... Under många år hävdade den indonesiska eliten och dess utländska stöd att bristen på frihet och den auktoritära regimen var det nödvändiga priset för den ekonomiska utvecklingen. Det pris som indoneserna har betalat under de sista 30 åren har varit högt. Exploatering, förtryck och uteslutning från det politiska livet dominerade. Dessutom har naturresurserna exploaterats och miljön skadats allvarligt. Välståndet har fördelats på ett ytterst ojämlikt sätt och de traditionella sociala strukturerna har förstörts.
Nu, med kris i Indonesien, har jag, en av Suhartoregimens mest hatade personer, vädjat till USA-administrationen att utöva ett strategiskt ledarskap och ge en vision för att hjälpa till att rädda ekonomierna i Indonesien, Malaysia, Thailand och Sydkorea. ...
... Och instabilitet i Indonesien är inte i någons intresse i regionen.
Ett skäl för optimism om Östtimors kamp är den ändrade situationen i Indonesien självt. Grupper för demokrati och mänskliga rättigheter uttalar sig allt högre och tydligare om Östtimor, ser sambandet mellan förtrycket där och det som finns under Suharto i Indonesien. Jag hyllar dessa modiga indonesiska aktivister som riskerar fängelse och förföljelse för sin solidaritet med Östtimors folk.
Det måste också bli ett slut på all väpnad aktivitet i Östtimor. Den 22 år gamla konflikten kan avslutas om de två huvudmotståndarna, som är inbegripna i den väpnade kampen, inspireras det högre intresse som freden och folkets välbefinnande utgör. I detta sammanhang vill jag med all min kraft vädja till moståndssledarna i Östtimor, frihetskämparna i bergen, det hemliga nätverket, ungdomarna och studenterna och alla dem som direkt eller indirekt är engagerade i denna nobla kamp att mostå varje frestelse att ta till väpnat våld. Motståndsrörelsen, om den vill tjäna sitt eget syfte och mål, måste avstå fullständigt från sådana väpnade aktiviteter, som kan föranleda Indonesien att ta till våld.
Vill Du läsa den fullständiga texten på engelska, så kontakta Tommy Pollák, Wiboms v 12, 2 tr, 171 60 SOLNA, tel 08-27 24 27.
Enligt tidningen Kurir sade Ramos-Horta att han hade förtroende för den österrikiska regeringen.
Timoreserna sökte skydd på ambassaden den 19 september 1997 och önskade fri lejd till Portugal. De indonesiska myndigheterna har dock nekat dem att lämna Indonesien, därför att de anser två av dem vara terrorister.
Källa: Lusa/fim
Fredspristagaren José Ramos-Horta sade i en radiointervju i Australien den 15 december 1997 att ingenting ändrats sedan han och biskop Belo fick fredspriset 1996. Antalet soldater är större än någonsin, 20 till 30 tusen, tortyr är vanligt, hundratals unga timoreser har arresterats, tortyr och våldtäkt av kvinnor har blvit vanligt.
Ramos-Horta har använt året för att påverka den internationella opinionen och han säger att det delvis har gått över förväntan. USA, Storbritannien och EU har ändrat sin attity till förmån för Östtimor.
Ramos-Horta kritiserade den australiska regeringen för dess hållning och svikna vallöften i Östtimorfrågan liksom bristande stöd till demokratisering i Indonesien.
Källor: ABC Radio National 15 december 1997 citerad i reg.easttimor
Den 15 december ordnade Östtimorkommittén ett möte.
Gudmund Jannisa från Lund redovisade Timors historia med utgångspunkt i sin doktorsavhandling "The crocodile's tears - East Timor in the Making".
Den andra punkten på dagordningen var "East Timor in the light of recent development in Indonesia". Steve Miller redovisade intryck från Indonesien. Steve är från Australien. Han arbetar nu på en doktorsavhandling om Indonesien. För denna har han intervjuat indoneser i Europa. Det var därför han kunde komma till kommitténs möte. Steve kan nås via email på bonnotgan@hotmail.com.
Efter de bägge föredragen samtalade vi om dessa och situationen i Östtimor och Indonesien.
Mötet hade samlat ett tiotal åhörare. Det hölls i Stockholms Universitets lokaler i Frescati.
En något utförligare redovisning på engelska finns på htpp://www.algonet.se/~tpollak/OTK/div/moete971215.htm.
Luis Maria da Silva, 57, och Francisco da Costa, 36, dömdes den 11 december 1997 till döden av en domstol i Baucau i Östtimor. De dömdes för att ha deltagit i ett väpnat bakhåll mot en lastbil i Nuamana den 30 maj. 16 poliser och 1 soldat dödades och 10 sårades, när, enligt polisen, en granat kastades upp på lastbilen. Domstolen menade att de dömda också olagligt haft och använt handeldvapen.
De dömda har överklagat.
Portugals utrikesminister Jaime Gama kritiserade domarna den 12 december. Den portugisiska regeringen har kontaktat Röda Korset, FN:s generalsekreterares särskilde representant för Östtimor och FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter om dödsdomarna.
Källor: Lusa/Fim den 12 och 15 december 1997 citerad i reg.easttimor
Stiftelsen, vars namn hedrar den förre biskopen i Dili - Monsignor da Costa Lopes, har Portugals förre president som ordförande.
Läs ett utförligare referat på engelska.
Källor: Lusa/Fim
Källor: Publico, Lissabon; AAP
Timor Link ges ut av den engelska organisationen CIIR, Catholic Institute for International Relations. Vill Du veta mer, kontakta Östtimorkommittén, email tpollak@algonet.se, telefon 08- 621 0943.
Källor: Java Post 3 december; Arsenio Bano 9 december
Stiftelsen är döpt efter den avlidne, förre biskopen i Dili, da Costa Lopes, och kommer att grundas officiellt den 9 december.
Ramos-Horta har donerat sina Nobelprispengar till stiftelsen.
Den kände journalisten Andreas Harsono intervjuade José Ramos-Horta för The Nation vid APEC-mötet i Vancouver. Är Du intresserad kan Du få den från Östtimorkommitt&eactue;n
Maria Soares från ETISC sade i Darwin, Australien, att fotografierna gjorts av indonesiska soldater och smugglats ut ur Östtimor. Maria Soares sade att även om hon inte kunde bevisa bildernas äkthet, så talade mycket för den. Bilderna togs förmodligen i december 1996, eftersom en av kvinnorna håller ett plakat med texten "Länge leve Nobelpriset".
Förhöret bevittnades av fyra representanter för den indonesiska rättshjälpsorganisationen PBHI. Förhöret varade 7 timmar med avbrott för lunch.
Xanana Gusmao tog på sig ansvaret för bombtillverkningen. Han tillbakavisade alla anklagelser om terrorism. Bomberna skulle bara användas för i det militära motståndet mot den indonesiska armén.
Efter en bön för massakerns offer tände studenterna ljus. Så gjorde också många gymnasielever i och runt Dili.
Lynn Anne Fredriksson, 34-årig amerikansk Östtimoraktivist, greps av indonesisk polis. Hon fotograferade cermonin och uppmuntrade studenterna. Detta stred enligt polisen mot reglerna för hennes turistvisum. Lynn Anne Fredriksson flögs den 13:e till Bali och sattes samma dag på ett flygplan till Singapor.
I Stockholm samlades ett 40-tal människor på Norrmalmstorg i huvudstadens centrum.
Boaventura Moreira talade om det lidande Östtimors befolkning måste utstå och det hopp som håller den uppe, hoppet om ett fritt, självständigt Östtimor.
Representanter för sex av de sju politiska partier som är representerade i Sveriges riksdag talade också. Det var riksdagsledamöterna:
Samtliga representanter uttalade sitt stöd till Östtimors rätt till självbestämmande och tog avstånd från svensk vapenexport till Indonesien.
Eva Goës berättade också om hur tydligt hon såg det indonesiska förtrycket vid sitt besök i början på året.
Peter Brune, från den Kristna Fredsrörelsen som nyss kommit tillbaka från en besök i Östtimor, avslutade manifestationen.
Boaventura Moreira deltog i den fredliga demonstrationen till S:t Cruz-kyrkogården. Den demonstration som möttes av indonesisk militär. Soldater som misshandlade och sköt mot demonstranterna. Till slut hade 273 unga timoreser dödats. Unge Boaventura överlevde massakern, gömde sig och levde underjordiskt i ett år i Östtimor. Sedan flydde han till Portugal. Nu lever han i Irland.
Manifestationen hade arrangerats av Östtimorkommittén och Kristna Fredsrörelsen.
Östtimorkommittén verkar för att
| Box 70341
107 23 STOCKHOLM epost tpollak@algonet.se |
Tel 08-621 0943
http://www.algonet.se/~tpollak/OTK Postgiro 1 81 92-5 |
Kristna Fredsrörelsen är en ickevåldsrörelse som utifrån evangeliets budskap om Guds rike vill verka för rättvisa och fred, allmän och total nedrustning samt ett samhälle utan våld.
| Box 1768
111 87 STOCKHOLM |
Postgiro 1 37 81-0 |
Ett av huvudsyftena med kongressen är att utforma en "Magna Carta of Rights, Freedoms and Guarantees" för Östtimor. Den ska ses som en förberedelse för en författning för ett fritt Östtimor.
Det andra huvudsyftet med kongressen är att konsolidera moståndet i landsflykt och ena det runt en trovärdig strategi för de politiska och diplomatiska uppgifterna. Beskrivningen gjordes av organisationskommitténs talesman Adalberto Alves i ett pressmeddelande.
| Bhutan | 55,1 % |
| Östtimor | 45,4 % |
| Nepal | 45,1 % |
| Bangladesh | 30,1 % |
| Turkiet | 24,0 % |
| 35 timoreser, både från
Östtimor och exilen, har tillsammans med Jamsheed Marker, FN:s särskilde
representant för Östtimor, deltagit i en konferensen om Östtimor.
Konferensen arrangerades av FN i Krumbach i Österrike 100 km från Wien den 20 - 23 oktober. Det var den tredje konferensen av denna typ. Konferenserna behandlar åtgärder för att förbättra situationen, men inte områdets politiska ställning. Bland deltagarna från Timor känner vi igen namnen på de två biskoparna, Ximenes Belo, fredspristagare 1996, och Basilio Nascimento, bland dem från timoreser i exil José Ramos Horta (fredspristagare 1996), Abilio de Araujo (tidigare ordförande för Fretilin i exil) och Mari Alkatiri (representant för Fretilin i exil). Jamshed Marker tillkännagav att Indonesien accepterat att Portugal finansierar ett kulturcentrum i Dili och utvecklar de mänskliga resurserna i territoriet. Biskop Belo vädjade på den första dagen att alla timoresiska politiska fångar ska friges och att de indonesiska trupperna ska reduceras. På tisdagen, konferensens andra dag, avvisade Konis Santana, ledare för den väpnade gerillan, i ett brev till konferensen varje form av autonomi och krävde rätt till självbestämmande. Ställningstagandet ansågs av en del bedömare vara en återgång till en tidigare position. Biskop Belo hävdade, med stöd av Ramos Horta, att man vid förhandlingarna måste lyssna på gerillan. |
På onsdagen vädjade biskop
Belo att tortyren skulle upphöra i Östtimor och bad också
de indonesiska trupperna, gerillan och ungdomen att avstå från
våldshandlingar.
Konis Santana föreslog i ett dokument, som publicerades i samband med konferensen, bland annat ekonomiska och politiska sanktioner mot Indonesien. Dokumentet anklagar en av de viktigaste deltagarna i konferensen, Indonesiens särskilde ambassadör Lopes da Cruz, för att sprida skräck i Östtimor. Konferensen uttalade sin djupa oro över utbrotten av våld i territoriet och kräver i sitt slutdokument ett "omedelbart införande av lämpliga åtgärder för att främja och skydda mänskliga rättigheter" i Östtimor. I dokumentet nämns sju områden inom vilka deltagarna kan arbeta för fred i landet. Utbytet mellan timoreser bosatta i och utanför Östtimor ska öka dels genom besök i Portugal, Australien och Macao 1998 av timoreser bosatta i Östtimor dels genom besök i Östtimor av exiltimoreser vid "en tidpunkt som ska bestämmas senare". Slutdokumentet upprepade konferensens stöd till förhandlingarna mellan Portugal och Indonesien för att "finna en rättvis, global och internationellt acceptabel lösning" på Östtimorkonflikten. Källor: LUSA, RDP Antena, AN, FN, ABC alla citerade
i datakonferensen reg.easttimor
|
Värdet av sändningen beräknas till högst 12 miljoner kronor och beslutet är mest av symboliskt värde.
TAPOL välkomnar beslutet, men påpekar att det inte går tillräckligt långt och lämnar många frågor obesvarade.
Gama sade att grundläggande mänskliga rättigheter systematiskt kränkts och att befolkningen nekas rätten att uttrycka sin identitet.
Indonesiens FN-representant Arizal Effendi kritiserade vad han kallade oberättigade referenser till Östtimor av den portugisiske utrikesministern.
Föreställ er scenen! Östtimors motståndshjälte Xanana Gusmao, av Jakarta beskriven som en brottsling fängslad för innehav av vapen, förs ut ur cellen kl 20:00 den 15 juli och körs till presidentpalatset. Han välkomnas till middagen av Sydafrikas president Nelson Mandela och Indonesiens ambassadör, Lopes da Cruz, en östtimores. De samtalar nästan två timmar,Xanana säger inte mycket. Da Cruz hade inte sett Xanana sedan de var tillsammans i den portugisiska armén och i seminariet innan Östtimors mardröm började den 7 december 1975. Hela hans karriär bygger på att motarbeta det självständiga Östtimor Xanana kämpar för. Mandela, å andra sidan, har länge beundrat Xanana. I september 1996 gav han José Ramos Horta ett exemplar av sin bok med uppmuntrande meddelande till moståndsledaren.
Vad betydde middagen? Med säkerhet var det en utomordentlig publicitet för Östtimoraktivister. Ända sedan Xananas arrestering i november 1992 har de jämfört honom med Mandela - ledare för en frihetsrörelse, fångad och fängslad, och sedan (förhoppningsvis!) segerrik genom omvärldens påtryckningar decennier senare. Att ha dem på middag i denna upphöjda omgivning antyder att Suharto inte motsatte sig jämförelsen.
Men visade Suharto svaghet under världstrycket (som en insändare i Sydney Morning Herald formulerar det)? Eller var han bara artig mot sin prominenta gäst, som hade bett om detta möte och också uttryckt förhoppningen att Xanana skulle släppas? Kanske ytterligare en storslagen men tom gest av Suharto - som 1993 hans försoning med petitionen från 50 dissidenter? Det är för tidigt att dra några slutsatser.
Mandela och Suharto är inga främlingar, inte heller Sydafrika och Indonesien. Före apartheids fall gav Indonesien finansiellt stöd till African National Congress. En del av detta stöd kan ha kommit från Suharto privat. I en Londonrapport från mitten av 1995 avslöjades att den av Suhartofamiljen ägda Bank Putera Sukapura var inblandad i en komplicerad sanktionsbrytande affär mellan 1990 och 1992 med avsikt att hjälpa Sydafrikas svarta.
Före juli 1997 gav Suharto Mandela, ordförande i ANC, VIP behandling, nämligen 1991 och i september 1994.
Efter återupprättandet av diplomatiska förbindelser mellan Indonesien och Sydafrika 1994, har handeln mellan dem ökat över 300%. Gruvbrytning var på dagordningen vid de senaste diskussionerna Mandela -Suharto. Indonesien är nu världens tredje största kolproducent, efter Australien och Sydafrika. Sydafrika letar efter nickel i Halmahera. Busang var en besvikelse, men det är fortfarande tillräckligt med guld i Indonesien för att berättiga jämförelser med Witwatersroch. Och det finns mer. Sydafrika och Indonesien ligger på 11:e och 12:e plats bland världens pappersmasseproducenter. Etikreglerna för Sydafrikas skogsbolag har diskuterats som modeller för Indonesien. Den indonesiska textiljätten Texmaco (som köpt ut Bank Putera Sukapura nyligen) står inför enx utvidgning till Sydafrika. Ett smugglingsstråk för narkotika går genom Sydafrika till Indonesien. Den sydafrikanska valövervakningen var en av förebilderna för Indonesiens KIPP.
Med andra ord, Indonesien och Sydafrika har nära relationer, och kan utöva press på varandra. En del av detta tryck kan gynna Östtimor. Ända sedan mötet 1994 har Mandela försökt förmå Suharto att öppna en "dialog" om Östtimor. Just innan han kom till Jakarta den här gången sade han att man talar om Östtimor "i varje hörn av globen".
Mandela kan kanske inte trycka på hårdare. Många tror att i utbyte för hjälpen till ANC att bekämpa apartheid, vill Indonesien att Sydafrika ska påverka Afrikas portugisiskspråkiga nationer, några av Östtimors starkaste bundförvanter. Sydafrika har inte blivit tydligare i FN beträffande behovet av ändringar i Östtimor - inte ens om mänskliga rättigheter.
Kofi Annans aktivism ger FN-processen om Östtimor nytt liv. Mandela gjorde senare klart att hans initiativ hade föregåtts av konsultation med Annan. Även om Jakarta officiellt har förnekat nya initiativ, så antyder det faktum att middagen med Xanana hölls hemlig tills en indonesisk veckotidning avslöjade den sju dagar senare att den skulle ha kunnat bli början på något viktigt.
Nobels fredspris till Belo och Ramos Horta uppskattades i Sydafrika, som mindes 1984 års pris till Desmond Tutu. En sydafrikansk ledarartikel formulerade det som: "Det oväntade mötet mellan världens mest beundrade statsöverhuvud och en ledare för en av dess mest populära frihetsrörelser under 1990-talet, i ett statligt gästhus ett stenkast från presidentpalatset i Jakarta, har mer potential än annat för att bryta dödläget".
Ledaren varnade sedan Mandela för att fullfölja. Ett möte i Pretoria förra fredagen med Ramos Horta, och en inbjudan till den portugisiske presidenten Sampaio, antyder att det är precis vad han vill göra.
Källa: (Dr) Gerry van Klinken, Editor, Inside Indonesia magazine Tel +61-7-3371 3854; fax 3871 2525
http://www.pactok.net.au/docs/inside/index.htm
Översatt och lätt förkortad av Tommy Pollák den 1997-10-12
Ändrad Tommy Pollák