San Antonio de Motael tii kyrkogården Santa Cruz efter att ha deltagit i minnesmässan för Sabastião. De marscherande trakasseradess av polis och säkerhetsagenter, som kastade sten på processionen. När de sörjande kom in på Santa Cruz-kyrkogården för att lägga ner de söta blommorna marscherade indonesiska soldater långsamt fram och sköt avsiktligt mot dem på nära håll.

När det gäller antalet döda, har Max Stahl sagt till mig att han såg så många som fyra hundra desperat timoreser i handbojor köras bort efter massakern.

A Paz e Possivel em Timor-Leste (Fred är möjlig i Östtimor) publicerade en lista över antalet offer för massakrer i ledande portugisiska tidningar i november 1992. José Jose Ramos-Horta beskriver hur siffrorna tagits fram:

"... har sammanställts av 12 grupper av östtimoresiska studenter, skollärare, präster, nunnor, sköterskor, sjukvårdare, skuhuspersonal, arbetare vid bårhusen, totalt 72 forskare, som arbetat dygnet runt i tre månadermed att intervjua hushållsmedlemmar i varje stadsdel, omedelbart efter den 12 november 1991."

Den preliminära rapporten nådde Lissabon i februari och överämnades till två specialistgrupper i Portugal, som hade undersökt kränkningar av mänskliga rättigheter i Östtimor i mer än tio år. En kopia gavs till Amnesty International för en oberoende utvärdering.

"Det tog sex månader att berabeta och analysera mängden av detaljerad information. Utredarna var ytterst noggranna med att dubbelkontrollera varje del av informationen."

För en ögonvittnesrapport från Santa Cruz-massakern googla Democracy Now via Santa Cruz massacre.

Max Stahls filmning och de påföljande rapporteran av amerikanerna Amy Goodman och Alan Nairn knäckte Jakarta-lobbyisternas komprometterade försäkringar om att timoreserna hade det bra under indonesisktstyre. När Alan kastade sig över Amy i ett försök att skydda henne från att bli slagen med kolven av ett M16-gevär svingat av en indonesisk soldat, fick han slaget avsett för henne och en skallfraktur.

Jag välkomnar meningsfull kritik av allt jag publicerar för riktighetens skull.

06 - Elläget bättre, men problem i framtiden

Dili. Invånare i Östtimors huvudstad brukade drabbas av dagliga strömavbrott förra året, ibland två eller tre gånger per dag.

"Electricitet var ett stort problem. Strömavbrott förekom varje dag. Vanligen hände de runt klockan sex på kvällen och varade i tre timmar", sade Maria Ucabere, 44, som bor i Santa Cruz i Dili.

Guilherme da Costa, som bor på andra sidan staden i Lurumata, upprepade uppfattningen: "Det har inte varit några problem med elektriciteten i år."

Men det finns fortfarande en mängd att göra om alla av Östtimors 13 distrikt ska ha electricitet dygnet runt. Det är därför som regeringen har drivit på planerna för att importera tungolja - en snabblösning som kan ge poäng för att ha tillgodosett ett av landets behov.

Statssekreteraren för elektricitet, vatten och stadsbyggnad Januario da Costa sade: "Vi kan leverera elecktricitet mycket snabbt till samhället. Hur ska vi utveckla det här landet om det inte finns ljus? Inga investerare skulle komma."

Ideella grupper och observatörer har emellertid varit högröstade om effekterna av tungolja på miljön.

"Det här mycket förorenande, svårhanterlig teknik, som de flesta länder är på väg att överge eller redan har slutat använda", skriver den ideella organisation La'o Hamutuk på sin webbplats.

Tungolja innehåller föroreningar, särskilt svavel, kväveoxider och partiklar. För närvarande får Östtimor sin elkraft genom dieselgeneratorer, som drivs med importerad dieselolja. De nya tungoljegeneratorerna kommer att köras på importerad olja.

I mars krävde president José Ramos-Horta att ett oberoende organ skulle göra en granskning av projektets miljöpåverkan.

En offertförfrågan skickades ut förra åretoch i allt 15 bolag lämnade in förslag för kraftverken. Den 24 oktober tillkännagavs att Chinese Nuclear Industry 22nd Construction Co vunnit kontraktet.

Den 2 mars publicerade La'o Hamutuk en kopia, som läckt ut, av det anbud bolaget hade lämnat in till regeringen i juni [2008]. Bolaget rekommenderade köp av begagnade maskiner och dieselgeneratorer - en besparing på omkring 70 miljoner dollar för regeringen, men det betyder större miljöproblem än om nya maskiner skulle användas.

Infrastrukturen i Östtimor är otillräcklig efter att mycket av den, inklusive nästan all elkraftutrustning, förstörts 1999 av den retirerande indonesiska militären och dess milis efter 24 års ockupation.

Östtimors regering har funnit det utmanande att sörja för landets 1,1 miljoner invånare. Medan det kanske inte når ner till manne och kvinnan på gatan, så har regeringen omkring 4 miljarder dollar från landets oljetillgångar på banken.

en budget på 375 miljoner dollar har reserverats för ett landsomfattande kraftnät och tre tungoljekraftverk med en effekt på omkring 180 megawatts.

Kraftverken kommer att byggas på nordkusten i Manatuto-distriktet, på sydkusten i Manufahi och Hera, på nordkusten strax öster om Dili, där röjningen av mark började i februari.

Den asiatiska utvecklingsbankens utvecklingsplan för Östtimors kraftnät från 2004 uppskattade att det högsta effektbehovet i landet 2002 var omkring 18,6 megawatt och att det år 2025 skulle bli omkring 109 megawatt, mycket mindre än de 180 megawatt regeringens tungoljekraftverk skulle kunna producera.

Norrmannen Alf Adeler, HydroTimors rådgivare, är övertygad om att vattenkraftverk är det rätta för Östtimor. Även om de är dyra att bygga, så är vattenkraftverk rena, förnybara, effektiva och förmår producera elektricitet i upp till 100 år, sade han.

Adeler kom 2002 till Östtimor med en grupp efter att den dåvarande premiärministern Mari Alkatiri besökte Norge för att be om hjälp med landets energipolitik.

Adeler vill fortsätta med ett projekt i Iralalaru i Lautem-distriktet i den östra delen av landet. [Klicka här för en karta över Östtimor. TP]Vatten från sjön Iralalaru går ner i en underjordisk flod och rinner ut i havet, säger han.

"Med Östtimors förbrukning idag skulle det försörja hela Timor med el. Det skulle ta fyra och ett halvt år att bygga och under tiden kommer behovet att öka, så man skulle behöva få kraft från andra källor", sade Adeler.

Bygggandet av vattenkraftverket skulle kosta 125 miljoner dollar och en kraftledning till Dili skulle kosta 33 miljoner dollar.

"När Du har skrivit av vattenkraftverket producerar Du elektricitet för mindre än en cent per kilowattimme. Du kan bara hantera tungolja i 25 till 30 år innan det blri verkligt dyrt", sade han.

Miljökonsekvensutredningen (EIA) för Iralalaru-projektet konstaterade att projektet och kraftledningen bara skulle ha en "mindre påverkan" på miljön och att det mesta av denna skulle komma från röjandet av den 158 kilometer långa kraftledningen från Los Palos till Dili.

När det gäller kraftledningen sammanfattade EIA att "inga större effekter identifierades för operationen".

"Jag tycker (att regeringen) skulle minska tungoljan till 40 megawatt och använda nya maskiner och sedan fortsätta med Iralalaru, fortsätta med vattenkraft, minska mängden av värme så mycket som möjligt och använda gaskällorna", sade Adeler.

"Gaskällorna ger metangas och gasen finns på omkring 300 platser i (Öst)Timor", tillade han.

Regeringen genomför för närvarande ett anbudsförfarande för ett projekt Aliambata Gas Seep Harvesting, som ska samla in naturgas i Viqueque för att ge landsbygdsbyar i den sydöstra delen av landet kraft, vilket jämnar vägen för framtida projekt med gaskällor.

Men även om regeringen har visat intresse för förnyelsebar energi, så har den tvekat att förbinda sig för vad som skulle kunna bli en kostnadseffektiv och miljövänlig lösning.

04 - TV-intervju med president Ramos-Horta

Östtimors president José Ramos-Horta har intervjuats i Al Jazeeras engelskspråkiga TV-program One on One av Riz Khan. Ramos-Horta berättar om sin bakgrund och om skotten mot honom den 11 februari 2008 samt sitt arbete för Östtimor under sin 24 år långa exil.

Mars

31 - Oöversättlig ordvits: Un-intentional Humour

Mark Vaughan undrar om någon annan ser humorn i rubriken UN-trained police to take up their beats (i Östtimor.)

FN fattade ett ödesdigert beslut, när det tog kontrollen över Östtimor, genom att återinsätta timoresiska medlemmar av den existerande polisstyrkan. Timoreser upptagna i den indonesiska polisen utbildades av den indonesiska polisen, som arbetar som en halvmilitär styrka. Av indoneser utbildade timoreser visade vara lika brutala som motsvarande enheter i militären.

Till sin förvåning kunde timoreser nu arresteras för mindre lagöverträdelser av män, som de vissta hade begått kriminella dåd. Som en kvinna jag kände som anmälde sin man för hustrumisshandel och tvingades till konfrontation med den tidigare medlemmen av den tidigare polisstyrkan, nu anställd genom FN. Hon hade sett honom mörda sin yngre bror och hon kände till många andra brott mot mänskligheten som han och hans anhängare begått.

Vilket hopp om framgång har en polis, när den belastas med detta rykte, särskilt som ingenting har gjorts för att fastställa de enskilda polismännens meriter?

30 - Intervju med Joan Fleuren, Världslivsmedelsprogrammets direktör i Östtimor

I Östtimor lider över en tredjedel av befolkningen regelbundet av livsmedelsbrist. Torka har drabbat detta asiatiska land de senaste åren och Förenta Nationernas Världslivsmedelsprogram (United Nations World Food Programme - WFP) bidrar med hjälp. Enligt WFP så "de uppskattningsvis 40 procent av befolkningen som lever under fattigdomsgränsen konsumerar mindre än de 2.100 kilokalorier som krävs för ett normalt, hälsosamt liv."

Skolmat är en nyckelkomponent i WFP:s strategi för att hjälpa Östtimor besegra fattigdomen. Joan Fleuren, WFP:s landsdirektör i Östtimor, talar om Mat för utbildning i nedanstående intervju.

Enligt det pågående skolmatsprogrammet, som pågår till den 31 augusti 2010, ger WFP resurser för att ge omkring 230.000 barn i Östtimor mat. Det betyder att WFP ger 100 % av barnen i landet skolmat.

Diskutera vilken effekt måltiderna har på barnen vad det gäller närvaro i skolan, prestation och näringsintag.

Måltiden som skolan ger kan vara det första målet som ett barn äter på dagen. Utan den här måltiden blir det extremt svårt för barnen att koncentrera sig i klassrummet, så ett förmiddagsmål eller mellanmål underlättar problemet. Det ger barnen också styrkan att vara fysiskt aktiva och delta i spel och andra skolaktiviteter. Skolmåltider spelar en viktig roll för att bidra till ett barns mentala och fysiska utveckling.

Vilka planer finns det för att göra skolmåltider tillgängliga för alla barn?

Östtimors regering, geom utbildningsministeriet, har påbörjat ett program för att ge alla gratis grundläggande utbildning. Programmet omfattar fria skolmåltider för alla barn i grundskolor. WFP stödjer det här regeringsinitiativet både med teknisk och livsmedelsassistans.

WFP tillhandahåller också annat än mat såsom köksredskap och hjälp med att att bygga och förbättra skolkök och lager, kapacitetsuppbyggnad genom utbildning av kockar och övervakning samt rapportering för att förbättra genomförandet av programmet. WFP har stött regeringen med övervakningsfordon och datorer för databehandling och rapportering.

Vilka skulle källorna för finansiering av en utvidgning av skolmatsprogrammet vara? Vilken påverkan har de höga livsmedelspriserna haft på finansieringen?

2008 vädjade bidragsgivarna om tilläggsfinansiering från WFP över hela världen för att hålla de pågående projekten på de planerade nivåerna. En del av dessa extra resurser aanvändes för vårt program i Östtimor. Även om bidragsgivarnas åtaganden kan komma i kläm under den globala finanskrisen, hoppas vi att resurserna för skolmatsprogrammet kommer att behållas på planerade nivåer för att säkra en bättre utbildning - och framtid för barnen i Östtimor.

Mer pengar behövs alltid för att köpa mer mat och en skolmåltid kostar bara 25 cent. Människor intresserade av att ge bidrag, kan besöka WFP:s webbplats. Regeringens stora utmaning är att skapa mänskliga resurser för tekniskt planera och genomföra ett skolmatsprogram i hela landet. Därför har teknisk jälp till utbildningsministeriet förtur.

Någonting annat som Du skulle vilja lägga till om varför Du menar att skolmat är viktig att stödja?

Utan skolmåltider skulle många barn kanske förlora sina tillfällen att få en bra utbildning och bli produktiva medborgare i framtiden. Utöver att hjälpa barnen att vara uppmärksamma i klassrummen har programmet också visat sig bidra till att en större andel fullföljer sin skolgång. Därför är det viktigt att WFP fortsätter att stödja utbildning genom skolmatsprogrammet för att säkra en ljus framtid för Östtimors barn.

William Lambers är författare till flera böcker, bland andra Nuclear Weapons och The Road to Peace: From the Disarming of the Great Lakes to the Nuclear Test Ban Treaty. Hans artiklar har publicerats av San Diego Union-Tribune, Chicago Sun-Times, Miami Herald (FL), Wichita Eagle (KS), Bakersfield Californian, Cincinnati Enquirer och History News Network. Han har också publicerat en bok med titeln The Spirit of the Marshall Plan: Taking Action Against World Hunger, School Lunches For Kids Around the World.

29 - Fullblodspolitiker är inget för Indonesien

Peking. Dagens Nyheters Asienkorrespondent Torbjörn Petersson har skrivit en artikel om det kändistäta indonesiska parlamentsvalet den 9 april.

29 - Dammolycka i Indonesien

Jakarta. Dagens Nyheter fortsätter att i notisform rapportera om dammolyckan fredagen den 27 mars i nära huvudstaden Jakarta i Indonesien. En fördämning brast, hundratals hus översvämmades och många omkom.

26 - Varornas förbannelse

Det lilla sydostasiatiska landet Östtimor, också känt som Timor-Leste, är inte främmande för lidande och krossade förhoppningar. Det här är ett rikt land vars människor är fattiga - desperat fattiga. Efter 24 år av brutal ockupation av sitt stora grannland Indonesien, ingav självständigheten många förhoppningar och drömmar. Öns avsevärda mineraltillgångar ökade dessa förhoppningar ytterligare.

De senaste två åren har landet tagit emot i genomsnitt 1,1 miljarder dollar årligen i inkomster från gas och olja. Ett avsevärt belopp om man betänker dess lilla befolkning på bara en miljon.

Men människorna, som har lidit länge, har sett mycket lite av denna rikedom. Arbetslösheten fortsätter att vara hög, den har nått 80 procent i huvudstaden, och landsbygden är i ett tillstånd av övergivenhet. Medan fattigdom har varit en del av det dagliga livet för majoriteten, så existerar den nu sida vid sida med små fickor av skandalöst överflöd som resultat av oljeboomen.

Medan de flesta människorna lever på mindre än en dollar per dag, så har de 350 utländska rådgivarna anställda av den timoresiska regeringen löner så höga 20.000 dollar per månad, medan regerinstjänstemän kör Lexus, Mercedes och lyxiga fyrhjulsdrivna fordon på Dilis potthålsfyllda vägar. Strömavbrott förekommer ofta och ett dussin om dagen är vanligt.

De här fickorna av välstånd mitt i extrem fattigdom skapar snabbt prostitution och drogavhängighet.

Nära skolor väntar män i sina bilar på unga flickor för att kontakta dem. En ung skolflicka berättar sin historia, "vi tilltalar dem och säger att vi behöver ett nytt par skor för tt gå på en fest. Vi följer med dem och gör det och får våra skor". Flickor rapporteras ha sålt sina kroppar för så lite som fem dollar. På landsbygden har lokala journalister rapporterat olika fall av flickor så unga som 10 som prostituerat sig för en dollar.

Som en lokal reporter beskriver det: "På landet får föräldrarna pengarna och sitter på sin veranda medan deras döttrar används inne i deras eget hus. Så stor är fattigdomen i vårt land."

Trafficking av unga flickor håller på att bli ett allvarligt problem. En grupp på 18 unga flickor räddades från utländska kvinnosmugglare nära gränsen mot Indonesien tidigare i år. I ett djupt katolskt land ignoreras prostitutionen ofta. Mång av kvinnorna missbrukas och våldtas av polisen. Rädsla för att rapportera och socialt hyckleri förvärrar problemet ytterliare.

Kvinnornas förhållanden i Timor är på alla sätt förskräckliga. Landet har ett av de högsta antalet fall av våld mot kvinnor i världen med 70 % av landets fängelsinterner bestående av dömda för våldtäkt och hustrumisshandel.

Faktumet att många framstående samhällsmedborgare ryktas besöka prostituerade gör bara frågan svårare att hantera. Det finns ihärdiga rykten om att höga regeringstjänstemän besöker bordeller med unga timoresiska flickor och indonesiska, thailändska, kinesiska och filippinska prostituerade. En timoresisk polis från elitenheten CSP med uppdrag att vara livvakt för VIP berättar med ett okynnnigt leende: "Jag har många gånger åkt för att plocka upp kinesiska flickor för en mao bot (storebror)." Hur stor frågar jag. En minister? "Bot diak" - "större", svarar han.

De nattliga vanorna hos det timoresiska ledarskapet underminerar ytterligare varje försök att hjälpa Timors döttrar, som efter 24 år av våldtäkter och förödmjukelser under den indonesiska militären, nu ser sina egna ledare och självutnämnda befriare vända dem ryggen. Många kvinnor är rådvilla medan deras ledare spelar rika.

Landet drar också till sig ett ökande antal utländska sexarbetare, som förs in i landet av kinesiska och sydostasiatiska brottssyndikat. Enligt Alola-stiftelsen, en ideell organisation vars ordförande är premiärminister Gusmãos australiska fru, tros fler än 200 utländska sexarbetare vara i Timor - många mot sin vilja. Alola är en av de mycket få organisationer som har visat intresse för de många timoresiska och utländska flickornas svåra belägenhet.

När jag gick ut från en nattklubb i Dili såg jag en ung flicka, inte mer än åtta år som höll sin lilla bror, som var omkring fyra, i handen. Jag frådade dem vad de gjorde här klockan tre på morgonen, "Ni borde vara hemma", sade jag. Hon svarar "behöver pengar för att köpa mat". Jag pressar dem vidare och efter några frågor till berättar flickan med oskulden fortfarande i ögonen. "Min äldre bror skickar ut mig, han är i slutet på gatan, om jag inte får pengar slår han mig". jag gav henne fem dollar och gick iväg fortfarande undrande om jag gjorde rätt. Barn hör inte hemma på gatorna och särskilt inte i ett oljerikt land.

26 - Lagförslag hotar pressfriheten i Östtimor

En uppsättning lagförslag om media i det lilla asiatiska landet Östtimor har kritiserats av lokala journalister, som säger att den föreslagna lagstiftningen skulle kunna undergräva den fria pressen i det unga landet.

Åtgärder för att skapa ett system med licenser för reportrar och ett mediaråd med makt att dra in licenser och bötfälla journalister skulle kväva oberoende rapportering, som anses väsentlig för Timors unga demokrati, säger de.

De föreslagna lagarna skrevs av den portugisiska advokaten Isabel Duarte, som engagerades av Förenta Nationernas utvecklingsprogram (UNDP) på uppdrag av Östtimors regering.

Omkring 20 ilskna journalister grillade Duarte och UNDP:s medieutvecklingsrepresentant Miguel Caldeira vid ett möte för att diskutera lagförslaget i Dili förra veckan och fortsatta diskussioner ägde rum med advokaten i måndags.

Timor Lorosa'e Journalists' Associations ordförande Virgilio Guterres sade att den föreslagna lagen skulle betyda döden för oberoende journalism i det lilla landet.

"Rådet kommer att bli en politisk institution och media kommer bara att publicera det som är förmånligt för staten", sade han.

Det fattigaste landet i Sydostasien, Östtimor, blev självständigt från Indonesien först 2002 efter att mycket av landets infrastruktur förstörts 1999 av den indonesiska militären på väg att lämna landet.

Med bara 200 reportrar i hela landet, så finns det betänkligheter för att restriktioner för journalism skulle leda till svaga och blyga media precis när Östtimor försöker att bygga upp sina demokratiska instutitioner.

"Östtimor är ett nytt land och journalism är också nytt här. Om vi vill utveckla demokratin i det här landet måste vi försvara pressens frihet", sade Timor Posts chefredaktör Mouzinho Lopes De Araujo.

"Om vi fortsätter att genomföra den här sortens situationer, kommer många människor att bli rädda för att vara journalister", tillade han.

Lagförslagen omfattar en medialag, en mediarådslag, en närradiolag, en lag om journalister och en lag om rätt till information.

Med på mötet den 17 mars var också Mary Mycio, en mediaadvokat för Independent Research and Exchanges Board, som uppdrog åt människorättsorganisationen Article 19 för att göra en analys av lagförslagen.

Article 19 rapporterade att även om "lagarna i stort sett ger ett positivt ramverk för reglering av med, finns det också ett antal allvarliga orospunkter med de föreslagna reglerna".

Mycio är skeptisk inför idén om licensiering och skapandet av ett mediaråd med makt att bötfälla journalister med högst 3.600 australiska dollar.

"Jag har inga problem med en slags utomrättslig tvistelösning, jag tror att det är en mycket god idé i den här sortens land. Jag tror bara att rådet på den punkten inte kommer att skydda journalister", sade hon.

Mediarådet skulle omfatta ett reglerande råd, ett verkställande råd och en lagförskriven revisor. Fyra av de fem medlemmarna i det reglerande rådet skulle utses av parlamentet och den femte av de övriga fyra.

Article 19:s juridiska ombud Toby Mendel sade att en del av lagförslaget var välkomna, inklusive rätten till information hos offentliga organ och en lag om närradio.

Men "det finns en del områden där dessa lagar avviker från internationell standard och öppnar för olämpliga begränsningar av yttrandefriheten", tillade han.

Fernanda Borges, en parlamentsledamot som är ordförande i parlamentskommittén som bedömer lagarna, sade att registreringen av journalister är problematisk.

"För att kunna fungera måste han eller hon vara registrerad och det beror på någons beslut och att dennes beslut också är påverkat av parlamentet", sade hon.

26 - Ett år med jordägandeprojektet

Källa: Tadeu Amaral Sarmento, Multimedia Coordinator - P.I.A, ARD Inc. "Ita Nia Rai" Project, USAID Strengthening Property Rights in Timor Leste Project, Av. Bispo Medeiros-Balide, Dili, Timor-Leste

20 - Ur East Timor Law and Justice Bulletins mediabevakning

Premiärminister Xanana Gusmão sade att den första fasen i överlämnandet av ansvaret från FN-polisen (UNPol) till den nationella timoresiska polisen (PNTL) kommer att bli i distrikten Alieu, Lautem, Manatuto och Ainaro.

20 - Hälsovårdsministeriet och UNFPA startar såpopera i radio

Dili. Hälsovårdsministeriet, stött av UNFPA, startade en ny dramaserie i radio Domin Familia i lördags, den 14 mars. Den här såpoperan är en krönika över familjen Amaral, en typisk timoresisk familj, som ska hantera frågor om familjeplanering, säkert moderskap och andra frågor om reproduktiv hälsa.

Domin Familia handlra om förbjuden kärlek mellan Lena Amaral, den yngsta i familjen, och Julio, son till en tuppfäktare - Lenas storebror Octavio är mot det unga paret. Den lokala teatergruppen Bibi Bulak har skrivit alla manus och spelar också alla roller.

"Det här initiativet är en av de aktiviteter i vilka hälsovårdsministeriet betonar vikten av att skapa kulturellt känsligt och korrekt material för människorna i Östtimor", sade hälsovårdsminister doktor Nelson Martins.

Syftet med såpoperans 24-delar är att behandla frågor om reproduktiv hälsa på ett underhållande sätt och se till att åhörarna har tillgång till relevant information avsedd att öka medvetandet. Den här såpoperan i radio är ett gemensamt arbete av ministeriet, UNFPA, HAI, Alola Foundation och Marie-Stopes International.

Domin Familia sänds varje lördag av RTL klockan 17 med repris på söndagen klockan 10.

För ytterligare information var god kontakta Mariano Redondo, tel 7346517, epost redondo@unfpa.org.

18 - Östtimors förste president minns sin niodagars ämbetsperiod

"Jag var president, ja, olyckligtvis", säger Francisco Xavier do Amaral och ser på brevet i sin hand.

Republiken Östtimors förste president sitter på en betongveranda mot Dilis esplanad, omgiven av tuppar, kycklingar och en ensam liten gultofskakadua. Att uppfata do Amarals röst genom larmet är svårt. Han talar mjukt, med måtta och med en svag aning av slem i halsen.

Do Amaral var en osannolik ledare. En ledare genom tillfälligheter. Och enligt sin egen definition en olycksalig ledare. Han var ingen politiker.

Han blev nästan präst och sedan lärare. Och sedan en dag i slutet av november 1975, efter mer än 400 års portugisisk ockupation, blev do Amaral ledare för den östra hälften av den okända ön i Sydostasien kallad Östtimors demokratiska republik. Tio dagar senare var han inte längre ledare och han var på flykt.

Indonesien invaderade Östtimor den 7 december och det parti som do Amaral hade hjälpt till med att grunda flydde upp i de timoresiska bergen. Den förste presidenten för ett icke erkänt självständigt Östtimor sveptes undan av partipolitikens strider. Men det var fortfarande hans händer som hissade nationensn svarta, röda och gröna flagga i centrala Dili som ett erkännande av deras trots mot en ockupationsmakt.

Do Amaral verkar vara annorlunda än många äldre statsmän. Och nu, vid 75, är han äldre.

Han lever i en liten vitmenad bungalow en bit från vägen. Den har ett blått tak av korrugerad plåt och framsidan är en dammig gård. Mitt på gården står en flaggstång, men den här februraridagen är ingen flagga hissad.

Den tidigare presidenten sitter bekvämt ute vid ett bord med en grön duk och öppnar metodiskt brev med en liten kniv och är redo att berätta sin historia.

1963 avslutad do Amaral sina studier i en teologisk skola i Macau. Veckan innan han skulle prästvigas, bestämde han sig för att inte låta sig prästvigas, vilket betydde att han skulle gå en mycket annorlunda väg.

"Jag sade till Östtimors biskop 'Om ni skickar mig till ett annat land långt bort från Östtimor, så är det OK, då blir jag präst. Men jag kan inte vara präst här.' Jag kommer att gå till kyrkan varje morgon och vara tvungen att predika till människorna om våra bröder. Att älska sin nästa som sig själv och respektera mänskligt liv och inte behandla människor som slavar", säger do Amaral.

Under den portugisiska ockupationen såg do Amaral ingenting av detta i det samhälle han var född i.

Varje dags morgon måste östtimoreserna betala en personskatt. Om de inte betalade, straffades de.

Do Amaral plockar upp en penna. "Bestraffad av den här. Hur säger man?" Han gör en grov teckning på ett av kuverten. Det är ett skaft med två svansar.

"Ja, en piska. De hämtade den och slog dig två eller tre gånger över handen", säger han.

Medan do Amaral förbättrar teckningen, så lämnar en tyst kollega som sitter med oss bordet och går in. Efter en minut kommer han tillbaka med det som teckningen visar.

"Ja, ni ser." Han tar min hand och låtsas slå på den med det gamla tvåsvansade lädervapnet.

Do Amaral såg det varje dag. "Vad jag predikade på morgonen stod i motsats till vad jag såg varje dag i livet", sade han. "jag sade till biskopen att det var mot mitt hjärta. Hur ska jag kunna predika för människorna att de måste betrakta var och en som sin vän och bror och sedan komma ut se min egen bror slagen?"

"Det var då jag började fråga mig hur?" fortsätter han och samlar sig. "Hur kan det få ske?"

Så do Amaral blev inte präst. För en tid blev han fattig. "Jag hade inga pengar", säger han. "Inte ens för cigaretter." Men snart blev han kontaktad av en privatskola som erbjöd honom arbete med att undervisa i portugisiska och matematik.

"På den tiden var det mycket svårt att tag på lärare för yngre barn, så mitt namn skickades runt. Folk visste vem jag var", säger han.

Det tycks som om hans också spreds bland de portugisiska militärerna, som rekryterade do Amaral för att undervisa sina officerares fruar i engelska.

Han fortsatte på det sättet i ett årtionde under vilket do Amaral blev ett känt namn. 1974 kom ett tillfälle: den portugisiska regimen föll för en revolution.

Nu kom en tidig bild av som kom att bli Östtimors första internationellt erkända politiska makthavare. President och premiärminister.

"[José] Ramos-Horta och Mari Alkatiri kom till mitt hus. De sade till mig att vi inte kunde träffas utanför på gatan, därför att det var hemligt. De sade mig 'Vi har kommit hit för att bjuda in Dig till att bilda ett politiskt parti.' Jag var helt och hållet utanför den politiska världen. Jag sade till dem att ge mig en eller två dagar att tänka på saken och de sade OK och gick sin väg."

"Den följande dagen kom de tillbaka med ett papper skrivet av Horta, som bad om fullständig ovillkorlig självständighet. Jag sade 'OK, i morgon får Du svaret'. Horta svarade mig: 'Du skriver under idag annars så river jag sönder det och vi tänker inte mer på självständighet och vi kommer att leva som slavar under portugiserna.'"

"Jag vet inte. Jag tänkte inte på att fråga honom. Jag vet fortfarande inte."

Men Horta var övertygande. Så Frente Revolucionaria de Timor Leste Independente (Den revolutionära fronten för ett självständigt Östtimor), eller Fretilin, var fött.

Och de hade stöd. Do Amaral skulle tala på marknaderna. Han lånade matkärror från lokala kineser och stog på dem, när han talade till folk.

"Portugiserna har varit här i [mer än 40 år]. Vad fick vi av dem? Ingenting. De har tagit allt och vad gav de oss sedan? Utbildning? Noll. [Fyra hundra år] och ingen timores kan tala portugisiska. Varför? Kanske för att vi är dumma. Jag tror inte det. Om de försökte att lära oss, skulle de få se. Men ingenting av det har hänt. Från nu så vill jag omedelbart ha självständighet, om möjligt idag."

Han säger att omkring 80 procent av människorna han mötte stödde honom. Kanske 10 procent ville fortsätta under portugisiskt styre. "Det var bra", säger han. "Ni är fria. Kanske kan ni organisera någonting. Kanske kan ni åka till Portugal och leva där och bli så vita som möjligt. Men det var ingenting för mig. Jag föddes svart."

Snart utropade do Amaral Östtimors självständighet. Men mer olycka skulle drabba ön.

De inledde en massiv invasion till sjöss och i luften, det som blev känt som "Operation Komodo".

Partiet och dess medlemmar flydde upp i bergen för att kämpa, gömma sig, ständigt i rörelse i skydd av den djupa, gröna djungeln.

"Vårt folk led av svält och alla sorters sjukdomar och jag kände att om de själva ville ge upp, så skulle de tillåtas göra det", säger do Amaral.

Han såg att många timoresiska kvinnor, som hade stannat i Dili hade tagits upp i samhället.

"Så kanske kom Indonesien hit för att döda alla Fretilinmedlemmar. Så länge som kvinnor var tillåtna, så fanns det en möjlighet att förhandla med Indonesien. Du kan hata dem, det är bra, men om Du fritt kan röra Dig i Dili, så kan Du få medicin, malariapiller, alla sorters saker för oss."

"Ja", do Amaral nickar. "Det var den verkliga idén, men Fretilin tänkte inte så."

Do Amaral säger att han förklarade det för Nicolau dos Reis Lobato, som en gång var premiärminister under honom men efter det hade blivit Fretilins ordförande. Men Lobato menade att om do Amaral stödde de kvinnor som hade kapitulerat för indoneserna, så var det troligt att det när tiderna blev hårdare do Amaral skulle lämna sitt gömställe och själv ge upp.

Så do Amaral tillbringade ett år som fånge hos en radikal falang av sitt eget parti, flyttad runt Östtimors bergiga landskap, när Fretilin försökte att undfly den indonesiska armén. De höll honom i en bambubur för att "svälta mig långsamt", berättade han för en reporter 1983.

"Jag tror att det var någonting normalt i en politikers liv i Östtimor", säger han nu. "Det var mitt tillfälle att lida."

Han reser sig och går in i sin bostad. Nu är Dilis trafik i full gång och hans kakadua sitter på sin pinne med tungan slingrande utanför näbben.

Do Amaral övergavs till slut av sina fångvaktare, när dessa greps i ett indonesiskt bakhåll. Den förste presidenten var återigen fången.

Han var en av Indonesiens symboler för det illegala upproret och visades upp för media innan han transporterades till Bali. Där blev do Amaral betjänt i den indonesiske generalen Dading Kalbuadis residens.

När Kalbuadi flyttade till Jakarta 1983, flyttade do Amaral med honom och stannade som indonesisk fånge i 22 år.

1999 fick han höra att Förenta Nationerna skulle hålla en folkomröstning för att avgöra Östtimors självständighet; något do Amaral hade önskat så många år.

Han återkommer med halstabletter. "Det var en stor dag. Jag tänkte 'Gud välsigne oss'."

Efter att ha accepterats tillbaka till Timors politiska liv mer än 30 år efter att han börjat, bestämde sig do Amaral för att ställa upp mot en annan revolutionshjälte, Xanana Gusmão. Han förlorade. Do Amaral sade hela tiden att han väntade sig en jordskredsförlust mot Gusmão.

"Om vi ställt [upp] bara en kandidat, så betyder det att vi inte har någon klar uppfattning om demokrati", sade han till BBC efter sin förlust.

"Jag ser ibland att det inte är klart inom regeringen. Människorna de representerar är fattiga människor, som är glada över att ge dem som har makten alla möjligheter."

"Det tycks ibland som om boss är bytt, men inte systemet. Tvärtom. Jag är gammal. Jag vet att jag inte kan göra något mer, men jag lever fortfarande och så länge jag kan öppna min mun, och tills Gud sluter mina ögon, kommer jag fortsätta att kritisera och försöka upplysa människor. Jag hyllar fortfarande ledarna. Jag är fortfarande lättad över att de finns, men jag hoppas att de ändrar sig lite. Steg för steg."

18 - Abortlagstiftningen i rampljuset

Dili. Ett krav på en mer liberal abortlagstiftning i detta övervägande katolska land har på nytt ökat motsättningarna mellan kyrkan och abortaktivister.

En arbetsgrupp skapad av Fokupers (Communication Forum for Women from the East), en lokal ideell organiation stödd av andra såsom Alola-stiftelsen, har drivit på för en uppmjukning av abortlagarna.

Frågan uppmärksammades i Dili, huvudstaden, vid den andra internationella kvinnokonferenseb för fred den 4 till 6 mars.

Maria Barreto, programansvarig för rättshjälp hos Fokupers, sade till deltagarna att abort borde avkriminaliseras i vissa lägen.

"Abort är ett av de val som är lämpliga när mödrarna är offer för sexuellt våld. Vi arbetar för att skydda kvinnor. Vi borde förstå att vi ska ge mödrarna valmöjligheter grundade på sina omständigheter", sade Barreto till IRIN.

Abort är straffbat enligt en strafflag från den indonesiska ockupationen 1975-1999. Fokupers är en av flera ideella organisationer som arbetar för att regeringen ska liberalisera lagen.

Men tidigt i mars skrev stiften i Dili och Baucua till Östtimors ministerråd, det verkställande politiska organet med makt att godkänna lagar, och krävde att aborter förblir olagliga i alla fall.

Rådet diskuterade senare en nyt strafflag och förslaget att mildra lagen om abort. Ett beslut måste fortfarande fattas.

En av de rekommendationer som föreslogs av panelen vid konferensens slut var att den nya lagen skulle ange tre omständigheter under vilka abort är tillåten: incest, sexuellt övergrepp och om moderns eller barnets liv är i fara.

Men mot detta opponerar sig den katolska kyrkan häftigt. Omkring 95 % av Östtimors 1,1 miljoner invånare är katoliker.

Syster Guilhermina Marçal från Canossaorden i Dili sade till IRIN att lösningen borde komma genom att de grundläggande problemen angreps, till exempel fattigdom, postkonflikttrauma och arbetslöshet. "Utbildning är mycket viktig för att ändra människors meningar och moraluppfattningar. Vi har ett program för att besöka familjer och vi har möten för de unga medlemmarna", sade hon.

Barreto sade vid konferensen att incest ofta förekom i isolerade områden. Föräldrar och barn sover ofta i samma rum, vilket inte ger utrymme för avskildhet och ibland leder till sexuellt utnyttjande och oönskade havandeskap.

I februari gjorde forskaren Suzanne Belton vid Charles Darwin-universitet en studie om oönskade havandeskap i Östtimor med slutsatsen att lagen är mycket restriktive och att bakgatsarborter är vanliga.

Konferensens koordinatör, Filomena Barros Dos Reis, sade: "Det finns mycket könsbaserat våld i Östtimor. Våld inom familjen och incest diskuteras inte öppet som i andra länder. Det förekommer oönskade graviditeter som en följd av sexuella övergrepp."

Susan Kendall, utländsk mentor för Psychosocial Recovery and Development East Timor (PRADET), en lokal ideell organisation, sade till IRIN, "Barn utsätts mycket lättare för sexuella övergrepp av någon de känner. En del av problement är att skammen läggs på föräldrarna. Man talar inte om sexuella övergrepp."

Under konferensen sade Kendall att omkring en tredjedel av fallen av våld inom familjen som gruppen kom i kontakt med var alkoholrelaterade. Organisationen har hållit kurser för att öka medvetandet om farorna med alkoholmissbruk för att minska fallaen av våld inom familjen och sexuella övergrepp.

17 - Ny förstudie om Östtimor av Kjell-Åke Nordquist

Liv- och fredsinstitutet har idag publicerat en förstudie med rubriken Östtimor - nya tider, nya problem?. Studien har skrivits av Kjell-Åke Nordquist för ett forskningsprojekt om Östtimors interna socio-politiska utveckling.

"Syftet med denna förstudie är att inventera problem och intressenter idag (2008) som bildar ett relationsmönster - fredliga eller konfliktfyllda - inom Östtimors politiska och sociala landskap. Med denna information som grund ska en uppsättning problem och angreppssätt för studien formuleras för den studie som är implicit i förstudiens benämning - en 'förstudie'."

17 - Tankar om vägen till fred och välstånd - ett tal av president Ramos-Horta

President José Ramos-Horta talade i parlamentet idag. Han började sitt tal med:

17 - Stimulansmedel måste hjälpa världens fattiga - Östtimors president

Dili, Östtimor. Rika länder som avsätter hundratals miljarder dollar för att stimulera sina egan krisdrabbade ekonomier borde avsätta 10% för att tackla den globala fattigdomen, sade Östtimors president i tisdags.

Den globala ekonomiska oron har orsakat en ökning av fattigdomen över hela världen, men det har glömts, när utvecklade länder arbetar för att hålla banker och företag flytande, sade José Ramos-Horta i ett tal till landets parlament.

"I en tid när Förenta Staterna, Europa och Japan sätter in hundratals och hundratals miljoner dollar i sina finansiella system i ett försök att rädda banker, som dåliga ledningar har fört till randen av kollaps, verkar fattigdomen i världen i ökande grad förbisedd", sade Ramos-Horta.

"Å de fattigas vägnar ber jag de välmående nationerna att ge åtminstone 0,10 för varje dollar, som de ger till banker och bilfabriker för att mildra fattigdomen i de länder i Asien, Afrika och Latinamerika, som är värst drabbade av krisen."

Nobelpristagaren sade att Östtimor lider av sjunkande globala oljpriser, men tjänar också på billigare import.

Hälften av landets en miljon invånare lever under den lokala fattigdomsgränsen på 0,88 dollar om dagen, sade Ramos-Horta.

Landet som omfattar hälften av ön och vann formell självständighet från Indonesien 2002, är ett av världens fattigaste länder och kraftigt beroende av naturgasexport.

16 - Årliga mötet Norge-Östtimor om elkraft

Det årliga elkraftsmötet mellan Norge och Östtimor hölls den 26 februari. Samarbetet började 2003 mellan Östtimors infrastrukturministerium och det norska vattenresurs- och energidirektoratet (NVE).

Hittills har östtimorser utbildats, förstudier för vattenkraftprojekt gjorts och ett minikraftverk med kraftledning byggts.

Vid mötet framfördes önskemål om att Norge ska fortsätta samarbetet i fem år till. Huvudinsatsen borde vara utbildning samt planering och uppbyggnad av vattenkraftverk. Dessutom behövs ett hydrologiskt nät för insamling och bearbetning av vattendata. Ett annat mål är börja en förstudie ytterligare ett litet vattenkraftverk.

En fullständig plan för vattenkraften kommer att upprättas som en del av samarbetet. Avsikten är att börja arbetet i år. Planen kommer att visa tillgängliga vattenresurser och analyser möjligheterna för att bygga fler vattenkraftverk. Det kommer att vara ett viktigt bidrag för att utveckla ren och förnyelsebar energi.

Den pågående studien för ett litet vattenkraftverk i Atsabe (Ermera) fortskrider och genomförs som ett gemensamt utbildningsprojekt. Östtimors regering har uttryckt önskemål om gemensam finasiering av kraftverket med Norge, som man vill ska börja byggas i början av nästa år.

15 - Regional oro när flygbolag i Queensland gör konkurs

Landets regionala flyg har fått ytterligare ett slag genom att flygbolaget SkyAirWorld i Queensland har fått alla sina flygplan återtagna.

SkyAirWorld läggs till en allt längre lista på offer inom branschen. Bolaget ropade på hjälp med skulder på tiotals miljoner australiska dollar. Det är nästan säkert att bolaget inte kommer att flyga mer eftersom dess enda återstående tillgångar är verktyg, reservdelar och ett flygbolagscertifikat.

Det innebär också tvivel på ett nytt nationellt flygbolag i Östtimor eftersom Timor Air för fyra månader sedan skrev ett kontrakt på en av SkyAirWorlds 94-sitsiga Embraer-plan föratt flyga från Dili till Darwin och Bali. Brisbane-bolaget höll också med piloter och kabinpersonal.

SkyAirWorld har kallat in en tillförordnad förvaltare, Peter Lucas, bara några dagar efter att GE Capitals leasingbolag för flygplan, GECAS, tog tillbaka bolagets fem Embraer-plan.

I förra månaden avskedade SkyAirWorld 40 anställda av sin 140 man stora personalstyrka och lät tre av de fem planen stå stilla på marken.

The Herald vet att SkyAirWorld är skyldiga tiotals miljoner dollar till fler än 100 fordringsägare. GECAS är bolagets finansiär.

Uppbackade av australiska, Nya Zeeländska och brittiska affärsmän började SkyAirWorld flyga för tre år sedan med syftet att tillgodose gruvindustrins behov av charterflyg till utmarkerna. Senare började det med kommersiella flygningar inom Queensland och mellan Brisbane och Honiara, huvudstad på Solomonöarna.

14 - Att få bort fattigdomen måste fortfarande prioriteras- biskop Belo

Coimbra. Mottagaren av Nobels fredspris monsignore Ximenes Belo försvarade idag i Coimbra sin åsikt att eliminering av fattigdom måste fortsatt vara prioriterat i Östtimor och internationellt.

"Utrotandet av fattigdomen måste förbli prioriterad både på nationell och internationell nivå."

Msgr Ximenes Belo rekommenderade och betonade att "Östtimor är ett av världens fattigaste länder".

Dílis biskop emeritus var en av talarna vid de timoresiska kadernas nationella möte, som ägde rum i en av Coimbra-universitets föreläsningssalar.

För prästen är fattigdom "en första missnöjesanledning" och "extrem fattigdom föder konflikt och våld".

"En värld med superrika och nödlidande borde inte tolereras. Sådan kontraster är en skymf mot människans värdighet", betonade han.

I sitt arbete har Msgr Ximenes Belo också försvarat "en utbildning för fred" inom familjen, i skolan och i varje del av samhället "för att visa ett annat perspektiv på krig och förhindra att väpnade konflikter betraktas som normala händelser".

"Det borde vara var och ens plikt och först och främst den timoresiska staten", fortsatte han.

Enligt hans åsikt är självständighet "realiteten där ut som måste byggas dag ut och dag in med offer och uthållighet".

"Kampen fortsätter med intelligensens vapen, förmågan att respektera mänskliga rättigheter, arbetet för vår gemensamma välfärd, mot analfabetism, intolerans, lättja och snabba pengar", betonade msgr Ximenes Belo.

Under mötets eftermiddagssession talade också José Barreto Martins, Östtimor ambassadör vid landets ständiga mission till de portugisisktalande ländernas organisation. Han sade att återvändandet till Östtimor "alltid måste finnas i medvetandet" hos timoreser i förskingringen.

"Vi är få för återuppbyggnad av landet", fortsatte diplomaten, när han talade inför 45 studenter och kader, som deltog i mötet.

Med på mötet var också Antonito de Araújo, chargé d'affaires vid Östtimors ambassad i Portugal, och ordföranden för timoreserna vid universitetet i Coimbra (ATC) och den Timoresiska föreningen (AT) Félix de Jesus respektive Alberto Araújo.

Mötet var gemensamt organiserat av ATC och AT och hölls under mottot "Tanken på fred är tanken på ett rättvist samhälle - Att bygga Östtimor utifrån och inåt och inifrån och utåt".

13 - Penningbrist hotar tusentals bli sjuka

Tusentals människor som lever på den avlägsna ön Timor kommer att utsättas för risken att dö och bli sjuka om ett australiensiskt hjälpprogram tvingas till avslutning i slutet på denna månad på grund av penningbrist.

Australian Aid International arbetar tillsammans med tjänstemän på ön Atauro omkring 30 km norr om Dili, för att tillhandahålla hälsovård och information till isolerade byar drabbade av sjukdomar och begränsade resurser.

Men Frank Tyler, Australian Aid Internationals verksamhetschef, har varnat för att utan fortsatt finansiering efter mars i år så måste hjälparbetet avslutas i förtid. Han vädjade om gåvor för att hjälpa frivilliga att fortsätta ge hälsovård för behövande.

"Australiensares generositet är uppenbar vid lokala översvämningar och skogsbränder. Varje gåva från enskilda eller företag är viktig och mycket uppskattad", sade Tyler.

"Atauro är känsligt för sjukdomar som kan förhindras och lätt behandlas, därför att befolkningen helt enkelt inte har tillgång till grundläggande hälsovård. Sjukdomar som överförs, bland andra malaria, är allmänt utbredda och svarar för två tredjedelar av dödsfallen i Östtimor. Bara hälften av befolkningen har tillgång till dricksvatten och mödradödligheten och undernäringen bland barn är bland de högsta i regionen."

Tyler sade att Australian Aid International har gett stöd och hjälp till Atauros distriktshälsovård och hälsovårdscentraler i byarna i nästan två år.

Organisationen har hjälpt till att upprätta fler än 150 mobila medicinska kliniker och möjliggjort flertalet ambulansflygningar till Dili, sade han. Den har också ställt upp med internationellt utbildade läkare för att genomföra konsultationer, tillhandahållit medicinsk utbildning för lokal hälsovårdspersonal samt skaffat pengar för att sjuksköterskor ska kunna arbeta i isolerade områden på ön.

Tyler sade att förebyggande hälsovård för vuxna och skolbarn kompletterades med kapacitetsuppbyggnad - utrustning av lokala hälsovårdscentraler med medicinska, finansiella och datatekniska färdigheter och utbildning för att lära andra bybor, så att ön så småningom kan hjälpa sig själv. Han sade att antalet patienter som kommer till klinikerna ökar, när de blri medvetna om den vanliga och pålitliga hälsovården. Som ett resultat så har fler människor nu tillgång till hälsovård och behandling av malaria och andra sjukdomar, som annars skulle ha dåligt utgång för patienterna.

"Det är väsentligt att arbetet på Atauro fortsätter. I år planerar vi att, där det är möjligt, komplettera leveranserna av medicinskt material och mediciner för att säkra att viktiga förråd underhålls och att fortsätta att utveckla möten om hälsa som fokuserar på andningsorganen och kvinnors hälsa", sade han.

Projektfinansiering (omkring 180.000 dollar årligen) går helt och hållet till lokal verksamhet och anses minimal jämfört med driftskostnaderna för andra ideeella organisationer och project i Östtimor.

Australian Aid International är en internationell ideell organisation. Mer information om dess verksamhet på Atauro och i andra områden finns på http://www.aai.org.au.

13 - Motoriserade barnmorskor

Efter ett uppror i Östtimor som skingrade civila till landsbygden över hela landet [Avses den pro-indonesiska milisens härjningar 1999 undrar jag. Tommy Pollák/Östtimorkommittén] verkade uppgiften att upprätta ett omfattande hälsovårdssystem nästan omöjlig. Men 2006 började en grupp mopedburna hälsovårdsarbetare att skapa vägar till de mer oländiga områdena med erbjudanden om familjeplanering och mödravård till isolerade byar. Geralda Maria, distriktschef för Barnmorskor på cykel förklarar hur hon har gjort skillnad för människors liv.

Ofta har kvinnor i byar och flyktingläger liten kunskap om sexuell hälsa eller så har de symptom, som de inte kan förklara. Få av dem har kunskap om sexuellt överförbara sjukdomar eller till exempel vart de ska vända sig för behandling. Även om de visste, misstror de ofta vanliga hälsoarbetare, så deras symptom kan förbli ouppmärksammade.

Barnmorskor på cykel, som drivs av Marie Stopes International Australia (MSIA), erbjuder kvinnor och deras familjer i Östtimor familjeplanering och hjälp med reproduktiv hälsa omfattande bland annat utbildning om sexuellt överförbara sjukdomar, och HIV för att förbättra både deras hälsa och livskvalitet.

Till exampel, i en by finns det en kvinna med sju barn, alla född tätt på varandra. Hon visste inget om prevetivmedel före mitt besök och nu har hon för första gången kunnat få kontroll över sin fertilitet. Efter att jag talat med henne och hennes man valde hon ett implantat. Nu är hon mycket lyckligare.

En annan kvinna jag träffade hade varit gift i fyra år men hade inga barn. Jag tog henne på cykeln till MSIA-kliniken i Dili, där hon undersöktes. Det visade sig vara en enkel infektion och nu är hon havande.

Jag åker upp till 30 km varje dag i Dili-distriktet för att försöka nå människor, som lever i områden som är svåra att nå med bil. Kom ihåg, att komma dit på motorcykel är inte heller lätt alltid. Ibland är vägarna så dåliga och leriga att jag måste gå till fots. Jag har tillgång till ett antal fyrhjulsdrivna fordon men måste dela dem fyra andra program i distrikten.

När jag åker ut tar jag med allt jag behöver i en väska, som jag bär över axeln. Det är broschyrer, modeller av olika sorters preventivmedel, nålar, våtdukar, sprit, stetoskop, graviditetstest, blodtrycksmätare, mediciner för veneriska sjukdomar och vitaminer för gravida kvinnor.

Jag träffar normalt åtta till tio kvinnor varje dag på mina besök, de är mellan 21 och 40 år gamla. De flesta av dem är gifta med i genomsnitt sex till sju barn, men det är inte ovanligt att träffa på någon som har så många som 15. Jag besöker ofta grupper av bybor, även om jag talar till kvinnor och män för sig om reproduktiv hälsa och jag skiljer på unga och äldre lyssnare. Men när det gäller veneriska sjukdomar talar jag individuellt med människorna.

Det finns ett stigma knutet till reproduktiv hälsa och många kvinnor känner skam över att be om hjälp, när de har ett problem. En del kvinnor är modiga, när de talar med mig, medan andra är mycket blyga. Människor är särskilt känsliga, när det gäller deras genitalia. Det behövs för det mesta ett andra besök för att kvinnor ska få fortroende och fråga mig om information och hjälp. Ibland tar det flera besök.

Män är mera blyga när det gäller sexuella frågor och har svårare att tala med mig om dem. De är särskilt blyga, när de ska ge spermaprov. Men jag fortsätter att försöka få dem engagerade, när det gäller veneriska sjukdomar och familjeplanering.

Även om traditionell kultur snuddar vid reproduktiv och sexuell hälsa, så är det bara på ett begränsat sätt. Barn ses som resultatet av guds nåd mot gifta par och byarnas barnmosrkor ägnar sig vanligtvis bara åt grundläggande åtgärder vid födseln - att ta bort moderkakan eller att skära av navelsträngen. En del ger naturmediciner som preventivmedel och för att få igång förlossningar.

Men dessa traditionella barnmorskor har begränsade kunskaper och sexuell sjukdomar och deras förebyggande och de få som skulle kunna veta mer är ofta ovillig att dela med sig av sina kunskaper. De är rädda för de personliga konsekvenserna. Kyrkoledare skulle kunna hindra deras barn från att bli döpta om de har spritt information om preventivmedel.

Innan jag reser någonstans försäkrar jag mig alltid om ta kontakt med den lokale ledaren. Det betyder att när jag kommer till byn, så är de inte överraskade över att se mig, utan det är troligare att de ber mig komma tillbaka. Men byledare stöder inte alltid vårt program. De är upptagna av sitt eget arbete och hälsoprogram är inte något de prioriterar.

Ibland berättar de inte för byborna om mitt besök och jag måste hitta andra - huvudsakligen frivilliga från kvinno- och ungdomsgrupper - för att hjälpa till att samla byborna.

Trots utmaningarna fortsätter jag, därför att utan oss skulle de flesta familjerna fortsatt vara uteslutna från viktig information och hälsovård.

Mitt namn är Barbara dos Reis Carvalho. Jag är 38 år gammal och kommer från Dili-distriktet. Jag gifte mig när jag var 15 och har sex barn - två flickor och fyra pojkar, mellan 7 och 20 år. Tyvärr har ett barn dött.

Jag fick mitt första besök av Barnmorskor på cykel i juli förra året och har sedan dess lärt mig en hel del om preventivmedel. Jag har valt ett implantat för att styrea hur många barn jag ska ha.

Barnmorskorna ger ständigt hjälp, vilket är mycket bra, när Du inte är säker på något. Nyligen behövde jag till exempel bekräftelse på min behandling eftersom jag hade några störande symptom och behövde veta om det är normalt eller inte.

Det finns statliga hälsovårdscentraler i distrikten, ja. Men när man tänker på ansträngningen att ta sig dit, ofta får Du höra att Du ska komma tillbaka nästa dage eller får en annan tid. Men Barnmorskor på cykel finns där och nu.

Jag är lycklig över att ha hittat dem. Jag är säker på att jag, om jag inte hade mött dem, hade haft fler barn. Jag hoppas de får mer stöd, så att mina barn också kan använda dem i framtiden.

- Geralda Maria och Barbara dos Reis Carvalho talade med Carmela Ferraro. Om Du vill lägga till Dina egan synpunkter till intervjun - kanske känner Du till något liknande någon annanstans eller så vill Du bara tala om Din reaktion - var god lämna Din kommentar här.

13 - ICFJ lanserar ny nyhetstjänst online - www.timortoday.com

Dili. Förenta Staternas charges d'affaires Henry Rector och Australiens ambassadör Peter Heyward kommer att leda invigningen av den hittills första webbaserade TV-nyhetstjänsten för Östtimor den 13 mars 2009. Nyhetstjänsten från International Center for Journalists (ICFJ) kommer att visa aktuella nyhetsinslag från Östtimor i ett 30-minuters veckomagasin, som kan ses på Timortoday.com.

Timortoday.com kommer att erbjuda en mångfald inslag som påverkar det dagliga livet för människor i Östtimor. Inslagen kommer att vara tillgängliga som video, audio och tryck, i framtiden på tre språk: engelska, tetum och portugisiska.

Nyhetsinslagen kommer att skrivas och produceras av journalister i hela landet med hjälp av de fem regionala mediehusen i Östtimor. De regionala mediehusen är resurser skapade för journalister, där dessa ha tillgång till media, utbildning och andra tjänster från ICFJ. Tre av mediehusen i Ermera, Dili och Baucau har redan öppnat och de återstående två i Suai och Oecussi kommer att öppna i april.

När inslagen väl är färdiga i distrikten kommer journalistern att kunna ladda upp sina videoinslag genom bredbandsinternet från de regionala mediehusen till mediehuset i huvudstaden Dili för slutredigering innan inslagen publiceras på www.timortoday.com.

Journalisterna har fått intensiv utbildning i distrikten av journalisten Lusse Cloutier. De kommer att fortsätta sin utbildning i Dili under ledning av medieutbildarna Gabriela Carrascalao-Heard och Casemiro da Cruz. Bägge leder en grupp av sju journalister - inklusive två ICFJ-anställda - som utbildar timoresiska journalister i att producera och förpacka nyhetsinslag. Alla deltagare kommer att fortsätta att vara med i utbildningen även efter att de börjat producera inslag för www.timortoday.com.

Många av reportrarna, som arbetar i distrikten, är kvinnor som deltog i en utbildning från ICFJ särskilt ägnad för dem som ett led i ett jämställdhetsprogram som uppmuntrar kvinnor att ta upp journalistyrket.

Den här aktiviteten är en del av ett femårigt, 5,5 miljoners (USD) "Program för att stärka oberoende media" (Strengthening Independent Media Program) gemensamt stött av USAID och AusAID, till vilket det senare bidrar med 1,25 miljoner AUD.

Genom "Program för att stärka oberoende media" arbetar ICFJ för att förbättra timoresiska journalisters förmåga att producera och sprida högkvalitativa nyheter och öka täckningen för medie-informationsprodukter till alla invånare i Östtimor. ICFJ betonar också utbildningen av framtida timoresiska utbildare i journalism och utvecklingen av juridiska ramverk för professionella mediearbetare i Timor.

11 - GNR utbytta som skydd vid Ramos-Hortas residens

Díli. GNR kommer att avsluta säkerhetsarrangemanget vid José Ramos-Hortas residens erfor Lusa Agency idag i Dili i Östtimor från källor i presidentkontoret och FN-polisen (Unpol).

Ändringen "verkställer den personliga viljan" hos José Ramos-Horta, "informellt" uttalade i december förra året till GNR:s ledning, enligt internationella poliskällor i Dili.

"Det borde finnas mer plats för presidentens privatliv", fick Lusa idag höra av en av José Ramos-Hortas säkerhetsrådgivare, den tidigare inrikesministern Alcino Baris.

"Ändringarna har att göra med presidentens residens, området är för litet. Det är en praktisk fråga", tillade han.

Beslutet "får inte enhälligt stöd", varken från de inblandade styrkorna eller från presidentens egen personalkrets, sade poliskällor, som inte vill bli namngivna, erfor Lusa.

Källor både inom polisen och presidentens kontor har å ena sidan sagt att ändringen "inte har något att göra" med förra fredagens incident i vilken en timoresisk grupp anföll GNR-poliser i Dili.

I incidenten, som idag fördömdes i ett officiellt uttalande från premiärminister Xanana Gusmãos kontor, sårades fyra GNR-poliser.

Ändringen av skyddet för presidenten är resultatet av ett möte sent i måndags i Dili mellan cheferna för de inblandade instutitionerna. även om statsöverhuvudet inte var närvarande.

Efter det beväpnade anfallet med honom som mål den 11 februari 2008 och efter hans återkomst den 11 april fick president Ramos-Horta ett permanent skydd dygnet runt av Special Operations Section (SOE) ur Subgroup Bravo från GNR [Guarda Nacional Republicana].

SOE-poliser i samarbete med timoresiska säkerhetsstyrkor gav dygnet-runtskydd till Ramos-Horta och presidentresidenset.

Med de nya arrangemangen eskorterar GNR presidenten enbart utanför residensets murar.

Inom José Ramos-Hortas residens ska skyddet för statsöverhuvudet vara det gemensamma ansvaret för Corps of Personal Protection (CSP) och Rapid Intervention Unit inom Timors nationella polis (PNTL).

Den beväpnade attacken av den avlidne förrymde majoren Alfredo Reinado och hans grupp skedde inom residenset och slutade med döden för den förre kommendanten för militärpolisen och en av hans män.

Republikens president träffades av ett skott tvärs över vägen vid sitt hus avlossat av en tidigare medlem av Reinados grupp.

SOE, som för närvarande har 17 medlemmar i Dili, är en del av Subgroup Bravo, en autonom polisenhet inom Unpol under UNMIT:s ramverk.

Ändringen av skyddet för presidenten har återupplivat en debatt om José Ramos-Hortas säkerhet i vilken hans familj, arbetsgruppen för reformering av säkerhetssektorn och Unpol varit inblandade.

"Inte i något land över hela världen, där allt står väl till, har man låtit presidenten själv besluta om om sin säkerhet", erfor Lusa nyligen av en person nära José Ramos-Horta, som är väl förtrogen med de väpnade styrkorna och PNTL.

"Det som hände den 11 februari var oacceptabelt och det som fortfarande pågår är också oacceptabelt", sade en utlänning engagerade i utformningen av säkerhetsarrangemangen för José Ramos-Horta

11 - Ledarskapskris i Östtimors rättsvårdande organ

Posten som appellationsdomstolens ordförande har varit obesatt i nästan ettår, en situation som borde ha undvikits eftersom den har problemen med rättsväsendet. Posten har lämnats vakant därför att den nuvarande ordföranden får medicinsk vård i Portugal. Det finns inte heller några juridiska regler som kräver att ordföranden för appellationsdomstolen ersätts om den sittande är oförmögen att utföra sina plikter under en föreskriven tid av något skäl. Med tanke på hans nuvarande hälsa, så är frågan om ordföranden för appellationsdomstolen fortfrande kan leda denna juridiska instutition.

I början av mars 2009 sade republikens president att han inte erkände appellationsdomstolens tillförordnade ordförande. JSMP fick information om att appellationsdomstolens tillförordnade ordförande utsågs av den nuvarande ordföranden Claudio Ximenes, som en tillfällig åtgärd för att fylla vakumet. I ett svar på uttalandet av republikens president har den tillförordnade ordföranden, som också är ordförande i Dilis distriktsdomstol, sagt att hon bara utövar ledarskap och inte handlar i egenskap av tillförordnad ordförande. Frågan är om det, när den sjuke ordföranden utsåg sin ersättare, var en lagligen giltig utnämning eller skulle den tillförordnade ordföranden ha valts och utsetts av republikens president? Det finns inga juridiska bestämmelser som klart och särskilt täcker denna fråga. Artikel 110.6 i lag nummer 11/2004 om högsta rådet för rättsväsendet säger att ordföranden för appellationsdomstolen skall svära eden inför republikens president och att alla andra domare ska svära eden före domstolens president. Därför skulle detta kunna tolkas som att utnämningen av den tillförordnande ordföranden av appellationsdomstolens sittande ordförande inte har brutit några existerande lagar.

Enligt artikel 124.4 i konstitutionen är republikens president bemyndigad att uste appellationsdomstolens/högsta domstolens ordförande och enligt artikel 15.1 i lag nummer 11/2004 åligger det högsta rådet för rättsväsendet att utse, tillsätta, återbesätta och befordra domare att fylla posten som appellationsdomstolens ordförande för att lösa ledarskapskrisen i den nämnad juridiska instutitionen. Det här är en brådskande fråga därför att appellationsdomstolens ordförande är den som ger det högsta ledarskapet inom rättsväsendet och det här viktiga statsorganet borde inte lämnas utan ledarskap och den nuvarande krisen borde inte ha uppstått.

Posten som appellationsdomstolens ordförande är extremt viktig därför att innehavaren också utövar rollen som högsta domstolens ordförande liksom ordförande för högsta rådet för rättsväsendet. Östtimor har ännu inte upprättat en högsta domstol, därför kan bara appellationsdomstolen utföra högsta domstolens funktioner, vilket omfattar att utöva ledarskap. Konstitutionen säger också att högsta domstolen är lagens högsta domstol och garanten för en likformig utövning av lagen och har domsrätt över hela landet.

Enligt artikel 124.3 i konstitutionen och artiklarna 29.1 och 110.4 i lag nummer 11/2004 kan republikens president välja och utse appellationsdomstolens/högsta domstolens ordförande bland appellationsdomstolens domare. Enligt JSMP:s observationer finns det tre karriärdomare som har tjänstgjort i appellationsdomstolen och stadigvarande tilldelade Dilis distriktsdomstol. Enligt de tidigare nämnad lagliga förordningarna kan någon av de tre östtimoresiska domare, som för närvarande arbetar vid appellationsdomstolen, utses till ordförande åtminstone för en övergångstid (inte bara som en ersättare), om det finns andra intressen som agerar.

Rapporter om byte av appellationsdomstolens ordförande har fokuserat på frågan om mänskliga resurser likväl som andra förordningar med avseende på valet av en ny efterträdare. Efter att ha övervägt de olika argumenten i frågan går det inte att förneka att huvudfrågan är den upplevda bristen på förståelse hos karriärdomare (inhemska domare) för juridisk teori, praktik och doktrin. Denna uppfattning hänför sig till kvaliteten på juridiska fakta och överväganden från andra karriärdomare i de fall de avgjort under de senaste 8 åren.

Utöver det konstitutionella mandatet och förmågan hos domarna finns det andra faktorer som påverkar appellationsdomstolens prestationsförmåga, nämligen de stödjande organisationernas roll. Även om appellationsdomstolen är bemannade med domare, som har den högsta integriteten och har en djup förståelse för juridisk teori, så begränsas aIn addition to the constitutional mandate and the capabilities of the judges, there are other factors that influence the performance of the Court of Appeal, namely the role of supporting organisations. Although the ppellationsdomstolens roll utan stöd från andra parter som lägger fram sina fall för domstolen. Med andra ord, åklagare, advokater, ideella organisationer (som arbetar med juridik och mänskliga rättigheter) och samhället, som också påverkar appellationsdomstolens prestationsförmåga.

En annan fråga berör det faktum att appellationsdomstolen ofta har blivit brännpunkt för uppmärksamhet från vissa kretsar i samhället, inklusive den akademiska sfären och ideella organisationer därför att deras juridiska information inte sprids väl. Till exempel så är beslut fattade av domstolen inte väldokumenterade och vida kretsar kan inte komma åt sådan information. Det betyder att de som söker rättvisa, akademiker eller de som önskar utöva kontroll över detta juridiska organ inte har kunnat få information om domstolsbeslut.

Grundat på JSMP:s bevakning så är de juridiska instutitionerna i Östtimor centraliserade och stängda för allmänheten, vilket betyder att en individ eller ideell organisation (inklusive JSMP), som vill få information om domstolsbeslut (både på distrikts- och appellationsnivå utom för Baucaus distriktsdomstol) först måste få ett officiellt tillstånd från appellationsdomstolens ordförande, men appellationsdomstolen ger sällan sådant tillstånd. I det här sammanhanget kritiseras ideella organisationer därför att de inte är i stånd att göra vederbörliga analyser av fallen och som en konsekvens finns det inga eller få publikationer om utvalda domstolsbeslut. Appellationsdomstolen är den enda enhet som har publicerat en sammanställning av beslut avseende överklaganden 2005 med rubriken "Rättsvetenskap och lära".

Grundat på JSMP:s bevakning så är det en ledarskapskris i det här juridiska organet därför att myndigheterna har satt allt sitt hopp till en enda person, som de tror har kapaciteten att sköta posten som appellationsdomstolens ordförande och de menar att de andra karriärdomarna ännu inte har kapaciteten att besätta denna post, ett antagande som fokuserar på deras antagna brist på förståelse för juridisk teori, praktik och lära.

För mer information var god kontakta Luis de Oliveira Sampaio, Executive Director, JSMP, epost luis@jsmp.minihub.org, telefon 3323883

10 - Video med Atul Khare i East West Center i Washington

East-West Center i Washington och International Republican Institute presenterar "Fredsbyggande, statsbyggande och nationsbyggande i Östtimor: Utmaningar för internationellt bistånd" med Atul Khare, Förenta Nationernas generalsekreterares särskilde representant i Östtimor och chef för Förenta Nationernas integrerade uppdrag i Östtimor.

Den här videon har skapats och producerats av IRI och East-West Center för icke-kommersiell, offentlig visning fredagen den 13 februari 2009.

10 - Förbud mot finansiering av aborter hävt

Australien kommer att häva ett 13-årigt förbud att använda utvecklingsbidrag för att stödja familjeplanering och säkra aborter i fattiga länder.

Utrikesminister Stephen Smith tillkännagav sitt beslut att slopa förbudet vid ett möte med Labors parlamentsledamöter och senatorer i morse efter månader av interna partikonsultationer om en ändring av politiken.

Premiärminister Kevin Rudd sade vid mötet att han personligen inte stödde ändringen och länge haft en konservativ syn på aborter - men sade att det hade funnits en klar majoritet vid Labors gruppsammanträde för en ändring.

Senatens ordförande John Hogg, som talade för många av dem som var mot ändringen, sade att han var glad över att det hade varit en riktig dialog.

Riktlinjerna för familjeplanering som styr Australiens utlandshjälp, som har funnits sedane 1996, förbjuder att bidrag används för några aktiviteter som omfattar avslutning av ett havandeskap.

I ett uttalande sade Smith att det är en svår fråga och att regeringen inser att det finns starka känslor på alla sidor.

"Jag har beslutat att ändra riktlinjerna för familjeplanering för Australiens utländska utvecklingsprogram till att stödja samma sorts familjeplaneringstjänster för kvinnor i utvecklingsländer, som för kvinnor i Australien, i enlighet med de nationella lagarna i respektiv land", sade han.

"Att undvika avslutning genom familjeplaneringstjänster och råd kommer att fortsätta att vara i fokus för av Australien finansierade aktiviteter. Australiska och utländska ideella organisationer kommer att fortsätta att kunna välja vilka tjänster de ger i enlighet med sina egna filosofier och sin egen politik."

Regeringen kommer också att använda upp till 15 miljoner australiska dollar under fyra år genom FN-organ och ideella organisationer för familjeplanering för att hjälpa till att minska mödradödligheten.

Smith noterade att Förenta Nationerna uppskattar att universell familjeplanering skulle kunna rädda livet på inte mindra än 175.000 kvinnor varje år.

Han sade att det var "en tragedi" att uppskattningsvis 42 miljoner aborter utförs varje år - varav hälften tros vara medicinskt osäkra.

Osäkra aborter uppskattas kräva 68.000 kvinnors liv årligen och beröva 220.000 barn deras mödrar.

Australiens utgifter för familjeplanering i biståndsbudgeten har minskat från 6,9 miljoner 1995-96 till bara 2,3 miljoner 2006/07, sade Smith.

08 - Jacintas historia: En kvinnlig domare i Östtimor

Jacinta Correia vaknar klockan fem på morgonen. Det här kunde vara historien om miljarder kvinnor runt världen, som tar hand om sina barn och skyndar till arbetet. men det här är histoiren om doktor Jacinta Correia, som är en 36 år gammal domare, mor till två och den första examinerade i den första gruppen domare och offentliga försvarare i Östtimor. Klockan fem på morgonen, när det fortfarande är tyst, tänker hon över sina fall - och fattar beslut. Sedan förbereder hon barnen för skolan och tillbringar det mesta av dagen på sitt kontor i Dilis distriktsdomstol.

Doktor Jacinta - som hon kallas i sitt land - är en av de 11 inhemska domarna vid landets distriktsdomstolar. Tillsatt i juli 2007 är hon tillsammans med tre andra kollegor de enda kvinnorna bland domarna och de offentliga försvararna i Östtimor. De gick en två och ett halv-årig utbildning, som det juridiska utbildningscentrumet (Legal Training Centre - LTC), en av de nationella juridiska instutitionerna som har fått stöd från UNDP:s rättsväsendeprogram sedan 2003, genomfört åt justitieministeriet.

"När jag var liten brukade jag se min farfar fatta beslut i vår lokala by. Han var det som timoreserna kallade lia nain, en bymedlare. Även om det inte var vanligt med kvinnor i den rollen har jag alltid velat göra samma sak", sade Jacinta.%

Det var inte enkelt. Hon var tvungen att övertyga sin familj för att få åka utomlands för att studera. "Vår kultur är mycket patriarkalisk och det var svårt att övertyga mina föräldrar." Men hon gjorde det och studerade juridik i Indonesien under fem år. 2000, när hon återvände till Östtimor, utsågs hon till domare av Förenta Nationernas övergångsadministration (United Nations Transitional Administrator in East Timor - UNTAET) ledd av Sergio Vieira de Mello. När UNTAET:s uppdrag avslutades 2002 anmälde hon sig till den första utbildningen för domare och offentliga försvarare.

Doktor Jacinta hoppas att många andra kvinnor också kommer att bli delaktiga i landets förvaltning i framtiden. "Jag kan säga att allt är möjligt så länge som vi är villiga att investera i oss själva. Jag var en liten flicka, som levde på landet, och följde en dröm. Jag vet att det tog mig lång tid och vägen var inte alltid lätt, men jag är stolt över vart jag kommit", sade med ett leende.

UNDP:s rättsväsendeprogram (UNDP Justice System Programme - JSP) är ett kapacitetsutvecklande program för Östtimors rättsväsende. Programmet har arbetat nära tillsammans med Östtimors juridiska instutitioner i kapacitetsutvecklingen för att stödja östtimoreser, som Jacinta, att fullgöra sina plikter. JSP startades ursprungligen 2003 och det fick nyligen en översyn för att fortsätta och utvidgas till 2013. Det stöds för närvarande av Australien, Brasilien, Irland, Norge, Portugal, Spanien, Sverige [Fetstil av Tommy Pollák/Östtimorkommittén.], FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter (Office of the High Commissioner for Human Rights - OHCHR) och UNDP (Bureau for Crisis Prevention and Recovery).

07 - Nytt åklagarkontor invigt och fyra nya åklagare i tjänst

Den 5 mars invigdes riksåklagarens nya kontorsbyggnad i Colmera, Dili, med en cermoni i de nya lokalerna.

Mer än ett hundra gäster var närvarande vid invigningen, bland dem republikens president José Ramos-Horta, riksåklagaren Longuinhos Monteiro, appellationsdomstolens tillförordnade ordförande Natércia Gusmão, UNDP:s landsdirektör Akbar Usmani, regeringsmedlemmar och representanter för det internationella samfundet. Invigningen av den nya byggnaden föregicks av den fullständiga återuppbyggnaden och renoveringen av distriktsåklagarnas kontor i Suai, Baucau och Oecusse.

I sitt invigningstal sade Ivo Valente, vice riksåklagare, att "Denna nya byggnad kommer att hysa alla nationella åklagare och tjänstemän. Vi har nu en organiserad plats med särskilda kontor, förhörsrum, säkra arkiv för lagring av akter och vi hoppas att den här byggnaden kommer att tjäna folket, som kräver rättvisa, bättre".

Utöver invigningen omfattade cermonin också att de fyra nya åklagarna på prov svors in av riksåklagare Longuinhos Monteiro.

"Mycket har uppnåtts inom rättsväsendet och idag är det ett mycket speciellt tillfälle, därför att vi firar två saker: öppnandet av den här nya byggnaden, som har utrustats för att tillgodose åklagarämbetets krav och vi välkomnar också för nya åklagare som kommer till instutitionen", sade José Ramos-Horta i sitt tal.

De fyra åklagarna har gått ut den teoretiska delen av den kurs som juridiska träningscentrumet (Legal Training Centre - LTC) genomförde i mars 2008. Under ett år har de fullgjort praktik som åklagare och samtidigt fortsatt studier i portugisiska och juridik vid LTC. Dessa nya åklagare, som ansluter sig till nio kollegor som redan arbetar vid åklagarämbetet, kommer att vara till stor hjälp för att minska antalet obearbetade fall i rättsväsendet. De kommer att tjänstgöra vid distriktsåklagarkontoren i Dili, Suai, Baucau och Oecusse.

"Jag känner tillfredsställesle över att vara en i denna nya grupp av åklagare; för oss är det ett professionellt mål och jag förväntar mig personligen att ta med mig det jag lärt mig till denna helt nya arbetsplats", kommenterade Remizia de Fátima da Silva, en av de idag insvurna åklagarna.

En cermoni för att svära in två nya domare och fyra offentliga försvarare, som också utbildats vid LTC, är planerad att äga rum före mars månads slut. Efter cermonierna kommer antalet åklagare och offentliga försvarare, som arbetar vid juridiska instutitioner ha ökat märkant till tio.

05 - Australiska trupper i Östtimor "så länge som nödvändigt"

Försvarsminister Joel Fitzgibbon har till Radio Australia sagt att australiska trupper kommer att stanna så länge som Östtimor säger att de behöver dem.

"Det här är ett beslut som vi måste fatta tillsammans; de är en suverän stat och när alt kommer omkring, så kommer vi minska ytterligare när de bestämmer att är kapabla att upprätthålla sin egen säkerhet och därför sin en egen fred och stabilitet", sade han.

"Människor uppskattar ofta inte hur viktigt vårt arbete här är. ett stabilt och säkert Östtimor är väsentligt för Australiens egen långsiktiga säkerhet, så vi kommer att vara här så länge som det är nödvändigt."

Fitzgibbon var i Östtimor för att inviga en träningsanläggning för specialister finansierad av Australien.

Det nya centrumet kommer att bidra till Canberras ansträngningar att hjälpa till med utbildningen av den östtimoresiska försvarsstyrkan i kommunikation, logistik, konstruktion och medicin.

Fitzgibbon, som gör sin andra resa till Östtimor, träffade president José Ramos-Horta och premiärminister Xanana Gusmão i Dili.

Han åtföljdes av ministern för veteranfrågor Alan Griffin och chefen för Australiens försvarsstyrka Angus Houston.

"Mina diskussioner med både presidenten och premiärministern fokuserade på områden för fortsatt samarbete, bland annat marin säkerhet och ytterligare engelskutbildning", sade chefen för försvarsstyrkan.

Fitzgibbon säger att australiska trupper arbetra inte bara för att hjälpa till att bevara fred utan också utbildning av armén och polisen.

"Dessa två organisationer samarbetar mycket mer än någonsin tidigare, så framstegen är utmärkta, men det är fortfarande tidigt och fred och stabilitet förblir ganska sköra här."

Han säger att förra årets mordförsök på Östtimors ledare är ett tecken på hur ömtåligt läget förblivit och han säger att ökande sysselsättnig för unga östtimoreser måste vara en prioritet för att säkra landets stabilitet långsiktigt.

"Precis som på ställen som Afghanistan så är stigande levnadsstandard och att ge människor sysselsättningstillfällen kritiska för att upprätthålla fred och säkerhet långsiktigt", sade han.

"Och det finns en betydande internationell insats här i form av utländskt bistånd och kapacitetsuppbyggnad, om gör mig optimistisk för Östtimors långsiktiga framtid."

04 - Östtimor optimistiskt om LNG-anläggning

Dili. Östtimor är optimistiskt om att en LNG-anläggning (LNG - Liquid Natural Gas - flytande naturgas) värd bortåt 10 miljarder dollar skulle kunna placeras i det lilla landet grundat på de tidiga resultaten av en ny studie av en rörledning till gasfältet Greater Sunrise, sade energiministern i onsdags.

Östtimor, betraktat som Asiens fattigaste land, har arbetat för att få exportterminalen för den flytande naturgasen placerad på sina stränder, för att främja sin lokala ekonomi.

Men förra året förkastade Woodside Petroleum Ltd (WPL.AX), Australiens näst största olje- och gasproducent, att bygga anläggningen för att behandla gas från fältet i Timorsjön i Östtimor, därför att en rörledning skulle vara för dyr och riskfylld att bygga.

"Vi väntar fortfarande på nästa steg i studien, men det första uppmuntrar regeringen och Petronas att börja diskutera hur LNG-projektet ska finasieras", sade energiminister Alfredo Pires till Reuters efter ett möte med Hassan Marican, chef för Petronas och premiärminister Xanana Gusmão.

De tre möttes för att diskutera de första resultaten av en teknisk översikt av möjligheten till en rörledning.

Pires uppskattade att LNG-anläggningen skulle kost 8-10 miljarder dollar och sade att ett sydkoreanskt konsortium är redo att köpa gasen.

"Mötet idag hölls för att presentera rapporten från studien, som har gjorts gemensamt av Östtimors regering och oss själva, av möjligheterna att ta gasen till land i Östtimor", sade Marican och tillade att den första studien tycktes bekräfta att det är möjligt trots havsdjupet.

Woodside har tidigare sagt att byggandet av LNG-anläggningen i Östtimor skule kräva byggandet av en 184 km lång rörledning, som skulle behöva korsa en 3 km djup grav, vilket Woodside sade var för riskabelt och dyrt.

Bolaget sade emellertid senare att det övervägde en flytande LNG-anläggning på östtimoresiskt vatten för att undvika de potentiella kostnaderna enligt Australiens föreslagna handelssystem för kol.

Greater Sunrise-fälten, som ligger i Timorsjön omkring 450 km nordväst om Darwin, spänner över gränsen till det gemensamma utvinningsområdet i Timorsjön (Joint Petroleum Development Area).

Utveckling av Greater Sunrise-fälten, upptäckta på 1970-talet, stoppades 2004 på grund av oenighet mellan Australien och Östtimor om delningen av intäkterna från olje- och gastillgångar under havet, som skiljer dem.

Men LNG-projektet återupplivades efter att Östtimors parlament ratificierade ett avtal med Australien för två år sedan att dela royaltina från fältet, som uppskattas till 230 miljarder kubikmeter gas och upp till 300 miljoner fat kondensat.

Woodside, operatör av Sunrise-projektet med en andel på 33,4 %, sade att de planerar att fatta ett beslut om utvecklingen av fältet under den första halvan av 2009 och ett slutligt investeringsbeslut senare under året. Parter är också ConocoPhillips, Royal Dutch Shell (RDSa.L) och Osaka Gas (9532.T), med 30, 26,56 och 10 % respektive.

04 - 28 åtalade för attackerna i Östtimor

Darwin. Myndigheterna i Dili har åtalat 28 personer, inklusive den i Timor födda australiskan Angelita Pires, för förra årets attacker mot Östtimors två högsta politiska ledare.

Åklagarna säger att de kommer att be en domstol i Dili döma den 42-åriga Pires till tre års fängelse.

Den dödade rebelledarens Alfredo Reinado före detta älskarinna kommer att åtalas för 19 fall av anstiftan till mordförsök, inklusive det på president José Ramos-Horta.

Hon är också åtalad för att ha gett Reinado någon sorts cigarett före attackerna, som gjorde honom "utan fruktan".

Pires, som har kvarhållits i Dili 12 månader utan åtal, nekar kraftfullt till något brottsligt.

Åtalen kretsar kring påståenden om att hon påverkade Reinado att iscensätta attackerna. Domstoldokument påstår att hon hörts vädja till Reinado att döda Ramos-Horta och premiärminister Xanana Gusmão.

Pires bad om att inte bli citerad när hon talade med The Age från sitt hem i Dili igår.

De flesta av de åtalade var medlemmar av Reinados gäng, som var inblandade i attackerna den 11 februari förra året, inklusive hans ersättare, Gastao Salsinha. Alla är åtalade för anstiftan till mordförsök.

I domstolsdokument anklagas Marcelo Caetano för att ha skjutit Ramos-Horta två gånger i ryggen vid hans presidentvilla i Dilis utkant. Caetano, medlem i Reinados gäng, har upprepade gånger förnekat att han var skytten.

Domstolsdokument påstår att en av Ramos-Hortas säkerhetsvakter identifierade Caetano som skytten.

Fyra månader efter attackerna jagades Caetano i Östtimors berg av hundratals soldater och poliser och också australiska SAS-kommandosoldater.

Men förvirring har omgett hans roll efter att han gav sig tillsammans med andra rbeller i april förra året. I oktober sade Ramos-Horta till The Age att Caetano inte var mannen som sköt honom. Ramos-Horta sade att han kände igen mannen som sköt honom i Dilis Becora-fängelse förra året. "Han kunde inte se mig i ögonen", sade presidenten till The Age då.

Kort före jul mötte Ramos-Horta en liten grupp av rebeller i närvaro av Longuinhos Monteiro, Östtimors riksåklagare, som ledde undersökningen.

Ramos-Horta sade senare till journalister att han vädjat till sin anfallare att erkänna "så att andra som var tillsammans med dig men inte direkt inblandade i skottlossningen inte blir straffade".

Strikt sekretess har omgett Monteiros undersökning, som hindrats av ovillighet hos östtimoresiska soldater att samarbeta fullt ut och förorening av brottsplatsen.

De vapen som soldaterna som vaktade Ramos-Horta hade överlämnades inte till den federala australiska polisen för ballistiska undersökningar förrän för tre veckor sedan. Resultaten är ännu inte tillgängliga.

Förra månaden sade Monteiro till journalister i Dili att resultaten av tidigare ballistiska test i Australien inte "kändes rätt".

Åklagarna skyndades sig för att möta dagens lagliga tidsfrist för åtal. Rättegångarna mot de anklagade ska börja om några veckor.

03 - Ur East Timor Law and Justice Bulletins mediabevakning

Premiärminister Xanana Gusmão tillkännagav att Fretilins parlamentsledamot Ana Pessoa har utsetts till ny östtimoresisk riksåklagare och sade hon kommer att svära eden vid en cermoni som ska hållas den 27 mars.

Källan har ett foto av Ana Pessoa och texten: "Ana Pessoa, tidigare justitieminister och civilminister. Ana Pessoa har tidigare varit gift med Östtimors President José Ramos-Horta." [De har en gemensam son. Tommy Pollák/Östtimorkommittén]

03 - ETAN twittar

03 - Detaljer om tungoljeprojekt - kraftverksinformation nu tillgänglig

Hittills har teknisk information om 375-miljonersprojektet (USD) för att bygga oljekraftverk för tungolja och ett nationellt distributionsnät i Östtimor varit en väl bevarad hemlighet. Regeringstjänstemän är stolta över vad de hoppas kunna uppnå med det här projektet. Men de har envist vägrat att tillhandahålla konkreta dokument eller information om tekniska, kontraktsmässiga, fysiska, miljömässiga eller andra aspekter av projektet.

För att hjälpa Östtimors folk och ledare att bättre förstå detta ofantliga projekt har den ideella organisationen La'o Hamutuk skaffat sig en kopia av offerten från Chinese Nuclear Industry 22nd Construction Company, som fick kontraktet för projektet i oktober, till Östtimors regering i juni förra året.

Även om det har varit några ändringar i projektet sedan offerten skrevs, inklusive tillkomsten av ett tredje kraftverk i Hera, så ger det mycket mer information än som hittills varit tillgänglig. Bolaget argumenterar kraftigt för att använda gamla, tungeoljegeneratorer som den billigaste och snabbaste vägen till elektrifiering, även om de ger lite information, ofta oklar och motsägelsefull, om planer för att minska deras miljöskador.

Emellertid så skapar offerten och annan information som vi har fått genom intervjuer och rykten fler frågor än de besvarar. La'o Hamutuk kommer att fortsätta att samla, analyser och publicera information om det här projektet och vi är tacksamma för bidrag från alla källor. För det är bara med fakta - inte löften, rykten eller partiska anklagelser - som Östtimors folk och ledare kan fatta de visaste besluten för vårt lands utveckling.

Personer i Dili utan tillgång till internet kan besöka La'o Hamutuks kontor bakom HAK Association i Farol för att få detta och annat material.

Februari

26 - Ny chef för UNPOL

Luis Miguel Carrilho är från och med den 23 februari kommissionär för Förenta Nationernas polis (UNPOL) i Östtimor. Carrilho har senast varit säkerhetschef hos Portugals president och dessförrinnan arbetat med personskydd. Hans första FN-uppdrag var polisutbildning 1996 i Bosnien och Hercegovina. 2000-2001 hade han sitt första uppdrag i Östtimor, chef för polisskolan, talesperson för UNPOL och assistent till den dåvarande poliskommissionären.

26 - Säkerhetsrådet förlänger FN:s uppdrag i Östtimor

Idag beslutade FN:s säkerhetsråd enhälligt att förlänga mandatet för FN:s uppdrag i Östtimor, UNMIT, med ett år till den 26 februari 2010. Beslutet anger storleken och sammansättning till den samma, som under det gångna året.

Beslutet fattades med hänsyn till den viktiga roll UNMIT spelar för att främja fred, stabilitet och utveckling i landet. Säkerhetsrådet välkomnade förbättringarna avseende det politiska läget och säkerhetssituationen efter krisen 2006 och attackerna mot presidenten och premiärministern den 11 februair 2008, men konstaterade att läget trots detta förblivit bräckligt.

Säkerhetsrådet gav UNMIT i uppdrag att utöka stödet till lokalvalen i år i enlighet med förfrågningar från Östtimors regering och uppmuntrades att stödja reformarbete och stärkning av säkerhetssektorn och rättsväsendet. Vidare stöder säkerhetsrådet den nationella polisens gradvisa övertagande av ansvaret för polisiära frågor.

Källangivelsens länk går till FN:s pressmeddelande som också innehåller resolutionens fullständiga text.

25 - Outsidern Prabowo utlöser "allmänt" obehag

Prabowo Subianto, den pensionerade trestjärniga generalen, tillbringade två timmar med att skriva om historien i förra veckan, som en förberedelse för sin kandidatur till den indonesiska presidentposten.

Svärsonen till den tidigare presidenten Suharto var dödligt rolig och oroande övertygande.

Mannen som spelade en central roll i Suhartos New Order-regim betecknade kidnappningen av studentaktivister 1998 som "skyddshäkte" medan han i Östtimor bara var en soldat som tjänade sitt land.

Han hade ett svar på allting, och antydde till och med att indoneserna skulle vara tacka honom för att han aldrig iscensatte en kupp.

"Jag förde befäl över 34 bataljoner och använde dem inte för att föra makten från New Order vidare", sade han.

"Jag önskar jag lette n kupp, nu när jag tänker efter", sade han och skrattade tillsammans med folksamlingen.

Men det fanns en fråga Prabowo inte kunde undvika. I ett tal i utrikeskorrespondenternas klubb i Jakarta bekräftade han att Förenta Staterna nekat honom ett visum.

Det talar för allvaret i anklagelserna mot honom. I Östtimor till exempel är han anklagad för att ha finansierat gäng som torterade, mördade och kidnappade självständighetsanhgängare.

I upploppen i maj 1998 som störtade Suharto anklagas han för att ha använt soldater under sitt befäl för att propagera för våldtäkter våld mot kineserna i norra Jakarta.

Trots mängder av vittnesmål om motsatsen vidhåller Prabowo att han "tjäande med den äran" och att hans "samvete är rent".

Oavsett det borde han fortfarande vara politiskt gift i ett land stolt över sin svårvunna demokrati och det gångna decenniets reformer.

Prabowo, en outsider till presidentposten, har återfötts som en politisk kraft. Hans Great Indonesia Movement-parti, eller Gerindra, hävdar att det har 11,2 miljoner medlemmar och spås vinna mer än 7 % av platserna vi de nationella valen i april.

Det skulle inte räcka för att ge Prabowo en chans till presidentposten - kandidater behöver 20 % av platserna - men skulle ge en bas för en koalition.

Prabowo, med sin närvaro, humor och vältalighet är en mycket effektiv kampanjare.

Han har också enorma finansiella resurser tack vare sin bror, affärsmannen, Hashim Djojohadikusumo, som redan öst in många miljoner i en nationell TV-kampanj.

Det uppskattas att en av fyra röstande är för ung för att minnas Suharto-eran i detalj och därför är Prabowo någonting av en oskyldig för dem.

För det har hans kampanj riktat sig till samhällets lägre skikt och de som lämnats utanför under de goda åren, som kommer att drabbas hårdast av den nuvarande ekonomiska nedgången.

Att en gyllene medlem av den indonesiska eliten, som presenterade sin kampanj på en poloklubb ägd av hans familj, kan betrakta sig själv som en man av folket är sannerligen egndomligt.

Men ännu mera långsökt är hans påstående att han alltid varit en demokrat och en förespråkare för reformer, medan han systematiskt undergrävt demokrati och mänsklgia rättigheter under sina 28 år i det militära.

"Prabowo är den mest karismatiska, gåtfulla, ovanliga och konstiga människa jag någonsin mött ", sägs en försvarsanalytiker ha sagt i Adam Schwarzs bok A Nation In Waiting.

"Han är ockås lovvärd och avskyvärd ... Ta vilket adjektiv som helst och det passar."

den politiske och religiöse ledaren Amien Reis är mindre vänlig och beskriver Prabowo som en "kriminell" och en "intellektuell legosoldat".

Oavsett sitt rykte kan han inte avskrivas eftersom han mycket väl kan få en plats i Indonesiens nästa regering.

Det antyds att, trots att presidentposten är det slutliga målet, han skulle kunna nöja sig med kontrollen över ett eller två mäktiga ministerier.

Om president Susilo Bambang Yudhoyono vinner en andra period, så som opinionsundersökningar visar, är dettroligt att han än en gång sätter ihop ett "regnbågs"-kabinett för att säkra parlamentariskt stöd för sitt program.

Om Gerindra skulle vinna omkring 7 % i det nya parlamentet skulle det mycket väl kunna kräva en eller två regeringsposter för sitt stöd.

Prabowo har till en del i Jakarta sag att han är intresserad av gruv- och jordbruksministerierna - knappast överraskande med tanke på hans familjs omfattande intressen i kolbrytning, majsodling och palmoljeplantager.

24 - Igår träffades utrikesminister Clinton och president Ramos-Horta

22 - Globos andra sida

Inte sedan det portugisiska hovets flykt till Rio 1807 [undan Napoleons invasionsarmé - Tommy Pollák/Östtimorkommittén] har Brasilien haft så stor betydelse för Timor. Välkomna nyheter, den här "karnevalen" i Dili med sin blandning av Ivete Sangalo och trio elétricos. Jag lyfter till och med min hatt för Gil Alves. Det skulle varit roligt att vara med.

Jag minns hur jag lade märke till ironin av att titta på en brasiliansk novela (såpaopera), dubbad på indonesiska, på satellittelevision i Maliana 2003. I själva verket var det en novela som hjälpte mig att bättra på min portugisiska som student i Brasilien 1999.

Dubbade novelas har hjälpt en generation av barn över hela Timor att lära sig sina först ord på indonesiska.

Jag vill bara säga "parabens" till dem som slutligen insett att Brasilien kan hjälpa Timor att lära sig portugisiska, inte genom bilateralt bistånd, utan genom att göra sin popkultur mera lättillgänglig. (Jag låter mig inte förledas att tala om språk. Portugisiska var valet, så det måste det göras fungerande.)

Det har varit uppenbart under lång tid att timoresiska barn inte skulle lära sig portugisiska enbart i klassrummen.

Deras äldre bröder och systrar är upptagna med att lyssna på brasiliansk folkmusik - caipira, och sjunga ord som de inte förstår. Alla som har åkt buss i Timor (oops jag gissar att det utesluter personer som fattar besluten) vet att Chitãozinho & Xororó och Leandro och Leonardo har gjort mer för att främja portugisiska i Timor än någon annan. (Känner Du igen den här låten? )

Så det är en stor nyhet att TV Globos världsberömda såpoperor kommer att nå de timoresiska etervågorna och Dili kommer att paradera i en karneval.

Och för övrigt så känner jag ett antal timoreser som också är ivriga på att suga upp Braliens "sociala teknik" - dess dynamiska sociala rörelser och former av självorganisation - kan ambassaderna som finansierade karnevalen ställa sig bakom en finansiering av det också?

22 - Bilder från karnevalen i Dili

Karnevalen i Dili ägde rum i lördags. Flera hundra personer kom trots regnet. Allt gick som planerat tills det kom till en incident mellan en brasilianare och den portugisiska polisen, Guarda Nacional Republicana. Jag återkommer med mer senare. Tills dess, njut av det fina, http://whatismatt.com/dili-carnival-in-pictures/.

22 - Kvinnornas fredskonferens i Dili i mars

"Kvinnor som skapande agenter för fred" är temat för den andra internationella kvinnokonferensen för fred, som kommer samla ungefär 200 deltagare den 5 och 6 mars 2009 i Dili, Östtimor. Ämnen som ska behandlas omfattar bland annat användningen av skapande format som drama, sång, bildkonst och berättande för att ta upp frågor om rättvisa, fred och säkerhet. Diskussionerna kommer också omfatta sätt att utnyttja traditionella kulturella värden samtidigt som dessas negativa inflytande på samhället minskas och erbjuda kvinnor ett tillfälle att dela sina erfarenheter av konflikthantering och solidaritetsskapande.

20 - Intervju med domare Ivo Rosa

Rättsväsendet i Östtimor är inte obeorende och det blir värre, sade Ivo Rosa, den mest kontroversielle portugisiske domaren i Östtimor.

Ivo Rosa är den domare i appellationsdomstolen som avsattes av Östtimors högsta råd för rättsväsendet (Superior Council for the Judiciary) - enligt honom ett exempel på den politiska sfärens inblanding i rättssfären.

Han förklarar att hans avsättning berodde på "ett beslut, som jag meddelade, men som inte var mitt, som förklarade en del aspekter av tilläggsbudgeten för stridande mot konstitutionen". Till detta kommer också det faktum att två medlemmar av det högsta rådet har roller i den politiska sfären.

"En av dem är CNRT:s generalsekreterare och den andre är rådgivare i premiärministerns kontor. Dessa två fakta visar att beslutet grundades på politiska skäl, efter som det inte finns några tekniska aspekter och mina mäsnkliga kvaliteter inte ifrågsatts", anklagar han.

Ivo Rosa anser att, på grund av detta, beslutet av det högsta rådet för rättsväsendet är olagligt och säger att, i allmänhet, rättsväsendet i Östtimor försämrats.

"Rättsväsendet har ändrats till det sämre, i den meningen att, vilket är väsentligt för rättvisa, frågan om oberoende och trovärdighet har förblivit obesvarad", försäkrar han och säger: "Detta försvagar det egentliga rättsväsendet och staten."

"Mitt fall är ett exempel på det. Detär uppenbart en inblandning av den politiska sfären i den juridiska", underströk han.

Den portugisiske domaren anklagades av den timoresiske presidenten för koloniala attityder och och arrogans - han ville till exempel arrestera rebellen Alfredo Reinado, mot Ramos-Hortas vilja. Reinado blev slutligen dödad till följd av attacker för över ett år sedan mot den timoresiske presidenten och premiärministern.

Ivo Rosa återvänder till Portugal i mars, när hans förordnande slutar. Han erkände för Renaissance att han inte är intresserad av att förlänga sitt förordnande i Östtimor: "Jag har redan varit här i två och ett halvt år och det är dags att återvända till verkligheten."

19 - EU:s, ASEAN:s och andra länders uttalanden i säkerhetsrådet om förlängning av UNMIT-mandatet

Tjeckiens representant i säkerhetsrådet framförde vid mötet den 19 februari EU:s och en rad associerade länders uppfattning om generalsekreterarens rapport om UNMIT och dess fortsatta mandat.

På liknande sätt uttalade Thailands representant Punkrasin ASEAN-staternas stöd till förlängningen av UNMIT:s mandat för ytterligare 12 månader med nuvarande sammanfattning och styrka.

framförde också sina respektive länders stöd för generalsekreterarens rekommendation.

Talare från Australien, Kina, Ryssland, Burkina Faso, Libyen och Uganda uttalade också stöd för generalsekreterarens rekommendation om en förlängninga v UNMIT-mandatet med 12 månader.

19 - Generalsekreteraren vädjar om FN:s fulla stöd till Östtimor

Vid öppnandet av säkerhetsrådets debatt vädjade generalsekreteraren om Förenta Nationernas fulla stöd för att hjälpa Östtimors folk förverkliga hoppet om säkerhet och stabilitet

Nedan följer FN:s generalsekreterares Ban Ki-moon kommentar idag vid säkerhetsrådets öppna debatt om läget i Östtimor:

Källa: FN, SG/SM/12109, SC/9599, Department of Public Information • News and Media Division • New York

19 - Timoresisk ledare vädjar om längre FN-närvaro i sitt ö-land

New York. Östtimors president José Ramos-Horta uppmanade i torsdags FN:s säkerhetsråd att fortsätt sitt bistånd till den lilla önationen i Stilla Havet, en uppmaning stödd av generalsekreterare Ban Ki-moon. En FN-mission bestående av nästan 3.000 poliser och civila har gett landet säkerhet och utbildning av lokala krafter. FN blev först engagerat för 10 år sedan med att hjälpa Östtimor att vinna sin självständighet från Indonesien och att organisera val för etablera den nuvarande regeringen.

Ramos-Horta, som talade inför rådets 15 medlemsländer i New York, har krävt att FN-missionen stannar åtminstone till 2012. Han sade att säkerhetsstyrkor från Australien och Nya Zeeland också borde fortsätta sin närvaro i Östtimor, också känt som Timor-Leste.

Han erkände att en nyligen genomförd internationell opinionsundersökning i Östtimor visade att FN är mer populärt än hans regering.

Han sade att hans land nu står inför nya ekonomiska realiteter i en värld påverkad av en allvarlig recession.

"Att bygga upp länder och att bygga upp fred kräver långsiktiga visioner, det är sant i mitt land", sade ramos-Horta och tillade att det samma gäller för Haiti, palenstinska territorier, Somalia, Afghanistan och Sierra Leone.

"Utmaningarna är alltid överväldigande, de kan göra de svaga och otåliga missmodiga", sade han. "Bara några få vågar att drömma och handla enligt sina drömmar. För min del kommer jag att göra mitt bästa."

Ban sade att Östtimor har uppnått positiva resultat under de gångna 10 åren.

"Det här året markerar den 10:e årsdagen av organisationens heltidsnärvaro i Östtimor", sade Ban. "Vårt partnerskap har blivit starkt och nära. President Ramos-Hortas närvaro här idag exemplifierar de band som oupplösligen binder samman FN och Östtimor."

Ban vädjade om FN:s stöd för att hjälpa timoreserna att förverkliga "sina hopp om säkerhet, stabilitet och välstånd".

19 - Ego Lemos - Womadelaide 2009 LIVE - Intervju

Ego Lemos står i frontlinjen för en förnyelse av den ursprungliga kulturen och musiken. Han sjunger passionerat om miljöfrågor och sociala frågor med traditionella melodier och omsätter sina texter i handling genom talrika projekt i hela Östtimor. Han har rest över hela världen med sin musik och kommer slutligen till oss för att vara med i Womadelaide 2009. Jonathan Brown talade med Ego och frågade honom hur livet ter sig för en musiker i ÖstTimor ...

19 - IFET har skrivit till säkerhetsrådet

Idag ska FN:s säkerhetsråd granska UNMIT:s arbete i Östtimor inför ett beslut om förlängning av dess mandat, som går ut den 26 februari. 60 organisationer har skrivit ett brev som vädjar till säkerhetsrådet att vidta konkreta åtgärder för att säkra rättsliga åtgärder och ansvar för brott begångna under den indonesiska ockupationen.

19 - Översvämning förstör bro mellan Väst- och Östtimor

Kupang. De översvämningar, som sedan i söndags har drabbat Västtimor, har spolat bort Loho-bron till Östtimor. Myndigheterna i den indonesiska provinsen Västtimor har skickat tung utrustning för att bygga en nödbro och öppna en alternativ väg till Östtimor.

18 - USA borde frysa hjälpen till Indonesiens militär

Jakarta. USA:s utrikesminister Hillary Clinton borde använda sitt besök i Indonesien till att uppmana landets militär att stoppa brott mot de mänskliga rättigheterna eller förlora USA:s militära bistånd, sade aktivister i onsdags. Clinton borde överge den förre presidenten George W Bushs "bara morötter, ingen piska-attityd", i samarbetetmed Indonesiens väpnade styrkor (TNI) och göra biståndet beroende av reformer, sade amerikanska människorättsaktivister i ett brev.

"Vi vädjar till utrikesminister Clinton att främja en framåtsyftande dagordning, när hon besöker Indonesien. Allt militärt bistånd borde kopplas till ansvar för mänskliga rättigheter och verkliga reformer", sade John Miller, East Timor and Indonesia Action Networks (ETAN) koordinatör, i ett uttalande.

"TNI ser på USA-regeringens handlingar. Uttalanden som främjar mänskliga rättigheter och reformer avfärdas av TNI om inte USA-bistånd avbryts tills verkliga framsteg har gjorts", sade brevet undertecknat av ledare för nästan 40 grupper som arbetar för mänskliga rättigheter och civilsamhället, huvudsakligen från Förenta Staterna.

Högre officerare anklagade för grova brott mot de mänskliga rättigheterna under den 32 år långa regimen av den förre diktatorn Suharto och den 24-åriga ockupationen av Östtimor har förblivit ostraffade och fortsätter att ha framgångsrika karriärer, står det.

Militären förblir också inblandad i olagliga affärer som avverkning, prostitution och beskydd av utländska och lokala affärer, säger brevet.

President Bush återupptog militära band och vapenförsäljning till Indonesien 2005 efter ett sex-årigt embargo med argumentet att landet med muslimsk majoritet var en viktig partner i "kriget mot terrorn".

16 - Det underliga fallet med de falska poliserna

Om mindre än en vecka kommer säkerhetsrådet i New York att debattera [2] Förenta Nationernas integrerade uppdrag i Östtimors (United Nations Integrated Mission in Timor-Leste - UNMIT) mandat, som går ut den 26 februari. Även om den vardagliga säkerheten i Timor har kraftigt förbättrats efter upplösningen av lag, ordning och säkerhetsorgan 2006, är den timoresiska polisen (PNTL) [3] svag, oansvarig och splittrad och det råder inget tvivel om att det nuvarande mandatet kommer att förnyas med små förändringar. Det nuvarande UNMIT-mandatet ger FN ansvar för, bland annat, att bistå med fortsatt utbildning, organisationsutveckling och stärkning av PNTL och inrikesministeriet liksom att bistå Östtimors regering (Government of Timor-Leste - GoTL) med en omfattande översyn av säkerhetssektorn inklusive armén (F-FDTL), PNTL, inrikesministeriet och försvarasministeriet.

Det finns emellertid en elefant i rummet. Den 9 december 2008, i ett föga publicerat beslut [5] av appellationsdomstolen (Court of Appeal) [4] ändrades en dom mot den anklagade Adérito da Costa Ximenes Neto, tillfällig chef för PNTL i Baucau [6]. Neto hade dömts, den 14 oktober 2008, för ett brott med falsk identitet i enlighet med artikel 228 av brottsbalken [7]. Han dömdes till sex månaders fängelse villkorligt.

Den anklagade, den högste polisen i Baucau, hade ursprungligen stängts av från tjänsten av Förenta Nationernas poliskommissionär Juan Carlos Arévalo den 27 august 2008. Avstängningen följde på avslutningen av en disciplinär process mot Neto, som fann att hans praktiker bröt mot de mänskliga rättigheterna. Dagen därpå undertecknade Neto avstängningsordern och överlämnade sin pistol. Men på order av PNTL:s polisinspektör Henrique da Costa återfick Neto sin pistol samma dag från vapenförrådet; högste chefen för PNTL Afonso de Jesus "höll" tydligen inte med om det ursprungliga avstängningsbrevet. Fyra veckor senare utfärdade UNPOL:s poliskommissionär Arévalo ett andra avstängningsbrev till Neto. När den anklagade den 1 oktober 2008 fick brevet överlämnade han sin pistol, bilnycklar och SIM-kort och gick hem [8]. Men efter nio dagar tog han på sig uniformen igen och återvände till arbetet. Han arresterades omedelbart av UNPOL och det portugisiska republikanska gardet (GNR) och åtalades.

UNPOL:s polisiära makt härrör från Supplementary Policing Agreement ("Agreement") mellan Östtimors regering och Förenta Nationerna undertecknat den 1 december 2006. Avtalet säger att polisiära uppgifter ska utföras av UNPOL tills PNTL genom en process av prövning, rådgivning och certifiering återuppbyggts. Avtalet bestämmer också att det är UNPOL:s poliskommissionär, som efter konsultation med generalsekreterarens särskilde representant och i nära samarbete med GoTL, avgör när det stegvisa överlämnandet av enheter och distrikt från UNPOL till PNTL kan ske grundat på PNTL:s uppnådda förmåga att möjliggöra ett sådant överlämnande. UNPOL har satts under avsevärt tryck för att få PNTL certifierat och operativt innan det finns några tecken på att PNTL är redo.

Appellationsdomstolens beslut fastslår att Supplementary Agreement inte ratifierats av parlamentet och förkunnats som det krävs enligt artiklarna 85 paragraf a, 9 nummer 2 och 95 nummer 3 paragraf f i Östtimors konstitution (Constitution of Timor-Leste - CRDTL) och publicerats i republikens officiella tidning, varför det inte har ställningen av en lag. Som en konsekvens hade inte UNPOL:s kommissionär laglig rätt att utfärda avstängningsordern.

Om den högsta domstolen i Östtimor har bestämt att Supplementary Agreement bara är "administrativt" och "icke-bindande" till sin natur, så betyder det att alla arresteringar och andra avgörande polisiära beslut av UNPOL-personal i Östtimor sedan 2006 kan vara ogiltiga. Det har kolossala följder för den redan påbörjade uppgiften att återuppbygga PNTL.

Anmärkningsvärt är att det har visats lite offentligt intresse från regeringen och att ingen mediarapportering om följderna av beslutet har förekommit. Förenta Nationerna har förblivit tystlåtna om beslutet och dess följder, de vill inte ha mer av instutitionellt sönderfall under sitt mandat.

Det finns ett argument som kan föras fram att därför att Östtimors juridiska system är ett civil law-system så är prejudikat inte lika viktiga som i ett common law-system, så som man finner det i Australien. Konsekvensen skulle vara att beslutet bara gäller i Netos fall och inte har någon större tillämpning. Jag skulle emellertid hävda att detta inte vore uppriktigt och inte borde användas som en ursäkt varken av regeringen eller FN för att inte klargöra en fråga av sådan betydelse. Det är slutligen en fråga om exakt vem som (teoretiskt) förfogar över våldsmonopolet i Östtimor, någonting (än en gång teoretiskt) som är en hörnsten i ett lands suveränitet.

Inkonsistens är ett kännetecken för Östtimor juridiska och parlamentariska system. Till skillnad från detta fall har andra omstridda beslut av appellationsdomstolen mycket snabbt behandlats av Östtimors parlament, till exempel i fallet allmänne åklagaren mot Armando dos Santos [9]. På liknande sätt har inte heller andra "internationella avtal", så som det att upprätta Sannings- och vänskapskommissionen med Indonesien, ratificerats av parlamentet.

Beslutet har blivit oklarare av ett beslut nyligen att inte förnya kontraktet med den domare som presiderare över fallet, portugisen Ivo Nelson de Caires Batista Rosa. Beslutet av magistratens höga råd (Superior Council of the Magistracy) att inte förnya hans kontrakt fattades under oklara omständigheter och, som många menar, som ett straff för ett tidigare hos regeringen impopulärt beslut [10]. Men eftersom ingen har hävdat att beslutet i Neto-fallet var ogiltigt, när det fattades, så kan detta betraktas som något av en avledningsmanöver.

Det finns också politiks skäl att göra en ny granskning av Supplementary Agreement. Relationen mellan UNPOL och PNTL har inte varit särskilt konstruktiv och har försämrats efter skotten mot president Ramos-Horta för ett år sedan. I ökande omfattning gör PNTL vad de vill, oavsett vad UNPOL har för uppfattning.

Supplementary Agreement har varit föremål för åtskillig kritik av regeringsmedlemmar sedan en tid. Överlämningen till PNTL står för tillfället högt på dagordningen men mekanismerna är oklara. Att vifta bort de politiska och lagliga komplikationerna av relatioen kommer inte att göra det lättare. Om Förenta Nationerna avser att fortsätta sin polisiära roll i Östtimor (medan de främjar utveckling av laglydigheten) är det nödvändigt att den klargörs om de har makten att göra det för förlängningen av UNMIT-mandatet den 26 februari. På liknande sätt kan Östtimors regering vilja vet vem som för befälet över deras polisstyrka. Det är, när allt kommer omkring, viktigt att kunna avgöra vilka som är de verkligt falska polismännen.

Källa: Wilson, Bu V. E. 2009. Timor-Leste: The Curious Case of the Fake Policemen. East Timor Law Journal 2009 n^o 2

16 - Ungdomsarbeten

I Östtimor är arbetstillfällena få och det är lång mellan dem. Så när Joel Paulini, som är drygt 20, hörde om ett arbetskraftsintensivt program, registrerade han sig med det samma. Inom en vecka hade också fler än 20 av hans vänner skrivit in sig. Huvudarbetet är att fixa och rensa kanaler och vägdiken innan regnsäsongen börjar. Det är nödvändigt att få detta gjort för att förhindra översvämningar och minska kläckningsplatserna för mygg, som kan vara bärare av malaria och denguefeber. Lönen är inte stor, men det är en utmärkt arbetserfarenhet och mycket bättre än att bara hänga omkring hela dagarna. "Det här initiativet är mycket bra för oss unga, som kan tjäna en del pengar, även om det är lite", säger Joel och tillägger att många som brukade vara med i gängkrig nu ändrar sina vanor.

Jaime da Silva Soares, som arbetar med kontroll av projektet, ser programmet som viktigt för att bibehålla stabiliteten. "Ungdomarna i min by har lugnat ner sig. Tillfället att tjäna lite pengar, även om det är kort, har ändrat deras inställning så att de arbetar seriöst."

Över 8.,000 unga människor över hela landet arbetar för närvarande på mindre infrastruktureprojekt ingående i programmet för att främja ungdomsarbete (Youth Employment Promotion Program). Arbetena sträcker sig från att laga landsbygdsvägar, bygga vägdiken längs bergsvägar för att hindra dem från att spolas bort till att rensa diken. Femton utbildade lokala ingejörer finns till hands för att hjälpa till med konstruktion och arbetsledning vilket säkrar kvaliteten.

Sedan dess start i maj 2008 har programmet för att främja ungdomsarbete gett tillfälliga jobb till tusentals unga människor i sju distrikt. Programmet hjälper också Östtimors regering att utveckla riktlinjerna för att förbättra ungdomssysselsättningen.

Programmet finansieras gemensamt av AusAID och Östtimors regering och handhas av Förenta Nationernas Internationella arbetsorganisation.

16 - Nyzeeländska trupper stannar i Östtimor

Nya Zeeland kommer att behålla sin militära och polisiära närvaro i Östtimor tills landet är stabilt, sade premiärminister John Key idag.

Östtimors president José Ramos-Horta träffade idag Key för att diskutera Nya Zeelands ansträngningar för att vidmakthålla lugn i den nya, plågade staten.

Det blir kanske möjligt att minska truppantalet i framtiden, men det ligger minst ett eller två år framåt i tiden.

Ramos-Horta sade att han inte tror att en minskning blir möjlig före 2010, även om Key sade att han inte hade gett ett löfte om det.

13 - Fotografier

12 - Krav på krigsbrottsenhet i AFP

En enhet för krigsbrott borde upprättas inom den federala australiska polisen [AFP] för att utreda huruvida internationalla krigsförbrytare lever i Australien.

Lowy-institutet publicerade i går ett policypapper, som säger att det potentiell kan finns hundratals krigsförbrytare från det tidigare Jugoslavien, Kambodja, Rwanda, Demokratiska Republiken Konga och Östtimor som bor i Australien.

Forskaren Fergus Hanson sade att Australiens tradition av massmigration betyder att det troligen är en tillflyktsort för misstänkta krigsförbrytare.

"Starka skäl finns för att tro att Australien har, föregående år, oavsiktligt tillåtit ett väsentligt antal av dessa misstänkta förbrytare och det finns inget trovärdigt skäl varför dessa, som misstänks ha begått de mest förhatliga brott, fortsatt ska få tillflykt", sade han.

Hanson sade att tidigare försök som Special Investigations Unit, som upplöstes 1992 efter att bara ha åtalat tre personer, av vilka ingen dömdes, misslyckades delvis på grund av den långa tiden mellan utredningen och påstådda brott under andra världskriget.

"Det finns nutida exempel på framgångsrika krigsförbrytarrättegångar, till exempel i Nederländerna, som har en enhet för krigsförbrytelser", sade han. "Till och med internationella organisationer, som vi förknippar med letargi och inkompetens har framgångsrikt genomfört dussintals moderna krigsförbrytarrättegångar, som har resulterat i många domar."

Hanson sade att Australien förra året gav mer än 15 miljoner AUD till internationella domstolar och tribunaler. Jämförelsevis skulle kostnaden för en krigsförbrytarenhet vara blygsam.

"Sveriges enhet kostade 1,7 miljoner AUD förra året [Fetstil av mig, Tommy Pollák/Östtimorkommittén] och Nederländerna arbetar med en budget på 4 miljoner AUD per år", sade han.

"Det finns inget skäl till att Australien inte skulle kunna åstadkomma någonting liknande."

Orföranden Tony Levy i antiförtalskommissionen B'nai B'rith sade att det är nödvändigt att en särskild krigsförbrytarenhet skapas.

"Faktorer som den anklagades ålder eller brottsplatsens belägenhet borde inte vara hinder för en undersökning genom australiska myndigheter av förmodade förövares roll i grymheterna", sade han.

Författaren till War Criminals Welcome (Krigsförbrytare välkomna), Mark Aarons, sade att flera regeringar från bägge lägren har blundat för påstådda massmördares närvaro i Australien, inklusive sådana som tjänade under Kambodjas Pol Pot eller Sovjetofficerare från Afghanistan.

En taleskvinna för inrikesminister Bob Debus sade att Lowy-rapporten skulle granskas. "Regeringen tar alla anklagelser om krigsförbrytare som lever i Australien allvarligt och överväga alla krav på utlämning av människor anklagade för krigsförbrytelser", sade hon.

Den för krigsförbrytelser anklagade Dragan Vasiljkovic, anklagad för att ha beordrat soldater att skjuta på civila, väntas överklaga sin utlämning till Kroatien någon av de närmaste dagarna.

11 - Dili behöver fortfarande internationell hjälp, säger utrikesminister

Linda Mottram rapporterar om International Crisis Groups senaste studie av säkerheten i Östtimor.

Östtimors utrikesminister Zacarias da Costa säger att en ny rapport från International Crisis group, som pekar ut betydande utmaningar för hans land, är "orättvis".

ICG-rapporten med titeln "Timor-Leste: No Time for Complacency", säger att medan säkerheten har förbättrats väsentligt, så står Östtimor också inför en rad sjudande säkerhetsfrågor.

Den säger att medan beväpnade rebeller inte länger är på fri fot och spänningarna har försvunnit, så har nödvändiga reformer ännu inte genomförts inom säkerhetssektorn och rättsväsendet är svagt.

När han talade med Radio Australias program Connect Asia, erkände Zacarias da Costa att det finns betydande utmaningar framför landet, men sade att rapporten fokuserar på det negativa.

"Vi har genomfört en stor mängd ansträngningar för att förbättra läget i Timor och självklart så nämnde rapporten bara de svagheter som vi fortfarande står inför", sade han.

"Det är ett nytt land, det är ett land som har kommit ut ur en lång konflikt med ett delat samhälle och vi kan inte förbättra allting på fem (eller) sex år."

"Det internationella samfundet måste godta att de ansträngningar regeringen har gjort och vad vi hittills har gjort för att på så kort tid - på mindre än ett år - förbättra situationen i landet."

da Costa har också betonat att Östtimor fortfarande till stor del förlitar sig på utländska styrkor och säger att det särskilt behöver den pågående tekniska hjälpen och bistånd med reformer inom problemsektorer.

"Vi behöver fortfarande konsolidera rättsväsendet, finanssektorn och det måste betonas att när indoneserna lämnade landet, så måste landet byggas upp från grunden", sade han.

"Avseende mänskliga resurser, så investerar vi en mängd för att utveckla våra mänskliga resurser, naturligtvis med stöd huvudsakligen från Australien och andra bidragsgivare. Jag tror (att) rättsväsendet är ett område på vilket Australien kan fortsätta stödja och göra en stor skillnad för landet."

"Vi måste också, till exempel, se på ungdomens behov, se på utvecklingen av våra instutitioners och statstjänstemäns kapacitet. Det är dessa områden som säkert är värda den australiska regeringens uppmärksamhet, nu när den omprövar sin utvecklingshjälp till Östtimor."

Tillfrågad om anklagelserna som gjordes förra månaden av oppositionspartiet Fretilin att Östtimor står inför faran av att bli en polisstat, sade da Costa att regeringen "ägnar frågor om ansvar, transparens, politiskt deltagande, maktdelning, kontroller och balans, mänskliga rättigheter, laglydnad och rätt stor uppmärksamhet".

"Det är frågor som regeringen ägnar stor uppmärksamhet och jag tror att det är viktigare att se på ansträngningarna vi gör, snarare än att hela tiden peka på svagheterna vi fortfarande står inför", sade han.

I tisdags träffade da Costa sin australiska motpart Stephen Smith, som betonade Canberras syn på det pågående behovet av att Förenta Nationernas och den internationella stabiliseringsstyrkans personal stannar kvar i Östtimor.

Deras samtal hölls ett år efter de nästan dödliga skotten mot president José Ramos-Horta i Dili och vid en tidpunkt när Australien ser över sin hjälp till Östtimor.

10 - Samhället vill standardisera tetum

Timor Aids projekt Tetumstandardisering (Tetun Lanaguage Standardisation Project - LSP) har visat en överväldigande önskan i samhället att fortsätta att utveckla och främja tetum på grund av de starka känslomässiga och praktiska banden de har med språket tetum. Vid en resa nyligen uttalade projektdeltagare önskemålet att se tetum etablerat och formaliserat inom samhällets alla områden, så att de kan använda och lära sig genom det språk som faller sig mest naturligt och meningsfullt för dem.

Deltagarna tillfrågades under en inspektionsresa nyligen varför de kom till utbidlningen i standardiserat tetum och Inaecio R. Cardoso, lärare vid skolan E.P Aidabaslala i Aidabasala sade: "Vi talar tetum varje dag, men använder inte en formell grammatik och också när vi skriver, så gör vi det inte ordentligt, så därför behöver vi utbildning, det är bra för oss och alla i Timor, det är viktigt därför att det är vårt eget."

Traditionellt bara ett muntligt språk, så behöver tetum för att bli lika formaliserat som portugisiska och för att behålla sin kulturella betydelse funktionalitet på alla områden för kommunikation, särskilt skriftlig, där det är mest underutvecklat, enligt vad Timor Aid kommit fram till. Att bestämma fler ord, korrekt stavning och grammatik är därför det viktigaste och Timor Aids projekt Tetumstandardisering har fokuserat på detta behov i nära samarbete med det nationella språkinstitutet (National Institute of Linguistics - INL).

Mateus dos Reis, rektor för skolan E.P. Astabe säger, när han blir tillfrågad om värdet av Timor Aids arbete med standardisering av tetum: "Tetum är vår identitet och det är lättare för alla eftersom vi redan talar det." Han hänvisade,också till nyttan för eleverna med orden: "Eleverna är glada över att lära sig mer på tetum eftersom de förstår det bättre, det är lättare för lärare att kommunicera på tetum, när de behöver förklara saker." De lärare som deltar i utbildningen i byn Atabai tycket att det var så viktigt att en del hade gått 3-4 timmar för att delta. Egidop Amaral från skolan E.P Biacou i Atabai hade gått 20 km och lämnat sitt hem klockan 5 på morgonen för att komma i tid till utbildningen klockan 9.

Chefen för Timor Aid, doktor Alex Gusmao sade: "Timor Aid ser tetum som en symbol för vår kultur och som det centrala sättet att kommunicera i landet. Genom att vidmakthålla och utveckla ett standardiserat tetum bidrar vi till vårt nationsbygge och vår identitet, vi förbättrar vår kommunikation med varandra, över distriktsgränserna och stärker på så sätt hela samhället. Vårt projekt vill av dessa skäl, men också för att det ökar var och ens kapacitet för utbildning liksom att ha böcker och andra resurser på vårt modersmål, utveckla tetum."

Utvecklingen av språket tetum liknar Östtimors egen kamp och nu i denna tid av landest rekonstruktion är det ett bra tillfälle att fokusera på standardiseringa av språket teum.

Timor Aids LSP publicerar och sprider industritexter och tillhandahåller läsutbildning i standardiserat tetum till lärare, journalister och översättare, som har de största möjligheterna att överföra sin kunskap. Projektet har genomförts i landets alla 13 distrikt sedan 2003, som en del av projektet Integrated Poverty Alleviation Project East Timor (IPAPET), finansierat av den Europeiska kommissionen och senast genomfört av Timor Aid i Timors västra hälft i distrikten Bobonaro, Ermera, Maliana, Ainaro och Aileu.

09 - Ingen tid för självgodhet

Dili/Bryssel. Ett år efter att Östtimors president José Ramos-Horta blev skjuten, är säkerheten markant förbättrad men till priset av en armé, som inte har reformerats och är mer och mer utan ansvar.

Östtimor: Ingen tid för självgodhet (Timor-Leste: No Time for Complacency), Asia Briefing N°87, den senaste rapporten från International Crisis Group, säger att regeringen har varit i stånd att lösa sina mest akuta säkerhetshot, med de väpnade rebellerna under kontroll. Den har åtminstone temporärt tagit itu med de mest akuta säkerhetshoten, till stora delar genom att köpa dem som de ser som potentiella bråkstakar.

"Det finns oroande tecken på ringaktning av rättsväsendet och civil kontroll över armén", säger John Virgoe, Crisis Groups projektchef i Sydostasien. "Polisen och armén beror för mycket av ett fåtal personer och personliga relationer, som har kunnat hålla ihop säkerhetsstyrkorna."

Den 11 februari 2008 uppstod en stor kris i Östtimor: en rebelledare dödades, presidenten sårades allvarligt och premiärministern utsattes för ett misslyckat anfall. Regeringen utlöste undantagstillstånd och utegångsförbud. En vecka senare, medan presidenten låg på sjukhus, samlade regeringen delar av armén och polisen under gemensamt befäl för att gripa de återstående rebellerna.

Sedan dess har de tidigare soldaterna, kända som "petitionärerna", fått kompensation och en bra början på att få ordning på de 30.000 internflyktingarnas liv har gjorts. Men regeringens taktik har ofta inte varit något annat än att köpa de klagande. Den frikostiga utdelningen av pengar, ris och andra ekonomiska stimulanser till olika påtryckningsgrupper - inte bara petitionärerna och internflyktingarna utan också veteraner, statstjänstemän och andra - skapar social avund, riskerar att snedvrida ekonomin och kan skapa en kravkultur.

De underliggande drivkrafterna för konflikten - särskilt de i säkerhetssektorn - kvarstår. Regeringen har köpt tid för att skapa bestående lösningar, men en varaktig återgång till en hälsosam situation kommer att kräva att regeringen allvarligt angriper konfliktens orsaker, inklusive grundläggande reformer i säkerhetssektorn, och främjar snarare än underminerar laglydigheten. Presidentens inblandning i fall med politiskt våld har skadat ett redan svagt rättsväsende. Östtimor har sett för mycket av straffrihet och för många människor har undgått ansvar för sina handlingar.

"Det nuvarande lugnet är inget skäl för självgodhet", varnar John Virgoe. "Regeringen behöver reformera armén och polisen, men de måste också tolerera avvikande röster, vara mera transparent och få ett grepp om korruptionen".

Kontakter: Andrew Stroehlein (Bryssel), +32 (0) 2 541 1635, och Kimberly Abbott (Washington), +1 202 785 1601.

Ett år efter de nästan dödande skotten mot president José Ramos-Horta har säkerheten i Östtimor förbättrats på ett slående sätt. Atmosfären på atorna i Dili är mycket mindre spänd. Regeringen tycks inte stå inför något allvarligt hot mot sin fortlevand. Den har, åtminstone för tillfället, varit i stånd att tat itu med felra av de mest tvingande säkerhetshoten, till stora delar genom att köpa dem som ses som potentiella bråkstakar. Icke desto mindre så är den nuvarande perioden av lugn igen orsak för självgodhet. Reformen av säkerhetssektorn drar ut på tiden, rättsväsendet är svagt, regeringen visar tecken på intolerans mot avvikande röster och saknar grepp om korruptionen. Dessa problem, som har varit roten till den instabilitet som Östtimor stått inför sedan sin självständighet, måste angripas om landet ska kunna ta sig ut ur cirkeln av konflikter.

När president Ramos-Horta sköts i februari 2008 fruktade många att Östtimor skulle kastas tillbaka in i våldet. Men händelsen och dess efterbörd stärkte regeringen. Händelsen avlägsnade rebellen Reinado från scenen och regeringens beslutsamma svar ökade folks förtroende för den. Följande framgångar i svår frågor såsom gruppen av tidigare soldater kallad "petitionärer" och internflyktingarna (internally displaced persons - IDPs) gav den ytterligare kredit. Regeringskoalitionen har förblivit stark, medan Fretilin till att börja med fann det svårt att finna sin roll som opposition. Trots att den blivit allt effektivare i denna viktiga roll - med flera fullträffar på regeringen i frågor som finansiell transparens - demonstrerar dess hot att bojkotta parlamentet och organisera massdemonstrationer mot legimiteten hos regeringen svaghet, inte styrka.

Väsentliga utmaningar återstår. Regeringen har tagit få allvarliga steg för att angripa problemen i säkerhetssektorn, som ledde till krisen 2006. Den verkar ointresserad av den omfattande översynen av säkerheten, som rekommenderades av FN:s säkerhetsråd i augusti 2006. Ansvaret fortsätter att vara oklart mellan armén och polisen. Det "gemensamma kommandot" som skapades för att arrestera dem som attackerade presidenten stödde arméns ambitioner att ha en roll i den interna säkerheten. Den operation innebar en ström av kränkningar av de mänskliga rättigheterna med ursprung i dålig disciplin och en känsla av att stå ovanför lagen. Det finns spänningar mellan timoreserna och de utländska säkerhetsstyrkorna med ett ökande motstånd hos den timoresiska polisen mot FN:s uppsikt. Det finns också tecken på en oroande ringaktning av rättsväsendet och civil kontroll av armén. Polisen och armén är för beroende av ett fåtal personer och personliga relationer, som har kunnat hålla ihop säkerhetsstyrkorna.

Presidentens interventioner i fall med politiskt våld har underminerat ett redan svagt rättsväsende. De skickar en signal om att de inblandade, särskilt eliten, inte kommer att ställas till svars och skapar ilska bland offren och misslyckats att skapa avskräckning för framtiden. Östtimor har sett för mycket av straffrihet och för många människor har undgått ansvar för sina handlingar.

Regeringens politik att "köpa" grupper som petitionärerna och internflyktingar har lett till kortsiktiga resultat, men är riskfylld. Den har uppmuntrat andra grupper att också kräva "kompensation". En fara är att Östtimor utvecklar en kravkultur i vilken ett ökat antal är beroende av och förväntar sig statliga bidrag.

Regeringen har köpt tid och allmänhetens förtroende. Den behöver det för att ta itu med de underliggande spänningskällorna, som ledde till krisen 2006.

06 - Fredspristagaren Ximenes Belo stiftar pris för utbildning av barn

Viseu. Mottagaren av Nobels fredspris, förre biskopen i Dili D Ximenes Belo kommer att ge det pris han idag fick från Stiftelsen Mariana Seixas i Viseu till utbildning av barn i Östtimor och ungdomar på ön Flores i Indonesien.

D Carlos Filipe Ximenes Belo, biskop i Lorium (Italien) och före detta apostolisk administratör [&quote;biskop" Tommy Pollák/Östtimorkommittén] i Dili fick doktor John Madeira Cardoso-priset, som ett erkännande för och uppmuntran till arbete för mänskliga rättigheter i länder, vilkas officiella språk är portugisiska.

Under ceremonin i Viseu konstaterade Belo att priset, med 5.000 €, gick inte så mycket till honom utan till "Östtimors folk".

I detta sammanhang tillkännagav han att han kommer att avsätta pengarna dels förutbildning av barn i Östtimor dels för att bygga ett utbildningscentrum för unga männsikor på ön Flores.

Ximenes Belo sade att från Östtimor "kom en förfrågan om att varje barn behöver 10 € per skolår".

Vad beträffar ön Flores, som kristnades av portugiserna 1556, så ber människorna fortfarande på gammaldags portugisiska.

Belo sade att "utbildning i mänskliga rättigheter måste vara en utbildning för ärligt, aktivt och omtänksamt medborgarskap" och betonade att "mänskliga rättigheter är medel för utveckling av personligheten".

Ordföranden för Stiftelsen Mariana Seixas, Francisco Peixoto, sade att även om reglerna säger att priset företrädesvis ska tilldelas en advokat, så har det inte skett de två senaste gångerna.

Före Ximenes Belo fick ordföranden för Healthcare International (AMI), Fernando Nobre, och förre biskopen i Goiás (Brasilien), Thomas Baudouin, priset.

Doktor John Madeira Cardoso-priset - uppkallat efter en advokat som verkade för de mänskligar rättigheterna - instiftades 2006 av Stiftelsen Mariana Seixas i samarbete med advokatsamfundet i Coimbra.

Källa: MFA/Lusa [Översatt från en engelsk maskinöversättning, Tommy Pollák.]

06 - Östtimor får sin första shoppinggalleria

President José Ramos-Horta och premiärminister Xanana Gusmão i sällskap med Australiens ambassadör Peter Heyward tog det första spadtaget för gallerians första etapp idag. Presidenten tackade Jape Kong Su och hans familj för deras initiativ att investera i Östtimor.

Timor Plaza ska omfatta 23.000 m² under tak och kosta 10 miljoner dollar. 300 personer kommer att arbeta på bygget.

Gallerian kommer att vara ett mål för för att shoppa och roa sig på Comoro Road bredvid Leader Supermarket, som också tillhör Jape Kong Sus företagsgrupp.

Källor: Pressmeddelander från Östtimors presidentämbete och str-aub/hg/Agence France Presse

05 - Timor gråter glädjetårar medan världen gråter

Dili. Medan resten av världen vältrar sig i dysterhet, blomstar Östtimors ekonomi. Internationella valutafonden noterade dess tillväxt till 10,5 % under 2008 och förutser omkring 7,8 % för i år.

Dili, den en gång sömninga huvudstaden, går knappast att känna igen för återvändande besökare. Gamla och nya bilar skrämmer iväg shoppare som fyller gatorna, mer än 20 fraktfartyg väntar på att bli lossade och affärerna är fyllda med ris och andra importvaror. Det är nu en stad i högkonjunktur.

Finansminister Emilia Pires sade att i den globala ekonomiska krisen har alla andras olycka blivit "ett bra tillfälle" för Östtimor.

Parlamentet har just godkänt hennes budget på 1,05 miljarder dollar för 2009, utformad för att utnyttja oljeinkomster och konkurrenskraftiga importpriser för att påskynda stora projekt.

Östtimor är fortfarande ett av världens 10 fattigaste länder, men som Pires ser det, har det fått en stor chans. "Jag tror att världen inte kommer att förbli i den här recessionen länge - en del ekonomer tror att den kan vara sex till nio månader. Men hur länge det än blir, borde vi vara tillräckligt strategiska och tillräckligt visionära för att dra fördel av det", sade hon.

Till ett land, som importerar nästan allting och saknar grundläggande infrastruktur, är ett globalt prisfall gudasänt.

När han presenterade budgeten för parlamentet, listade premiärminister Xanana Gusmão utvecklingen av hamnar, flygplatser, vägar, skolor och hälsovårdscentraler som prioriterat, vilket erbjuder omkring 26.000 arbetstillfällen.

Det har inte alltid varit en lugn seglats. Pires sjuder av ilska över obekräftade påståenden i australiska media, som kommer från en enda källa i oppositionen, om korruption i hennes ministerium.

I mitten av förra året förklarade Högsta domstolen att regeringens användning av extra medel ur den nationella oljefonden, avsedd att bli en tillgång för nästa generation, var olaglig

I sitt försvar för användningen av pengarna hävdade premiärminister Xanana Gusmão att 2008 års oljeinkomster var en miljard dollar större än uppskattat, med fondens tillgångar nästan tredubblade.

Välrdsbankens Antonio Franco sade att Östtimors lycka kom från att det var en liten ekonomi med olja. Han förutspådde en ökning av importen 2009, men en lägre räkning än 2008.

Fulla magar har skapat belåtenhet. Vid den första årsdagen av skotten mot president Jose Ramos-Horta den 11 februari kommer landet att ha upplevt sina första 12 månader utan våld sedan 1999, men få skulle känna sig tillräckligt säkra för att säga att det är stabilt.

04 - Generalsekreterarens rapport

FN:s generalsekreterare har till säkerhetsrådet rapporterat om Förenta Nationernas integrerade uppdrag i Östtimor (UNMIT - United Nations Integrated Mission in Timor-Leste) under perioden 9 juli 2008 - 20 januari 2009. UNMIT:s mandat går ut den 26 februari.

04 - Att ta itu med trafficking

Dili. Trafficking är ett växande problem i Östtimor, men trots en ökning av antalet identifierade potentiella offer, har inte enda dom fallit.

Timoreser och utlänningar smugglar människor för sexuellt utnyttjande, tvångsarbete och jordbruksarbete, sade Heather Komenda, chef för programmet mot trafficking hos den Internationella organisationen för migration (International Organization for Migration - IOM).

Sedan Östtimor vann sin självständighet 2002 har timoresiska kvinnor lurats iväg från sina hem och rekryterats med löften om arbete utomlands.

Francisco Belo, koordinatör för Alolastiftelsens - en ideell organisation grundad 2001 för tillgodose kvinnors behov i Timor - projekt mot trafficking, sade till IRIN: "Vi har hört om nästan 100 sådana fall ... Särskilt nära gränsen (till Västtimor) har man rekryterat kvinnor till arbete i Indonesien, Malaysia och andra länder i Sydostasien. Familjerna i Timor har inte hört av dessa kvinnor (sedan dess)".

Människohandlare använder ett antal olika strategier. Falska NGO:er kommer till Timor och erbjuder anställning utomlands. Timors befolkning är till 90 % katoliker och några människohandlare använder till och med personer som utger sig för att vara nunnor för att rekrytera, sade Belo.

Ett kanske större problem är antalet människor som smugglats in i landet. "Timor har blivit en destination för människohandel. Vi har upptäckt personer från Thailand, Indonesien, Kina och Filippinerna - de flesta av dem arbetar i sexindustrin och de flesta av dem är offer för människohandel", sade han.

Belo sade att antalet kvinnliga kommersiella sexarbetare i Dili nu troligen är nära 550. 2004 uppskattade riksåklagaren att det fanns 400 kinesiska och 300 vietnamesiska anläggningsarbetare i Dili, som möjligen var offer för människohandel.

Människohandel är brott som faller under allmänt åtal enligt artikel 81 av lagen om immigration och asyl från 2003. Människohandel med underåriga ger fängelse på 5-12 år.

Lauren Rumble, chef för FN:s barnfonds barnskyddsenhet (UNICEF:s Child Protection Unit), sade: "Östtimors regering har varit besluten att skapa system för att förhindra och behandla trafficking av barn. Ministeriet för social solidaritet skickade 2008 ut 13 tjänstemän (en i varje distrikt) för barns skydd för att övervaka och hantera utsatta barns fall. En ny adoptions- och förmyndarskapslag är under utarbetande och ett program för födelseregistrering har startats."

Men regeringen har ännu inte ratificerat världens viktigaste avtal mot trafficking, Protocol to Prevent, Suppress and Punish Trafficking in Persons, Especially Women and Children, som komplementerar Förenta Nationernas konvention mot transnationella brott.

"Regeringen överväger att ratificera protokollet i år", sade IOM:s Komenda, och tillade att detta ytterligare skulle utveckla immigrations och asyllagen, särskilt avseende skydd och bistånd till offer.

Medan det har visat sig svårt att stärka lagarna om trafficking, så är det ofta lättare att arrestera misstänkta människohandlare enligt andra lagar än artikel 81, till exempel dokumentförfalskning.

2007, till exampel, beordrade Ministeriet för social solidaritet och åklagarämbetet två gånger immigrationsmyndigheterna att neka en grupp kvinnliga timoreser, bland andra några mindreåriga, utresevisa för att lämna landet därför att det fanns information som antydde att gruppen, som skulle till Syrien via Malaysia, var offer för trafficking. En nigeriansk man anklagades för att ha rekryterat gruppen.

Inga vittnen trädde fram och artikel 81 kunde inte tillämpas. Men mannen arresterades senare två gånger för innehav av falska pass innan immigrationstjänstemän bad honom att frivilligt lämna landet, vilket han gjorde.

En stor del av Alolas och IOM:s arbete är att öka medvetandet. "Vi prodcuerar broschyrer, affischer och CD-skivor för att sprida kännedom genom radio och TV om farorna med männsikohandel och vi ger utbildningskurser", sade Belo.

I år planerar IOM att etablera Timors första skyddade boende för traffickingoffer med ekonomiskt bistånd från FN:s utvecklingsprogarm och Spaniens fond för att nå milleniemålen.

Komenda sade: "Regeringen har också en arbetsgrupp för alla myndigheter avseende trafficking. Vi stöder dm i utvecklingen av en nationell handlingsplan. Vi är glada över att regeringen tar det på allvar, men det finns fortfarande mycket arbete att göra."

01 - Förordning om lönetillägg till professionella inom rättsväsendet och Östtimors universitet

Sydney. Den engelska översättningen av den östtimoresiska regeringens förordning (decree-law) nr 1 2009 om subsidier till professionella inom rättsväsendet och Östtimors universitet har nu publicerats av East Timor Law Journal. Denna förordning beslutades den 18 december 2008 och offentliggjordes den 15 januari 2009.

Justitite- och utbildningsministerierna överväger ytterligare ett betalninssystem som nödvändigt för att förbättra användningen av mänskliga resurser och främja allmänhetens intressen på dessa två områden.

Upprättandet av ett lönetillägg för domare, åklagare och offentliga försvarare liksom för rektorn, vicerektorn, dekanen, vicedekanen, instutitionsföreståndarna och lektorerna vid Östtimors nationella universitetet liksom ett chefstillägg är de medel med vilka de tidigare nämnda målen kanske kan nås. Sådana åtgärder representerar ett försök att få lönenivåerna för dessa befattningar att svara mot graden av ansvar och de praktiska kraven på dessas insatser. De syftar också till att främja förbättrat bistånd och ekonomiska prestanda och en högre grad av tillfredsställelse hos dem som vill utnyttja rättsväsendets och det nationella universitetets tjänster.

Således, enligt artikel 116(d) i republikens konstitution och artikel 67(2) i lag nr 8/2004 av den 16 juni, förordnar regeringen att följande ska gälla som lag:

Januari

29 - USS Lassen i Dili för goodwillbesök

Dili. Robotjagaren USS Lassen (DDG 82) av Arleigh-Burke-klassen anlände till Dilis redd den 26 januari för ett planerat hamnbesök.

Under sitt besök kommer Lassens besättning bestående av 330 flottister inklusive den 51:a helikopterburna lätta ubåtsjaktskvadronens 6:e avdelning att få tillfälle att möta Dilis medborgare och få erfarenheter av kulturen i Östtimors största stad. Lassen kommer att genomföra ett antal projekt för att bygga relationer med samhället, till exempel reparation och målning av skolor, besök hos barn i barnhem och hos patienter i ett lokalt sjukhus. Dessutom kommer kommer Lassen att dela ut goodwillmaterial till lokala välgörenhetsorganisationer från projektet Handclasp.

"Lassens officerare och besättning är ivriga över att vara här och ser fram emot att stärka våra band med Östtimors folk samtidigt som vi utökar det utvecklingsbiståndsprogram som finns mellan våra två länder", sade kommendör Anthony Simmons, kapten på Lassen.

"Jag är särskilt ivrig eftersom jag vet att Lassen har mer än 200 sjömän som ivrigt väntar på att delta i någto av projekten som omfattar försköning av en framstående skola."

Lassen är det första av den amerikanska flottans fartyg som besöker Östtimor sedan juli 2008, när det amerikanska lasarettsfartyget USNS Mercy (T-AH 19) gjorde ett besök i landet för att ge humanitärt bistånd under Pacific Partnership 2008.

Lassen tillhör jagareskvadron 15 och patrullerar den 7:e flottans område med ansvar för att genomföra rutinuppdrag.

Opererande i västra Stilla Havet och den Indiska Oceanen är USA:s 7:e flotta den största av de utomlands förlagda amerikanska flottorna och täcker 21 miljoner kvadratkilometer med omkring 60-70 fartyg, 200-300 flygplan och 40.000 flottister och marinsoldater ständigt i tjänst.

29 - Goda vibrationer från Viqueque

28 - ETAN:s svar på amiral Blairs uttalande i senatskommittén för underrättelseurval

ETAN stödjer till fullo senator Ron Wydens (D-OR) begäran att telegram och rapporter om amiral Dennis C Blairs kontakter med den indonesiska militären (TNI) ska lämnas ut till kommittén och offentliggöras. I ett skriftligt svar på en fråga från kommittén skrev Blair "Dokument från dessa händelser, som ligger nästan en dekad tillbaka, är inte tillgängliga för mig". Att se dessa dokument kommer säkert att hjälpa till med att klargöra hans åtgärder vid den tiden. Som det nu är, så stämmer hans svar inte med vad som är allmänt känt.

Senator Dianne Feinstein (D-CA), citerande tidigare försvarsministern Perry, beskrev amiral Blair som någon som ""en av dem som kan tänka utom ramen". Men hans åtgärder 1999 och i början av 2000 avspeglar ett mönster av officiellt tänkande som blundade för eller till och med underlättade de fruktansvärda brotten mot mänskliga rättigheter som begicks av TNI i Östtimor. Det konventionella tänkandet under flera dekader var att värdera en bra relation med TNI högre än något annat mål - inklusive ansvar för mänskliga rättigheter. Blairs handlingar vid den tiden visade hur djupt inbäddad han var i "ramen", till och med när USA:s politik ändrades. Hans handlignar före Östtimors folkomröstning den 30 augusti 1999 misslyckades sannerligen att dämpa den indonesiska militärens uppförande. Det var inte överraskande med tanke på den långa historia av USA:s militära engagement för att möjliggöra Indonesiens värsta brott mot de mänskliga rättigheterna.

Blairs bekymmersamma akt beträffande Indonesien och Östtimor visar en inställning som sätter vården av en relation med den värsta kränkaren av mänskliga rättigheter framför rätt och ansvar. Detta visar ett dåligt prejudikat för hans framtida roll som övervakare av USA:s underrättelseorgan. Partnerskap med utländsk militär och underrättelseorgan, som systematiskt kränker mänskliga rättigheter har varit en vanlig del av "kriget mot terrorism". Det måste ändras.

Allan Nairn publicerade en artikel den 27 september 1999 i The Nation, som beskrev amiral Blairs handlingar under den föregående våren. Grundat på officiella rapporter från hans möten skrev Nairn att "Blair, snarare än att säga till Wiranto att upplösa miliserna, gav honom ett antal löften om nytt USA-bistånd". (http://etan.org/et99b/september/26-30/27nairn.htm)

Dana Priests profil av amiral Blair fanns i Washington Post nästan exakt ett år senare den 20 september 2000 (http://etan.org/news/2000a/01wpblair.htm). Hon rapporterade att Blair "sagt till Wiranto att han 'ser fram mot den tid när Indonesien kommer att återta sin riktiga roll som en ledare i regionen' enligt USA-tjänstemän, som granskat ett telegram skrivet om resan. Han bjöd in Wiranto till ett seminarium på Hawaii och lovade att han skulle arbeta för att IMET-programmet skulle återupptas och hoppades att kongressen skulle stödja det. Wiranto vidhöll att militären 'orättvist beskylldes' för att stödja miliser mot självständigheten".

Priest fortsätter med att skriva att "under den kommande veckan" fick Blair kännedom om den brutala massakern i Liquica. Denna massaker ägde rum två dagar före Blairs möte den 8 april Wiranto. De första rapporterna från anfallet dök snabbt upp i pressen. (Se ett urval av rapporter i media på http://etan.org/et99/april/default.htm). Den östtimoresiske biskopen Belo, en mottagare av Nobels fredspris, höll en presskonferens för att fördöma massakern onsdagen den 7 april, dagen innan Blair mötte Wiranto (http://etan.org/et99/april/3-10/7bishop.htm). FN, internationella Röda korset, den portugisiska regeringen och fängslade östtimoresiske ledaren Xanana Gusmão har alla snabbt uttalat sig om våldet.

Om avsikten med Blairs aprilmöte med Wiranto var att vädja om ett slut på hans säkerhetsstyrkors och deras milis våld, så hade det varit mycket förvånande om Blair inte hade blivit informerad om anfallet i förväg. Om mötets avsikt var att släta över med TNI-befälhavaren, så är hans misslyckande att uppmärksamma de mest aktuella händelserna på marken mera förståeligt.

Tjänstemän på USA-ambassaden i Jakarta var så upprörda över Blair att de klagade i Washington. Enligt Nairn, "När det blev känt i utrikesdepartementet att Blair hade sagt dessa saker i ett möte skickades ett 'personligt' telegram från utrikesdepartementet till ambassadör Stapleton Roy på ambassaden i Jakarta. Poängen i telegrammet var att det som Blair hade gjort var oacceptabelt och måste vändas till sin motsats". Ett telfonsamtal mellan general Wiranto och amiral Blair arrangerades sedan. Det samtalet ägde rum den 18 april (dagen efter en massaker av milis på flyktingar från Liquicia-massakern, som hade sökt skydd i Östtimors huvudstad Dili). Nairn skriver att "eng gång till försummade Blair att säga till Wiranto att upplösa miliserna".

Amiral Blair tog upp säkerhetsstyrkornas upprörande uppförande i september 1999. Då hade USA börjat att ställa in allt militärt bistånd. Detta stopp var avgörande för att få ett slut på våldet och få den indoneisiska militärens slutliga godtagande av folkomröstningens resultat.ö I ett svar till kommittén skriver Blari "Jag minns bra att rapporterna om våldsdåden var snabbt tillgängliga både genom underrättelserapporter och den internationellar pressen ... Jag var den högste officeren i PACOM och begärde och fick information både om själva våldsdåden och högre TNI:s inblanding i beordrandet av dem ..."

Han beskriver våldsdåden efter folkomröstningen i augusti 1999 som "så utbredda och väl planerade att det var klart att hela TNI-kommandot i Östtimor var inblandat. I det läget hade det ingen betydelse huruvida general Wiranto hade beordrat dem eller inte, de var hans ansvar". Om Blair hade gett ett tydligt meddelande om respekt för mänskliga rättigheter och kravet på att TNI skulle stoppa sin milis före omröstningen, så hade mycket av våldet efter omröstningen kunna undvikas.

Blair sade till kommittén att USA:s politik "fungerade ... och Östtimor är nu ett självständigt land". Men det följande året föll han tillbaka till en inställning för engagemang och argumenterade för att återuppta engagemanget även om TN fortfarande förnekade sin roll i våldsdåden och aktivt försökte att hindra ansträngningar att ställa TNI-officerare inför rätta för deras brott. Enligt Dana Priest så argumenterade amiral Blair kraftfullt igen år 2000 för att återuppta engagemanget, trots att den dåvarande USA-ambassadören Gelbard talade om "praktiskt taget inga framsteg. I själva verket har de (TNI) gått tillbaks".

Den nya administrationen har ett antal tjänstemän som upprepade gånger har uttalat sig mot brott mot de mänskliga rättigheterna i olika delar av världen. Frågan för dem är om de kommer att arbeta för att ställa de för krigsförbrytelser och brott mänskligheten i Östtimor 1999 och tidigare inför rätta.

Slutligen tackar vi kommittén för att den skyndsamt offentliggjort amiral Blairs svar på kommitténs frågor. Vi hoppas att den kommer att göra likadant med de dokument den får om Blairs åtgärder avseende Indonesien och Östtimor.

Kontakt: John M. Miller, National Coordinator, ETAN, +1-718-596-7668, +1-917-690-4391 och Ed McWilliams (tidigare politisk rådgivare vid USA:s ambassad i Jakarta), +1-703-899-5285.

28 - Att söka en avslutning för FN

Gästbloggaren Jim Della-Giacoma, som är biträdande direktör vid Conflict Prevention and Peace Forum i Social Science Research Council i New York City, har skrivit nedanstående.

Med hänvisning till fortsatt stabilitet i Östtimor har försvarsdepartementet förra veckan tillkännagett att en grupp av ett kompanis storlek på omkring 100 ADF-soldater kommer att återvända till Australien efter fyra månaders tjänstgöring, vilket lämnar omkring 650 australiska och 140 Nya Zeeländska soldater i Östtimor. Betyder fortsatt "stabilitet" att en varaktig fred byggs i post-konfliktens Östtimor? Och hur ser en uttågsstrategi ut?

Vi kommer att läsa den officiella versionen när FN:s generalsekreterare offentliggör sin nästa periodiska rapport inför säkerhetsrådets februarimöte. Eftersom FN:s integrerade uppdrag i Östtimor (UN Integrated Mission in Timor-Leste - UNMIT) inte avslutat sitt uppdrag, så väntas mandatet bli förlängt, särskilt som Östtimor självt har bett om avsevär fredsbevarande närvaro fram till nästa valomgång 2012.

FN-närvaron i Östtimor började för nästan tio år sedan och vi har nu en bra fallstudie av en serie a FN:s fredsoperationer som mer ser ut som en komplicerad tangodans än ett läroboksflöde från fredsskapande till fredsbevarande och sedan fredsbyggande. Efter en dekad söker FN fortfarande en avslutningsstrategi.

Medveten om kritiken att man planerade att lämna landet för tidigt i maj 2006, precis när landet snubblade in i en kris, bad säkerhetsrådet generalsekreteraren att utveckla en strategi på medellång sikt med lämpliga sätt att mäta följa framstegen. Eller för att parafrasera en nyutgiven rapport om mätning av fredskonsolidering, utveckla ett metodiskt sätt att svara på frågana: "När kommer FN att veta när det inte behövs längre?" Det förväntas vara en del av den kommande rapporten och/ellr säkerhetsrådets kommande förlängning av mandatet.

En nyckelroll har FN sedan 2006 spelat i Östtimor genom närvaron av FN-polis för att återställa ett visst mått av säkerhetskänsla genom sin polisiära närvaro, vilken också har ansvarat för granska och återuppbygga Polícia Nacional Timor-Leste (PNTL). I ett uttalande till säkerhetsrådet i augusti avslöjade Östtimors utrikesminister Zacarias Da Costa en del av ambivalensen för FN-polisens roll efter nästan tio års samliv med den.

Med rätta vill den demokratiskt valda regeringen vara ansvarig, men den är inte helt redo att fälla ihop det skyddande paraply en pågående fredsoperation av FN innebär. Da Costa sade att han hoppades att en "robust" närvaro av FN-polis kommer att fortsätta under och efter hela det nuvarande FN-mandatet som slutar den 26 februari.

För Östtimor är ett pågående FN-uppdrag en säkerhetsfråga lika mycket som ADF:s fortsatta närvaro. De kommande mätningarna kommer kanske att tillhandahålla ett sätt för FN att dra sig ur Östtimor, även om det kanske blir en teknokratisk fasad för ett gammaldags subjektivt politiskt beslut av FN:s mest politiska organ.

Om en mätning (benchmarking exercise) kommer att göras, kommer det kanske att också bli intressant att fråga Östtimors regering: när kommer den att veta att den inte längre behöver FN (eller ADF)? Och ännu bättre, hur är det med de timoresiska medborgarna? Hur säkra måste de känna sig innan de skulle vara glada för att se de utländska styrkorna dra bort?

26 - ETAN vädjar om att lägga ner åtal för förtal mot timoresisk redaktör

East Timor and Indonesia Action Network (ETAN) vädjade idag till Östtimors riksåklagare att lägga ner åtalet för förtal mot den lokala veckotidningen Tempo Semanal och dess redaktör Jose Belo.

"Tempo Semanal och Jose Belo borde inte behöva ställas inför åtal enligt denna föråldrade och förtryckande lag", sade John M. Miller, ETAN:s nationella koordinatör. "Vi vädjar till riksåklgaren att omedelbart lägga ner alla åtal."

I oktober 2008 publicerade Tempo Semanal en artikel med anklagelser om att Östtimors justititieminister Lucia Lobato felaktigt hade gett regeringskontrakt till vänner och affärskontakter. Rapporten citerade mobiltelefonmeddelanden som läckt ut. Lobato lämnade in förtalsanmälan i november och anklagade tidningen för intrång i sin privatsfär och brott mot den etiska koden för journalister.

Belo argumenterar att hans publikation bara skrev om Lobatos göranden i hennes roll som offentlig person, inte hennes privata aktivititer.

"Information om regeringsaktiviteter bord inte vara underkastade förtalslagar. Hellere än att angripa budbäraren borde Östtimors ledarskap stödja yttrandefrihet och uppmuntra ett dynamiskt, undersökande medium", sade Miller.

Östtimors regering har föreslagit avkriminalisering av förtal enligt en ny brottsbalk. Trots att den föreslogs för flera år sedan, har den ännu inte gjorts giltig.

Östtimors förtalsparagrafer är en kvarleva från Indonesiens brottsbalk. Journalister och aktivister i Indonesien anklagas fortfarande för brottsligt förtal trots att 1999-års presslag skapade en organisation för att rättsligt avgöra tvister med press inblandad.

Belo informerades om anklagelserna för förtal i mitten av december. Den 19 januari förhördes han under 3 timmar av åklagarens kontor. Tempo Semanal underrättades av riksåklagarens kontor om att de inte skulle få kopior av tillämpliga dokument, därför att dess är hemliga.

I en intervju med ABC Radio Australia sade Jose Belo, Tempo Semanal grundare: "Vi har inga pengar eller resurser. Så vi kan inte kämpa mot en person som har inflytande [och] som har pengar. Så jag antar att det är mycket, mycket svårt att vinna det här målet i rätten."

Om han fälls, kan Belo dömas till böter eller fängelse. Under Indonesiens brutala, olagliga 24-åriga ockupation av Östtimor fängslades och greps Belo godytckligt många gånger för att vidarebefordra uppgifter om brott mot de mänskliga rättigheterna till utländska journalists och människorättsgrupper. Han satt sammanlagt fängslad omkring tre år. Det är ironiskt att i det demokratiska, självständiga Östtimor han dömas till den dubbla tiden för att ha avslöjat regeringskorruption.

Enligt rapporter har riksåklagarens, Longuinhos Monteiros, kontor sagt till Belo att sanningshalten i det han publicerat i sin tidning inte är relevant för åtalet mot honom och inte kommer att behandlas i rätten. Detta strider mot prejudikatet som sattes i april 2006, när samme åklagare åtalade Yayasan HAK (en människorätts-NGO) för förtal med anklagelse för att ha missbrukat sin ställning genom inblandning i rättsförfarandet i ett fall där HAK fungerade som försvarsadvokat. I det fallet avgjorde en domare att förtalsåtalet inte skulle avgöras innan det ursprungliga fallet lösts. Det fallet ledde till rättegång. Enligt detta prejudikat borde anklagelserna för korruption mot justitieministern prövas för förtalsmålet, men åklagaren har inte öppnat ett juridiskt förfarande mot henne.

ETAN förespråkar demokrati, rättvisa och mänskliga rättigheter för Östtimor och Indonesien. För mer information se www.etan.org. I april 2006 vädjade ETAN till den dåvarande presidenten Xanana Gusmão att lägga in sitt veto mot kriminaliseringen av förtal i förslaget till brottsbalk.

24 - Öppet digitalt arkiv för rättvisefrågor lanseras!

Information om vanligt folks situation och kamp i Afrika, Mellanöstern, Asien och Latinamerika är oftast lika svår att hitta som det är lätt att översköljas av det senaste skvallret från Hollywood - speciellt om informationen kommer direkt från gräsrötterna. Letar man efter material om den ekonomiska utvecklingen i Angola eller om sociala rörelsers kamp på Västpapua eller i Guatemala är det lätt att gå bet.

Därför lanserar Världsbiblioteket/Solidaritetshuset i Stockholm Globalarkivet den 29 januari. Globalarkivet är ett öppet digitalt arkiv för globala rättvisefrågor med material från solidaritetsrörelsens tidskrifter och föreningar.

I Globalarkivet deltar alltifrån Svenska Afghanistanskommitténs tidning Afghanistan-nytt och veckotidningen Arbetaren till mindre tidskrifter som Nyheter från Nicaragua och Merdeka & ÖsttimorInformation. Bland föreningarna märks Afrikagrupperna, Palestinagrupperna och kulturföreningen Fjärde Världen.

22 - Mario Carrascalao andre vice premiärminister

Dili. Den tidigare Diliguvernören under den indonesiska eran, grundaren och tidigare ordföranden för det socialdemokratiska partiet (PSD), Mario Viegas Carrascalão, utsågs idag till andre vice premiärminister i Östttimor jämsides med Jose Luis Guterres för att ta ansvaret för fem administrativa department, som har anklagats för korruption under de senaste 16 månaderna av AMP-styre. Premiärminister Kay Rala Xanana Gusmão förklarade för Timor Post (22/1): "Carrascalão kommer att arbeta för att utveckla landets administration."

Som ersättare på sin plats garanterade Mario Carrascalão Timor Post (22/1) att hans parti kommer att föreslå att den tidigare petitionären major Augusto Tara besätter den plats han lämnar i parlamentet. Samma källa tillade att hans utnämning är en källa till oro hos justitieombudsmannen (Provedoria for Human Rights and Justice - PDHJ), som är mot executivens initiativ att skapa en antikorruptionskommission utan föregående godkännande av PDHJ. Men det återstår fortfarande för oppositionspartierna att uttala sig om denna politiska utnämning.

Doktor Fernando Lasama de Araujo, i sin egenskap av talman i parlamentet och i det timoresiska folkets namn, gratulerade officiellt Förenta Staternas nye president, som svor eden i tisdags (20/1). I en sändning i den östtimoresiska televisionen (Radio Television Timor-Leste), tillmötesgick finansminister Emilia Pires ideella organisation (Non-Governmental Organizations - NGOs) genom att lämna en redovisning av fullgörandet av den del av statsbudgeten för 2008 som avsatts för dessa organisationer.

Den nyligen godkända statsbudgeten avsätter 6 miljoner USD till bidrag för NGO-aktiviteter mot oppositionens vilja, den hade föreslagit en minskning av bidragen till 5 miljoner USD från föregående års summa.

22 - Avskedade flygarbetare i Östtimor får tillbaka lön

Flygplatsanställda i den Demokratiska Republiken Östtimor, som blev avskedade av ett markservicebolag, har vunnit 30.000 USD tack vare sin fackförenings gemensamma ansträngningar.

14 arbetare anställda av Timor Aviation Services, som brukade tillhandahålla markservice på Dilis flygplats, avskedades efter att de officiellt klagat över att arbetare var underbetalda. Fackföreningen, som representerar arbetarna, Sindicato Maritime, Energy and Transport Workers of Timor Leste (SMET-TL) som är med i Internationella transportarbetarunionen, gick ut i en ett år lång kamp för att hjälpa arbetarna till deras rätt och utkräva ansvar av Timor Aviation. Som ett resultat tillerkände den timoresiska regeringen arbetarna mer än 30.000 USD i retroaktiv lön. Bolaget, som slutade med sin verksamhet, fick sina tillgångar beslagtagna av regeringen. De såldes sedan för att betala arbetarna, vilka nu alla är anställda av SDV, som tog över Diliflygplatsens markservicekontrakt. Alla arbetarna är anställda enligt ett kollektivavtal framförhandlat av SMET-TL.

Brant Connors, som arbetar på Internationella transportarbetarunionens sjömansfacks utvecklingsprogram och nyligen besökte Timor, rapporterade: "Trots att den här segern till 100 procent var resultatet av timoresiskt medlemsskap i fackföreningen och fackföreningens ledarskap, ska man också komma ihåg att internationell solidaritet, särskilt från Maritime Union of Australia och Internationella transportarbetarunionen har spelat en stor roll för att hjälpa till att utveckla fackföreningsrörelsen i Östtimor."

21 - Minister förnekar korruption

Östtimors Gusmãoregering förnekade igår Fretilin-oppositionens anklagelse att oredovisade utlägg till värdet av flera miljoner dollar berodde på korruption.

Finansminister Emilia Pires ifrågasatte oppositionens påståenden att 8,8 miljoner USD hade gått förlorat från regeringskonton. Inte heller var en "brådskande" undersökning på gång för pengar avsatta för olika regeringsdepartement, sade hon.

I parlamentet har Gusmãoregeringen erkänt att pengar avsatta för olika department är oredovisade.

I ett uttalande igår sade Pires att finansministeriet håller på med sammanställningen till årsslutet av olika konton och att ministerierna har till mars på sig för att lämna in slutliga redovisningar.

"Det finns inget brev eller dokumenterat utbyte som visar eller antyder att korrumperade regeringstjänstemän har missbrukat regeringsmedel", sade ministern.

"Vi använder ett automatiserat redovisningssystem för att registrera alla utlägg enligt statsbudgeten 2008. Sammanställningarna uppdateras ofta, så att vi med tiden med säkerhet kan följa alla offentliga medel."

I en artikel publicerad den 16 januari citerade The Australian två officiella brev med detaljer om högre regeringstjänstemäns oauktoriserade bankkonton.

Pires sade att det första brevet med detaljer om korrespondens mellan henne själv och premiärminister Xanana Gusmão bara var ett utkast och aldrig skickats iväg.

Ett andra brev skrivet av ministern till chefen för BNU Bank i Dili med uppdrag att stänga ett regeringskonto och begäran om att överföra alla pengar till regeringens centrala konto utgör "normal administrativ praktik", sade hon.

Igår kväll sade Fretilin-oppositionens talesman Jose Teixeira att han höll fast vid mutanklagelserna.

"Det här är en mycket allvarlig fråga. Vi (Östtimor) har aldrig haft ett så stort oredovisat belopp som dessa förskott", sade han.

"Och vi debatterar igen en budget i vilken de (Gusmãoregeringen) vill ha mera pengar ur oljefonden."

"Parlamentets kommitté för finanser, ekonomi och antikorruption klagar över att denhär ministern inte har kommit med en aktuell redovisning av fordringar och skulder (av de felande pengarna), men hon blir tvungen före slutet av mars."

21 - UNDP:s bidragsgivare 2008

För sin verksamhet i Östtimor har FN:s utvecklingsprogram fått bidrag enligt nedanstående tabell. [Festil av Tommy Pollák/Östtimorkommittén.]

19 - Nytt östtimoresiskt flygbolag

Timor Air, ett nytt nationellt östtimresiskt flygbolag, börjar den 16 februari med dagliga flygningar mellan Dili och Darwin i norra Australien och mellan Dili och Denpasar, huvudort på Bali i Indonesien.

17 - Vägen till Same

Rang	Givare	Belopp i USD
1	Irland	4.138.087
2	EU	3.626.935
3	Spanien	3.274.438
4	Sverige (Sida)	2.278.652
5	Australien	1.925.049
6	Portugal	1.000.000
7	Östtimor	700.000
8	USA (Usaid)	660.398
9	Nya Zeeland	296.049
10	Japan	218.034
11	FN, kommissionären för mänskliga rättigheter	130.131
	Totalt	18.247.773

Läs den fina, korta berättelsen och se de härliga bilderna från en bilfärd från Dili vid kusten till Same i bergen. Klicka här (på engelska).

15 - Rätten till mat i Östtimor

I Asiens fattigaste land, Östtimor, är hunger en daglig verklighet för många människor. Hälften av landets barn är kroniskt undernärda. När stigande matpriser hotar att förvärra situationen, arbetar den höge kommissionärens för mänskliga rättigheter (High Commissioner for Human Rights - OHCHR) kontor för att förlja och arbeta för deras rätt till lämplig mat.

Nästan 80% av timoreserna här hänvisade till jordbrukssektorn både för mat och utkomst. Emellertid har hälften av dem beskrivits som "osäkra på födan" av Världsmatprogrammet (World Food Programme).

2008 beslutade den höge kommissionärens för mänskliga rättigheter kontor och Förenta Nationernas landsgrupp (United Nations Country Team - UNCT) i Östtimor att kontrollera rätten till mat i landets alla 13 distrikt. De intervjuade vanliga människor, tjänstemän i den lokala förvaltningen, lärare och medicinska arbetare samt följde priserna på ris och övriga livsmedel, som säljs i lokala affärer.

De fann att den nuvarande regeringspolitiken för att få fart på produktionen har fokus på slättlandsområden. Subventionerat ris och annan hjälp, som tillhandahålls av regeringen och det civila samhället når knappast avlägsna bergsområden.

OHCHR:s och UNCT:s observationer resulterade i en rapport om Rätten till mat i Östtimor (på engelska), som ger en översikt över många landsbygdsbor trängda läga och rekommenderar flera regeringsmyndigheter att vidta åtgärder.

Rapporten säger att de inhemska behoven, särskilt av grundlivsmedlet ris, fortfarande inte kan tillgodoses lokalt. Regeringen måste i stor utsträckning förlita sig på livsmedelshjälp för att föda befolkningen. Men en svag infrastruktur, brist på vägar som förbinder byar och lokala marknader och konkurrens mellan producenter, import och livsmedelshjälp utgör stora hinder för att tillgodose rätten till tillräckligt med mat.

Klimatförändringar och naturkatastrofer skadar jordbrukssektorn i Östtimor. Bara 11 % av landet är odlingsbart och jordbrukare saknar medel för att effektivt bevattna sina marker och ta iut med sjukdomar i grödorna och hos djur såsom fågelinfluensa. Olösta frågor om ägandeskapet till marken hindrar jordbrukare från att till fullo bruka sin jord.

"Fullt förverkligande av rätten till mat i Östtimor förblir en utmaning komplicerad av klimat, erosion, dålig infrastruktur och brist på kunskap om näringslära bland andra faktorer, men stegvist förverkligande av denna viktiga mänskliga rättighet för alla män, kvinnor och barn är möjligt med fortsatt hängivenhet från regeringen, utvecklingspartner och Östtimors folk", säger Louis Gentile, chef för sektion för mänskliga rättigheter av FN:s kontor i Östtimor (UNMIT).

Den globala ökningen av matpriserna har ytterligare förvärrat situationen för timoreserna. Mat har blivit ännu mindre överkomligt för de svagaste. I några distrikt har människorna gått över till mindre populära produkter till exempel mat samlad i närliggande skogar.

Rapporten erkänner att det har gjorts betydande ansträngningar för att utöka människors diet, att tillgodose näringskraven hos barn och gravida kvinnor och minimera undernäring. Men den rekommenderar också att regeringen ser över matosäkerhetens verkningar och agerar mot hunger i alla distrikt, särskilt på landsbygden.

Medan många timoreser fortfarande väntar på en minskning av livsmedelspriserna och en bättre tillgång till mat, fortsätter OHCHR Östtimor att följa läget och uppmuntrar regeringen att vidta nödvändiga lagstiftningssteg för att förbättra situationen. Nu görs en studie av skördar och mattillgång av regeringen, FN-organ och NGO:er för att uppskatta det nuvarande matsäkerhetsläget i de sex mest drabbade distrikten.

"OHCHR är redo att arbeta tillsammans med andra intresserade partner i de viktiga nationella arbetsgrupperna för 2009-års prioriteter landsbygdsutveckling och matsäkerhet för att hjälpa till med att främja ett på rättigheter grundat angreppssätt på förverkligandet av rätten till mat för att säkra att praktiska åtgärder och resurser avsätts till dessa nationella prioriteter, särskilt för de mest av matosäkerhet drabbade och följdaktligen nekade de tre kärnelementen av sin rätt till mat, nämligen existens, tillgång och lämplighet", säger Louis Gentile.

15 - UNMIT:s veckomagasin på nätet

15 - 1 av 35 östtimoresiska kvinnor dör i barnsäng

En rapport har konstaterat att för kvinnor i Östtimor är sannolikheten att dö under barnafödande 300 gånger större än för kvinnor i utvecklade länder.

UNICEF-rapporten visar att en östtimoresisk mor löper risken en på 35 att dö under barnafödande.

UNICEF:s Australienchef Carolyn Hardy har sagt till ABC Breakfast att läget också är allvarligt i några Stilla Havs-länder på grund av brist på lämplig obstetrik och mödravård.

"En mängd länder upplever förbättringar och några i regionen försämringar, Solomonöarna har upplevt försämringar under de senaste fem åren", sade hon.

"Timor har fått en liten förbättring, men när det är sagt, fortfarande kommer 1 av 35 kvinnor som föder att dö under förlossningen, kvinnor norr om Australien förblöder."

UNICEF-rapporten redovisar också barnadödligheten för levande födda under de första fem åren i de asiatiska länderna i Stilla havsregionen. 1990 låg Östtimor sämst till med 177 döda per tusen födda. 2007 hade antalet kraftigt minskat till 97 döda, men detta är fortfarande en mycket hög siffra, i Singapore dör 3 barn under de första 5 åren. Anmärkningsvärt är också att hälften av barnen under fem år är underviktiga, 15 % är gravt underviktiga.

Källa: ABC News och UNICEF samt förtydligande pressmeddelande frå Jun Kukita/UNICEF den 2009-01-22

14 - Portugis poliskommissionär i Östtimor

FN tillkännagav idag att den portugisiska polisöverindenten Luís Carrilho, som föreslagits av Portugal, utsetts till Förenta Nationernas poliskommissionär i Östtimor (UNMIT).

UNMIT skapades i augusti 2006 på grund av instabiliteten och våldet, som hade fått Östtimor i sitt grepp. Dess mål är att återupprätta en politisk dialog, nationell försoning, främjandet av mänskliga rättigheter, demokrati, fredsbevarande, säkerhet och allmän ordning. Uppdragsstyrkan utgörs av omkring två tusen utlännningar, innefattande 1.556 polis och 32 förbindningsofficerare. De största deltagarna är Portugal, Malaysia, Bangladesh, Pakistan och Filippinerna.

Utöver den civila delen är Portugal aktivt engagerade i detta uppdrag med 3 militära observatörer och 191 poliser (GNR, PSP och SEF, inklusive en organiserad polisenhet).

Utnämningen av poliskommissionär Luís Carrilho betyder att FN erkänner Portugals engagemang i Östtimors stabilitet. Poliskommissionär Luís Carrilho, 42, är en från internationella uppdrag mycket erfaren tjänsteman. Hans tidigare erfarenhet i Östtimor (Stabschef för FN:s civilpoliskommissionär och talesman för UNTAET:s civilpolis 2001) kan ha spelat en betydande roll för utnämningen. Han var tidigare placerad i New York, som FN:s förbindelseofficer med UNTAET:s civilpolis 2000, och i Zagreb och Sarajevo från 1996 till 1998 som instruktör och senare chef för Förenta Nationernas utbildningscentrum för civilpolis. Kommissionär Luís Carrilho är för närvarande chef för presidentämbetets säkerhet i Lissabon.

14 - Premiärministerns tal vid presentationen av budgetförslaget 2009

Premiärminister Kay Rala Xanana Gusmão höll ett tal i parlamentet för att presentera sin koalitions förslag till statsbudget för 2009. Vi återger den tryckta, officiella engelska versionen (med vår egen layout, men fetstil i orginalet) nedan.

SPEECH BY HIS EXCELLENCY PRIME MINISTER KAY RALA XANANA GUSMÃO ON THE OCCASION OF THE PRESENTATION OF THE BILL FOR THE 2009 STATE GENERAL BUDGET

We are here today in this Great House to present the 2009 State Budget and Plan, as well as to clarify and discuss, in this National Parliament, all questions put to us, within a truly democratic and accountable spirit, meeting our institutional goal of making this proposal as aligned as possible with national needs and priorities.

The 2009 State General Budget responds to the urgent needs of the Country: to accelerate administrative and legal processes leading to national reconstruction and to the reduction of poverty, to enhance economic growth and to enhance national development!

Present times are marked by troubling international events in economic and financial terms, resulting from the international crisis that has been affecting, above all, the leading world economies. The growth forecasts for the world economy are being revised downwards, with the IMF estimating that global growth in 2009 will be around 2.2%.

Developing countries have not registered losses as great in the financial sector, however they are still feeling the consequences of tighter credits and a smaller demand for their exports. This gloomy and uncertain global scenario is also contributing towards inflationary pressures, as we saw in the sudden increase of food and fuel prices within the last few years, shooting inflation up to levels we had not seen for over a decade.

This impact was mostly felt in developing countries, and Timor-Leste was no exception. However, with the introduction of the Economic Stabilization Fund in the 2008 budget review, we have succeeded in mitigating the impact of imported inflation on essential consumables, such as rice, ensuring that the price paid by the Timorese consumer would not increase along with the price of rice sold in international markets.

This measure, which was vital for the stability of the People, must be interpreted in a very clear and responsible manner by all political agents in this Country, especially by those who insist on using crisis situations, with consequences that may be dramatic for our population, to gain political influence in a most irresponsible manner, to discredit this Government and to defend purely partisan interests.

The Economic Stabilization Fund has achieved its goal! It has prevented disturbances and popular demonstrations similar to the ones we have seen in other countries. It has prevented food insecurity and regulated the prices of rice, cement and other goods, just by showing that this Government would not allow some more opportunistic traders to make use of speculative inflation to increase prices in our Country. The existence of the Fund neutralized bad practises in our market!

More than preventing a situation of crisis with unpredictable consequences, this instrument for monitoring price pressure has achieved its mission of stabilization. Also, as we promised, 4 out of the 240 million approved by this National Parliament, we have used only the necessary amount for regulating the market, using public monies in a wise and prudent manner.

This is another sign by this Government that the People can have confidence in our governance. We have used only 29 million out of this Fund, returning the rest to the Treasury - this shows that this Government is rigorous and has budget discipline; that the priority of this Government is to protect the Timorese, their families and their companies.

Despite the international crisis, the Timorese economy is ready to keep on growing. Our 2009 plan relies on a policy for maximizing expenses that create employment, making use of the policies that have been implemented since this Government entered into office.

Step by step, we have begun to build solid foundations for the gradual growth of a resilient economy. If we compare this process to the process of building a house, everyone will agree that if the foundations are not solid, any stronger rain or wind will quickly bring the house to the ground.

The development of the economy requires a similar construction process, and that is why 2008 was marked by vital reforms in sectors that are the basis for good economic growth. Step by step, we have been paving the way to include Timor-Leste in the ranking of the countries designated as emergent economies. To be more precise:

Firstly, we have ensured political and social stability, including the resolution of national security problems and the introduction of a thorough reform in the sector of defence and security. Security and economic development are connected, since only with peace, tranquillity and confidence will it be possible to develop the activities required for the economic, social and political growth of the Country.

Secondly, we have carried out a series of reforms within the administrative operations of the Government and of the Civil Service, as this is a vital component of the formal economy. In order to conduct economic growth it is necessary to have technical capacity and administrative competence, i.e. productivity, professionalism, integrity and efficiency in Public Administration. The maximum outcome of this achievement by the Government is the creation of the Civil Service Commission, which will become operational later this year.

Thirdly, we have approved and submitted to the National Parliament the legislation for the creation of the Anti-Corruption Commission, which will have a fundamental role to play in improving good governance, required for the correct mobilization of national resources towards economic growth.

Fourthly, we have produced a series of legislative documents that are essential for the development of Timorese society, from which we can highlight: The Base Law on Education; The Tax Regime Law; a set of Conventions under CPLP in the area of justice and within the scope of language; the Base Law on Witness Protection; the Law on Martial Arts; the Law on Authorization in Penal Matters; the Statute of Public Defence; as well as regimes of adoption; responsibility for minors; parental responsibility exercise; and, particularly important for the area of Justice, the draft Civil Code already being discussed by the Council of Ministers.
Also being discussed by the Council of Ministers, and to be sent very soon to the Parliament, we have the new Investment Law and the package of decentralization, which includes a legislation proposal on administrative and territorial division, a legislation proposal on Local Government and a legislation proposal on Municipal Elections.

Fifthly, we have increased investment in the public sector, financing new constructions, improvements in public services and public transfer programs. These policies have improved the purchase power of the population and indirectly benefited the private sector, as well as creating around 31 thousand fulltime jobs in 2008.

Sixthly, we have started paying pensions to veterans, elderly persons, orphans and other more vulnerable groups of our society, which contributes significantly to reduce poverty and ensure national stability.

Seventhly, we have increased the agricultural production levels of some important crops, doublingthe export value of coffee and achieving a 21% increase in the production of rice, as a result of the increase in the cultivated area and of other measures taken by the Government to enhance agricultural production.

Eighthly, we have improved the financial management processes and systems, and increased significantly the budget execution rate! The total budgeted for 2008, already including the rectification, was 548.3 million, excluding the Economic Stabilization Fund. From this amount, 365.1 million have already been spent.

We must also consider the 29 million executed in the Economic Stabilization Fund and the 69.5 million as carryovers, adding up to 463.6 million, which were injected into our economy. Illustrious Members of Parliament, These figures speak for themselves! Our Government, in its first year of work, in 2008, within a process of reforms and needing to solve countless social problems, has managed to increase budget execution by 257%, comparing with the best execution in the past, which was 180 million in cash, in fiscal year 2006/7.

Ninthly, we have carried out a financial reform to act according to the Law, respecting the best public finance management practises. Thus, since 1 January 2009 no State institution will be authorized to carry funds over from previous year appropriations. Only during the present year, for purposes of adjustment and adaptation to this new practise, will State institutions be allowed to pay capital development and minor capital projects up to 28 February.

This reform will improve the connections between the State Budget and the actual economic activity, being more transparent and enabling a better analysis of the economic activity and a better approach in relation to activity planning.

These are just some examples that enable us to say that indeed this Government has obtained results!

Furthermore I must add that these results were obtained in particularly adverse conditions, in a year where most the energy of this executive was spent in solving problems left to us by previous governments, in a year where we suffered a most serious attack on our national sovereignty, in a year where foreign economic situations have once again threatened our stability.

And for those who are not still convinced, I ask you to walk around Dili and the rest of the Country and to see “with your very own eyes” the new dynamic that streets, commerce, homes, schools and Universities have recently acquired. Look at the young people, who are a vital component of our society, and deny, if you can, that they are more united and closer to each other!

We are seeing change! A change of attitudes and behaviours, a change of mentalities and a change of priorities: the Timorese want stability and national development, and they are all willing to contribute towards it.

One of the reasons that motivated the people to demand this change was the fact that the Timorese could feel that they were getting poorer every year. We all suspected this reality, but the recent work produced by the World Bank and the Ministry of Finance on the national poverty index in Timor-Leste has confirmed that we are poorer now than we were 5 years ago.

Between 2001 and 2007 the percentage of Timorese people living in poverty increased from 36.3% to 49.9% of the overall population, meaning that over 200 thousand people were thrown below the poverty line, thus increasing the number of poor people to half a million.

This sad legacy left to us by previous Governments is due to the lack of application of actual measures towards economic development. Previous governments have simply failed in managing the economy and providing opportunities for our People.

Therefore this Government has the moral duty to change the situation of poverty in which it found the Country. A Country where half the population lives with less than 88 cents a day, and where half of these people are children, suffering from hunger and malnutrition, requires a Government that will work "day and night" to change this situation!

And this, Illustrious Members of Parliament, is what this Government has been doing. Thus I ask those who were responsible for the situation in which they left the Country to, at least now, show some respect for our work! For the good of the poor, for the good of democracy, for the good of the Country!

Between 2002 and 2006 there was a negative growth, even though oil revenues increased. In opposition to this, the IMF estimates a growth of 8% in 2007 and a growth of 10% in 2008. I have said it many times and I will say it again: we must invest strongly in economic growth and we must review the current Petroleum Fund strategy, so that its revenues may meet the needs of our people, eradicating hunger and reducing poverty, as well as improving education and health systems.

Our 2009 budget policy is designed to take another step towards setting our foundations, thus enabling economic growth, i.e. the development of basic infrastructures, as without infrastructures there can be no development of the production sector, no increase in the Country’s competitiveness, and no increase in non-oil revenues to free us from the dependence on our natural wealth for funding the State Budget.

With this 2009 budget, we want to achieve a real growth up to 10%. Still, we do not want to leaveit at that, we have the vision and the strategy to grow even more, and this is the right time to make the decisions that will enable us to achieve this.

The total expenditure by the State of Timor-Leste in 2009 is estimated at 680.873 million, with the total non-oil revenues being estimated at 91.1 million. The tax deficit is therefore 589.828 million, which must be met through the Petroleum Fund.

As the sustainable income is estimated at 407.8 million, the Government proposes to withdraw an amount exceeding the Sustainable Income of the Petroleum Fund by 181.2 million, in order to meet the tax deficit.

Illustrious Members of Parliament, the Government, like you, recognizes the extreme importance of the Petroleum Fund as a source of wealth for our future generations. However, it also recognizes that our Country cannot rely forever on this Fund to meet public expenses - on the contrary, we know that the only way to overcome a stagnated economy that depends exclusively from the petroleum sector is to invest in other products with potential to be exported, so as to level our trade balance, i.e. increase our exports in view of our imports.

Yet, this cannot happen without public investment! Nothing will happen without the audacity and vision to invest immediately in potential economic development areas, namely infrastructures, agriculture and fisheries, tourism, education and professional training.

This is what our financial policy instrument proposes to you. It is up to each of you to analyse this document carefully and, in good conscience, to decide whether you want to move on with bold measures for the Country that will lead to the change and gradual growth of our economy, or whether you prefer to rely on petroleum revenues (which will be important for our children and grandchildren) to feed the State Budget, year after year.

In order to contribute to this reflection, I would like to mention the following items:

Firstly, we have already demonstrated here the historical improvement in our budget execution, which is undoubtedly something that gives us confidence to choose the path towards development;

Secondly, despite having spent a relatively large amount in 2008, the assets of the Petroleum Fund went from about 1.6 billion dollars in August 2007 to 4.2 billion dollars in December 2008. It is estimated that the Fund will continue to increase gradually in the medium term, adding up to 5.4 billion dollars by the end of 2009.

Although oil prices have been going down every day, this budget was calculated, as always, according to prudent assumptions and reflecting international best practises, taking into consideration the volatility of oil prices. For the period from 2009 to 2013 the calculations in terms of petroleum wealth and sustainable income are based on a steady nominal oil price of USD 60 per barrel, therefore USD 10 per barrel below the prices used in the New York Market Exchange for the period between December 2008 and December 2013.

This approach should be a sufficient guarantee against the overestimation of future revenues, in conformity with the prudence requirements of the Petroleum Fund Law.

Thirdly, at present there is only one operational field in the Joint Petroleum Development Area, namely the Bayu-Undan field, which is still in its initial production stage and which will generate revenues at least until 2023, with these revenues being calculated under the low production scenario. However the calculation of petroleum wealth also takes into consideration expected future revenues from petroleum resources still in the sea bed of Timor Sea.

New and potential sources have been discovered in the Joint Area and in the area close to the sea of Timor-Leste. Kitan, which was recently discovered, was declared to be commercially feasible by ENI, and should start in 2010 - this field’s revenues may soon be included in the calculation of Petroleum Wealth, thereby increasing even more the estimate balance of the Petroleum Fund. Also, in relation to the Greater Sunrise field, the Government is seriously considering the option of bringing the pipeline and the Liquefied Gas plant into Timor-Leste, and when this happens the additional revenues from the operations will flow into the Petroleum Fund.

This is a reality that should be considered when one engages in negative propaganda against the Government, trying to spread the false idea that we are compromising the resources for future generations. Luckily, as we have been blessed with all this wealth, we are being quite prudent in using our resources. As an example of this, in 2008 alone the wealth of the Fund increased by 1 billion over the estimates, and this amount has not been spent.

Fourthly, the detail of the Annual Action Plans contained in this budget shows clearly the activities sought by the Government, the consideration of the main priorities for the Country and the manner in which the 2009 Plan is drafted, including investment in the productive sectors, without neglecting essential issues in our society, such as gender equality, social inclusiveness - especially by young people - and the fight against regional asymmetries.

I would also like to stress that we have already drafted the State of the Nation Report and we have begun to draft the National Development Strategic Plan.

I am aware that we have not met the timings desired by the Illustrious Members of Parliament, but you must understand that a plan such as this, in a Country with so many priorities, cannot be improvised! This Plan must be coherent and duly considered, analysing all factors in detail, so that its implementation is a reality and not just the completion of a requirement. In other words, we do not want to come here with a “fancy document” void of content, but rather with a document that makes the difference for the Country, and this means it will have to be executable!

Lastly, I would also like to say that the additional withdrawal from the Petroleum Fund is clearly justified by the long term interests of Timor-Leste and of its citizens. We are investing in our agricultural and rural sectors, developing our human resources base, establishing operation systems that encourage the development of private sector, developing an integrated infrastructure plan (Timorese infrastructures are among the poorest in the world) that includes the supply of power throughout the entire Country in the mid term, the improvement of telecommunications, and the development of our ports, airports, roads, sewage and drinkable water distribution systems.

Without these infrastructures, any agricultural, industrial or business development policy cannot succeed. What is more, education and health cannot be provided as the People requested in the document Vision 2020 without proper infrastructural support.

Evidently, if when this Government entered into office it had already found an Infrastructure Development Plan ready to be implemented, and if the Country had already a minimum system of basic infrastructure, we would not need to be here today justifying the need to use our natural resources on this structural project for our Nation. Furthermore, everyone knows that public investment in infrastructures has shown to be, in all countries in the world, an important engine for growth and employment creation. It is an expensive investment, but one that is known to be profitable for future generations.

Sadly this was not what we found, and we do not intend on sitting with our arms crossed waiting for the infrastructures, the agricultural sector and the human capital to develop through the constant support provided by the international community or, ultimately, by some kind of miracle.

Timor-Leste is a sovereign Country that is entitled to use its own resources, provided it does so in a balanced and prudent manner. This is precisely what we are doing!

The presentation of the State General Budget covers a combined sources budget that results from the articulation with Development Partners in the obtaining of this information, and which for the first time also covers information district by district concerning the sums to be invested in each one.

At this time, I would like to highlight the fact that the Government estimates to invest, outside of Dili, around:

These are measures for combating poverty in rural areas, including greater support to agricultural initiatives through more and better infrastructures, seeds, fertilizers and equipments for enhancing productivity. This policy follows measures already implemented in 2008, such as the decentralization of services to farmers, materialized in the construction of 8 Regional Centres and in the absolute priority of the purchase of their stocks by the Government, in detriment of importing goods.

Also, at district level, we will be implementing 3 Regional Health Centres to provide decentralized education services, 5 new Professional Training and Employment Regional Offices, 8 Notary Offices to provide civil registration services, as well as new initiatives in terms of Integrated Health Services. Furthermore we will be building new Maternities, 3 Community Health Centres and 14 new Health Posts, along with lodging. These measures are associated with the establishment of Local Government, through the establishment of district-elected Municipal Assemblies.

Lastly, our integrated policy for fighting regional unbalances will continue to support over 39 Cooperatives, create 10 Rural Information Centres and build 26 mini-markets throughout the Country, as well as develop a microfinance program that will contribute with banking and credit functions outside of Dili to support growth inside and outside the agricultural sector.

Public investment in human capital is an essential condition for national development. Therefore, in additionto sector-crossing institutional capacity building actions, the 2009 budget considers the attribution of public grants of around 2 million towards activities directed specifically to young people, within the scope of the Secretary of State for Youth and Sport, as well as the attribution of Scholarships in the amount of 1 million to Timorese persons, to study in the area of natural resources.

Within the scope of the Secretary of State of Professional Training and Employment, we will be starting 4 new transfer programs in the amount of $2.55 million, throughout four years, including the Temporary Labour Program, which will employ and qualify around 6,900 young people (50% women), support the National Centre of Professional Training in Tibar and other Professional Centres, as well as train around 3,000 persons in Korean language, so that they can access to foreign labour market.

In the area of education, the implementation of the Base Law on Education, together with the construction and rehabilitation of schools and universities and with the capacity building of teachers in several areas, will contribute to create a workforce better prepared and qualified to play a relevant role in the development of the Country.

Other vital sectors for national development will be covered by training and professional capacity building programs, either directly through public investment or through international partnerships, such as tourism, trade, industry, companies, primary sector, security and justice.

In relation to the sector of justice, I would like to underline that 2009 will see the start of the capacity building for the police in terms of criminal investigation, as well as the training of Timorese staff in order to set up a Chamber of Accounts, which is a fundamental step for verifying the legality of public expenses and the judgement of State accounts, in conformity with the Constitution of the Republic.

Lastly, because we consider that investing in human capital is first and foremost investing in the people who are the starting engine of the economy, from 2009 on we will be paying special attention to civil servants, namely those who manage and administrate public investment.

This is achieved through the Civil Service Commission, which I have already mentioned today, but also through training and institutional capacity building programs, and just as important through reforms in terms of their wages, which will contribute towards greater motivation, greater commitment and greater accountability.

Civil servants who are responsible for providing public services to the entire population must therefore perform their tasks with greater efficiency and greater professionalism.

The increase in salaries and wages, which go from a total of 58.9 million in 2008 to 93.1 million in 2009, according to the implementation of new Career Regimes, is a measure that seeks to benefit these staff members according to their merits, and consequently benefit every citizen of Timor-Leste.

Still, I must underline the responsibility that is given to them. Civil servants, presently rewarded for their service to the Nation as administrative officers or managers, as security and defence officers, as holders of public offices, as health professionals, as teachers - are responsible for improving the living conditions of all Timorese. They must be aware of this responsibility and they must bring credit to their profession!

2009 will be the year of decision in relation to infrastructure projects. This will entail the drafting of a project development and implementation plan covering roads, bridges, ports, airports, dams, electricity and basic sanitation.

A stable and regular supply of electricity is vital for developing industry and improving the lives of the Timorese.

Timor-Leste will build two power plants, with staged schedules for completion. It is estimated that by late 2009 all districts will have power 24/7, and that by late 2010 this will be extended to all sub-districts.

Furthermore, ten transforming stations will be built in the Country, namely in Dili, Baucau, Liquica, Manatuto, LosPalos, Viqueque, Same, Maliana, Suai and Bobonaro. A total 630 kilometres of overhead power lines will also enable national distribution. In addition to enabling the development of many other employment-generating sectors, this project will in itself create over 20 thousand jobs already in 2009.

This electricity project will not be an isolated project, but rather part of a broader strategy to be presented during 2009 and that will include surveys and feasibility studies for the implementation of projects, along with the socialization and establishment of financial, technical and legal mechanisms, in order to start the projects considered as top priority.

Lastly, the present document also has a budget of 118.334 million for infrastructures, seeking to start the construction of roads and bridges, airport and port infrastructures, water supply projects, the already mentioned schools, health facilities, agricultural facilities, municipal facilities, warehouses and silos for food security, the acquisition of patrol boats for maritime security and the improvement of border security posts, among other projects.

This year is marked by the celebration of the 10th anniversary of the Referendum, where the Timorese have voted for National Sovereignty and Independence! In average, ten years is the time that countries with a history similar to ours take to emerge from post-conflict situations.

If we can now manage to put the Country on the right track, with national stability and unity, moving towards development, we can move away definitively from a gloomy setting of conflict and poverty.

This can only be achieved through strategic policies that conciliate short term needs with medium and long term needs. This will require work and willingness by all Timorese people.

Therefore we thank the Illustrious Members of Parliament for their constructive contributions, making this draft 2009 Budget Plan a turning point in the fight against poverty in its various aspects, as well as putting Timor-Leste on the path towards sustainable development.

I count on your dedication, cooperation and energy to meet this vital NATIONAL CHALLENGE!

14 - FRETILIN vill ha undersökning av fordonsköp och motsätter sig arvodeshöjningar för parlamentsledamöter

Dili. FRETILIN har bett Östtimors ombudsman att undersöka finansministeriets inköp av fordon för var och en av parlamentets 65 medlemmar.

Fretilins skriftliga begäran till ombudsmannen för mänskliga rättigheter och rättsväsendet, doktor Sebastiao Dias Ximenes, säger att inköpskontraktet, värt mer än 2 miljoner USD, uppenbarligen delades ut utan någon offerttävlan.

Och medan kontraktet specificerade inköp av Toyota Land Cruiser Prados, så levererades i själva verket den billigare modellen Pajero.

Fretilins gruppledare i parlamentet, Aniceto Guterres, sade idag att brevet till ombudsmannen den 9 januari innehöll kopior av ett kontrakt undertecknat av parlamentets direktör och ett brev från parlamentets vice talman, Vicente Guterres, som informerade finansminister Emilia Pires att parlamentet hade auktoriserat Dili-företaget, det Korea-ägda Midori Motors Company Ltd att köpa 65 "Toyota, type Land Cruiser Prado, LJ120 R/L GKMEE 3.0D, 4 cylinder, 5-door, Manual Transmission" till ett totalpris av 2.171.000 USD.

"Det var ett kontrakt med en leverantör utan anbudsförfarande eller någon offertkonkurrens, som vi känner till, vilket krävs enligt lag", sade Guterres. "Och varför levererades Pajeros snarare än de dyrare Prados, som vi beställde?"

"Vår misstankar ökas av det faktum att vi jagade talmannen, Fernando Araujo Lasama, i parlamentet och i media för kopior av kontrakten och upprepade gånger förvägrades dem - ett hårresande försök att hindra oss från att utöva vår konstitutionella plikt som parlamentsledamöter att följa och övervaka användningen av offentliga medel. Till slut fick vi kopior av kontrakten på annat sätt", sade Guterres.

Han sade att Fretilin offentligt motsatt sig köpet av de fullständigt underhållna fordonen för varje parlamentsledamot som ett extravagant slöseri av offentliga medel, som skulle kunna användas bättre för utvecklingsprojekt.

"Parlamentsledamöter får redan en lön på 1.200 USD per månad som innefattar reseersättningar och andra ersättningar, vilket är mycket mer än de flesta av vårt folk får."

"Under Gusmão-administrationen har löner och andra förmåner för regeringsmedlemmar ökat sex- eller sjufalt jämfört med det som betalades till den tidigare Fretilin-regeringen. Ministrar har tre bilar till sitt personliga förfogande. Den sortens extravaganser har skapat liknande förväntningar bland regeringens parlamentariska allierade."

"Nu är regeringen i färd med att sy ihop en uppgörelse , så att budgeten trasnporteras smidigt genom parlamentet utan revolt från allianspartierna. Alliansens parlamentsledamöter försöker under den pågående budgetdebatten att nästan tredubbla parlamentsledamöternas lön till så mycket som 3.300 USD per månad - omkring sju gånger parlamentsledamöternas lön under föregående mandatperiod."

"Vi är inte överens om att köpa bilarna och vi är kraftigt emot höjningarna av lönerna. Den här regeringen är sannerligen smittad av oljeförbannelsen, som vi har försökt att undvika."

Guterres vädjade till de parlamentsledamöter i den regerande alliansen, som känner obehag inför detta skriande fiske efter mer pengar och förmåner, att förena sig med Fretilinoch dess parlamentariska allierade och rösta mot ytterligare löneökningar för parlamentsledamöter.

Guterres upprepade Fretilins gemensamma löft att inte godta bilarna, som andra parlamentsledamöter redan har börjat få och använda. "Vi kommer att göra det samma med samma löner", sade han.

För information kontakta: Jose Teixeira (Fretilin), +670 728 7080, Frente Revolucionária do Timor-Leste Independente.

13 - Parlamentskommission C om budgetförslaget

Den 13 januari offentliggjorde det östtimoresiska parlamentets kommission C sin enhälliga rapport om förslaget till statsbudget som för närvarande diskuteras i parlamentet. Bland annat rekommenderar kommissionen att regeringen begränsar sitt uttag ur oljefonden till den beräknade hållbara intäkten på 407,8 miljoner USD. Regeringen har föreslagit ett uttag på 181,2 miljoner USD utöver detta, men kommissionen sade att utgifterna måste minskas.

Källa: La'o Hamutuk (The Timor-Leste Institute for Development Monitoring and Analysis)

13 - Ur East Timor Law and Justice Bulletins mediabevakning

Dilis distriktsdomstol har skjutit upp rättegången av den förre ledaren för Railos dödskommando, Vicente da Concecao, och hans anhängare, Leandro Lobato, därför att en av hans män, Mateus dos Santos, inte kom.

Parlamentskommitté B avvisar regeringens plan att köpa polisvapen - Timor Post

Parlamentskommitté B för försvar och säkerhet har avvisat ett förslag från regeringen att köpa högteknologiska ljuddämpare för den timoresiska polisen (Timorese National Police - PNTL).

Chefen för den timoresiska försvarsstyrkans marina enhet, Pedro Klamar Fuik, sade att den marina enheten ska konsolidera sin uppbyggnad och öka sin styrka att försvara och säkra landets maritima zon.

12 - Chefen för försvarsmakten undertecknar gemensamt uttalande om försvarssamarbete med indonesisk motpart

Chefen för den australiska försvarmakten, Air Chief Marshal Angus Houston, mötte sin motpart, befälhavaren för de väpnade indonesiska styrkorna, general Djoko Santoso, idag i Jakarta för att underteckna ett gemensamt uttalande om försvarssamarbete.

Uttalandet är ett resultat av den indonesiske försvarsministern Sudarsonos besök i Australien och förhanlades med försvarsminister Joel Fitzgibbon i mars 2008.

Grundat på en redan stark försvarsrelation bekräftar det gemensamma uttalandet Australiens och Indonesiens åtagande att inta en gemensam attityd till säkerhetsfrågor under Lombrok-avtalets paraply.

"Australien har åtagit sig att arbeta tillsammans med Indonesien, som en partner för att bygga en säker och fredlig region. Undertecknandet av det gemensamma uttalandet visar styrkan i relationen mellan våra två länder och visar tydligt riktningen för framtida samarbete", sade Houston.

Det gemensamma uttalandet fokuserar vårt försvarsengagemang med Indonesien på områdena anti-terrorism, marin säkerhet, underrättelseväsende, humanitärt bistånd och katastrofhjälp och fredsbevarande.

Uttalandet skissar också aktiviteter för framtida försvarsengagemang, inklusive militär utbildning och akademiska studier, studiebesök och utbyten, gemensamma övningar, havsövervakning och gemensamma havspatruller.

Kontakt: Defence Media Liaison tel 02 6265 3343 och 0408 498 664, fax 02 6265 6946.

Källa: Ministerial Support and Public Affairs, Department of Defence, Canberra, ACT

12 - Undernäring dödar timoresiska flyktingar

Kupang, Västtimor, Indonesien. Ett barn i en tidigare östtimoresisk familj, Monica Monteiro (6), dog i fredags i byn Oebelo, underdistriktet Central Kupang, distriktet Kupang, provinsen Västtimor, efter att ha lidit av undernäring i nästan tre år.

"Vi försökte att bota henne hemma i nästan tre år. Vi hade inte råd att ta henne till hälsovårdscentralen, därför att vi inte hade några pengar", sade Agustino Monteiro, Monicas far, efter begravningen i söndags.

Monica Monteiro är det sjätte barnet i tidigare östtimoresiska flyktingfamiljer som dör på grund av undernäring i byn Oebelo sedan förra året.

Agustino Monteiro är en av de tidigare östtimoresiska flyktingar, som nu lever i byn under fattiga ekonomiska villkor.

Invånarna i byn lider också av diarre på grund av dåliga sanitära förhållanden. Tre har dött och fler än 200 andra lider fortfarande av diarreutbrottet.

Monicas död är ironisk, därför att hälsovårdsministeriet, genom den lokala hälsovården, de senaste tre åren har haft ett program för att hantera undernäring.

Ministeriet har avsatt miljarder av rupier för att hantera undernäringsproblem, såsom inköp av näringsrik mat och medicinsk vård för undernäringens offer på sjukhusen.

12 - Ny ordbok engelska-tetum

Dili Institute of Technology lanserar sin ordbok engelska-tetun. Priset är 5 USD för utlänningar, 3,50 USD för timoreser.

11 - Wiranto redo att kandidera till presidentposten

Wiranto, ledaren för Folkets medvetandeparti (People's Conscience Party, Hanura), tillkännagav officiellt i söndags att han är partiets presidentkandidat, vilket inte förvånade många.

"Jag är redo att nomineras som presidentkandidat", sade Wiranto innan partiets ledare sammanträdde i Makassar i provinsen Södra Sulawesi.

Hanura, som blev det politiska verktyget för den kontroversielle tidigare generalen efter att han lämnat Golkar-partiet, föreslog Wiranto formellt under istt första nationella möte i Jakarta 2008, men sköt upp tillkännagivandet tills den allmänna valkommissionen (KPU) förklarade att partiet kunde delta i aprivalen till parlamentet.

Ordföranden för partiets ledarmöte, Dewi Yasin Limpo, som läste upp beslutet som bekräftade att Wiranto är dess presidentkandidat, uppmanade alla partimedlemmar att arbeta hårt för Wirantos seger. Wiranto kom på tredje plats i presidentvalet 2004, när han representerade Golkar.

Wiranto, som har anklagats för krigsförbrytelser i Östtimor, när han var chef för Indonesiens väpnade styrkor [Östtimorkommitténs fetstil], sade att han inte såg något skäl för att inte ta emot sitt partis nominering.

"Mötet har berett vägen för Hanura att uppnå sina aspirationer i nästa val."

Han sade också att hans beredkspa att ställa upp grundade sig på hans erfarenhet som presidentkandidat 2004. "Det här är inte ett känslomässigt beslut", sade han.

Han tror att han kommer att säkrea fler röster för Hanura grundat på de 26 miljoner röster han fick i presidentvalet 2004.

Utomstående väntar sig emellertid inte att Wiranto, utan stöd av Golkar-maskinen, kommer att klara sig bra i de kommande valen.

Wiranto sade att det nya partiet förtjänade att nominera sin egen presidentkandidat.

"Hanura har tillräcklig kapacitet i form av organisationsstruktur och legalitet för att ha en egen presidentkandidat."

Efter sitt tillkännagivande bad han alla partimedlemmar att arbeta för att uppfylla kravet på minst 20 % av platserna i representanthuset, vilket skulle tillåta partiet att ställa upp med en presidentkandidat utan att behöva skapa en koalition.

Hanura och fem andra politiska partier har lämnat in en anmälan till konstitutionsdomstolen med krav på att domstolen ska ogiltigförklara 20 %-gränsen.

Wiranto vädjade till partiets kandidater att kampanja fredligt tillsammans inför parlamentsvalen.

"Jag vill inte ha sammanstötningar mellan Hanura-kandidater", sade han med syftning konstitutionsdomstolens beslut att ersätta det tidigare systemet i vilket kandidaterna rangordnas i ett öppet majoritetsval.

"Alla kandidater har nu samma chans enligt domstolens utslag. Så vi kan glömma rangordningssystemet eftersom vi alla är Hanuras kandidater."

Wiranto sade också att mötet var en framgång eftersom det hade producerat en sjupunkts strategi för deltagande i valen.

"Det här mötet har jämnat vägen för Hanura-partiet att uppnå sina politiska aspirationer i nästa val.

10 - Regeringen överlämnar mer än 2.000 hus i NTT [Västtimor]

Kupang. Centralregeringen överlämnade i torsdags mer än 2.000 hus till tidigare flyktingar från Östtimor, valt att bosätta sig i East Nusa Tenggara [Indonesiska Västtimor].

Husen har byggst av ministeriet för sociala tjänster 2008 och överlämnades av ministeriets generalsekreterare Chazali H Situmorang till flyktingarna genom Västttimors guvernör Frans Lebu Raya i torsdags eftermiddag.

Chefen för det regionala militärkommandot Wirasakti, överste Winston Simanjuntak, sade att 30 m²-husen byggts i åtskilliga regioner, bland annat 500 hus i Kupang-regionen och 150 hus i Belu-regionen.

"Uppförandet av husen är en del av regeringens uppmärksamhet på tidigare östtimoreser som valt att bli indonesiskamedborgare", sade Situmorang.

"Den här hjälpen bevisar också att regeringen frösköser att föbättra människors välfärd och det gäller också tidigare östtimoreser."

Regeringen förväntar sig att de tidigare östtimoreserna återfår en normal levnadsstandard. För närvarande lever omkring 100.000 tidigare östtimoreser som valt att bli indonesiska medborgare i provinsen East Nusa Tenggara.

Regeringen har byggt 8.000 huse sedan 2006 och kommer att avsluta programmet i år.

09 - Östtimoresisk rebellfamilj får asyl i Australien

Canberra. Den dödade östtimoresiske rebelledarens Alfredo Reinado fru och barn har fått permanent uppehållstillstånd i Australien efter en vädjan till Rudd-regeringen om politisk asyl.

Maria Reinado flydde med sina barn till Perth 2006 efter att hennes man, en officerare i den östtimoresiska armén deserterade från sin militärförläggning och drog upp till bergen med en grupp missnöjda soldater i opposition mot den dåvarande regeringen under Mari Alkatiri och australiska fredsbevarande styrkor.

Den karismatiske soldaten dödades, när han ledde ett anfall mot den östtimoresiske presidentens José Ramos-Horta hem som en del av ett misslyckat kuppförsl i februari förra året.

President Ramos-Horta träffades av fler skott under eldstriden och fördes snabbt till Darwin för medicinsk akutbehandling.

Dagen före attacken sades Reinado ha ringt sin fru i Perth fått henne att lova att hon alltid skulle ta vara på sig själv och deras barn. Han hade tidigare hållit nära kontakt med henne.

West Australian har fått veta att fru Reinado och tre av hennes barn har fått humanitära visa medan hennes fjärde och yngsta barn troligen snart får ett visum.

Man tror att hon var rädd för att man skulle hämnas hennes mans gärningar på henne, om hon tvingades återvända till Dili.

"Fru Maria Reinados begäran om ministeriell intervention för sig och tre av sina barn har slutbehandlats", sade en talesman för immigrationsdepartmentet igår.

Reinados kom ursprungligen till WA på 1990-talet som flyktingar undan den indonesiska armén. Alfredo Reinaod arbete på ett skeppsvarv och hade rykte om sig att vara en glödande supporter av West Coast Eagles, också efter att paret återvänt till sitt hemland.

"Säg hej till West Coast från mig", sade Alfredo till en tv-reporter från sitt gömställe i bergen efter att laget vunnit 2006.

Reinados älskarinna i Östtimor, Angelita Pires, med dubbla australiska-östtimoresiska medborgarskap, har fått sitt australiska pass konfiskerat av östtimoressiska myndigheter under undersökningar huruvida hon visste att Reinado planerade attacken.

Pires, som kämpar för att kunna återvända till Australien, har hävdat att hon väntade Reinados barn vid tiden för angreppet men fick missfall på grund av den stress händelsen orsakade.

En talesman för immigrationsministeriet, Chris Evans, vägrade att bekräfta huruvida Reinado-familjen hade fått visa eller inte.

"Av integritetsskäl kommenterar ministern inte detaljer i enskilda fall", sade talesmannen.

09 - Provisoriskt utskrift från presskonferensen med generalsekreterarens biträdande särskilde representant för Östtimor

Herr Takahisa Kawakami är generalsekreterarens biträdande särskilde representant för Östtimor med ansvar för säkerhets- och juridiska frågor. Han höll en presskonferens den 8 januari 2009 i Dili. Det här är en översättning av den provisoriska utskrift UNMIT har skickat ut.

09 - Provisorisk utskrift från presskonferensen med generalsekreterarens tillförordnade särskilde representant för Östtimor

Finn Reske-Nielsen är generalsekreterarens tillförordnade särskilde representant för Östtimor. Han höll en presskonferens den 8 januari 2008 i Dili. Det här är en översättning av den provisoriska utskrift UNMIT har skickat ut.

09 - Pressmeddelande från Fretilin: Gusmãos budgetplan med ljuddämpare för Timors polis

Dili. Ett steg för att utrusta Östtimors polis med skjutvapen med ljuddämpare är ytterligare bevis för premiärminister Xanana Gusmãos avsikt att etablera en polis kapabel att företa hemliga operationer, varnade Fretilin idag.

Fretilins vice ordförande och parlamentsledamot, Arsenio Paixao Bano, sade att partiet skulle motsätta sig ett regeringsförslag att köpa ljuddämpare för polisens snabba insatsstyrka (Rapid Intervention Unit).

"Som minister för försvar och säkerhet är Gusmão chef för och direkt ansvarig för polisen."

"Han avser tydligen att ge sin polisstyrka kapabilitet att företa hemliga "tillslag" eller "mörka" operationer. Varför skulle du vilja försöka skaffa dig förmågan att skjuta människor tyst, om du inte vill att skyttarna ska identifieras?" frågade Bano.

Bano sade att den föreslagna budgeten för 2009, godkänd av Gusmãos ministerråd, innehåller en begäran om 421.000 USD för inköp av "utrustning för att upprätthålla allmän ordning" beskriven som "utrustning för särskilda operationer" så som "laserstrålkastare", utrustning för mörkerseende och "ljuddämpare" med kommentaren att "utrustningen ska användas av den snabba insatsstyrkan" (se punkt 830 Säkerhetsutrustning i avsnittet Mindre kapital av budgetförslaget för 2009 för försvars- och säkerhetsministeriet).

Bano, en ledare i Östtimors ungdomsmotstånd under den indonesiska ockupationen, sade att premiärminister Gusmão tycktes beslutn att skapa en "hemig polisstat" som den huvudsakliga myndigheten för lag och ordning, förbigående laglydnad och mänskliga rättigheter.

"I januari förra året hotade Gusmão att arrestera journalister för att de skrev mot honom och hans regering (se Gusmão threat to arrest E Timor media, The Australian, 18 januari 2008). Månaden därpå arresterade polisen, under Gusmão's ministeransvar och befäl, en högre parlamentsledamot för Fretilin utan orsak, olagligt och i strid med parlamentsledamöternas parlamentariska immunitet.

"Polisens användning av onödigt våld mot fredliga studentdemonstranter drog till sig en protest från Amnesty International den 7 juli förra året. Sedan den 28 september hotade Gusmão i tv att arrestera varje person som deltog i Fretilins planerade lagliga fredsmarsch.

"Gusmãos föreslagna vapenlag skulle ge polisbefälhavaren frihet att auktorisera civila att skaffa och bära vapen inklusive automatvapen. Denna lag förlorade två gånger i parlamentet förra året, men är fortfarande aktuell. Nu hittar vi ett budgetförslag att köpa ljuddämpare för polisvapen", sade Bano.

"Premiärministern har visat att han själv är redo att använda polisen mot var och en som lagligt är av annan mening än hans regim. Vi vet att nätverk av "särskilda agenter" eller "spioner" har placerats runt landet för att samla in "information" för Gusmãos administration och att många av dessa personer är beväpnade."

Bano sade att det föreslagna inköpet av ljuddämpare för polisvapen ska ses i sammanhang med en läckt rapport från Förenta Nationerna, som beskrev den östtimoresiska polisstyrkan (PNTL) som "dysfunktionell".

FN-rapporten sade att försök att skapa en trovärdig och enad nationell polisstyrka efter polisstyrkans och lag och ordnings sammanbrott i maj 2006 har misslyckats. "Väldiga instutitionella klyftor kvarstår, inklusive svag ledning och styrning, brist på kärnkunskap (t ex utredningar) och en nästan total frånvaro av logistik och förmåga till systemunderhåll", sade den.

Bano sade: "Det finns en massa frustration inom polisstyrkan över det sätt på vilket regeringen misshandlar och starkt politiserar polisens roll. Det finns många bra och hängivna poliser som bara vill göra sitt jobb och de klagar nästan dagligen över att de får alla möjliga sorters politiska hinder placerade i sin väg i sina försök att göra sina jobb oberoende och professionellt."

Han sade Gusmão-regeringen tryckte på FN för att överlämna hela polismakten, när FN-mandat går ut i mars i år.

"Men PNTL är inte institutionellt redo att ta fullt ansvar för polisarbetet. Den är i hög grad politiserad och regeringen har misslyckats att angripa kritiska institutionella problem så som att sätta in ett starkt och professionellt kommando obefläckat av anklagelser från krisen 2006", sade Bano.

"Just nu är det bara Östtimors armé (F-FDTL) och FN-polisen som har ett positivt inflytande för att upprätthålla lag och ordning. Vi behöver sannerligen FN-polisens närvaro för ytterligare ett eller två år."

Bano sade att Fretilin är särskilt oroat över att lokalval som ska hållas i september i år inte kommer att bli fria och rättvisa på grund av att PNTL under Gusmãos fullständiga kontroll skulle delta i och tillåta hot mot och trakasserier av oppositionspartier och deras anhängare.

"Det kan inte vara några fria och rättvisa val med PNTL under Gusmãos totala och unika, beväpnad med automatvapen och ljuddämpare. Människor talar redan om rädslan och hoten som skulle drabba valen. Jag och många av mina kollegor levde under en auktoritär polisstat under Suharto-åren och jag är rädd för vi kommer att leva under en liknande stat snart om det inte blir några framgångar i reformeringen av polisen."

För mer information kontakta Arsenio Bano (Fretilin), +670 741 9505 eller fretilin.media@gmail.com.

08 - Utländska investerare sipprar in i Östtimors nyss flygga ekonomi

Dili. Utländska investerare börjar sippra in i det fattiga Östtimor, som kämpar för att uppnå stabilitet och utveckla sin nyss flygfärdiga ekonomi sex år efter sin våldsamma frigörelse från Indonesien.

Asiens yngsta nation, som vann sin självständighet från Indonesien i maj 2002 omgivet av pessimism över sin förmåga att stå på egena ben, var tvunget att ta itu med en militär kris som utlöste våld i landet 2006 och också beskjutningen av den östtimoresiske presidenten José Ramos-Horta av rebeller i början av förra året.

Idag är landet fortfarande fjättrat av fattigdom och allvarlig arbetslöshet även om det har ett ekonomiskt försprång tack vare sin olj- och gasrikedom.

Men diplomater och ekonomianalytiker säger att säkerhetsläget har förbättrats de senaste månaderna och utländska investerare har börjat att visa intresse för landet.

Den nuvarande regeringen, som kom till makten 2007, trycker på för industrier som turism, fiske och jordbruk som skapar arbeten och främjar ekonomin medan de undviker för stort beroende av landets olje- och gasresurser.

Som ett tecken på ljusare utsikter startade det australiska flygbolaget Austasia två direktflygningar i veckan mellan landets huvudstad Dili och Singapore i augusti förra året. Det är den första linjen mellan den östtimoresiska huvudstaden och Sydostasiens rikaste ekonomi.

Även om flygbolaget väntar sig att dess flyg huvudsakligen kommer att fyllas av FN:s fredsbevarande peronal och andra hjälparbetare, starten av den nya rutten kan också stimulera ett växande intresse för affärer och turism, saäger diplomater och statstjänstemän.

Bolaget planerar att utöka flygningarna till tre i veckan från och med februari i år. Tidigare gick de enda reguljära flygningarna till Östtimor från Indonesiens semesterö Bali och Australiens Darwin.

Ett annat tecken på att det sömniga landet börjar röra på sig är att en singaporesisk affärsman i Malaysien planerar att bygga den första lyxuösa semesteranläggningen i Östtimor, något som skulle kunna få fart på landets turistdröm.

Affärsmannen, Edward Ong, sade till Kyodo News att han kommer att investera omkring 250 miljoner USD för att bygga anläggningen i Dili. Ett första avtal för projektet undertecknades nyligen av Ong och representanter för Östtimors regering.

Anläggningen, som beräknas bli klar 2012, kommer att omfatta ett femstjärnigt hotell med omkring 350 rum, en 27-håls golfbana mellan sjöar och kontorskomplex.

Ong sade att anläggningen till att börja med kommer att vända sig till affärsresenärer men att han också ser en stor potential för turism i det långa loppet.

"Vi känner att det finns en stor potential, men det kan ta längre än vi tror. Det är en jungfrulig plats som människor inte har utforskat än", sade Ong.

Regeringen planerar att dra fördel av landets orörda korallrev, djupa hav och oländiga terräng för att marknadsföra landet som en av världens bästa platser för sportdykning, snorkling, val- och delfinsafaris, vandring och bergsklättring.

Fastlandskinesiska entreprenörer har översvämmat Östtimor, de driver många småföretag så som affärer, stormarknader, byggnads företag, restauranger och små hotell. De flesta intervjuade sade att de vill undkomma den häftiga konkurrensen och de stigande kostanderna för att göra affärer hemma.

Den kinesiska regeringen, ett av de första länderna som upprättade diplomatiska förbindelser med Östtimor efter att det blev självständigt, spelar tydligt en stor roll för att hjälpa till med att återuppbygga landets infrastruktur.

Det bygger viktiga regeringsbyggnader i huvudstaden så som presidentens kontor, som väntas bli klart i början av nästa år, utrikesministeriets och försvarsministeriets kontor, sade Kinas sändebud i Östtimor, Su Jian, i en intervju i den kinesiska ambassaden i Dili.

Några kinesiska affärsmän planerar nu större projekt som större stormarknader och hotell sade han.

Andra affärsmän från Kina, Singapore, Hong Kong och Macao har också besökt Östtimor de senaste två åren för att söka affärsmöjligheter sade han. Ett Macaobolagplanerar att bygga Östtimors första fabrik för att tillverka elektrisk materiel, vilket kommer att skapa omkring 5.000 arbetestillfällen sade han.

"Det här är en ny marknad, så konkurrensen är inte så häftig som i andra länder och kostnden för arbetskraften är mycket låg. Den här regeringen är mycket vänlig mot utländska investerare", sade han. Men det finns fortfarande infrastrukturrelaterade hinder som dåliga vägar, teleförbindelser, vatten- och kraftförsörjning och arbetarna saknar färdighet, tillade han.

Den singaporesiske affärsmannen Bill Tan på Timor Global sade nyligen till Kyodo News att han ser en stor potential i återupplivandet av landets kaffeinustri, som försummades under den indonesiska regimen, till dess höjdpunkt som en av världens bästa. Tan har handlat med östtimoresiskt kaffe i många år, exporterat orostat kaffe engros till Europa och Tyskland. Hans bolag startade nyligen en plantage.

Trots att landet är fullt av oljepengar - 200 miljoner USD i intäkter varje år, vilket i detta läge är mer pengar än landet kan ge ut - är regeringen angelägen att säkra att landet diversifierar sin ekonomi.

"Vi försöker få folk att se på oljan som någonting tillfälligt ... det kräver att regeringen investerar på andra områden än olja. Om vi blir psykologiskt beroenden, det är faran", sade statssekreteraren för naturresurser, Alfredo Pires i en intervju.

För närvarande är det mesta av oljepengarna investerade i amerikanska statsobligationer sade han.

Regeringen investerar i utbildning av sina ungdomar. Förra året skickade den omkring 175 studenter utomlands för utbildning i geologi, gruvdrift och teknik, och till 2012 hoppas regeringen ha skickat omkring 10.000 av sina ungdomar utomlands för studier.

Fiskeindustrin är ett annat område som regeringen försöker att utveckla. Den beställde nyligen två patrullbåtar för omkring 27 miljoner USD för att skydda sina vatten mot illegalt fiske av utländska båtar.

I oljesektorn förhandlar regeringen nu häftigt med ett större olje- och gasbolag om att flytande naturgas från Greater Sunrise-fältet ska ledas till Östtimor i stället för Darwin, så att en processanläggning kan byggas på landets sydkust. Det skulle skapa jobb, som gynnar landets ekonomi.

Regeringen skrev också nyligen på ett kontrakt med ett kinesiskt bolag för att bygga en stor kraftstation, som ska förse hela landet med el före årets slut.

07 - Östtimorfilm på TV8

23:10 visade TV8 en film från 2003, som de kallade Krokodilberättelsen: Rättvisning och försoning i Östtimor, som handlade om arbetet i kommissionen för mottagning, sanning och försoning med många gripande vittnesmål från den pro-indonesiska milisens härjningar 1999.

Är Du intresserad av att se filmen, så kontakta info@osttimorkommitten.se. Den är, inklusive reklamavbrott, drygt 60 minuter lång.

06 - Dödad östtomoresisk rebelledares älskarinna "lämnad i mörker"

Darwin. Angelita Pires, den tidigare älskarinnan till den dödade östtimoresiske rebelledaren Alfredo Reinado, säger att myndigheterna i Dili berövar henne hennes frihet, därför att hennes fall är för politiskt.

"Jag har hört att de inte vet politiskt vad de ska göra med mig - det finns nu ett stort stöd för mig bland gräsrötterna därför att människorna börjar förstå sanningen och ställer frågor", sade Pires till The Age.

Pires, 38, sade att hon är trött på hållas i kommunarrest [Min tolkning av det i orginalet använda limbo. Tommy Pollák], utan möjlighet att lämna Östtimor, 11 månader efter attackerna i vilka president José Ramos-Horta blev allvarligt sårad och Reinado skjuten till döds.

"Allt jag vill är att åka", sade Pires i telefon från Dili, där en domstol har konfiskerat hennes australiska pass i avvaktan på en undersökning huruvida hon spelade en roll i händelserna som ledde till attackerna.

Ramos-Horta sade i sitt nyårstal till den diplomatiska kåren att motivet för Reinado att leda en grupp beväpnade män till hans hus fortfarande var okänt för honom. "Rätttegången mot de i attacken den 11 februari mot mig och premiärministern direkt eller indirekt inblandade kommer kanske att avslöja fler fakta", sade han.

I sina första offentliga kommentarer efter att ha blivit skjuten sade Ramos-Horta att Pires var en av åtskilliga människor som hade "manipulerat och påverkat" Reinado före attackerna.

I sitt nyårstal sade Ramos-Horta att vid den tidpunkten fruktade man att landet skulle glida in i ett inbördeskrig.

Men han sade: "Att jag var nära döden, liksom att Mahatma Gandhi var nära döden när han hungerstrejkade länge, höll folket tillbaka från randen av en större konflikt.."

Pires sade att hon hade blivit varnad av "högt uppsatta personer" att sluta tala med journalister om sin börda. En ansökan hon gjort till en domstol i Dili för att kunna resa till Darwin för 10 dagar för att besöka sin familj till jul - och av medicinska skäl efter att ha förlorat en baby som hon hade avlat med Reinado avslogs.

"Jag har kommit till ett läge i mitt liv där jag är trött på att vara låst - finns det något att åtala mig för?" sade hon.

Pires sade att tills Ramos-Horta ber om ursäkt och "säger att vad han sagt om mig är fullständigt fel kommer jag inte att känna mig säker i Dili".

Hon lever i ett skjul i en förort till Dili utan tillgång till sina bankkonton, som myndigheterna har frusit.

I Australien har Pires bror, Antonio, och mor, Maria Francisca Pires, sagt till Australiens utrikesminister Stephen Smith att hon inte fått ett lämplig ombud i Östtimor.

"Ni och DFAT (Department of Foreign Affairs and Trade) har gjort det klart för oss att vi, som invandrade australier, inte ges samma rättigheter som födda australier", sade de i ett brev daterat den 25 december.

06 - UNDP:s rättssystem förlängt med fem år

Dili. Som en fortsättning och utvidgning av sitt stöd till laglydigheten i Östtimor undertecknade Förenta Nationernas utvecklingsprogram (United Nations Development Programme, UNDP) och medlemmarna i samordningsrådet (Council of Coordination, CoC) den 22 december 2008 det reviderade projektdokumentet Enhancing the Democratic Rule of Law through Strengthening the Justice System in Timor-Leste under en cermoni i den nye riksåklagarens kontor i Suai. CoC består av den tillförordnade presidenten för appellationsdomstolen, Dr Natérica Gusmão, riksåklagaren, Dr Longuinhos Monteiro, och justitieministern, Dr Lúcia Lobato.

I sina kommentarer vid underskriftscermonin noterade justitieministern att "vi förväntar oss att detta nya reviderade program kommer att fortsätta stödja stärkandet av ministeriet genom kontinuerlig utbildning vid Legal Training Center, fortsätta att förbättra människors tillgång till rättsväsendet genom kontoret för offentliga försvarare och fortsätta att arbeta för att kriminalvården ska uppfylla internationella krav".

Det här projektdokumentet är resultatet av en andra revision av rättsväsendeprogrammet och ersätter projektdokumentet Enhancing the Justice System to Guarantee the Democratic Rule of Law: Strengthening the Justice System in Timor-Leste undertecknat av CoC och UNDP i december 2005.

Det är ett femårsprojekt projekt och en arbetsplan kommer utarbetas för varje projektår genom grundliga konsultationer av nyckelpartner och kommer att godkännas av samordningsrådet före verkställandet.

"Vi förväntar oss att genom stödet från UNDP:s rättssystemprogram åklagarväsendet kommer att vara i stånd att stärka samarbetet mellan polisen och åklagarna för att säkra effektiva förundersökningar och undvika att öka eftersläpningen av fall", sade Longuinhos Monteiro, republikens riksåklagare.

Revideringen av programmet grundar sig på de fakta och rekommendationer som revideringsgruppen lade fram för CoC och utvecklingspartnerna. CoC gav UNDP mandat med betydande ändringar av uppbyggnaden av programmets styrning och enheter och som en följd utvidgning av projectets mål.

"Det reviderade UNDP-programmet kommer att utöka aktiviteterna för att öka kapaciteten som ett sätt att öka antalet migstrater och offentliga försvarare och säkra deras närvaro i alla fyra domstolsdistrikt under de kommande åren", konstaterade Natércia Gusmão, tillförordnad president i appellationsdomstolen.

En ny viktig del i det reviderade programmet kommer upprättandet av en nationell timoresisk chef (Chief Executive Officer) att vara. Chefen kommer att bistås av en specialist från UNDP:s rättssystemprogram. Chefen kommer att vara ansvarig för den övergripande ledningen och genomförandet av rättsväsendeprogrammet för att hjälpa de rättsvårdande instutitionerna att upprätthålla rättigheterna enligt RDTL.s konstitution och befästa laglydigheten.

"Den här nya fasen i rättssystemprogrammet kommer att vara viktig för att förstärka de nuvarande åtgärderna enligt föregående programfas och samtidigt omfatta nyckelrekommendationer för att reformera dess uppbyggnad för att ytterligare stärka dess effektivitet", sade UNDP:s platsrepresentan Finn Reske-Nielsen.

UNDP:s rättssystemprogram i Östtimor bekostas för närvarande av regeringarna i Australien, Brasilien, Irland, Norge, Portugal, Spanien, Sverige [I fetstil av mig. Tommy Pollák/Östtimorkommittén], Förenta Nationernas höge kommissarie för mänskliga rättigheter (Office of the High Commissioner for Human Rights, OHCHR) och UNDP.

03 - President JRH:s tankar om regerandet

President José Ramos-Horta tankar om den fjärde konstitutionella regeringens regerande 2008

Republiken Östtimors president välkomnade framgångarna för de mått och steg som vidtagits av regeringen under föregående år: Östtimors regering lyckades på bara ett och ett halvt år att lösa problemen med internflyktingarna (IDP), petitionärerna och med tilldelningen av pensioner för tidigare kämpar för nationell frigörelse, de gamla och andra svaga delar av befolkningen.

Ramos-Horta gjorde sin utvärdering av regeringens handlande 2008 vid ett möte arrangerat av regeringen i Farol den 18 december (2008) enligt referat i tidningarna Timor Post (2008-12-20), STL och Official Gazette (2008-12-22).

José Ramos-Horta pekade på att "Xananas regering löste problem ärvda från den tidigare regeringen, såsom frågan om petitionärerna och internflyktingarna".

Enligt hans mening "tar dessa problem åratal eller kanske till och med årtionden att lösa i vissa länder". President José Ramos-Horta, som tidigare haft rollerna som utrikesminister i den första och andra regeringen, hävdade att "framgången för den IV konstitutionella regeringen beror på premiärminister Kay Rala Xanana Gusmãos ledarskap".

Markerat den nuvarande premiärministerns meriter som har uppnått konsolideringen av de två statliga instutitionerna F-FDTL och PNTL, demonstrerad genom den gemensamma operationen "Halibur" som följde på attackerna den 11 februari (2008).

Inför den IV konstitutionella regeringen och dess följe ledda av premiärminister Kay Rala Xanana Gusmão och i sällskap med ställföreträdande premiärminister Jose Luis Guterres och andra regeringsmedlemmar mindes José Ramos-Horta sina besök till det inre av landet och möten med ett folk med förtroende för statens instutitioner, ett folk som lever i en atmosfär av förtroende. I korthet, folkets förtroende för statliga instutitioner har återvunnits och omvänt. "Det har inte hänt av en tillfällighet" och "avspeglar den här regeringens framgångsrika reformer", upprepade han.

Som ett resultat från möten med befolkningen i det inre av Östtimor noterade presidenten med tillfredsställelse en känsla av allmänt välbefinnande för regeringens genomförda politik och av denna vill vi i detta sammanhang lyfta fram jordbruket och socialpolitiken.

I sammanhanget nationell stabilitet betonade han betydelsen av och bidragen från de två statliga instutitionerna F-FDTL och PNTL och ungdomen.

Källa: ELJB ur Timor Post (20/12), Suara Timor Lorosae och Diaro Nacional (22/12)

Östtimor Nyheter

2009

December

30 - Familjen kräver utredning av polisens dödsskott

30 - FN hjälper till med att utreda dödsskjutning

30 - Varför inte bara pengar kan lösa Östtimors problem

30 - Östtimor ser fram mot 2010

24 - Malaysia beordras kompensera felaktigt anhållna aktivister

23 - Tvångsarbetsstäddag

21 - Sex skadade när tidigare östtimorflyktingar bråkar med bosatta i Kupang

20 - Finansministeriets budgetrapport för kvartal 3

18 - CAVR/CTF:s uppföljninginstitution: Lägesrapport (om parlamentsbehandlingen)

18 - Östimor övertar ytterligare säkerhetsansvar från FN och Spanien finansierar jordbruksprojekt

17 - Bloggen The Dili Insider stängs.

16 - Dragkamp om naturgasanläggning

15 - 50.000 nya mobilabonnenter för Timor Telecom på en månad

10 - Minskning av australiska styrkor i Östtimor

09 - Presidentens avskedstal till generalsekreterarens särskilde representant Atul Khare: Lugn efter stormen

09 - Lasamas tal på antikorruptionsdagen

07 - Officiell overksamhet framtida risk för viktig radiolänk

04 - Timoreser vid Köpenhamnsmötet

03 - Återlämning av ansvaret till Östtimors polis

02 - En ny budget för Östtimor. Men frågor ...

November

25 - Tala om det för piloten - ur bloggen Return to Rai Ketak

24 - Vägprojekt ska öka tillväxten och minska fattigdomen

24 - 10 år av UNPOL i Östtimor - ett misslyckande

23 - Kinesiska basplaner för Östtimor orsakar huvudbry

18 - På väg mot framtida välstånd

18 - UNMIT:s veckomagasin på nätet

18 - Om arbetet med statsbudgeten för 2010

16 - Ris- och majspriserna har höjts väsentligt

14 - Oberoende medias roll i kampen mot korruption

11 - Kris för elkraftsutbyggnaden

11 - Video - rebellrättegång [om attentatet mot presidenten] fängslar Östtimor

10 - Regeringen kommer att överskrida ESI 2009

08 - Video - Offer för våld i Östtimor nekas rättvisa

05 - Generalsekreterarens talesperson om överföringen av Bere

05 - Utbetalningar av fas II Återhämtningspaket börjar

04 - Någon är inte helt trogen sanningen (Om Bere-fallet)

04 - La'o Hamutuks kommentarer till förslaget för Östtimors budget 2010

Introduction

Risking or experiencing the Resource Curse

The budget should serve the people, not the state

Using the Petroleum Fund sustainably

Now is not the time to borrow

Timor-Leste’s 12.8% non-oil GDP growth last year is a distraction

Actual domestic revenues are half as much as the budget claims

Cancelling the heavy oil power plant

Shedding light on Electricity of Timor-Leste (EDTL)

The Pakote Referendum is a bad precedent

Legal and institutional issues in the petroleum sector

Conclusion

03 - Östtimors finanser oroar

03 - Maternus Bere tillbaka i Indonesien

03 - Australiens ambassad svarar på indonesiska oljeläcksklagomål

01 - Palmindex

Oktober

30 - Oljeläckaget i Timorsjön fortsätter

30 - Misstänkt för Östtimormassaker tillbaka i Indonesien för behandling av opublicerade hälsoproblem

30 - Oberoende grundlig utvärdering av behoven inom rättsväsendet

30 - Östtimors regering och UNICEF pekar ut fem distrikt som prioriterade

30 - Hundratals anmälda till internationell sportfisketävling

29 - Östtimoresiska myndigheter utvärderar projekt av portugisisk grupp att öppna bank

29 - Östtimors regering godkänner portugisiskt fastighetsprojekt i Dili

28 - Folkomröstningspaket för att återuppbygga Östtimors jordbruksområden

28 - Östtimors budget för 2010 prioriterar infrastruktur

27 - Presidenten lovordar Fernado Fereira

25 - Utrikesministeriet bloggar på http://mnerdtimorleste.blogspot.com/

23 - Atul Khares tal i säkerhetsrådet den 23 oktober 2009

23 - Säkerhetsrådets debatt om Östtimor

22 - Samtal med president José Ramos-Horta

20 - Öppet brev om rättvisa till FN:s säkerhetsråd

20 - Horta: Östtimor skickar tillbaka Maternus Bere och Lucia: Timoreser borde inte motsätta sig det

20 - Brev till FN:s säkerhetsråd om rättvisa

19 - Världslivsmedelsprogrammet tackar för stöd från Spanien och Brasilien till skolbarn

17 - Tvivel klibbar på Dili-affär

17 - President Ramos-Horta rensar stånd, tar människornas försörjning

16 - Förslaget till ny statsbudget på nätet

15 - Proffsteam om Tour de Timor

Östtimor
Nyheter