Dewi Fortuna Anwar i Stockholm ============================== Dewi Fortuna Anwar, rådgivare till president Habibie 1998-1999 och nu chef för utrikespolitiska avdelningen vid LIPI-institutet i Jakarta, föreläste i december på Utrikespolitiska institutet. Föredraget var indelat i tre delar: konsolideringen av demokratin i Indonesien, ekonomisk återhämtning och utmaningar. Konsolideringen av demokratin Indonesiens nytillträdde president Abdurrahman Wahid från Nationella uppvaknandepartiet är landets fjärde president och är den förste som har valts demokratiskt. Han blev vald därför att han var den för både allmänheten och militären mest acceptabla kandidaten. Wahid är nämligen tolerant, demokratiskt sinnad och har utvecklat relationer med både militären och Suharto. En bidragande faktor var också att talmannen i folkets rådgivande församling (MPR) Amien Rais nominerade Wahid som presidentkandidat. Valet av Wahid till president och Megawati Sukarnoputri från Indonesiens demokratiska parti-kamp (PDI-P) till vice-president anses vara en lämplig kombination för landets politiska utveckling. Ingen av dem associeras med Suhartos "New Order" och de åtnjuter brett folkligt stöd. Att utesluta Megawati från makten hade gjort henne till martyr, eftersom PDI-P som är det största partiet i parlamentet varken fick talmansposten i MPR eller i parlamentet (gick till Golkar). Viktigt med valet av de två oppositionspolitikerna är att det markerar slutet på en period av politisk osäkerhet i ett läge då det finns många problem att ta sig an. Den politiska osäkerheten utlöstes av Suhartos avgång och yttrade sig i form av nationella spänningar, parallelt med en ekonomisk kris som förvärrades av den politiska oron. Krisen underminerade basen för enighet och maktkamp uppstod. Efter presidentvalet är det politiska läget lugnt. Wahid bedöms vara en stark president och en stark opposition saknas. Den politiska friheten har ökat i Indonesien och Wahids regering har etablerat ett ministerium för mänskliga rättigheter. För att konsolidera demokratin måste demokratiska institutioner utvecklas. Vidare behövs en mindre personcentrerad politik. Planer finns på att minska presidentens makt. Genom att den nuvarande försvarsministern är civil har militärens roll tonats ned. Ekonomisk återhämtning President Wahid har lanserat åtgärder för att skapa nationell enighet och få ekonomin på fötter igen. Megawati har fått ansvaret för konfliktområdena Aceh, Västpapua (Irian Jaya) och Moluckerna. Förslag för att minska centralmakten och stärka det regionala självstyret har lagts fram. Tanken är att regionerna skall bl.a. få mer ansvar för sina finanser, medan Jakarta skall fortsätta att sköta utrikes- och valutapolitiken. För att få till stånd en ekonomisk återhämtning är det nödvändigt att ha en regering fri från korruption. Vidare krävs en utveckling av de marina resurserna och fisketillgångarna. Dessa tillgångar har försummats och utvinns nu till stor del av andra nationer. Ett departement för marina resurser har etablerats. Flottan har också negligerats, men landets nye ÖB är amiral. Även utrikespolitiken betraktas som ett medel för att få till stånd en ekonomisk återhämtning. Wahid har sedan han tillträdde besökt både vissa av grannländerna inom Association of Southeast Asian Nations (ASEAN) samt USA och Japan. Hans regering söker av ekonomiska och politiska skäl utvidga förbindelserna med Kina och Indien. Utmaningar Att Wahids regering består av ministrar från olika landsdelar kan skapa konkurens mellan regionerna och koordinationsproblem. Presidentens hälsa är också en osäkerhetsfaktor. Att vidtaga åtgärder för att effektivisera förvaltningen är svårt, eftersom det skulle innebära att lönerna måste höjas i ett ekonomiskt besvärligt läge och det kan leda till att 150.000 statsanställda mister sina arbeten. Att ministerposter tidigare ofta fungerat som "guldkalvar" för innehavarna gör det förstås ännu svårare att genomföra politiska reformer. Acehfrågan är en utmaning, och en folkomröstning i Aceh skulle vara ett hot mot Indonesiens enighet. Fem regioner - de i ytterområdena belägna Aceh, Riauöarna, Kalimantan, Sulawesi och Västpapua - vill ha självstyre, bland annat på grund av sina naturresurser. Frågor Under frågestunden kom det fram hur viktigt det anses vara att Indonesiens enighet består. Aceh skiljer sig från Östtimor. Dewi Fortuna Anwar menade att Acehfrågan ej kan lösas militärt, men brotten mot de mänskliga rättigheterna måste utredas och autonomi, baserad på muslimsk lag (sharia) för bl.a. utbildning och religiösa frågor, måste införas. Förhandlingar måste också föras för att isolera Free Aceh Movement. Militären fruktar en uppsplittring av Indonesien, och oro i Aceh skulle göra den mer aktiv. En splittring anses också vara ofördelaktig för omvärlden, bl.a. med tanke på farlederna genom den indonesiska övärlden. Vad gäller följderna av Australiens aktiva roll i utvecklingen i Östtimor sade hon att relationerna mellan Indonesien och Australien har skadats. Hon blev illa berörd av att medierna i Australien svartmålade landet Indonesien under våldsvågen i Östtimor i stället för att peka ut den indonesiska militären som syndabock. Det kommer ta tid att återskapa relationerna och de kommer inte vara så nära som tidigare. Men att de två länderna behöver varandra talar för att "korrekta relationer" kommer att utvecklas - långsiktiga skador förutspår hon alltså inte. Om Moluckerna sade hon att det saknas lokala auktoriteter för att lugna ner det spända läget mellan kristna och muslimer. Moluckerna fördes tidigare fram som ett exempel på religiös tolerans, vilket gör den nuvarande utvecklingen tragisk. När det gäller konsekvenserna av Asien-krisen på ASEAN menar hon att den fört länderna närmare varandra. Indonesien förväntas spela en viktig roll i regionens utveckling, men samtidigt hålla en låg profil för att inte stöta sig med grannländerna. Om militärens roll sade hon att utnämningen av en amiral till ÖB kan underlätta kontrollen över arm‚n och att civil kontroll över militären är viktigt för demokratin. Gabriel Jonsson