|
Suhartos fall och
Indonesiens framtid
Den politiska utvecklingen i Indonesien har varit dramatisk. Suharto som varit landets diktator sedan mitten av 1960-talet har tvingats lämna presidentposten. I denna artikel ska jag diskutera vad om orsakade Suhartos fall, vad det innebär och vilka förutsättningarna för en fredlig och demokratisk samhällsutveckling är?
Vad orsakade Suhartos fall?
Den ekonomiska krisen var en nödvändig, men inte tillräcklig faktor för Suhartos avgång. Utan den ekonomiska krisen hade den politiska och militära eliten i Indonesien och utländska politiska och ekonomiska makthavare förmodligen fortsatt att stödja Suharto en tid till. Men valutakrisen och Suhartos uppenbara oförmåga att vidta några åtgärder för att förbättra det katastrofala ekonomiska läget gjorde att han förlorade den sista legitimitet han kan ha haft.
Den ekonomiska krisen var dock inte tillräcklig för att fälla den åldrige diktatorn. Det krävdes också massiva folkliga protester (och internationellt tryck i det sista skedet) vilket fick alla andra elitaktörer att överge Suharto. Överbefälhavaren General Wirantos beslut att byta sida blev avgörande. Utan stöd från militären hade Suharto ingen möjlighet att sitta kvar som president.
Det blev ett våldsamt sammanbrott för Suhartoregimen även om det inte går att jämföra med de enorma massakrer som präglade Suhartos maktövertagande. Men dagarna innan Suhartos fall ägde välorganiserade upplopp, mordbränder och gruppvåldtäkter rum i Jakarta och andra städer. Enligt Team of Volunteers for Humanity våldtogs minst 168 kvinnor i Jakarta under upploppen i maj. De flesta offren var av kinesiskt ursprung. Förövarna var muskulösa, kortklippta unga män. Våldet följde samma mönster som vid tidigare upplopp på andra håll i Indonesien. Gruppvåldtäkter har ofta förekommit i Aceh, Västpapua och inte minst i Östtimor. Det råder ingen tvekan om att det hänsynslösa våldet var välorganiserat. Militären är den enda institution som har den rent organisatoriska kapaciteten för att genomföra dessa våldsamma upplopp och övergrepp. Vittnesmålen pekar också entydigt på att ABRI bär ansvaret för de fruktansvärda övergreppen. Målsättningen har uppenbarligen varit att destabilisera landet och skrämma befolkningen till att acceptera fortsatt auktoritärt styre under militär ledning. Statsterrorism har varit ett utmärkande drag för Suhartoregimen och på det viset var det naturligt att denna regim skulle bryta samman i samband med en våg av statsterrorism.
Innebär Suhartos fall en regimändring?
Man kan säga att Indonesien befinner sig i en övergångsperiod efter Suhartos fall, men det är mycket oklart vart man är på väg. Många politiska strukturer är intakta och de flesta aktörerna från Suhartoregimen sitter fortfarande vid makten. Vicepresidenten Habibie, som blev president, har varit Suhartos politiska skyddsling sen barndomen och militären är fortfarande den viktigaste politiska maktfaktorn. Tiden efter Suharto präglas trots det av större politisk öppenhet. Det har blivit möjligt att bilda politiska organisationer och partier och yttrandefriheten har ökat.
Ungefär 100 politiska fångar har frigivits sen Habibie ersatte Suharto på presidentposten. Men många fler sitter fortfarande i fängelse av politiska
|
|
