Valdagen
den 30 augusti

Klockan 0200 i morse steg jag ur sängen, och med håret stående åt alla håll och med en andedräkt som skulle kunnat döda tusentals svepte jag en kanna svart kaffe på stående fot.

Redan 0230 hade jag tömt ett halvt paket Marlboro Lights (de har ju inte vit Blend här...), borstat tänderna och klätt mig. Ready to go!

James, min personliga vakt under den här viktiga dagen var munderad upp till tänderna med allt man kan tänka sig filippinska CivPol är utrustade med. Han var mycket sammanbiten och strikt. Hajade inte alls mina skämt!

Hoppar in i bilen, vevar ner rutan, tänder ännu en cigg och sätter på Springsteens "Born to Run" så högt att tupparna vaknar till liv på gården. Vi är på väg till ThaiBatt vid flygplatsen för att hämta valurnorna, valsedlarna, alla formulär och stationaries.

Det är backsvart där uppe, Thai-soldaterna står i givakt och dirigerar trafiken. Det är 33 vallokaler i Baucau, men det är tyst i leden. Det är allvarets minut, ingen skojar eller pratar strunt - det är bara Springsteen som hörs, men nu är låten bytt till en annan - Tougher than the rest (ni vet, där han sjunger ut sin kärlek till Patti Scialfa).

Jag signerar att jag har tagit emot min last av "sensivite materials", vinkar till mig några soldater i en Hum-V, säger till James att nu är det dags. Vi startar vår färd mot Wailili, min vallokal.

Väl framme sätter vi oss ner med en kopp kaffe och ännu en cigg (kan inte röka i bilen med valsedlarna, de är mycket brandfarliga) och inväntar mina lokala valförättare - 19 stycken. Jag sade 0500 - inte en minut senare. Vid 0530 börjar jag bli lite nervös, för ingen har kommit ännu, och vid 0600 har jag gjort slut på mitt första paket M. Lights.

0610 släntrar de första in, blir mycket förvånade över att jag springer runt som en huvudlös tupp och är skitarg och jävligt stressad. Jag skriker åt dem: "Ha'u hatete horseik, ita tenke mai iha ne'e toko lima exactamento!!! Agora - toko ne'en!!" (Jag sade till er igår att ni måste vara här precis klockan fem och nu är klockan redan över sex!!!)

I alla fall, nu är det bråttom! Vallokalen måste öppna precis klockan 0700, och jag har tre stationer att hålla reda på. Det är fortfarande becksvart och det gör det ju så svårt att packa upp.

Vid 0630 börjar det ljusna, och jag kan börja mitt pappersarbete. Vi har bara en halvtimme på oss! Gudars skymmning!

Jag kallar till mig observatörerna (det är ett ganska stort gäng, några från Australien, några från Portugal och många från "Republican Center" i Amerika! *s*).

Jag genomför en cermoni där jag visar att valurnorna är tomma, läser upp numret på förseglingen och de antecknar. Sen delar jag ut exakt rätt antal med valsedlar och gör mitt pappersarbete. Det tar 10 minuter, och jag har två stationer till!

0700 kan jag öppna mitt Polling Center. Jag bjuder in de som ska rösta till station nr 1 (nr 2 och 3 är ännu inte riktigt klara), och det går riktigt smidigt.

Hela dagen flyter mycket bra - det är bara någon enstaka händelse som tillkallar James uppmärksamhet. Grabbarna i grönt (Thai-soldaterna) har alltså inte mycket att göra, utan sover mest ovanpå sin stridsvagn.

Nu måste jag säga att det var en riktigt underbar upplevelse! Ett par tusen väljare stod och väntade på att få komma in och rösta. De var klädda mycket fint och atmosfären var underbar! De sjöng och applåderade när min kontrollant hjälpte fram äldre och gravida och sjuka i kön. Det var en så fantastisk dag, och jag hade tårar i ögonen många gånger!

Åh vad roligt det var att se ansikten som jag kände igen från min Voter Education. I mer än en månad har jag varit ute i byar och småsamhällen och informerat om valet - och de gamla kvinnorna och jag har suttit och skvallrat över cigaretter och Timor Cafe! Vi hade så roligt - och när jag träffade dem nu fortsatte vi vårt tjatter!

Klockan 1600 var kön helt slut, och jag stängde Polling Centrat. Här är cermonin inför observatörerna om än mer noggrann, så det tog ett par timmar. Därefter eskorterades jag in till Counting Center, i Baucau där jag och mina fulla valurnor togs emot.

Keith, Baucau;s Field Administrative Officer stog redo med kalla öl, och att sätta sig ner, släppa ut håret, slänga iväg kepsen och svepa en kall en där - det var fantastiskt!

Vilken dag det var! Jag kommer alltid att komma ihåg den. Jag kommer snart hem - vi ses!

Ann