Resa till Östtimor

En resa till Östtimor

Tillsammans med två medlemmar i Kristna Fredsrörelsen reste jag i juli till Östtimor. Syftet med besöket var att knyta kontakter och att skapa oss en bild av situationen. Sedan Indonesien invaderade Östtimor 1975 har situationen på ön karakteriserats av hård politisk repression och ekonomisk exploatering. Östtimor var länge en i omvärlden lite uppmärksammad konflikt, men tack vare 1996 års fredspris har området blivit mer uppmärksammat. Och Suhartos avgång i maj har gjort att Östtimorfrågan kunnat diskuteras mera öppet i Östtimor och Indonesien.
Svindlande vackert
Det första intrycken från Östtimor fick oss dock inte alls att tro på en öppning i konflikten. Ett första intryck under bilresan från Kupang till Dili var det svindlande sköna landskapet, men när vi såg människornas ansikten kändes den spända atmosfären som präglar Östtimor tydligt. Känslan av att vara i ockuperat område befästes snart av de indonesiska militärer och flaggor vi såg. Det allra mest iögonfallande exempel vi såg på folkets lidanden var dock de många gravarna längs vägen. En konsekvens av ockupationen som vi såg när vi reste från Dili österut till den näst största staden Baucau är att mycket skog huggits ner, bland annat av indonesisk militär, för att försvåra FRETILIN:s gerillakrigföring. Vi kunde också se s.k. strategiska byar dit folk tvångsförflyttats från bergen för att försvåra kontakterna med FRETILIN.
Nuläge
Trots den spända atmosfären märkte vi att människor uttalade sig betydligt mera öppet än vad vi hade kunnat tro när vi började träffa representanter för olika organisationer och kyrkan. Det var imponerande att se hur människor utstrålade hopp efter att ha levt länge under hårt förtryck: folkmordet har inte knäckt motståndsviljan. Vi fick veta att övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i form av dödanden, tortyr, försvinnanden och godtyckliga arresteringar fortsatt även efter Suhartos fall. Den ökande öppenheten motsvaras alltså inte i nuläget av en reell förändring av situationen på Östtimor.
Kyrkan spelar en viktig roll bland annat genom att den ger skydd till människor som utsatts för övergrepp. Transmigrationen till Östtimor är en del av den medvetna indonesiska politiken att splittra befolkningen och skapar växande spänningar. Många kvinnor har blivit våldtagna och flera har fått preventivmedel inplanterat för att förhindra dem från att få barn. Bönderna dras in i striderna på ön då de befinner sig mellan gerillan och militären. Vad gäller internationell närvaro ansåg alla vi talade med att det är nödvändigt för att skydda människor mot övergrepp. För närvarande kan man endast stanna i två månader på Östtimor, vilket omöjliggör internationell närvaro i fredsbevarande syfte.
Slutord
Detta kan tyckas dystert, men besöket på Östtimor och utvecklingen i Indonesien ger ändå hopp om att konflikten kanske kan lösas på sikt. Vi får hoppas att de kontakter vi etablerat kan bli en grund för ett aktivare utbyte mellan Kristna Fredsrörelsen och Östtimor.

Medlem i Östtimorkommittén