| Östtimor
| Östtimorkommittén
Tegnénerlunden 12, 3 tr c/o Jonsson 113 59 STOCKHOLM Tel. 08-33 62 47 Postgiro 1 81 92-5 E-post tpollak@algonet.se Till hemsidan |
Enligt Indonesiens utrikesminister är svenska utredare på väg till Indonesien för att syna terroranklagelser mot gerillaledare bosatta i Sverige.
Men chefsåklagare Tomas Lindstrand tonar ned saken.
- Det hänger på om min genomgång av materialet gör att jag inleder förundersökning. Men vad det här leder till vet jag inte ännu, säger Lindstrand.
Beslut om huruvida en förundersökning ska inledas kan fattas först under förvåren.
Källa: DN/TT
En femmanadelegation från Indonesiens polis och utrikesdepartement kommer på onsdag att åka till Sverige för att lämna över fler handlingar som sägs knyta separatistledare från den oroliga Aceh-provinsen till brott och terrordåd.
Enligt polisgeneralen Ariyanto Sutadi kommer delegationen att stanna i Sverige i fyra-fem dagar.
En tidigare delegation besökte Sverige i somras med krav på åtgärder mot Hassan di Tiro, ledare för GAM (Rörelsen för ett fritt Aceh), som sedan 1979 är bosatt i Sverige och numer är svensk medborgare. Indonesien anser sig ha bevis för att Hassan och andra Aceh-svenskar är knutna till terrorattacker i Aceh och andra delar av Indonesien.
Källa: DN/TT-AFP
Ett av världens mest folkrika länder, den största muslimska nationen, där 300 språk talas på mer än 17 000 öar. Kan det förbli en nation?
Så lyder rubriken på en helsida i Dagens Nyheters kulturdel idag den 4 december. Artikeln, som är skriven av Carl Rudbeck, recenserar två böcker:
Moris Foun, en liten kvinnogrupp i Östtimors Baucaudistrikt, har öppnat fönstren för ekonomiska aktiviteter med inkomster mellan 18 och 35 amerikanska dollar varje månad för varje medlem enligt CIIR:s folk i Östtimor.
Genom aktiv medverkan i HAFOTI, en paraplyorganisation, som CIIR har hjälpt till att skapa, har gruppen kunnat få fram pengar för individuella projekt och grupprojekt genom ett mikrokredit-upplägg.
Projekten omfattar sömnad, bakning, grönsaksförsäljning, rishandel, svinuppfödning och snickeri.
Moris Foun har också börjat ett restaurangprojekt med ett CIIR-bidrag på 3.000 USD. Restaurangens intäkter har gett byborna en genomsnittlig månadsinkomst på omkring 250 USD av vilket en de använder en del att betala de som hjälper till i restaurangen. De oanvända pengarna sparas i en Moris Foun-fond.
Liknande aktiviteter av andra kvinnogrupper förekommer i olika distrikt i Östtimor inklusive Ossurua, Oecussi och Laulara.
HAFOTI bedriver kreditverksamhet inom ramen för Världsbankens byutvecklingsprojekt i Östtimor. Förra året höll HAFOTI ett möte som betonade grupputbildning och utveckling innan några pengar ställs till förfogande.
Sedan dess har CIIR arbetat tillsammans med HAFOTI för att uppmuntra små grupper att komma med i HAFOTI och delta i utbildning i praktiska ting som förhandling, upprättande av projektbidragsansökningar, hantering av lån och grundläggande bokföringskunskap.
Efter utbildningen tillhandahålls lån på 150 eller 500 USD beroende på gruppens storlek. Återbetalningen ska göras inom 6 till 8 månader med 5 % ränta vid försening.
Hafoti har rapporterat att 100 % återbetalas.
Källa: CIIR
Östtimor introducerade idag egna mynt i förhoppning att detta ska stimulera den ekonomiska utvecklingen och skapa en symbol för landet efter dess svårvunna självständighet från Indonesien för två år sedan.
Silver- och guldmynten - kallade centavos - avbildar landets huvudsakliga exportvaror, som fisk, ris och kaffe. De finns i valörerna 1, 5, 10, 25 och 50 och väntas ersätta de amerikanska mynten, som nu används på den halva ön.
Det finns emellertid inga planer på att ersätta amerikanska sedlar med timoresiska.
"Huvudskälet är att underlätta för befolkningen att göra affärer" med den nya valutan, sade Abrao de Vasconselos från Östtimors Bank- och betalningsmyndighet.
"Amerikanska mynt har inga siffror, så det är svårt för timoreser, särskilt på landsbygden, att förstå dem."
Vasconselos sade att den nya valutan kommer att hjälpa regeringen att skära ner kostnaderna och avhjälpa en kronisk brist på amerikanska mynt på landsbygden. Den kan dock inte användas utanför landet.
Östtimor blev officiellt självständigt i maj 2002 efter mer än 20 år av brutalt indonesiskt styre.
Östtimor röstade för att bryta sig loss från Jakarta i en av FN organiserad folkomröstning 1999, vilket utlöste anfall av pro-indonesisk milis, som dödade nästan 1500 människor och förstörde det mesta av Östtimors infrastruktur innan FN-trupper återställde ordningen.
För många var valutans skapande ytterligare ett litet tecken på framsteg för det fattiga landet, som framgångsrikt ställt många pro-indonesiska milismän inför rätta anklagade för våldet, skapat en armé och polis samt åter öppnat Östtimors nationella universitet.
"Som östtimoresisk medborgare är jag lycklig över att vi idag började använda vår egen valuta", sade Gomes, en 34 år gammal statstjänsteman, som bara har ett namn. "Nu har vi en identitet."
Källa: Korrespondent i Dili/The Australian
Indonesien. Indonesiens regering väntas i dag torsdag förlänga den militära offensiven i utbrytarregionen Aceh på Sumatra. Kampanjen inleddes i maj och utlovades vara klar inom ett halvår.
Nu är militärens och polisens chefer i den oroliga provinsen mycket försiktiga med att sia om när undantagstillståndet till slut kan hävas De hävdar att insatsen har haft god effekt för invånarna och att "vardagen blivit mycket säkrare för gemene man".
Källa: DN/TT, Banda Aceh
Indonesien. Nio gerillamedlemmar i den separatistiska rörelsen för ett fritt Aceh, GAM, har under de senaste dagarna dödats av indonesiska trupper, uppgav en indonesisk militärtalesman på torsdagen.
Strider mellan rebeller och regeringstrupper inträffade i distrikten Aceh Tamiang, Bireuen, Aceh Besar och Pidie.
Den indonesiska militären säger sig ha dödat fler än 900 rebeller sedan regeringen införde undantagstillstånd i Aceh den 19 maj och sände cirka 40 000 soldater och poliser till den oroliga regionen på nordvästra delen av ön Sumatra
Källa: DN/TT-AFP, Banda Aceh
President Xanana Gusmão sade att han skulle bära sin militäruniform igen om CPD-RDTL och andra isolerade grupper vill slåss igen efter att UNMISET och PKF lämnat Östtimor 2004. Artikeln säger att under hans 3-dagarsbesök i underdistrikten Turiscai och Remexio samhällena i dessa distrikt klagade över hoten från CPD-RDTL och andra isolerade grupper. Artikeln säger att dessa organiserade grupper har hotat samhället om det inte lyder. De sade att de skulle döda bybor efter att PKF och FN:s utsända dragit sig tillbaka. President Xanana sade att som RDTL:s president är det hans skyldighet att ägna sig åt alla delar av samhället, så som det krävs enligt konstitutionen.
Källa: STL citerad av UNMISET i "LOCAL MEDIA MONITORING"
Ministern för utrikes affärer och samarbete, fredspristagaren doktor Ramos-Horta, uttryckte å den Demokratiska republikens Östtimor regerings vägnar sina djupast kända kondoleanser till den svenska regeringen för dess förlust av utrikesminister Anna Lindh, liksom den djupaste sympatin och kondoleanser till Anna Lindhs familj och vänner.
"Min regering och östtimors folk är chockerade över Anna Lindhs tragiska död. Sverige och den Europeiska Unionen har sannerligen förlorat en av sina mest kära representanter, en politiker av storartad karaktär med stor kompetens", sade Ramos-Horta.
Lindh blev Sveriges utrikesminister 1998. Nyligen utsågs hon i en omröstning till den fjärde mest beundrade kvinnan i Sverige.
För mer information var god kontakta:
Elisa da Silva, Crisogno
Division of Public Affairs
Ministry of Foreign Affairs and Cooperation
Email: mediamfac@yahoo.com
Phone: 7230058
Fax : 670-390-3339025
Adelaide, Australien. Östtimors, Australiens och Indonesiens utrikesministrar kom i måndags överens om att öka samarbetet i kampen mot terrorism och internationell brottslighet.
Ministrarna, som förhandlade under fyra timma i den australiskastaden Adelaide, tillkännagav också att Canberra och Jakarta tillsammans ska vara värdar för ett första regionalt ministermöte tidigt nästa år för att diskutera anti-terroråtgärder i Sydostasien och Stilla Havsregionen.
Vid sidan av de trilaterala diskussionerna undertecknade José Ramos Horta från Östtimor och Alexander Downer från Australien ett bilateral avtal om Canberras hjälp till Dili för att möta potentiella terroristhot.
Australien har tidigare träffat en liknande överenskommelse med Indonesien efter den dödliga terrorbomben på turistön Bali i oktober.
"Vi vill att Australien och Östtimor samarbetar på detta område", sade Ramos Horta efter mötet.
Trots att terrorism inte hade varit ett "stort problem" för Östtimor enligt Ramos Horta, så betonade han att det är nödvändigt att "vidta förebyggande åtgärder och intensifiera samarbetet maximalt på denna del av klotet".
Den bilaterala överenskommelsens tyngdpunkt, tillade han, låg på australisk hjälp för att utbilda östtimoreser i att förebygga och bekämpa terrorism och på insamling och analys av underrättelseuppgifter.
Möjligheten att Australien utökar sin havspatrullering i den olje- och gasrika Timorsjön till östtimoresiskt vatten diskuterades också, tillade han.
Downer sade att garantier för "adekvat säkerhet" för olje- och naturgasplatformar som enligt planerna ska börja produktion nästa år har "prioritet" för Canberra.
Ramos Horta, Downer och deras indonesiska motpart, Hassan Wirajuda, diskuterade också trepartssamarbete för att bekämpa internationell brottslighet omfattande pirater, illegalt fiske och trafficking samt smuggling av narkotika och handeldvapen.
Det trilaterala mötet, det andra sedan februari 2002, behandlade också framtida scenarier för Östtimor efter det planerade slutet för Förenta Nationernas uppdrag i maj 2004.
Downer sade att Australien arbetar för att ändra Washingtons motstånd mot en förlängning, i reducerad form, av FN:s civila och säkerhetsuppdrag.
Ramos Horta medgav att det skulle bli "svårt" att övertyga en del länder att acceptera en förlängd FN-närvaro i Östtimor.
Trots hans lands "framgångar" sedan det fått sin självständighet i maj 2002, noterade fredspristagaren att Östtimor fortsätter att stå inför problem, som kräver internationell uppmärksamhet och hjälp.
Källa: ASP/SAS Lusa
Dili. När frustrationen växer hos unga östtimoreser efter att världens nyaste nation blivit självständig förra året, får deras oregerlighet utlopp i en ny form av rockmusi pepprad med socialt medvetna texter.
De flesta av dessa rockbands sånger, med enormt genomslag hos Timors ungdom, bär på politiska och sociala budskap och är starkt kritiska mot de politiska ledarna i den nyligen utsedda regeringen.
Ett band som dominerar listorna i huvudstaden Dili är Vi-Almaa X med sin hit singeln "Rona Ba", som på Östtimors nationalle språk Tetum betyder "Var snäll och lyssna".
"Sången riktar sig till våra politiska ledare, som vi känner inte lyssnar till oss unga," sade Vitorino Cardoso dos Santos, ledare för Vi-Almaa X.
"Vad "Rona Ba" säger till våra ledare är att de ska vara så goda och godta olika åsikter, lyssna på alla, och sluta med att skapa konflikter. Samarbeta för det nya landets enhet" tillade Cardoso dos Santos.
Under 25 år var Östtimor ockuperat av Indonesien. I en av Förenta Nationerna organiserad folkomröstning röstade timoreserna för självständighet i slutet av augusti 1999.
När omröstningsresultatet tillkännagavs i september 1999, utförde milis stödd av Indonesiens militär en orgie av terror. Förenta Nationerna uppskattar att mer än 1.000 östtimoreser dödades och att det mesta av den grundläggande infrastrukturen förstördes.
Rehabiliteringen pågår fortfarande och den sociala infrastrukture liksom utbildnings- och hälsoväsende - tungt beroende av indonesener i det förgångna - byggs också upp igen.
Östtimor fick sin självständighet i maj 2002 efter en tvåårig övergångsadministration ledd av Förenta Nationerna. Den nuvarande regeringen leds av premiärminister Mari Alkatiri, vars Fretilin-parti vann 75 procent av platserna i parlamentet i landets först demokratiska val i september 2001.
Men mer än ett år senare råder besvikelse på gatorna i Dili. Östtimors självständighetseufori har för länge sedan förbleknat medan den nya timoresiska regeringen kämpar med smör-och-bröd-frågor i det nyblivna landet.
Internationell hjälp till Östtimor minskar snabbt. Många unga östtimoreser saknar arbete och känner sig stå utanför landets utveckling.
Av det skälet, enligt Cardoso dos Santos, kan de förstå Vi-Almaas socialt medvetna sånger.
"Här i Östtimor finns det många problem för Timors unga. I vårt nya land, nya stat, finns det många ekonomiska problem" sade Cardoso dos Santos.
"Många unga saknar jobb, så det finns mycket frustration. Det är därför de ibland uttrycker sina problem genom musik", tillade han.
Cardoso dos Santos sade att Vi-Almaa X kombinerar sina socialt medvetna texter med populärmusik för att tilltala fansen. "Vi-Almaa X provar alltid nya stilar som rock and roll, funky, pop, blues, allt. Vi har många fans, från ungdomar till vuxna."
Förenta Nationernas utvecklingsprogram (United Nations Development Programme - UNDP), konstaterade i sin senaste undersökning att det nyligen självständiga Östtimor kommer att vara ett av de fattigaste länderna i världen, fattigare än Bangladesh och Nepal.
Enligt UNDP är ungdomsarbetslösheten i Östtimor förfärliga 75 procent.
Anito Matos, en framstående socialkritiker och programledare för det populära "God morgon Östtimor" programmet i Radio Falintil, sade att musik av rockband som Vi-Almaa X är populär eftersom regeringen misslyckas med att angripa den östtimoresiska ungdomens problem.
"De behöver ett sätt att uttrycka sig", sade han.
Matos tillade: "I mitt program "God morgon Östtimor" har jag kraftigt kritiserat regeringen. De måste ägna mer uppmärksamhet åt våra unga, särskilt dem i byarna."
Han varnade för att landets kamp för självständighet skulle ifrågasättas om regeringen inte lyssnar på den timoresiska ungdomen.
"Många av ungdomarna frågar varför vi måste vara ett självständigt land, när vår tillvaro fortfarande är så svår. En del av dem frågar varför vi måste välja dessa politiker som ledare, när de inte ägnar oss någon uppmärksamhet", tillade Matos.
Men Nuno Rodrigues, koordinatör på Sahe Institute of Liberation, en grupp för samhällsutveckling, menar att den nyligen valda regeringen borde ges en chans att visa sin duglighet och manade landets ungdom att ha mer tålamod.
"Detta är det timoresiska folkets första erfarenhet av att själva sköta sitt land, så den nya regeringen måste ges en chans", sade Rodrigues.
"Under den indonesiska ockupationen förtrycktes vi av den indonesiska militärens brutalitet, så det fanns ingen möjlighet för oss att uttrycka oss. Också för premiärminister Mari Alkatiri är det hans första erfarenhet av att leda ett land", tillade han.
Rodrigues förklarade: "Ungdomens hopp efter (den indonesiska) ockupationen är att allting kommer att bli bra och att landets alla problem kommer att försvinna. Men det är inte fallet."
"Vi måste tillsammans tackla landets nya problem på alla områden. Det måste finnas tålamod", tillade han. "För mig är detta mitt land, det är en ny nation och vi måste arbeta hårt med de begränsade resurser vi har."
Under tiden så är den nya urbana rocken, som hörs i Dili, här för att stanna enligt Yohan York, ledare för Bibi Bulak band och musikansvarig i Arte Moris Free Art School.
"Den unga generation är intresserad av ny rockmusik, hip-hop. Den är mycket populär och här för att stanna", sade York. "En mängd ungdomar är trötta på de traditionella kärleskssångerna, "Min älskling, min älskling jag saknar Dig, när kommer Du tillbaka"", tillade han.
Yohan sade: "Fler och fler timoreser blir intresserade av musik med ett budskap med vågade texter som ifrågasätter regeringen och landets sociala värden -- och jag tror att mycket positiv utveckling kan hända på detta område."
Källa: Sonny Inbaraj för IPS/GIN
Indonesien. Den indonesiska generalen Adam Damiri dömdes på tisdagen för sin inblandning i massakrerna i Östtimor 1999. Huvuddomaren Marni Erni Mustafa förklarade Damiri skyldig till brott mot de mänskliga rättigheterna. Han riskerade dödsstraff, men dömdes alltså till bara tre års fängelse.
Amnesty anser att rättegångarna mot Adam Damiri och 17 andra militärer och civila har varit undermåliga. Av de 18 har endast sex fällts.
Källa: TT, Jakarta/Stockholm, DN
Dili. Åklagare i Östtimor åtalade i torsdags 57 människor, inklusive 17 indonesiska officerare och fyra tidigare pro-indonesiska milisledare, för deras andel i det dödliga våldet under landets oroliga år 1999 med omröstningen om självständighet.
I ett uttalande av Östtimors enhet för allvarliga brott säger den att männen är anklagade för att ha begått brott mot mänskligheten omfattande mord, tortyr och förföljese i samband med den av FN arrangerade omröstningen om självständighet från Jakarta.
Bland de åtalade är fyra högre indonesiska officerare, en agent i specialstyrkorna, 12 östtimoreser som tjänstgjort i den indonesiska armén som underofficerare och fyra tidigare ledare i den proindonesiska milisen, sade enheten.
Åtalet hänger ihop med påstådda "planerade och koordinerade" anfall utförda av indonesiska trupper och milismän mot civila, som sökte sin tillflykt hos polisen i september 1999, vilket ledde till att minst 13 personer dödes, sade den.
"Bland offren fanns utvalda självständighetsanhängare och en 12 år gammal son till en självständighetsledare", tillades det i uttalandet.
Militären och dess anhängare utlöste en våldsam skrämselkampanj före Östtimors självständighetsomröstning i augusti 1999 och en hämndkampanj efteråt under vilken tiotusentals människor tvingades över gränsen till Västtimor.
Uppsakttningsvis 1.000 människor mördades. Territoriet blev slutligen självständigt i maj förra året efter en period av FN-styre.
Östtimors åklagare har lämnat in ett antal åtal i ett försök att ställa indonesiska militärer, tjänstemän och milismän inför rätta.
I februari anklagade enheten Jakartas förre försvarsminister och överbefälhavare, Wiranto, tillsammans med sex andra högre officerare och den dåvarande guvernören för brott mot mänskligheten.
Indonesien vägrar att utlämna några misstänkta. Östtimors president Xanana Gusmão har också kritiserat åtalen i februari med motiveringen att goda relationer med den tidigare härskaren skulle ha högre prioritet.
Källa: Agence France Presse
Är du tillräckligt lojal mot din arbetsgivare? Den frågan kan komma att ställas till Indonesiens drygt fyra miljoner statsanställda. Graden av lojalitet avgörs av ett frågebatteri.
Metoden har använts i provinsen Aceh, där ett tiotal statligt anställda svarade "fel" och arresterades för sympati med separatiströrelsen GAM.
Hari Sabarno, Indonesiens inrikesminister, säger till Financial Times att erfarenheterna från Aceh är så goda att regeringen överväger att utsträcka frågan till samtliga statsanställda i önationen.
Källa: DN
Macao. Den 21 juni kom Östtimors utrikesminister José Ramos-Horta till Macao för ett 5-dagarsbesök. Bland annat diskuterades hjälp från Macao till Östtimor för att utveckla turismen i Östtimor.
Källa: Xinhuanet (översatt och sammanfattat av Östtimorkommittén/Tommy Pollák)
Sedan den 16 juni har ovanligt kraftiga regn orsakat översvämningar med förstörda hus och broar samt ras på flera ställen i Östtimor. Mer än 500 människor har blivit hemlösa.
Källa: UN Office for the Coordination of Humanitarian Affairs (OCHA) (översatt och sammanfattat av Östtimorkommittén/Tommy Pollák)
Indonesien. Minst 10 000 bybor flydde från nya strider i Indonesiens Aceh-provins, rapporterade den officiella nyhetsbyrån Antara på lördagen. Många av de flyende bar på sängkläder, kläder och köksredskap.
I Bireundistriktet, där några av de häftigaste sammandrabbningarna mellan regeringen och rebeller pågått sedan regeringsoffensiven startade för fyra veckor sedan, flydde människor från nio byar på fredagen, enligt Antara.
Källa: TT-Reuters; Banda Aceh/DN
Indonesien. Sverige måste vidta åtgärder mot ledarna för GAM-gerillan som finns i landet. Med det budskapet landade ledarna för en indonesisk delegation i Sverige på måndagen, bland dem förre utrikesministern Ali Alatas. Under några dagar ska de träffa svenska regeringsmedlemmar och myndigheter för att försöka övertyga dem om att de svenska medborgare som leder Acehprovinsens befrielserörelse GAM ägnar sig åt "terrorism".
På dagordningen står bland annat möten med justitieminister Thomas Bodström och utrikesminister Anna Lindh.
Tidigare har Indonesien framfört krav på att männen ska lämnas ut från Sverige. Men det har tonats ner den senaste tiden. I stället kommer det krav på att Sverige ska agera mot GAM-ledarna inom det svenska rättssystemet med hjälp av bevisen som delegationen har med sig. Fast hur de bevisen ser ut vill Ali Alatas ännu inte gå in på.
Källa: TT/DN
Indonesien. Indonesiska soldater har dödat minst 160 rebeller under den snart månadslånga offensiven mot GAM-gerillan i den olje- och gasrika provinsen Aceh.
Den indonesiska armén uppgav på måndagen att 13 soldater och 3 poliser har dödats under offensiven, som började den 19 maj.
Militären har dessutom gripit fler än 300 rebeller under sin offensiv mot separatisterna.
Indonesíen vill att GAM-gerillan ska föras upp på FN:s lista över terroristgrupper, uppgav utrikesminister Hassan Wirayuda.
Källa: TT-AFP; Banda Aceh/DN
från Östtimorkommittén. Läs mer ...
Indonesien. Ett indonesiskt importörsförbund uppmanar till bojkott av svenska varor, och Jakartaregeringen skickar i helgen en delegation för att pressa Sverige om de ledare för GAM-gerillan som lever i Stockholmsområdet. En delegation åker till Sverige på lördagen, ledd av Ali Alatas, före detta utrikesminister.
På utrikesdepartementet säger presstalesmannen Jan Janonius att inga officiella kontakter är inplanerade under helgen - på tisdag träffar indoneserna utrikesminister Anna Lindh. Utrikesministern har tidigare gjort klart att Sverige inte kan vidta åtgärder mot GAM-ledarna om de inte kränker svensk lag. Hon har samtidigt sagt att Sverige inte stöder rörelsens kamp för självständighet för Acehprovinsen på Sumatras nordvästspets.
Källa: TT/DN
Aceh. Indonesien har nu formellt begärt att svenska regeringen griper in mot de ledare för Acehs separatiströrelse GAM som finns i Sverige.
I Sverige lever bland andra GAM:s högste ledare Hasan Tiro, som flydde från Indonesien 1979. Begäran om utlämning av honom och övriga GAM-ledare i landet kommer mot bakgrund av de fredssamtal som nyligen bröt samman i Tokyo mellan Indonesiens regering och Aceh-gerillan och de öppna strider som sedan inletts i den indonesiska provinsen.
-Jag förstår om den indonesiska regeringen är upprörd över att GAM:s representanter inte vill hålla sig till stilleståndsavtalet, inte vill acceptera att Aceh inte får självständighet, sade utrikesminister Anna Lindh till SVT:s Aktuellt.
-Men de ska inte tro att vi ska bryta mot rättssäkerheten genom att arrestera dem för att de driver politiskt olämpliga krav, fastslog hon.
Källa: TT/DN
Veckotidningen Arbetaren har skrivit om Aceh både i nummer 21 (ledaren) (23 maj) och nummer 22 (30 maj).
Dili. - Östtimors premiärminister, Mari Alkatiri, gör sitt första officiella besök i Indonesien i juni i spetsen för en delegation av högre regeringstjänstemän och affärsmän tillkännagav en officiell källa i Dili på fredagen.
Alkatiri, som kommer att åtföljas av utrikes-, finans-, transport och utbildningsministrarna, kommer att möta Indonesiens president Megawati Sukarnoputri före ett större möte med Jakarta-ministrar.
Timors regeringschef sade till Lusa att Jakartabesöket den 10-13 juni i första hand var avsett att skapa "goda personliga relationer med indonesiska ledare", särskilt Megawati.
"Vi vill nu sätta upp en plan för bilaterala ekonomiska och politiska frågor. Vi vill också lösa återstående problem avseende sjö- och landgränser", sade Alkatiri.
Källa: Lusa
Indonesien. Indonesiska Röda Korset har tagit hand om ett 80-tal döda i den oroliga provinsen Aceh där militären inledde en offensiv tidigare i veckan. Chefen för indonesiska Röda Korset sade på lördagen att organisationen inte vet om det rörde sig om civila eller medlemmar av GAM-gerillan.
Indonesien kommer att tvinga alla Aceh-bor att bära myndigheternas nya id-kort i ett försök att skilja ut gerillasoldater från civilbefolkning.
Källa: TT-Reuters, Banda Aceh/DN
"Tålamod" var president Gusmãos uppmaning när invånarna i Asiens fattigaste land på tisdagen firade sitt första år i frihet.
Den 20 maj firade Östtimor att ett år har gått sedan landet blev självständigt efter 450 år av portugisiskt kolonialstyre, 25 år av indonesisk ockupation och tre års FN-styre. Firande var dock dämpat jämfört med förra årets klang- och jubelföreställning när befolkningen hurrade och kända politiker från hela världen flög till huvudstaden Dili för att vara med när FN överlämnade styret till östtimoreserna. Xanana Gusmão, frihetshjälten och gerillaledaren som valdes till president, redogjorde på tisdagen öppenhjärtligt för landets problem vid sitt tal till nationen. - Det finns lite mat vid härden och priserna på importerade varor är ett hån mot befolkningen. Ungdomar saknar möjlighet att få arbete, sade Gusmão enligt nyhetsbyrån AFP.
Arbetslösheten beräknas vara 80 procent och Östtimor
är Asiens fattigaste land. Det finns dock förhoppningar om
att olje- och gasfyndigheterna i Timorsjön mellan Östtimor
och Australien i en nära framtid ska ge landets 800 000
invånare en rikare framtid. Det första året av
självständighet har inte inneburit någon materiell
förbättring för befolkningen. I december förekom
oroligheter i Dili där två personer dödades och
många byggnader plundrades (se Arbetaren 50/02). En del beskrev
kravallerna som ett kuppförsök, men de flesta bedömare
såg det som ett utslag av frustration från otåliga
ungdomar.
Gusmão uppmanade befolkningen att visa tålamod, men i
sitt tal på tisdagen angrep han också politiker och lokala
tjänstemän för att vara likgiltiga inför
befolkningens problem:
- En del parlamentsledamöter slösar bort tid med att
offentliggöra sin smutsiga byk och många lokala
tjänstemän lämnar aldrig sina kontor. Gusmão
betonade att det är nödvändigt att hålla lokalval
så att en gräsrotsdemokrati kan växa fram i
landet.
Enligt planerna skulle FN lämna Östtimor i år, men i
måndags förlängde säkerhetsrådet
FN-mandatet ytterligare ett år. Rester av den proindonesiska
milisen, som sommaren 1999 satte städerna i brand, har fortsatt
att härja och organiserade anfall mot gränsbyar har visat
att Östtimor fortfarande är sårbart.
Gusmão har betonat vikten av goda förbindelser med den
mäktiga grannen Indonesien. Han har under året fått
ökad kritik för att han inte ser det som
nödvändigt med rättsliga uppgörelser mot
indonesiska militärer, däribland Wiranto som 1999 var
befälhavare och ansvarig för övergreppen under
ockupationen.
- Vi kan sätta general Wiranto i fängelse på livstid,
sade Gusmão till AP i fredags. Men det ger oss varken mat, rent
vatten eller bra vägar.
Arbetaren nummer 21/2003 23 maj - publicerat med tillstånd
Indonesien. Indonesiens regering och separatisterna i Aceh meddelade på torsdagen att de ska göra ett nytt försök att uppnå fred. Enighet om detta har nåtts efter förhandlingar i Stockholm. Parterna ska mötas i Tokyo på lördag.
En ledande medlem av separatiströrelsen GAM, Sofyan Ibrahaim Tiba, sade att man tack vare utländska medlare uppnått ett genombrott i samtalen mellan GAM-ledare i Stockholm.
Indonesiens utrikesminister besöker just nu Stockholm och träffar utrikesminister Anna Lindh på torsdagen.
Erbjudandet om nya samtal följde på ett möte sent i onsdags kväll mellan USA:s, Japans och EU:s ambassadörer och Indonesiens säkerhetsminister Susilo Bambang Yudhoyono, sade ministerns sekreterare Harsanto till AFP.
Harsanto sade att lördagens möte avgör hur det ska gå med vapenvileavtalet (Coha) från den 9 december.
Källa: TT-AFP, Banda Aceh/DN
Detta är en livlig vecka för Östtimor i den amerikanska huvudstaden. Fredspristagaren José Ramos-Horta och biskop Basilio Nascimento är bägge i Washington den här veckan.
Ramos-Horta är American Jewish Committees (AJC) hedersgäst vid kommitténs årsmöte i Washington. Biskop Basílio de Nascimento är på en egen resa till USA på inbjudan av Fundação Luso-Americano para o Desenvolimento. De två timoresiska ledarna har varit fullt upptagna med möten med lång rad högre tjänstemän i förvaltningen och kongressen.
Idag den 8 maj kommer ambassadör Jose Luis Guterres att överlämna sitt kreditiv till president George W Bush som Östtimors förste USA-ambassadör.
Igår den 7 maj talade Ramos-Horta till flera hundra framstående judiska ledare från USA och den övriga världen om "Uppfattningar om USA i världen". Ramos-Horta kommer att dela med sig av sin uppfattning av hur USA uppfattas i världen och hur det skulle främja en mer medkännande och human värld.
Utrikes- och biståndsminister Ramos-Horta mötte den 6 maj kongressledamoten Nancy Pelosi (D-CA), den högst rankade kvinnan i USA-kongressens historia, sedan länge vän och supporter av Östtimor. Biskop Basilio var också med vid mötet.
De två Östtimoresiska ledarna tackade kongressledamoten Pelosi för USA:s stöd till Östtimors frihet och ekonomiska återhämtning och argumenterade för fortsatt stöd. Fler möten i kongressen är planerade.
Ramos-Horta kommer idag den 8 maj att möta Condoleezza Rice, president George W Bushs nationella säkerhetsrådgivare och på fredag avsluta sitt Washingtonbesök med ett möte med utrikesminister Colin Powell.
Idag på morgonen möter Ramos-Horta biträdande utrikesministern för Östasien och Stilla havet James Kelly.
Igår träffade Ramos-Horta högre tjänstemän i USAID. Under alla sina möten vädjade Östtimors minister för fortsatt stöd och en översyn av tilldelningen av bidrag. Enligt Ramos-Horta borde mer bidrag ges program för att skapa arbeten för veteraner och ungdomar.
"Av de 25 miljonerna dollar avsedda för 2003, har en oproportioneligt stort belopp öronmärkts för demokrati och förvaltning. Andra bidragsgivare stöder också detta område. Jag tror att vi har en överdos av demokrati och förvaltning. Jag föredrar att se mer pengar gå till att skapa arbeten och minska fattigdomen. Medan demokrati och förvaltning är väsentliga för fred, stabilitet och investerares förtroende, tror jag att givarna skulle avsätta mer för att få fart på ekonomin, hjälpa de fattiga på landsbygden, stödja utbildning och hälsovård", sade Ramos-Horta.
För mer information kontakta:
Indonesien. Den indonesiska regeringen ska formellt begära att Sverige straffar ledare för Acehs separatiströrelse, sade utrikesminister Hasan Wirayuda på tisdagen.
- Vi planerar en formell begäran om att Sverige vidtar åtgärder mot Hans Tiro och hans grupp, sade Wirayuda.
Hasan Trio leder Acehs befrielserörelse GAM. Han flydde från Indonesien 1979 och är nu bosatt i Sverige.
Källa: TT-AFP, Jakarta/DN
Kommissionen för mottagande, sanning och försoning i Östtimor (CAVR - Commission on Reception, Truth and Reconciliation in Timor Leste) har lagt fram en rapport om kvinnorna och konflikten grundad på ett antal utfrågningar 28-29 april 2003.
"Inte en dag utan våldtäkt" - Olga da Silva Amaral
Timoresiska kvinnor avslutade nyligen två dagars genomlysning av verkligheten bakom brotten mot kvinnors mänskliga rättigheter i Östtimor under 25 års politiska konflikter och krig 1974-1999. I en nationell offentlig utfrågning genomförd av Kommissionen för mottagande, sanning och försoning i Östtimor (CAVR), gavs för första gången i Östtimors historia kvinnorna scenen för att berätta om sina erfarenheter.
Under de två dagarna hördes under de sju timoresiska nationella kommissionärernas ledarskap med den framträdande människorättsadvokaten Aniceto Guterres Lopes som ordförande 14 kvinnor, som själva varit offer för brott mot de mänskliga rättigheterna liksom och släkt med offer eller bevittnat brott mot andra. Dessutom åhörde CAVR vittnesmål från ett antal expertvittnen.
Mario Carrascalao, guvernör för provinsen Östra Timor under den indonesiska regimen 1982-1992, vittnade under ed. Det är den första gången som CAVR har fått ett offentligt vittnesmål från en högre tjänsteman i den indonesiska regimen. Ytterligare bidrag gjordes av den Nationella indonesiska kommissionen mot våld mot kvinnor (Komnas Perempuan) som från Jakarta skickade en delegation till förhören, representanter för timoresiska kvinnogrupper, en forskningsgrupp från indonesiska NGO:er i Västtimor, som studerat förhållandena i 74 flyktingläger i Västtimor efter de stora flyktingströmmarna i september 1999 och en tidigare inonesisk statstjänsteman som arbetade med regeringens familjeplaneringsprogram i Östtimor 1983-1999.
Resultatet var två dagar med övertygande förstahandsvittnesmål från kvinnor, ofta djupt emotionella och upprörande, blandade med en djupare analys av nyckelinstitutioner, riktlinjer och praktiker bakom dessa våldsdåd. Över hela Dili, i hem, på marknadsplatser, i arbetsplatser, följde människor förhören på televison och över hela landet hade människor ställt in radion på direktsändningen. Som en journalist på resa i gränsdistriktet Maliana sade på förhörens andra drag: "Det tycktes som om hela Maliana lyssnade på radioutsändningen."
Det mest varaktiga intrycket av de två dagarna är värdigheten och den inre styrkan hos de vittnande kvinnorna. Åter och åter, när de återupplevde sina livs mest fruktansvärda ögonblick, måste kvinnorna under tårar göra en paus för att återfå fattningen. Åter och åter försäkrade de att de ville fortsätta att berätta, att det var viktigt att få tala om händelserna, att tystnadens tid var över. "Min lilla by ligger i bergen, dit man inte ens kan köra bil. Inga ledare kommer för att besöka oss. Men i dag, tack vare Gud, har CAVR öppnat en väg för oss kvinnor att stiga fram och berätta våra historier", sade Olga da Silva Amaral, när hon började sitt vittnesmål inför CAVR på förhörens första dag.
Det är svårt att framhäva ett enskilt vittnesmål. Vart och ett var övertygande och gav olika inblickar i de timoresiska kvinnornas lidande. I urvalet av kvinnor för att vittna försökte CAVR visa en bred bild av de olika faserna av våld under de 25 år CAVR behandlar och de olika situationer kvinnorna upplevde under denna tid.
Under inbördeskriget 1975 var kvinnor utsatta för våld, därför att de ansågs vara medlemmar eller anhöriga till medlemmar av ett motståndarparti. Till exempel så hördes vittnesmål om att Fretilin skändade kvinnor associerade med UDT-partiet och tvärtom. Ett dramatiskt ögonblick under förhören var den första morgonen, när Rita da Silva berättade om sina upplevelser 1975, när hon våldtogs av medlemmar av Fretilin-partiet. När hon gjorde ett upphåll i sitt vittnesmål, så reste sig en annan kvinna och gick fram, Victoria Henrique skrek: "Min syster våldtogs av Fretilinmedlemmar. Och jag, en Fretilinmedlem, våldtogs av UDT-medlemmar. Vi drabbades av samma våld från män ... " Victoria stod på podiet, och omfamnade Rita da Silva i tårar, "Vi förtjänade vår självständighet, vi led på grund av den här flaggan (hon svepte sig i Östtimors flagga) ... vi är systrar ..." och uppmanade Timors politiska ledare att se till att detta aldrig händer igen. Hon sade att självständigheten var till för alla människor och uppmanade politiska ledare att uppskatta hennes och Ritas sätt. Det fullsatta auditoriet grät och applåderade samtidigt.
Broder Jovito Araujo do Rego, CAVR:s vice ordförande, sammanfattade sessionen med att säga att detta plågsamma vittnesmål var en påminnelse för de timoresiska män, som anser det modigt att ha en krigarkultur, om konskvenserna av konflikter.
Andra kvinnor talade om tiden efter Indonesiens storskaliga invasion i december 1975. Åhörarna fick höra hur familjer flydde upp i bergen och hur kvinnorna ofta skildes från sina män, som tog till vapen för att försvara sitt land. Kvinnorna talade om hur familjemedlemmar, särskilt barn, dog i bergen på grund av brist på mat eller medicin.
Maria Cardoso, en slank kvinna i 50-årsåldern, talade om de år hon försökte hålla ihop familjen medan hennes man ömsom var fängslad av den indonesiska militären ömsom fri tills han 1982 försvann i den centrala bergsregionen Kablaki. En isande händelse var när, efter hennes mans försvinnande, hon greps av indonesisk militär. Hon spelade upp hur 10 soldater förde henne ner till floden för avrättning, hon upprepade de "främmande soldaternas" ord skrikande order till henna att lägga sig på marken och förbereda sig på döden. "Tio gevär tvingade ner mig på marken, tio gevär omringade mig, tio gevär pekade på mig ... men jag kunde få fram 'Döda mig inte än. Ge mig tid att be.' Sedan tog jag en bit jord och strö den över pannan, jag gjorde korstecknet och bad 'Gud, min man kämpade för sitt land. Om Du vill att jag kommer nu, nåväl, men om Du verkligen är den mäktigaste, så gör att dessa vapen inte exploderar mot mitt bröste eller huvud.' Efter att jag bett ... de tryckte på avtryckarna tre gånger, men vapnen gav inte ifrån sig ett ljud ... De ... tog mig tillbaka hem." Maria Cardoso fick tre hem nedbrända under de 25 år kommissionen behandlar: 1974 brände timoresiska UDT-medlemmar hennes hem och tog alla hennes ägodelar, under 1980-talet brände den indonesiska militären hennes hem och 1999 brände Mahidi-milisen hennes hem. "Alla dessa erfarenheter har inneburit lidande. Levnadskostnaderna är svåra att få ihop och pengarna för att skicka mina barn till skolan får jag bara ihop genom att sälja småsaker. Från den lilla inkomsten har jag kunnat betala mina barns skolgång ända upp till universitet, så att de kan bli kloka och nyttiga i uppbyggnaden av vårt land, den fria staten Östtimor." Kvinnor berättade om sina upplevelser under 1980-talet, när den indonesiska militären upprättade sin kontroll på bynivå. Olga da Silva Amaral berättelse rörde alla åhörare till tårar, när hon berättade om åren av fruktansvärd misshandel i hennes, erfarenheter som hon sade delades av många kvinnor i området. Olga lever i den avlägsna bergsbyn Mauxiga, som inte ens idag kan nås med bil. Hon berättade hur 1982 männen i hennes by skickades till fängelseön Atauro av den indonesiska militären efter en stor militär operation, vilket gjorde kvinnorna i Mauxiga särskilt sårbara. Olga talade om den mardröm som varade i månader. "Vid den tiden var bara kvinnor fängslade i Dares militärpostering. Vi torterades en och en av ABRI och Hansip (hemvärn under indonesiskt militärkommando). Innan jag våldtogs, slog de mig i huvudet med en trästol tills jag blödde, jag blev slagen med ett vapen på vänster bröstkorg tills jag var skadad, jag sparkades i ryggen med militärkängor tills jag inte kunde gå. Men tortyren fortsatte. De gav mig elchocker i öronen, händerna och fötterna. De hoppade på mig tills jag kände att blodet slutat cirkulera och jag inte hade någon kraft kvar. Det var då de våldtog mig. ... De torterade mig på det här sättet under en månad. ...
"Vid den tiden uppförde ABRI en byggnad, som de kallade skola, för att rymma de kvinnor, vilkas män förvisats till Atauro. Kvinnorna beordrades att leva med soldaterna. Varje dag förhördes jag ... jag blev torterad och våldtagen ... gravida kvinnor och ammande mödrar blev också våldtagna. Deras barn grät, men soldaterna brydde sig inte om det." Olga berättade sedan hur hon hölls inlåst i en toalett i tre månader, där torturen och de sexuella övergreppen fortsatte. "Det fanns inte en dag utan våldtäkt." Hon släpptes i april 1983 och förenades med sin man som återvände från Atauro senare samma år.
Beatriz Miranda Guterres vittnade om hur hon och hennes familj efter massakern i Craras 1983, när hon var gravid i andra månaden, flydde upp i bergen. Efter ett bakhåll av militären gav hon upp. Under sitt vittnesmål talade Beatriz om hur hon under de följande 10 åren tvingades leva med tre olika indonesiska soldater. Med var och en av dessa blev hon gravid och i alla fallen återvände soldaten till Indonesien och lämnade henne och barnet. När hon tvingades leva med den andre soldaten, sade hon till sig själv: "Okay. Jag delar mig i två. Den nedre halvan får han, men den övre halvan är för mitt land, Timor." Beatriz bor idag i sin by med sina barn. Hon talade hur hon då behandlades illa av sina grannar, därför att hon var en "armékvinna", men nu har de accepterat henne och hennes barn.
CAVR fick också vittnesbörd om följderna av våldsamheterna 1999 mot kvinnorna.
Feliciana Cardoso var med vid massakern i Suais kyrka den 6 september 1999. Hon bevittnade milismedlemmars mord på den lokale prästen broder Francisco, som de först sköt och sedan knivhögg. Hon bevittnade sedan hur hennes man dödades, "han höll ut sina armar som Jesus", när han klövs med s¨värd av en milisman. Tillsammans med andra kvinnor och barn tvingades hon till militärposteringen och togs senare av milis och polis över gränsen till Västtimor. Hon hölls i polisstationen i Betun i två månader innan hon flydde och återvände till Östtimor i november 1999.
Ett ilsket vittnesmål avgavs av Ines de Conceicao Lemos, moder till den tidigare av UNAMET lokalanställda Ana Lemos från Ermera, som våldtogs och mördades i september efter 1999-års omröstning. Dona Ines talade om sin dotters hemska sista dagar, när TNI och den lokala milisen Darah Merah torterade och våldtog henne i grannens trädgård, innan togs ifrån sin familj och mördades. Anas kläder återlämnades till Dona Ines "från en grav utan namn mitt i skogen i Ermera."
I slutet av varje kvinnas vittnesmål frågade kommissionärerna dem, om de skulle vilja lämna ett budskap till nationella ledare, regeringsmedlemmar eller hela nationen. Någonting anmärkningsvärt hände varje gång kvinnorna gjorde paus för att samla sina tankar för detta budskap. Efter att ha återupplivat djupt traumatiska personliga erfarenheter, tog sig kvinnorna samman och bad ledarna att tänka på kvinnor över hela landet, som hade lidit som de. "Kör inte bara omkring i era stora nya bilar och flyg inte runt jorden. I byar i alla 13 distrikt finns det många änkor och föräldralösa. Jag ber er att göra något för att hjälpa dem i deras dagliga liv" svarade Victoria Henrique från Liquica. Utsända över hela landet var dessa budskap direkta och personliga meddelanden till nationen från kvinnor, som så ofta kämpar för att bli hörda till och med i bymöten. På ett väldigt grundläggande sätt utvecklade mötet denna demokratiska anda.
Utom kvinnornas rörande berättelser, så åhörde CAVR bidrag från experter under de två dagarna. Under det första förhöret av en högre tjänsteman i den indonesiska regimen på Östtimor vittnade den förre guvernören Mario Carrascalao i mer än två timmar. Carrascalao läste ett vittnesmål skrivet på portugisiska och infogade förklaringar på tetum vartefter. Han var mycket besjälad och talade mycket direkt om sina erfarenheter som en timores inom det indonesiska systemet.
Carrascalao gav ett omfattade vittnesmål, som belyste många aspekter av hur kvinnor behandlades illa under åren av indonesisk ockupation. Han berättade att fram till 1989, var Östtimors förvaltning helt och hållet militär. "Intel (militära underrättelseofficerare) fanns överallt." Carrascalao påpekade att Östtimor civila administration före 1989 hade mycket begränsad makt och inte kunde ställa militären till svars för övergrupp. Han berättade om hur landet var fullständigt avskuret från det internationella samfundet. "Östtimor var ett stängt land ... det var en plats full av lögner och falsarier ... folk som hit kunde inte göra någonting. Det var hemligt." Carrascalao sade att den indonesiska militären hade en systematisk sätt att begå övergreåå mot kvinnor, det var inte på något sätt tillfälligt eller olycksfall. Han gav många exempel på militärens tillvägagångssätt. Han talad om hur militär med lägre rang försökte främja sina karriärer genom att förse militär med högre rang med unga timoresiska kvinnor.
"Högre tjänstemän gavs kvinnor, som om dessa vore ting."
Han berättade om att det var vanligt att den indonesiska militären anrodnade danstillställningar till vilka unga timoresiskor tvingades för att underhålla soldaterna; dessa kvinnor utsattes lätt för sexuella övergrepp. Han sade att kvinnor från blandfamiljer, med timoresisk mor och portugisisk far, ofta utsattes för sådana övergrepp. Carrascalao sade att Falintil-soldaternas fruar ofta tvingades till sexslaveri av den indonesiska militären.
När han talade om den indonesiska regeringens familjeplaneringsprogram (KB), sade han att det i princip hade samma mål i Östtimor som i andra delar av Indonesien. Han poängterade att det inte var ett östtimoresiskt program utan ett nationellt indonesiskt program. Men, sade han, ett riktigt genomförande var dock omöjligt i Östtimor på grund av krigssituationen och den starka militariseringen. Han sade att i byarna blev människorna förolämpade av programmet. Han sade att människorna vände sig till kyrkan för vägledning och att det var mot kyrkans principer. Carrascalao talade också om de tusentals barn som dött i kriget. Timoreserna frågade varför å ena sidan icke-timoreser togs till Timor, som ett led i Indonesiens transmigrationsprogram, medan å andra sidan timoreserna själva hindrades från att få barn. Han sade också att ett av problemen med familjeplaneringsprogrammet i Östtimor, som skilde det från andra delar av Indonesien, var hemlighetsfullheten runt det. Han sade att folket varken förstod eller ville delta i programmet.
Carrascalao talade också om massakern 1983 i Craras, i Viqueque-distriktet i landets östra del, i vilken hundratals människor sägs ha blivit dödade. 'Vi kallar den här byn för änkornas by', sade han. Carrascalao namngav Prabowo, den dåvarande presidenten Suhartos svärson, som en nyckelfigur i massakern och berättade om att den var en del av en maktkamp inom den indonesiska militären, särskilt med general Murdani.
Under sitt vittnesmål presenterade Carrascalao en rad förskräckliga siffror. Han sade att han som guvernör 1985 genomförde en undersökning över hela Östtimor och fastställde att det då fanns 40.000 föräldralösa barn. Han sade att han bara kunde få bidrag från centralregeringen till 5.000 av dessa barn. Han gav också befolkningssiffror från krigets början och jämförde dem med kyrkans folkräkning 1974. Han sade att den katolska kyrkan i Östtimor uppskattade befolkningen 1974 till 640.000, men 1980 uppskattades befolkningen till 500.000.
I sin sammanfattning frågade CAVR:s ordförande Carrascalao om han ångrade att han varit guvernör i Östtimor. "Under min tid som guvernör i Östtimor bröt jag aldrig mot indonesisk lag. Jag försökte använda lagen för att förbättra människornas liv", sade han, medan den stora åhörarskaran applåderade högt. "Jag grät för första gången efter massakern den 12 november (1991) ... Jag begärde avsked från guvernörsposten 1992 ..." Tillfrågad av CAVR:s ordförande vad han trodde målet med våldet mot kvinnorna var, sade han: "Målet för det här våldet mot kvinnor var att minska motståndsrörelsens kraft." Carrascalaos bidrag följdes av ett inlägg från John Fernandes, en indonesisk statstjänsteman som arbetade med familjeplaneringsprogrammet i Manufahi-distriktet på sydkusten mellan 1983 och 1999. Han vittnade om hur programmet genomfördes på bynivå av militärer och civila tjänstemän gemensamt, hur det gemensamma programmet var "direkt framtaget av de militära befälhavarna" och hur det genomfördes "kontinerligt år för år." "Enligt mig så var KB-programmet en politisk strategi ... som användes av den indonesiska regeringen för att ta in fler indoneser. Indirekt så mördade det här programmet också Östtimors ursprungsbefolkning. Jag säger det här för att det fanns särskild medicin för att behandla bieffekterna av KB. Sköterskor i sjukhuset brukade ge den här medicinen till indoneser fruar, medan Östtimors folk lämnade att lida."
"... Det kan sägas att KB-programmet var 'tvång' eftersom det skapats och styrdes uppifrån. ... " Tidigare, på vittnesmålens första dag, hörde CAVR ett bidrag från en grupp timoresiska kvinnor. Dessa kvinnor belyste hur den ojämna maktfördelningen mellan män och kvinnor före konflikten förvärrades av denna. Bidraget granskade kvinnors erfarenheter efter konflikten mellan Östtimors politiska partier 1975, under den indonesiska militära invasion 1975, under motståndet i bergen och den påföljande indonesiska ockupationen fram till tiden för den av FN organiserade folkomröstningen 1999.
Gruppen avslutade med att timoresiska kvinnor upplevt särskilda former av våld såsom våldtäkt, tvångsäktenskap och sexuellt slaveri. Kvinnor fångades i ett kretslopp av våld, i vilket offren också blev offer för diskriminering av sina familjer och bygemenskaper efter våldet. I en rad rekommendationer koncentrerade sig gruppen på åtgärder nödvändiga för att underlätta kvinnliga offers tillfrisknande och reahbilitering.
Som avslutning på den första dagens vittnesmål hörde CAVR ett bidrag från Indonesiens nationella kommission mot våld mot kvinnor (Komnas Perempuan), bildad 1998 efter det upprörande våldet mot kinesiska kvinnor under den period då president Suharto föll från makten. Delegationen från Komnas Perempuan omfattade också kvinnor från Aceh och Västpapua, som välkomnades särskilt varmt av åhörarna.
I sitt bidrag till CAVR talade delegationens medlemmar om hur våldsmönster liknande dem mot kvinnorna i Östtimor fortfarande upprepas mot kvinnor i Aceh och Västpapua. Deras bidrag underströk vittnesmålets angelägenhet för de kvinnor som fortfarande lider av förtrycket i delar av Indonesien.
Fru/fröken Samsidar från Komnas Perempuan, själv från Aceh, talade om de indonesiska militäroperationerna i Aceh mellan 1994-98, när kvinnorna led förskräckligt. "Jag minns ett hus i Aceh, som är ett våldtäktshus. I det våldtogs kvinnor dagligen, deras kroppar skändades. De tvingades laga mat och städa åt soldaterna, medan våldtäkterna pågick dygnet runt i husets olika rum ... Vi har en situation i vilken våldtäkt godtas av de väpnade styrkorna, som antas vara ansvariga för att skydda befolkningen. ..."
"När 'New Order' genomförde dessa program och militäroperationer så användes kvinnor som mark. Varför säger jag detta? Därför att de var som ett fält som kunde skändas. I en sådan situation känner kvinnor sig inte som en del av mänskligheten längre. Vad som har skändats är deras uppfattning av vilka de är och der möjlighet att leva utan rädsla. Dessa skändningar genomförs särskilt i områden med särskilda militäroperationer som Aceh, Papua och Östtimor ..."
"Närhelst det finns en konflikt, i Östtimor, Aceh, Papua, i alla dessa områden - kvinnor utnyttjas." Fru/fröken Samsidar talade också om de sociala och kulturella följderna av våld mot kvinnor i ett större sammanhang: " Enligt våra kulturer så är kvinnorna ansvariga för familjens liv. När kvinnor skändas, skändas familjen. Kvinnorna är en symbol för samhällets moral och när de våldtas och skändas så sker det också med samhällets moraliska grund." Aniceto Guterres Lopes, CAVR:s ordförande, frågade delegationen hur CAVR skulle kunna fastställa det organisatoriska ansvaret för dessa skändningar. Fru/fröken Kamala Chandrakirana svarade: "Ansträngningar för att fastställa det organisatoriskt ansvar är något nytt. I Indonesien finns i praktiken immunitet, inte bara för att det saknas politisk vilja utan också för att det juridiska systemet är mycket underutvecklat. Till exempel är det nästan omöjligt att samla bevis i våldtäktsmål."
"Vi arbetar också med bytjänstemän och ledare från alla religioner för att öppna en dialog om hur man ska hantera våld mot kvinnor."
"I Indonesien lever vi fortfarande i en tid av straffrihet. Vi arbetar med fall i Aceh och Papua för få dem juridiskt behandlade, men eftersom vi inser det juridiska systemets begränsningar arbetar vi också på de kulturella och politiska nivåerna." Fru/fröken Ita Nadya, som var med i delegationen, talade behovet av att arbeta både med lokala och nationella institutioner för att se till att kvinnliga våldsoffer också blir en del av samhället: "Rättvisa kommer från offrens röster. I ett nytt land kan vi bara utvecklas som ett samhälle om vi tar med offren som en del av grunden för det nya samhället."
Hon poängterade också behovet av en gemensam grund i alla nationella institutioner, lagar och förordningar för att förebygga våld mot kvinnor och hur Komnas Perempuans "händer och hjärtan är öppna i solidaritet med Östtimors kvinnliga offer för att arbeta för fred, rättvisa".
Det sista vittnesmålet under de två dagarna var bidraget från Västtimors humanitära team (West Timor Humanitarian Team - TKTB), som genomförde undersökningar i flyktingläger över hela Västtimor under 2000.
Undersökningsgruppen bestod av 45 kvinnliga medlemmar, som arbetade i 74 flyktingläger i Västtimor. De talade om de hårda förhållandena i lägren, och utmaningen att ta sig in i lägren och göra sina undersökningar. De talade om hur situationen för kvinnorna i lägren var en fortsättning på våldet, som många hade lidit under i Östtimor.
Gruppen berättade hur lägren var organiserade som ett antal koncentriska ringar. På utsidan, med den slutliga makten, finns den indonesiska militären. Nästa ing är milisen följd av de civila tjänstemännen och med de vanliga människorna i den innersta ringen.
Gruppen sade att människorna i lägren hade utsatts för våld ända sedan de kom till lägren. Det finns mycket familjevåld, dobbel, alkoholism och stress hos männsikor som lever trångt i lägren. De sade också att det finns en mängd aggressioner hos milismedlemmar, som rekryterats i lägren. De sade att det verkade som om många av männen gav utlopp åt sin politiska frustration genom våld mot kvinnorna i lägren. Det var tydligt för TKTB att milismedlemmar använde många av de våldsformer som användes av den indonesiska militären.
Vittnesmålen avslutades på samma sätt som de inleddes med en bön ledd av fader Estochia som åtföljde den västtimoresiska människorättsgruppen som i sig själv är ett tecken på försoningen och solidariteten mellan människor, som utvecklas av denna process.
De följande utdragen kommer från en avslutande reflektion av fru/fröken Olandina Caeiro i den nationella kommissionen vid slutet av sessionen. "Vilken är jag känner över att vara timores och kvinna efter att ha varit med om dessa unika två dagar. Genom att öppna sina hjärtan för oss har våra systrar fört oss på en resa genom ett mörker vi bara kan föreställa oss, men också visat oss sin styrkas, karaktärs och solidaritets klara ljus i sin överlevnadskamp."
"... Var och en av dessa kvinnor som har trätt fram med stort mod för att tala till oss talar inte bara för sig själv utan står som representant för hundratals, faktiskt tusentals av andra kvinnor, som har upplevt liknande terror och våld ... Östtimor, Indonesien och världen måste få veta vad som hände i Östtimor, så att det aldrig kan hända mer, varken här eller annorstädes."
"... En fråga som ofta ställs i Östtimor i dag är vem som förtjänar självständighetens förmåner? Vem kämpade och led mest för vår frihet? I den här diskussionen har kvinnorna aldrig getts den plats de förtjänar. ... Vem äger vår självständighet? Svaret omfattar en stor plats för kvinnor och vi får inte glömma det."
"... De senaste två dagarna har varit en plågsam erfarenhet för många. Trots det så måste vi gå igenom denna plåga så att vi kan lära oss ta iut med vår förflutna för att kunna bygga vår framtid. Rösterna hos dem som talade har varit tydliga i ett avseende - de har bett våra byledare, politiska och religiösa ledare att hjälpa Östtimors folk att ta iut med det förflutnas massiva övergrepp på kvinnor, att lära sig av detta så att vår framtid kommer att vara utan fruktan och så att vi utan konflikt kan skapa välstånd. För att nå detta måste vi ändra de värderingar som tolerar våld mot kvinnor. Förövarna måste ställas till svars och åtalas för våld mot kvinnors kroppar och sinnen. Offren måst ges de främsta hedersplatserna och får aldrig, aldrig på något sätt göras ansvariga för dessa förövares onda gärningar. Låt oss odla blommor på vårt plågsamma förflutnas grund." CAVR är förpliktad att söka sanningen tillsammans med alla berörda i Östtimor, vilket kommer att underlätta bygemenskapen och skapandet av en ny grund för bestående fred. CAVR kommer att hålla ytterligare fem offentliga nationella förhör:
CAVR:s distriktsavdelningar ordnar också regelbundet försoningsförhör på bynivå. Dessa förhör syftar till att underlätta återintegrationen av dem som i det förgångna skadat sina samhällen. Efter tre månader, när en avdelning avslutat sitt arbete i ett deldistrikt, ordnas ett byförhör för att lyssna på vittnesmålen från dem, som har uttalat sig för CAVR, vilket är ett sätt att göra historien gemensam för samhället.
Genom det här nationella förhöret om Kvinnor och konflikten hoppas CAVR att andra kvinnor över hela landet kommer att känna sig uppmuntrade att träda fram med sina berättelser. Eftersom CAVR förstår hur svårt detta är för många kvinnor, har man stränga sektressregler och utbildade kvinnliga vittnesledare i varje distrikt. Genom att de timoresiska kvinnornas röster blir hörda, kommer de att medföra en ny förståelse av Östtimors historia med ett starkare löfte om att förhindra sådant våld i framtiden.
För mer information om CAVR och dess aktiviteter läs kommissions webplats: www.easttimor-reconciliation.org eller kontakta Kieran Dwyer dwyer@easttimor-reconciliation.org eller på mobiltelefon +670 723 4705.
Den indonesiska nyhetsbyrån Antara berättar att landets president Megawati Sukarnoputri nu skickat sin tidigare utrikesminister Ali Alatas till Sverige för att klara ut hur man ska hantera separatistgruppen "Free Ache Movement (GAM)" som enligt presidenten håller på att försämra relationerna med Sverige.
Hon betonade också att den indonesiska regeringen inte ger efter för separatisternas krav. Ali Alatas uppgift i Sverige är, enligt Antara, att få GAM-sympasitörer att sluta upp med att förtala Indonesien.[Översättarens anmärkning: USA:s regering har föreslagit 13,5 miljoner USD i ekonomiskt stöd till Östtimor 2004. Kongressen kommer att besluta vad stödet till slut blir.]
Förenta Staterna förnekade i dag en rapport att det överväger att skära ned hjälpen till Östtimor med 40 procent för att använda pengarna till återuppbyggnad av Irak.
"Vårt ekonomiska stöd till Östtimor minskar inte", sade utrikesdepartementet i ett skrivet svar på en fråga till talesmannen Richard Bouchers dagliga presskonferens. "Vi bidrog med 25 miljoner US dollar i bidrag till Östtimor 2002 och bidrar med 25 miljoner USD 2003."
"Det är det största amerikanska hjälpprogrammet i Östasien räknat per person."
Rapporten från Tokyo citerade Östtimors utrikesminister José Ramos Horta, som sade att USA-tjänstemän övervägde att skära ner hjälpen till Östtimor med 40 procent.
Källa: Från korrespondenter i Washington/Herald Sun (Australien)
Källa: DN
Ordförandeuttalande om Läget för mänskliga rättigheter i Östtimor
...
.. Kommissionen noterar de viktiga steg som tagit av Indonesiens regering för att ställa dem som utfört dessa brott inför den tillfälliga domstolen för mänskliga rättigheter och konstaterar att den juri´diska processen fortfarande pågår. Kommissionen uttrycker sin besvikelse över det sätt på vilket rättegångarna genomförs och uppmuntrar Indonesiens regering att vidta nödvändiga steg för att förbättra den juridiska processen på ett synligt sätt för att säkerställa att rättvisa kommer att skipas. ...
...
Källa: FN:s "Commission on Human Rights, Fifty-ninth session, Agenda item 9
Immigrationsminister Philip Ruddock har avvisat en vädjan från Östtimors president Xanana Gusmão att låta upp till 1600 personer med tillfälliga visa stanna i Australien eftersom hans land är för fattigt för att ta dem tillbaka.
Ruddock sade att det var "lite oförnuftigt" av Gusmão att hävda att Östtimor inte hade råd att försörja dem samtidigt som han uppmuntrar östtimoreser att återvända från Indonesien. "Jag tror att det är på sin plats att notera att det finns 30.000 östtimoreser i Indonesien, om vilka Östtimor säger 'var god sänd dem tillbaka'", sade Ruddock till The Weekend Australian.
"Jag tror att det som händer här är att lobbygrupper driver honom att ta upp denna fråga. Jag köper inte argumenten."
Både Gusmão och Östtimors generalkonsul i Australien, Abel Guterres, har bett Howard-regerignen om särskilt beaktande av denna fråga. Presidenten tog personligen upp frågan med utrikesminister Alexander Downer för två veckor sedan, medan Guterres träffade Ruddock för mindre än en månad sedan.
De senaste veckorna har många i gruppen blivit av med sina flyktingbidrag, som de fått varannan vecka, när de förlorat sina mål inför Flyktingdomstolen.
De är nu hänvisade till välgörenhet under flera månader medan de direkt vädjar till Ruddock att använda sin beslutsrätt.
Ministern är besluten att behandla situationen "fall för fall" och har hittills tillåtit 164 att stanna eftersom deras make är australier eller att de har andra nära band. Ytterligare 19 har redan återvänt, medan 13 har dött innan deras fall behandlats.
Guterres hävdade denna vecka att fallen av östtimoreser som återänder från Australien och Indonesien är olika. "Det är ytterligare 1600 munnar att mätta", sade han.
"De 30.000 som är i Västtimor, de lever inte under bekväma förhållanden som de 1600 här i Australien. De lever i läger, det finns många problem."
Trycket finns på Howard-regeringen att lösa situationen, som uppstått efter en utdragen domstolsstrid, på ett medmänskligt sätt.
En del av gruppen har varit i Australien längre än ett årtionde efter att de flytt i efterdyningarna av Santa Cruz-massakern 1991.
Regeringen ifrågasatte ursprungligen östtimoresernas rätt till asyl, då den sade att de hade rätt till uppehållstillstånd i Portugal under den indonesiska ockupationen och borde åka dit i stället.
Men efter att en i gruppen framgångsrikt överklagat, gick regeringen med på att behandla kraven enligt de vanliga flyktingkriterierna, krav som hade små utsikter till framgång efter att Östtimor blivit en självständig nation.
Labors taleskvinna i immigrationsfrågor beskrev situationen som "absurd" och förnyade trycket på Howard-regeringen att skapa en särskild sorts visa och låta dem stanna.
Dili. Polisen i Östtimor har startat en kampanj mot prostitutionen med en rajd mot två massageinrättningar och arresteringar av fyra personer den senaste månaden, sade en officer i fredags.
Prostitutionen har blivit ett växande problem i detta övervägande katolska land, medan antalet utlänningar växer och en underbemannad polisstyrka kämpar mot ökande kriminalitet.
Förra året sade Östtimors romersk-katolske biskop Carlos Belo att utlänningar tog in prostituerade och spred AIDS.
Den senaste razzian ägde rum i torsdags natt, när FN-polis och östtimoresisk polis ingrep mot ett massageinstitut i huvudstaden Dili, sade Alan King, som ledde FN-polisens insats.
De arresterade institutets två östtimoresiska ägare och förhörde sju indonesiska kvinnor.
Två veckor tidigare gjorde polisen en razzia mot ett annat massageinstitut och arresterade en thailändare och en singapores, som i fredags ställdes inför rätta anklagade brott i samband med prostitution, sade polisen.
"Om människor är inblandade i prostitution, så kommer de att utvisas eller avskedas", sade King.
Östtimor uppnådde full självständighet i maj efter en period av övergångsstyre som följde på Indonesiens brutala 24-åriga ockupation.
Förenta Nationerna - som administrerade landet fram till dess självständighet - har fortfarande tusentals utlänningar som tjänstgör som rådgivare, poliser och fredsbevarande trupp i världens yngsta stat.
De flesta prostituerade kom från Indonesien, Thailand och andra sydostasiatiska länder. Kunder är främst utlänningar som arbetar i landet.
Källa: AP (redigerad av Genevieve I. Soledad)
FN-åklagare i Östtimor åtalade i går fem indoneser för våldtäkt och tortyr som påstas ha utförts under det politiska våldet i Östtimor 1999, när självständigheten från Indonesien utropades.
Soldaterna anklagas för att ha anslutit sig till mobben som terroriserade Östtimor före omröstningen om självständighet organiserad av Förenta Nationerna. Soldaterna "använde hot om våld eller riktigt våld för att tvinga fram underkastelse av offren", säger åtalet. De kvinnliga våldtäktsoffrenfördes med våld från Östtimor till indonesiskt territorium i Västtimor efter att omröstningen vunnits av självständighetsanhängarna, säger åtalet.
Namnen på soldaterna och offren liksom detaljer om var de påstådda brotten ägde rum offentliggjordes inte, sade FN-tjänstemän, för att skydda offrens identitet (Associated Press, 10 april).
Åtalen gjordes under den östtimoresiska regeringens hägn, som har haft nära samarbete med Förenta Nationerna för att beivra krigsbrott i samband med landets frigörelse från Indonesien.
Tidigare i veckan åtalades 16 andra indonesier för krigsförbrytelser.
"Förenta Nationerna fäster största vikt vid ett framgångsrikt slutförande av utredning och åtal av allvarliga brott, i enlighet med säkerhetsrådet mandat", sade FN:s talesman Fred Eckhard (FN meddelande, 10 april).
Nästan 2.000 civilpersoner rapporterades ha blivit dödade i Östtimor under 1999 års våldsamheter, och ytterligare 250.000 tvingades fly. Åklagare i Östtimor har åtalat 247 människor för brott begångna under oroligheterna och dömt 30. En särskild domstol utsedd av den indonesiska regeringen i Jakarta för att behandla Östtimor-fallen har friat 11 och dömt fem samtididt som den ådragit sig kritik från människorättsaktivister, som säger att domstolen är korrumperad.
Östtimors förmåga att ställa de åtalade indoneserna inför rätta är osäker med tanke på briste på samarbete när det gäler krigsförbrytelser mellan Indonesien och Östtimor. I det förgångna har östtimoresiska myndigheter överlämnat åtal avseende indoneser, inklusive högre militärer så som general Wiranto, bara för att se Jakarta ignorera åtalen (AP).
FN:s enhet för allvarliga brott i Östtimor sade att de fem åtalade soldaterna alla tros vara i Indonesien och att FN kommer att begära att indonesiska myndigheter arresterar dem (Agence France-Presse, 10 april).
Källa: UNWire
Källa: Megan Saunders/The Australian
USA. FN:s säkerhetsråd beslutade på fredagen att skjuta upp tillbakadragandet av FN:s styrkor från Östtimor. Orsaken är att oroligheterna i landet fortsatt.
Våldet har om igen tagit fart i Östtimor. I januari attackerade mellan 20 och 30 män, beväpnade med automatvapen, byar nära staden Atsabe sydväst om huvudstaden Dili.
När FN-styrkorna placerades i Östtimor var planen att dra ned skyddet steg för steg. I juni 2004 skulle alla vara borta.
Men nu stannar två bataljoner nära gränslinjen mot den indonesiska delen av ön.
Källa: DN/TT-AFP, New York
Övergången från före detta frihetskämpe till ambassadör för malet kaffe var i går lika mjuk för Östtimors president Xanana Gusmão, som drycken hans nation är berömd för.
Den karismatiske Gusmão i Reservoirs norra förort för att inviga en 10 miljoner dollaranläggning (Översättarens anmärkning: australiska dollar), som kommer att ta hand om en del av de kaffebönor som växer i höglandet i hans nya land.
Med en exportinkomst på bara 20 miljoner dollar för de bönor som odlas har Östtimors kaffeindustri inte råd med en egen anläggning.
Gusmão sade att tills inkomsterna från olje- och gasprojekten i Timorsundet börjar komma om tre till fyra år kommer Arabica-bönor att vara landets största inkomstkälla.
"Kaffe ... kommer för en tid till att vara vår ekonomis ryggrad", sade han.
"Tack vare partnerskap som i förhållandet med The Bean Alliance, kommer vår inkomst av kaffet att öka avsevärt under de kommande åren."
The Bean Alliance anläggning har växt fram ur Monte Coffee, som har rostat bönor i Coburg i 21 år.
Dess märken omfattar Gravity och det helt ekologiska Universal, som innehåller östtimoresiska bönor.
Bean Alliance verkställande direktör Angelo Augello sade att anläggningen kan rosta fem ton kaffe per år.
Omkring 5 procent av den kapaciteten används för bönor från Östtimor och resten för andra bönor inköpta från Brasilien, Centralamerika, Indien, Papua New Guinea och Australien.
Augello sade att en viss procent av försäljningsintäkterna från Universal-kaffet kommer att gå till bistånd till Östtimor.
Enligt Gusmão så har alliansen lärt upp australiensarna om östtimoresiskt kaffe.
"Australien är intresserat av den ekologiska renheten hos vårt kaffe", sade han.
"Jag är stolt över att i dag inviga den första anläggningen i Australien som kommer att bevara den ekologiska renheten hos östtimoresiska bönor från tvättning och rostning till kaffekopparna i era kök och kaféer."
Källa: Olga Galacho/Herald Sun
Det Demokratiska Partiets (PD - Partido Democratico) parlamentsledamöter vill informera parlamentet och dess ledamöter om fem punkter på vilka vi är oroade och missnöjda med regeringen, främst premiärminister, Mari Alkatiris attityd. De fem punkterna är följande:
Parlamentarisk demokrati betyder att det finns ett ömsesidigt beroende mellan parlamentet och regeringen. Regeringen är ansvarig inför parlamentet, folkets representanters suveräna organ. Regeringen är ett organ till vilket parlamentet ger sitt förtroende att regera. Olyckligtvis, så är parlamentet ansvarigt inför regeringen i Östtimors parlamentariska demokrati. Detta är i sanning ett nytt system!
Det här parlamentet har 33 platser som tillhör små partier, det är sant att 33 platser är lite! Det betyder att bara 165.000 personer röstade på de minsta partierna. Men det borde inte vara någon skillnad mellan små och stora politiska partier, när vi talar om dem vi representerar coh tjänar. Därför att vi alla, små och stora, har samma rättigheter och skydd av RDTL: 9s (Östtimors Demokratiska Republik, översättarens anmärkning) konstitution.
Premiärministern, Mari Alkatiri, har uttalat sig i radio och andra med och sagt att han, som premiärministern inte kommer att tala med de minsta partierna Han sade också att det inte är något krav att han ska informera parlamentet om regeringsombildningar, eftersom det inte är parlamentets ansvar.
Med beaktande av premiärministerns uttalande vill vi säga följande:
- Om de 165.000 personer, som röstade för oppositionspartierna, inte förtjänar Mari Alkatiris respekt, så borde andra östtimoreser också ha förlorat sin respekt för Mari Alkatiri. Därför att när premiärministern inte vill tala med de små partierna, så betyder det att han inte är villig att tala med de 165.000 väljare och andra, som godtar Mari Alkatiris politik.
- Premiärministerns uttalande har ingen substans och är oförnuftigt. Jag betvivlar att premiärministern verkligen förstår parlamentets roll, premiärministerns roll och förhållandet mellan parlamentet och regeringen. Arrogans finns överallt. Alla är sådana, men som premiärminister vill vi, folkets outbildade tjänare, att ni hör oss och att vi kan höra er. Premiärministern respekterar inte de små partierna med platser i parlamentet, men inte heller parlamentarikerna från det vinnande partiet, Fretilin, och parlamentet självt. Vi frågar:
- Vad är parlamentarikernas roll som folkets representanter i detta parlament?
- Är RDTL:s konstitution bara en lärobok för studenter?
- Eller är konstitutionen bara en kuliss för att för världens ögon dölja, att låtsas visa världen att vi är en konstitutionell demokrati, medan vi gör allting själva och bakom stängda dörrar?
- Är kabinettet/exekutiven självständighetens enda organ eller finns det också andar regeringsorgan, som borde veta vad kabinettet borde och inte borde göra?
Vi, oppositionen, kan inte förstå varför premiärministern reagerar så orättvist och arrogant, när han säger till Joao Vicente att han aldrig mer kommer att få en offentlig tjänst. Premiärministern har direkt fördömt Joao Vicente och hans familj, vars utkomst beror av hans lön. Det är ett onödigt uttlande som bara förminskar premiärministerns professionalism och uppmuntrar andra tappa respekten för premiärministern.
Premiärministern borde stödja distriktsadministratörens initiativ, eftersom det var ett bra initiativ, som stöddes såväl av myndigheterna som folket. Sådana initiativ kommer att ge lösningar till problemen med säkerheten på gränsmarknaden! Detta initiativ skulle sett annorlunda ut om Joao Vicente inte hade informerat Dili först. Vi vet att Joao Vicente skickade all information till Dili, men inte fick något svar av centralregeringen. Dessutom koordinerade João Vicente nästan allt med FN inklusive Östtimors säkerhetsorgan i distriktet Bobonaro.
Premiärministern borde informera sig hos utrikesministeriet, det tidigare inrikesministeriet och både FN:s och Östtimors säkerhetsorgan innan han uttalar sig. Vilken stådnpunkt intar utrikesministeriet i denna fråga?
Den här frågan belyser också det faktum att distriktsadministratörerna inte har de befogenheter de behöver för att verka som administratörer. Deras roll återstår att definiera eller så har de inga klara instruktioner avseende vad de ska göra beträffande behoven i sina distrikt.
Det tycks som om parlamentarikerna i det här parlamentet inte har ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt regeringens utnämningar av underdistriktskoordinatörer.
De här utnämningarna är inte i överensstämmelse med konstitutionen eftersom det inte finns några lagar eller förordningar, som definierar en politiskt administrativ indelning av landet. En sådan lag eller förordning måste skrivas med utgångspunkt i artiklarna 65 och 71 i konstitutionen. Verkställigheten av en sådan lag kan inte ske utan godkännande av parlamentet och underskrift av republikens president. Därför så är åtgärderna, som vidagits av kabinettet, inte bara brott mot konstitutionen utan också ett prejudikat att regeringen kabinettet/regeringen kan göra vad den vill. Den här regeringen betraktar parlamentsledamöterna som dockor som bara kan räcka upp händerna. Vi kräver:
- Om utnämningarna av underdistriktskoordinatörerna är laglig, vilken är den legala basen för utnämningen? Om det är så, vilket parlament godkände en sådan lag?
- Om utnämningen är provisorisk, varför har parlamentet inte informerats?
Kabinettet genomför nu sin kampanj Öppen förvaltning med dess andra evenemang i Bobonaro distriktet förra veckan runt en cermoni för att inviga en ny väg. Logiken för en öppen förvaltning förutsätter att det finns en sluten förvaltning (closed governance). Det betyder att de senaste 10 månadernas förvaltning varit sluten förvaltning. För att följa kabinettets aktiviteter skulle vi vilja veta följande:
- Vad är öppen förvaltning och vad är sluten förvaltning?
- Vad är skillnaderna mellan dessa två begrepp?
När dessa två begrepp inte är klara, så skapar de förvirring beträffande frågan om öppen förvaltning. Därför vill vi veta skiljelinjen mellan regeringen och de politiska partierna.
Skiljelinjen mellan regeringen och det politiska partiet är inte klar och tydlig. Premiärministern eller kabinettschefen är också partiets generalsekreterare. Vi frågar:
- Är denna öppna förvaltning en förvalskampanj?
- Hur mycket pengar har använts för program eller kamapnjer skapade av denna regering som ofta innebär en stor konvoj med lyxfordon och en stor poliseskort för premiärministerns säkerhet?
- Om programmet öppen förvaltning program kräver att en så stor grupp av ministrar åtföljer premiärministern, vilka är då distriktsadministratörens och distriktsförvaltningens roller?
- Om och när premiärministern besöker distrikten, så åtföljer ett lag ministrar honom, vad är dessa ministrars roll?
- Premiärministern behöver en stor säkerhetsstyrka för skydda honom från vem?
- Om programmet öppen förvaltning fortsätter att vara så stort som i Bobonaro, kan det visa sig vara ett dyrt program för Östtimors folk.
Beträffande immigrations- och asyllagen så vet vi att alla är medvetna om lagens innehåll. Vi kräver av varje parlamentsledamot att vara vis och vägledas av sitt samvete när han eller hon ska räcka upp handen för att rösta, särskilt beträffande artikel 11.
Om vi godkänner denna lag, särskilt artikel 11, kommer vi kanske inte att lida av det, men våra framtida generationer kan offras på grund av den.
Kollegor, den här lagen återspeglar politiken och uppträdandet hos vänsterregimer! Den här lagen är förtryckande och hindrar alla som drömmer om att utveckla sig och önskar hitta möjligheter att utveckla sina liv, särskilt dem som inte har familjemedlemmar i kabinettet.
Den här lagen kommer att isolera oss från det internationella samfundet och minska våra möjligheter till globalisering. Förr, när vi kämpade mot indonesiens militära ockupation av Östtimor, kritiserade vi Suhartos dikaturregim därför att hade lagar liknande artikel 11. Suhartos lagar begränsade vår yttrandefrihet inom och utom landet, vår mötesfrihet, vår frihet att utbyta åsikter med bröder från utlandet och tog ifrån oss våra möjligheter att delta i regeringsprojekt, därför att vi inte hade familjemedlemmar i regeringen!
Kollegor och parlamentsledamöter, godkännande av denna immigrations- och asyllag skulle förnya och godkänna de lagar vi kämpade mot under de 24 åren av kamp för självständigheten. Var visa, kollegor och parlamentariker! Räck upp era händer, men räck inte upp dem för att förtrycka och låta era barn och alla timoreser lida, nu och i framtiden.
Med det här politiska uttalandet kräver och vädjar vi att parlamentets talman kallar premiärministern till ett möte med parlamentsledamöter för att besvara dessa och andra frågor och för att diskutera olika frågor med både små och stora parlamentspartier.
Tack så mycket.
Partido Democratico (PD)
Fernando Lasama
Ordförande
Dili den 24 mars 2003
Irak är inte den enda frågan om mänskliga rättigheter som Howards regering har framför sig.
Östtimors president Xanana Gusmão gjorde en brådskande och viktig vädjan till Australien förra veckan men lyckades inte få den minsta uppmärksamhet i media.
Den kris Östtimor står inför är djup. "Självständighet är mycket bra", sade Gusmão till den här tidningen under sitt besök i Australien. "Men utan en duglig administration kommer vi kanske att misslyckas." 2002 års rapport om utveckling dokumenterade omfattningen av krisen på vår dörrmatta: 40 % av befolkningen lever på mindre än 55 USA-cent per dag; medellivslängden är 57 år; barnadödligheten är 80 på 1000 födslar; och bara 43 % av den vuxna befolkningen är läskunnig med 46 % helt utan skolgång eller utbildning.
I ett tal inför Asiensällskapets Australasiska Centrum i förra veckan betraktade Gusmão sitt land med förlåtande realism: "Varannan vecka möter jag dussintals människor, mödrar, änkor, ungdomar, föräldralösa, män och gamla, som lägger fram sina svårigheter för mig: vare sig de inte har några medel för sitt uppehälle eller är utan jobb eller utan tak över huvudet eller i de flesta fall saknar pengar till sina barns skolavgifter. Försök att föreställa er: en australisk dollar per månadd och barn i förberedande och grundskola. Inte ens detta har de råd att betala." Det finns ingen fungerande ekonomi inga "mekanismer för inköp, bearbetning och distribution av produkter". Majoriteten får sitt uppehälla från jordbruk. Förutsättningarna för utländksa investeringar måste först skapas. Som han sade, kanske kommer Östtimor att misslyckas. Men är det någon som lyssnar?
Gusmão berättar för mig att han vill koncentrera sig inte på brott mot de mänskliga rättigheterna i det förgångna utan på behovet av mänskliga rättigheter i framtiden - korruptionsfri administration, mat, bostäder, utbildning.
Men han hade ett särskilt önskemål. Bara ett för tillfället. Skulle Australien, som uttryck för medkänsla, kunna tillåta de 1600 östtimoreser som bor här att stanna åtminstone för en tid? Det är de timoreser som kom i början av 1990-talet och vilkas hemvändande bara ytterligare skulle öka en fattig nations fattigdom. Gusmão vet att deras status som asylsökare inte är relevan längre sedan Östtimor är fritt. Han vädjar "till förnuftet hos de australiska myndigheterna, särskilt till premiärministern". Det är en vädjan från en president till en premiärminister.
Immigrationsministeriets siffror visar att, den 31 mars i år, 1229 ansökningar om skyddsvisa har avslagits. Inga har bifallits. Ytterligare 484 människor väntar på beslut (samma resultat är troligt). Dessutom har 182 människor antingen getts en annan typ av visa, lämnat Australien eller dött.
Vår politik, så som den genomförs av immigrationsminister Philip Ruddock, är att varje fall skall behandlas för sig. Det slutliga beslutet fattas av ministern och Ruddock säger att han vill ge uppehållstillstånd till de timoreser som har äktat australiska medborgare, uppfyller villkoren för affärsinvandring eller har andra familjeband.
De vars ansökningar avslås och inte får bifall genom ministerbeslut, måste återvända till Östtimor. Det antas att det skulle gälla flertalet.
Men Gusmão vill ha ett annat tillvägagångssätt. Han ber Australien att fatta ett beslut om östtimoreserna som en grupp och grunda det på humanitära skäl.
Men känslighten är uppenbar: det betyder en förändring av Howard-regeringens hårdnackade ståndpunkt som var grunden för valet 2001 och har tömt vattnen i norr. John Howard och Ruddock har satts på prov de moraliska, humanitära och praktiska skälen för medkänsla är starka.
För det först, många av dessa människor anlände på turistvisa på grund av slapp organisation av vårt visumsystem i Dili, och har efteråt ansökt om flyktingstatus. Problemet uppstod på grund av Australiens egen inkompetens.
För det andra, efter att ha varit här i åtta eller nio år är de flesta integrerade i samhället med betalda arbeten, många har tappat kontakten med sitt hemland.
För det tredje, om ansökningarna hade behandlats, när de anlände (och Indonesien regerade Timor) skulle de ha bifallit och de flesta skulle vara australiska medborgare nu.
Huvudorsaken till fördröjningen var Australiens uppfattning att Portugal skulle ge dessa asylsökande skydd, en uppfattning som tilbakavisades av en federal domstol.
För det fjärde, inrikespolitiken antyder att detta är en engångssituation. Norra territoriets parlament antog en tvåpartimotion om att östtimoreser i Norra territoriet ska tillåtas stanna. Labor-partiet har genom oppositionens taleskvinna i immigrationsfrågor, Julia Gillard, hos Ruddock begärt att östtimoreserna ska få stanna. Gillard har haft den goda smaken att (i motasts till andra) argumentera att "det inte finns något skäl till rädsla för att det ska bli ett prejudikat, som skulle kunna användas av andra". Detta är nyckelfrågan.
Ruddock säger: "Varje gång du ger ett särskilt tillstånd, så leder det bara till tryck på ett annat område. Det finns nu 13.000 asylsökare som fått avslag i Australien. Det finns 4.000 irakier med tillfälliga skyddsvisa. Det finns 500 asylsökare, som fått avslag, i förvar. På varje område är jag under direkt press för att finna en lösning."
Han har rätt. Många av Howards kritiker skulle utnyttja en eftergift i Östtimorfrågan som ett prejudikat för att mjuka upp hela politiken, vilket skulle bekräfta Ruddocks värsta farhågor. Men när han intervjuades av denna tidning i går, erbjöd Ruddock en avgörande eftergift: han sade att hans ministerbeslut i enskilda fall "skulle se en högre andel som får stanna än många väntar sig".
Kanske. Vi vet inte. Emellertid vet vi att Howard lade fram Östtimorfrågan för det här landet som ett speciellt fall och många australier delar fortfarande hans syn. Gusmãos vädjan förtjänar ett positivt svar från Howard. Han kan både hantera inrikespolitiken och undvika att förvärra det unga Östtimors problem.
Källa: Paul Kelly/The Australian
Vid den 59:e sessionen med FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna i Genève den 17 mars - 25 april 2003 gjorde ambassadör Tassos Kriekoukis, ledare för Greklands delegation, ett uttalande å EU:s vägnar.
Punkt 9: Frågan om brott mot de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i olika delar av världen
31 mars 2003
Utdrag om Indonesien:
Den Europeiska Unionen har konstaterat en viss positiv utveckling i Indonesien, inklusive pressfriheten. EU välkomnar underskrivandet av överenskommelsen om fientligheternas upphörande i Aceh den 9 december 2002, som den ser som en viktig förutsättning för förbättring av läget för de mänskliga rättigheterna i provinsen. Den demokratiska reformprocessen i Indonesien fortsätter, men långsamt. EU uppmuntrar regeringen att öka sina ansträngningar för att skydda de mänskliga rättigheterna sätta stopp för överseendet med brott mot de mänskliga rättigheterna inklusive infiltratörer från säkerhetsstyrkorna, som arbetar i konfliktområden. I detta avseende utrycker den sin besvikelse över det sätt på vilket ad hoc-domstolen om Östtimor hittills har fungerat och vädjar till regeringen att åtgärda tribunalens brister för säkra att rättvisa skipas. Vi vädjar också till den indonesiska regeringen att till fullo samarbeta med FN:s särskilda enhet för brottsundersökningar och undersökningen av mordet på fem journalister i Balibo 1975. EU välkomnar den särskilde rapportören om domares och advokaters oberoende rapport och vädjar till den indonesiska regeringen att genomföra rapportens rekommendationer till reformer av rättssystemet. EU upprepar sin oro över brott särskilt i Aceh och Papua såsom avrättningar utan rättegångar, försvinnanden och tortyr. Brott mot rätten till rättvisa rättegångar är fortfarande vanliga. Vi vill också uttrycka stor oro över ett möjligt slut på de facto-moratoriet för dödsstraff. EU vädjar till Indonesien att ratificera den internationella konventionen om fri- och rättigheter och att genomföra konventionen om barns rättigheter.
Källa: TAPOL
Östtimor berövades sina första poäng i premiärmatchen i asiatisk fotboll efter en 3-2 förlust mot Sri Lanka. Sri Lanka som är värd för grupp B kunde tacka K Jayasuriya för vinsten efter att anfallaren noterat sitt andra avgörande mål för Sri Lanka i den 89:e minuten.
Östtimor gjorde en hjärtvärmande come-back till kontinentens fotboll på fredagen och trots att förlusten inte var den mest idealiska starten för Ivan Cengics lag, så visade Östtimor tydliga tecken på att de är på väg tillbaka till tävlingsformen.
Det började utmärkt för Östtimor genom att Sri Lanka-försvararen O. M. Steinwell gjorde ett självmål redan i den andra minuten. Sri Lanka lyckades emellertid utjämna en halvtimme senare, när K. Jayasuriya nätade i den 35:e minuten.
E. B. Channa gav sedan Sri Lanka en 2-1 ledning två minuter före halvtidsvilan och i halvlek verkade Sri Lankas ledning säker.
Efter flera misstag i början av den andra halvleken fick Östtimor ordning på försvarsspelet och kunde hålla Sri Lanka stången. Efter en serie skott mot Sri Lankas mål lyckades Östtimor utjämna i den 81:a minuten. F.J. Cabral sköt från nära håll och tände hoppet hos timoreserna.
Men så, med en minut kvar, gjorde Jayasuriya sitt andra mål och avgjorde matchen till de unga östtimoresiska spelarnas förtret och besvikelse.
Källa: footballasia.com
Nio regeringsrepresentanter och ledare för två institutioner redovisar sin oro inför ett troligt krig i Irak. De talar vid Kommissionen för mänskliga rättigheters 59:e session.
...
José Ramos-Horta, minister för utrikesärenden och samarbete i Östtimor, sade att den lilla nya nationen hade många utmaningar att övervinna när det gäller mänskliga rättigheter. Medan det uppenbart finns mycket att göra för att skydda fri- och rättigheter, så får man inte glömma att skyndsamt ta itu med folkets sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter, då många lever i enorm fattigdom och fortsatt utveckling är beroende av den stabilitet som uppnås genom säkerhet och laglydighet.
...
José Ramos-Horta, minister för utrikesärenden och samarbete i Östtimor, sade att detta inte var den första gången han stog inför kommissionen. Han var med många gånger under sitt lands långa kamp för självständighet, när han vädjade till kommissionen å det östtimoresiska folkets vägnar. I detta sammanhang uttryckte han Östtimors folks eviga tacksamhet till de oberoende organisationer, till Portugal och till andra från den portugisiskspråkiga världen, som bistod dem under de mörkaste åren, när bara ett fåtal idealister och drömmare vågade drömma att Östtimors mardröm en dag skulle vara över. Idag var han hedrad av att stå inför kommissionen som representant för en fri och självständig nation, som är Förenta Nationernas nyaste medlem.
Betydelsen av kommissionens stöd och även hela organisationens då och sedan dess för Östtimors folk kan inte överskattas. Östtimor genomgår för närvarande den smärtsamma men ändock nödvändiga processen att bearbeta och lära av det förgångna för att kunna gå vidare. Östtimors barn har rätt att växa upp i ett land som officiellt har erkänt sanningen. Försoning, om den ska vara djupgående och varaktig, måste grundas på en öppen redovisning över det som förevarit och en vilja att axla ansvaret. Detta är bara en av de mekanismer för ansvarstagande som etablerats för att ta itu med rättsskipningen. Utmaningen är att bygga en nation i vilken mänskliga rättigheter och demokrati försvaras med stolthet på samhällets alla plan.
Olyckligtvis har Östtimors historia lämnat den lilla nationen med många utmaningar vad beträffar mänskliga rättigheter att övervinna. Medan det helt klart är mycket att för för att skydda fri- och rättigheter, så får man inte glömma att sklyndsamt ta itu med folkets sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter, då många lever i enorm fattigdom. Den fortsatta utvecklingen är beroende av den stabilitet som uppnås genom säkerhet och laglydighet. När det gäller rättvisa för de allvarliga brott som begicks 1999, så underrättades kommissionen om att Dilis distriktsdomstol ska ha exklusiv domsrätt över allvarliga brott såsom folkmord, krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, mord, sexualbrott och tortyr. Under tiden följer det internatinella samfundet med spänt intresse det pågående arbetet i Indonesiens egen specialdomstol för brott mot de mänskliga rättigheterna i Östtimor.
Källa: Utdrag från http://www.unhchr.ch/huricane/huricane.nsf/view01/730003C7F0BDA3BCC1256CEE0031D70D?opendocument
Jakarta. Militär myndigheter i Västtimor har arresterat sex pro-indonesiska milismän för förmodad inblandning i förra månadens bakhåll på en buss i Östtimor och andra våldsdåd har nyhetsbyråer rapporterat.
Militärbefälhavaren i Västtimor, generalmajor Agus Soeyitno, sade att de sex arresterades i torsdags och lördags i Belu-distriktet, en indonesisk stad på gränsen till Östtimor.
"De förhörs intensivt för att klargöra deras roller i våldet i Östtimor. Vi är redo att överlämna dem till de östtimoresiska myndigheterna om Östtimors regering skickar oss en officiell begäran enligt existerande överenskommelser", citerades Agus av (nyhetsbyrån) Antara.
Han sade att myndigheterna beslagtagit en granat från de misstänkta, som har bekänt att de slängt sina gevär i djungeln.
Enligt den senaste tidens rapporter från Östtimor anföll en grupp om nio beväpnade män en buss i underdistriktet Atabae den 24 februari, men anfallet tillintetgjordes av medlemmar av FN:s fredsbevarande styrka (U.N. Peace Keeping Force - UNPKF).
Källa: The Jakarta Post [online]
Atambua, East Nusa Tenggara (Västtimor). Befälhavaren i Udayanas militärdistrikt, generalmajor Agus Soeyitno, gav på söndagen order att skjuta alla tidigare östtimoresiska flyktingar eller milismän, som bär vapen och försöker att gå över gränsen till Östtimor, rapporterade Antara.
Agus utfärdade ordern under sitt besök i Belu-distriktet på gränsen till Östtimor.
Det var hans svar på den östtimoresiska regeringens anklagelse att många östtimoresiska proindonesiska milismän har varit inblandade i ett antal våldsamma incidenter i det unga landet.
De tidigare kämparna för integration (PPI), som lever i flyktingläger i Västtimor, anklagades för att beväpnade infiltrera grannlandet och skapa våld i det nyfödda landet.
Källa: The Jakarta Post (online)
Dili. Den östtimoresiska regeringen försvarade i dag införandet av begränsningar av utlänningars aktiviteter i Östtimor och avvisade förslagpåståenden om att den föreslagna lagen om immigration och asyl förelagd parlamentet bryter mot internationell rätt.
I uttalanden till agenturen Lusa hävdade inrikesministern och ordföranden i ministerrådet, Ana Pessoa, att den föreslagna lagen är mindre restriktiv än de som som är i kraft i flera länder och avser att undvika "utlänningars" inblandning i den östtimoresiska statens angelägenheter.
"Inte bara att den inte kränker (rättigheter), enligt min uppfattning av vad som står i (Östtimors) författningen, som förutser hur rättigheterna kan begränsas", bekräftade hon.
"Vi vet att det inte finns abstrakta och absoluta rättigheter. Den individuella rättigheten överrids, till exempel, av kollektiva. Detta föreslår bara sätt att stoppa inblandningen i inre angelägenheter", vidhöll hon.
Ana Pessoa anser det nödvändigt att undvika att utlänningar, till exempel, uppmuntrar protestaktioner i Östtimor som "är i motsats till Timors nationella intressen".
"Vi vill ta ansvar för de demonstrationer vi håller", uuprepade inrikesministern och ordföranden i ministerrådet.
"Vi vill inte (ta ansvar för) demonstrationer med en timores och 500 utlänningar och om de hotar vår stats politik, när protesten omfattar en majoritet av utlänningar, som inte vågar protestera i sitt land", sade hon.
För Ana Pessoa är det "fundamentalt" att alla utländska medborgare i Timor "respekterar landets självständighet och suveränitet" undviker "att ge timoreserna lektioner om frågor som mänskliga rättigheter". "Vi kan de mänskliga rättigheterna eftersom vi personligen lidit av brott mot dem. Vi är de första att inte glömma de mänskliga rättigheterna, varken våra egna eller andras", betonade hon.
Regeringens lagförslag analyseras av det nationella parlamentet tillsammans med en andra text på samma tema presenterad förra året av Timors socialdemokratiska parti (PSD).
Regeringens dokument kritiserades av internationella jurister, särskilt de starka begränsningar som åläggs utländska medborgare i Östtimor.
Advokater kontaktade av Lusa föreslår att de paragrafer som bryter mot Östtimors konstitution eftersom konstitutionen säger att utlänningars rättigheter ges av landets grunläggande lag.
Paragraf 11 i den föreslagna lagen, till exampel, säger
att utländska medborgare inte får "utföra
aktiviteter av politisk natur eller, direkt eller indirekt, blanda sig
i statens angelägenheter", och också förhindrade
att "organisera eller delta i demonstrationer, parader,
sammanträden och möten av politisk nature".
De
tillåts inte organisera, skapa eller underhålla
föreningar eller andra politiska enheter av politisk
karaktär, "även om dess mål enbart är
publicitet, distribution enbart till landsmän, av idéer,
program eller handlingsprogram för politiska partier i deras egna
hemland".
Enligt förslaget kan utlänningar i Timor inte "pressa sina landsmän eller tredje person att ansluta sig till något partis eller eller någon politisk grupp i något lands idéer, program eller handlingsprogram".
Utlänningar kan inte heller ha majoriteten av kapitalet i ett mediaföretag utan föregående tillstånd från regeringen, inte heller i ett företag inom kommersiell luftfart.
De tillåts inte att delta i administrationen eller samhälleliga delar av fackföreningar och professionella sammanslutningar eller vara "religiösa rådgivare till försvars- och säkerhetsstyrkor".
Religiösa, kulturella , nöjes-, idrotts-, välgörenhets- och hjälpföreningar som helt eller till övervägande del består av utlänningar "måste registreras hos inrikesministeriet".
Jurister kontaktade av Lusa tror att, med tanke på reciprocitetsprincipen, begränsningarna på utlänningar i Timor kommer att påverka östtimoresers rättigheter i andra länder.
"Det är särskilt ironiskt att ett land som under åratal var beroende av sina medborgares demonstrationer i andra länder nu hindrar utlänningar från att ha några politiska föreningar Östtimor", kommenterade en advokat.
Ana Pessoa avvisade reciprocitetsargumentet med hänsyn till att Timors förordning "inte är mer restriktiv" än de i andra länder, "aän i Australien".
"Om det finns en illegal australisk immigrant här, så ger vi honom fler garantier än en illegal timoresisk immigrant har i Australien", hävdade hon.
"Här ställs han inför en domare inom 48 timmar. Illegala immigranter i Australien ställs inte iför domare och hålls i förvar i väntan på att deras fall ska behandlas", sade.
I fallet Portugal, påminde Ana Pessoa om att timoreser som demonstrerade i Portugal gjorde det "som portugisiska medborgare", och att det inte kan "jämföras med den aktuella situationen".
"Nu så måste vi lyda den portugisiska lagen. Om den portugisiska lagen säger att utlänning inte kan demonstrera, så kommer uppenbarligen timoreserna inte att demonstrera", tillade hon.
Källa: Lusa
New York. En drunkningsolycka krävde i dag fem livet på fem av FN:s fredsbevarande soldater från Korea i Östtimor.
FN:s expedition för stöd till Östtimor (UN Mission of Support in East Timor - UNMISET) rapporterade att olyckan hände, när ett fordon med två koreanska soldater fastnade vid korsandet av en strid flod.
När tre andra koreanska soldater från ett annat fordon försökte att hjälpa dem, så sveptes alla fem iväg av den starka strömmen. Fyra kroppar har hittills bärgats, sade expeditionen.
En annan nyhet är att Östtimors första internationella konferens om olja och gruvdrift hålls i huvudstaden Dili. Tredagarsmötet, som började i går, låter internationella experter på olja, gas och gruvdrift möta potentiella investerare och representanter för bidragsgivande länder för att diskutera strategier för partnerskap som skulle kunna öka potentialen hos landets oljeindustri.
Kamalesh Sharma, FN:s generalsekreterare särskilda sändebud i Östtimor, hälsade konferensen som en "milstolpe" och sade att mycket av landets ekonomiska välstånd beror på förmågan att utveckla olje- och gassektorn och att "dessa resursers ekonomiska potential till stor del beror på hur bra de kan exploateras och förvaltas."
Källa: För ytterligare detaljer se UN News Centre på http://www.un.org/news
För tidigt att sluta
New York. Även när Förenta Nationerna fokuserar som en laser på Irak, får de inte förlora sina andra åtaganden ur sikte. FN:s säkerhetsråd lade grunden för Östtimors självständighet för nio månader sedan, men den nyfödda staten hotas av en FN-plan att dra tillbaka stödet innan östtimoreserna har haft tid att lägga grunden för varaktig säkerhet och stabilitet.
Förenta Nationerna, Världsbanken och talrika ideella organisation har gjort sitt bästa för att lotsa Östtimor till självständighet. Men hoten mot säkerheten kvarstår, både från civil oro - såsom visades vid kravallerna den 4 december i Dili, huvudstaden - och från överlöpare som tålmodigt väntar på andra sidan gränsen för att den internationella styrkan ska lämna landet. Tusentals flyktingar, som saknar medel att fortsätta bruka jorden som tidigare försörjde dem, har flyttat till Dili, vars befolkning har ökat från 60.000 till 200.000 personer och skapat en koncentration av undersysselsatta, egendomslösa och missnöjda ungdomar.
För lite har investerats i utbildning av administrationen och en ny försvars- och polisstyrka i stånd att upprätthålla den inre ordningen och säkra landets gränser. Offentliga byggnader, skolor och bostäder - totalt förstörda av härjande milis efter att östtimoreserna röstat för självständighet i stället för integration med Indonesien - har bara delvis byggts upp igen.
För att göra saken värre, så har det blivit mycket små utländska investeringar, investeringar som Östtimor är i desperat behov av för en bra start och en hållbar ekonomi som ger staten skatteinkomster.
Förenta Nationerna, och särskiltsäkerhetsrådet, kan vara stolt över mycket i Östtimor. Rådet och FN:s högre tjänstemän visade sin beslutsförmåga när förödande milisattacker störtad Östtimor i en kris i september 1999. Genom att insistera att Indonesien skulle ge upp sitt motstånd mot en internationell fredsbevarande styrka och genom att skapa den övergångsadministration som regerade ön tills den östtimoresiska flaggan hissades i maj, avvärjde rådet en våldsam konflikt och banade vägen för Östtimors självständighet.
Snarare än att förklara sitt uppdrag för en succé och insistera på en strikt tidtabell för tillbakadragande, skulle säkerhetsrådet noggrannt behöva hur långt Östtimor fortfarande behöver gå för innan det helt och hållet kan stå på egna ben.
I juni 2002 påbörjade Förenta Nationerna, med säkerhetsrådets godkännande, en "plan för fortsättningen" med ett mindre och tillfälligt stödsystem för Östtimors nya regering. Planen förutser, till stor del på Frankrikes tillskyndan, en snabb reduktion av FN:s tekniska bistånd och säkerhetspersonal till noll under en två-årsperiod. Olyckligtvis tycks säkerhetsrådet i sin brådska att lämna landet inte följa sitt eget råd att säkra den nya statens säkerhet och stabilitet.
Den positiva start Förenta Nationerna åstadkom i Östtimor skulle lätt slösas bort om säkerhetsrådet inte fullföljer det arbete det påbörjat. Trots att det internationella samfundet bidragit med mer än 1 miljard dollar de senaste tre åren, har det inte förberett Östtimor tillräckligt för att landet till fullo ska kunna utöva sin suveränitet och sörja för sina traumatiserade medborgares välfärd.
Östtimor tjänar som ett viktigt test på säkerhetsrådet vilja att följa sina resolutioner till deras avsedda slutförande. Om säkerhetsrådet inte omprövar sin plan för att minska FN:s civila, militära och polisiära grupp, så är det långsiktiga målet att skapa det 21:a seklets första nya demokratiska stat allvarligt hotat.
Östtimoreserna hör till världens mest sega och tillitsfulla folk. Med FN och säkerhetsrådet på sin sida har de vunnit sin 27-åriga kamp för självständighet och har tagit de första stegen mot återuppbyggnad. FN borde förlänga sin närvaro för att ge dem den extra tid och hjälp de behöver för att bygga de politiska, ekonomiska och säkerhetsinstitutioner som deras nya demokrati måste grundas på.
Författaren förestår Centrum för internationellt samarbete vid New Yorks universitet och är en av redaktörerna för "Multilateralism and U.S. Foreign Policy".
Källa: Shepard Forman/International Herald Tribune
New York. Förenta Nationernas polis och fredsbevarande styrka hjälper myndigheterna i Östtimor att utreda ett anfall på fordon i närheten av gränsen till Västtimor som orsakade en passagerares död och sårade tre allvarligt.
Enligt FN:s stödorganisation i Östtimor (UNMISET) anföll en beväpnad grupp en minibuss med civila i Bobonaro-distriktet. Östtimoresisk polis och FN-polis ryckte ut och fick förstärkning från insatsgruppen i FN:s fredsbevarande styrka.
Två av de skadade fördes till huvudstaden Dili och den tredje till FN-styrkans regionala sjukvårdscentral.
Tidigare på dagen hade en lastbil överfallits i samma område.
Källa: FN
Kommentar: Enligt andra uppgifter är det pro-indonesisk milis som gått över gränsen från Västtimor som utfört överfallet liksom ett tidigare överfall i januari i år. Då dödades flera civila östtimoreser.
Dili. - Pro-indonesisk milis har startat en "terroriststrategi" för att underminera Östtimors regering före Förenta Nationernas planerade tillbakadragande från landet nästa år, säger en hög medlem av FN:s fredsbevarande styrka.
Brigadgeneral Justin Kelly, ställföreträdande befälhavare för FN:s fredsbevarande styrka i världens nyaste nation, sade att dödandet av fem tidigare kampanjarbetare för självständighet i ett bergsdistrikt förra månaden visade på ett nytt milishot från det indonesiska Västtimor.
Han sade att en grupp män, som nyligen arresterades i staden Liquica, hävdade att de och en grupp som utförde dessa mord hade sänts till Östtimor från Västtimor i december tillsammans med fem andra grupper.
Kelly sade att de angett sin uppdragsgivare som sergeant Tome Diogo, en östtimores, som arbetar för den indonesiska militären i gränsstaden Atambua.
Männen sade att de tillhörde omkring 300, som utbildats för en gerillakampanj mot tidigare självständighetsaktivisters och Suco hövdingar, de inflytelserika lokala ledarna.
Kelly kallade detta en "klassisk terroriststrategi för att skapa en klyfta mellan folket och regeringen" och jämförde den med Vietcongs kampanj i Vietnam och kommunisternas i Malaysien på 50-talet.
"Vi har mer eller mindre väntat på att detta skulle hända, men det har hänt fortare än vi trott", sade han.
Kelly sade att han trodde att det var troligare att Diogo arbetade för andra östtimoreser snarare än den indonesiska armén. Östtimoresesiska ledare har också sagt att de inte tror att Jakarta varit inblandat i räderna.
Pro-indonesisk milis organiserad av Indonesiens armé organiserade en brutal kampanj före omröstningen i Östtimor i augusti 1999 om självständighet för att skrämma befolkningen och en hämndkampanj efteråt.
Milisen flydde över gränsen till Västtimor innan en internationell fredsbevarande styrka anände och uppskattningsvis 3.000 tidigare milismän finns fortfarande där.
Många av milisledarna kommer från inflytelserika östtimoresiska familjer och en del är välbärgade. Men de står inför hotet att ställas inför rätta för brott begångna 1999 om de återvänder hem.
Infiltrationen, i tillägg till upplopp i slutet av förra året på grund av internt missnöje, skulle kunna skapa en farligt störee roll för Östtimors armé, säger en del analytiker.
Östtimoresiska trupper fick order att återställa lugnet efter dödandet av de fem förra månaden trots en del klagomål att polis, inte soldater, skulle satts in.
Den nya armén är till stor del sammansatt av tidigare antiindonesisk Falintilgerilla, som är kraftigt negativa till milisen.
Trots att de officiellt är opolitiska är de mycket lojala mot president Xanana Gusmão och har inte mycket till övers för premiärminister Mari Alkatiri, som har den verkliga makten.
De nya oroligheterna har gått hand i hand med en maktkamp i regeringen och i Alkatiris regerande Fretilin-parti, när FN:s planerade tillbakadragande nästa år närmar sig.
Vid upplopp i Dili i december angrep mobben särskilt egendom kopplad till Alkatiri och hans familj, som är välbärgad och kommer från Jemen.
Två personer dödades och den östtimoresiska polisstyrkans kompetens att hantera oroligheterna har ifrågasatts.
Östtimor, fortfarande kraftigt beroende av internationell hjälp, var Asiens fattigaste nation, när det blev självständigt i maj förra året efter 31 månaders FN-styre.
Analytiker säger att en arbetslöshet på omkring 70 procent och en infrastruktur fortfarande knappast återuppbyggd efter våldet 1999 måste frammana missnöje.
Ett större bekymmer är regeringens begränsade förmåga att komma till rätta med de problem den står inför, en situation som milismännen i Västtimor kan komma att utnyttja.
"Om jag vore en som slår vad, skulle jag säga att Östtimor hare ett antal rock and roll-år framför sig", sade en politisk analytiker i Dili.
"Man har ett polissystem och ett rättsväsende som inte fungerar och det betyder att grunden för stabilitet är kvicksand. Och det skapar ett utmärkt tillfälle för armén att marschera in och säga: 'Vi kommer att göra det."
Källa: Agence France Presse
Östtimors utrikesminister José Ramos Horta, på privat besök i Nya Zealand den här veckan, hade en gång 10 bröder och systrar. Nu har han sex. Fyra dog under den våldsamma förtryckarregimen, som regerade Östtimor i 25 år. Ian Stuart rapporterar för NZPA.
José Ramos Horta's syster låg i 25 år i en avlägsen grav i bergen nära Suai på Östtimors södra kust.
Som ungefär 250.000 av sina landsmän föll hon offer för en invasionsstyrka som ofta regerade Östtimor med en brutal järnnäve.
Sent förra året for Horta, som är i Nya Zealand som Nya Zealands Public Relations Institute gäst, med dem som var kvar av hans familj till den avlägsna byn och gräva upp sin syster för att föra henne tillbaka till huvudstaden Dili för att begravas vid en ordentlig cermoni tillsammans med sin far och en annan broder.
Hon dödades i december 1977 två år efter 1975 års invasion av Indonesien och dess blodiga kampanj för att bekämpa den självständighetsrörelse som bildades.
Dödandet fortsatte till 1999, när Östtimor med överväldigande majoritet röstade för självständighet.
Landet måste sedan lita på en FN-styrka, omfattande bland andra Nya Zealändska soldater, för att bevara freden eftersom pro-indonesisk gerilla for fram vilt över ön, dödade dem de ville och förstörde de skjul som hyste många tusen östtimoreser.
Dr Ramos Horta sade att de 250.000 östtimoreser som dog efter Indonesiens invasion utgjorde nästan en tredjedel av det lilla landetsbefolkning.
"Det är det största antalet, procentuellt av någon befolkning, i någon konflikt någonsin i mänsklighetens historia till och med jämfört med andra världskrigets förintelse och högre än de röda kmerernas dödande av kambodjaner."
En del familjer utplånades fullständigt. Andra har bara en överlevande av 20 familjemedlemma.
Kostnaderna för landet var enorma, men det mänskliga lidandet för Ramos Horta och hans familj var nästan outhärdligt, sade han.
1975, hade hans mor ännu kvar de psykiska såren efter det andra världskriget. Hon förlorade hela sin familj utom en syster under kriget, när Östtimor invaderades av japanerna och det östtimoresiska folket i tystehet hjälpte australiska soldater att slåss mot ockupanterna.
Dr Ramos Horta sade att det blev för mycket för hans mor, när hon såg hans tre bröder och systrar dödas 1977. Hans mor, nu 76, var så förtvivlad över förlusten av sina barn att hon inte kunde stanna i Östtimor.
Hon flyttade till Australien där hon fortfarande är aktiv i den östtimoresiska gemenskapen.
"Hon vill inte återvända. Hon säger att hon har lidit tillräckligt."
Att gräva upp sin systers lik var en av de svåraste saker han gjort, men Dr Ramos Horta sade att det var något han måste göra.
"Vi visste var hon var begraven. Lokalbefolkningen begravde henne. När de såg henne dödas visst de att det var min syster. De svepte henne ordentligt, klädde henne och sedan dess har de hållit ett öga på graven."
Förra året, när Nya Zealands fredsbevarande soldater förberedde sig för att lämna Östtimor efter tre år, sade Horta att han åtminstone kunde begrava sin syster vid en värdig och passande gudstjänst i motsats till två av tre bröder, som fallit offer för invasionen.
Hans äldre bror dog av vanskötsel på ett sjukhus 1992, men de andra två är helt enkelt försvunna.
"Vi vet fortfarande inte var de är. Vi vet inte var de blev dödade. Vi vet att de dödades 1977."
Familjen vill hitta dem och föra dem till familjegraven i Dili.
För Horta var kampen för självständighet lika mycket en kamp för hans syster och hans bröder som för hans land.
"Jag var skyldig dem det, men också alla andra för att min familjs lidande skiljer sig inte från så många tusen familjers i Östtimor."
"Jag trodde hela tiden att Timor skulle bli fritt en dag. Nu är det fritt."
Han sade att i arbetet för rättvisa och självständighet, utövade han självdisciplin för att inte tappa målet ur sikte och inte förlora hoppet.
"Om Du förlorar hoppe förlorar Du allting. Du ger upp."
Dr Ramos Horta sade att Östtimor är mycket tacksamt för det stöd Nya Zealand har gett Östtimor sedan 1999.
"Ert stora, lilla land har bidragit generöst inte bara för att försvara Östtimor säkerhet utan också till dess ekonomiska återuppbyggnad."
Källa: The Evening Standard (Nya Zealand)
Dili. Utrikesminister José Ramos Horta vädjade på onsdagen till FN:s mission i Östtimor att ändra sitt beslut och tillåta 20 FN-poliser att vittna inför en utredning av kravallerna förra året som resulterade i tre döda.
I en kommentar till Lusa i Dili erkände Ramos Horta FN-personalens "rätt till immunitet", men bad UNMISET att visa "förståelse" och samarbeta med den officiella utredningen.
"Den timoresiska regeringen vill bara fastställa sanningen om vad som hände", sade han syftande på de våldsamma kravallerna och sammanstötningarna med polis i Baucau och Dili i november respektive december, i vilka tre personer dödades.
FN-källor sade till Lusa att UNMISET:s chef Kamalesh Sharma hade informerat regeringen om att den inte skulle följa en begäran från statsåklagare Longuinhos Monteiro från den 6:e februari att 20 FN-tjänstemän skulle vittna i utredningen.
Bland tjänstemännen i fråga är de två högsta cheferna för FN:s polisstyrka, Peter Miller från Kanada och Dennis McDermott från Australien, och portugisiska poliser.
UNMISET:s näst högste tjänsteman, Sukehiro Hasegawa från Japan, sade till Lusa att FN-tjänstemän inte skulle vittna inför utredningen på grund av sin immunitet, men att FN-missionen kommer att hjälpa till att fastställa "sanningen om vad som hände".
Några FN-tjänstemän kritiserade UNMISET:s ståndpunkt. Dilis "begäran gjordes som ett led i en administrativ och dokumenterande process, inte en juridisk undersökning", sade en tjänsteman och tillade att UNMISET:s vägran att samarbeta skulle kunna tolkas som ett försök att "dölja någonting".
Källa: Lusa
Dili. Sveriges Östtimorambassadör Harald Sandberg tillkännagav idag att Sverige kommer att ge 1 miljon svenska kronor (omkring 110.000 USD) till presidentens kommission för att lösa tidigare kämpars och FALINTIL-veteraners problem och behov. Tillkännagivandet gjordes efter ambassadörens möte med president Xanana Gusmão i morse. "Jag är mycket glad över att Sverige har kunnat svara på regeringens vädjan och detta bidrag är en del av ett löpande biståndsprogram" sade Sandberg vid en presskonferens i UNMISET:s högkvarter i Dili i eftermiddags.
Sverige kommer att bidra med totalt omkring 5 miljoner dollar i bistånd till Östtimor 2003 utöver de sex svenska poliser som tjänstgör i UNPOL och humanitärt bistånd. Pengarna kommer genom UNDP att finansiera en del av "200 utvecklingstjänster" och grundskoleutbildning genom UNICEF. Andra svenska program omfattar stöd till CAVR (Commission for Reception, Truth and Reconciliation - Kommission för mottagande, sanning och försoning), stöd till försoningsdialogen genom Uppsala universitet och parlamentariskt samarbete.
En del av biståndet har inte fördelats än och ambassadören sade att detta kommer att ske i samarbete med regeringen efter samråd med FN-organen i Östtimor. Sandberg betonade att pengarna inte är öronmärkta eftersom öronmärkta bidrag ibland kan avspegla givarländernas politik snarare än behoven hos det land som får biståndet. "Sverige kommer att fortsätta med denna linje av icke öronmärkta bidrag", sade Sandberg, "eftersom vi tror att det är av yttersta vikt att prioriteringen görs av dem som ska göra den, det vill säga Östtimors regering i samråd med FN-familjen."
FN:s generalsekreterares särskilde representants biträde (DSRSG) i Östtimor, Sukehiro Hasegawa, tackade ambassadören för Sveriges generösa bidrag. DSRSG tillade att bidragsnivån till presidentens veterankommission varit hög även från andra bidragsgivare. Världsbanken bidrar med USD 370.000, medan UNDP och Norge vardera bidragit med USD 100.000. USA, Storbritannien och Irland bidrar också.
För ytterligare information kontakta:
Marcia Poole
Talesman/UNMISET
Mobil: + 61 (0) 41 786 8485
Telefon: + 61 8 8946 3900 ankn. 6059
Källa: UNMISET PRESS RELEASE
IOM har överlämnat en ny hälsovårdsklinik i bergsstaden Gleno till Östtimors hälsovårdsministerium.
Anläggningen, som kostat USD 57.000 och kommer att betjäna 92.000 människor i Ermera-distriktet, var det sista projektet i IOM:s av CIDA bekostade program Canadian Assistance to Demobilization in East Timor (CADET).
Byggnadsprojektet, som tog 5 månader att färdigställa, hade tidigare medlemmar av östtimors FALINTIL-gerillaarmé och andra lokala bybor, som anställda.
I tisdags åtog sig den finska regeringen att bidra med ytterligare 300.000 Euro till IOM:s ansträngningar att stabilisera läget i de västra delarna av landet genom stöd till lokalsamhällena. Området, som gränsar till det indonesiska Västtimor, är hem för ett stort antal tidigare flyktingar.
Det finska bidraget kommer att bidra till att skapa arbetstillfällen och återuppbyggnad i avsides belägen landsbygd. Det kommer inte bara att hjälpa fattiga landsbygdssamhällen utan också uppmuntra människor att stanna i sina byar hellre än att flytta till överbefolkade städer för att söka arbete.
Östtimor, som förröddes av det våld som föregick folkomröstningen om självständighet från Indonesien i september 1999, står inför nya problem i år, särskilt i landets sydliga och östra delar.Torka på grund av El Nino har drabbat bönderna och matproduktionen har fallit.
IOM-lastbilar har gjort nödhjälpsleveranser på över 160 ton mat, bland annat ris, olja och fiskkonserver till Covalima i december och Los Palos den här veckan. Maten, som tillhandahålls av östtimors regering, fördelas av distriktsadministratörerna. Uppskattningsvis 25.000 östtimoreser är fortfarande kvar i flyktingläger i Västtimor.
Källa: IOM pressmeddelande 2003-02-07: Kenya, Elfenbenskusten, Östtimor, Afghanistan
Som kulmen på en unik och vänskaplig förbindelse mellan två små länder i olika delar av världen, men med likartade historiska erfarenheter, etablerade Irland och Östtimor igår diplomatiska förbindelser vid en cermoni i Irlands FN-delegation i New York.
Med Östtimors utrikesminister José Ramos-Horta som åskådare, undertecknade Irlands och Östtimors permanenta FN-representanter Richard Ryan och José Luis Guterres en gemensam kommuniké om utbyte av ambassadörer.
Irlands ambassadör i Timor Leste, som den forna portugisiska kolonin officiellt kallas, kommer Hugh Swift, som är ambassadör i Singapore, att bli.
Östtimors ambassadör i Irland kommer troligen Pascoela Barreto, som har levt i Portugal sedan 1970, att bli. I juli utnämndes hon till ambassadör i Lissabon, den första envoyen som representerar FN:s nyaste nation.
I en intervju hedrade Ramos-Horta irländska aktivister, vänner och politiker, som hade stött Östtimors kamp för självständighet från Indonesien.
Han framhävde Tom Hyland, grundare av Östtimor Irland Solidaritetskampanj, och David Andrews, som som utrikesminister skapade stöd i EU för Östtimor efter att ha bevittnat våld av pro-indonesisk milis i huvudstaden Dili.
Med 300 östtimoreser har Irland den tredje största östtimoresiska befolkningen utomlands efter Australien och Portugal.
Ramos-Horta sade att de hade upptäckt att byggandet av en nation "är mycket mer komplicerat och frustrerande än någon av oss förväntade sig". Ett fungerande rättsväsende är nödvändigt för att stärka demokratiska institutioner och attrahera utländska investeringar, men domstolarna fungerar nätt och jämt på grund av brist på kvalificerad personal, sade han.
Källa: Conor O'CLery i FN/The Irish Times
Dili. Ett ryskbyggt Ilyushin-76 fraktplan kraschade och exploderade på fredagen, när det skulle landa i tjock dimma i den östtimoresiska staden Baucau. Alla sex ryska besättningsmän dödades, sade FN-tjänstemän.
Det är troligen den hittills värsta civila flygolyckan i Östtimor.
Myndigheterna sade att planet, som kom med telekommunikationsutrustning från Macau, kraschade vid halv fyra-tiden (07:30 GMT) omkring 5 km från Baucaus flygplats vid sitt tredje landningsförsök.
Vittnen vid Bacaus flygplats, 130 km öster om Dili, sade till Lusa att de hört en högljudd explosion och sett ett stort rökmoln, när planet störtade.
Tidigt på kvällen hade räddningsmanskap från FN bärgat fem kroppar från det fyrmotoriga vraket, som inte hade några passagerare i motsats till de första rapporteran sade en FN-tjänsteman.
En undersökning av orsaken till kraschen, tydlgien orsakad av dålig sikt på grund av tjock dimma, har beordrats.
IL-76:an transporterade utrustning till ett värde av hundratusentals euro, i första hand för ett GSM mobiltelefonsystem för landets nya nät, sade en talesman för Timor Telecom, ett dotterbolag till Portugal Telecom, till Lusa.
Portugal Telecom med högkvarter i Lissabon leder det konsortium som sätter upp det nya timoresiska systemet.
Trots bakslaget, sade Timor Telecoms José Jardim, att bolaget siktar på att hålla den 1 mars som startdatum för det nya nätet, men tillade att för att hålla tidtabellen krävs samarbete av tillverkarna.
Den tidigare portugisiska kolonin Östtimor blev självständig i maj förra året efter nästan tre års FN-administration efter nästan ett kvartssekles indonesisk ockupation.
FN-polis och fredsbevarande styrkor är fortfarande huvudansvaraiga för landets säkerhet.
FN-missionens chef Kamalesh Sharma kondolerade den ryske ambassadören i Indonesiens huvudstad och uttryckte sin medkänsla till Östtimors premiärminister Mari Alkatiri och Portugals ambassadör Rui Quartin Santos.
Källa: ASP/SAS -Lusa-
STL: Nationell dialog succé
Tvåhundar femtio personer, bland dem regeringsmedlemmar, politiska ledare, UNMISET, oberoende organisationer och diplomater deltog i lördagens nationella dialog med president Xanana Gusmão som ordförande. Mötet hade organiserats på uppmaning av CPD-RDTL för att diskutera olika saker. Organisatörerna av dialogen hävdade att mötet syftade till att "förtydliga och förstärka självständighetens anda" och vara ett konstruktivt element och inte ett forum för att "diskreditera några statliga institutioner", rapporterade Lusa. Vid dialogens avslutning sade Xanana Gusmão: "Den tjänade att omvandla ett konfrontationsklimat till ett dialogklimat." Presidentens stabschef Agio Pereira yttryckte en liknande åsikt och påminde om i stället för att "ändra positioner" var mötets mål att "gå på djupet med olika frågor" bland dem UNMISET:s roll, Timors försvarsstyrkor och konstitutionen. Han sade att "Målet blev uppnått. Det här är en informationsprocess för de människor, som har känt svårigheter med media och logistik". Premiärminister Alkatiri bekräftade vid aslutningen att regeringen vill starta en process av "öppet samarbete", vilket kommer att innebära att ett stort antal regeringsmedlemmar kommer att bege sig "till basen/gräsrötterna" för att kommunicera med befolkningen. STL rapporterade att också efter mötet var det många som var osäkra med olika uppfattningar om Östtimors konstitution och Falintil-FDTL:s roll. Men den hävdade att arrangemanget med UNMISET och CPD-RDTL var en succé. Den rapporterade att lördagens dialog var annorlunda än den föregående. Antonio Aitahan Matak, Cristiano da Costa och Egas da Costa representerade CPD-RDTL. Premiärminister Mari Alkatiri och talesmannen Francisco Guterres representerade regeringen. Kamalesh Sharma och en delegation representerade UNMISET. Ordförande för mötet var president Xanana Gusmão och Dilis domprost José Antonio da Costa. Närvarande var ambassadörer från olika länder. En av de förstafrågorna som ställdes av CPD-RDTL var om landets övergång till självständighet.
TP: Regeringen avvisar 1975 års konstitution
Premiärminister Mari Alkatiri avvisade CPD-RDTLD:s förslag om justeringar av 1975 års konstitution på grund av dess brist på grundläggande legalitet och klara skäl. han tillade att regeringen skulle se över konstitutionen om fem år. Alkatiri sade att CPD-RDTL:s påståenden att regeringen och parlamentet saknar trovärdighet är en utmaning för honom om fyra och etthalvt år, när man ser vilket parti folket väljer. Ministern sade att dialogen hade regeringens politiska och ekonomiska stöd därför att det var viktigt för dem som inte kunde närvara vid mötet att avgöra vad som gjorts och inte gjorts rätt. Alkatiri var lycklig över att lokalradio, television och tidningar var närvarande för att täcka evenemanget för att förmedla informationen till folket "där ute", som på grund av brist på information har blivit felinformerade, rapporterade TP.
TP: Paulo Martins: Polisen behöver fortfarande mer utbildning
Östtimors polischef Paulo Martins sade att när president Gusmão frågade honom huruvida TLPS var redo att överta ansvaret från UNPOL sade han "ja, vi är redo att överta ansvaret, men vi behöver fortfarande utbildning, utrustning och infrastruktur för att polisen ska kunna utföra sina uppgifter". Beträffande uppgiften att UNPOL planerar att förkorta sitt uppdrag i landet sade Martins att det var Östtimors regering som beslutar om det. han tillade att UNPOL skulle överlämna hela ansvaret till TLPS i december 2003.
STL: Militär skickad till Gariwai
Parlamentets talman, Francisco "Lu-Olo" Guterres, sade att samma gemensamma militära grupp som skickats till Atsabe skulle kunna skickas till Gariwai, Baucau distriktet för att bekämpa "Ninja"-grupper som av den lokala befolkningen anklagas för att döda och stjäla deras boskap. "Lu'Olo" sade att "dessa frågro diskuterats i ministerrådets möte för några dagar sedan". Han sade att rådet kommer att besluta om Falintil-FDTL:s mandat och TLPS/UNPOL operation", berättade Lu-Olo för media på lördagen. De här "Ninja"-grupperna opererat i byarna Gariwai, Wailili och Fatumaca.
LUSA: Ximenes Belo mot Irakkrig
Fredspristagaren Ximenes Belo, tidigare biskop i Dili, sade på lördagen i Portugal att USA är "ivrigt" att förklara Irak krig och sade att dialog är det enda sättet att lösa problement mellan de två länderna. "Jag är totalt mot varej militär intervention", sade Ximenes Belo vid en mottagning till hans ära anordnad av borgmästaren i Vila do Conde i norra Portugal. "Kriget skulle inte ge någon några fördelar. Tvärtom, det skulle öka lidandet för oskyldiga människor, barn och fattiga", sade han. Han tillade att FN borde göra en "stor diplomatisk ansträngning" för att undvika krig och söka fredliga alternativ.
En tillfångatagen milisman har anklagat lägre officerare i Indonesiens armé, rapporterar Jill Jolliffe från Atsabe, Östtimor.
Den lilla byn Tiarlelo ligger bara några få kilometer från Atsabe, som är 25 kilometer från gränsen till Västtimor, men den dåliga djungelvägen som leder till den förstärker dess isolering.
När välbeväpnade, maskerade angripare slog till mot Tiarlelo i skymningen den 4 januari, så var det tillräckligt nära för att gevärselden skulle höras i staden, men tillräckligt långt bort för att vara avskuret från hjälp.
När polisen anlände i gryningen, fann den en död och tre sårade varav två barn. I en samtidig attack mot Laubuno, 14 kilometer därifrån, dödades två och sårades flera. Sedan dess har ytterlgiare fyra kroppar hittats så att det totala antalet döda är sju.
Användningen av automatvapen och fyndet av patronhylsor från indonesiska SKS-gevär gav upphov till farhågor för att anfallen innebär ett milisintrång från Västtimor.
Arresteringen av åtta beväpnade män flera dagar senare i Liquica-regionen bekräftade dessa farhågor. I en domstol i Dili avgavs vittnesmål om att sju beväpnade grupper gått över gränsen för att döda tidigare motståndsledare på order av soldater ur den indonesiska armén (TNI).
Östtimors utrikesminister, José Ramos-Horta, sade att han var övertygad om att det inte finns någon indonesisk regeringsstrategi att destabilisera Östtimor. Det kan vara indonesiska element inblandade, men gangsterelement, sade Ramos-Horta.
"Med Indonesiens alla problem, så finns inte Östtimor på dess radarskärm för tillfället", sade han. "Jag funderar över hur vi ska få högre tjänstemäns i Jakarta uppmärksamhet så att de underrättar [President] Megawati [Soekarnoputri]."
Med denna avsikt kallade han Kristio Wahyono, ledare för Indonesiens diplomatiska mission till sig. Ambassadören hade tidigare berättat för Herald att han hade rest till Atambua, i Västtimor, för att rådgöra med TNI-befälhavaren överstelöjtnant Tjuk Agus och milisledaren Joao Tavares.
"Bägge sade att inga före detta milismän hade gått över gränsen och anfallit Atsabe", sade Wahyono. "Om någon gjorde det, så fanns det definitivt inga instruktioner från indonesisk militär."
Efter anfallen ledde Östtimors president Xanana Gusmão, ett krismöte i Dili, efter vilket Förenta Nationernas administratör, Kamalesh Sharma, övertalades att vidta en ovanlig åtgärd.
Han undertecknade en överenskommelse som tillåter den nyutbildade Östtimors försvarsstyrka (ETDF) att starta en operation mot infiltreringen i området - utan att ställa styrkan under FN:s kommando och utan att ta hänsyn till en paragraf i den timoresiska konstitutionen som inte tillåter att använda ETDF internt.
En vecka senare genomsökte camouflageklädda östtimoreser djungeln runt Atsabe efter infiltratörer.
I ett uttalande av Sharma på på fredagen sade han att ETDF soldater hade gripit omkring 66 människor identifierade som milismedlemmar av lokalbefolkningen.
Det verkliga förhållandet var dock annorlunda. De flesta av de arresterade var bybor som var medlemmar i Colimau 2000, en grupp med religiösa symboler som tidigare anklagats för beväpnade räder i bostäder för att pressa ut pengar.
Angivna av grannarna arresterades de utan beslut och överlämnades till polisen för transport till fängelse i Dili.
I Lemeia Kraik, känt som ett fäste för Colimau, arresterades 59 människor, även barn, till människorättsobservatörers misstycke. Av 31 Colimau-medlemmar som ställdes inför domstol i fredags, släpptes 28 i brist på bevis.
Histórien om de som arresterades i Liquica-distriktet är mera oroande. Den visar att milisintrång från Indonesien förekom, men bekräftade Ramos-Hortas uppfattning att de som organiserade dem skulle kunna varit lägre officerare.
Miguel Freitas Metan, 45, är en av dem som dömdes till 30 dagars fängelse för brott mot immigrations-, säkerhets- och vapenbrott.
Metan, född i Liquica, sade i Dilis fängelse att han hade bott i Hali-Ulun nära Atambua sedan 1999.
Han sade att den 17 december kallades han till ett möte med lägre officerare i TNI, huvudsakligen östtimoreser.
Han sade att sju milisenheter fått instruktioner att gå över gränsen till Östtimor för gerillaaktioner och att "grupper på väg till Atsabe, Letefoho och Baucau redan gett sig av".
Två TNI soldater, Tome Diogo och Henrique Moreira, ledde mötet. Bägge är efterlysta av FN för brott mot mänskligheten vid Liquica-massakern i April 1999. Deltog gjorde också en västtimoresisk officer vid namn Frans Taek, sade Metan.
Han berättade hur hans enhet gått över gränsen två dagar senare. "Det var enkelt. Vi gick över inte långt ifrån nattmarknaden i Mota Ain. Där var en australisk patrull, men vi gömde oss tills den hade passerat."
Under 14-dagarsmarschen till Liquica ångrade sig gruppen om 8 man, alla ursprunglingen från Liquica, när de insåg att det självständiga Östtimor var fredligt och bestämde sig för att ge upp i stället för att fortsätta med sitt anfall. De gav upp i sin hemby 14 januari. Medlemmarna i de andra sex grupperna är fortfarande fria.
Källa: Sydney Morning Herald
Jakarta. Den särskilda domstolen för brott mot mänskliga rättigheter dömde den förre polischefen i Dili till tre års fängelse för inblandningen i 1999 års blodsutgjutelser i Östtimor.
Enligt domen befanns den svarande, överstelöjtnant Hulman Gultom, vara skyldig till att misslyckats med att förhindra proindonesiska milismän från att begå våldet, som tog minst 12 självständighetskämpars liv den 17 april 1999 i Dili.
"Svaranden har befunnits vara skyldig till grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna" sade domare Andriani Nurdin.
Hulman, som är den andre tjänsteman som dömts av domstolen för våldet i Östtimor, hävdade sin oskuld.
"Jag kan inte godta detta utslag. Jag riskerade mitt liv för att förhindra kravallerna, men jag har befunnits skyldig." sade han, som är på fri fot tills hans överklagande behandlats.
Förra månaden dömde domstolen i Jakarta Dilis militärbefälhavare överstelöjtnant Soejarwo till fem års fängelse. Två civila östtimoreser, förre guvernören Abilio Soares och milisledaren Eurico Guterres, har också blivit dömda till tre respektive 10 års fängelse för sin inblandning i fallet.
Elva andra regeringstjänstemän och armé- och polisofficerare blev åtalade förra året.
Källa: The Jakarta Post [online]
Milisen verkarfinns fortfarande tre år efter sin flykt till Indonesien 1999. År 2000 nådde deras infiltration nästan Same, trots att de inte lyckades var det ett förspel till vad som hände 2003, när de lyckades döda flera civila innan de tillfångatogs. Den här gången var de framgångsrika i sin militära aktion. Framgången berodde inte på deras planering utan på att de drog fördel av landets politiska instabilitet.
Vi måste inse att det fortfarande finns organiserade grupper, alla med sina egna politiska mål. Det är också ett faktum att gränsområdet mellan Östtimor och Indonesien inte är tillräckligt kontrollerat. Den här situationen blir mer prekär med det gemensamma beslutet av Östtimors och Indonesiens regeringar att öppna en fri marknad i Maliana. Folk kommer och går utan tillstånd. Infiltrationen kan lätt ske varje dag på detta sätt. Det finns inte heller något beslut om havsgränser och i Batugade pågår den olagliga handeln framför ögonen på de fredsbevarande styrkorna som inte gör någonting.
Det är dags att våra gränser säkras och vi får inte underkasta oss FN-politiken, som inte vill förstärka våra väpnade styrkor och vår polis så att de kan göra sitt jobb. Än en gång, vi får inte bli offer för FN.s politik som var fel redan före folkomröstningen den 30 augusti 1999. Timoreserna är fortfarande offer på grund av det förtroende FN visar Indonesien när det gäller att ställa de ansvariga för brotten 1999 inför rätta. Varför vägrar FN att erkänna Östtimors rätt till rättvisa?
Jag ber myndigheterna, våra ledare och Östtimors ledning
att inte låta sig förtryckas en gång
till. Händelserna den 4 december 2002 öppnade ögonen
på våra ledare. De borde aldrig ha hänt och nu tycks
det som om utredningen hamnat mellan stolarna.
Tack så
mycket.
De östtimoreser som lever i läger i Västtimor och vars flyktingstatus upphörde den 31 december har automatiskt blivit indonesiska medborgare, sade en högre regeringstjänsteman.
Direktören för Flyktingbyrån vid det Nationella verket för katastrof- och flyktinghjälp (Bakornas PBP), Bakri Beck, sade i torsdags att all hjälp tidigare given till dem kommer att stoppas.
"De måste börja ansöka antingen om flyttning eller regeringens transmigrationsprogram.
"När de gått med i ett av programmen, kommer de att få ny hjälp från regeringen", sade Bakri till The Jakarta Post på torsdagen.
Enligt Bakri så omfattar den nya hjälpen bostäder, jordbruksmark, financiell hjälp och en uppsättning viktiga varor för 6 - 9 månader liksom stöd i form av undervisning och hälsovård.
"Med den nya hjälpen hoppas vi att de kan överleva med hjälp av sina egna skördar efter nio månader", sade han.
Så många som 250.000 östtimoreser flydde eller tvingades fly till det indonesiska Västtimor 1999 efter att av indonesisk militär stödd milis gick till blodiga anfall utlösta av den förödmjukande förlusten för det pro-indonesiska lägret i den av Förenta Nationerna stödda folkomröstningen.
Våldet dödade hundratals civila, huvudsakligen anhängare av självständighet, och förstörde nästan 80 procent av infrastructuren i den forna portugisiska kolonin, som uppnådde full självständighet den 20 maj 2002.
Totalt har 18 militärer, poliser och milismän åtalats för våldet, men 12 av dem har hittills frikänts.
De flesta flyktingarna har återvänt till Östtimor, men omkring 10.000 familjer, bestående av 28.000 personer, lever fortfarande i usla flyktingläger i Västtimor. De flesta av dessa var soldater eller poliser och tidigare milismän liksom deras familjer.
Regeringen har förberett ett antal nya byar för dem i östra Sumba, västra Sumba och Ngada i Västtimor, medan Sydkalimantan och Centralkalimantan har gått med på att erbjuda transmigrationsområden.
"Flyktingarna" har välkomnat det nya programmet, men krävt att regeringen står för skolor, hälsocentraler och liknande i transmigrationsområdena.
Bakri sade emellertid att inte alla nya byar kommer att ha skolor och likandne eftersom sådant redan kan finnas i de omrkingliggande byarna.
Han uppmanade de östtimoreser som väljer att stanna i Indonesien att ansöka om deltagande antingen i flyttnings- eller transmigrationsprogrammet.
I Atambua, Västtimor, sade lokalförvaltningen att de planerade att ta emot minst 1.000 östtimoresiska familjer 2003.
"Vi arbetar fortfarande med att färdigställa förslaget som vi ska lämna till Ministeriet för Arbetskraft och Transmigration", sade chefen för det lokala arbetskrafts- och transmigrationskontoret, Embang Bela, enligt Antara.
Samtidigt sade på torsdagen befälhavaren för Kupangs militärdistrikt, överstelöjtnant Pieter Lobo, att regeringen skulle börja förbereda riktiga hem för östtimoreserna i de nya områdena.
"Många nybyggarområden har upprättats, men de flesta husen är olämpliga att bo i. Det har gjort att de östtimoresiska flyktingarna tvekar att flytta dit", hävdade Pieter.
Han sade, till exempel, att husen i nybyggarområdena i västra Sumba och flera områden i Västtimor inte har WC, rent vatten eller jordbruksmark.
Källa: Moch. N. Kurniawan, The Jakarta Post, Jakarta
Mycket kan sägas om de försämrade förhållandena i världen under 2002. Vi började alla året i ett chocktillstånd efter händelserna den 11 september 2001. USA bombade Afghanistan medan tusentals amerikanska barn stog inför sin första jul med en förälder död i anfallen.
Sedan dess har terroristerna slagit till igen, mer än en gång, mest anmärkningsvärt på den fredliga och vänliga indonesiska ön Bali, där mer än 180 unga oskyldiga människor dödades utan skäl. Våld har härjat också på andra ställen i Indonesien. Indien och Pakistan har varit på randen till kärnvapenkrig. I Mellanösterna fortsätter, trots otaliga försök till vapenvila och förhandlingar av välmenande människor, sammanbrottet.
När vi går in i det nya året avvaktar världen spänt varje ord från George W. Bush i hans oförtröttliga kamp för att avväpna Saddam Hussein. I många delar av världen har vi sett stora och imponerande antikrigsdemonstrationer. Jag finner det dock förbryllande att det inte har förekommit några jämförbara protester de senaste åren mot de massiva brotten mot mänskliga rättigheter som Saddam Hussein har begått mot sitt eget folk.
Fast vi alla avskyr krig, måste vi fråga oss om att bortse från den irakiska regimens natur och dess långa lista av brott mot de mänskliga rättigheterna och aggression ökar trovärdigheten hos dem som är emot militär aktion av USA i Irak. Ingen sund person vill se bomber falla på civila och döende barn som ett resultat av politisk kamp och mitt hjärta är med dem som hävdar dessa människors rätt att leva. Men kanske skulle antikrigsrörelsen under det nya året använda en del av sin moraliska styrka för att pressa Saddam Hussein till nedrustning och demoratisering och ge folket i Irak de grundläggande rättigheter vi åtnjuter och som innefattar rätten att protestera.
Ett annat olyckligt kännetecken för 2002 var att gapet mellan de besuttna och de fattiga i vår värld fortsatte att växa. De rika blev rikare. De fattiga blev fattigare.
Två saker som jag hoppas kommer att uppmärksammas det kommande året, två stora bidragande faktorer är marknaderna för utvecklingsländernas varor och bristen på uppmärksamhet på kampen mot sjukdomar i tredje världen.
Den Europeiska Unionen föregår med mycket gott exempel och börjar öppna sina marknader för varor från de minst utvecklade länderna. Jag hoppas att USA, Kanada och Japan kommer att följa exemplet.
Emellertid är det ett för länder som Östtimor tråkigt faktum att de potentiella fördelarna av tillgång till marknaden bokstavligen elimineras av det jordbruksstöd som betalas av de rika länderna till deras egna jordbrukare -- upp till 300 miljarder US dollar. Det är sex gånger mer än den utvecklingshjälp som betalas av de rika till de fattiga länderna.
I själva verket så förlorar utvecklingsländerna 14 dollar som en följd av protektionistiska hinder i den rika världen för varje dollar som de får i hjälp och för skuldsanering.
Samtidigt plågas de minst utvecklade länderna av sjukdomar som hindrar produktionen och invalidiserar deras arbetskraft. Medan mycket har skett för att uppmärksamma världen på kampen mot HIV/AIDS, så anklagas mänskligheten, ty trots att vi har bevisat att HIV/AIDS kan bekämpas och dess verkningar märkbart begränsats i utvecklade länder såsom USA, så blundar vi för den lavinartade spridningen i underutvecklade länder.
Detta är inte begränsat till AIDS. Inte mycket har gjorts åt malaria, den mest framträdande hälsorisken vi står inför i Östtimor. Jag är övertygad om att om malaria drabbade norra Europa och Förenta Staterna, så skulle det vara utrotat nu eller ett vaccin existera.
Det här är några av de utmaningar som vi står inför när vi går in i 2003. Vi ska dock inte glömma en av 2002:s segrar, en seger som inte är liten.
I maj det året, stog ett litet land för första gången på 400 år som ett fritt folk. En ny demokrati var född. Ett nytt ljus tändes i världen.
Under 24 år upprätthöll Östtimors folk hoppet, hoppet om människans grundläggande godhet och en övertygelse att frihet skulle bli deras. De förlorade inte hoppet trots att 25 procent av befolkningen förlorades genom våld, svält och sjukdomar. De förföll inte till hämnd och hat. När deras förhoppningar syntes gäckade gav de inte upp.
Jag är övertygad om att det var detta hopp och denna övertygelse som gav Östtimor dess självständighet. Detta hopp sågs och spreds av andra godhjärtade, i Förenta Nationerna, bland aktivister och människorättskämpar och i andra länder världen runt.
Som land står vi fortfarande inför utmaningar. Vi riktar också vår uppmärksamhet utåt, när vi deltar arbetet med internatinella frågor och problem.
Inför det nya året önskar jag att när folk ser Östtimor, så ser de vad goda människor åstadkommit tillsammans och att de lärdomar vi fått i Östtimor kommer att tillämpas inte bara när vi tar oss an vårt lilla lands utmaningar utan också för att förbättra förhållanden i andra delar avärlden.
Mina allra bästa önskningar för 2003 till er och gud välsigne er inför det nya året.
Dr. José Ramos-Horta, epost jrhorta@easttimor.com. Översättning från engelska av Tommy Pollák.