Östtimorkommittén Hälsovård 1998-05-24

Misslyckad hälsovård

Östtimor har en av världens högsta siffror för tuberkulos. Många människor dör av malaria, undernäring är utbredd. Diarréer, infektioner och tarmparasiter förorsakar stort lidande. En grupp medicinstuderande från Glasgows universitet i Skottland mötte patienter, läkare och hälsovårdsarbetare. De såg hur den indonesiska regeringens hälsoprogram misslyckas och bevittnade enskildas ansträngningar för att förbättra förhållandena. Rachel Foster, en av studenterna, rapporterar.

Det faktum att människorna i Östtimor reser mycket långt för att få vård vid de katolska klinikerna hellre än att gå till "puskesmas" (regeringens kliniker) i sina byar illustrerar det utbredda miss troendet gentemot regeringens hälsovård. Detta kan vara följden av påtvingade fall av födelsekontroll och andra brott mot de mänskliga rättigheterna, även om vi inte såg några uppenbara fall av sådana extrema missförhållanden.

Rädsla

Men, vi såg att bristfällig förklaring av/information om behandlingar, särskilt familjeplaneringsprogram, underminerar förtroende och föder rädsla, särskilt bland kvinnorna i Östtimor. Denna brist på förtroende skapar en ond cirkel. "Puskesmas" lider ofta brist på medicin, eller delar ut medicin som inte ger effekt, såsom antibiotikakurer som är för korta eller medicin som har blivit för gammal. Folk går till regeringens hälsostationer endast som en sista utväg. Patienter dör ofta på "puskesmas" eller sjukhus.

Engagemang och resurser

De flesta läkare som arbetar på "puskesmas" är icke-timoreser, som gör tre års praktik efter sin läkarexamen. De har inga erfarenheter, begränsade resurser och lite kunskap om det lokala språket oc h kulturen, men de ansvarar helt ensamma för klinikerna. Trots denna icke avundsvärda position visar en del indonesiska läkare en provocerande brist på engagemang. T ex så var det endast tack vare en granne och en läkare på besök som en kvinnas liv gick att rädda. Hon hade efter en förlossning i hemmet förlorat mycket blod men nekats behandling på sjukhuset i Dili.

Tills nyligen fanns det inga timoresiska läkare i Östtimor, men nu finns det fjorton som tjänstgör och snart utexamineras ytterligare fem från högskolan. De möts med förtroende och uppskattning, även när de arbetar inom regeringens hälsovård. Stipendier som gör det möjligt att utbilda fler timoresiska läkare skulle förbättra läget betydligt.

Trots att de ser imponerande ut, saknar många "puskesmas" mänskliga och materiella resurser. Det tycks dock inte bero på för små anslag. Det verkar som om pengar försvinner på alla nivåer, medan de katolska klinikerna, som får sin medicin från donatorer utifrån, är bättre försedda och hjälper "puskesmas" ibland med material. Å andra sida, lånade två katolska kliniker vi besökte, personal från "puskesmas". En hade inga egna utbildade sjuksköterskor, men patienterna var nöjda med att bli behandlade av "puskesmas"-personal på den katolska kliniken.

"Puskesmas" har uppdrag att genomföra särskilda program såsom familjeplaneringsprogram, vaccination av barn. De koncentrerar sig konsekvent på dessa uppgifter istället för att ge behandling mot malaria, infektioner eller hjärtattacker.

Traditionell tro

Det finns lite undervisning i hälsofrågor, frånsett stora reklamkampanjer för vaccination och födelsekontroll. Så folk låter ibland bli att söka hjälp för vissa sjukdomar då deras tro säger dem att vissa sjukdomar måste leda till döden. Befolkningen skulle kunna få undervisning på sitt eget språk i hälsofrågor och få kunskaper om moderna och traditionella botemedel. Särskilt att undervisa kvinnor i hälsofrågor har visat sig vara en nyckel till förbättrad hälsa i ett samhälle.

En katolsk klinik använde sig av "motivatorer" (timoresiska kvinnor som arbetar som hälsoombud) för att försöka att nå ut med sina begränsade resurser till de som mest behövde dem. Kvinnorna fick ansvar för ungefär 20 familjer i ett samhälle. Det fick inte lämna ut medicin – detta hade väckt militärens oönskade intresse som hade misstänkt att de arbetar för Fretilin – men de kunde upptäcka undernärda barn eller infektioner och göra kliniken uppmärksam på detta. Dessa kvinnor kunde också ge effektiv undervisning i hälsofrågor.

Tack vara det förtroende som den katolska kyrkan röner kan de tillgodose en del av befolkningens sociala och medicinska behov. Men brist på organisation och ett motstånd mot förändring hindrar den från att göra mer. Det har funnits besökande specialistteam som har försökt att ta hand om kirurgiska fall som fallit utanför hälsovårdssystemet. Men, till sist, Östtimors hälsovård kommer endast att förbättras när den politiska situationen förändras.

Medicinstuderande från universitetet i Glasgow besökte Östtimor i augusti 1997. De besökte en "puskesmas", ett regeringssjukhus och en katolsk klinik i huvudstaden Dili. De reste till byar på landsbygden, där de fick träffa inhemska och indonesiska läkare.

Översättning av en artikel i Timor Link, nr 42, februari 1998.