Östtimors 1-årsdag

Som just anländ till Östtimor för första gången känns det stort att idag 20 maj 2003 här i Dili få vara med om firandet av Östtimors 1-årsdag som självständig nation.

Redan igår var stämningen på väg uppåt, med mycket folk i rörelse, inte minst i remsan mellan gatan utanför regeringspalatset och havet. Under de stora banyanträden där hade flera tillresta grupper från olika håll i landet spänt upp sina tält eller presenningar, och dofter spreds från matlagningen över öppna eldar. Ett särskilt färgstarkt inslag var en stor grupp från Aileu med liurais (traditionella lokala ledare) m fl. De var festklädda i traditionella dräkter och dansade och trummade och slog på cymbaler oförtröttligt, både igår och idag. Man kunde f.ö. ana att en del av bränslet för den uppsluppna stämningen fanns i de medhavda dunkarna med palmvin. Mycket folk samlades i området och hade det tydligen väldigt trevligt, riktig festatmosfär.

I förmiddags var det så dags för det stora officiella firandet på paradområdet framför regeringspalatset. Hela det uniformerade Östtimor var nog representerat, från militär, polis, brandkår och vakter till skolelever och orkestrar. Gissningsvis var omkring 1.000 personer uppställda, nu i än mer snörräta led än vid den långa generalrepetitionen sent igår eftermiddags. Bland de mest uppmärksammade var de många unga trumslagarpojkarna i sina jättestora, gröna krokodilformade huvudbonader. Alla stod i timmar i väntan på att ceremonin skulle börja vid 10-tiden, och i det starka solskenet blev värmen alltmer tryckande. Redan innan de sista hedersgästerna stigit ur sina bilar framför talarpodiet hade flera av de uppställda poliserna och andra blivit svimfärdiga och fått bäras bort. Vi förväntansfulla i publiken var nog flera tusen till antalet, men vi kunde ju åtminstone skaffa dricka och sätta oss ner om vi började bli bleka och knäsvaga.

Till sist anlände och presenterades även presidenten, Kay Rala Xanana Gusmão, som inspekterade de uppställda, och sen följde nationalsången och det stolta hissandet av nationens flagga. Nästan samtidigt som presidenten direkt efter flaggceremonin inledde sitt tal stördes detta kraftigt av att den uppställda gruppen från ASDT med högljudda trummor marscherade ut från området. En stund senare splittrades koncentrationen på nytt då massor av åhörare plötsligt sprang iväg mot havet. Tydligen hade det just då anlänt en båt med ett par maratonlöpare, vilket sas vara en del av firandet, fast löparna egentligen skulle kommit någon timme tidigare ....... Nåväl, det mesta av presidentens tal på i tur och ordning portugisiska, tetum och engelska gick bra att höra ändå. För framtiden underströk han vikten av stabilitet i landet och insatser på det sociala området för att minska fattigdom m m, och han hoppades på ökade insatser från UNMISET. Presidenten betonade också tron på att det timoresiska folket åter ska kunna utföra mirakel, trots svåra levnadsförhållanden.

Direkt efter presidentens tal började den långa utmarschen från området av den ena uniformerade gruppen efter den andra, allt till tonerna från de olika musikkårerna. Framför allt ungdomsorkestrarna med "krokodiler" och stiliga flickor som tamburmajorer hade stor publik när de sen marscherade vidare och spelade, gata upp och gata ner under dagens stolta banderoller.

Bland banyanträden vid havet fortsätter firandet och dansandet även nu sen det mörknat. Man kan bara hoppas att framtidens Östtimor kan klara sin balansgång och någorlunda motsvara dagens förväntningar, entusiasm, glädje och stolthet.