Redaktören har ordet

Suhartoeran är slut. För människor i Indonesien, Aceh, Västpapua och Östtimor innebär det att en fruktad och hatad diktator försvunnit från makten. Men det betyder inte att allt blivit bättre. Våldet och övergreppen fortsätter på många håll. Många av Suhartos kumpaner har fortfarande stort inflytande. Suhartoregimens auktoritära strukturer försvann inte omedelbart vid bytet på presidentposten.

Militären är fortfarande en stark antidemokratisk kraft även om de väpnade styrkorna utsätts för allt hårdare kritik och deras politiska roll alltmer ifrågasätts.

Framtiden är mycket oviss. Den ekonomiska krisen har orsakat omfattande hunger och misär. Det tar tid att resa sig efter flera decennier av förtryck och auktoritärt styre. Intresseorganisationer och politiska partier behöver tid för att konsolideras och fungera på ett demokratiskt sätt. Mäktiga krafter i samhället har intresse av fortsatt auktoritärt styre.

Indonesien har ett tungt förflutet att frigöra sig från. Det behövs en offentlig uppgörelse med hela Suhartoregimen och dess brott mot mänskliga rättigheter. En sanningskommission enligt sydafrikansk förebild skulle kunna vara ett sätt att göra upp med det förflutna för att gå vidare. Här ställs Indonesien inför samma dilemma som många andra länder där auktoritära förtryckarregimer fallit samman. Ska man förlåta de som begått brott under diktaturtiden för att inte riskera att de lägger fler hinder i vägen för en demokratisering? Eller måste man straffa de skyldiga till olika övergrepp, dels för att ge offren och deras anhöriga en viss upprättelse, dels för att förhindra att övergreppen upprepas i framtiden?

I vilket fall som helst är det mycket viktigt att de omfattande brott mot mänskliga rättigheter som begåtts under Suhartos tid vid makten blir ordentligt dokumenterade och att skuldfrågan avgörs. En öppen diskussion om detta är nog en förutsättning för att Indonesien ska kunna göra upp med sitt auktoritära förflutna. Men förutsättningarna för att en officiell sanningskommission ska tillsättas och tillåtas verka under den nuvarande regeringen är små. Kanske är någon form av internationell tribunal en möjlighet. Men det är svårt att se att mäktiga internationella aktörer skulle stödja ett sådant förslag som skulle uppfattas som en kränkning av Indonesiens suveränitet.

I detta nummer av MERDEKA/Östtimorinformation analyserar vi Suhartos fall och redogör för viktiga händelser i Aceh, Västpapua och Östtimor. Från svensk horisont kan vi rapportera om en utebliven vapenaffär med Indonesien och ett olyckligt utfall av riksdagsvalet.

Nästa nummer ska vara klart i månadsskiftet januari-februari. Det kommer att ha som speciellt tema Portugals roll i Östtimorkonflikten. Bidrag ska vara redaktionen tillhanda senast den 11/1.

Anders Uhlin