Xanana Gusmãos minskande roll?
Redan innan Xanana Gusmão bröt med Fretilin och 1987 grundade CNRM (National Council of Maubere Resistance) var han en av de framstående ledarna i Östtimor för motståndet mot den indonesiska ockupationen. Det förblev han, till och med den kanske mest framstående, också i fångenskapen i Indonesien 1992-1999, och sedan för utvecklingen till återupprättandet av självständigheten 2002 och därefter som president en mandatperiod, premiärminister och ordförande i CNRT i 8 år och minister för planering och strategiska investeringar i den nya statsorganisationen.
Men nu finns det tecken på att 74-åringens roll i och därmed inflytande på politiken i Östtimor har minskat.
I 2018 års val fick Fretilin 23 mandat och koalitionen AMP (med CNRT - 22 mandat, PLP, KHUNTO) 34 mandat. Så AMP bildade en regering med Taur Matan Ruak (PLP) som premiärminister. Gusmão, en av grundarna av CNRT (National Congress for Timorese Reconstruction), blev minister för planering och strategiska investeringar. Som sådan förhandlade han fram avtalet om havsgränsen med Australien och därefter köpet av den stora olje-och gasreserven Greater Sunrise.
Regeringen har ända sedan sitt tillträde haft ett problem. President Guterres Lú Olo vägrade att godkänna nio föreslagna CNRT-ministrar.
När parlamentet i januari sent omsider skulle god- känna koalitionsregeringens budgetförslag för 2020 med bland annat en satsning på Tasi Mane-projektet, en storstilad utveckling av infrastrukturen på sydkusten runt en anläggning för att bearbeta naturgas från Greater Sunrise-fältet för vidare export, förkastades förslaget genom att CNRT avstod från att rösta för det. Det innebar att AMP-koalitionen sprack den 22 januari.
Efter en tid skapade Gusmão en ny koalition för en
alternativ majoritetsregering
, men den 30 april lämnade KHUNTO den och därmed hade den inte längre
majoritet. Orsaken till att KHUNTO bröt med denna
koalition var att det var för förlängning av undantagstillståndet. KHUNTO anslöt sig i stället till Taur Matan
Ruaks (PLP) allians med Fretilin, vilket gav den
majoritet i parlamentet.
I början av maj skriver Östtimorkännaren Michael
Leach, professor i internationell politik vid Swinburnes
universitet: Framför allt så är huvudfrågan
huruvida den östtimoresiska politikens gigant, Xanana
Gusmão, kan komma tillbaka från sin position.
och
fortsätter:
Gusmãos åtgärd mot sin egen AMP-allians i januari
- troligen en del i en strategi att få CNRT-ministrarna
installerade och utlösa ett förtida val - tycks nu ha
gått riktigt snett. Med detta sagt så skulle få se
det som klokt att skissa på ett politiskt lovtal till
mästerpolitikern just nu.
I slutet av maj avgår CNRT:s ministrar ur regeringen och Taur Matan Ruak utser en rad nya ministrar.
Xanana Gusmão och Östtimorkommitténs före detta ordförande Ann Larsson hos UD i Stockholm den 22 april 2002.
Tommy Pollák
Källor:
- Bardia Rahmani: Timor-Leste’s New King- makers i The Diplomat, 2020-06-01
- Hortencio Sanchez: Foreign Minister Dionísio Soares Among Five MPs to Resign From Cabi- net, Tatoli, 2020-05-25
- Michael Sainsbury: Political turmoil brings new governing alliance in Timor-Leste i UCA News, 2020-05-07