Den 29 mars höll Östtimorkommittén och Föreningen ett Fritt Papua årsmöte i Riksdagshuset i Stockholm. Deltagarna ställde sig bakom följande uttalande.

Indonesien är ett land i djup kris. Den ekonomiska krisen har orsakat fruktansvärt lidande för en stor del av befolkningen och allt pekar på att läget kommer att förvärras. Skogsbränderna som orsakats av plantageägarnas och skogsbolagens cyniska girighet innebär en miljökatastrof för stora delar av Sydostasien. Någon lösning på den ekonomiska och miljömässiga krisen är inte i sikte så länge inte den grundläggande politiska krisen fått en lösning. Det grundläggande problemet är Suharto och det auktoritära politiska system han byggt upp med hjälp av militären och med stöd från västvärlden.

Den åldrige presidenten vägrar att lämna ifrån sig makten. Han har utsett en ny regering med sin ena dotter och sina närmaste vänner som ministrar. Denna "korruptionsregering" är ett direkt hån inte bara mot det indonesiska folket utan även mot Internationella Valutafonden och västvärldens regeringar som krävt ekonomiska reformer.

Suhartos politiska isolering ökar i rask takt. Det är nu uppenbart att han inte längre har något nämnvärt stöd varken inom eller utanför landet, förutom inom den egna familjen och hos de närmaste kumpanerna. Tusentals studenter vid universitet på Java, Sumatra och Bali demonstrerar mot Suhartoregimen. Protesterna möts med hårdnande repression. Hundratals demokratiaktivister har arresterats under årets första månader.

Den ekonomiska och politiska krisen i Indonesien har gjort att situationen i Östtimor kommit i bakgrunden i medias rapportering. De rapporter som kommer direkt från Östtimor talar om ett förvärrat läge. Nya militära styrkor från åtta bataljoner har satts in i början av året för att terrorisera bybor som misstänks stödja motståndsrörelsen. De indonesiska soldaternas redan låga moral har försämrats ytterligare på grund av den ekonomiska krisen i hemlandet och den brutala repressionen har ökat. Dessutom har Östtimor drabbats av en utdragen torka.

Även Västpapua har drabbats av svår torka, vilket lett till utbredd svält i landet. Indonesiska myndigheter har hindrat hjälporganisationer att undsätta de svältande. Massmedia uppmärksammar nästan aldrig situationen i Västpapua. De rapporter som kommer inifrån landet talar om mycket omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inte minst i området kring Freeports jättelika gruvanläggning.

Också i Aceh pågår en ofta bortglömd befrielsekamp. En osedvanligt brutal terror mot civilbefolkningen från den indonesiska militärens sida har tvingat tusentals människor att fly till Malaysia. Där interneras de i läger under mycket svåra förhållanden och många sänds tillbaka till Indonesien.

Mot bakgrund av allt detta enorma lidande, som direkt eller indirekt orsakats av Suhartoregimen, måste Sveriges regering agera kraftfullt för att bidra till att minska lidandet och främja en positiv utveckling i den sydöstasiatiska övärlden.

Vi uppmanar Sveriges regering att inom Internationella Valutafonden verka för att man håller fast vid kraven på åtgärder mot korruption och nepotism, men avstår från de så kallade strukturanpassningsåtgärder som drabbar de fattiga mycket hårt, som t ex avskaffandet av subventioner på baslivsmedel och andra förnödenheter.

Vidare bör inte Östtimor och Västpapua räknas in i åtgärdspaketet för Indonesien. Det är den indonesiska regeringens ekonomiska kris. De av Indonesien annekterade områdena har ingen skuld till krisen. Internationella Valutafonden bör tydligt markera att Östtimor och Västpapua inte betraktas som en del av Indonesien.

Sverige bör via internationella organisationer verka för att alla de indonesiska flyktingar som tar sig till Malaysia och Singapore på grund av den ekonomiska krisen eller det politiska förtrycket, inte minst i Aceh, får en mänsklig behandling och inte interneras för att sedan sändas tillbaka till svältens och förtryckets Indonesien.

Regeringen måste tydligt fördöma den våg av repression som nu äger rum i Indonesien och dess kolonier.

Nästa vecka äger ett toppmöte mellan europeiska och asiatiska ledare rum i London. Toppmötet ASEM II ska i första hand handla om handel och investeringar, men vi uppmanar Sveriges regering att även ta upp frågor om demokrati och mänskliga rättigheter med de indonesiska representanterna. Det är viktigt att den indonesiska regeringen får klart för sig att andra regeringar inte accepterar övergreppen och förtrycket i Indonesien, Östtimor och Västpapua.

Alla vapenleveranser till Indonesien måste omedelbart upphöra och Sverige bör verka för att EU enas om ett moratorium för all vapenexport till Indonesien.

Sverige bör bidra till att befria Indonesien från den brutala Suhartoregimen genom att via flera olika kanaler och på många olika sätt stödja alla de demokratiska krafter som faktiskt finns så väl i Indonesien som i Östtimor och Västpapua.

Svenskt bistånd till Indonesien måste gå direkt till folkliga organisationer. Förbindelser med den politiska, ekonomiska och militära eliten bör hållas på så låg nivå som möjligt. Därför ser vi med stor oro på uppgifterna om att Sida ska bidra till finansieringen av ett projekt inom skogssektorn i samarbete med det indonesiska skogsministeriet. Ett samarbete med oberoende indonesiska miljöorganisationer hade säkerligen varit mer effektivt för att uppnå Sveriges officiella biståndsmål.

Sida har nyligen gett bistånd på 6 miljoner kr till UNICEF för att finansiera mödravård i Östtimor. Detta är i och för sig lovvärt och välbehövligt. Problemet är bara att mödravården ska ske på indonesiska sjukhus. Östtimoresiska kvinnor är på goda grunder rädda för att uppsöka indonesiska sjukhus. Biståndet borde istället kanaliseras via katolska kyrkan som befolkningen har förtroende för.

Vi välkomnar uppgifterna om att en EU-delegation ska sändas till Östtimor. Med anledning av det vill vi poängtera vikten av att säkerheten för östtimoreser som lämnar information garanteras. Vi vill också framhålla att resultatet av besöket bör offentliggöras.

Sveriges regering måste inom FN och andra internationella organisationer samt i bilaterala kontakter med Indonesien arbeta för att hjälporganisationer tillåts verka fritt i det svältdrabbade Västpapua.