President Abdurrahman Wahid tycks vara medveten om allvaret i de växande västpapuanska självständighetskraven. 2000-talets första dag tillbringade den indonesiske presidenten med en charmoffensiv i Västpapua (Irian Jaya).
Besöket i Västpapua präglades av försök till försoning. I ett tal på nyårsdagen bad president Wahid om ursäkt för arméns brutala framfart i Irian Jaya och andra indonesiska provinser. Under besöket träffade Wahid också lokala papuanska ledare och höll med dem om att provinsen bör kunna byta namn till Västpapua (något som var fullkomligt otänkbart för ett par år sedan). Däremot uteslöt han att provinsen skulle få bryta sig loss från Indonesien.
Förklaringen till Wahids charmoffensiv i Västpapua kan sökas i den alltmer laddade utvecklingen i området sedan Suhartos fall i maj 1998.
De förhoppningar om en bättre framtid som Suhartos fall innebar kom på skam efter den indonesiska militärens brutala framfart i samband med firandet av Västpapuas nationaldag den 1 juli 1998. I Biak dödades ett stort antal människor. Våldsamheterna i samband med nationaldagen ledde fram till att kyrkliga samfund, student- och kvinnogrupper samt frivilligorganisationer bildade en partipolitiskt obunden koalition, för att försöka nå fram till en fredlig lösning på Västpapuas problem. Den nya organisationen Foreris primära uppgift var att försöka inleda en dialog med den indonesiska regeringen.
Den 26 februari 1999 träffade närmare hundra västpapuanska delegater från Foreri Indonesiens dåvarande president B J Habibie i Jakarta. Samstämmigt framförde delegationen den västpapuanska befolkningens önskan om ett självständigt Västpapua. Mötet var historiskt: inte någon gång sedan frihetskampen startade på 1960-talet har den papuanska befolkningen tillåtits att fritt framföra sina synpunkter på ett liknande sätt. B J Habibies svar till delegationen var att resa hem och noga tänka över sin ståndpunkt.
Därmed var "dialogen" över. Efter Jakarta-mötet har knappast några framsteg gjorts.
Den 17 april förbjöd Irian Jayas polischef Hotman Siagian alla diskussioner och spridning av information om mötet i Jakarta. Förbudet har begränsat och förhindrat papuanernas möjligheter att diskutera självständighetsanspråken. De möten och seminarier som var inplanerade efter Jakarta-mötet har ställts in och flera av Foreri-delegaterna har utsatts för hotelser. I augusti belades några av ledarna i delegationen med reserestriktioner, vilket förhindrade dem att lämna provinshuvudstaden Jayapura. Nya militärposteringar har satts upp för att förhindra kontakter mellan olika grupperingar inom Foreri, och organisationens roll har även underminerats genom att den indonesiska regimen försökt försvåra kontakterna med Foreris kontor.
Efterhand blev det alltmer uppenbart vad som blev Jakarta-regimens svar på Foreri-delegationens självständighetskrav – ett försök att dela upp Irian Jaya i tre separata provinser: Västra Irian, Centrala Irian och Östra Irian. Förslaget lades fram i Jakarta den 27 juli och godtogs den 19 oktober. Försöket att splittra upp provinsen har mötts av kraftfulla protester i hela Västpapua, och det förefaller som den indonesiska regimen för tillfället har övergivit sina planer.
Den 1 december genomfördes fredliga demonstrationer i hela Västpapua. Tiotusentals västpapuaner (uppgifter i svenska medier om att hundratusentals människor deltog är förmodligen väl tilltagna) krävde ett självständigt Västpapua. Demonstranterna var säkerligen inspirerade av president Wahids tidigare positiva uttalanden om en framtida folkomröstning i Aceh, och protesterna utvecklades sig till den kanske största demonstrationen i Västpapuas historia.
– Det är fenomenalt hur självständighetskampen förts fredligt trots det indonesiska förtrycket, sade John Rumbiak, chef för en människorättsorganisation i Jayapura, till nyhetsbyrån AFP under demonstrationsdagen.
Det förefaller som president Wahid är medveten om att konfrontation inte är rätt väg för att uppnå ett av den indonesiska regeringens viktigaste och mest problematiska politiska mål för tillfället: att behålla Irian Jaya som en del av Indonesien.
Två veckor efter massdemonstrationen den 1 december tillkännagavs att Wahid beslutat att samtliga politiska fångar från Irian Jaya ska friges. Totalt rör det sig om 38 västpapuaner, av vilka Eliezer Awom förmodligen är den mest kända. Awom avtjänar livstids fängelse för sina aktiviteter inom OPM (Rörelsen för ett Fritt Papua) och sitter fängslad i Surabaya på Java. De övriga politiska fångarna sitter fängslade i Västpapua: Biak (19), Wamena (10), Jayapura (6) och Abepura (2).
Meddelandet om frigivningen följdes två veckor senare upp med president Wahids besök i Jayapura på nyårsdagen. Kanske är Wahid uppriktig i sina ambitioner att få ett slut på övergreppen mot de mänskliga rättigheterna i Västpapua. Men det räcker förmodligen inte. Västpapuanerna kommer av allt att döma inte att nöja sig med namnbyte till Västpapua, frigivning av politiska fångar, utökat självstyre och en allmän demokratisering. Den självständighetsprocess som är i rörelse kommer knappast att upphöra innan den västpapuanska befolkningen själva – i ett rättvist och demokratiskt val – tillåtits avgöra om de vill tillhöra Indonesien eller inte.
Thomas Petersson