Intervju med Andreas Harsono
Andreas Harsono, en ung, frispråkig journalist och demokratiaktivist i Jakarta, kommer att skriva regelbundet för MERDEKA/Östtimorinformation. I varje nummer av tidningen kommer Andreas fortsättningsvis att ha en kolumn där han kommenterar aktuella politiska händelser i Indonesien. Andreas, som även skriver för den ansedda thailändska tidningen The Nation, arbetar för en organisation som heter ISAI, institutet för studier av fritt informationsflöde. ISAI som leds av Goenawan Muhamad, den berömde redaktören för veckotidskriften TEMPO som 1994 förbjöds av regeringen, publicerar böcker med ett oberoende och regimkritiskt innehåll. Organisationen leder även utbildningsprogram för journalister och demokratiaktivister. Vid ett besök i Jakarta i mars träffade jag Andreas. Här följer en något förkortad och redigerad version av intervjun med honom.
Vad är din syn på den politiska situationen i Indonesien efter den 27/7 förra året då PDIs partihögkvarter stormades? Vad har förändrats? Vilken betydelse hade händelsen för demokratirörelsen här?
Jag skulle vilja ta upp tre tendenser som blivit tydliga efter den 27/7. Det viktigaste är att regeringen inte längre har någon trovärdighet när den hävdar att "kommunister" ligger bakom sådana händelser. Anklagelserna om att upploppen var planerade och styrda av PRD är fullständigt grundlösa och folk tror inte på det. Det finns en historia om en journalist som kom till en av de byggnader som brändes ner på Jalan Salemba. Han mötte några ungdomar som satt i resterna av den förstörda byggnaden. Han frågade dem: - "Vad är er kommentar till anklagelsen att kommunisterna låg bakom upploppet?" Ungdomarna bara log. - "Det var vi som brände den här byggnaden." De var vanliga enkla människor på gatan. Så folk tror inte att upploppet organiserades av några "kommunister".
Den andra tendensen gäller politik på elitnivån. Splittringen inom eliten har ökat efter den 27/7. Även inom militären råder det delade meningar om regeringens och militärens sätt att genomföra operationen. Jag menar [arméchefen] Hartono på ena sidan och [försvarsminister] Feisal Tandjung på den andra. Flera yngre officerare är mycket kritiska mot sättet att slå ner på PDI. Jag har själv varit med om något som visar på sådana elitkonflikter. När jag fotograferade hur polis och militär misshandlade demonstranter utanför järnvägsstationen Gambir den 20/6, hindrades jag av en Kostrad1-officer, en kapten. Han sade till mig: - "Du kan inte fotografera härifrån." Jag sade: - "Vad är det för fel? Polisen slår folk och det är intressant." Men vad han sade var: - " Vi är inte inblandade. Du kan inte ta kortet härifrån med Kostrad-byggnaden i bakgrunden för vi är inte inblandade." Han betonade att Kostrad inte var inblandade. De försökte markera en skillnad mellan sig själva och andra fraktioner inom militären som utförde misshandeln.
En tredje tendens handlar om en ovärderlig erfarenhet för oppositionen. Personer som Megawati och många andra trodde att de kunde kämpa inom systemet. Nu har de tvingats ändra uppfattning. De inser att regeringen måste störtas utifrån, inte inifrån systemet. Megawati själv lärde en läxa. Hennes politiska profil stärktes. Hon har blivit en offentlig person. En person som tar strid med presidenten.
Innebär det att du tror att framtida försök att ena de demokratiska krafterna kommer att fokusera på Megawati?
Allmänheten hungrar verkligen efter offentliga personer, ledare, som inte representerar regeringen. Personer som Megawati och Gus Dur2 ger folk ett alternativ till alla dessa "prinsar" kring presidenten, folk som Habibie3, Hartono, Feisal.
Fler och fler människor talar om att skapa en gemensam plattform, om att förhandla med andra grupper. Jag läste en underjordisk tidskrift igår. På baksidan stod det en slogan som jag tycker är mycket intressant: "Börja tända ljuset istället för att fortsätta att klaga i mörkret. Oavsett hur litet ljuset är gör du i alla fall något." Jag tror att folk håller på att börja tända ljus nu. Det är fortfarande väldigt långt till demokratisering. Mycket långt. Det tar tio år, tjugo år.
Tror alla demokratiska krafter att Suharto måste försvinna först? Att det inte kan bli någon riktig förändring så länge Suharto är kvar vid makten.
Ja, absolut. De som är utanför systemet anser att han är det auktoritära systemet. De som är innanför, främst ICMI4, tror att de kan kämpa inifrån systemet. De menar att han inte är den auktoritära makten så länge han går Islam till mötes. Jag håller inte med. Vi kan inte säga att han gör demokratiska eftergifter bara för att han gör vissa eftergifter gentemot Islam, även om majoriteten av folket är muslimer.
Det du sade om konflikter inom militären var intressant eftersom många utländska observatörer har tolkat förra årets händelser som ett tecken på sammanhållningen inom militären och Suhartos fortsatta kontroll. De fraktioner inom militären som en gång stödde Megawati stod ju inte upp och försvarade henne.
Konflikterna är inte så allvarliga som många tror. Men en sak är åtminstone säker: när Suharto en dag försvinner så är ett av hans arv en militär som är mycket politiserad och splittrad i olika fraktioner, med konflikter mellan de ledande officerarna.
Tror du att det fortfarande finns stöd för Megawati inom armén, även om det inte är öppet?
En del, som t ex Arief Budiman, tror att det finns vissa fraktioner inom militären som stött oppositionen. Generaler som Hendro Priyono och några andra. De hjälpte Megawati att bli partiledare för PDI. Jag tror att Arief har rätt till viss del. Men sprickan inom militären är inte så allvarlig att några skulle ta öppen ställning för oppositionen. De kommer att fortsätta att vara lojala med presidenten även om de fortsätter att klaga. Så vad folk försöker göra nu är att säga till dessa kritiska officerare: "Om ni inte byter sida kommer ni att bli offren en dag".
Hur kan man lösa det här problemet med militärens stora politiska makt?
Organisering. Vad annat? Massbaserade organisationer, inklusive olika yrkesgrupper från medelklassen. Arméns kontroll över kapitalet är mycket mindre nu än vad det var på 1960-talet. Nu har den privata sektorn mycket mer kapital än regeringen.
Men har de nya kapitalisterna något intresse av politiska förändringar?
Det har de. Fler och fler människor från medelklassen känner sig förtryckta av den här korrupta regimen. Ta till exempel bokförläggare. De mindre förlagen klagar eftersom de endast fått trycka en liten del av de läroböcker som regeringen beställt. De fick bara 20% av beställningarna. 80% gick till Mbak Tututs5 företag som publicerar böcker om president Suharto. Bokförläggarna är mycket upprörda. Missnöjet med den här korrupta regimen ökar.
En av de stora frågorna nu är naturligtvis valet i maj. Hur anser du att de demokratiska krafterna ska agera?
Jag tycker att valet borde bojkottas. Om valen inte innebär någon möjlighet att byta regering, vad är det då för mening med att hålla val? Megawati försökte förändra systemet inifrån. Om hon hade vunnit valet hade hon åtminstone fått större politiskt inflytande, men nu har hon ingen position alls. Hennes supportrar målar väggarna runtom i städerna med slogans som: "Megawati, ja? - Val, ja! Megawati, nej? - Golongan putih6!"
Vad anser du om valövervakning?
Det visar folk att det är värt att ta vara på demokratins idéer. I begränsad omfattning kan de kanske finna bevis för felaktigheter och fusk, t ex när det gäller rösträkning. Men folk i KIPP [valövervakningskommittén som bildats av demokratiaktivister] vet också att Golkar7 kommer att vinna och att Suharto kommer återväljas. Men det viktigaste är att demokratins idé och idén med val bevaras.
Vad anser du om utländska valövervakare? Regeringen har ju förklarat att de ska bjuda in några representanter för andra regeringar i Sydostasien. Tycker du att folkrörelser i Indonesien ska bjuda in utländska folkrörelser?
Naturligtvis. Det har redan gjorts. Jag tycker det var ett stort skämt när regeringen meddelade att utländska observatörer får lov att komma hit, men inte övervaka valet. Det är löjligt. Men hur som helst kommer utlänningar naturligtvis att observera och bedöma hur rättvist valet är.
Anders Uhlin