Santa Cruz-massakern den 12 november 1991 kan sägas vara en av vändpunkterna i Östtimors kamp under den indonesiska ockupationen 1975-1999 för självbestämmande.

Östtimoresiska ungdomar utnyttjade en sorgehögtid i Dili, Östtimors huvudstad, för en fredlig demonstration för befolkningens rätt till självbestämmande. De demonstrerande gick till begravningsplatsen Santa Cruz för att hedra en student som dödats av indonesisk militär.

När demonstrationståget kommit in på den muromgärdade begravningsplatsen, omringades den av indonesiska soldater som öppnade gevärseld mot ungdomarna. Omkring 270 av dem dödades. Kropparna dumpades sedan i en flod och i massgravar.

Det ovanliga med massakern var att den engelsk-svenske filmaren Max Stahl var på begravningsplatsen, filmade det som hände och med hjälp lyckades smuggla ut filmen.

Filmen kom att visas över hela världen och väckte enorm uppmärksamhet. Den ledde till att allmänhet och politiker i många länder, också USA, kom att engagera sig för den östtimoresiska befolkningens kamp för självbestämmande och mot den indonesiska ockupationen.

Detta engagemang ledde efter diktatorn Suhartos fall till en folkomröstning under FN:s överinseende 1999. Den gav en överväldigande majoritet för ett självständigt Östtimor.

Självständigheten kom också att genomföras med hjälp av FN.

För utförligare information om Santa Cruz-massakern se notiser från den 11 och 12 november 2011 på Östtimorkommitténs webbplats. De finns här respektive här. Till årsdagen 2020 gjorde Max Stahl ett uttalande.