Hollands utrikesminister J. J. Van Aartsen motsätter sig inte att förhållandena vid 1969 års "folkomröstning" i Västpapua undersöks på nytt. Det klargjorde han nyligen inför det holländska parlamentet.
En öppen och allvarligt menad granskning av förhållandena kring valet och det indonesiska övertagandet av Västpapua skulle kunna innebära en öppning för den västpapuanska befolkningen.
Vid 1969 års så kallade "Act of Free Choice" skulle västpapuanerna själva bestämma om de ville tillhöra Indonesien eller bli självständiga. Något demokratiskt val genomfördes dock aldrig. I stället handplockades 1 025 papuaner för att representera hela befolkningen. Valet styrdes med järnhand av den indonesiska militären, och efter hot kombinerat med löften om personliga förmåner sa samtliga 1 025 ja till att även fortsättningsvis tillhöra Indonesien. Valförfarandet övervakades av FN och det var inte bara den indonesiska regimen som styrdes av rasistiska attityder gentemot den papuanska befolkningen. I en konfidentiell rapport till New York skrev FN:s högste representant i Västpapua, den bolivianske diplomaten Ortiz Sanz, såhär inför folkomröstningen: "Som ni är väldigt medvetna om, så är bara en obetydlig procentandel av befolkningen i stånd till eller intresserad av några politiska handlingar eller tankar."
Den västpapuanska befolkningens öde är att denna typ av föreställningar förmodligen var alltför utbredda i det internationella samfundet under 1960-talet.
Trots att Ortiz Sanz framförde kritik mot den demokratiska processen vid valförfarandet godkände FN:s generalförsamling senare "folkomröstningen", vilket är ett historiskt arv som västpapuanerna alltjämt lever med.
FN har hittills inte öppet visat några tendenser att ompröva sitt agerande i samband med "folkomröstningen". Med de drygt 30 år som förflutet borde det inte vara omöjligt att med fräscha ögon åter bedöma den egna insatsen, även om konsekvenserna av agerandet under 1960-talet blev förödande.
Utanför FN-skrapan i New York förefaller det röra något mer på sig.
Det är inte bara i det holländska parlamentet en granskning av valförfarandet och det indonesiska övertagandet diskuteras. I en utförlig artikel i tidskriften Inside Indonesia (jan–mar 2000) blottlägger Sam Blay, professor i rättsvetenskap vid Teknologiska universitetet i Sydney, bristerna vid valförfarandet 1969. Han påpekar att det inte finns några lagliga hinder för att frågan undersöks på nytt. Men att det inte finns några lagliga hinder är inte, vilket Sam Blay konstaterar, tillräckligt – det krävs handling också.
Sam Blay uppmanar Australiens regering att ta sitt moraliska ansvar och ta upp frågan i FN.
Knappast något skulle stödja västpapuanernas sak så mycket som en ordentlig genomgång av förhållandena kring valförfarandet 1969.
Vad säger Anna Lindh?
Thomas Petersson