Redaktören har ordet

Årets första nummer är fullmatat med nyhetsmaterial från Östtimor, Indo- nesien och Västpapua. Östtimorkommittén höll årsmöte den 20 mars och antog ett uttalande som är med i numret. Värt att betona är att det i år är 20 år sedan folkomröstningen om Östtimors status hölls. Det uppmärk- sammas i artikeln om minnet av massakern i kuststaden Liquisa i april 1999, där svåra övergrepp begicks. Massakern var bara en av en rad våldsdåd som föregick folkomröstningen den 30 augusti och som i sin tur följdes av omfattande våld. I artikeln om människorättsförhållandena i Östtimor görs tillbakablickar på det rättsliga efterspelet till Indonesiens ockupation 1975-1999, om vilken vi tidigare har skrivit att det knappast alls har fungerat. I övrigt ger amerikanska UD:s rapport en blandad bild av människorättsförhållandena medan det i artikeln om vad demokrati- institutet Freedom House skrivit om Östtimors politiska förhållanden framkommer att institutet ger en mera positiv bild av läget.

I övrigt handlar artiklarna om Östtimor huvudsakligen om ekonomi: landet har köpt oljefältet Greater Sunrise i Timorhavet mellan Timor och Australien och sent omsider antog parlamentet en budget för 2019. Vi har också med en artikel om Kinas inflytande i Östtimor som visat sig i form av byggprojekt.

Den enda händelse i den indonesiska övärlden som har fått viss uppmärksamhet i svenska medier är presidentvalet i Indonesien den 17 april, i vilket den sittande presidenten Joko Widodo ("Jokowi") blev omvald i kamp mot ex-president Suhartos svärson Prabowo Subianto. Anders Uhlin, professor i stats- vetenskap vid Lunds universitet, skriver om president- valet och vad det kan innebära för händelseutveck- lingen. Här omnämns även det fortsatta förtrycket i Västpapua under Jokowis första mandattid. Till inne- hållet om Indonesien hör också en artikel om landets arbetslösa generaler.

Till sist vill redaktören önska alla läsare en trevlig sommar.

Gabriel Jonsson