Årsmötesuttalande
2001

• Första sidan
  
• Övrigt
  • Uttalande ... 2001
    
  • Uttalande ... 2000
    
  • Uttalande ... 1999
    
  • Uttalande ... 1998
    
  • Flerpartimotion 1997/1998
    
  • Riksdagsledamot i Östtimor
    
  • IFET
    
  • Om hälsovården
    
  • Satellitbild
    
  • Australiens nya Östtimorpolitik
  
  
  • Om politiska fångar
  
  
  • East Timor Observatory

Uttalande av Östtimorkommitténs årsmöte

Den 18 mars höll Östtimorkommittén årsmöte i Solidaritetsrörelsens Hus i Stockholm. Deltagarna ställde sig bakom följande uttalande.

Folkomröstningen den 30 augusti 1999, i vilken 78.5% av väljarna röstade för självständighet, innebar i praktiken slutet på den indonesiska ockupationen. Östtimor står nu inför de svåra uppgifterna att komma över arvet av en ockupation som krävde 200.000 människoliv, d.v.s. 1/3 av den ursprungliga befolkningen, och att bygga upp ett nytt samhälle. Utgångsläget är dåligt - i våldsvågen efter folkomröstningen förstördes det mesta av infrastrukturen, husen och byggnaderna. 250.000-300.000 människor fördrevs eller flydde till Västtimor, där 50.000-100.000 människor ännu hålls kvar som en "gisslan".

Med denna bakgrund är det ytterst viktigt att arbeta för att sanningen bakom våldsvågen skall komma fram, att flyktingarna skall få återvända och att stöd skall ges till uppbyggnadsarbetet. Både den internationella och den indonesiska kommission som upprättades för att utreda övergreppen 1999 har lagt fram ett omfattande bevismaterial om våldet. I höstas utpekade den indonesiska kommissionen 23 personer, varav flera högt uppsatta indonesiska officerare, som ansvariga för våldet, men ingen har ännu ställts inför rätta. Hittills har endast en östtimoresisk milisman dömts till fängelse för mord på en självständighetsanhängare. Ett hoppfullt tecken är att elva personer har åtalats för brott mot mänskligheten. Vidare ä den mest ökände milisledaren Eurico Guterres sedan i höstas frihetsberövad.

Ändå är det p.g.a. brister i lagstiftningen och ett korrupt rättsväsende men främst till följd av bristande politisk vilja osannolikt att en inhemsk domstol kommer att upprättas. Om inte rättvisa skipas genom att de ansvariga för våldet ställs inför rätta och döms, kan en försoning mellan Indonesien och Östtimor ej ske. En internationell domstol blir i så fall den enda möjligheten.

Mer än hälften av de närmare 300.000 östtimoresiska flyktingar, som fanns i Västtimor 1999, har nu återvänt. Att över 10% av Östtimors befolkning befinner sig i påtvingad exil är ett allvarligt hot mot den nya staten. Flyktinglägren i Västtimor utgör nämligen baser för de pro-indonesiska milisgrupperna som härjade i Östtimor 1999. Milisgrupperna förhindrar flyktingarna att återvända, inte minst genom desinformation. De gör även periodvisa attacker mot Östtimor, i vilka bl.a. två FN-soldater dödats. Utan en lösning av flyktingfrågan kan inte fred säkerställas i Östtimor till nackdel för uppbyggnadsarbetet.

Östtimor står sedan hösten 1999 under FN-förvaltning. Landet kan komma att utropas som 2000-talets första nya självständiga stat redan i slutet av 2001 eller i början av 2002. Ett viktigt steg blir valet till en konstituerande församling som hålls den 30 augusti. Östtimor behöver nu omvärldens stöd för att skapa politiska institutioner och utveckla ekonomin.

Mycket återstår att bygga upp efter förödelsen. Det gäller att utveckla en diversifierad ekonomi där jordbruk, fiske, turism samt olja och naturgas utgör en god utvecklingspotential. Biståndet måste ges på Östtimors egna villkor och inriktas på att skapa förutsättningar för en självgenererande utveckling.

Med detta som bakgrund uppmanar årsmötet den svenska regeringen:

• att verka för att sanningen om våldet 1999 kommer fram och att de ansvariga ställs till svars i en internationellt erkänd opartisk domstol
• att verka för att flyktingarna i Västtimor skall få återvända omedelbart
• att aktivt stödja upprättandet av ett fritt Östtimor.